SwePub
Sök i SwePub databas

  Utökad sökning

Träfflista för sökning "WFRF:(Wennhage Håkan) "

Sökning: WFRF:(Wennhage Håkan)

  • Resultat 1-50 av 82
Sortera/gruppera träfflistan
   
NumreringReferensOmslagsbildHitta
1.
  • Andersson, Jan, et al. (författare)
  • Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2015 : Resursöversikt
  • 2015
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • I rapporten kan du ta del av bedömningen som görs av situationen för bestånd som regleras inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP). Bedömningarna baseras på det forskningssamarbete och den rådgivning som sker inom det Internationella Havsforskningsrådet (ICES).De bestånd som förvaltas nationellt baseras på de biologiska underlagen och rådgivningen i huvudsak på den forskning och övervakning samt analys som bedrivs av Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua) vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) samt yrkesfiskets rapportering.Rapporten omfattar 40 fiskarter uppdelade i olika bestånd, samt sex skal-och blötdjursarter.Nytt för årets upplaga är en beskrivning av hur de provfisken som ligger till grund för analys och rådgivning utförs.Översikten är utarbetad av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten.
  •  
2.
  • Bryhn, Andreas, et al. (författare)
  • Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2019 : Resursöversikt
  • 2020
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Fisken i havet är en resurs som rör sig fritt över nationella gränser. EU har därför en gemensam fiskeripolitik (GFP). Många arter som är viktiga för Sverige regleras inte i GFP och förvaltas därför nationellt.Denna rapport syftar till att:beskriva utvecklingen av fiskeripolitikenförklara den nuvarande politikens mål och regelverk och dess relation till mål och regler på miljöområdetförklara politikens nationella genomförande och det nationella handlingsutrymmetexemplifiera hur Havs- och vattenmyndigheten arbetat med att reglera fisket.
  •  
3.
  • Andersson, Erika, et al. (författare)
  • Svenskt fiske efter läppfisk för export som putsarfisk : utveckling av fisket och information om beståndens status
  • 2021
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Levande läppfisk fångas kommersiellt i Sverige och används som putsarfiskar för avlusning av lax (Salmo salar) och regnbåge (Oncorhynchus mykiss) i norsk akvakultur. Av fem bofasta svenska läppfiskarter fiskas tre (stensnultra Ctenolabrus rupestris; skärsnultra, Symphodus melops och berggylta, Labrus bergylta) för närvarande i Sverige och exporteras till Norge. Det svenska fisket startade år 2010 till följd av en ökad efterfrågan på fisk av norska odlare och regleras genom utdelande av ett begränsat antal dispenser, med villkor på att det ska finnas ett avtal med uppköpare i Norge. I villkoren regleras dessutom antalet redskap, fiskesäsong, vittjningsintervall samt storlek och mognadsstatus för de tre läppfiskarter som tillåts landas. Vidare finns en relativt jämn geografisk spridning av fiskare längs Bohuskusten och vissa begränsningar i fisket inom Natura 2000-områden; på så vis försöker förvaltningen att minska risken för lokalt för höga fisketryck. Landad fångst per ansträngning (LPUE) har de senaste åren legat på en lägre nivå än tidigare för burfångad stensnultra och en kraftig reducering i LPUE ses för skärsnultra fångad med ryssjor. Däremot har LPUE för ryssjefångad berggylta ökat. Den utökade journalföring som förs inom fisket efter läppfisk i Sverige ligger till grund för dessa trendanalyser och resultaten för stensnultra och skärsnultra ser negativa ut baserat på detta. Information från fisket tyder dock på att landningarna påverkas av en ojämn efterfrågan av storlekar och arter från uppköparna, vilket därmed återspeglas i LPUE. Miljöövervakningens referensfisken längs västkusten i augusti och oktober visar däremot inte på några nedåtgående trender för någon av arterna, men berggylta fångas i väldigt liten utsträckning och förutsättningarna att övervaka denna art är därför begränsade. Det saknas information om hur fisket påverkar ålders- och storleksstruktur hos läppfiskarterna. Data från fiskets journaler behöver därför kompletteras med fiskerioberoende data för att beståndsstatus ska kunna bedömas på ett tillfredsställande sätt för respektive målart. Fiskerioberoende provtagning med ryssjor och burar riktat mot läppfisk har endast utförts i liten skala i Sverige, liksom vetenskaplig provtagning av det kommersiella fisket med ryssjor. En regelbunden fiskerioberoende provtagning rekommenderas och skulle förutom att ge ett oberoende index av fångst per ansträngning även möjliggöra analys av storlekssammansättning, könskvoter, mognadsstatus och bifångst. Framförallt är detta viktigt med avseende på berggylta som inte täcks in av nuvarande referensfisken på ett tillfredsställande sätt eftersom artens fångstbarhet är låg under perioden då dessa utförs. Tillsammans med ytterligare provtagning av det kommersiella fiskets fångster kan fiskerioberoende provtagning möjliggöra bedömningar av andelen undermålig och skadad fisk av målarterna som återutsätts samt ge mer detaljerad information om bifångstarter och fångsteffektivitet hos olika typer av redskap. Startdatum för fisket, 15 maj, har fastslagits efter när läppfisken blir fångstbar. Fisket under försommaren är framförallt inriktat på berggylta, men fångar samtidigt skärsnultra, grässnultra och stensnultra under deras lekperiod. Överlappet mellan lekperioderna och fiskesäsongen längs västkusten är dock inte fastställt och bör undersökas. För att minska fisketryck på juvenil berggylta och skydda större honor av samma art bör minimi- och maximimått för berggylta justeras och flyktöppningar bör användas i redskapen för att minska undermålig fångst. Även ingångarnas storlek bör justeras för att förhindra bifångst av till exempel stor torsk och säl. Dessutom hade en mer högupplöst positionsrapportering från fisket varit önskvärd för en bättre överblick över fisketrycket på liten skala framförallt inom Natura 2000-områden. Inrättande av fiskefria områden skulle kunna tjäna flera syften. Beståndstäthet och populationsstruktur kan jämföras mellan fiskade områden och fiskefria områden som fungerar som referensområden. Fiskefria områden kan även användas för att utreda eventuella ekosystemeffekter av fisket, samt utgöra en viss buffert mot ett generellt överfiske och genetiska effekter av ett storleks- och/eller könsselektivt fiske. Det svenska fisket efter läppfisk utgör bara en liten del av det totala fisket efter läppfisk, bedrivs med relativt skonsamma fiskemetoder i avsikt att bevara fisken levande och bidrar till en biologisk bekämpning av laxlus. Det svenska fisket behöver dock sättas i perspektiv till användningen av läppfisk inom den norska laxindustrin med avseende på ekologiska effekter och djurvälfärd. Fisket utgör härvidlag ett första steg i en massförflyttning av fisk till områden där de vilda bestånden är genetiskt annorlunda. Hybrider av inhemsk och importerad fisk har påträffats, men hur och om detta påverkar fiskarnas överlevnadspotential och ekosystemen där de hamnar är däremot inte utrett. Långa transporter och utsättning av fisk med okänd sjukdomsbild i odlingskassar som inte är anpassade för dem leder dessutom till hög dödlighet och utmaningar vad gäller djurvälfärd, som idag ännu inte är lösta på ett tillfredsställande sätt.
  •  
4.
  •  
5.
  • Bartolino, Valerio, et al. (författare)
  • Forecasting fish stock dynamics under climate change: Baltic herring (Clupea harengus) as a case study
  • 2014
  • Ingår i: Fisheries Oceanography. - : Wiley. - 1054-6006 .- 1365-2419. ; 23:3, s. 258-269
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Climate change and anthropogenic disturbances may affect marine populations and ecosystems through multiple pathways. In this study we present a framework in which we integrate existing models and knowledge on basic regulatory processes to investigate the potential impact of future scenarios of fisheries exploitation and climate change on the temporal dynamics of the central Baltic herring stock. Alternative scenarios of increasing sea surface temperature and decreasing salinity of the Baltic Sea from a global climate model were combined with two alternative fishing scenarios, and their direct and ecosystem-mediated effects (i.e., through predation by cod and competition with sprat) on the herring population were evaluated for the period 2010-2050. Gradual increase in temperature has a positive impact on the long-term productivity of the herring stock, but it has the potential to enhance the recovery of the herring stock only in combination with sustainable fisheries management (i.e., F-msy). Conversely, projections of herring spawning stock biomass (SSB) were generally low under elevated fishing mortality levels (F-high), comparable with those experienced by the stock during the 1990s. Under the combined effects of long-term warming and high fishing mortality uncertainty in herring SSB projections was higher and increasing for the duration of the forecasts, suggesting a synergistic effect of fishery exploitation and climate forcing on fish populations dynamics. Our study shows that simulations of long-term fish dynamics can be an informative tool to derive expectations of the potential long-term impact of alternative future scenarios of exploitation and climate change.
  •  
6.
  •  
7.
  •  
8.
  • Bergström, Lena, et al. (författare)
  • Integration methods for Marine Strategy Framework Directive’s biodiversity assessments
  • 2021
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • This report reviews the integration methods for MSFD biodiversity assessments under Descriptor 1 for species that are not covered by the Habitats Directive and are not commercial fish assessed under Descriptor 3 and used in Descriptor 1 assessments. It was carried out by experts from the MSFD Biodiversity expert network, which is coordinated by the JRC. It constitutes a knowledge base to support MSFD Article 8 assessments by evaluating the methods to integrate assessments of species at different levels: i) criteria to species, ii) species to species group, and iii) species groups/species to ecosystem component. Real data and realistic estimates were used to provide a robust evaluation of the main MSFD integration approaches, i.e. one out all out, proportional method, averages, weighted averages, and conditional rules. Results show that integration methods have advantages and disadvantages depending on the level of integration, the species group (including threatened species), and the available indicators for primary and secondary criteria. Therefore, different scenarios are proposed and evaluated from criteria to ecosystem components, for fish and bird species groups. To conclude, a common integration approach is feasible, when it is based on the commonly agreed ecological impact of each D1 criterion to the species groups, and can be used in all regions.
  •  
9.
  •  
10.
  •  
11.
  • Bergström, Ulf, et al. (författare)
  • Ekologiska effekter av fiskefria områden i Sveriges kust- och havsområden
  • 2016
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Denna rapport beskriver de ekologiska effekterna av fiskefria områden i svenska kust- och havsområden. År 2005 fick dåvarande Fiskeriverket, numera Havs- och vattenmyndigheten, i uppdrag att införa och utvärdera effekterna av fiskefria områden. Fem fiskefria områden bildades 2009-2011 och utvecklingen av fiskbestånd, i vissa fall även andra delar av ekosystemen, har följts till och med 2015. Rapporten fokuserar på de delar av regeringsuppdraget som syftar till att utvärdera de biologiska effekterna av fiskefria områden samt att bedöma fiskets påverkan på fiskbestånd och ekosystem. När områdena inrättats 2011 utgjorde de svenska fiskefria områdena, inklusive de som fanns sedan tidigare, nästan 1200 km2. Detta motsvarar mindre än 1 % av de svenska havsområdena, men samtidigt två tredjedelar av den totala ytan fiskefria områden i hela Europa. Detta innebär att det svenska arbetet med utvärderingar av fiskefria områden är av stort intresse även internationellt sett. De områden och målarter som ingått i utvärderingen är: · Sik i Bottenhavet · Gös, gädda och abborre i Stockholms skärgård · Torsk i Kattegatt · Hummer och rovfisk i Göteborgs skärgård · Torsk, piggvar och rödspotta i fjordsystemet innanför Orust och Tjörn Effekterna av dessa fiskefria områden beskrivs detaljerat i varsin delrapport. Generellt har en tydlig återhämtning hos målarterna skett. Antalet individer och storleken på fisken har ökat i de fiskefria områdena i förhållande till referensområden där fiske fortsatt varit tillåtet. Resultaten visar att fisket på de aktuella bestånden tidigare varit av sådan omfattning att det påverkat både beståndsstorlek och storleksstruktur. De positiva effekterna ses både för bestånd där yrkesfisket stått för merparten av fångsterna, exempelvis torsk i Kattegatt, och för kustarter där fritidsfisket dominerat fångsterna, som till exempel sik i Bottenhavet, gös i Stockholms skärgård och hummer i Göteborgs skärgård. Trots den korta utvärderingsperioden på ca 5 år har alltså bestånden svarat med tydliga ökningar, vilket visar att fiskefria områden är en effektiv åtgärd för att snabbt stärka försvagade bestånd. I ett av de undersökta områdena, Havstensfjorden, har däremot inga positiva effekter kunnat påvisas hittills. Sannolikt har de lokala bestånden av främst torsk och rödspotta i detta område befunnit sig på en så låg nivå före fredningen att de varit rekryteringsöverfiskade. Det kan därmed ta lång tid för dessa bestånd att återhämta sig. Även effekter på fisksamhällena som helhet och på bottenfauna har kunnat konstateras i de fiskefria områden där dessa delar av ekosystemet undersökts. Troligen beror förändringarna på en kombination av direkta effekter på målarterna och bifångstarter genom att fisket upphört, samt på indirekta effekter genom en ökad predation från stor rovfisk och hummer på bytesarter. Genom att mängden rovfiskar ökar bidrar fiskefria områden till att återställa ekosystemfunktioner, och kan exempelvis motverka massförekomster av snabbväxande alger, och de problem dessa förorsakar, genom så kallade trofiska kaskader. Ytterligare en effekt av fiskeförbud är att den fysiska störningen av bottendjurssamhällen från bottentrålning minskar och att arter som är känsliga för fysisk påverkan därmed gynnas. I de flesta fall har införandet av de fiskefria områdena sannolikt lett till ett minskat fiske snarare än en förflyttning av fisket till angränsande områden. I Kattegatt var syftet med det fiskefria området och buffertzonerna att flytta det oselektiva blandfisket med bottentrål efter havskräfta och plattfisk till områden där risken att fånga vuxen lekmogen torsk var lägre. Blandfiskena efter havskräfta och plattfisk har kunnat ta upp sina kvoter och kunnat fortgå i buffertområdena efter lekperioden och utanför det fiskefria området, men nu med minskade oavsiktliga fångster av vuxen torsk. I rapporten sammanfattas även det internationella kunskapsläget angående fiskefria områden, liksom resultaten från fyra tidigare studerade svenska fiskefria områden. Effekterna i de tidigare undersökta svenska områdena överensstämmer i stort med de som påvisats i de nu aktuella studierna, med positiva effekter på beståndstäthet och storleksstruktur samt en påföljande ökning i reproduktionspotential. Resultaten är även i linje med internationella studier när det gäller effekter på fiskbestånd. För de svenska fiskefria områdena råder däremot brist på direkta studier av ekosystemeffekter av stängningarna. Det finns emellertid kunskap från andra forskningsprojekt i svenska vatten som visar på kopplingen mellan rovfiskbestånd och ekosystemens funktion, framför allt genom trofiska kaskader. Nettoeffekterna av fiskefria områden för fisket är ofta svåra att bedöma. I och med att fiskarna blir fler och större inom de fiskefria områdena ökar även reproduktionen, vilket kan ge positiva effekter på bestånden utanför de stängda områdena genom export av ägg och larver och migration av äldre fisk. Storleken på sådana spilleffekter är dock svår att mäta. Även om exporten av fisk från fiskefria områden inte alltid kan uppväga förlusten av fiskeområden för fisket, så kan de bidra med andra positiva effekter. Genom att en del av fiskbestånden undantas från fiske minskas risken för beståndskollaps till följd av i övrigt otillräckliga åtgärder inom fiskförvaltningen, och de fiskefria områdena fungerar därmed som en försäkring. Samtidigt kan fiskefria områden motverka den genetiska utarmning som kan ske genom ett selektivt fiske på snabbväxande och storvuxna individer, vilket på sikt annars kan leda till en minskad fiskresurs, liksom en lägre biologisk variation och resiliens mot andra förändringar i miljön. I Kattegatt har nettoeffekten av åtgärderna kunnat mätas. Effekten är positiv på beståndet som helhet, eftersom torsken visar tecken på återhämtning i hela havsområdet. Det fiskefria området har inte begränsat fångstuttaget av andra kvoterade arter än torsk. På sikt ger återhämtningen förutsättningar för ett ökat fiske av torsk, eftersom beståndet sprider sig utanför det fiskefria området efter lekperioden. Fiskefria områden kan om de är väl utformade ge positiva beståndseffekter och därmed komplettera andra regleringar inom fiskförvaltningen. I många fall kan goda resultat uppnås med mindre drastiska åtgärder, exempelvis genom redskaps- eller fångstbegränsningar i tid och rum. Denna utvärdering visar att fiskefria områden kan vara viktiga för förvaltning i synnerhet av blandfisken och fisken på lokala kustbestånd, samt för att motverka negativa effekter på ekosystemet av fiske. Marina skyddade områden där skydd av både fisk och deras livsmiljöer kombineras, är därför ett viktigt instrument för en ekosystembaserad förvaltning. Inom havsmiljöarbetet behövs fiskefria områden också som referensområden för att kunna sätta mål för den ekologiska statusen i kust- och havsmiljö och för att bättre förstå fiskets effekter på bestånd och ekosystem i relation till andra påverkansfaktorer.
  •  
12.
  • Bergström, Ulf, et al. (författare)
  • Long-term effects of no-take zones in Swedish waters
  • 2022
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Marine protected areas (MPAs) are increasingly established worldwide to protect and restore degraded ecosystems. However, the level of protection varies among MPAs and has been found to affect the outcome of the closure. In no-take zones (NTZs), no fishing or extraction of marine organisms is allowed. The EU Commission recently committed to protect 30% of European waters by 2030 through the updated Biodiversity Strategy. Importantly, one third of these 30% should be of strict protection. Exactly what is meant by strict protection is not entirely clear, but fishing would likely have to be fully or largely prohibited in these areas. This new target for strictly protected areas highlights the need to evaluate the ecological effects of NTZs, particularly in regions like northern Europe where such evaluations are scarce. The Swedish NTZs made up approximately two thirds of the total areal extent of NTZs in Europe a decade ago. Given that these areas have been closed for at least 10 years and can provide insights into long-term effects of NTZs on fish and ecosystems, they are of broad interest in light of the new 10% strict protection by 2030 commitment by EU member states.In total, eight NTZs in Swedish coastal and offshore waters were evaluated in the current report, with respect to primarily the responses of focal species for the conservation measure, but in some of the areas also ecosystem responses. Five of the NTZs were established in 2009-2011, as part of a government commission, while the other three had been established earlier. The results of the evaluations are presented in a synthesis and also in separate, more detailed chapters for each of the eight NTZs. Overall, the results suggest that NTZs can increase abundances and biomasses of fish and decapod crustaceans, given that the closed areas are strategically placed and of an appropriate size in relation to the life cycle of the focal species. A meta-regression of the effects on focal species of the NTZs showed that CPUE was on average 2.6 times higher after three years of protection, and 3.8 times higher than in the fished reference areas after six years of protection. The proportion of old and large individuals increased in most NTZs, and thereby also the reproductive potential of populations. The increase in abundance of large predatory fish also likely contributed to restoring ecosystem functions, such as top-down control. These effects appeared after a 5-year period and in many cases remained and continued to increase in the longer term (>10 years). In the two areas where cod was the focal species of the NTZs, positive responses were weak, likely as an effect of long-term past, and in the Kattegat still present, recruitment overfishing. In the Baltic Sea, predation by grey seal and cormorant was in some cases so high that it likely counteracted the positive effects of removing fisheries and led to stock declines in the NTZs. In most cases, the introduction of the NTZs has likely decreased the total fishing effort rather than displacing it to adjacent areas. In the Kattegat NTZ, however, the purpose was explicitly to displace an unselective coastal mixed bottom-trawl fishery targeting Norway lobster and flatfish to areas where the bycatches of mature cod were smaller. In two areas that were reopened to fishing after 5 years, the positive effects of the NTZs on fish stocks eroded quickly to pre-closure levels despite that the areas remained closed during the spawning period, highlighting that permanent closures may be necessary to maintain positive effects.We conclude from the Swedish case studies that NTZs may well function as a complement to other fisheries management measures, such as catch, effort and gear regulations. The experiences from the current evaluation show that NTZs can be an important tool for fisheries management especially for local coastal fish populations and areas with mixed fisheries, as well as in cases where there is a need to counteract adverse ecosystem effects of fishing. NTZs are also needed as reference for marine environmental management, and for understanding the effects of fishing on fish populations and other ecosystem components in relation to other pressures. MPAs where the protection of both fish and their habitats is combined may be an important instrument for ecosystembased management, where the recovery of large predatory fish may lead to a restoration of important ecosystem functions and contribute to improving decayed habitats.With the new Biodiversity Strategy, EUs level of ambition for marine conservation increases significantly, with the goal of 30% of coastal and marine waters protected by 2030, and, importantly, one third of these areas being strictly protected. From a conservation perspective, rare, sensitive and/or charismatic species or habitats are often in focus when designating MPAs, and displacement of fisheries is then considered an unwanted side effect. However, if the establishment of strictly protected areas also aims to rebuild fish stocks, these MPAs should be placed in heavily fished areas and designed to protect depleted populations by accounting for their home ranges to generate positive outcomes. Thus, extensive displacement of fisheries is required to reach benefits for depleted populations, and need to be accounted for e.g. by specific regulations outside the strictly protected areas. These new extensive EU goals for MPA establishment pose a challenge for management, but at the same time offer an opportunity to bridge the current gap between conservation and fisheries management.
  •  
13.
  • Bergström, Ulf, et al. (författare)
  • Stickleback increase in the Baltic Sea - A thorny issue for coastal predatory fish
  • 2015
  • Ingår i: Estuarine, Coastal and Shelf Science. - : Elsevier BV. - 0272-7714 .- 1096-0015. ; 163, s. 134-142
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • In the Baltic Sea, the mesopredator three-spined stickleback (Gasterosteus aculeatus) spends a large part of its life cycle in the open sea, but reproduces in shallow coastal habitats. In coastal waters, it may occur in high abundances, is a potent predator on eggs and larvae of fish, and has been shown to induce trophic cascades with resulting eutrophication symptoms through regulation of invertebrate grazers. Despite its potential significance for the coastal food web, little is known about its life history and population ecology. This paper provides a description of life history traits, migration patterns and spatiotemporal development of the species in the Baltic Sea during the past decades, and tests the hypothesis that stickleback may have a negative impact on populations of coastal predatory fish. Offshore and coastal data during the last 30 years show that stickleback has increased fourfold in the Bothnian Sea, 45-fold in the Central Baltic Sea and sevenfold in the Southern Baltic Sea. The abundances are similar in the two northern basins, and two orders of magnitude lower in the Southern Baltic Sea. The coastward spawning migration of sticklebacks from offshore areas peaks in early May, with most spawners being two years of age at a mean length of 65 mm. The early juvenile stage is spent at the coast, whereafter sticklebacks perform a seaward feeding migration in early autumn at a size of around 35 mm. A negative spatial relation between the abundance of stickleback and early life stages of perch and pike at coastal spawning areas was observed in spatial survey data, indicating strong interactions between the species. A negative temporal relationship was observed also between adult perch and stickleback in coastal fish monitoring programmes supporting the hypothesis that stickleback may have negative population level effects on coastal fish predators. The recent increase in stickleback populations in different basins of the Baltic Sea in combination with negative spatiotemporal patterns and previously observed interactions between stickleback and coastal predatory fish suggests that this species may have gained a key role in the coastal food webs of the Baltic Sea. Through its migrations, stickleback may also constitute an important vector linking coastal and open sea ecosystem dynamics. (c) 2015 Elsevier Ltd. All rights reserved.
  •  
14.
  • Bergström, Ulf, et al. (författare)
  • Storskarvens (Phalacrocorax carbo) ekologi, roll i ekosystemet och effekter på fiskbestånd : Sammanställning av kunskap och kunskapsbehov
  • 2023
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Det råder kunskapsbrist om storskarvens ekologi i svenska akvatiska ekosystem och hur fiskpopulationer och ekosystem påverkas av storskarv i olika områden. Framförallt behövs bättre underlag om skarvarnas födoval, födosöksbeteende, antal och migrationer för att kunna bedöma påverkan på fiskpopulationer och ekosystem. Grundläggande underlag om storskarvens biologi, för bättre förståelse av dess ekologiska roll, bör samlas in genom standardiserad och internationellt samordnad övervakning. Akvatiska ekosystem är komplexa och sammanlänkade, med flera arter och ekologiska processer som samverkar med varandra. Fiskpopulationer påverkas även av en rad andra faktorer än predation från storskarv, både biologiska och icke-biologiska. Det kan därför vara svårt att separera effekter från storskarv från annan påverkan. Att dra generella slutsatser om storskarvens påverkan på olika fiskpopulationer i olika områden och under olika tidsperioder är därför svårt. Generellt verkar påverkan från storskarv på fiskpopulationer vara liten i friska ekosystem. Dock verkar skarvpredation kunna ha negativ påverkan på specifika fiskpopulationer, i synnerhet svaga populationer som även påverkas negativt av andra faktorer. För att förbättra kunskapsläget är det viktigt att förvaltningsåtgärder som syftar till att minska storskarvens påverkan på fiskpopulationer följs upp vetenskapligt. Dessa förvaltningsåtgärder bör om möjligt samordnas med andra åtgärder för att öka förståelsen av vilka påverkansfaktorer som har störst betydelse för olika fiskpopulationer.
  •  
15.
  • Bourlat, Sarah, et al. (författare)
  • Wrasse fishery on the Swedish West Coast: towards ecosystem-based management
  • 2021
  • Ingår i: ICES Journal of Marine Science. - : Oxford University Press (OUP). - 1054-3139 .- 1095-9289. ; :fsaa249
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Fishing and translocation of marine species for use in aquaculture is widespread. Corkwing, goldsinny, and ballan wrasse (Symphodus melops, Ctenolabrus rupestris, and Labrus bergylta) are fished on the Swedish west coast for use as cleaner-fish in Norwegian salmon farms. Here, we aim to provide knowledge and recommendations to support ecosystem-based management for wrasse fisheries in Sweden. We compared fished and non-fished areas to test if current fishery levels have led to stock depletion. To gain insight on the role of wrasse in the algal belt trophic chain, we analysed the gut contents of goldsinny and corkwing using metabarcoding. Finally, we analysed the trophic interactions of wrasse and potential prey in a mesocosm study. We could not detect any signs of stock depletion or altered size structure in fished areas compared to the protected control area. Gut analyses confirmed both goldsinny and corkwing as non-specialized, omnivorous opportunists and revealed, with 189 prey taxa detected, a broader spectrum of prey than previously known. Common prey items included mesoherbivores such as small gastropods and crustaceans, but also insects and algae. We conclude that there are no visible signs of stock depletion at the current removal level of wrasses by the fishery. However, this emerging fishery should be closely monitored for potential cascading effects on the algal belt ecosystem, and our study could provide a baseline for future monitoring.
  •  
16.
  • Bryhn, Andreas, et al. (författare)
  • Biologiska aspekter av rums- och tidsskalor i genomförandet av ekosystembaserad fiskförvaltning
  • 2019
  • Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Ekosystembaserad fiskförvaltning (EBFF) är ett sätt att förvalta fisk- och skaldjursbestånd på tvärvetenskaplig grund genom att låta förvaltningen omfatta hela ekosystem, inklusive mänsklig påverkan, och göra lämpliga avgränsningar i tid och rum. Liksom vid traditionell fiskförvaltning påverkas de avgränsningar som väljs för EBFF av rums- och tidsspecifika ekologiska, ekonomiska och sociala förutsättningar. Denna rapport om de biologiska aspekterna av tid- och rumsskalor för EBFF kan därvidlag ge insikter om var förvaltningsskalorna skiljer sig från de viktigaste ekologiska skalorna. De rumsspecifika ekologiska förutsättningarna för EBFF kan i praktiken beröra avgränsningar av olika fisk- eller skaldjurspopulationers utbredningsområden. Därutöver påverkas ett val av lämplig förvaltningsskala av andra biologiska aspekter som till exempel spridningsfaser, rörlighet, växlingar mellan olika habitat under olika livsstadier eller under olika delar av årscykeln, kopplingar till andra arter, samt naturlig dödlighet. Därtill påverkas ekosystemen av mänskliga aktiviteter som till exempel fiske, habitatdegradering, klimatförändringar och försurning, vilka har olika rumsliga och tidsmässiga skalor. För stationära arter som abborre, gädda och gös föreslås små rumsliga förvaltningsskalor. För långvandrande arter som ål och lax krävs stora rumsliga förvaltningsskalor som omfattar hela utbredningsområdet. De tidsspecifika förutsättningar som måste tas hänsyn till i en EBFF är bland annat populationsdynamik. De biologiska förvaltningsmål som ställs upp inom en EBFF blir avgörande för hur väl de ekologiska skalorna överensstämmer med förvaltningsskalan. Fiskpopulationer har en årlig reproduktionscykel och eftersom variationer i årsklasser starkt kan påverka fiskpopulationernas storlek och rekryteringsframgång rekommenderar denna rapport generellt en ettårig förvaltningskala. Det är dock viktigt med flexibilitet och adaptivitet i förvaltningen så att förändringar i miljön och hela ekosystemet, som har en längre cykel än ett år, beaktas. Andra ekologiska faktorer som exempelvis sjukdomar kan verka på ännu kortare tidsskalor, vilket förvaltningen också behöver ta hänsyn till. Den mest betydelsefulla mänskliga påverkansfaktorn på fisk och skaldjur i större svenska sjöar och i havet är fisket, som typiskt sett är säsongsbundet. Samtidigt verkar många andra mänskliga påverkansfaktorer som övergödning, försurning och klimatförändringar, på en kontinuerlig tidsskala. Att åtgärda sådana faktorer tar ofta längre tid än ett år för att komma till stånd och ytterligare tid innan de ger effekt i ekosystemen. Sammantaget ger vi i denna rapport en rekommendation avseende en huvudsaklig förvaltningscykel på sex år, i enlighet med Vattendirektivet och Havsmiljödirektivet
  •  
17.
  • Bryhn, Andreas, et al. (författare)
  • Kunskapsunderlag om möjliga icke-torskfiskerelaterade åtgärder för att torskbestånd ska bevaras och återhämta sig i svenska vatten
  • 2020
  • Rapport (refereegranskat)abstract
    • Torsk (Gadus morhua) är en viktig art för marina ekosystem i Sverige, där den har en strukturerande och reglerande funktion i relation till andra arter. Torsken har under historiens gång även spelat en viktig roll för samhället i Sverige inom dess nuvarande gränsers område (Bohuslän har t.ex. inte alltid tillhört Sverige), som en målart för fiske. Samtliga torskbestånd som återfinns i havsområdena runt Sverige har nu dålig status och det internationella havsforskningsrådet ICES rekommenderar låg eller ingen fångst, beroende på bestånd. Utöver riktat fiske påverkas dock torsken av en rad andra faktorer som exempelvis bifångster i annat fiske, syrebrist, klimatförändringar, predatorer, parasiter, bottenpåverkan av trålning, förlust av uppväxtmiljöer, födobrist, tiaminbrist och giftiga ämnen. Denna rapport diskuterar möjligheter att skydda och bevara torsken på sätt som kan komplettera begränsningar i det riktade torskfisket. Torskens situation är komplex och rapporten är därför skriven utifrån ett ekosystemperspektiv för att möjliggöra en bredare ansats i förvaltningen av torskbestånd i svenska vatten, där alla relevanta påverkansfaktorer bör beaktas. Det bör poängteras att denna rapport inte har gjort någon ny utredning av påverkansfaktorernas effekter, utan har istället gjort en litteratursammanställning och en kvalitativ analys. Vi har ändå valt att lyfta fram vissa åtgärder som särskilt potentiellt betydelsefulla - en samlad kvalitativ expertbedömning som rangordnar olika åtgärders effektivitet för återuppbyggnad per bestånd, se avsnitt 6 i rapporten.
  •  
18.
  •  
19.
  •  
20.
  • Bryhn, Andreas, et al. (författare)
  • Which factors can affect the productivity and dynamics of cod stocks in the Baltic Sea, Kattegat and Skagerrak?
  • 2022
  • Ingår i: Ocean and Coastal Management. - : Elsevier BV. - 0964-5691 .- 1873-524X. ; 223
  • Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract
    • Stocks of Atlantic cod (Gadus morhua) in the Baltic Sea, Kattegat and Skagerrak (N. Europe) have been strongly exploited for decades bringing them into an enduringly depleted status. Scientific cod stock related advice for targeted and mixed fisheries is provided on an annual basis by the International Council for Exploration of the Sea. This advice forms a basis for ministerial decisions on, e.g., the total allowable catch and management plans. Despite measures to reduce fishing-induced mortality of cod, such as catch and effort restrictions, increased gear selectivity, closed areas and seasons, clear signs of recovery are yet to be seen. Thus, traditional advice for the management of these stocks may have to be complemented by advice on supporting measures focusing on other pressures hampering the recovery of cod. The present study elaborates on potential supportive measures for cod stock recovery in the Baltic Sea, Kattegat, and Skagerrak (including local populations where applicable), based on current knowledge. The list of measures presented here is the outcome of in-depth discussions on the state-of-the-art knowledge, among cod experts and further with stakeholders with the aim to follow principles of ecosystem-based fisheries management. Following the identification of different pressures on and prerequisites for the separate stocks, the listed measures differ between stocks and include cod bycatch mortality reduction, alterations in fisheries affecting food sources for cod, restocking, protection of juvenile habitats, and reduced predation. The literature review and the list of measures are intended to provide decision-support for managers and policymakers aiming to provide conditions for the cod stocks to recover.
  •  
21.
  •  
22.
  •  
23.
  • Cardinale, Massimiliano, et al. (författare)
  • Variability and connectivity of plaice populations from the Eastern North Sea to the Western Baltic Sea, and implications for assessment and management
  • 2013
  • Ingår i: Journal of Sea Research. - : Elsevier BV. - 1385-1101 .- 1873-1414. ; 84, s. 40-48
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • An essential prerequisite of sustainable fisheries is the match between biologically relevant processes and management action. Various populations may however co-occur on fishing grounds, although they might not belong to the same stock, leading to poor performance of stock assessment and management. Plaice in Kattegat and Skagerrak have traditionally been considered as one stock unit. Current understanding indicates that several plaice components may exist in the transition area between the North Sea and the Baltic Sea. A comprehensive review of all available biological knowledge on plaice in this area is performed, including published and unpublished literature together with the analyses of commercial and survey data and historical tagging data. The results suggest that plaice in Skagerrak is closely associated with plaice in the North Sea, although local populations are present in the area Plaice in Kattegat, the Belts Sea and the Sound can be considered a stock unit, as is plaice in the Baltic Sea. The analyses revealed great heterogeneity in the dynamics and productivity of the various local components, and suggested for specific action to maintain biodiversity. (C) 2013 Elsevier B.V. All rights reserved.
  •  
24.
  • Degerman, Erik, et al. (författare)
  • Fisk som miljöindikator
  • 2016
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Här presenteras en kort genomgång av hur fisk används som miljöindikator i vårt arbete med miljöövervakning vid institutionen för akvatiska resurser på Sveriges lantbruksuniversitet. Rapporten behandlar både sötvatten, kust och hav. I rapporten går vi igenom de undersökningsmetoder vi använder och hur och varför fisk reagerar på olika typer av miljöpåverkan. Vi berör närmare effekter av försurning, övergödning, klimatförändringar, miljögifter, främmande arter, vattenkraft och annan fysisk påverkan på miljön. Effekten av för hårt fiske kan naturligtvis också tydligt ses på drabbade fiskbestånd, till exempel genom en förändrad storleksoch åldersstruktur, svag föryngring eller få lekfiskar. Fisken indikerar således både resursutnyttjandet och miljötillståndet. Fisk är en bra indikator, till stor del därför att vi väl känner till vad som är normalt - hur mycket och vilka arter som bör förekomma, hur de tillväxer, vilken variation i arvsmassan de har, hur gamla de brukar bli, vart de vandrar och vilka mängder av miljögifter de brukar innehålla. Dessutom är det organismer som allmänheten känner till och därför kan man enkelt kommunicera miljöproblem med hjälp av fisk, samtidigt som allmänheten genom sitt intresse kan rapportera in sina egna observationer. En viktig komponent är också att vi på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten och flera av våra länsstyrelser genomför omfattande provfisken över hela landet med standardiserade metoder. Kunskapen om vad som är normalt och vad som händer när ett vatten påverkas ökar därför hela tiden.
  •  
25.
  • Eriksson, Susanne P., 1964, et al. (författare)
  • Episodic disturbance events modify predator-prey interactions in soft sediments
  • 2005
  • Ingår i: Estuarine Coastal and Shelf Science. - : Elsevier BV. - 0272-7714. ; 64:2-3, s. 289-294
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Physical disturbance events are common in shallow soft-sediment habitats and can have significant effects on predator-prey interactions. While several studies have reported on predator aggregations following disturbance events, few studies have investigated the mechanisms and interactive effects of predation and physical disturbance on prey survival in shallow soft-sediment habitats. In this study the interactive effects of sediment resuspension and predation by two contrasting epibenthic predator species were tested on the survival of the amphipod Corophium volutator in a laboratory experiment. The shrimp Crangon crangon and juvenile plaice Pleuronectes platessa were used as predators, both numerical dominants in shallow soft sediments on the Swedish west coast. In addition we quantified epibenthic predator aggregation in the field following small-scale disturbances. In the laboratory, synergistic negative effects of predation and non-lethal disturbance on Corophium survival were found with both predator species, and rapid aggregation of several mobile epibenthic predator species following disturbance was demonstrated in the field. Abundances of C. crangon, the numerically dominant predator in the field, were doubled in disturbed patches within 2 min following disturbance. Our study emphasises the importance of considering episodic small-scale disturbances when interpreting predation effects and trophic interactions in shallow soft-sediment systems. (c) 2005 Elsevier Ltd. All rights reserved.
  •  
26.
  • Gibson, R. N., et al. (författare)
  • Ontogenetic changes in depth distribution of juvenile flatfishes in relation to predation risk and temperature on a shallow-water nursery ground
  • 2002
  • Ingår i: Marine Ecology-Progress Series. - 0171-8630. ; 229, s. 233-244
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Stratified depth sampling was used to investigate the distributional changes of newly settled plaice Pleuronectes platessa and dabs Limanda limanda, and resident populations of shrimp Crangon crangon on a sandy beach. During the settlement period, the smallest newly settled plaice are found in deeper water than the larger fish that settled earlier. After settlement, plaice concentrate in water <1 m deep and there is a positive relationship between length and depth. Later in the year the fish gradually migrate into deeper water as they grow. Dabs settle later and in deeper water than plaice. Shrimp are concentrated in deeper water early in the year but migrate onshore in the summer, The movements of plaice are considered to be related to the predation risk caused by the shrimp and other predators in deeper water and to the higher temperatures in shallow water that promote faster growth. Once a size refuge from predators has been reached, the plaice move into deeper water. Intertidal pools probably serve as refuges for the smallest sizes of plaice because predators are less numerous in pools than in the sea. The use of shallow water by plaice represents the occupation of a niche which not only reduces predation and maximises growth, but may also greatly reduce competition for food in the earliest stages when densities are highest and competition with dabs is likely to be greatest.
  •  
27.
  • Griffiths, Christopher, et al. (författare)
  • Including older fish in fisheries management: A new age-based indicator and reference point for exploited fish stocks
  • 2024
  • Ingår i: Fish and Fisheries. - 1467-2960 .- 1467-2979. ; 25, s. 18-37
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Larger and older fish contribute disproportionately to spawning and play an important role in the replenishment of exploited stocks. Fishing often removes specific size- and age-classes, with direct impacts on stock productivity and population resilience. Despite this, fisheries advice is commonly based on estimates of spawning stock biomass (SSB) and fishing mortality (F) and makes little reference to the importance of size and/or age structure. Consequently, there is a need for indicators of size and/or age structure to better inform fisheries management and help assess global sustainability goals. Here, we introduce a new age-based indicator ABI(MSY) that monitors age structure relative to the equilibrium age structure at F-MSY. We apply this new indicator to 72 commercially important stocks in the Northeast Atlantic, covering 26 species, which collectively contributed 86% of all commercial catches in the region in 2019. We estimate that 62% (45 stocks) currently have proportionally fewer older fish relative to F-MSY conditions, whereas 38% (27 stocks) have proportionally more older fish; we also note patterns with respect to geographic area and taxonomic family. Simulation testing demonstrated that ABI(MSY) is responsive to overfishing and generally tracks (with high sensitivity and specificity) a common measure of stock depletion, SSB relative to B-MSY. Throughout, we show that ABI(MSY) provides information on the age structure of exploited stocks that is complementary to conventional reference points for SSB and F. Further, the framework used to estimate ABI(MSY )make it well placed for integration into current advisory frameworks on fisheries management.
  •  
28.
  • Henriksson, Simon, 1997, et al. (författare)
  • Mixed origin of juvenile Atlantic cod (Gadus morhua) along the Swedish west coast
  • 2023
  • Ingår i: Ices Journal of Marine Science. - : Oxford University Press (OUP). - 1054-3139 .- 1095-9289. ; 80:1, s. 145-157
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Cryptic population structure in exploited fishes poses a major challenge for fisheries management. In Atlantic cod, sympatric ecotypes are well-known, for instance off the coast of northern Norway. Recently, two sympatric cod ecotypes have also been documented in the Skagerrak and Kattegat, where adult cod has declined dramatically. One ecotype has an apparent offshore origin and displays a more migratory lifestyle than the other, which is generally resident at the coast throughout its life. To investigate their relative abundances along the Swedish west coast, juvenile cod were collected at high spatial resolution along the coast and genetically assigned to ecotypes. The results reveal large proportions of the coastal ecotype in the southern Kattegat, oresund, and inshore Swedish Skagerrak, whereas the offshore ecotype dominates in offshore areas. A regression model comparison suggests that differences in bottom depth, rather than distance from the open sea, explain the heterogeneous spatial distribution of the two ecotypes. In addition, the two ecotypes display genetic differences suggesting adaptation to different environments. The results underline that successful fisheries management requires identification and consideration of locally adapted sympatric ecotypes.
  •  
29.
  • Ivarsson Westerberg, Anders, 1966-, et al. (författare)
  • Stärkt uppföljning och utvärdering av åtgärdsprogrammet för havsmiljön
  • 2023
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • De åtgärder som genomförs för att förbättra havsmiljön baseras på en mosaik av olika åtgärdsprogram och lagstiftning. EU:s havsmiljödirektiv och den svenska havsmiljöförordningen har till syfte att uppnå en god miljöstatus i havsmiljön och det åtgärdsprogram som följer riktas mot åtgärder i kust- och havsområdet. Samtidigt sker en rad andra insatser för att minska påverkan på havsmiljön, bland annat åtgärder som riktas mot landbaserade aktiviteter. Det är följaktligen en utmaning att härleda förändringar i miljötillstånd till enskilda åtgärder och program. Utvärdering av åtgärder och åtgärdsprogram är dock en förutsättning för att kunna optimera åtgärdsarbetet, från såväl miljö- som kostnadssynpunkt.Den här rapporten presenterar resultat och rekommendationer från ett projekt med syfte att stärka uppföljning och utvärdering av det åtgärdsprogram för havsmiljön (ÅPH) som följer av EU:s havsmiljödirektiv. Projektet har genomförts av Havsmiljöinstitutet med medel från Havs- och vattenmyndigheten. I uppdraget har ingått att föreslå metoder för att utvärdera effekter av åtgärder i programmet samt att undersöka hur data och information som kan användas för att utvärdera effekter av åtgärderna kan samlas in.Rapportens rekommendationer bygger på en granskning av Havs- och vattenmyndighetens faktablad och första versioner av genomförandeplaner för åtgärderna i ÅPH 2022–2027. Som en del av detta arbete har en rad begrepp som används av Havs- och vattenmyndigheten också utvecklats och definierats. Baserat på dessa analyser rekommenderas följande:Tillämpa en utvecklad utvärderingsmodell som utgår från enskilda åtgärder och de aktiviteter som genomförs inom förvaltningen för att initiera åtgärderna. Utvärdering av åtgärderna föreslås följa en effektkedja av förväntade prestationer av myndighetens aktiviteter, förvaltningseffekter, beteendeförändringar hos aktörer utanför förvaltningen, och miljöeffekter. För att tillämpa modellen behöver också hänsyn tas till ytterligare aspekter. Framför allt behöver de antaganden som görs för att effektkedjan ska förverkligas och eventuella bieffekter identifieras och formuleras redan vid beslut om åtgärden. Med det föreslagna ramverket för uppföljning och utvärdering åstadkoms en mer systematisk och enhetlig utvärdering av åtgärder vilket bedöms leda till ett mer kostnadseffektivt åtgärdsarbete. Vi rekommenderar också att faktablad och genomförandeplaner för åtgärder i ÅPH uppdateras med den föreslagna utvärderingsmodellen som grund och de definitioner av begrepp som ges i rapportenUtvärdera tidiga steg i effektkedjan, för att i rimlig tid upptäcka om åtgärderna riskerar att inte resultera i förväntade förändringar i miljön eller om oönskade bieffekter uppstår. Vad gäller miljöeffekter är det ofta svårt att bedöma effekter av enskilda åtgärder i ÅPH. Den nationella och regionala miljöövervakningen ger förutsättningar för att bedöma miljötillståndet i havet men i de flesta fall krävs särskilda mätprogram om syftet är att utvärdera miljöeffekter av enskilda åtgärder. Därtill kan det i många fall ta lång tid innan åtgärder resulterar i mätbara förändringar i miljön. Därför är det ofta rationellt att utvärdera tidigare steg i effektkedjan för att indikera eventuella behov att se över och anpassa åtgärden. Vilka metoder som är bäst lämpade för att använda beror på åtgärdstyp och vilket steg i effektkedjan som ska utvärderas. Både kvalitativa och kvantitativa metoder kan vara passande, liksom en blandning av dessa övergripande angreppssätt.Överväg redan vid beslut om åtgärder hur de ska utvärderas för att tidigt klarlägga vilken data och typer av metoder som kan vara lämpliga för framtida utvärderingar. I projektet har vi undersökt tillgång till data och information som eventuellt kan användas för uppföljning och utvärdering av åtgärder. Möjligheter att söka och samla in befintlig information som kan användas för att utvärdera effekter av åtgärderna i ÅPH, från miljöövervakning och andra källor, är i dagsläget begränsade. Det beror framför allt på att det sällan framgår om inrapporterade dataset och projektrapporter har en koppling tillåtgärder i ÅPH, även när uppdrag för utvärdering av åtgärder i ÅPH sker på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten. Detta kan åtgärdas relativt enkelt om rapportörer av data och genomförare av uppdrag som berör åtgärder i ÅPH får en instruktion om enhetlig märkning av dataset och eventuella projektrapporter. För utvärdering av åtgärder måste dock ofta nya data och information tas fram för att uppfylla det specifika utvärderingssyftet. För flera typer av utvärderingar är det också nödvändigt att samla inrelevant data och information redan före det att åtgärden genomförs och det därför viktigt att redan vid beslut om åtgärd ha i åtanke hur de ska utvärderas.
  •  
30.
  •  
31.
  • Kalogirou, Stefan, 1981, et al. (författare)
  • Diversity, structure and function of fish assemblages associated with Posidonia oceanica beds in an area of the eastern Mediterranean Sea and the role of non-indigenous species
  • 2010
  • Ingår i: Journal of Fish Biology. - 0022-1112. ; 77:10, s. 2338-2357
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Temporal and spatial variation in density, biomass and body size of littoral fish species associated with nearshore Posidonia oceanica meadows was studied over an annual cycle in an area of the eastern Mediterranean Sea. A total of 109 350 littoral fishes were collected, belonging to 34 families and 88 species. Density of fishes peaked during the summer due to high numbers of juveniles. Season was a significant factor determining density, although number of species and biomass did not show any obvious seasonal pattern. Throughout the study, schooling planktivorous fish species such as the picarel Spicara smaris, the bogue Boops boops and the damselfish Chromis chromis were dominant, both in terms of density (80%) and biomass (70%). Temporal variation in density and body size of fishes was used to assess the seasonal and ontogenetic habitat use of each species, with their affinity to seagrass assessed by comparing their respective distribution on sand. Four functional guilds were created (juvenile migrants, seagrass residents, seasonal migrants and occasional visitors) to describe the habitat use of P. oceanica meadows by each species. Several species associated with P. oceanica meadows used this habitat mainly as juveniles during summer, although many others were present concurrently as adults and as juveniles. Among the species encountered, 11 were non-indigenous of Indo-Pacific origin, of which three used seagrasses mainly as juveniles and four as residents. The non-indigenous silverstripe blaasop Lagocephalus sceleratus ranked among the 10 most dominant species in terms of biomass (2%) and was classified as a seagrass resident.
  •  
32.
  • Kalogirou, Stefan, 1981, et al. (författare)
  • Feeding ecology of indigenous and non-indigenous fish species within the family Sphyraenidae
  • 2012
  • Ingår i: Journal of Fish Biology. - : Wiley. - 0022-1112 .- 1095-8649. ; 80:7, s. 2528-2548
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • The feeding ecology of two common indigenous (Sphyraena viridensis and Sphyraena sphyraena) and one abundant non-indigenous sphyraenid species, Sphyraena chrysotaenia, of Indo-Pacific Ocean origin, was investigated in an area of the eastern Mediterranean Sea. The stomach contents of 738 individuals of varying size, collected during the period December 2008 to August 2009, were examined. The dietary analyses revealed that all three species were specialized piscivores with a diet consisting of >90% fish, both by number and mass. Concurrent sampling of the fish assemblage made it possible to calculate selectivity as well as diet breadth and overlap of these strict piscivores. Even though several prey species were found in the stomachs of the three predators examined, selectivity towards Atherina boyeri was highly significant. For all species examined, >70% of the diet by mass was made up by three indigenous species of commercial value: Spicara smaris, Boops boops and A. boyeri. Diet breadth and size of prey increased with increasing body size for all predators. With increased body size, the diet overlap between indigenous and non-indigenous species decreased. This could be attributed to increased diet breadth and the specific life-history characteristics of indigenous species developing into larger individuals. During winter, the condition factor of the non-indigenous species was significantly lower than that of the indigenous, indicating that winter conditions in the Mediterranean Sea may limit its further expansion north and westward. With this study, the gap in knowledge of the feeding preferences of the most abundant piscivorous species found in coastal areas of the study region is filled. Additionally, the results indicate that non-indigenous species familial affiliation to indigenous ones does not facilitate invasion success.
  •  
33.
  • Kalogirou, Stefan, 1981, et al. (författare)
  • Non-indigenous species in Mediterranean fish assemblages: Contrasting feeding guilds of Posidonia oceanica meadows and sandy habitats
  • 2012
  • Ingår i: Estuarine, Coastal and Shelf Science. - : Elsevier BV. - 0272-7714 .- 1096-0015. ; 96:1, s. 209-218
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Quantitative sampling in combination with classification of fish species into six major feeding guilds revealed the position and contribution of non-indigenous species (NIS) in the food web of Posidonia oceanica and sandy habitats in an area of the eastern Mediterranean. In P. oceanica beds and on sandy bottoms 10 and five species, respectively, were non-indigenous fish of Indo-Pacific origin. The proportional contribution of NIS individuals on P. oceanica beds was lower than that of sandy bottoms (12.7 vs. 20.4%) a pattern that also followed for biomass (13.6 vs. 23.4%), indicating that low diverse systems may be more liable to introductions than species-rich communities. The two habitats had similar fish feeding guilds, but the biomass contribution from NIS varied within each guild, indicating different degrees of impact on the available resources. This study showed that only few non-indigenous fish species contributed to the differences in biomass between habitats. No support could be found in postulating that taxonomic affiliation could predict invasion success. Size was considered highly important due to habitat shift of species with increased size. Two of the aspects considered in this study, the chance of establishing vs. the chance of being very dominant will depend upon competitive abilities strongly coupled to size and grounds for habitat shift. However, success of establishment will also depend on appropriate food resources in the recipient community as well as competitive abilities and level of competition in the food web within habitats
  •  
34.
  •  
35.
  • Kraufvelin, Patrik, et al. (författare)
  • Rapid re-establishment of top-down control at a no-take artificial reef
  • 2023
  • Ingår i: AMBIO: A Journal of the Human Environment. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0044-7447 .- 1654-7209. ; 52, s. 556-570
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Establishment of artificial reefs and no-take areas are management measures available for restoring deteriorated marine ecosystems, compensating for habitat loss and strengthening harvested populations. Following the establishment of no-take artificial reefs in western Sweden to compensate for hard bottoms lost to a shipping lane, we detected rapid positive effects on crustaceans and demersal fish compared to fished reference areas. The relative abundance and size structure of European lobster (Homarus gammarus) increased strongly in the no-take area indicating more than doubled and tripled egg production in 5 and 10 years, respectively. For benthic fish and crustacean communities, the abundances of gadoids and wrasses increased and the abundances of small decapod crustaceans decreased in the no-take area, likely indicating cascading effects of increased predation. The study demonstrates that relatively small no-take areas, enhanced by artificial reefs, can rapidly invigorate populations of lobster and fish that in turn may re-initiate local top-down control.
  •  
36.
  • Kulatska, Nataliia, et al. (författare)
  • Understanding ontogenetic and temporal variability of Eastern Baltic cod diet using a multispecies model and stomach data
  • 2019
  • Ingår i: Fisheries Research. - : Elsevier BV. - 0165-7836 .- 1872-6763. ; 211, s. 338-349
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Size of predator and prey determines, to a large extent, predator-prey interactions in aquatic systems. Understanding the relationship between predator and prey size in the individual predator's food selection process is a cornerstone of ecological modelling. Stomach content data are used to inform such models, as they provide prey species specific information about the predator diet in the wild. These data are strongly relevant as direct observations of species trophic interactions, but they have limitations, and are costly. Our objective was to develop and test a model which is able to predict changes in the Baltic cod diet by reconstructing the dynamics of cod and its prey, herring and sprat, populations, their length distributions, and parametrizing trophic interactions between them. We analysed time-series of cod stomach data and built an age-length structured multispecies model using Gadget. Both observed and predicted diets of smaller (juvenile) cod consisted mainly of benthos, while larger cod fed mostly on fishes (herring and sprat). Our model could predict the main patterns in species and length composition of cod diet. We also identified important knowledge gaps, especially on benthos dynamics and processes affecting prey availability and predator preference.
  •  
37.
  • Larsson, Stefan, et al. (författare)
  • Bedömning av status för nationellt förvaltade fisk- och skaldjursbestånd
  • 2024
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) presenterar årligen statusbedömningar för nationellt förvaltade fisk- och skaldjursbestånd i svenska vatten på webbportalen www.fiskbarometern.se. Fiskbarometerns statusbedömningar av fisk- och skaldjursbestånd, utgör ett viktigt underlag för hållbart nyttjande, bevarandeåtgärder och uppföljning inom fisk-, vatten- och miljöförvaltningen. I denna rapport redovisas metodiken för dessa statusbedömningar. Metodiken bidrar till en standardiserad och kvalitetssäkrad bedömningsprocess som är transparent och som vilar på vetenskaplig grund. För de flesta bestånd i Fiskbarometern baseras bedömningen på indikatorer indelade i dödlighet, biomassa/abundans och storleks-/åldersstruktur, vilka motsvarar Havsmiljödirektivets tre kriterier för bedömning av kommersiellt nyttjade bestånd (2008/56/EC). Baserat på sammanvägningen av de tre kriterierna ges respektive bestånd sedan en av fem möjliga statusbedömningar:• kan ej bedömas • mycket sannolikt inte inom biologiskt säkra gränser • sannolikt inte inom biologiskt säkra gränser • sannolikt inom biologiskt säkra gränser • mycket sannolikt inom biologiskt säkra gränserFör några nationellt förvaltade bestånd finns eller pågår arbete med att utveckla analytiska beståndsmodeller. I den här rapporten presenteras riktlinjer för kvalitetssäkring och tillämpning av dem översiktligt, men den vetenskapliga granskningen av sådana modeller hanteras separat inom en process som kallas riktmärkning, vilken inte beskrivs i denna rapport. Utfall från dessa modeller översätts till samma statuskategorier som för de indikatorbaserade bedömningarna.
  •  
38.
  • Larsson, Stefan, et al. (författare)
  • Indikatorrapportering för “Hållbart nyttjande av fisk- och skaldjursbestånd i kust och hav” : bedömningsåret 2022
  • 2023
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Sedan 2018 har institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten, utformat en indikator med tillhörande för uppföljning av miljökvalitetsmålet ”Hav i balans samt levande kust och skärgård”. Indikatorn (Hållbart nyttjande av fisk- och skaldjursbestånd i kust och hav) fokuserar på en övergripande status för svenska fisk- och skaldjursbestånd längs kusterna och i haven. Bedömningen baseras på årliga analyser av enskilda fiskbestånds status i rapporten ”Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten”, och anger om bestånden fiskas hållbart eller och ej. Bedömningar för indikatorn har utförts mellan åren 2015- 2022.I föreliggande rapport presenteras en bedömning av indikatorns status för året 2022. Eftersom bedömningarna av nationellt förvaltade fisk- och skaldjursbestånd under 2022 uppdaterats jämfört med tidigare år, innehåller denna rapport två bedömningar. Den ena utgår från den nya modifierade bedömningsmetodiken, och den andra som följer den äldre metodiken och därmed medger en jämförelse av indikatorns status över tid.Av de totalt 72 redovisade bestånden i rapporten "Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2022” kunde en bedömning göras för 68 bestånd. Av dessa klassades 35 (48,6 %) som ”hållbart nyttjande”. Indikatorns status var högst i Bottenviken (62,5 % av bestånden klassades som ”hållbart nyttjande”), följt av Västerhavet (52,5 %), och Östersjön (43,5 %). Lägst andel bedömda bestånd klassade som ”hållbart nyttjande” fanns i Bottenhavet (36,4 %). En högre andel bestånd med så kallad analytisk beståndsuppskattning (MSY- konceptet) ger en högre tillförlitlighet i den sammantagna bedömningen av de bestånd som redovisas i indikatorn. Tillförlitligheten för klassningen 2022 är högst i Västerhavet där andelen bestånd bedömda enligt MSY- konceptet är 35%, följt av Östersjön (25%), Bottenhavet (17%) och Bottenviken (11%). Andelen av de totala officiella svenska kommersiella landningarna av fisk och skaldjur som indikatorn omfattar ligger över 99 %. Med utgångspunkt i den äldre metodiken har andelen hållbara bestånd sjunkit något under 2022 jämfört med 2021 (från 52,2 % 2021 till 48,6 % 2022), detta då antalet redovisade bestånd ökat från 69 till 72.I en jämförelse mellan bedömningarna baserade på den äldre och den nya modifierade bedömningsmetodiken ses endast små skillnader i indikatorns status. Antalet och andelen bestånd kategoriserade som ”hållbart nyttjande” under bedömningsåret 2022 var de samma för båda metoderna (35 st, 48,6%). Med den nya metoden kunde emellertid ett bestånd mer bedömas jämfört med den gamla metoden.
  •  
39.
  • Larsson, Stefan, et al. (författare)
  • Indikatorrapportering för “Hållbart nyttjande av fisk- och skaldjursbestånd i kust och hav” : bedömningsåret 2023
  • 2024
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua) har på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten, utformat en indikator, Hållbart nyttjande av fisk- och skaldjursbestånd i kust och hav, för uppföljning av miljökvalitetsmålet ”Hav i balans samt levande kust och skärgård”. Indikatorn visar den övergripande statusen för svenska fisk- och skaldjursbestånd längs kusterna och i haven, och baseras på de årliga analyserna av enskilda fiskbestånds status i rapporten ”Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten”, vilken redovisas på webbportalen Fiskbarometern (SLU Aqua 2024). Indikatorn anger om bestånden fiskas hållbart eller ej, vilket i och med denna rapport nu har gjorts för åren 2015-2023. I denna rapport presenteras en bedömning av indikatorns status för året 2023. Metoden för bedömningarna av nationellt förvaltade fisk- och skaldjursbestånd uppdaterades under 2022, vilket har medfört att indikatorn över andelen hållbara bestånd inte längre är fullt jämförbar mellan samtliga år i tidsserien. I en jämförelse i indikatorrapporten för bedömningsåret 2022 mellan den äldre och den uppdaterade metoden var dock skillnaderna i indikatorns status generellt små. I föreliggande rapport baseras indikatorn på den nya metoden och omfattar således endast resultat för bedömningsåren 2022 och 2023. Av de totalt 76 redovisade kust- och havslevande bestånden i rapporten "Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2023” kunde en bedömning göras för 67 bestånd. Av de 76 redovisade bestånden klassades 31 (40,8 %) som ”hållbart nyttjande”, vilket är lägre än i rapporten från 2022 då andelen var 48,6 % (35 av 72). Endast bedömningsåret 2019 har visat en lägre andel av hållbart nyttjade bestånd (39,7%) än bedömningsåret 2023. Indikatorns status var högst i Bottenviken och Västerhavet (44,4 % i respektive bedömningsenhet), följt av Östersjön (29,2 %). Lägst andel bedömda bestånd klassade som ”hållbart nyttjande” noterades för i Bottenhavet (7,7 %). Motsvarande för bedömningsåret 2022 för Bottenviken, Västerhavet, Östersjön och Bottenhavet var 55,5 %, 48, 8%, 41,2 %, respektive 33,3 %. Anledningen till att den övergripande statusen försämrats beror bland annat på att europeisk skrubbskädda under 2023 har bedömts som ”ej hållbart nyttjande”, både i Västerhavet och i Östersjön, till skillnad mot 2022 då den bedömdes som ”hållbart nyttjande”. Motsvarade gäller också för sill/strömming i Bottenhavet och Bottenviken, liksom för tunga i Östersjön och kolmule i Västerhavet. Vidare har torskbeståndet i Skagerrak och Nordsjön delats upp i tre nya torskbestånd vilka samtliga har bedömts som ”ej hållbart nyttjande”. Utöver dessa förändringar har några bestånd gått från ”hållbart nyttjande” eller ”ej hållbart nyttjande” till ”bedömning ej möjlig” (till exempel braxen och piggvar i Östersjön). En högre andel bestånd med så kallad analytisk beståndsuppskattning (MSY- konceptet) ger en högre tillförlitlighet i den sammantagna bedömningen av de bestånd som redovisas i indikatorn. Sammantaget för alla fyra bedömningsenheter 2023 var andelen bestånd med analytisk beståndsuppskattning 28%. Tillförlitligheten var högst i Västerhavet där andelen bestånd bedömda enligt MSY- konceptet är 38%, följt av Östersjön (25%), Bottenhavet (15%) och Bottenviken (11%). Andelen av de totala officiella svenska kommersiella landningarna av fisk och skaldjur som indikatorn omfattar ligger över 99 %.
  •  
40.
  •  
41.
  • Moksnes, Per-Olav, 1965, et al. (författare)
  • Methods for estimating decapod larval supply and settlement: importance of larval behavior and development stage
  • 2001
  • Ingår i: Marine Ecology-Progress Series. ; 209, s. 257-273
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • In marine benthic organisms with a pelagic larval phase, assessment of recruitment regulation necessitates accurate estimates of larval supply and initial settlement densities. We assessed 2 commonly used methods for estimating decapod larval supply, plankton net tows and artificial settlement substrates (ASS), together with a new technique using passive-migration traps. The aim was to evaluate how these methods estimate larval supply and settlement of 3 common decapod species (the shore crab Carcinus maenas L., the brown shrimp Crangon crangon L, and the grass shrimps Palaemon spp.) in a microtidal nursery area on the Swedish west coast. and to assess how these estimates relate to the juvenile recruitment of these species. Discrete plankton net tows outside the shallow nursery area collected a higher proportion of larvae at an early development stage, compared to the other methods. and produced only a snapshot of the variable water-column abundance of shore crab and grass shrimp larvae that correlated poorly with numbers collected with ASS at the same location. Artificial settlement substrates appeared to produce good, integrated relative estimates of shore crab larval supply and settlement. The number of larvae collected from ASS correlated significantly with larval abundance estimated by passive-migration traps in shallow nursery areas, and reflected changes in shore crab settlement densities in caged mussel habitats. We did not detect any effect of predation on ASS placed in nursery areas. However, a large proportion tan estimated 83%) of shore crab postlarvae appeared to emigrate from ASS immersed for periods longer than 12 h, possibly during the night. All grass shrimp larvae appeared to emigrate from the collectors within 24 h, suggesting that ASS immersed longer than 12 h do not produce useful integrated estimates of larval supply for this species. These results demonstrate the importance of assessing postlarval emigration patterns from ASS to optimize immersion and collection time, and to avoid confounded estimates of larval abundance and settlement. PI new method using replicated passive migration traps that fished continuously in opposite directions ton-shore and off-shore) gave promising integrated estimates of net fluxes (total number immigrating minus number emigrating per unit time) of both pelagic postlarvae and early benthic juvenile stages of crabs and shrimp. The majority of the brown shrimp recruits were young juveniles, demonstrating the importance of incorporating juvenile migration in recruitment studies of motile benthic species. High numbers of shore crab and grass shrimp larvae were found to emigrate from the bay, indicating that many decapod postlarvae found in nursery areas may be transitional. The emigrating larvae were on average in an earlier development stage than those migrating to the bay. These short-term experiments demonstrate the importance of assessing larval development stage and migratory behavior when estimating larval supply and settlement for recruitment studies.
  •  
42.
  •  
43.
  •  
44.
  • Ovegård, Mikael, et al. (författare)
  • Previously undocumented relationship between spiny dogfish Squalus acanthias and juvenile Atlantic horse mackerel Trachurus trachurus revealed by stereo-BRUV
  • 2022
  • Ingår i: Environmental Biology of Fishes. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0378-1909 .- 1573-5133. ; 105, s. 453-458
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • This study revealed a previously undocumented association between a teleost and a shark. Atlantic horse mackerel Trachurus trachurus were observed following spiny dogfish Squalus acanthias during 3 consecutive years (2018-2020) on off-shore banks in Kattegat (57 degrees N; 11 degrees E, Sweden). The observations were made by the use of stereo-BRUV (baited remote underwater stereo-video systems). Our findings provide additional information about relationships between sharks and teleosts and suggest that stereo-BRUV can add to the ecological knowledge gained from the commonly deployed trawl surveys in temperate waters such as the Kattegat. With the increasing use of BRUVs in areas where the method has rarely been used before, such as higher latitudes or deeper water, observations as the one described here will likely increase. We urge the growing community of BRUVvers to make use of the methods full potential and to share not only estimations of abundance of different species but also observations of species associations and behaviors. These observations are important for better understanding of the interaction between species and could be important knowledge for targeted management measures.
  •  
45.
  • Perry, Diana, et al. (författare)
  • Physiological responses of Atlantic cod to climate change indicate that coastal ecotypes may be better adapted to tolerate ocean stressors
  • 2024
  • Ingår i: SCIENTIFIC REPORTS. - : Springer Nature. - 2045-2322. ; 14:1
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Healthy ecosystems and species have some degree of resilience to changing conditions, however as the frequency and severity of environmental changes increase, resilience may be diminished or lost. In Sweden, one example of a species with reduced resilience is the Atlantic cod (Gadus morhua). This species has been subjected to overfishing, and with additional pressures such as habitat degradation and changing environmental conditions there has been little to no recovery, despite more than a decade of management actions. Given the historical ecological, economical, and cultural significance of cod, it is important to understand how Atlantic cod respond to global climate change to recover and sustainably manage this species in the future. A multi-stressor experiment was conducted to evaluate physiological responses of juvenile cod exposed to warming, ocean acidification, and freshening, changes expected to occur in their nursery habitat. The response to single drivers showed variable effects related to fish biometrics and increased levels of oxidative stress dependent parameters. Importantly, two separate responses were seen within a single treatment for the multi-stressor and freshening groups. These within-treatment differences were correlated to genotype, with the offshore ecotype having a heightened stress response compared to the coastal ecotype, which may be better adapted to tolerate future changes. These results demonstrate that, while Atlantic cod have some tolerance for future changes, ecotypes respond differently, and cumulative effects of multiple stressors may lead to deleterious effects for this important species.
  •  
46.
  • Pihl, Leif, 1951, et al. (författare)
  • Distribution of green algal mats throughout shallow soft bottoms of the Swedish Skagerrak archipelago in relation to nutrient sources and wave exposure
  • 1999
  • Ingår i: Journal of Sea Research. ; 41:4, s. 281-294
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Distribution and biomass of green algal mats were studied in marine shallow (0-1 m) soft-bottom areas on the Swedish west coast from 1994 to 1996, by combining aerial photography surveys with ground truth sampling. Filamentous green algae, dominated by species of the genera Cladophora and Enteromorpha, were generally present throughout the study area during July and August, and largely absent in late April and early May. These algae occurred at 60 to 90% of the locations investigated during the summer, and were estimated to cover between 30 and 50% of the total area of shallow soft bottoms of the Swedish Skagerrak archipelago. The distributional patterns were similar during the three years of the investigation and appeared unrelated to annual local nutrient inputs from point sources and river discharge. We postulate that the apparent lack of such a relationship is due to an altered state of nutrient dynamics throughout the archipelago. Mechanisms are likely to involve long-term, diffuse elevations in nutrient levels in coastal waters of the Skagerrak and the Kattegat over several decades leading to current eutrophic conditions, exceeding nutrient requirements for abundant filamentous algal growth. Patterns of algal abundance in our study were largely related to physical factors such as exposure to wind, waves and water exchange under conditions where nutrient loads among embayments seemed to be unlimited. Further, our results show that sediments covered by algal mats had higher carbon and nitrogen contents than unvegetated sediments. We hypothesise that sustained high nutrient loads, manifested in extensive biomass of filamentous algae during summer months, are re-mineralised via decay and sedimentation in the benthic realm. Hence, accumulated carbon and nutrients in the sediment could, in turn, constitute the basic pool for future algal mat production overlying soft bottoms in areas where tidal exchange is limited. (C) 1999 Elsevier Science B.V. All rights reserved.
  •  
47.
  •  
48.
  • Pihl, Leif, 1951, et al. (författare)
  • Relating plaice (Pleuronectes platessa) recruitment to deteriorating habitat quality: effects of macroalgal blooms in coastal nursery grounds
  • 2005
  • Ingår i: Canadian Journal of Fisheries and Aquatic Sciences. - 0706-652X. ; 62:5, s. 1184-1193
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Concentration of juveniles of marine fishes in nurseries may act as a bottleneck during the life cycle, where quantity and quality of nurseries determine population size. Macroalgal blooms have become a common phenomenon in eutrophic shallow waters worldwide, and matforming algae may now cover many essential nursery habitats. In this investigation, the aim was to assess the quantitative effect of algal mats on the recruitment of plaice (Pleuronectes platessa) from nurseries in the Swedish Skagerrak archipelago. A model was constructed using data on nursery size, settling density, and mortality of plaice combined with data on algal distribution. Recruitment of 0-group plaice from nurseries could be reduced by 30%-40% due to algae. The largest negative effect occurred during high settlement, reducing the important influence of strong year classes on stock size. The model predicted a reduction of juveniles due to algae of 45-46 x 10(6) individuals at high settlement. This amounts to 68% of the output at medium settlement and equals the amount of plaice produced during 5 years of low settlement. Up to 75% of the total reduction could occur in one quarter of the study area. With limiting resources, management actions should not be generally applied but rather be concentrated to optimize the cost-benefit of measures taken.
  •  
49.
  • Pihl, Leif, 1951, et al. (författare)
  • Shift in fish assemblage structure due to loss of seagrass Zostera marina habitats in Sweden
  • 2006
  • Ingår i: Estuarine Coastal and Shelf Science. - London : Elsevier BV. - 0272-7714 .- 1096-0015. ; 67:1-2, s. 123-132
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • The areal extent of Zostera marina in the archipelago of the Swedish Skagerrak has decreased by 60% over two decades. To investigate the effects of Z. marina loss on the local fish assemblages, the fish fauna was compared between existing seagrass beds and sites where seagrass had vanished. A field study was carried out at four shallow locations in the outer archipelago of the coast in June 2004. Within each location two sites were sampled, one with an existing Z. marina bed and another where Z. marina had disappeared. Fish were sampled semi-quantitatively with a beach seine. Samples were taken during both day and night and captured fish were examined to species, enumerated and measured in the field, and released thereafter. The number of fish species was found to be significantly higher in Z. marina habitats compared to areas where seagrass was missing, and density and biomass of fish were generally lower in areas dominated by bare sediment compared to those in the seagrass habitats. Several species and groups of fishes (i.e., gadoids, labrids, syngnathids) were absent or occurred in low densities at sites where Z. marina was missing. For example, juvenile 0-group cod density was reduced by 96% at sites where Z. marina had disappeared. Such a reduction in recruitment of cod is in the same order of magnitude as the combined effect of seal predation and mortality due to by-catches in the eel fyke-net fishery estimated for the archipelago of the Swedish Skagerrak. Hence, the results clearly indicate a shift in the fish assemblage, including a loss of taxa at the family level as a result of degradation in habitat-forming vegetation. (c) 2005 Elsevier Ltd. All rights reserved.
  •  
50.
  • Pihl, Leif, 1951, et al. (författare)
  • Spatial distribution patterns of newly settled plaice (Pleuronectes platessa L.) along the Swedish Skagerrak archipelago
  • 2000
  • Ingår i: Journal of Sea Research. - 1385-1101. ; 44:1-2, s. 65-80
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Spatial distribution patterns of newly settled plaice (Pleuronectes platessa) were investigated along a 200 km coastline of the Swedish Skagerrak archipelago. Juvenile plaice were sampled quantitatively with a drop-trap in 32 small (0.02-0.04 km(2)) nursery bays over a 13-day period in mid-May 1998. The investigated area was divided into Four geographical regions along the coast, each with an inner and an outer archipelago zone. In each of the resulting sight sub-areas two randomly allocated pairs of closely situated (500-1000 m) bays were sampled, so that variation in post-settlement densities of plaid could be tested over different scales from hundreds of metres to tens of kilometres. Plaice density varied significantly on a regional scale, with order-of-magnitude higher densities in the northern (22.3 ind. m(-2)) than southern (2.3 ind. m(-2)) bays. Further, bays situated in the outer archipelago had significantly higher densities of juvenile plaid than bays in the inner archipelago. However, considerable variation was also found on a smaller spatial scale, with significant differences in plaice density within pairs of bays. The seasonal development in growth and mortality of juvenile plaice was studied in a sub-sample of bays characterised by high, medium and low post-settlement densities in May. Three bays from each group were revisited in July and August. Growth rates showed negative, and mortality rates positive, density-dependent relationships with plaice density. The observed patterns in settlement densities of plaice reflected the potential for variation in larval supply, local habitat characteristics and predation, over the spatial scales investigated. In addition, we outline the processes likely to produce density-dependent relationships in growth and mortality rates of juvenile plaice. (C) 2000 Elsevier Science B.V. All rights reserved.
  •  
Skapa referenser, mejla, bekava och länka
  • Resultat 1-50 av 82
Typ av publikation
tidskriftsartikel (39)
rapport (33)
forskningsöversikt (3)
annan publikation (2)
konferensbidrag (2)
doktorsavhandling (2)
visa fler...
bokkapitel (1)
visa färre...
Typ av innehåll
refereegranskat (44)
övrigt vetenskapligt/konstnärligt (38)
Författare/redaktör
Wennhage, Håkan (55)
Pihl, Leif, 1951 (19)
Bergström, Lena (12)
Bergström, Ulf (12)
Olsson, Jens (10)
Sköld, Mattias (10)
visa fler...
Wikström, Andreas (10)
Svensson, Filip (9)
Bryhn, Andreas (6)
Lundström, Karl (6)
Bergek, Sara (5)
Bergenius, Mikaela (5)
Casini, Michele (5)
Sundelöf, Andreas (5)
Svedäng, Henrik (5)
Cardinale, Massimili ... (5)
Larsson, Stefan (4)
Lövgren, Johan (4)
Sundblad, Göran (4)
Ovegård, Maria (4)
Svenson, Anders (4)
Fredriksson, Ronny (4)
Moksnes, Per-Olav, 1 ... (4)
Axenrot, Thomas (3)
Beier, Ulrika (3)
Florin, Ann-Britt (3)
Hjelm, Joakim (3)
Appelberg, Magnus (3)
Jakobsson, Peter (3)
Bartolino, Valerio (3)
Jonsson, Patrik (3)
Thorvaldsson, Baldvi ... (3)
Wernbo, Anders (3)
Börjesson, Patrik (3)
Kraufvelin, Patrik (3)
Orio, Alessandro (3)
Karlsson, Martin (2)
Ek, Caroline (2)
Degerman, Erik (2)
Edsman, Lennart (2)
Lingman, Anna (2)
Petersson, Erik (2)
Sandström, Alfred (2)
Ulmestrand, Mats (2)
Lunneryd, Sven-Gunna ... (2)
Stage, Jesper (2)
André, Carl, 1958 (2)
Königson, Sara (2)
Belgrano, Andrea (2)
Tomczak, Maciej (2)
visa färre...
Lärosäte
Sveriges Lantbruksuniversitet (55)
Göteborgs universitet (30)
Stockholms universitet (4)
Uppsala universitet (3)
Södertörns högskola (2)
Havs- och vattenmyndigheten (2)
visa fler...
Luleå tekniska universitet (1)
visa färre...
Språk
Engelska (56)
Svenska (26)
Forskningsämne (UKÄ/SCB)
Naturvetenskap (69)
Lantbruksvetenskap (25)
Samhällsvetenskap (3)
Teknik (1)

År

Kungliga biblioteket hanterar dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (2018), GDPR. Läs mer om hur det funkar här.
Så här hanterar KB dina uppgifter vid användning av denna tjänst.

 
pil uppåt Stäng

Kopiera och spara länken för att återkomma till aktuell vy