| 1. |
- Andersson, Agneta, et al.
(författare)
-
Strategi för kontrollerande övervakning av Bottenhavets vattendistrikt
- 2008
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ett pelagialprogram har tagits fram för övervakning i relativt opåverkade referensområden i kustvattentyperna 16 t.o.m.19 i Bottemhavet. Programmet bör kunna ligga till grund för uppföljning av internationella, nationella och regionala miljömål samt följa upp ekologisk status. Den rumsliga variationen samt mellanårsvariationen hos pelagiala variabler i Bottenhavsområdet har använts som utgångspunkt för att beräkna provtagningsbehovet. Det föreslagna programmet innebär att mellan 48 och 60 provtagningar årsperiod, varefter ekologisk status kan bedömas. Designen gör det möjligt att med 80 % säkerhet bedöma ekologisk status med mätdata som ligger minst 20 % från klassgränserna. Mätprogrammet är designat för provtagningar -årsperiod. Stationer har slumpats ut i de olika typerna, och förslag på årliga provtagningslokaler anges i rapporten. Eftersom djupet vid de olika stationerna varierar, bör de flesta pelagiala variablerna provtas vid ett diskret djup i övre delen av vattenmassan, t.ex. 1 m djup. Av vetenskapliga och ekonomiska skäl är det viktigt att pelagialprogrammet samordnas för hela Bottenhavet.För mjukbottenfauna bedöms det befintliga integrerade programmet för trendanalys i Bottenhavet kunna tillgodose Vattendirektivets behov för kontrollerande övervakning i distriktet. Detta under förutsättning att Sundsvallsbuktens program fortsätter och att de nya nationella och regionala provtagningsområdena i södra Bottenhavet (Gräsö) etableras och drivs. Dimensioneringen av nuvarande nationellt och regionalt bottenfaunaprogram och områdesövervakning men har även visat sig vara väl anpassat för bedömningar inom ramen för Vattendirektivet. Enligt bedömningsgrunden bör minst 5 stationer användas för klassning av ekologisk status. Dessa stationer måste dock inte ligga inom samma vattenförekomst, utan kan vara lokaliserade i angränsande vattenförekomster. Den ekologiska statusen för mjukbottenfauna i enskilda vattenförekomster klassas genom extrapolering med hjälp av data från närbelägna områden med liknande bottenmiljö och påverkansgrad.Befintlig fiskebeståndsövervakning föreslås fortlöpa för att möjliggöra uppföljning av förändringar. En utökning av antalet övervakningsområden föreslås dock för att upprätta minst ett referensområde per inre och yttre kustvattentyp. En kombination av stratifierad och slumpmässig övervakning av fiskebestånden enligt nuvarande strategi föreslås, där djupintervallen stratifieras medan stationerna slumpas ut i respektive djupintervall.Provfiske och provtagning för miljögiftsanalys av fisk bör samordnas till samma provtagningstillfälle. Vidare bör den modell för samfinansiering och samordning som idag tillämpas av kustlänen i Bottniska viken för övervakning av fiskbestånd, samt och miljögiftsövervakning av fisk, fortlöpa även framöver.De ämnen som ingår i det pågående nationella programmet för miljögifter i fisk bör mätas även i de nya föreslagna områdena. När EU:s dotterdirektiv för prioriterade ämnen är beslutat och Vattenmyndigheterna fastställt miljökvalitetsnormer för särskilda förorenande ämnen, bör en översyn göras och ytterligare ämnen som är aktuella för Bottenhavet införlivas i övervakningsprogrammet. Miljögiftsövervakning i fisk bedöms kunna mätas med ett maximalt avstånd på 75 km mellan stationsområdena. Bedömning och extrapolera mätvärdena.För samtliga delprogram har en grova uppskattningar av kostnader för genomförandet gjorts.
|
|
| 2. |
- Gullström, Martin, et al.
(författare)
-
Övervakning av makrovegetation i Bottniska viken– en vägledning
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- SammanfattningVi rekommenderar att dyktransekter enligt den nationella undersökningstypenförVegetationsklädda bottnar, ostkust (Naturvårdsverket 2004) används vidövervakning av makrovegetation. Metoden ger möjlighet till hög taxonomisknoggrannhet och kan svara upp mot i stort sett alla förvaltningsuppdrag. Denfungerar bra för att beskriva djuputbredning och täckningsgrad av arter.Skattningarna kan även omräknas till täckningsindex. Tyvärr finns det ingenfullständig metodbeskrivning. För att säkerställa kvalitén i nationella databaseroch underlätta upphandling av inventeringsuppdrag för myndigheterna bör entydlig metodbeskrivning omgående tas fram. Av samma orsaker behövs ävenmetodikkurser anordnas och i kombination med kontinuerlig interkalibrering avtäckningsgradsskattning och artbestämning kan en ackreditering av utföraregenomföras.När det gäller att designa ett miljöövervakningsprogram så bör syftet medövervakningen först definieras. Att övervaka klimatförändringen, övergödningeneller följa upp ekologisk status i vattenförekomster styr hur programmet sättsupp. Ett brett program med transekter spridda från inner till ytter skärgård dvs. iskärgårdsgradienten och en metod som har bra taxonomisk (och rumslig)upplösning ger möjlighet att nyttja data för fler syften.Vår rekommendation när det gäller att designa ett övervakningsprogram för attfölja upp storskaliga förändringar är att inte lägga stationerna alltför nära lokalautsläppskällor. Om stationerna ska användas som referens till recipienter ska dedock inte placeras för långt ut, så att de enbart beskriver förhållanden längst ut iskärgårdsgradienten.Vi rekommenderar att programmet bör följa upp flera responsvariabler t.ex.djuputbredning av arter, täckningsgrad, och diversitet. På detta sätt ökar chansenatt programmet fångar upp framtida, okända förändringar. Det är också enförutsättning för att nyttja transekterna för fler förvaltningssyften.Bottensubstrat är en av de faktorer som har störst betydelse förmakrovegetationens sammansättning och täckningsgrad. Det är viktigt att tahänsyn till detta när framtida analyser av data görs. Det är troligtvis en mycketviktig faktor när det gäller att stratifiera placering och bestämma antalet stationervid uppbyggnad av ett övervakningsprogram. I Bottniska viken är det mycketvanligt med transekter med blandade substrat eller att transekterna relativt snabbtövergår från hårdbotten till mjukbotten eftersom kusten är på många ställenflack. Detta är probelmatiskt för övervakning av ekologisk status kopplat tilldjuputbredning av arter.Våra analyser av djuputbredning och täckningsindex inom fyra skärgårdsområdenvisar att man med fördel kan stratifiera sina provpunkter utifrånvågexponering. Syftet med undersökningen bestämmer dock var i skärgårdendessa lokaler bör ligga.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Van Nieuwerburgh, Lies, et al.
(författare)
-
Astaxanthin production in marine pelagic copepods grazing on two different phytoplankton diets
- 2005
-
Ingår i: Journal of Sea Research. - : Elsevier BV. - 1385-1101 .- 1873-1414. ; 53:3, s. 147-160
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The red carotenoid astaxanthin is a powerful natural antioxidant of great importance in aquatic food webs where it is abundant in eggs and body tissues of fish and crustaceans. Little is known about the impact of the phytoplankton diet on astaxanthin production in copepods, its major pelagic producers. We followed the transfer of carotenoids from phytoplankton to copepods in a mesocosm experiment on the northern Atlantic coast (Norway) and recorded the astaxanthin production in copepods. Wild copepods grazed on nutrient-manipulated phytoplankton blooms, which differed in community composition and nutrient status (nitrogen or silicate limitation). The copepod pigments consisted mainly of free astaxanthin and mono- and diesters of astaxanthin. We found no significant difference in astaxanthin production per copepod individual or per unit C depending on the phytoplankton community. However, in the mesocosms astaxanthin per unit C decreased compared with natural levels, probably through a lower demand for photoprotection by the copepods in the dense phytoplankton blooms. The total astaxanthin production per litre was higher in the silicate-limited mesocosms through increased copepod density. Pigment ratio comparisons suggested that the copepod diet here consisted more of diatoms than in the nitrogen-limited mesocosms. Silicate-saturated diatoms were less grazed, possibly because they could invest more in defence mechanisms against their predators. Our study suggests that the production of astaxanthin in aquatic systems can be affected by changes in nutrient dynamics mediated by phytoplankton community composition and copepod population growth. This bottom-up force may have implications for antioxidant protection at higher trophic levels in the food web.
|
|
| 8. |
- Van Nieuwerburgh, Lies, et al.
(författare)
-
Growth and C:N:P ratios in copepods grazing on N- or Si-limited phytoplankton blooms
- 2004
-
Ingår i: Hydrobiologia. - 0018-8158 .- 1573-5117. ; 514:1-3, s. 57-72
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The aim of this study was to investigate how nutrient limitation in phytoplankton blooms affects growth and C:N:Pratios in marine pelagic copepods.We performed two mesocosm experiments on the Atlantic coast near Trondhjem(Norway). Si-limitation in a phytoplankton bloom was triggered by N and P additions (NP treatment) and Nlimitationwas triggered by N, P and Si additions (NPSi treatment). Both nutrient treatments stimulated microalgalgrowth and increased the biomass of the phytoplankton manifold. The initial phytoplankton community consistedof flagellates and diatoms. Throughout both experiments, community composition stayed relatively stable anddiverse in the NP treatments, but in the NPSi treatments large and heavily silicified diatoms came to dominatecompletely. Phytoplankton C:N ratios in the Si-limited blooms were close to the Redfield ratio of 6.6 (on a molarbasis), but they were higher in the Control treatment without nutrient additions (ca. 8.6) and up to 14 in heavily Nlimitedblooms. When phytoplankton blooms (chlorophyll a > 25 nmol l−1) had established, wild copepods wereadded to the mesocosms. During Si-limitation the copepod density increased by ca. 40% in one of the experiments,while the C:N ratio was 5.5–6 in the copepods. During N-limitation, the copepod density stayed stable, while theC:N ratio increased to ca. 7 in the course of the experiment. In the other experiment the copepod density decreasedby ca. 25%, irrespective of nutrient treatment (C:N ratio ca. 9). The N:P ratios in the copepods varied between 16and 22 and were not different in the NP and NPSi treatments. Our study shows that N-limitation in phytoplanktoncells can increase the C:N ratio of their grazers, which has a reportedly negative effect on copepod growth andreproduction. Our study also shows that copepod populations can be regulated by seawater Si:N ratios via diatoms:at high ratios the growth from eggs/nauplii to copepodites was hampered. High Si:N ratios provide diatoms withpossibilities to escape from grazing (large species, heavy silicification, excretion of secondary metabolites), leadingto the accumulation of algal biomass without transfer to higher trophic levels.
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Wänstrand, Ingrid
(författare)
-
Fiskyngel och undervattensvegetation i Axmars naturreservat, Gävleborgs län
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Grunda havsvikar är i regel mycket viktiga reproduktions- och uppväxtmiljöer för fisk. Härfinns det substrat för lek, skyddande växtlighet, föda för de snabbt växande fiskynglen, och iopåverkade områden, en lämplig uppväxtmiljö vad gäller fysikaliska och vattenkemiskabetingelser. Grunt vatten i kombination med förhållandevis lång omsättningstid ger upphovtill höga vattentemperaturer under vår och försommar vilket främjar fiskynglens tillväxt. Denförhöjda vattentemperaturen i trösklade grunda havsvikar anses vara en av två huvudfaktorertill varför de är så viktiga för fiskarnas reproduktion. Den andra huvudfaktorn anses varabottenvegetationen vars positiva inverkan kan antas bero på flera olika faktorer. Förutom attutgöra leksubstrat och en skyddad miljö för fiskyngel finns stora delar av födan för fiskyngel ianknytning till växtligheten.Syftet med föreliggande studie var att utföra en noggrann inventering av 6-10 grundahavsvikar i Axmars naturreservat i Gävleborgs län. Målsättningen är att resultaten frånundersökningen ska kunna ligga till grund för såväl miljöövervakning av grunda vikar somför skydd av värdefulla marina miljöer
|
|
| 11. |
|
|
| 12. |
|
|
| 13. |
- Wänstrand, Ingrid, 1968-
(författare)
-
Pigment and Thiamine Dynamics in Marine Phytoplankton and Copepods
- 2004
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Based on a field study and several mesocosm experiments, I evaluated the use of pigments as chemotaxonomical biomarkers for phytoplankton community composition in the Baltic Sea and I examined effects of inorganic nutrients on the dynamics of carotenoids and thiamine (vitamin B1) at the phytoplankton–copepod level in marine pelagic food webs. My results show that HPLC pigment analysis combined with CHEMTAX data processing was an accurate alternative to microscopic analysis of Baltic Sea phytoplankton. Experimental supply of N, P and Si affected copepod growth and biochemical status via changes in biomass and composition of their phytoplankton diet. Net population growth rates were generally higher when phytoflagellates dominated (low Si:N ratio) and lower when diatoms dominated (high Si:N ratio). Copepod body concentrations of astaxanthin decreased with fertilization. Correlations with reduced under-water irradiance were consistent with the photo-protective function of this antioxidant. Thiamine concentrations in phytoplankton also decreased with fertilization. In copepods, low Si:N ratios resulted in higher thiamine concentrations than high Si:N ratios. Thiamine concentration and degree of phosphorylation were useful as indicators of thiamine shortage both in phytoplankton and copepods. The concentrations of thiamine and astaxanthin in the copepod communities were positively correlated. As copepods constitute a major link between pelagic primary producers and higher trophic levels, fertilization effects may be responsible for astaxanthin and thiamine deficiencies in salmon suffering from the M74 syndrome, which appeared concurrently with large-scale eutrophication in the Baltic Sea. As both thiamine and astaxanthin are deficient in M74-affected salmon, there is a need for physiological and molecular investigations of possible interactions between the two compounds in living cells.
|
|
| 14. |
|
|
