| 1. |
- Almqvist, Kjerstin, 1953-, et al.
(författare)
-
Barn, unga och trauma : Att uppmärksamma, förstå och hjälpa
- 2019. - 1
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Detta är en gedigen grundbok om barn, unga och trauma. Tre av Sveriges mest erfarna kliniker och forskare inom området delar här med sig av sin kunskap och sina erfarenheter.Författarna beskriver utförligt reaktionsmönster och symtombilder, samt samspel mellan barn och föräldrar efter traumatiska påfrestningar. Boken tar bland annat upp barn och unga som har misshandlats, utsatts för sexuella övergrepp, bevittnat våld mot sin förälder, förlorat en närstående och barn som har utsatts för organiserat våld i sina hemländer. Författarna berättar även om olika insatser och behandlingsmetoder som har stöd i forskning.Boken riktar sig till studerande och yrkesverksamma som vill lära sig mer om hur de ska förstå, möta och hjälpa traumatiserade barn och unga, till exempel inom hälso- och sjukvården, skolan, socialtjänsten och kriminalvården.
|
|
| 2. |
- Beausang, Angela, et al.
(författare)
-
"Möjligheten att rädda några av dessa kvinnors liv har inte vägts in"
- 2014
-
Ingår i: Dagens Medicin. - : Dagens Medicin.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Namnet på Socialstyrelsens vägledning lyder: Hur upptäcka våldsutsatthet? Ja, det kan man verkligen fråga sig efter att ha läst detta föga vägledande dokument, skriver ett stort antal kritiska debattörer.
|
|
| 3. |
- Nilsson, Doris, 1952-, et al.
(författare)
-
Kunskapsöversikt om försummelse
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syftet med den här kunskapsöversikten har varit att få en överblick och fördjupad kunskap om det aktuella forskningsläget när det gäller försummelse av barn. Försummelse kan i huvudsak delas upp i fysisk försummelse, emotionell försummelse, medicinsk försummelse, försummelse av psykisk hälsa och utbildningsmässig försummelse. Forskningen tar ofta stsin utgångspunkt från Världshälsoorganisationens (WHO) definition av försummelse. För att nå målet med kunskapsöversikten har vi i Linköpings Universitetsbibliotek olika databaser sökt fram översiktsartiklar och metaanalyser där ordet försummelse (engelskans neglect) funnits med. Vi fann 433 artiklar i databaserna. När dubbletter och forskning som inte handlade specifikt om försummelse var exkluderade omfattade kunskapsöversikten 13 artiklar. De teoretiska modeller som man i översikterna och metaanalyserna använder sig av för att förstå resultaten är de ekologiska modellerna. De sätter in försummelse i ett helhetsperspektiv och i process alltifrån individ till samhälle. Sammanfattningsvis framkommer att försummelse är ett globalt problem som medför stora kostnader för både den enskilde och samhället. Prevalensen befanns i normalpopulation ligga på mellan sexton och tjugosex procent, medan prevalensen i kliniska grupper är betydligt högre. Det har stor betydelse vem som rapporterar om försummelse. Självrapporterad försummelse är fem gånger högre än när myndigheter rapporterar. Beroende på vilket mätinstrument och vilken population som använts i forskningen så kan mycket olika prevalenssiffror visa sig. Forskningen visar också att försummelse tycks starkt förknippad med bland annat depression, en av våra vanligaste folksjukdomar. Riskfaktorer kan finnas på samtliga nivåer avseende de ekologiska modellerna. En stor riskfaktor är att vara ett litet barn, och den forskningsom vi har gått igenom visar att faktorer som involverar relationen föräldrar-barn också är en av de största riskfaktorerna. Vi fann att de största riskfaktorerna finns i mikrosystemet. Försummelse är mer vanligt i låginkomstländer än i höginkomstländer. De flesta studierna lyfter fram vikten av prevention, dock framkommer att många av de studier som visar på effektiva preventiva program är utförda i glest befolkade delar av världen. De preventiva program som finns är oftast av familje- och föräldraskapsstödjande karaktär.Således kan man utifrån den här kunskapsöversikten förstå försummelse som ett viktigt område att lyfta fram i forskningen, att det är ett globalt problem, och att konsekvenserna av försummelse är kostsamma för både den enskilde och för samhället. Mer forskning behövs – framförallt när det gäller att utveckla preventiva program som kan identifiera försummelse och fastställa lämpliga åtgärder, både på samhälls- och familjenivå. I Sverige skulle kunskap kunna utvecklas på barnavårdscentralerna i samarbete med socialtjänsten.
|
|
| 4. |
- Precht, Helle, et al.
(författare)
-
Can scatter correction software replace a grid in DR pelvic examinations?
- 2019
-
Ingår i: Radiation Protection Dosimetry. - : Oxford University Press (OUP). - 1742-3406 .- 0144-8420. ; 187:1, s. 8-16
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The purpose was to examine if scatter correction software could replace a grid while maintaining image quality and reducing radiation dose for pelvic DR examinations. Grid images was produced with 70 kV and 16mAs. Anthropomorphic- and Contrast Detail RADiography (CDRAD) non-grid images were produced with 60 kV, 80 kV and 90 kV combined with five different mAs and scatter correction software. The anthropomorphic images were analyzed by absolute Visual Grading Analysis (VGA). The CDRAD images were analyzed using the CDRAD analysis software. The results showed a total of 54.6% non-grid images were evaluated as unsuitable for diagnostic use by the VGA. The CDRAD grid images showed that the IQF_inv values were significantly different (p = 0.0001) when compared to every group of non-grid images. Hereby, the conclusion stated that the scatter correction software did not compensate for the loss in image quality due to scattered radiation at the exposure levels included in a pelvic examination.
|
|
| 5. |
- Tingberg, Björn
(författare)
-
Child abuse : clinical investigation, management and nursing approach
- 2010
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The overall aim of this thesis is to describe how children suspected of being abused were taken care of in a large children’s university hospital. Study I. Aim: To evaluate clinical investigations for suspected child abuse in infants presenting to a Paediatric Emergency Department (ED) with certain primary complaints known to be associated with child abuse. Methods: All medical records of ED admissions that included at least one of the selected primary complaints and a record of a CT head scan having been performed were located in the hospital database. Forty seven medical records satisfied our inclusion criteria. Results: Eighty seven percent of the 47 children had a head injury as the initial diagnosis. Thirty eight percent of the children belonged to the age group 0-3 months. Of the children admitted to the ED due to a head injury, twenty two children (54%) had a history deemed to be suspicious for abuse while only one child had indeed been properly investigated for possible child abuse. Conclusion: Despite good reasons, only a small number of investigations of suspected child abuse were carried out in the Children’s hospital. The hospital staff had difficulties in properly recording whether there were any signs suspicious of child abuse. Study II. Aim: To identify children diagnosed as victims of child abuse in a large Children’s University hospital during a four-year period, with focus on whether reports to social services were done. Methods: We studied retrospectively; all medical records of children assigned an ICD 10 code appropriate for child abuse. Results: We found 137 children diagnosed as victims of child abuse, out of which 42 were abused sexually while 95 where physically abused. According to the medical records, the medical staff reported only 55% of these cases to the social services. Conclusion: Efforts to improve knowledge of signs of child abuse is essential, as are intensified education concerning the laws requiring medical staff to report suspected child abuse and the proper procedures for such reporting. Study III. Aim: The aim of this study is to identify children below 2 years of age who may have been physically abused by searching the medical records for reports of CT brain scans. Methods: The study group was identified using the computerized medical records database in the Children’s University Hospital. All CT head scan reports (n=1925) during a 8 year period were reviewed and we selected only those in which an intracranial haemorrhage was described. Results: The most common reason for admission to the ED was a fall from a low height (n=28). In 22/68 children (32%) the hospital staff filed a report to the social services. The neuroradiologist suggested child abuse as a possible explanation for the findings on the CT scan in 28 (41%) children. Of this subgroup 61 % (n=17) were investigated for child abuse and 15 (54%) of these children were reported to the social services. Conclusion: The neuroradiologist’s report is an indispensable part of the clinical investigation of possible child abuse. A mere description of the findings is not so useful. It is the opinion expressed by the neuroradiologist that the findings should lead to a further investigation of possible child abuse, that is important. Study IV. Aim: The aim of this study was to identify nurse’s experiences in the clinical care of victims of child abuse. The objective was to assess how nurses could remain professional especially when the suspected perpetrator is a parent. Methods: Investigators used a qualitative design with a critical incident technique. Eleven nurses who cared for abused children and their parents in a tertiary care University children’s hospital were interviewed. Results: We highlighted three areas in the analysis of the interviews: Feelings of ambivalence, nurse’s professionalism and the nurse’s care strategies. The subjects expressed difficulties in maintaining a professional role in clinical encounters with the parents. The nurses experienced conflicts in their roles to deal with being both a police (a judicial function) and a nurse (a caring function). Conclusions: The nurses expressed that they had devised strategies to remain professional in the clinical encounter with abused children and their parents. To remain professional, education, counselling and experience was essential.
|
|
| 6. |
- Tingberg, Björn, et al.
(författare)
-
Child neglect - still a neglectedproblem in the global world : A review
- 2020
-
Ingår i: Journal of Advanced Pediatrics and Child Health. - Flower Mound, TX, United States : Heighten Science Publications Corporation. - 2689-9817. ; 3, s. 038-046
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Child neglect is a global problem that involves large costs for both the individual and forsociety. This article is based on published reviews and meta-analyses in the fi eld of child neglectbetween 1980 and 2018. Of a total of 433 articles, 13 was included, main Data bases has beenPubMed, Scopus, Web of Science, Psych Info, ERIC, CINAHL. The prevalence in the normalpopulation was found to be between 16 and 26 percent, while the prevalence in clinical groupsseem to be signifi cantly higher. For example, was the prevalence of neglect 50% among patientswith eating disorder. It is especially important to know who is reporting neglect. Research showsthat neglect is strongly associated with among other things, depression, one of the most commonillnesses among the general public. The theoretical models that are used are ecological. Riskfactors can be found at all levels when using ecological models. Research shows that factorsinvolving the relationship parent-child are among the most important. Neglect is more common inlow-income countries than in high income countries.Most studies point to the importance of prevention. Existing preventive programs are mostoften of family and parental character.More research is needed, especially as concerns the development of preventive programsthat can identify specifi c types of neglect and present suitable preventive measures, both at thesocietal and family level.Key points1. Neglect is a global problem.2. Prevalence depends on the measurement method and can vary between about 16%and 76%.3. Prevalence is higher when negligence is self-reported than when reported by professionals.4. The most common and most serious risk factors are present in the microsystem. Parentingand interactions between child and parent are considered important.5. There is a link between neglect and, above all, depression, but also anxiety, self-harmand eating disorders.
|
|
