SwePub - sökning: WFRF:(Sundblad Eva Lotta 1956)

Numrering	Referens	Omslagsbild	Hitta
1.	Andersson, Mathias, et al. (författare) Management Measures to Reduce Continuous Underwater Noise from Shipping 2023 Rapport (refereegranskat)abstract Underwater radiated noise (URN) from commercial ships is a significant source of elevated noise levels in the oceans and can have a negative impact on marine wildlife. Noise from commercial shipping places additional stress on the oceans, but is one of the least studied environmental pollutants, and there is an urgent need to reduce the aggregate stress levels. Until recently, reduction of underwater noise has not been prioritised by ship designers, shipowners, or crews. Even within the field of marine management, noise has received limited interest. However, the International Maritime organization (IMO) has adopted global guidelines on URN reduction, which are currently being updated. Within the EU, the Marine Strategy Framework Directive (MSFD 2008/56/EC) Descriptor 11 criteria 11.2, now provides a framework for marine administrators to manage noise by establishing threshold values. Marine management focuses on the total noise load on the marine environment. Management entails several considerations before recommendations can be made. As a first step, interdisciplinary teams need to assess the aggregated noise levels and determine acceptable thresholds based on the local ecosystem, then assess which existing mandates and management tools can be used, and finally assess how effective these mandates have been in improving the environment. These activities must also be managed in a way that is acceptable to various relevant stakeholders, who would need to follow the decisions. The URN from a ship can be affected by the vessel’s design, either during its construction or during upgrades, and balances a trade-off against fuel efficiency. However, the URN can also depend on how the ship is operated. Regulating ship speed is one potential management tool, and its effectiveness needs to be assessed. Other management measures include how shipping lanes are drawn, areas to avoid, financial support, information, etc. This report focuses on possible policy measures that the Swedish authorities could adopt to lower URN by regulating the speed of ships. The report presents an interdisciplinary analysis, using a case study of an area in the southern Kattegat that covered several maritime zones, different national jurisdictions, intensive traffic, and high natural values. An important part of the work was to assess whether existing source models for ship noise could be used for the type of ships that are common in waters around Sweden. In this study, the JOMOPANS-ECHO (J-E) model was used.The J-E model was validated by comparing measurement data from a hydrophone station at Vinga on the Swedish coast that collected data from ships (254 passages) that used the port of Gothenburg. The analysis showed some deviation between the J-E model and measurement data, which could be due to differences in the length and speed of ships in waters around Sweden compared to the ships used in the development of the J-E model. However, this was likely to have negligible impact on the outcome of the case study.Analyses of ship traffic in 2021 showed that 4,511 unique vessels visited the study area at least once. Most ships followed the main routes, but no part of the study area was completely free from ship traffic. About 68% of the ships visited the study area for 1-4 days, while about 32% visited the area more regularly. The most common ship types were General Cargo Ships, Dry Bulk Ships, and Tankers. The ships that on average travelled at highest speeds were RoPax Ships, RoRo Ships, Vehicle Carriers, and Container Ships. The ships were registered in 64 countries. About two percent of the ships were registered in Sweden and about four percent in Denmark.Legal analysis showed that Sweden has the right and the responsibility to take measures to reduce underwater noise from ships to the extent that the noise can be deemed to pollute the marine environment. However, this mainly applies to Sweden’s territorial seas, which cover roughly half the area being studied for this report. In the portion that constitutes Danish territorial sea, Denmark has comparable opportunities for managing URN. In areas that are Swedish or Danish exclusive economic zones (EEZs), the ability to introduce mandatory speed limits is significantly limited. There, the most realistic option would be to request the IMO to establish speed limits, or alternatively to issue a recommendation to navigate at lower speeds, although such guidance could not be enforced on ships that do not voluntarily reduce their speed.It was estimated that lowering the ships' speeds to a hypothetical limit of 11 kn would reduce the average URN levels by 4.4 ± 2 dB, as registered by local receivers in the study area. This speed limit would affect approximately 44% of the ships in the area. A maximum speed of 13 kn would instead reduce the level by 1.9 ± 0.5 dB and would affect 11% of the ships on average. The reduction in noise levels may temporarily be much higher in the immediate vicinity of individual fast ships, and there might be a high degree of variation between different ships.The study and report make it clear that it is a complex task to assess the feasibility and benefit of introducing a specific marine management tool, in this case an enforceable local speed limit. But it is also clear that there are reliable methods to make the preliminary assessments, and that it requires interdisciplinary analyses and competence.
2.	Carlander, Anders, 1979, et al. (författare) A bridge over troubled water : public participation as a possibility for success in water management 2016 Ingår i: Water Policy. - : IWA Publishing. - 1366-7017 .- 1996-9759. ; 18:5, s. 1267-1285 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Public participation in local water councils is one method to involve different actors in the implementation of the EU Water Framework Directive. In this study we investigate which beliefs explain why the public participate and also how motives to participate are related to willingness to comply with decisions related to the water management framework. In total 910 respondents answered a web survey regarding their participation in the council work. Structural equation modelling was conducted with willingness to comply and motives to participate as the main dependent latent constructs. Other included latent constructs were perceived need for change, fairness, trust, and social- and personal norms. The results show that motives to participate did not have an effect on willingness to comply. Perceived need for change had indirect effects on nearly all latent constructs in the model and personal norms and social norms (through personal norms) had an effect on willingness to comply. The results are discussed in the context of water management methods.
3.	Gifford, Robert, et al. (författare) Temporal pessimism and spatial optimism in environmental assessments: An 18-nation study 2009 Ingår i: Journal of Environmental Psychology. - : Elsevier BV. - 0272-4944. ; 29, s. 1-12 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract The personal assessments of the current and expected future state of the environment by 3232 community respondents in 18 nations were investigated at the local, national, and global spatial levels. These assessments were compared to a ranking of each country's environmental quality by an expert panel. Temporal pessimism (“things will get worse”) was found in the assessments at all three spatial levels. Spatial optimism bias (“things are better here than there”) was found in the assessments of current environmental conditions in 15 of 18 countries, but not in the assessments of the future. All countries except one exhibited temporal pessimism, but significant differences between them were common. Evaluations of current environmental conditions also differed by country. Citizens' assessments of current conditions, and the degree of comparative optimism, were strongly correlated with the expert panel's assessments of national environmental quality. Aside from the value of understanding global trends in environmental assessments, the results have important implications for environmental policy and risk management strategies.
4.	Grimvall, Anders, et al. (författare) Mitigating marine eutrophication in the presence of strong societal driving forces. Report no 2017:3 Swedish Institute for the Marine Environment 2017 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Man-made eutrophication of lakes, coastal waters, and oceans occurs in practically all populated parts of the world, and in many regions the problem is increasing. The ecological effects of excessive input of nutrients include massive algal blooms, extensive oxygen depletion, and recurrent incidences of fish kills. The East China Sea, the Gulf of Mexico, the Bay of Bengal, and the Baltic Sea are some examples of sea basins in which nutrient over-enrichment has resulted in unnaturally large hypoxic zones, where the oxygen concentration is so low that animal life suffocates and dies. Such serious effects are negative not only for ecological reasons, but they also mean the loss of economically valuable resources. Measures to prevent or reduce fluxes of nutrients into marine waters were first undertaken in some parts of Europe and North America. Wastewater treatment plants in urban areas were upgraded to enable the efficient removal of nutrients, and discharges from industry were substantially reduced. Step by step, diffuse emissions from agriculture, transport, and other sectors were also addressed. A brief review of the measures currently in place in a number of countries showed that, despite progress in some areas, the targets of international conventions and other agreements are rarely completely achieved. One reason might be that the flow of nutrients through society and into coastal waters is strongly intertwined with basic human needs, especially the production and consumption of food. Another reason might be that all relevant actors do not participate in the mitigation efforts. In addition, the impact of global social and economic trends is rarely addressed by the authorities who are developing programs of measures (POMs). This report elucidates how politicians, numerous decision-makers in both authorities and enterprises, and conscious consumers can help to reduce eutrophication of coastal waters and oceans. This is done by first reviewing the current measures and instruments in place to mitigate marine eutrophication. Thereafter, it is explored how the range of intervention options can be expanded by systematically linking the flows of substances and goods to the relevant actors and by assessing these actors’ potential to influence nutrient fluxes. Selected global trends and innovative technologies of relevance are also considered. Moreover, the need and benefit of simultaneously working toward different sustainable development goals is addressed. Current measures in selected countries. Sweden, which is one of the nine Baltic Sea countries, has developed a very complex mix of physical measures and policy instruments to combat marine eutrophication. Efficient wastewater treatment has been accomplished by simultaneously paying attention to institutions, legislation, and financing of measures. Leakage of nutrients from agriculture has been reduced by combining legislation and ordinances from the Government and national agencies with inspections and guidance from county administrative boards and municipalities. Voluntary actions by farmers are to some extent subsidized. Emissions from shipping, especially nitrogen emissions from fuel combustion, are another major source of marine eutrophication, and national regulations have been decided upon and implemented. Collaboration with other countries is needed to achieve unified actions, but such actions take time. Denmark, which is another Baltic Sea nation, produces large amounts of pig meat, and this has made it necessary to address the leakage of nutrients from agriculture. Originally, nitrate pollution of inland waters and groundwater was in focus, but measures to protect such waters have also resulted in the improved status of marine waters. Politically, Denmark has met the challenges by employing two different abatement strategies. Detailed regulation of agricultural practices using almost identical rules in the whole of Denmark is now being replaced by spatially differentiated regulation. The Netherlands by the North Sea is another country with large-scale and intensive animal farming. Because livestock production generates considerably more manure than is required by agriculture in the immediate vicinity, the cycling of nutrients is disrupted. To reduce regional imbalances in nutrient fluxes, Dutch farmers are now required to have a certain percentage of their surplus manure treated for sale outside the Dutch fertilizer market. In the US, POMs have long had a strong focus on point-source emissions, including emissions from concentrated animal feeding operations. Extensive outreach activities, voluntary actions, and strong ambitions to involve a wide range of stakeholders characterize several of the POMs. However, the overall progress to reduce fundamental imbalances in nutrient fluxes in food production has been slow. India and Bangladesh, which border the Bay of Bengal, are two countries with a rapidly increasing population and rapid urbanization. Urban sanitation and wastewater treatment for the large cities are in focus, but without upgrading the treatment systems so that they include efficient removal of nutrients, there is a substantial risk of increased eutrophication problems. China has changed faster than any other large country over the past few decades. New environmental laws and substantial investments in wastewater treatment plants indicate an increased willingness to address water pollution, including marine eutrophication. However, implementation of new environmental standards is lagging behind changes in nutrient fluxes. The impact of urbanization, transitions in agriculture, and dietary shifts are so strong that fundamental imbalances in nutrient fluxes are likely to persist for a long time. Generally, abatement of eutrophication problems starts with efforts to eliminate hot spots of nutrient pollution by regulating point-source emissions and agricultural practices. Addressing eutrophication by considering large-scale imbalances in nutrient fluxes and desirable transitions in society usually comes later. Increased cooperation within sea conventions, stronger involvement of major enterprises, and coordinated efforts to simultaneously achieve several sustainable development goals represent a way forward. Cooperation within international sea conventions and watershed task forces In Europe, the contracting partners of the HELCOM and OSPAR conventions are cooperating to reduce eutrophication in the Baltic Sea and the Northeast Atlantic, respectively. Such regional sea conventions are important platforms for mutual decisions between the member states. They also form bodies large enough to push forward issues in global organizations such as the International Maritime Organization. The European Union broadens the cooperation possibilities by offering more partners and by providing unified legislation and financial support. India and Bangladesh participated in the Bay of Bengal Large Marine Ecosystem project as a way to share visions and objectives and to engage in discussion concerning the measures to be implemented. This project ended in 2015, and future work related to the project is currently being discussed. In the US and China, the Mississippi and Yangtze river basins are so large that watershed task forces play a key role in abatement programs. Expansion of intervention options The human pressure on many coastal and offshore water bodies remains unacceptably high even though several measures have already been implemented. This indicates that there is a need to expand the range of intervention options. Systems analysis of fluxes of nutrients through society can reveal a multitude of activities and behavioral patterns of institutions, organizations, and individuals that affect the pressure on marine environments. When developing policy instruments and measures to reduce the pressure on marine environments, it is important to identify actors who have the potential to change their behaviors. By analyzing product chains, it is often possible to identify such actors or groups of actors. A case study of the product chain for meat produced and consumed in Sweden revealed that although the number of activities in the chain is large, the actual number of influential actors is rather small. This study also showed that it is not only the actors who actually release nutrients into the sea who can influence the nutrient loads. Large food retailers, for example, can influence what is consumed and thereby also the fluxes of nutrients along the entire chain from production of animal feed and food to emissions from sewage systems. Chefs with a media presence, NGOs, and conscious consumers are other examples of key actors. Taking stock of the current measures as well as our general procedure for linking key actors to fluxes of substances and products, we propose new measures to mitigate the eutrophication of marine waters. In contrast to many of the current measures that can be characterized as endof- pipe solutions or cleanup operations, these new measures have the potential to transform society into becoming more ecologically, economically, and socially sustainable. The proposed measures all relate to dietary issues or to better recycling of nutrients. Three proposed measures A. Protein consumption adjusted to health requirements. People in many countries have increased their average protein consumption to levels far higher than needed. Phosphorus and nitrogen fluxes through society and from society to nature increase with increased protein consumption. Taking Sweden as an example, a 20% lower production and consumption of protein could substantially lower the nutrient input into the Baltic Sea without increasing the risk of protein deficiency. Such dietary changes are in the hands of many actors such as legislators, agencies, market actors, and NGOs. B. Increased aquaculture with minimal loss of nutrients. Aquaculture has considerable potential to e
5.	Hassellöv, Ida-Maja, et al. (författare) Effekter på havsmiljön av att flytta över transporter från vägtrafik till sjöfart 2019 Rapport (refereegranskat)abstract Antagandet av en nationell godstransportstrategi 2018 innebär att Sverige strävar efter att ”främja en överflyttning av godstransporter från väg till järnväg och sjöfart”. Ett delmål är att minska negativ miljöpåverkan från godstransporter. Men, om en överflyttning av gods från väg till sjöfart innebär ökat antal fartyg, eller ökad tillryggalagd distans med fartyg, innebär överflyttningen en ökad belastning på havsmiljön. Här föreligger därför en målkonflikt mellan transportpolitiska mål och flera miljömål. Tillståndet i havsmiljön runt Sveriges kuster uppnår idag inte god miljöstatus med avseende på exempelvis näringsämnen, miljögifter och främmande arter; för samtliga dessa belastningar bidrar sjöfarten till den negativa situationen. För att nå god miljöstatus behöver istället den totala belastningen på den marina miljön minska. Vid en eventuell överflyttning av godstransport från väg till sjöfart, är det därför angeläget att säkerställa att den ökade belastningen på den marina miljön minimeras. Ett sätt är att visa geografisk hänsyn genom att undvika sjöfart inom miljömässigt känsliga havsområden. Ett annat sätt är att ställa hårdare krav på fartygens prestanda. Miljöpåverkan från fartyg varierar framför allt mellan, men också inom, olika fartygstyper. Men att skapa nya regelverk med syfte att förbättra fartygens prestanda är en långsam process eftersom sjöfarten primärt regleras genom internationella konventioner där tillämpning av regionala eller nationella särregler undviks. Några förslag till åtgärder för att säkerställa att havsmiljön kring Sverige inte försämras till följd av överflyttning av godstransporter från väg till sjöfart är: Tillse att det skapas högkvalitativt och jämförbart underlag för sjö- och landtransporters påverkan på havsmiljön. Analysera och kommunicera samtliga typer av utsläpp, inte bara utsläpp av koldioxid. Utsläppsmängder och påverkan bör anges och jämföras i absoluta tal och relevanta enheter. Minimera antalet transporter genom att öka fyllnadsgraden. Optimera fartygens hastighet för att minimera drivmedelsförbrukningen och emissioner. Dagens fartygstrafik i Sveriges mest känsliga och skyddade havsområden måste minska. När- och kustsjöfart bör kanaliseras bort från havs- och kustområden med höga naturvärden. Skapa tydliga incitament så att fraktköpare enbart anlitar fartyg som har högsta miljöprestanda avseende såväl utsläpp av växthusgaser som av andra förorenande eller övergödande ämnen till luft och vatten. Säkerställ att införandet av ett NECA (kvävekontrollområde) i Östersjön och Nordsjön innebär att fler fartyg installerar kväverening och att införandet inte leder till att fler äldre fartyg utan regelstadgad effektiv kväverening trafikerar området. • Stärk samordningen mellan myndigheter så att framtidsfrågor som rör sjöfart och dess miljöpåverkan behandlas och åtgärdas i linje med ekosystembaserad förvaltning. Relaterat till sjöfartens striktare svavelregler som träder i kraft 2020-01-01: Förbjud utsläpp av skrubbervatten till havet då utsläppen innebär en stor risk för försämrad miljöstatus och överskridna miljökvalitetsnormer enligt vattendirektivet, med avseende på exempelvis koppar och zink. Utred konsekvenserna av den förväntade ökade användningen av lågsvavliga hybridoljor som fartygsbränsle. Då befintlig saneringsutrustning är mindre effektiv för hybridoljor innebär detta en ökad risk vid kommande olyckor och oljeutsläpp.
6.	Hassellöv, Ida-Maja, et al. (författare) Use of port State control inspection data from the Paris MoU to assess pressure from shipping on the marine environment : A study of ships operating in the Baltic Sea region 2020 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract In this report we analyse the relation between the Port State Control (PSC) system, as implemented by Paris Memorandum of Understanding (Paris MoU), and the Marine Strategy Framework Directive (MSFD), which obligates EU member States to achieve a Good Environmental Status of their marine waters. The deficiency codes in the Paris MoU PSC THETIS list were reviewed to explore how the codes relate to, i.e. directly or indirectly affect, the marine environment. We further sorted these identified deficiency codes into different, partly overlapping, categories based on their relation to MSFD descriptors. The number of deficiencies in the different categories were thereafter used as indices to infer pressures on the marine environment from different classes of ships. The approach was applied on a PSC inspection data set of ships that operated in the Baltic Sea or Skagerrak in 2018 to investigate if the number of deficiencies in four deficiency categories differed among ship types, ships of different ages and ships from different flag states. We also analysed how deficiencies related to five different MSFD descriptors were distributed among ship classes. General cargo, container and dry bulk ships had on average more deficiencies per ship than other ship types. The youngest ships had on average fewer deficiencies per ship than older ships and ships from black and grey listed flag states had on average more deficiencies per ship than ships from white listed flag states. Ships registered in Sweden had on average fewer deficiencies per ship than average ships from white-listed flag states. The number of all deficiencies per ship was generally correlated with the number of deficiencies related to the marine environment. Thus, on a general level, the total number of registered deficiencies also reflected the relative environmental performance of different ship classes. However, on a more detailed level, when deficiencies related to specific MSFD descriptors were analysed, some deviances from this general pattern were observed. The number of ships, as well as the total travelled distance, differed greatly among the different classes of ships. The total pressure on the Baltic marine environment, will, therefore, be larger from the more common middle-aged ships than from older ships, even though older ships on average performed worse than young and middle-aged ships. Similarly, because ships from white listed flag states are much more common, the total number of deficiencies of ships registered in white listed flag states, and hence, the total pressure on the marine environment, is much higher than the total number of deficiencies of, and total pressures from, ships from black and grey listed flag states. The insight that the total pressure of a class of ships is affected not only by the average performance of the ships in that class, but also by the number of ships and the total travelled distance, does not in any way reduce the need to stop the operation of the worst performing individual ships, and by various means to improve the average performance of ships in the low performing general cargo and dry bulk ship classes. From a marine environment management perspective, it is also important to recognize that also continuous smaller improvements of the performance of the more numerous middle-aged ships and of ships registered in white listed flag states will increase the possibility to achieve Good Environmental Status of the marine environments in Europe. We conclude that although the Paris MoU scheme for Port State Controls is an important measure to prevent pollution from ships, there is no harmonization between the work of Paris MoU and the marine environmental management in the EU including the implementation of MSFD. At least eight of the eleven descriptors of the MSFD are influenced by shipping but at least three of them cannot be evaluated by the present scheme for PSC. It is possible, according to our view, to develop the present PSC system to also include control measures that focus on these three descriptors, that is, on the effect on biodiversity, sea-floor integrity and on the production of underwater noise. It is also important to investigate ways to add or modify deficiency codes that would capture the chemical composition of waste streams and remnant chemicals after tank cleanings. An additional development of the PSC system could be to also investigate the behaviour of ships during the period between PSC inspections, e.g. through the use of logged AIS-data. The proposed system development would likely require both new financial resources and competencies.
7.	Sundblad, Eva-Lotta, 1956, et al. (författare) Cognitive and affective risk judgements related to climate change 2007 Ingår i: Journal of Environmental Psychology. ; 27:2, s. 97-106 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract A survey investigated risk judgements related to climate change. In order to understand which the important determinants of such risk judgements are, demographic factors and knowledge were assessed in a questionnaire answered by 621 Swedish residents. Demographic factors included gender, parenthood, type and level of education, age, and level of urbanization of the place of residence, while knowledge covered knowledge of state, causes, and consequences of climate change. Regression analyses showed that both cognitive risk judgements (of probability) of serious negative consequences and affective risk judgements (worry) were predicted by knowledge of causes and knowledge of consequences of climate change, in particular health consequences. Women were more worried than men but did not differ from men with respect to the cognitive risk judgements.
8.	Sundblad, Eva-Lotta, 1956 (författare) Dissemination of scientific knowledge regarding climate change 2007 Licentiatavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Knowledge of climate change is provided by scientists. The issue is characterized by great complexity, as well as by scientific uncertainty. Since the knowledge is disseminated to society by others than the scientists, to be confident in one´s own knowledge in these circumstances is even more difficult. In Study I knowledge and confidence in one´s own knowledge was studied in a survey among four groups in society: experts, politicians, journalists and laypersons. The study was prompted by earlier reports both on low knowledge levels among laypersons and on information biases from journalists. The results revealed descending knowledge levels from experts, to journalists, to politicians and to laypersons. The confidence levels showed a similar pattern. However, knowledge and confidence were unequally distributed between domains. Both knowledge and confidence levels were higher for causes of, than state of and consequences of climate change. In addition, all groups had less knowledge of health consequences as compared to weather and sea/glacier consequences. The findings suggest that knowledge differences between groups are due to a filter effect in the information process. Study II tested to what extent scientific knowledge of various domains is a determinant of cognitive and affective risk judgements among laypersons. Subgroups divided by gender, parenthood, education, age and domestic urbanisation level were analyzed. The results revealed that knowledge, both of health consequences and of causes of climate change, was positively related to cognitive and affective risk judgements. Gender influenced affective judgements as women were more worried than men. Taken together, the two studies show that scientific knowledge about climate change seems to be disseminated in an unbiased manner in society and that people have adequate confidence in relation to their knowledge. Moreover, the results support the claim that both knowledge and confidence levels will increase when people learn more about climate change. Risk awareness can be raised by increased knowledge of health consequences and of causes of climate change.
9.	Sundblad, Eva-Lotta, 1956, et al. (författare) Drivkrafter i samhället bakom belastningar på havsmiljön 2020 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract I den här rapporten har vi granskat begreppet drivkraft och hur det tillsamman med aktörer och aktörers beteende kan uppmärksammas av havsmiljöförvaltningen i dess arbete med att utforma åtgärder för en bättre havsmiljö. I syfte att stödja förvaltningen i detta arbete behandlar rapporten hur drivkrafter och hinder påverkar aktörers beteenden samt hur dessa kan analyseras metodiskt. Rapporten belyser också den roll som drivkrafter i form av storskaliga samhällsfenomen kan ha för utvecklingen av miljöpåverkan på global, regional, nationell eller annan större skala. Vidare belyser den vad kopplingen mellan de två drivkraftsperspektiven (drivkrafter för aktörers beteenden respektive storskaliga fenomen) kan innebära för havsmiljöförvaltning och arbetet för att genomföra EU:s havsmiljödirektiv i Sverige. I rapporten presenteras exempel på arbeten som är relevanta för svenska förhållanden och relaterade till svenska hav. Det finns generellt sett ganska få vetenskapliga artiklar om drivkrafter som påverkar havsmiljön och endast ett fåtal av dessa behandlar svenska hav. Däremot finns något fler studier och arbeten redovisade i så kallad grå litteratur. Rapporten behandlar även studier som belyser metoder för att analysera drivkrafter och hinder för miljövänligt beteende som grund för utformning av styrmedel. En slutsats är att havsmiljön kan påverkas av drivkrafter på såväl global, regional, nationell, som lokal nivå. Rapporten pekar också på att underlaget för att utforma åtgärder på nationell och regional nivå behöver vidgas och preciseras så att det synliggör aktörer och deras drivkrafter och beteenden på flera olika nivåer i samhället. I jämförelse med begreppet verksamhet, som används vid genomförandet av havsmiljödirektivet, är begreppet aktör mera specifikt i den bemärkelsen att en enskild verksamhet kan kopplas till många olika aktörer. Aktörsanalyser kan även synliggöra ytterligare individer och organisationer som i flera led påverkar belastningen på havet. Därmed kan sådana analyser stärka arbetet med att uppfylla direktivets krav på utveckling av åtgärder för att hantera betydande belastningar. Rapporten visar att fler aktörer än de som normalt uppmärksammas i åtgärdsarbetet påverkar belastningen på havsmiljön. Genomgången av vetenskapliga artiklar och rapporter visade att det finns metoder för att utföra alla de moment som ingår i en samlad analys av drivkrafter, aktörer och beteenden. Det råder dock brist på fullständiga analyser som går hela vägen från drivkrafter och aktörer till utveckling av åtgärder. Detta kan bero på att samtliga delar av en analys som ska ge stöd för åtgärdsarbetet behöver fokusera på en relativt specifik miljöfråga då aktörers beteenden är kontextberoende. Med tanke på att stora delar av samhället bedriver verksamheter som belastar havsmiljön behöver havsmiljöförvaltning och åtgärder självfallet innefatta flera sektorer och sektorsmyndigheter. Analyser av drivkrafter och aktörer i samhället stödjer ett sektorsövergripande perspektiv genom att de på ett naturligt sätt för in aktörer i flera led. Havs- och vattenmyndigheten rekommenderas att genomföra ett antal analyser som stöd för att utforma åtgärder för en bättre havsmiljö.
10.	Sundblad, Eva-Lotta, 1956 (författare) Evaluation of uncertain climate change information 2008 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract . Scientific uncertainty is a common characteristic of information about new research findings. Since people generally dislike uncertainty, uncertain events can be evaluated as worse than if they happen for certain, an uncertainty effect (Gneezy, List & Wu, 2006). Two studies assessed risk perception of scientifically uncertain climate change consequence. Participants, in Study 1 (N = 64) were either informed of a 50 % probability or a 100 % probability that some specific events would occur or that they occur with 100 % probability. Unexpectedly, these events were perceived as less risky in the 50 %-probability, than the 100 %-probability condition. In Study 2, other participants (N = 30) met a more elaborate test procedure. Increased risk perception was revealed for those informed of a 50 % probability as compared with a 100 % probability (although not statistically significant). The results of the two studies indicate that an uncertainty effect is dependent on elaborated mental processing.
11.	Sundblad, Eva-Lotta, 1956, et al. (författare) Fakta och tankar om nationell havsförvaltning - antologi om ekosystembaserad förvaltning : Havsmiljöinstitutets rapport nr 2024 :6 2024 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Att utveckla en förvaltning av Sveriges hav, med dess långsträckta kust och varierande ekosystem såväl i havet som på land, är en utmaning. Det ställer krav på samordning av beslut samt genomförande av dessa på såväl lokal, nationell som internationell nivå. Förvaltningen måste också ta hänsyn till att både samhället och havsmiljön är under förändring, att ny kunskap utvecklas och att det finns en rad andra samhällsmål att ta hänsyn till. I antologin ger erfarna praktiker och akademiker inom olika samhälleliga discipliner sin bild av den svenska havsförvaltningen, hur den fungerar idag och vad som krävs för att kunna kalla den ekosystembaserad. Det är 16 texter och en sammanfattning med rekommendationer
12.	Sundblad, Eva-Lotta, 1956, et al. (författare) Intention to change activities that reduce carbon dioxide emissions related to worry about global climate change consequences : Inquiétude à propos du changement climatique et intention de changer ses habitudes de consommation génératrice de CO2 2014 Ingår i: European review of applied psychology. - : Elsevier BV. - 1162-9088. ; 64:1, s. 13-17 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Introduction. – Mitigating the global climate change requires actions at different levels including that laypeople change their consumption patterns, which cause emissions of greenhouse gases. Recent researchsuggests that inducing affects such as fear and worry may have positive effects.Objective. – To investigate whether worry in addition to personalized information about emissions ofcarbon dioxide would influence lay people’s intentions to change consumption-related personal activitiescausing carbon-dioxide emissions.Method. – A municipality-provided tool to calculate their annual carbon dioxide emissions was used by135 university students who after being informed about negative consequences of global climate changestated their intentions to change a number of personal activities to reduce carbon dioxide emissionsduring the following 12 months. They also rated how worried they were about eight global climatechange consequences.Results. – Intentions to change travel, energy use at home, food consumption, involvement in environ-mental organizations, and support of environmental policies increased with worry. An interaction wasalso observed such that high-emitters’ intentions to invest in energy-efficient infrastructure increasedmore with worry than did low- and medium-emitters’ intentions.Conclusions. – In line with recent research positing that affect increases preventive actions, the hypothesiswas supported that intentions to change personal activities to reduce carbon dioxide emissions increasedwith participants’ worry about the consequences of global climate change.
13.	Sundblad, Eva-Lotta, 1956, et al. (författare) Knowledge and confidence in knowledge about climate change among experts, journalists, politicians, and laypeople 2007 Ingår i: 7th biennial conference on environmental psychology, University of Bayreuth, Germany. Konferensbidrag (refereegranskat)
14.	Sundblad, Eva-Lotta, 1956, et al. (författare) Knowledge and Confidence in Knowledge about Climate Change among Experts, Journalists, Politicians, and Laypersons. 2009 Ingår i: Environment and Behavior. ; 41, s. 281-302 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Knowledge and confidence in one´s own knowledge of climate change was investigated among experts, journalists, politicians and laypersons. Subsamples of 65 experts, 72 environmental journalists, 145 politicians being chairs of environmental committees, and 621 laypersons in Sweden responded to survey questions concerning current climate state, causes and consequences of climate change. Experts presented the highest level of knowledge, followed by journalists, politicians and laypersons. In all the groups, knowledge of causes was greater than that of climate state and of future consequences, and among the latter knowledge was less of health consequences than that of weather and sea/glacier consequences. Also, experts expressed the highest level of confidence in their own knowledge, followed by journalists, politicians and laypersons. Nevertheless, the adjustment of confidence in one’s own knowledge to actual knowledge was somewhat higher among journalists than among experts.
15.	Sundblad, Eva-Lotta, 1956 (författare) People’s knowledge about climate change: Uncertainty as a guide to future commitments 2008 Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Knowledge of climate change is provided by scientists to other groups in society who have to interact to establish sustainable development. Hence, the knowledge must reach people and the content must be evaluated as important and relevant. In Study 1, knowledge and confidence in one’s own knowledge was studied in a survey among four groups in society: experts, politicians, environmental journalists and laypersons. The study revealed gradually decreasing knowledge levels from experts to journalists, politicians and laypersons. The confidence levels showed a similar pattern. Both knowledge and confidence levels were higher for causes than state and consequences of climate change. All groups had less knowledge of health consequences as compared to weather and sea/glacier consequences. The realism of confidence in their own knowledge was somewhat higher among journalists than among experts, and relatively low among politicians and laypersons. Study II tested to what extent scientific knowledge of various domains was related to cognitive and affective risk judgements among laypersons. Subgroups divided by gender, being a parent or not, education, age and type of residence were analyzed. The results revealed that knowledge of both health consequences and causes of climate change was positively related to cognitive and affective risk judgements. Gender influenced affective but not cognitive risk judgements, as women were more worried than men. Study III revealed that information of scientific uncertainty of climate consequences influence risk perception. Study IV revealed that temporal distance to negative environmental consequences did not influence participants’ intention to mitigate CO2 emissions. Taken together, this research represents some steps towards a greater understanding of what facilitates and hinders the process toward a sustainable society. The studies show that scientific knowledge about climate change seems to be disseminated in an unbiased manner in society. Moreover, the results support the claim that both knowledge and confidence levels will increase when people learn more about climate change. In particular, risk awareness can be raised by increased knowledge of health consequences and of causes of climate change.
16.	Sundblad, Eva-Lotta, 1956, et al. (författare) Samhällsfenomen och åtgärder mot övergödningen av havsmiljön 2015 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Rapporten visar att det finns många fenomen inom samhället som är relevanta för belastningen av näringsämnen på havsmiljön. Det finns potential till förändring genom att fenomenen i sig är föränderliga och genom att de är påverkbara med etiskt och demokratiskt rimliga metoder. För att utveckla effektiva åtgärder och styrmedel är det nödvändigt att ha förståelse för de drivkrafter i samhället som skapar övergödningsproblemet. Genom att analysera samhället utifrån de flöden av varor och substanser som är relevanta för utsläpp av näringsämnen kan man identifiera viktiga samhällsfenomen och rikta åtgärder mot de aktörer i samhället som hanterar flödena. Ett brett spektrum av fenomen har identifierats (17 stycken). Flera av dessa har en nära koppling till fysiska flöden av näringsämnen. Andra påverkar belastningen på havet indirekt genom information eller genom att de representerar strukturella företeelser i samhället. Fenomenen som beskrivs i denna rapport är: stort animaliskt proteinintag, dålig kunskap och medvetenhet om påverkan på havsmiljön, stora aktörer i livsmedelskedjan, styrning av offentliga livsmedelsinköp, stor import av kött och fisk, ökande ekologisk handel, konsumtion och produktion, tillsats av fosfor i mat, intensifierat skogsbruk, stor massa och pappersproduktion, kraft- och värmeproduktion, omfattande transporter, bosättning längs kuster, omfattande hästhållning, ökad fiskodling, stor tillförsel av mineralgödsel, stort matsvinn samt intensifierat jordbruk. För varje fenomen går det att formulera vad som vore en önskvärd utveckling för att nå mindre påverkan på havens övergödning. Detta gör att vi föreslår paket av åtgärder för att minska miljöeffekten av alla de samhällsfenomen som identifierats och analyserats. Det är även möjligt att identifiera metoder för att följa upp fenomenens utveckling, i vilken utsträckning åtgärderna genomförs och deras inverkan på belastningen på havet. Genom att arbeta med sådan uppföljning vore det möjligt att systematiskt öka kunskapen om åtgärdernas effektivitet och ge relevant återkoppling till inblandade aktörer så att deras motivation upprätthålls. Fenomenens utveckling visar att det under de senaste decennierna skett betydande omställningar i samhället. Det är troligt att omställningar kommer att ske även i framtiden. Därför behöver också nya åtgärder utvecklas. Hittills har mycket av åtgärdsarbetet varit riktat mot att lösa problem där utsläppen når vattnet eller havet, så kallade ”end-of-pipe”-lösningar. Att istället arbeta förebyggande och förhindra utsläpp genom att tidigare vidta åtgärder för bättre havsmiljö mot aktörer som hanterar flöden inom samhället kan göra att behovet av end-of-pipe-lösningar minskar. Det skulle även innebära att aktörer som genomför dessa inte behöver möta lika högt ställda krav. De åtgärder som föreslås i denna rapport berör ett bredare spektrum av fenomen än de konventionella åtgärder som redan bedrivs. De berör också fler aktörer, såväl hushåll och konsumenter av olika slag som aktörer inom handeln med insatsvaror och färdigvaror samt aktörer inom produktionen. Att arbeta med de kompletterande åtgärder som föreslås är en ny utmaning för havsmiljöförvaltningen. Myndigheternas ansvarsområden och verktyg har även tidigare behövt ändras för att de ska kunna möta nya krav. Politiker och myndigheter behöver ständigt enas om hur de ska definiera och avgränsa de problem som de ska reglera och hantera.
17.	Sundblad, Eva-Lotta, 1956, et al. (författare) Social analys – en havsrelaterad samhällsanalys. Underlagsrapport för Sveriges inledande bedömning i havsmiljöförordningen 2012 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Havsmiljöförordningen, SFS 2010:1341, (HMF) ingår i en strategi för en ekosystembaserad förvaltning och ett hållbart nyttjande av havsmiljön som avses i Havsmiljödirektivet (2008/56/EG). Förordningen syftar till att upprätthålla eller nå en god miljöstatus i havsmiljön. Enligt HMF ska Havs- och vattenmyndigheten se till att det görs en inledande bedömningen av havsmiljön i de svenska delarna av de två förvaltningsområdena Nordsjön och Östersjön (13 § - 16 §). Den inledande bedömningen, som ska vara avslutad den 15 juli 2012 och rapporteras till Europeiska kommissionen senast den 15 oktober samma år, ska ligga till grund för fastställande av god miljöstatus, miljömål och miljöövervakningsprogram samt utarbetande av åtgärdsprogram för att nå uppsatta mål. I den inledande bedömningen ingår att utföra en ekonomisk och social analys, den förra kan delas in i två delar där den första syftar till att analysera nyttjandet av havsområdet och den andra delen att beskriva kostnaderna av att miljön i havsområdena försämras (HMF, 13 §, p.4 samt Havsmiljödirektivet, Artikel 8.1c). Det primära syftet med den sociala analysen i den inledande bedömningen är att skapa en bild av förutsättningarna för det kommande arbetet med att uppnå direktivets syften, dvs. god miljöstatus (GES, artikel 9). Analysen ska också tjäna som underlag vid utformningen av miljömål (artikel 10) som sedermera kommer att ligga till grund för åtgärdsprogram och styrmedel (artikel 13). Bedömningen inbegriper en analys av hur olika grupper i samhället kan beröras av havets nyttjande, havsrelaterade miljöproblem och deras åtgärdande. I denna studie lanseras en metod att genomföra en sådan analys. Metoden inbegriper en tankemodell som består av komponenterna Indirekta drivkrafter, Direkta drivkrafter, Påverkan/tillstånd/effekt i miljön, Effekt i samhället och Respons med. Modellen används tillsammans med en frågemall för att kartlägga aktörer och drivkrafter. Fallstudier avseende tre miljöproblem - selektivt överfiske av torsk samt oönskad spridning av kvicksilver och fosfor - visar att ett stort antal aktörer är inblandade såväl indirekt som direkt. Dessutom verkar aktörerna på olika nivåer: lokalt/regionalt, nationellt och internationellt. Varje miljöproblem behöver sin egen analys och har egna förutsättningar. Studien visar att den information som behövs för att besluta om åtgärder är relativt omfattande. Avvägningen av vilken mängd information som är tillräcklig och som bör övervakas i framtiden kan ha stor påverkan på utvecklingen i samhället och i miljön. Slutligen lämnas förslag på hur framtida havsmiljörelaterade samhällsanalyser kan genomföras.
18.	Sundblad, Eva-Lotta, 1956, et al. (författare) Social analysis: A marine societal analysis. A report prepared for Sweden’s initial assessment as required by the Marine Environmental Ordinance (SFS 2010:1341) : Social analys – en havsrelaterad samhällsanalys. Underlagsrapport för Sveriges inledande bedömning i havsmiljöförordningen. 2012 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract The Marine Environmental Ordinance (SFS 2010:1341) is part of a strategy to bring about ecosystem-based management and sustainable use of the marine environment in accordance with the EU’s the Marine Strategy Framework Directive (MSFD, 2008/56/EC). The ordinance is intended to maintain or achieve good environmental status in the marine environment. Under the Marine Environmental Ordinance, the Swedish Agency for Marine and Water Management (SwAM) must ensure that an initial assessment is carried out on the marine environment in the Swedish waters of the two regions, the North Sea and the Baltic Sea (Articles 13–16). The initial assessment, which is to be completed by 15 July 2012 and reported to the European Commission not later than 15 October of the same year, is to provide a basis for the establishment of good environmental status, environmental targets and environmental monitoring programmes, as well as the preparing of programmes of measures by which established targets may be achieved. The initial assessment will include conducting an economic and social analysis. The former can be divided into two parts, the first of which is designed to analyse the use of the marine region and the second to describe the cost of the degradation of the marine environment (Marine Environmental Ordinance, Article 13, para. 4, and the Marine Strategy Framework Directive, Article 8.1c). The primary purpose of the social analysis in the initial assessment is to create a picture of the underlying conditions of the upcoming work to achieve the aims of the directive, that is, good environmental status (GES, Article 9). The analysis is also intended to provide basic information for the establishment of environmental targets (Article 10) that will subsequently form the foundation of programmes of measures and administrative funding (Article 13). The assessment includes an analysis of how different groups in society can be affected by how the sea is used and by marine environmental problems and measures taken to address them. This study presents a method by which such an analysis can be conducted. The method includes a conceptual model that consists of the components 'Indirect driving forces, 'Direct driving forces , 'Environmental pressures, state and impact', 'Impact on society', and 'Response'. The model is used in combination with a question template to analyse actors, activities and driving forces. Case studies involving three environmental problems – selective overfishing of cod and the unwanted dispersion of mercury and phosphorous – show that a large number of actors are involved, directly and indirectly. In addition, these actors operate on several levels –local/regional, national and international. Every environmental problem requires its own analysis and has its own set of conditions. The study shows that the information needed for making decisions regarding the measures that should be taken is relatively extensive. The determination of the amount of information necessary and therefore how much should be systematically collected in future can have a great impact on the development of society and the environment. Finally, suggestions are given as to how future social analyses relating to the marine environment might be carried out.
19.	Sundblad, Eva-Lotta, 1956, et al. (författare) Societal drivers behind pressures on the marine environments 2021 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract In this report, we have reviewed the concept of societal driving forces and their impact on the pressure on the marine environment. In order to support marine management, the report discusses how drivers and barriers affect behaviours of actors and how such phenomena can be analysed methodically. The report also highlights the role that drivers in the form of large-scale societal phenomena can play in the development of environmental impact at global, regional, national or other large scale. In addition, it illustrates how the two driver perspectives (drivers for behaviour of actors and large-scale societal phenomena) can be used in marine environment management and the work to implement the EU’s Marine Strategy Framework Directive. A literature survey showed that there are relatively few scientific articles about drivers affecting the marine environment, and only a small number of these deal with the seas around Sweden. However, more studies and work are published in grey literature. Selected examples are presented in detail to illustrate concepts and outcomes. This report also addresses studies that highlight methods for analysing drivers and barriers for environmentally friendly behaviour as a basis for developing policy instruments. One conclusion is that the marine environment can be affected by drivers at global, regional, national and local levels. The report also points out that the documentation for developing measures at national and regional levels needs to be extended and made more specific so that it highlights actors and their drivers and behaviours at several different levels within society. In comparison to the term activity, which is used in the implementation of the Marine Strategy Framework Directive to describe areas or sectors in the society, the term actor is more specific since an individual activity can be linked to many different actors. Actor analyses can also identify additional individuals and organisations that affect pressures on the marine environment in various ways. Such analyses can thus strengthen the work involved in meeting the Directive’s requirements for developing measures to deal with significant pressures. The report shows that there are additional actors other than the ones normally highlighted in the currently used methods to reduce pressures on the marine environment. The review of scientific articles and reports showed that there are methods for carrying out all the stages included in a combined analysis of drivers, actors and behaviours. However, there is a lack of in-depth analyses that cover the full spectrum from drivers and actors to developing measures and policy instruments. This may be because an analysis which is intended to provide support for development of measures and policy instruments need to focus on a relatively specific environmental issue, since behaviours of actors are context dependent. Since large sections of society carry out activities that have an impact on the marine environment, the policy instruments and measures need to cover multiple sectors and sector authorities. Analyses of drivers and actors within society support a sector-wide perspective by naturally including actors in several respects. Such analyses could thus support developing measures for a better marine environment.
20.	Sundblad, Eva-Lotta, 1956, et al. (författare) Structuring social data for the Marine Strategy Framework Directive 2014 Ingår i: Marine Policy. - : Elsevier BV. - 0308-597X. ; 2014:45, s. 1-8 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract The Marine Strategy Framework Directive, adopted by the EU, and several other initiatives to improve marine environmental management emphasize the need to integrate environmental and social analyses. This article proposes and tests a general Behavior-Pressure-State-Impact-Response (BPSIR) framework for identifying and structuring environmentally relevant social data. The framework is compatible with the widely applied Driver-Pressure-State-Impact-Response (DPSIR) framework, but emphasizes actors and their behavior and defines ‘impact’ more specifically. In particular, it distinguishes between: (i) actors directly involved in activities causing physical, chemical, and biological disturbances, and (ii) actors who indirectly affect marine resource use and the pressures on marine ecosystems. Three case studies of chemical and biological disturbances in the Swedish parts of the North and Baltic seas demonstrate the need to balance current ecosystem monitoring with systematically collected and organized data on social factors, i.e., both direct and indirect actors and stakeholders, their adaptation to policy measures, and the role of general trends in consumption and production.
21.	Sundblad, Eva-Lotta, 1956, et al. (författare) Svensk konsumtion av sjömat och dess påverkan på haven kring Sverige. Rapport nr 2020:1 2020 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract En sammanställning av havsmiljöns status i svenska havsområden (det vill säga inom Sveriges ekonomiska zon i Östersjön och Västerhavet) visar att God miljöstatus i de flesta fall inte kan nås till 2020. Därmed behöver åtgärder vidtas för att reducera belastningen. Konsumtion kan vara en av möjliga drivkrafter för påverkan på havsmiljön och behöver analyseras bättre. I ett pilotprojekt analyserades därför konsumtion och produktion av sjömat, dels för att utveckla metoder för sådana analyser, dels för att utgöra ett underlag för förvaltningens åtgärdsarbete. Den huvudsakliga frågeställningen var “Vilken typ av sjömatskonsumtion påverkar haven kring Sverige?” Svensk sjömatskonsumtion består idag huvudsakligen av importerade produkter, framförallt odlad lax från Norge. Till viss del har lax producerad i Norge koppling till svensk havsmiljö genom svenskt foderfiske. Av de elva viktigaste arterna som fiskas eller odlas av svenska aktörer (nära 217 tusen ton i levandevikt 2018 vilket innebär 99 procent av totala volymen) når enbart cirka 17 procent svenska konsumenter i form av direkt ätbar sjömat. Den största volymen går till foder. Värdekedjan för sjömatsproduktion är komplex med många aktörer och internationell handel. I rapporten pekar vi på en del osäkerheter kring var just svensk sjömat tar vägen. En Bayesiansk nätverksmodellering genomfördes i syfte att illustrera sambanden mellan efterfrågan av de viktigaste arterna för svensk sjömatskonsumtion (lax, torsk och sill/skarpsill) och målsättningarna för svensk havsmiljö (i form av deskriptorer) samt sannolikheten att uppnå havsmiljömålen genom förändringar i sjömatskonsumtion. Enligt modellen skulle ett minskat fiske efter torsk kunna öka sannolikheten att nå god miljöstatus för flera deskriptorer. Kopplingen mellan svensk konsumtion av norsk lax och svensk havsmiljö blev däremot svag i modellen, trots att svenskt fiske består av betydande volymer foderfisk. Detta beror på att norsk lax och foderfisk handlas på en global marknad och efterfrågas av många utöver de norska laxodlarna och svenska konsumenter. Dagens svenska sjömatskonsumtion, och även utmaningarna kring havsmiljöns status, är resultatet av en historisk utveckling där svenskt yrkesfiske har gått mot en allt större andel foderproduktion. I takt med att många fiskbestånd har förlorat sin betydelse, genom framförallt utfiskning, har skaldjur (främst havskräfta och nordhavsräka) idag fått höga kulturella och ekonomiska värden. Merparten av dessa volymer fiskas dock med bottentrål vilket påverkar havsbottnarna. Bottentrålsfiske efter skaldjur har dessutom en större påverkan på havsbottnarna per fångstvolym än bottentrålsfiske efter fisk. Vi nödgas dra slutsatsen att även om svenska konsumenter skulle efterfråga hållbara alternativ, så kan denna strävan sällan bidra till en positiv effekt på svensk havsmiljö om ohållbara fiskeaktiviteter alltjämt fortgår. Idag är stora delar av den svenska marknaden stängd för produkter som inte är miljöcertifierade, vilket innebär att produkterna exporteras istället. Om svensk havsmiljö ska gynnas, och svenskproducerad sjömat nå marknadens miljöstandard, krävs istället att ekosystemansatsen fullt ut tillämpas inom havsförvaltningen. Det vill säga att förvaltningen säkerställer hållbara uttag från bestånden, och även beaktar interaktioner mellan arter, samt olika fiskemetoders påverkan på bifångster och havsbottnar. Vår viktigaste rekommendation avseende hållbar sjömatsproduktion riktas därmed till Havs- och vattenmyndigheten; det är förvaltarens beslut och uppföljning som är avgörande för havsmiljöns status. Det finns dock flera fördelar med att ge konsumenter mer information kring sjömat som kan leda till hållbarare val; till exempel att kunna påverka samhällsutvecklingen genom att efterfråga och äta mer av fisken direkt istället för att den används som foder. Det kan också innebära att efterfråga burfångad istället för trålfångad havskräfta och odlad istället för skrapad blåmussla. Pilotprojektet gav också erfarenhet från ett antal metoder att använda vid analys av andra konsumtionsområden, såsom livsmedel, textil, färg, medicin med mera. Såväl kartläggning av värdekedjan som scenarier genom Bayesianska nätverk är metoder som ger värdefulla resultat. En annan erfarenhet är att det är resurskrävande att analysera dessa samband eftersom de uppgifter som behövs för att göra modellerna meningsfulla ofta är svårtillgängliga och sambanden som ska kartläggas är komplexa
22.	Sundblad, Eva-Lotta, 1956 (författare) The Influence of a Law that Bans the Discharge of Toilet Waste from Leisure Boats in the Baltic Sea 2010 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract The influence of a law that bans the discharge of toilet waste from leisure boats in the Baltic Sea. Göteborg Psychological Reports, 2010, No. 1. In order to understand the influence of prohibiting laws on personal norms and behaviour, people from two countries with coasts toward the Baltic Sea were examined. Boat owners from Finland, with a prohibiting law against discharging toilet wastewater in the sea, and from Sweden, without a similar law, answered a questionnaire when boating in Sweden. Sixty-two boat owners responded. Finnish boat owners had stronger personal norms against discharging toilet waste and acted more environmentally friendly in this regard, compared with Swedish boat owners. Hence, to live in a country with a prohibiting law may influence both personal norms and own behaviour to the extent that people pursue the desirable behaviour although being away from the jurisdiction of the law.
23.	Sundblad, Eva-Lotta, 1956, et al. (författare) Timing of Climate Change Consequences and Intentions to Mitigate Carbon Dioxide Emissions : Intention zur Senkung eigener Kohlendioxidemissionen: Hängen sie von der Zeitspanne ab, in der die Folgen auftreten? 2011 Ingår i: Umweltpsychologie. ; 2011:2, s. 123-134 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Time delay of future environmental risks may affect the evaluation of the risks and the actions that people are prepared to take. In an experiment participants (n=90) imagined 5, 25, or 100 years time delays of eight consequences of the global climate change. This had no effect on their intention to reduce carbon dioxide emissions. In line with previous research, the results suggest that there is no temporal discounting in the environmental domain. While social and ethical concerns were associated with an intention to reduce emissions, individual costs in terms of effort and money were seen as barriers.
24.	Sundblad, Eva-Lotta, 1956, et al. (författare) Utveckling av samhällsindikatorer för näringsutsläpp till havet 2014 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Havs och Vattenmyndigheten (HaV) gav under hösten 2013 ett uppdrag till Havsmiljöinstitutet att i ett projekt ta fram tänkbara indikatorer för beteenden i samhället som påverkar fosfor- och kvävebelastningen i havet, samt att ta fram ett utkast till generell arbetsgång för utveckling av havsmiljörelaterade samhällsindikatorer. Projektets allmänna syfte var att skapa underlag för styrmedel mot övergödningen i havsmiljön.
25.	Svedäng, Henrik, et al. (författare) Hanöbukten – en varningsklocka. Rapport nr 2018:2 2018 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Minskande kustnära fiskbestånd, sårskador på fisk, döda sjöfåglar och episoder av brunt, illaluktande vatten har under snart tio år fått många kring Hanöbukten att reagera. En utredning ledd av länsstyrelserna i Skåne och Blekinge tillsammans med berörda kommuner, Region Skåne, Sportfiskarna och lokala fiskare ledde till att regeringen tog intryck och gav Havs- och vattenmyndigheten (HaV) i uppdrag att vidare utreda bakgrunden och orsakerna till miljöproblemen i Hanöbukten. År 2013 konstaterades i den första interimsrapporten att de problem och processer som observerats i Hanöbukten också präglar stora delar av egentliga Östersjön. Denna slutsats står fortfarande fast. Men detta betyder inte att miljöproblemen i Hanöbukten kan avfärdas som oväsentliga. Tvärtom borde varningsklockorna ringa mer intensivt om de miljöstörningar som observerats i Hanöbukten även har kunnat observeras på andra platser. Vår nutidshistoria visar att flera allvarliga och storskaliga miljöstörningar först har uppmärksammats lokalt för att det på en viss plats funnits engagerade personer eller att de naturgeografiska förutsättningarna gjort det lättare att observera problemen just där. Till exempel var det så försurningen av sjöar och vattendrag och den gränsöverskridande spridningen av luftföroreningar en gång kom att uppmärksammas. Denna rapport syftar till att så långt som möjligt koppla observerade miljöstörningar i Hanöbukten och Östersjön i övrigt till bakomliggande miljöstressande faktorer och eventuella mänskliga aktiviteter på land och till havs som kan ha bidragit till dessa störningar. Vi vill tydliggöra dessa potentiella kopplingar genom att framställa vetenskapligt underbyggda systembilder och diskutera förvaltningen av dessa ekosystem. Rapporten utgår från följande fenomen: (i) brunifieringen (allt högre kol- och järninnehåll) i fler åar, (ii) förändrad planktonsammansättning, (iii) vitmärla, fisk och ejder uppvisar episodiskt förekommande ohälsa eller reproduktionsstörningar, samt (iv) fiskarter som torsk har låg tillväxt och kondition. Eftersom Sverige har en ambition att arbeta med ekosystembaserad förvaltning (EBF) av havsmiljön, vilken stödjer en holistisk hantering för att nå en hållbar miljö, har vi i denna rapport valt att analysera på vilket sätt ett antal EBF-principer kan bidra till förvaltningsarbetet. De senaste decenniernas miljöövervakning och forskning har på ett övertygande sätt visat att många sjöar och vattendrag i Nordeuropa och Nordamerika blir allt brunare. I Sverige är denna så kallade brunifiering av sötvatten mest framträdande i Götaland och bland de större vattendragen är den allra tydligast i Helge å och Lyckebyån, vilka båda mynnar i Hanöbukten. En sammanvägning av aktuell forskning och de dataanalyser som utförts i denna studie visar också att den uppåtgående trenden blev extra stark under 90- och 00-talen. Det får också anses klarlagt att den nuvarande brunfärgningen av tillrinningen till Hanöbukten är orsakad av människan och betydligt starkare än den var för 80–100 år sedan. Två förklaringar till denna brunifiering framstår som sannolika och de motsäger heller inte varandra. Den ena förklaringen är att utlakningen av färgat organiskt material från mark och sediment började öka kring 1980 till följd av minskat försurningstryck, vilket i sin tur kan kopplas till minskad svaveldeposition, samt eventuellt också kalkning av sjöar, vattendrag och myrmarker. Den andra förklaringen är att en succesivt ökad areal av produktiv skog, speciellt granplanterad mark, har ökat läckaget av färgat organiskt material och järn från mark till vatten. Hur Hanöbuktens ekosystem påverkas av ökande lösligt organiskt material (DOC) och järn i tillrinningen är fortfarande oklart. Det får dock anses sannolikt att episoder av brunfärgat vatten i den inre delen av Hanöbukten åtminstone temporärt kan störa såväl fisk som bottenlevande organismer. Det är vidare fullt rimligt att anta att det utflödet av organiskt kol från land till hav har potential att ändra Östersjöns näringsväv. Det finns många indikationer från olika delar av Östersjön, inklusive Hanöbukten, på en minskad växtplanktonproduktion, vilket i sin tur leder till en förskjutning i förhållandet mellan växtplankton och heterotrofa plankton (bland annat bakterier och andra mikroplankton). Förskjutningen i planktonsammansättning kan i sin tur leda till brist på specifika näringsämnen som essentiella fettsyror och vitaminer. Fenomen som kraftigt förhöjd dödlighet och missbildningar hos vitmärlans yngel i kustnära delar av Hanöbukten, yngeldöd hos lax, minskad ungfågelproduktion och överdödlighet hos ejderådor ger starka indikationer på att ekosystemen i Hanöbukten och i övriga Östersjön är utsatta för betydande störningar – men att dessa störningar inte nödvändigtvis har samma orsak. Forskningen har under senare år pekat på att inte bara miljögifter utan även förekomsten av hormoner och vitaminer kan påverka ekosystemens struktur. När det gäller yngeldöd hos lax får det anses klarlagt att tiaminbrist spelar en nyckelroll, och bristen uppstår genom att laxens föda innehåller tiaminnedbrytande enzymer. Å andra sidan har man konstaterat att tiaminhalten i blåmussla – ejderns viktigaste föda – åtminstone tidvis är mycket låg, vilket skulle kunna förklara varför ejder lider av tiaminbrist. För att förstå hur tiaminbrist kan uppstå trots förekomst av tiaminproducerande alger, behövs dock systematiska studier av flöden, produktion och nedbrytning av tiamin på både högre och lägre nivåer i ekosystemen. Genom sådana studier kan det på sikt bli möjligt att tydligare koppla ekologiska effekter av tiamin till mänskliga aktiviteter. Det kan dock sägas att den pågående förskjutningen i planktonsammansättning, eventuellt orsakad av utflödet av terrestert DOC, ger en plausibel delförklaring till fenomenet. Torsken i södra Östersjön visar samtidigt på en starkt minskande individuell tillväxt. Parallellt har antalet torskar som fångats i det internationella trålprovfisket varit rekordhögt. Det innebär att storleksfördelning är mycket sammanpressad med en hög numerär och stor biomassa samlade i några få längdklasser (28–38 cm) i ett relativt begränsat område. Just denna del av beståndet har skyddats genom att fisket sker med mer selektiva redskap än under 1990-talet samtidigt som den naturliga gallringen genom kannibalism hålls tillbaka genom frånvaro av stor fisk. Dessa förhållanden kan ha skapat omfattande födobrist och födokonkurrens, vilka kan ha förstärkts genom den omständigheten att skarpsillsbeståndet – torskens viktigaste föda – är relativt litet i södra Östersjön medan den större delen av beståndet återfinns i norra Östersjön. Östersjöns långsamt fallande näringsstatus på grund av minskande näringsbelastning och ökande tillförsel av organiskt kol från skogsmark, kan också tänkas ha bidragit till skärpt födokonkurrens. En konsekvens av födobrist och födokonkurrens i kombination med hög fiskeintensitet är att beståndets produktivitet minskar, en annan är beståndets sammanpressade storlekssammansättning permanentas. Sammantaget visar denna rapport att det finns såväl betydande som oroväckande miljöstörningar i Hanöbukten och omkringliggande vatten och att dessa störningar i varierande grad kan kopplas till specifika mänskliga aktiviteter på land och till havs. Rapporten belyser följande störningar: • Det finns övertygande belägg för att såväl förändrat skogsbruk som minskad svaveldeposition har bidragit till en omfattande brunifiering av sjöar och vattendrag, och eventuellt är även de pågående kalkningsprogrammen en bidragande faktor. Väsentligt ökat flöde av organiskt kol från land till Hanöbukten och omkringliggande havsområden är en så fundamental förändring att man även kan förvänta sig periodvisa förändringar av berörda marina ekosystem. • Torskbestånden i södra Östersjön är lågproduktiva med ett stort antal individer sammanpressade i ett fåtal storleksklasser. Det går inte att bortse från att selektivt fiske är en starkt bidragande orsak till detta förhållande. • Det faktum att dödligheten hos ejderungar på en plats i Hanöbukten kunnat minskas radikalt genom tiamininjektioner visar att tiaminbrist kan ha effekter på populationsnivå bland sjöfågel. Tiaminbrist hos blåmussla, som är ejderns viktigaste föda, indikerar att grundorsaken till denna form av tiaminbrist måste sökas på lägre nivåer i de marina ekosystemen och att såväl land- som havsbaserade mänskliga aktiviteter måste beaktas. Vår genomgång av vägledande principer för EBF visar att processen att röra sig mot en ekosystembaserad förvaltning av Hanöbukten är en utmaning för samhället. Att på ett medvetet sätt förhålla sig till de stödjande principer som finns, t.ex. att kartlägga och beakta kopplingar mellan social och ekologiska system samt att ha en genomtänkt process ger ökade förutsättningar hantera de samlade problemen. Men det strukturerade arbetet förutsätter dock att miljöproblemen har identifierats och erkänts som problem. Vi kan även konstatera att för att den ekosystembaserade förvaltningsstrategin ska vara effektiv på en relevant geografisk skala behövs kommunikation och hantering som integrerar flera förvaltningsnivåer. Denna process fungerar inte smidigt för närvarande beträffande Hanöbuktsproblemen. Det är i det sammanhanget viktigt att en legitim huvudaktör utses som kan ta ansvar för hela processen eller delar av dessa. Sammanfattningsvis så föreslår vi ett antal konkreta åtgärder som ska stödja dels hur hantering av miljöproblemen kan organiseras
26.	Vallin, Are, et al. (författare) CHANGES IN FOUR SOCIETAL DRIVERS AND THEIR POTENTIAL TO REDUCE SWEDISH NUTRIENT INPUTS INTO THE SEA 2016 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract För att minska övergödningen i Östersjön och Västerhavet ska Sverige reducera belastningen av näringsämnen på haven enligt det svenska miljökvalitetsmålet Ingen övergödning och internationella överenskommelser, framför allt Baltic Sea Action Plan. I en tidigare rapport från Havsmiljöinstitutet1 identifierades 17 samhällsfenomen av relevans för övergödningen. Fyra av dessa analyseras vidare här med utgångspunkt från befintliga data. De är: o Konsumtion av animaliskt och vegetabiliskt protein. Konsumtionen av proteinrika livsmedel har ökat och det ger upphov till utsläpp av näringsämnen både under produktion och efter konsumtion. Kväve och fosfor läcker från jordbruket och hamnar även i avloppsvattnet från hushållen så att de bidrar till utsläpp från enskilda avlopp och reningsverk. o Matsvinn. Ätbar mat som slängs i onödan orsakar onödiga emissioner i produktionen. o Tillsats av fosfor i livsmedel. Fosfor tillsätts som bland annat stabiliseringsmedel och smaksättare och hamnar i avloppsvattnet. o Hästhållning. Antalet hästar ökar och detta medför emissioner vid foderproduktion, samt vid beten och hagar där hästarna vistas. Syftet med rapporten är att kvantifiera potentialen för att belastningar på havsmiljön reduceras om dessa fenomen förändras. Slutsatserna bygger på beräkningar och antaganden och det har varit nödvändigt att göra många förenklingar vilket gör att resultaten inte ska tolkas som en förutsägelse (prediktion) av framtiden. Avsikten är istället att nå fram till riktvärden att förhålla sig till i vidare diskussion om de reella förändringar som kan ske i samhället. Denna kunskap är värdefull för att kunna identifiera och värdera nyttan av nya åtgärdsområden för havsmiljöförvaltningen. De tre första fenomenen avser påverkan från livsmedel på emissioner av näringsämnen. Emissioner uppstår vid livsmedlens produktion men även vid avloppsreningsverk, eftersom mängderna kväve och fosfor som tillförs avloppssystemen är direkt kopplat till konsumtionen av livsmedel. Konsumtion av animaliskt och vegetabiliskt protein. Proteinrika livsmedel innehåller alltid betydande mängder kväve och i allmänhet också avsevärda mängder fosfor. I Sverige konsumeras i genomsnitt 174 gram (g) rått benfritt kött per dag (data från år 2009). Griskött är vanligast (79 g) men även nötkött, kyckling och lamm konsumeras i betydande mängder (50, 40 respektive 5 g). Dessutom äts i genomsnitt 39 g fisk, 28 g ägg och 840 g mejerivaror och 15 g baljväxter. Mejerivaror inkluderar mjölk och ost och är här utryckt i mjölkenheter. Med baljväxter avses inslag i en diet som förutom bönor, ärtor och linser även innehåller baljväxter i förädlad form såsom tofu. Genom att undersöka hur emissionerna av näringsämnen förändras från nuvarande genomsnittliga kost till alternativa dieter är det möjligt att värdera nyttan för havsmiljön av att människor ändrar diet. Tre alternativa dieter med olika proteinprodukter används i analyserna och dieterna benämns: Rekommenderad diet (i linje med bland annat Livsmedelsverkets kostråd), Klimatsmart diet (byte från rött kött till kyckling) samt Mer Baljväxter. I analysen av hur en minskad konsumtion av protein påverkar emissionerna användes två olika metoder. Först gjordes en sammanställning av data om emissioner av kväve och fosfor från befintliga Livscykelanalyser (LCA) av svenska livsmedel. Denna sammanställning visar att kött från nöt och lamm skapar större emissioner än fläsk och i sin tur kyckling, om man räknar utsläppen per kg protein från dessa livsmedel. Baljväxter, kyckling, mejeriprodukter och ägg har liknande utsläppsnivåer. Viktiga faktorer i beräkningarna är bland annat effektiviteten i omvandling från foder till protein och hur mycket kraftfoder (till exempel spannmål och raps) som djuren äter utöver foder från vallar (hö och ensilage) och naturbeten. Eftersom LCA-studierna är utformade för att visa på skillnader mellan produktionssystem och underliggande data är hämtade från ett fåtal gårdar använde vi inte dessa för att räkna på belastningar från svensk produktion som helhet. För detta syfte utgick vi istället ifrån hur jordbruksmarken används. Närmare bestämt tog vi hänsyn till hur stora landarealer som krävs för att producera foder till djur och livsmedel som kan konsumeras direkt av människan, samt hur läckaget från jordbruksmarken varierar med markanvändningen. Kalkylen avsåg den andel av den svenska konsumtionen som produceras i Sverige. När vi beräknade läckageförändringen som följer av de tre dieterna tog vi även hänsyn till var i Sverige en förändrad konsumtion av olika köttslag kan få genomslag, d v s var jordbruksmarkens markanvändning förändras och vilket läckage som kan följa av detta. Foderproduktionen för vart och ett av de animaliska livsmedlen antogs ske i samma produktionsområde som djuren föds upp. För den friställda marken, det vill säga den mark som inte längre behövs för livsmedelsproduktion om proteinintaget minskas eller på annat sätt förändras, antogs läckaget på sikt bli detsamma som för en gräsmark som inte plöjs, sås eller gödslas. Beräkningar av de olika dieternas emissioner utfördes för två nivåer av det sammanlagda intaget av protein genom de produkter som ingick i kalkylen. Den nuvarande proteintaget via dessa produkter är 80 g per person och dag och vi räknade på såväl detta intag som en minskning till 60 g. Om man även tar hänsyn till konsumtion av spannmålsprodukter och annan mindre proteinrik mat så får en genomsnittlig svensk idag i sig totalt ca 108 g protein per dag. Detta kan jämföras att världshälsoorganisationen WHO rekommenderar att en person som väger 70 kg bör konsumera 58 g för att tillgodose kroppens grundläggande behov. Förändrade dieter innebär även att det avloppsvatten som kommer till kommunala reningsverk och enskilda avlopp får en ändrad sammansättning. För att beräkna hur dieterna påverkar utsläppen från avloppssystemen användes officiell statistik avseende reningsgrader vid kommunala reningsverk2 samt tillgängliga schablonvärden för enskilda avlopp3. Emissioner från såväl svenska som importerade produkter inkluderades i beräkningarna. Nedanstående tabell visar att kväve- och fosforbelastningen på havet kan reduceras avsevärt till följd av dietförändringar. Det finns även skillnader mellan de tre alternativa dieterna. Den viktigaste orsaken till att de alternativa dieterna ger mindre kväve- och fosfor belastning än nuvarande diet är dock att det totala proteinintaget från de studerade livsmedelstyperna dragits ner från 80 till 60 g per person och dag. Matsvinnets inverkan på belastningen av havet studerades med hjälp av data över mängden onödigt matavfall från hushållen och hur detta avfall fördelar sig mellan olika huvudtyper av livsmedel. Kalkyler gjordes såväl baserat på emissioner i jordbruket som efter konsumtion. Vi antog att med ett reducerat svinn för svenskproducerade proteinrika livsmedel kan emissionerna från motsvarande jordbruksproduktion undvikas. Vidare antog vi att matsvinnet minskar med 50 procent, vilket är enligt med genomförandet av FNs hållbarhetsmål (Sustainable Development Goals). Med dessa utgångspunkter beräknades att de årliga emissionerna av näringsämnen i jordbruket skulle kunna minska med 470 ton kväve och 6 ton fosfor. Efter att även retentionen i sjöar och vattendrag beaktats uppskattades belastningen på havet kunna minska med ca 300 ton kväve och 4 ton fosfor per år. Emissioner uppstår även på grund av att hushållen häller ut flytande mat i vasken. Efter en reduktion till hälften av emissionerna, och med beaktande av retentionen, blir resultatet att kvävebelastning kan reduceras med 50 ton och fosforbelastningen med 2 ton per år. Fosforhaltiga tillsatser i livsmedel utnyttjas av livsmedelsindustrin för att stabilisera produkterna eller påverka deras smak. Vår utgångspunkt är att dessa tillsatser inte behövs för människors hälsa och därmed är potentialen för belastningsminskningar lika stor som dagens belastning från sådana tillsatser. Belastningen på havet uppstår när fosfor från maten hamnar i avloppsvatten och reningsverken inte renar allt ingående fosfor. En uppskattning baserad på den totala användningen av fosfortillsatser i den svenska livsmedelsindustrin indikerade att 28 ton fosfor når haven via enskilda avlopp och att 32 ton fosfor når haven efter att ha passerat kommunala reningsverk. Beräkningar gjordes även för ett urval produkter där tillsatsen av fosfor är känd: coladrycker, smältost, importerad kyckling och charkuterier. Den samlade konsumtionen av enbart dessa produkter uppskattades leda till att den årliga belastningen av fosfor på havet ökar med omkring 15 ton. Hästhållning. Sverige har för närvarande ca 360.000 hästar och antalet ökar. En genomsnittlig häst antas väga ca 420 kg, och behöva ca 1,5 kg grovfoder (torrvara) per 100 kg samt 0,3 kg spannmål per 100 kg häst och dag. Emissioner av kväve och fosfor sker från betesmarker samt åkermark som används för produktion av foder. Genom att bedöma hur mycket mark som krävs för att producera tillräckligt med foder för att föda alla Sveriges hästar samt vilka läckagekoefficienter som gäller för denna mark beräknades de sammanlagda emissionerna av fosfor och kväve från hästhållningens foderproduktion (se nedanstående tabell). Läckaget beräknades även från delar av rasthagarna som kan anses vara högriskområden för fosforläckage, det vill säga de områden där hästar utfodras och vistas stora delar av dygnet. Emissionerna av fosfor från sådana områden uppgår till drygt ca 11,5 ton per år (exkl. retention). På grund av brist på data
27.	Zweifel, Ulla Li, 1967, et al. (författare) Stärkt uppföljning och utvärdering av åtgärdsprogrammet för havsmiljön 2023 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract De åtgärder som genomförs för att förbättra havsmiljön baseras på en mosaik av olika åtgärdsprogram och lagstiftning. EU:s havsmiljödirektiv och den svenska havsmiljöförordningen har till syfte att uppnå en god miljöstatus i havsmiljön och det åtgärdsprogram som följer riktas mot åtgärder i kust- och havsområdet. Samtidigt sker en rad andra insatser för att minska påverkan på havsmiljön, bland annat åtgärder som riktas mot landbaserade aktiviteter. Det är följaktligen en utmaning att härleda förändringar i miljötillstånd till enskilda åtgärder och program. Utvärdering av åtgärder och åtgärdsprogram är dock en förutsättning för att kunna optimera åtgärdsarbetet, från såväl miljö- som kostnadssynpunkt. Den här rapporten presenterar resultat och rekommendationer från ett projekt med syfte att stärka uppföljning och utvärdering av det åtgärdsprogram för havsmiljön (ÅPH) som följer av EU:s havsmiljödirektiv. Projektet har genomförts av Havsmiljöinstitutet med medel från Havs- och vattenmyndigheten. I uppdraget har ingått att föreslå metoder för att utvärdera effekter av åtgärder i programmet samt att undersöka hur data och information som kan användas för att utvärdera effekter av åtgärderna kan samlas in.
28.	Zweifel, Ulla Li, 1967, et al. (författare) Uppföljning av miljöåtgärders effekter på kust och hav 2022 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Syftet med denna rapport är att: • ge en aktuell lägesbeskrivning avseende uppföljning av miljöeffekter från ett urval av åtgärder som vidtas i Sverige för att förbättra kust- och havsmiljön, • redovisa slutsatser baserat på lägesbeskrivningen, • ge rekommendationer till beslutsfattare och experter så att uppföljningen kan förbättras och därmed stödja framtida beslut om åtgärder. SAMMANFATTNING AV KARTLÄGGNINGEN Underlaget baseras på inhämtning av information om genomförda frivilliga fysiska åtgärder och områdesbaserade åtgärder samt uppföljning av åtgärdernas effekter genom webb-sökning, databassökning, och dialog med utredare på Havs- och vattenmyndigheten, vattenmyndigheter och länsstyrelser, samt forskare som arbetar med uppföljning av åtgärder. Av samtalen framgick att forskare som deltar i åtgärdsprojekt ofta upplever att medel inte avsätts i tillräcklig omfattning för att följa upp effekter av åtgärdsprojekt på ett tillfredsställande sätt. Utredare på myndigheter lyfte i stort sett unisont behov av bättre kunskap om effekter av åtgärder och det pågår för närvarande ett antal aktiviteter för att förbättra uppföljning av åtgärder. Inom vattenförvaltningen har också förslag tagits fram för hur miljöövervakningen kan anpassas för att bättre kunna utvärdera effekter av åtgärder. Dagsläget är dock sammanfattningsvis det följande: - Enstaka utvärderingar av effekter genom vetenskapliga fältstudier och pilotexperiment har genomförts för flera åtgärdstyper, bland annat för fiskeregleringar, fysiska miljöåtgärder inom jordbruk och restaurering av habitat. Resultaten av utvärderingar samlas dock inte på gemensam plats utan är spridda i olika myndigheters och institutioners rapportserier. I vissa fall publiceras de även i vetenskapliga tidskrifter, men långt ifrån alltid. - Uppföljning och utvärdering av enskilda fysiska åtgärder som genomförs med bidragsstöd är låg och i vissa fall förefaller det saknas vägledning för uppföljning. Några exempel: • Det finns inte krav på att rapportera data om effekter av åtgärder som genomförs med stöd från havs- och vattenmiljöanslaget. I slutrapporter från projekt anges dock vanligtvis en kvalitativ uppskattning av effekter, och ibland även kvantitativa effekter. Då det sällan finns någon vägledning för provtagning eller krav på att rapportera metadata är dock informationen ofta inte användbar för fortsatt bearbetning (Zweifel et al. 2013, personlig kommunikation Bilaga 2.4). • En utvärdering av effekter av våtmarker som anlagts eller restaurerats för att gynna reproduktion av gädda och abborre visade att tre fjärdedelar av projekten följts upp, kvalitativt eller kvantitativt. Endast 16 % av de 100 projekt som granskades hade dock samlat in mätdata på ett sådant sätt att effekter kunde uppskattas (se kap 4.2). För projekt som tagit bort hinder för vandrande fiskarter var motsvarande siffra endast 6 %. • Även för ett välstuderat område som övergödning finns brist på uppföljning och kunskap om effekter av vissa åtgärdstyper. Här har dock Havs- och vattenmyndigheten och Sveriges lantbruksuniversitet under 2020 tagit fram förslag på hur uppföljningen kan förbättras (se kap 4.1). 7 - De åtgärder som genomförs baserat på bidrag registreras av de myndigheter som ansvarar för medlen (se Bilaga 1 för olika bidragstyper). För vissa åtgärdstyper kan man därigenom med hjälp av etablerade schabloner eller modeller uppskatta potentiell effekt av åtgärder som planeras eller redan genomförts. Information om genomförda åtgärder är dock spridd över flera databaser som administreras av olika myndigheter (se t.ex. kap 4.3). Ibland är databaserna inte kompletta och de kan även vara överlappande. En fullständig översikt av genomförda åtgärder med relevans för miljötillståndet i kust och hav förefaller svår att få. - Meta-analyser som utvärderar effekter av flera åtgärdsprojekt av samma åtgärdstyp är få, och försvåras av att data och resultat från enskilda projekt inte finns samlade på gemensam plats, alternativt inte är allmänt tillgängliga. - För uppföljning av effekter av åtgärder hänvisas idag ofta till resultat från den regionala and nationella miljöövervakningen. Mätningar inom miljöövervakningen skiljer sig dock rumsligt och tidsmässigt från åtgärdade områden vilket gör det svårt att använda den reguljära miljöövervakningen för att utvärdera effekt av specifika åtgärdsinsatser eller åtgärdstyper. Inom vattenförvaltningen har ett förslag tagits fram under 2020 för hur den så kallade operativa övervakningen kan utökas och förbättras för att data bättre ska kunna användas för att bedöma effekt av åtgärder i vattenförvaltningen (se Bilaga 2.6). - Brist på underlag om effekter resulterar också i brist på underlag för planering av åtgärder, bland annat för åtgärder mot övergödning. Det betyder att det vid tilldelning av bidrag för miljöåtgärder, till exempel inom jordbruk, kan saknas underlag för att bedöma om åtgärder föreslås att genomföras på en plats där de har förutsättning att ge bästa möjliga effekter. Ett behov finns av information om lokala förhållanden för att i kombination med modeller för näringsläckage från jordbruksmark kunna utvärdera vilken typ av åtgärder som bör prioriteras och var de bör placeras för optimal effekt (se kap 4.1). - För områdesbaserade åtgärder har redan viss utvärdering genomförts och det planeras för fortsatt uppföljning av fiskefria områden genom uppdrag från Havs- och vattenmyndigheten (se kap 5.2). För marina skyddade områden är nuvarande uppföljning av miljöeffekter låg, men 2021 togs ett förslag till uppföljningsprogram fram (se kap 5.1). - Ett problem som lyfts av de personer med vilka samtal förts är brist på långsiktighet i myndigheternas arbete med åtgärder (se Bilaga 2). Detta hänförs bland annat till en projektbetonad arbetsform och myndigheternas ettåriga budget som gör det svårt att öronmärka pengar för framtida uppföljning. Det avsätts dessutom inte tillräckligt med resurser för uppföljning av åtgärder. Sammanfattningsvis framkom ett behov av att ta ett samlat grepp för att tillgängliggöra data och information om genomförda åtgärder samt för existerande utvärderingar av effekter av åtgärder. Det framkom också ett behov av att utvärdera för vilka åtgärdstyper som det fortfarande saknas vetenskapligt underlag för effekter, och i vissa fall även formulera systematiska uppföljningsprogram för dessa åtgärdstyper.

Skapa referenser, mejla, bekava och länka

Länka till träfflistan

Träfflista för sökning "WFRF:(Sundblad Eva Lotta 1956) "

Avgränsa träffmängd

År