| 1. |
- Akselsson, Cecilia, et al.
(författare)
-
Carbon sequestration rates in organic layers of boreal and temperate forest soils - Sweden as a case study
- 2005
-
Ingår i: Global Ecology and Biogeography Letters. - 0960-7447. ; 14:1, s. 77-84
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Aim The aim of this work was to estimate C sequestration rates in the organic matter layer in Swedish forests. Location The region encompassed the forested area (23 x 10(6) ha) of Sweden ranging from about 55degrees N to 69degrees N. Methods We used the concept of limit values to estimate recalcitrant litter remains, and combined it with amount of litter fall. Four groups of tree species were identified (pine, spruce, birch and 'other deciduous species'). Annual actual evapotranspiration (AET) was estimated for 5 x 5 km grids covering Sweden. For each grid, data of forested area and main species composition were available. The annual input of foliar litter into each grid was calculated using empirical relationships between AET and foliar litter fall in the four groups. Litter input was combined with average limit values for decomposition for the four groups of litter, based on empirical data. Finally, C sequestration rate was calculated using a constant factor of the C concentration in the litter decomposed to the limit value, thus forming soil organic matter (SOM). Results We obtained a value of 4.8 x 10(6) metric tons of C annually sequestered in SOM in soils of mature forests in Sweden, with an average of 180 kg ha(-1) and a range from 40 to 410 kg ha(-1). Norway spruce forests accumulated annually an average of 200 kg C ha(-1). The pine and birch groups had an average of 150 kg ha(-1) and for the group of other deciduous trees, which is limited to south Sweden, the C sequestration was around 400 kg ha(-1). Conclusions There is a clear C sequestration gradient over Sweden with the highest C sequestration in the south-west, mainly corresponding to the gradient in litter fall. The limit-value method appears useful for scaling up to a regional level to describe the C sequestration in SOM. A development of the limit value approach in combination with process-orientated dynamic models may have a predictive value.
|
|
| 2. |
- Akselsson, Cecilia, et al.
(författare)
-
För Värmlands läns Luftvårdsförbund Övervakning av luftföroreningar i Värmlands län Resultat till och med september 1999
- 2000
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- På uppdrag av Värmlands läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på sju lokaler i Värmlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogens hälsa. Depositionen av svavel och kväve är störst i de sydvästra delarna av Sverige och avtar mot nordost. Denna gradient återfinns även i Värmlands län, där nästan 6 kg svavel deponerades per hektar i den sydligaste skogsytan Södra Averstad, medan omkring 2 kg/ha deponerades i Båtstad och Transtrandsberget i norr. De fyra ytor för vilka det finns en nioårig mätserie visar en markant minskning av svaveldeposition till skogsmark. Medelvärdet har minskat från omkring 7 kg/ha i början av 1990-talet till knappt 4 kg/ha, framför allt beroende på minskad torrdeposition. För kväve saknas motsvarande trend, medeldepositionen på öppet fält har varierat mellan 5 och 7 kg/ha. Prognoser visar att nedfallet år 2010 kommer att vara 2,5 kg svavel och 4 kg kväve per hektar i Svealand om beslutade utsläppsbegränsande åtgärder genomförs i Europa. Det minskade nedfallet av syror ska leda till en minskning av markvattnets försurningsgrad enligt modellberäkningar. Andra faktorer, som episoder av naturligt nedfall av havssalter, kan under kortare eller längre perioder dölja återhämtningen. Därför krävs det långa mätserier för att beskriva om markvattnets kvalitet verkligen förbättras. Markvattnets pH-värde har liksom tidigare år varit omkring 5, förutom ytan på Blåbärskullen centralt i Värmland, där förhållandena varit avsevärt bättre ur försurningsssynpunkt. Säsongsmedelhalten av marknära ozon, O3, var högre än året innan på grund av den fina sommaren 1999. Halterna har sannolikt varit skadliga för vegetationen. Däremot har luftens innehåll av svavel- och kvävedioxid varit betydligt under svenska miljökvalitetsnormer.
|
|
| 3. |
- Akselsson, Cecilia, et al.
(författare)
-
Impact of harvest intensity on long-term base cation budgets in Swedish forest soils
- 2007
-
Ingår i: Water, Air, & Soil Pollution: Focus. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1573-2940 .- 1567-7230. ; 7:1, s. 201-210
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Abstract in UndeterminedThe effects of harvesting on the long-term mass balances of calcium (Ca), magnesium (Mg) and potassium (K) were evaluated on a regional level in Sweden. A new high-resolution weathering database was used together with estimates of total deposition, losses through harvest and leaching. Estimates were made for pine and spruce separately and for two harvesting intensity scenarios: stem harvesting and whole-tree harvesting. The mass balance calculations showed net losses of Ca and Mg in almost the whole country for both scenarios. The losses were smaller for pine than for spruce. The K balances were mainly positive for pine but negative for spruce. Leaching was a main factor in the mass balances, especially for Ca and Mg. Whole-tree harvesting in spruce forests led to substantially higher net losses of K and Ca than stem harvesting, according to the calculations. In the whole-tree harvesting scenario in spruce forests the estimated yearly net losses of Ca, Mg and K corresponded to at least 5%, 8% and 3% of the pools of exchangeable base cations, respectively, at 25% of the analysed sites. If losses of this magnitude continue the depletion of the pools of Ca, Mg and K may lead to very low base saturation of the soils, possibly accompanied by negative effects on soil fertility, runoff water quality, tree vitality and tree growth within a forest rotation in parts of Sweden. Avoiding whole-tree harvesting can improve the situation substantially for K, but the losses of Ca and Mg will still be significant.
|
|
| 4. |
- Akselsson, Cecilia, et al.
(författare)
-
Kritisk belastning och baskatjonbalanser för skogsmark i Halland
- 2004
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Halland tillhör de mest försurningsdrabbade länen i Sverige på grund av de senaste decenniernas höga deposition av svavel och kväve. I denna studie presenteras underlag för regional uppföljning av miljömål med avseende på kritisk belastning för försurning samt baskatjonbalanser i skogsmark. Baskatjonbalanser i skogsmark för kalcium, magnesium och kalium beräknades med hjälp av massbalansberäkningar där tillförseln av baskatjoner sker genom deposition och vittring, medan bortförseln sker genom utlakning, skörd samt upplagring i växande skog. Beräkningarna visar på en negativ kalciumbalans i Hallands skogar; den genomsnittliga förlusten är 25 mekv per m2 och år. Magnesium- och kaliumbalanserna är däremot positiva i större delen av länet. Sammantaget innebär det negativa nettoförluster av baskatjoner (summan av kalcium, magnesium och kalium) på 76% av skogsmarken i Halland. Kritisk belastning och överskridande beräknades med PROFILE.Beräkningar gjordes både för 1990 och 1998 års förhållanden (deposition och skogsbruk). Beräkningarna visar på ett överskridande av den kritiska belastningen i hela Halland 1990 med ett genomsnitt på 73 mekv per m2 och år. Motsvarande genomsnitt 1998 beräknades till 20 mekv per m2 och år och på 11 % av skogsarealen underskreds den kritiska belastningen. Överskridandet är minst i de centrala delarna, vilket främst beror på en mer gynnsam mineralogi. Den kraftiga minskningen av försurningsbelastningen har lett till att markförsurningen bromsats kraftigt. Ett överskridande omkring noll i de centrala delarna av länet indikerar att markförsurningstrenden brutits helt. Utrymmet för återhämtning i marken är dock troligtvis begränsat. Med minskande svavelnedfall blir markens reaktion på ett högt kvävenedfall helt avgörande för försurningsutvecklingen i skogsmark i Halland.
|
|
| 5. |
- Akselsson, Cecilia, et al.
(författare)
-
Markkemi och markvatten i kalkad skog. Årsrapport 1997
- 1998
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Skogsstyrelsens försöksverksamhet presenteras i årliga rapporter och denna rapport beskriver effekter i marken. Den baseras på mark- och markvattenkemiska undersökningar inom Skogsstyrelsens storskaliga försök med skogsmarkskalkning i områden med försurade jordar i södra och sydvästra Götaland. Rapporten omfattar tidsperioden hösten 1990 till hösten 1997. Fem år efter kalkning hade bara en liten del av tillförd kalk trängt ner djupare än humuslagret. På vissa provytor låg en del av kalken fortfarande kvar i förnan. I humusskiktet har basmättnaden nästan dubblerats samtidigt som vätejon- och aluminiumhalten mer än halverats. Förändringen började redan under första året. Mineraljorden (0-10 cm) uppvisar signifikanta förändringar av halten utbytbara väte- och aluminiumjoner (minskning) samt basmättnad (ökning). Kalkningen påverkade markvattenkemin tillfälligt något eller några år efter kalkningen. Detta noterades främst för kalciumhalten, som höjdes kraftigt i förhållande till referensytorna. I de flesta ytorna skedde även en minskning av aluminiumhalten samt en ökning av BC/Al-kvoten. Effekterna var dock i de flesta fall kortvariga men för kalciumhalten finns dock tydliga tendenser till mer bestående effekter i markvattnet. Undersökningarna av markkemi och markvatten under de första fem åren efter kalkning kan inte visa att utlakningen, eller risken för utlakning, av oorganiskt kväve har ökat på grund av behandlingen. Resultaten efter fem år visar att det finns goda förutsättningar att på sikt nå målen som berör mark-kemiska aspekter med det kalkningskoncept som prövats i Skogsstyrelsens försöksverksamhet. I humuslagret överskreds i vissa fall målet på högst pH 5,0 efter kalkning, men den genomsnittliga ökningen var endast 0,7 enheter. På grund av att en stor andel av tillförd kalk fortfarande fanns i humuslagret efter fem år finns det en betydande potential för att basmättnaden i mineraljorden skall öka ytterligare och på sikt närma sig målet som innebär en fördubbling av basmättnadsgraden i olika markskikt. Den gradvisa upplösningen av den relativt långsamt vittrande kalksorten indikerar att behandlingseffekten kommer att bli utsträckt i tiden på ett sätt som eftersträvas i målsättningen med åtgärderna
|
|
| 6. |
- Akselsson, Cecilia, et al.
(författare)
-
Markvatten, barrkemi och trädtillväxt efter behandling med olika doser och sorter av kalk. Årsrapport 1999. Effektuppföljning av Skogsstyrelsens program för kalkning och vitaliseringsgödsling av skogsmark.
- 2000
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Skogsstyrelsens försöksverksamhet med kalkning och vitalisering av skogsmark innehåller sedan 1990 en omfattande effektuppföljning med basprogram och specialförsök. Denna rapport redovisar effekter på markvattenkemi, barrkemi och trädtillväxt vid olika doser av kalk på skogsmark. Markvattenstudien omfattar även fyra olika kalksorter: krossad kalksten, finmald kalksten, krossad dolomit och finmald dolomit. Doserna 3, 6 och 12 ton/ha jämfördes med obehandlade referensytor. Försöket startade 1992. I markvattnet ledde alla kombinationer av dos och sort till högre kalciumhalt och BC/Al-kvot (kvot mellan baskatjoner och aluminium). För aluminium- och vätejonhalt finns tendenser till lägre halter. Resultaten visar även att det är möjligt att inom några få månader minska markvattnets surhetsgrad, i synnerhet med höga doser och finmald kalksten. Kaliumhalterna var generellt låga och det finns tendenser till minskning vid kalkning med dosen 12 ton/ha. Även halterna av nitrat- och ammoniumkväve är låga och i detta materialet finns inget som tyder på risker för förhöjda kvävehalter, vilket framförts som en risk vid kalkning av skogsmark. En tydlig effekt i barren är att kalciumhalten ökade efter kalkningen. Effekten ökade med dosen. Andra tydliga effekter var att halterna av mangan och aluminium minskade. Trädtillväxten påverkades inte av kalkningen vid någon av doserna
|
|
| 7. |
- Akselsson, Cecilia, et al.
(författare)
-
Markvattenkemins rumsliga variation i ett granbestånd i södra Sverige
- 1999
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Undersökningar av markvatten används ofta för att beskriva utlakningen av olika ämnen från skogsmark både inom miljöövervakningen och fältexperimentell verksamhet. Inom miljöövervakningen utförs ofta punktvisa undersökningar av markvatten där markvattenkemin i provet generaliseras till en provyta, ett bestånd eller ett helt avrinningsområde. På grund av de normala skillnaderna i markkemi inom ett skogsbestånd kan det befaras att även markvattenkvalitén har en betydande variation. En studie av variationen i markvattenkemi i ett bestånd med granskog har utförts med syftet att bedöma om punktmätningar kan generaliseras till att beskriva framför allt försurningsstatus i markvattnet i provytor eller i ett helt bestånd. Markvattenkemiska data som ingår i studien är hämtade från två fältförsök i samma bestånd med granskog i Asa försökspark i norra Kronobergs län. I försöken finns cirka 90 mätpunkter med provtagning av markvatten inom en yta på 6,5 ha i beståndet. Utvärderingen av mark-vattnets variation utnyttjar referensmätningar före olika behandlingar i försöken. Variationerna beskrivs statistiskt samt i kartform. Den statistiska delen redovisar en beskrivande statistik i form av medel-, max.- och min.-värde, standardavvikelse samt varianskoefficient. Vidare redovisas histogram som ger information om variationens karaktär. Yttäckande kartor över markvattenkemi interpolerades med hjälp av samtliga mätpunkter. Studien visar att även om variationen i beståndet är mindre än i jämförbara data på markvattenkemi från hela Götaland, så är variationen i samma storleksordning för halten aluminiumjoner och vätejoner. För kalciumhalten är skillnaderna större. Jämförelsen visar på svårigheten att beskriva en representativ markvattenkemi i ett större bestånd med hjälp av ett fåtal punktmätningar. Skälet till att variationen är så stor i det studerade beståndet, trots att trädskikt, övrig vegetation och markegenskaper förefaller ovanligt homogena, är sannolikt betydelsen av tidigare olikheter i markanvändning. Med en provtäthet på ca 15 mätpunkter/ha i ett område på ca 3 ha är medelvärdets konfidensintervall för halterna mellan 20 och 30 %, det vill säga ±(10-15%). Det faktum att det finns en tydlig markvattenkemisk gradient i beståndet gör att konfidensintervallet är förhållandevis stort. Det innebär också att variationen inom en mindre yta, till exempel en parcell på 30*30 m2 som ofta används inom miljöövervakningen, kan förväntas vara avsevärt mindre.
|
|
| 8. |
- Akselsson, Cecilia, et al.
(författare)
-
Nedfall av luftföroreningar i fjällområden i Jämtlands län 1995 till 1999
- 2000
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under vintern 1994/95 påbörjades depositionsmätningar i sex olika fjällområden Jämtland, med syftet att kvantifiera depositionen (nedfallet) av främst försurande luftföroreningar (svavel och kväve). På varje lokal finns en mätstation för nederbördsinsamling på öppen mark på hög höjd (935-1410 m.ö.h) och en på låg höjd (420-820 m.ö.h.). På tre lokaler finns även krondroppsmätningar i trädgränsen för granskog (620-780 m.ö.h.). Mätningarna har visat att nederbördskemiska undersökningar på kalfjället medför betydande osäkerheter i både uppmätta nederbördsmängder och halter av olika ämnen på grund av hård vind och hög dimfrekvens. Det gör att uppmätt deposition i form av nederbörd på hög höjd måste korrigeras och beräknas med hjälp av mätningarna på lägre höjd, samt uppskattad nederbördsökning med höjden. Den högsta depositionen av luftföroreningar under perioden 1995 till 1999 uppmättes under granar vid trädgränsen. Träden tar emot både våtdeposition, i form av nederbördens föroreningar, och torrdeposition, främst föroreningar i molndimma. Generellt beräknades nederbörden öka med höjden i denna studie, men halten av föroreningar i nederbörden antogs vara konstant. Det gör att den beräknade depositionen på kalfjället var högre än på öppna områden på lägre höjd. Under den korta period (fyra år) som mätningar pågått, var det främst vädermässiga olikheter som gav upphov till skillnader i deposition mellan åren. Nederbördsmängden i fjällnära skog, uppmätt som krondropp, samvarierade mellan fjällen och även med närliggande stationer i mätprogram i skogsytor utanför fjällregionen. Även svavelhalten samvarierade, men halten var högre i den fjällnära skogen än i skog på lägre höjd, vilket troligen beror på en större mängd dimdeposition. Det var över lag högre halter av luftföroreningar i nederbörd och krondropp under vinterperioden än under sommarperioden, såväl på hög och låg höjd som i den fjällnära skogen. Hög nederbörd på sommaren kan dock göra att depositionen är störst den årstiden, även om halterna är lägre. I de flesta fall var halterna av luftföroreningar högst i krondropp i fjällnära skog, jämfört med nederbörd på öppna ytor. Den uppmätta och beräknade årliga depositionen av svavel och kväve i fjällnära skog och på kalfjället i Jämtland var 50 till 100 % högre än i områden utanför fjällkedjan. Mätningarna kunde inte visa någon gradient på de olika fjällen från söder till norr i länet. Nivån på depositionen var måttlig jämfört med områden i södra Sverige, men fjällområdena i norra Sverige är i många fall mycket känsliga för tillförsel av försurande luftföroreningar. Det kan göra att även måttlig deposition kan leda till att kritiska belastningsgränser överskrids.
|
|
| 9. |
- Akselsson, Cecilia, et al.
(författare)
-
Nedfall av luftföroreningar i fjällområden i Jämtlands län 1995 till 1999
- 2000
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det finns flera faktorer som talar för att belastningen av luftföroreningar ökar med höjden i fjällområden. Av det skälet påbörjade Länsstyrelsen i Jämtlands län depositionsmätningar vintern 1994/95 i olika fjällområden med IVL Svenska Miljöinstitutet som utförare. Mätningarna var inriktade på att kvantifiera depositionen (nedfallet) av främst försurande luftföroreningar (svavel och kväve) till fjällområden i länet. Undersökningen omfattar sex lokaler i Jämtland. På varje lokal finns en mätstation för nederbördsinsamling på öppen mark på hög höjd (935-1410 m.ö.h) och en på låg höjd (420-820 m.ö.h.). På tre lokaler finns även krondroppsmätningar i trädgränsen för granskog (620-780 m.ö.h.). I det fallet fungerar träden som provtagare av torra föroreningar inklusive föroreningar i dimma. Mätningarna har visat att nederbördskemiska undersökningar på kalfjället medför betydande osäkerheter i både uppmätta nederbördsmängder och halter av olika ämnen på grund av hård vind och hög dimfrekvens. Det gör att uppmätt deposition i form av nederbörd på hög höjd måste korrigeras och beräknas med hjälp av mätningarna på lägre höjd, samt uppskattad nederbördsökning med höjden. Den högsta depositionen av luftföroreningar under perioden 1995 till 1999 uppmättes under granar vid trädgränsen. Träden tar emot både våtdeposition, i form av nederbördens föroreningar, och torrdeposition, främst föroreningar i molndimma. Generellt beräknades nederbörden öka med höjden i denna studie, men halten av föroreningar i nederbörden antogs vara konstant. Det gör att den beräknade depositionen på kalfjället var högre än på öppna områden på lägre höjd. Under den korta period (fyra år) som mätningar pågått, var det främst vädermässiga olikheter som gav upphov till skillnader i deposition mellan åren. Variationer i nederbörd samt skilda vindförhållanden ledde till en viss variation
|
|
| 10. |
- Akselsson, Cecilia, et al.
(författare)
-
Nutrient and carbon budgets in forest soils as decision support in sustainable forest management
- 2007
-
Ingår i: Forest Ecology and Management. - : Elsevier BV. - 1872-7042 .- 0378-1127. ; 238:1-3, s. 167-174
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Knowledge about the nutrient and carbon budgets in forest soils is essential to maintain sustainable production, but also in several environmental issues, such as acidification, eutrophication and climate change. The budgets are strongly influenced by atmospheric deposition as well as forestry. This study demonstrates how budget calculations for nitrogen (N), carbon (C) and base cations (BC) can be used as a basis for policy decisions on a regional level in Sweden. The study was based on existing nutrient and C budget calculations on a regional scale in Sweden. The nutrient budgets have been calculated for each square in a national 5 km x 5 km net by means of mass balances including deposition, harvest losses, leaching, weathering (BC) and fixation (N). Scenarios with different deposition and forestry intensity have been run and illustrated on maps. A simplified C budget has been estimated by multiplying the N accumulation with the C/N ratio in the organic layer, based on the assumption that the C/N ratio in the accumulating organic matter is equal to the ratio in the soil organic matter pool. The budget approaches differ from earlier budget studies since they involve regional high resolution data, combine deposition and forestry scenarios and integrate different environmental aspects. The results indicate that whole-tree harvesting will cause net losses of N and base cations in large parts of Sweden, which means that forestry will not be sustainable unless nutrients are added through compensatory fertilization. To prevent net losses following whole-tree harvesting, compensatory fertilization of base cations would be required in almost the whole country, whereas N fertilization would be needed mainly in the northern half of Sweden. The results further suggest that today's recommendations for N fertilization should be revised in southern Sweden by applying the southwest-northeast gradient of the N budget calculations. The C and N accumulation calculations show that C sequestration in Swedish forest soils is not an effective or sustainable way to decrease the net carbon dioxide emissions. A better way is to apply whole-tree harvesting and use the branches, tops and needles as biofuel replacing fossil fuels. This could reduce the present carbon dioxide emissions from fossil fuels substantially. The study shows that high resolution budget calculations that illuminate different aspects of sustainability in forest ecosystems are important tools for identifying problem areas, investigating different alternatives through scenario analyses and developing new policies. Cooperation with stakeholders increases the probability that the research will be useful. (c) 2006 Elsevier B.V. All fights reserved.
|
|
| 11. |
- Akselsson, Cecilia, et al.
(författare)
-
Regional mapping of nitrogen leaching from clearcuts in southern Sweden
- 2004
-
Ingår i: Forest Ecology and Management. - : Elsevier BV. - 1872-7042 .- 0378-1127. ; 202:1-3, s. 235-243
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Increased nitrogen leaching from forest soils is a potential environmental problem in areas with high nitrogen deposition. In Sweden nitrogen is strongly retained in the forests, and high nitrogen leaching is not common from growing forests. However, soil water measurements on clearcuts along a deposition gradient in Sweden showed a positive correlation between increased concentration of inorganic nitrogen and the deposition. In this paper nitrogen leaching from clearcuts in southern Sweden was modelled on a municipality level, based on this correlation. Modelled deposition was used as input data together with runoff and forest statistics, e.g. clearcut areas from the municipalities. The calculations showed a clear leaching gradient on clearcuts from west (up to 35 kg ha(-1) year(-1)) to east (less than 5 kg ha(-1) year(-1)). This was in accordance with the deposition gradient. The leaching gradient was reinforced by the higher runoff in the west. The results indicated that, in southwestern Sweden with the highest nitrogen deposition, up to 30-40% of the total leaching of nitrogen from forest soils originates from clearcuts. These high amounts of nitrogen leaching from clearcuts in southwestern Sweden have not been included in previous national calculations of nitrogen leaching to surface waters. The contribution of nitrogen from clearcuts to the total nitrogen leaching from all land use classes varies between 1% in the southernmost part where agricultural land is highly dominating, to 11% in the forested central part of southern Sweden. (C) 2004 Elsevier B.V. All rights reserved.
|
|
| 12. |
- Akselsson, Cecilia, et al.
(författare)
-
Regional övervakning av nedfall och effekter av luftföroreningar - Sammanfattande slutrapport från ett samarbetsprojekt mellan IVL, länen och Naturvårdsverket.
- 2000
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- IVL har tillsammans med länen (Luftvårdsförbund och Länsstyrelser) och Naturvårdsverket utfört ett projekt under tre år (1997 till 1999) där de framtida metoderna för att övervaka luftföroreningar med regional upplösning har utretts och utvecklats. Utredningen har resulterat i ett förslag till framtida regional miljöövervakning av luftföroreningar som omfattar en kombination av mätningar och resultat från andra program. Samordningen innebär att resultatredovisningen blir mer komplett och anpassad till nya krav på indikatorer och uppföljningsmått. Programmet omfattar följande moment; deposition, halter i luft och markvatten, modellberäkningar, lagring, bearbetning och utvärdering av data, redovisning samt samordning, kvalitetssäkring och programutveckling. Samarbetsprojektet har utvärderat de olika momenten och utvecklat rutiner för lagring, bearbetning och redovisning av resultat i form av länsrapporter och en hemsida. Förbättrade metoder att mäta och beräkna den totala depositionen av baskatjoner och kväve till skog har utvecklats inom projektet
|
|
| 13. |
- Akselsson, Cecilia, et al.
(författare)
-
Regionalized nitrogen budgets in forest soils for different deposition and forestry scenarios in Sweden
- 2005
-
Ingår i: Global Ecology and Biogeography Letters. - 0960-7447. ; 14:1, s. 85-95
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Aim The aim of this work was to estimate on a regional scale the effects of nitrogen (N) deposition and harvest intensity on N-budgets in forest soils as a basis for strategies of emission reduction and sustainable forest management methods. Location The calculations were applied to Sweden, a country with a managed forest area of 23 x 10(6) ha. Methods Mass balance calculations, including N-deposition, N-fixation, N-loss through harvest, and N-leaching, were performed on a GIS platform using 5 x 5 km grids. Modelled deposition data together with spatial data obtained from the National Forest Inventory served as the basis for the calculations. Four different scenarios were run: a 'base scenario' involving present deposition and conventional forestry (stem harvest only); a 'whole-tree harvesting scenario' with present deposition and the harvesting of stems, branches and needles; a 'decreased deposition scenario'; and a 'whole-tree harvesting and decreased deposition scenario'. Results There was a sharp N-accumulation gradient with an increase in accumulation in the direction of the south-western part of Sweden. In the 'base scenario', N-accumulation appeared in the country as a whole, apart from certain small areas in the northern part. Whole-tree harvesting led to net losses in extensive areas located mainly in northern and central Sweden. In most parts of the country, whole-tree harvesting combined with decreased deposition was found to result in net losses. Main conclusions The intensity of the forestry has a strong impact on the N-budget. Conventional forestry in combination with the present deposition level results in a high net accumulation of N in the south-western parts of Sweden and accordingly, in a risk of unwanted environmental effects such as increased N-leaching. With whole-tree harvesting, the N-balance is negative in parts of Sweden, mainly in the northern and central parts. N-fertilization may become necessary there if the present level of forest production is to be maintained.
|
|
| 14. |
- Akselsson, Cecilia, et al.
(författare)
-
Skogsskötsel och vattenkvalitet. En sammanställning av resultat från skärm- och bårdförsök inom SUFOR
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Valet av skogsbruksmetoder har stor betydelse för avrinningsvattnets kvalitet. I denna rapport sammanställs resultat från mätningar av vattenkvalitet i markvatten på hyggen och i skärmar med och utan markberedning, nedfallmätningar på hyggen och i skärmar med olika skärmtäthet samt mätningar av vattenkvalitet och tillväxt i försöksområden med lövskogsbårder längs vattendrag. Resultaten från de tre skärmlokalerna Lönsboda, Asa och Siljansfors visar att skärmställningar kan reducera kväveutlakningen i föryngringsfasen kraftigt. Ingen förhöjning av kvävehalterna skedde efter skärmavvecklingen. Resultaten från en surveystudie i södra Sverige indikerade att en skärmtäthet på ca 200 träd per hektar helt förhindrar en förhöjning av kvävehalten i markvatten även i områden med högt kvävenedfall. Resultaten från försöken indikerar att markberedningens effekter på kväveutlakningen är små och bidraget till den totala kväveutlakningen på lång sikt är försumbar. Torrdepositionen är större i skog än på hyggen vilket kan innebära en högre försurningsbelastning i skärmar, men skillnaden mellan svaveldeposition i skärm och på hygge är av mindre betydelse med dagens låga deposition. Inga effekter på vattenkemin av lövbårder kring vattendrag kan säkerställas för de drygt åtta år som försöket pågått, men åtta år är för kort tid för att få svar på om lövbårder leder till vattenkemiska effekter till följd av annan kvalitet på förnan som når vattendraget. Tillväxten var betydligt lägre i lövzonerna än i granzonerna, men detta kan i viss mån motverkas genom att anlägga lövzoner direkt efter avverkning i stället för att gallra fram det.
|
|
| 15. |
- Akselsson, Cecilia, et al.
(författare)
-
The influence of N load and harvest intensity on the risk of P limitation in Swedish forest soils
- 2008
-
Ingår i: Science of the Total Environment. - : Elsevier BV. - 1879-1026 .- 0048-9697. ; 404, s. 284-289
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Nitrogen (N) is often considered to be the major factor limiting tree growth in northern forest ecosystems. An increased N availability, however, increases the demand for other nutrients such as base cations and phosphorous (P) which in turn may change which nutrient is the limiting factor. If P or base cations become limiting, N will start to leach which means a risk of increased eutrophication of surface waters. As many studies focus on base cations, this study instead aims at estimating P budgets on a regional scale for different harvesting scenarios relevant for Swedish conditions. P budget calculations were carried out for 14,550 coniferous sites from the Swedish National Forest Inventory, as weathering+deposition–harvesting–leaching. Three scenarios with different harvest intensities were used: 1) no harvesting, 2) stem harvesting and 3) wholetree harvesting. The input data were derived from measurements and model results. The P budget estimates indicate that harvesting, especially whole-tree harvesting, result in net losses of P in large parts of Sweden. The highest losses were found in southern Sweden due to high growth rate in this area. In the whole-tree harvesting scenario the losses exceeded 1 kg ha−1 y−1 on many sites. N budget calculations on the same sites indicate that N generally accumulates in the whole country and especially in the southern parts. Consequently, the N and P budget calculations indicate that the forests in southern Sweden are in a transition phase from N-to P-limitation to growth. This transition will proceed as long as the accumulation of N continues. These results are important in a sustainable forestry context, as a basis for assessing the risk of future N leaching, and in designing recommendations for abatement strategies of N deposition and for application of wood ash recycling and N fertilization.
|
|
| 16. |
|
|
| 17. |
- Belyazid, Salim, et al.
(författare)
-
Modelling changes in forest soil chemistry at 16 Swedish coniferous forest sites following deposition reduction
- 2006
-
Ingår i: Environmental Pollution. - : Elsevier BV. - 0269-7491. ; 144:2, s. 596-609
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The dynamic forest ecosystem model ForSAFE was applied at 16 coniferous forest sites in Sweden to investigate past and future changes in soil chemistry following changes in atmospheric deposition. The simulation shows a considerable historical soil acidification. Acidification in the southwest, where deposition has been greatest, was more expressed in the deepest soil layers, while it was more evenly distributed through the soil profile in central Sweden, and was greater in the upper soil layers in the north. The simulation also shows that a slight recovery took place after the reduction in emissions, but was counteracted by the effect of harvesting. The simulation predicts an increase in the number of acidified sites in the future. The results also suggest that future acidification will be mainly due to the enhanced tree growth resulting from the chronic high deposition of nitrogen and the removal of soil base cations through harvesting. (c) 2006 Elsevier Ltd. All rights reserved.
|
|
| 18. |
- Ejhed, Helene, et al.
(författare)
-
Uppskattning av utsläpp för Cd, Hg, Cu ochZn på TRK-områden : Slutrapport januari 2005
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna rapport sammanställer lokala bruttoutsläpp av diffusa källor , punktkällor samt totalt utsläpp av metallerna kadmium, koppar, kvicksilver och zink geografiskt fördelat till rapporteringsområden för att ge underlag till rapportering enligt ramdirektivet för vatten. Ingen beräkning av avskiljning av metaller till mark eller sediment under transporten genom vattensystemet har genomförts.Utsläpp av diffusa källor har beräknats baserat på inom projektet nya framtagna typhalter och samband för utlakning av metaller för olika markanvändning samt sammanställningar av kända typhalter för utlakning av typhalter där de bedömts vara trovärdiga. De nya typhalterna baseras på uppmätta halter från miljöövervakningsprogram för sjöar och vattendrag samt typområden för jordbruksmark. Deposition av metallerna på öppen sjöyta har tagits fram baserat på uppmätta depositionsvärden kopplat till nederbörd för området samt för metallerna kadmium, koppar och zink baserat på ett omfattande nätverk av uppmätta halter i husmossa och väggmossa. Typhalterna har multiplicerats markanvändning som till stor del tagits fram inom TRK-projektet förutom vägmark som tagits fram för det statliga vägnätet inom detta projekt. Typhalterna har också multiplicerats med avrinningen för området som togs fram inom TRK-projektet som ett långtidsmedel för perioden 1985-2000. Stora punktutsläpp har framför allt inhämtats från Länsstyrelsens databas EMIR med efterföljande omfattande kvalitetssäkring av data. Data har inhämtats för år 2003 eller senast registrerat data, nedlagd verksamhet exkluderad utom avseende deponier och avfallsupplag. Utöver denna databas har data inhämtats från enskilda Statistiska meddelanden avseende utsläpp från reningsverk och miljörapporter och uppgifter från Länsstyrelser och Naturvårdsverks rapporter avseende gruvverksamhet samt SMED rapport avseende avfallsanläggningar. Små punktkällor har ansatts schabloner för utsläpp baserat på resultat i enskilda referenser och SMED rapporter och avseende små reningsverk baserat på medelvärde för reningsgrad och föroreningsmängd redovisat för stora reningsverk.Resultaten redovisas i tabeller summerat per vattendistrikt och i kartbilder över utsläppen per rapporteringsområde och havsområde. Kartorna läggs till rapporten i separata filer med numrering enligt rapportens avsnitt kartbilder. Kartorna presenterar klassade data enligt percentil indelning av utsläpp i kg i 25:e, 50:e, 75:e och 90:e percentilen för att visa fördelningen av utsläppen så tydligt som möjligt samt kartor över omräknat utsläpp vid källan med hjälp av avrinning och områdets areal till mg/l med klassning enligt bedömningsgrunder för miljökvalitet, sjöar och vattendrag för att visa utsläppen i förhållande till gränser för biologisk effekt. Resultaten presenteras även för tillförseln till havsområden klassade enligt 25:e, 50:e, 75:e samt 95:e percentilen av diffusa utsläpp och totalt utsläpp i enheten g/ha för att skillnader i tillrinningsområdets areal inte skulle dominera resultatet. Tillförseln av punktkällor till havsområdena presenteras totalt summerat i kg eftersom dessa källor inte är relaterade till arealen. Jämförelser mellan beräknat resultat och beräknade transporter baserat på uppmätta halter i flodmynningarna visar att beräkningarna är av rätt storleksordning. Vissa områden har större transport baserat på uppmätta data än beräknat resultat och kan bero på brister i de ingående utsläppen eller avsaknad av utsläppskällor som till exempel återcirkulation av metaller från sediment.Osäkerheter i markläckagens storlek vilka står för en stor del av utsläppen kan också vara en orsak till skillnad i resultat och transporterad mängd i flodmynningarna. Resultaten för jordbruksmarkens utlakning av kadmium jämfördes dessutom med en beräkning av kadmiumbalansen baserat på tillförsel i form av gödsel, kalkning, utsäde, deposition samt slam och bortförsel i form av upptag i gröda till jordbruksmarken.Skillnader mellan resultat i denna rapport och tidigare totala sammanställningar av utsläpp av metaller till vatten beskrivs översiktligt i avsnittet diskussion. Brister i indata redovisas delvis i delrapporter avseende typhalter för de diffusa markläckagen i appendix till rapporten och delvis i avsnittet bristanalys. Estimerat bortfall av utsläpp för olika typer av större punktkällor på grund av saknade data har beräknats och visar att stora enskilda utsläpp troligen saknas i rapportens resultat.
|
|
| 19. |
- Ek, Mats, et al.
(författare)
-
Dagsläget beträffande skogsindustrins avfall
- 2003
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten sammanfattar hur man tar hand om olika typer av avfall i svensk skogsindustri idag. Hanteringen har påverkats av den införda deponeringsskatten, förbudet att deponera brännbart avfall från 2002, och kommande förbud att deponera organiskt material. Den innehåller också en sammanfattning av läget beträffande återföring av aska till skogsmark. De avfallsslag som tas upp är askor, grönlutsslam, mesa, sodastoft, bioslam, kemslam, fiberslam, avsvärtningsslam, smetrester och renseri- och vedgårdsavfall. Trenden för oorganiska produkter går mot konstruktionsmaterial, medan organiska slam i allt högre grad blir bränsle eller jordprodukter. Viktigt för den fortsatta hanteringen av många avfallsslag blir hur man kommer att definiera organiskt avfall inför deponeringsförbudet år 2005
|
|
| 20. |
- Hallgren Larsson, Eva, et al.
(författare)
-
Luftförorenignar i mellersta Sverige. Nedfall och effekter oktober 1992-september 1993.
- 1994
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Regional övervakning av försurande luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1992 till september 1993 i sex län i mellersta Sverige har utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på 38 lokaler med öppet fält och skogsytor (krondropp). Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. Mätningarna har visat att nederbördens pH-värde som genomsnitt varit mellan 4,5 och 4,6. Svavelnedfallet som på samtliga lokaler var större än den kritiska belastningsgränsen varierade mellan 3,4 och 12 kg svavel per hektar och år. På grund av trädens upptag av kväve är det totala kvävenedfallet svårt att mäta men den kritiska belastningsgränsen för kväve överskreds på flertalet lokaler utom i nordvästra Värmland enbart genom våtdeponerat kväve. Våtdepositionen av kväve varierade mellan 2,6 och 8,5 kg per hektar. Markförsurningen har framskridit längst i Örebro län, där markvattnets pH-värden och innehåll av baskatjoner varit låga samtidigt som aluminiumhalterna varit höga. Med enstaka undantag har markvattnets innehåll av kväve varit lågt, beroende på att kväve är ett eftertraktat ämne och endast små mängder passerat skogens rotzon utan att tas upp av vegetationen.
|
|
| 21. |
|
|
| 22. |
- Hallgren Larsson, Eva, et al.
(författare)
-
Luftföroreningar i mellersta Sverige
- 1997
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Regional övervakning av försurande luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1995 till september 1996 i sju län i mellersta Sverige har utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på öppet fält och i skogsytor (krondropp). Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. På vissa lokaler har lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid, ammoniak och ozon undersökts. Den suraste nederbörden noterades i Örebro och norra Stockholms län (strax under 4,5). Nedfallet av svavel var lägre detta år, jämfört med tidigare år. Starkt bidragande orsak är sannolikt små nederbördsmängder. Generellt sett har nedfallet varit ungefär dubbelt så stort jämfört med vad Naturvårdsverket angett som miljömål för Svealand; 2,5 kg per hektar och år.
|
|
| 23. |
- Hallgren Larsson, Eva, et al.
(författare)
-
Luftföroreningar i mellersta Sverige. Nedfall, halter och effekter oktober 1993 - september 1994
- 1995
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Regional övervakning av försurande luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1993 till september 1994 i sex län i mellersta Sverige har utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på 41 lokaler med öppet fält och skogsytor (krondropp). Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. På tjugo lokaler har lufthalter av svaveldioxid och kvävedioxid undersökts. På flertalet lokaler var nederbördens genomsnittliga pH-värde 4,3-4,5 och nedfallet av svavel och kväve större än Naturvårdsverkets miljömål för Svealand. Nedfallet av svavel var mindre i tallskog än i granskog, minst i norra Värmland och störst i Stockholms län, samt större än föregående år i samtliga län utom Värmland.....
|
|
| 24. |
- Hallgren Larsson, Eva, et al.
(författare)
-
Luftföroreningar i mellersta Sverige; Nedfall, halter och effekter oktober 1994-september 1995
- 1996
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Regional övervakning av försurade luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1994 till september 1995 i åtta län i mellersta Sverige har utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på 51 lokaler med öppet fält och skogsytor (krondropp). Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon ( ej Kopparbergs och Gävleborgs län). På vissa lokalre har lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid, ammoniak och ozon undersökts. Nederbördens surhet har i allmänhet varierat mellan pH 4,5 och 4,7. Nedfallet visar en gradient med större nedfall av svavel och kväve på ostliga lokaler jämfört med längre åt nordväst och var som regel större än Naturvårdsverkets miljömål för Svealand; 2,5 kg svavel och 4 kg kväve per hektar och år. Efter förhöjd nivå 1993/94 var nedfallet under 1994/95 på ungefär samma nivå som peroden 1991/93. Resultat från hela landet visar stor belastning och torrdeposition av svavel och kväve i södra Sverige och betydligt måttligare värden i norr.
|
|
| 25. |
- Hallgren Larsson, Eva, et al.
(författare)
-
Luftföroreningar i norra Sverige
- 1997
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Regional övervakning av försurade luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1995 till september 1996 i fyra län i norra Sverige har på uppdrag utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på öppet fält och i näraliggande skogsytor (krondropp). Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. Jämförelse med resultat från tidigare år och övriga Sverige ingår. Mätningarna har visat en gradient med surare nederbörd på kustnära lokaler jämfört med lokaler längre in i landet. Även nedfallet av svavel och kväve har varit större längs kusten.
|
|
| 26. |
- Hallgren Larsson, Eva, et al.
(författare)
-
Luftföroreningar i norra Sverige. Nedfall, halter och effekter. okt 1993 - september 1994
- 1995
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Regional övervakning av försurande luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1993 till september 1994 i fyra län i norra Sverige har utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på 17 lokaler med öppet fält och skogsytor (krondropp). Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. På två lokaler mäts lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak. Mätningarna har visat en gradient med lägre pH-värden i nederbörd från kustnära lokaler jämfört med lokaler in i landet. Även nedfallet av svavel och kväve har varit större på de kustnära lokalerna. På dessa lokaler har nedfallet av svavel och kväve varit större än vad Naturvårdsverket anger som miljömål för Norrland. Inga tendenser till ökad, eller minskad, svavelbelastning har noterats under de tre senaste åren. Försurningspåverkan har noterats i markvatten från lokalerna utanför Umeå och Luleå. Kvävehalterna i markvattnet har varit låga och indikerar att ekosystemet på ett effektivt sätt utnyttjat tillgängliga mängder. Linjär regressionsanalys av markvattnets sammansättning antyder att innehållet av baskatjoner minskat på en tredjedel av lokalerna. Detta indikerar att markernas förråd av utbytbara baskatjoner minskat under den gångna treårsperioden, men kan också vara en fördröjd effekt av större försurningsbelastning åren före mätningarna startade. Luftens innehåll av svaveldioxid var lägre i Jämtlands län än på övriga mätplatser i Sverige medan innehållet av kvävedioxid var på samma nivå som i Värmlands och Västmanlands län. Ammoniakhalterna i Jämtland var jämförbara med lokalerna i Skaraborgs län.
|
|
| 27. |
- Hallgren Larsson, Eva, et al.
(författare)
-
Luftföroreningar i norra Sverige; Nedfall, halter och effekter oktober 1994-september 1995
- 1996
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Regional övervakning av försurade luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1994 till september 1995 i fyra län i norra Sverige har utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på 17 lokaler med öppet fält och skogsytor (krondropp). målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. På två lokaler mäts lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak. Jämförelse med resultat från tidigare år och övriga Sverige ingår. Mätningarna har visat en gradient med lägre pH-värden i nederbörd från kustnära lokaler jämfört med lokaler längre in i landet. Även nedfallet av svavel och kväve har varit större på de kustnära lokalerna. På hälften av lokalerna var nedfallet av svavel och kväve större än Naturvårdsverket anger som miljömål för Norrland. Fyra års mätningar visar minskad svavelbelastning på de tre lokalerna i Norrbottens län. Försurningspåverkan har noterats i markvatten från lokalerna utanför Umeå och Luleå. Kvävehalterna i markvattnet har varit låga och indikerar att ekosystemet på ett effektivt sätt utnyttjat tillgängliga mängder. Linjär regressionsanalys av markvattnets sammansättning under fyra år minskade halter mangan på sex av femton lokaler. Högst halter av svaveldioxid noterades i januari -95. För kvävedioxid var halterna högst under perioden november-mars. Generellt noterades högre halter i Gällö jämfört med på Rödön.
|
|
| 28. |
- Hallgren Larsson, Eva, et al.
(författare)
-
Luftföroreningar i norra Sverige. Nedfall och effekter oktober 1992 till september 1993.
- 1994
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Regional övervakning av försurande luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1992 till september 1993 i fyra län i norra Sverige har utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på 17 lokaler med öppet fält och skogsytor (krondropp). Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. Mätningarna har visat en gradient med lägre pH-värden i nederbörd från kustnära lokaler jämfört med lokaler längre in i landet. Även nedfallet av svavel och kväve har varit större på de kustnära lokalerna. På dessa lokaler har nedfallet av svavel och kväve varit större än den kritiska belastningsgränsen. Försurningspåverkan har noterats i markvatten från lokalerna utanför Umeå och Luleå. Kvävehalterna i markvattnet har varit låga och indikerar att ekosystemet på ett effektivt sätt utnyttjat tillgängliga mängder.
|
|
| 29. |
|
|
| 30. |
- Hallgren Larsson, Eva, et al.
(författare)
-
Luftföroreningar i skogliga provytor - Resultat till och med september 2002
- 2003
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- På uppdrag av luftvårdsförbund, länsstyrelser, kommuner och skogsvårdsstyrelser mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattnets sammansättning på 109 lokaler i hela Sverige och lufthalter på vissa av dessa. Metoder har varit desamma under hela mätperioden, vilket gör data från slutet av 1980-talet jämförbara med senaste årets data. Syftet med mätningarna är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av landet och hur förhållandena ändras med tiden. Flertalet provytor ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att data avseende luftföroreningar kan jämföras med skogliga uppgifter. Undersökningarna sedan slutet av 1980-talet har visat att nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt i landet. Nedfallet av svavel har minskat, liksom skillnaderna mellan olika regioner i Sverige, och nederbörden har blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. För kväve är det svårt att se trender. Det är viktigt att internationellt avtalade utsläppsminskningar genomförs för att nå förväntad belastning av försurande och gödande ämnen år 2010. Trots markant minskad försurningsbelastning är det svårt att se någon tydlig minskning av markvattnets surhetsgrad. Främsta orsaken är sannolikt att återhämtningen i skogsmark är långsam och att kritiska belastningsgränser fortfarande överskrids i vissa områden, speciellt i södra Sverige. Störst nedfall av antropogent svavel noterades i fyra granytor i Skåne och Halland, 8-8,7 kg per hektar under hydrologiska året 2001/02. Som genomsnitt för 27 lokaler med varierande trädslag i hela Götaland noterades 3,8 kg svavel per hektar under samma period. Motsvarande från elva lokaler i Svealand var 2,0 kg/ha och 1,1 kg/ha från sju lokaler i de fyra norrlandslänen. När det gäller kväve fanns toppnoteringarna i Halland, 16,9 kg kväve per hektar via nederbörden (varav 14,4 kg oorganiskt och 2,5 kg organiskt kväve). Motsvarande för de två nordliga lokaler var 2 kg per hektar. Speciellt i Hallands län har en risk för utlakning av kväve från områden med växande skog noterats. Lufthalter av svavel och kväve i bakgrundsmiljö visar en tydlig gradient över Sverige. Under 2001/02 noterades tre gånger högre halter av svaveldioxid på lokalerna i södra Sverige (genomsnitt 1 mg/m3) jämfört med i norra Sverige (genomsnitt 0,3 mg/m3). För kvävedioxid var gradienten ännu tydligare med tio gånger högre halter i söder jämfört med i norr; 5 mg/m3 i södra Sverige och 0,5 mg/m3 i norra Sverige. Bakgrundsvärden av svavel- och kvävedioxid är långt under gällande gränsvärden. Däremot indikerar halterna av marknära ozon risk för minskad tillväxt inom både jord- och skogsbruk
|
|
| 31. |
- Hallgren Larsson, Eva, et al.
(författare)
-
Luftföroreningar i södra Sverige 1985-1995
- 1997
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Regional (länsvis) övervakning av försurade luftföroreningar, svavel och kväve, i tio län i södra Sverige har utvärderats av IVL. Utvärderingen omfattar tio års mätningar, oktober 1985 till september 1995. Undersökningarna har initierats av luftvårdsförbund, länsstyrelser och andra länsindelade organisationer. Länen har ett gemensamt basprogram som omfattar nedfallsmätningar på öppet fält och i skog (krondroppsmätningar) samt markvatten på ett 70-tal lokaler. På vissa lokaler ingår lufthaltsmätningar. Syftet med mätningarna är att beskriva tillstånd, regionala skillnader, samt utveckling i tiden. Undersökningarna genomförs huvudsakligen i skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket ger tillgång till övrig information, som exempelvis kronutglesning, tillväxt samt markkemiska data. För svavel och havssalter visar undersökningarna total belastning och regional variation. På grund av upptag i trädkronorna kan krondroppsvärden ej användas som mått på totalt nedfall av kväve. Däremot framgår regional variation och områden med förhöjd kvävebelastning kan identifieras. Nedfall av svavel och kväve har varit betydligt större än Nturvårdsverkets miljömål för Götaland. Resultaten visar en markant gradient med större deposition i söder än i norr. Markvattenresultaten avspeglar i stora drag depositionsgradienten med kraftig försurningspåverkan på många platser i södra Sverige. Trendberäkningar på markvattnets sammansättning visar en fortlöpande försurningsprocess under mätperioden, trots att nedfallet av svavel har minskat. Lufthalter av svaveldioxid var högre i söder än längre norrut, och har avtagit under perioden. Kvävedioxid i luft uppvisar högre halter i trafikintensiva områden. Högst halter av ammoniak förekommer i områden med intensiv djurhållning. Naturvårdsverkets miljömål för marknära ozon överskreds vid samtliga mätlokaler. Belastningen av svavel och kväve i södra Sverige domineras av utländska bidrag. Internationella överenskommelser om utsläppsbegränsade åtgärder är därför av största vikt. I brukad skog i Sverige är åtgärder med anpassat uttag av trädbiomassa och kompensationsgödsling, samt klakning och vtaliseringsgödsling, väl så viktiga. Provytornas bonitet, stamtäthet, trädhöjd, grundyta, förekomst av skogsskador och marktillstånd beskrivs. Vid urval av skogsytor för depositionsmätningar har likartade granytor eftersträvats. Undersökningarna visar inget samband mellan markvattnets försurningstillstånd och skogens tillväxt eller förekomst av kådrinning. Multivariat statistisk analys indikerar att barrutglesning samvarierar med många faktorer i ett komplext skogsekosystem. Utförda modellberäkningar av massbalanser i skogsytor visar i många fall nettförluster av baskatjoner (försurningen ökar) samt upplagring av kväve.
|
|
| 32. |
- Hallgren Larsson, Eva, et al.
(författare)
-
Luftföroreningar i södra Sverige. Nedfall, halter och effekter oktober 1993 - september 1994
- 1995
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Regional övervakning av försurande luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1993 till september 1994 i tio län i mellersta Sverige har utvärderats av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på drygt 70 lokaler med öppet fält och skogsytor (krondropp). Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. Från fyra lokaler redovisas lufthalter av ammoniak och ozon. På flertalet lokaler var nederbördens pH-värde mellan 4,4 och 4,5. Torrdepositionen av svavel och kväve var betydligt större än den övre gräns Naturvårdsverket anger som miljömål för Götaland.Beräknade värden indikerar att starksyrabelastningen till skogsmarken var ungefär dubbelt så stor som nedfallet av vätejoner via krondropp indikerar. Den nedåtgående trend som tidigare observerats när det gäller nedfall av svavel har brutits, speciellt i landets södra och östra delar. Försurningspåverkan i form av surt markvatten, låga halter av baskatjoner och höga halter av aluminium har främst noterats i områdets södra och västra delar. Denna försurningspåverkan har ökat markant sedan mätningarna startade. Läckage av kväve indikeras från sju kustnära lokaler i de fyra sydligaste länen. I Skaraborgs län var luftens innehåll av ammoniak och ozon högst under april-juli.
|
|
| 33. |
- Hallgren Larsson, Eva, et al.
(författare)
-
Luftföroreningar i södra Sverige. Nedfall, halter och effekter oktober 1995 - september 1996
- 1997
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Regional övervakning av försurande luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1995 till september 1996 i åtta län i södra Sverige har utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på öppet fält och i skogsytor (krondropp). Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. På vissa lokaler har lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid, ammoniak och ozon undersökts. Resultat från södra Sverige jämförs med resultat från övriga Sverige. Nederbördens pH-värde var 4,5 som genomsnitt för samtliga lokaler i södra Sverige. Den var surast längs västkusten och mindre sur i Skaraborgs och Jönköpings län. Innehållet av kväve och antropogent svavel var högst i Skåne, Blekinge samt Göteborgs och Bohus län.
|
|
| 34. |
- Hallgren Larsson, Eva, et al.
(författare)
-
Luftföroreningar i södra Sverige - nedfall och effekter 1992
- 1993
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Nedfallet av försurande luftföroreningar under 1992 på drygt 70 lokaler i södra Sverige redovisas. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av markvattenanalyser. Nedfallet av svavel och kväve visade en gradient från sydväst mot nordost, beroende på mer nederbörd, högre halter i nederbörden och mer torrdeposition i sydväst. Det totala svavelnedfallet under 1992 varierade mellan 22 kg per hektar på exponerade granytor i Skåne och Halland till 7-9 kg per hektar i Kalmar samt östra Kronobergs och Jönköpings län. Krondroppsmätningarna av kväve visade en större gradient mellan 17-20 kg per hektar i väster till 3-6 kg per hektar längre österut. Orsaken är att kväve är ett eftertraktat växtnäringsämne och att upptag av kväve i trädkronorna får större relativ betydelse i inlandet, där den totala tillgången på kväve i allmänhet är mindre. Sedan mätningarna startade 1986 har svavelbelastningen i södra Sverige minskat medan kvävebelastningen legat på ungefär samma nivå. Markvattenundersökningarna har generellt visat låga pH-värden mellan 4 och 5. På några kraftigt kvävebelastade skogsytor längs kusterna har halterna av nitratkväve varit höga. Höga halter av aluminium i kombination med låga halter av baskatjoner innebär en stor ekologisk risk och har främst förekommit i väster och på vissa lokaler i Kronobergs och Blekinge län. Linjär regressionsanalys av markvattnets sammansättning har visat att markvattnet blivit surare på åtta av de sjuttio lokalerna medan halterna av baskatjoner har minskat på 13-15 lokaler.
|
|
| 35. |
- Hallgren Larsson, Eva, et al.
(författare)
-
Luftföroreningar i södra Sverige. Nedfall och effekter oktober 1992-september 1993
- 1994
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Regional övervakning av försurande luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1992 till september 1993 i nio län i södra Sverige har utförts av IVL, på uppdrag av Luftvårdsförbund och Länsstyrelser. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på 70 lokaler med öppet fält och skogsytor (krondropp) och startade i flertalet län i mitten eller slutet av 1980-talet. Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. Mätningarna har visat att nederbördens pH-värde i genomsnitt var mellan 4,4 och 7 kg per hektar. Motsvarande värde för nedfallet till marken i granskog var 10 till 15 kg per hektar. Dessa värden ligger över den kritiska belastningsgränsen på 3 kg svavel per hektar och år. Nedfallet av svavel har minskat sedan mätningarna startade. För kvävedepositionen på öppet fält varierade nedfallet i de olika länen mellan 5 och 12 kg per hektar, vilket är på eller över den kritiska belastningsgränsen, 5 kg kväve per hektar och år i Götaland. På grund av upptag av kväve i trädkronorna är det totala kvävenedfallet svårt att mäta. Detta leder också till stora skillnader i krondroppsdeposition mellan lågbelastade och högbelastade områden. I Kalmar läns granyta deponerades 2 kg kväve per hektar, medan motsvarande värde för Hallands 4 granytor var 17 kg per hektar. Kvävenedfallets omfattning har inte visat vare sig någon klar ökning eller minskning med tiden. Låga pH-värden, mellan 4 och 5, har noterats i markvatten från i stort sett samtliga lokaler. På flera av dessa har markvattnet även blivit surare under mätningarnas gång. Läckage av kväve från skogsmarken har framförallt indikerats på ett antal kustnära lokaler i Skåne, Halland och Blekinge. En riskabel kombination av höga halter av aluminium och låga halter av baskatjoner har främst noterats i områdets västra delar. Linjär regressionsanalys har visat att försurningsprocessen fortskrider, trots minskad försurningsbelastning.
|
|
| 36. |
|
|
| 37. |
- Knulst, Johan, et al.
(författare)
-
Deposition och avrinning av metaller, svavel och kväve vid Holmsvattnet nära Rönnskärsverken 1986-2001
- 2002
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Depositionen av svavel i granskog minskade kraftigt mellan 1986 och 1997 (58-60 %). En viss minskning av kvävedepositionen, framför allt ammoniumkväve, har noterats under perioden 1986 till 2001. Nederbördsmängden på undersökningslokalen har successivt ökat under hela 1990-talet och var störst under 2000/01. Det resulterade även i något ökat deposition av svavel och nitratkväve just det året. Depositionen av arsenik samt tungmetaller på öppet fält och i granskog mellan de olika perioderna visar på en kraftig minskning (50-83 %) mellan 1986-1989 och 1998-2001 för arsenik, kadmium, koppar, bly och zink. Under de senaste året har halterna av arsenik, kadmium, krom, nickel och zink i nederbörd varit på samma nivå som bakgrundsstationer i mellersta och norra Sverige. Endast koppar och bly uppvisade något högre halter. Utlakningen till bäcken av sulfat har minskat, även om minskningen ännu så länge är mindre än i depositionen (30-35 %). Detta får till följd att flera andra ämnen minskat samtidigt, främst kalcium och mangan. Vattenfärgen uppvisade stora variationer mellan åren. Utlakningen, och halterna, av kadmium, koppar, bly och zink har minskat kraftigt (22-59 %) till 2000/01, jämfört med 1986 till 1989. Utlakningen av arsenik var högre under de senaste åren, jämfört med perioden 1986 till 1989. Halterna av arsenik, kadmium, koppar, zink och bly var högre än de sannolika bakgrundsvärdena i kustnära områden i norra Sverige. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet visar att halterna under de senaste tre år (1999-2001) av flertalet tungmetaller samt arsenik i bäcken vid Holmsvattnet placeras i klass 2, låga halter. Undantag under 2000/01 var bly med halter något över gränsen mellan klass 2 och 3. Den minskande belastningen i Holmsvattenområdet av svavel, och kväve är sannolikt ett resultat av en minskad regional bakgrundsbelastning, där lägre svavelutsläpp från Rönnskärsverken även kan ha bidragit. Depositionsminskningen av tungmetaller och arsenik i området är sannolikt orsakad av utsläppsminskningar vid Rönnskärsverken, men även här har det skett en viss minskning av den regionala bakgrundsbelastningen. Ekologiska effekter av metallförekomsten i avrinningen är troligen ej registrerbara på grund av de låga halter som uppmättes.
|
|
| 38. |
- Knulst, Johan, et al.
(författare)
-
Deposition och avrinning av metaller, svavel och kväve vid Holmsvattnet under åren 1986-2002. Årsrapport 2002
- 2003
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Depositionen av svavel i granskog minskade kraftigt mellan 1986 och 1997. Halter av svavel i nederbörd minskade successivt för hela perioden 1986-2002. En smärre minskning av kvävedepositionen, framför allt ammoniumkväve, har noterats under perioden 1986 till 2002. Nederbördsmängden på undersökningslokalen har successivt ökat under hela 1990-talet och var störst under 2000/01. Det hydrologiska året 2001/02 var relativt nederbördsfattigt, vilket ledde till lägre transporter av metaller i avrinningen då. pH-Värdet i nederbörd, krondropp och avrinning har stadigt ökat under hela perioden mellan 1986 och 2002. Depositionen av arsenik samt tungmetaller på öppet fält och i granskog har minskat kraftigt för arsenik, kadmium, koppar, och bly. Under det senaste året har halterna av arsenik, kadmium, krom, nickel och zink i nederbörd varit på samma nivå som bakgrundsstationer i mellersta och norra Sverige. Endast koppar och bly uppvisade något högre halter vid Holmsvattnet. Halterna av zink (och i viss mån krom) har ökat i norra Sverige under de senaste tre mätåren, medan de minskade i södra Sverige under samma period. Avrinningen vid Holmsvattnet hade under 2001/02 halter av zink i nivå med de i slutet av 1980-talet. Utlakningen, och halterna, av kadmium, koppar och bly har minskat kraftigt till 2001/02, jämfört med 1986 till 1989. Utlakningen av arsenik har ökat sedan 1999, medan halterna håller sig nära 3 µg/l. Halterna av arsenik, kadmium, koppar, zink och bly var högre än de sannolika bakgrundsvärdena i kustnära områden i norra Sverige. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet visar att halterna under de senaste fyra åren (1999-2002) av flertalet tungmetaller samt arsenik i bäcken vid Holmsvattnet placeras i klass 2, låga halter. Undantag under 2001/02 var zink och krom med halter i klass 3, måttligt höjda halter. Den minskande belastningen i Holmsvattenområdet av svavel är sannolikt ett resultat av en minskad regional bakgrundsbelastning, där lägre svavelutsläpp från Rönnskärsverken även kan ha bidragit. Depositionsminskningen av tungmetaller och arsenik i området är sannolikt orsakad av utsläppsminskningar vid Rönnskärsverken, men även här har det skett en viss minskning av den regionala bakgrundsbelastningen. Ekologiska effekter av metallförekomsten i avrinningen är troligen ej registrerbara på grund av de låga halter som uppmättes, med undantag för zink under 2001/02
|
|
| 39. |
- Knulst, Johan, et al.
(författare)
-
Deposition och avrinning av metaller, svavel och kväve vid Holmsvattnet under åren 1986-2003. Årsrapport 2003
- 2004
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- IVL utför undersökningar av deposition och avrinning av svavel, kväve samt metaller i ett 65-årigt granskogsområde vid Holmsvattnet, 17 km SSV av smältverket vid Rönnskär. Syftet är att kvantifiera depositionen samt beskriva eventuella förändringar i det avrinnande vattnets kemi. Undersökningarna under 2002/03 jämförs med mätningar under 1986 till 2002 i samma område. Depositionen av svavel och kväve har inte visat några större förändringar under det senaste mätåret. Totaldepositionen var något mindre på grund av det nederbördsfattiga året jämfört med medelvärdet för alla mätår. Halterna av sulfatsvavel i nederbörd vid Holmsvattnet har legat runt 0,4 mg /L sedan 1996, efter en kraftig minskning mellan 1986 (0,9 mg/L) och 1992 (0,5 mg/L). Kvävehalterna i nederbörd var genomgående låga och har varierat något runt 0,2 mg N /L sedan 1996. Kvävet som deponerats till skogen togs nästan helt upp i vegetationen och bidrog således inte direkt till markförsurning vid Holmsvattnet. Depositionen i form av nederbörd på ett öppet fält av arsenik och metaller under det senaste mätåret har varit lik den uppmätta på andra lokaler i Sverige för alla metaller utom koppar och zink. Depositionen av koppar (11 g/ha och år) och zink (100 g/ha och år) var förhöjd jämfört med övriga lokaler i landet. Skogsmarken i området är fortfarande påverkad av försurning, indikerat av avrinningsvattnets kemi. Det torra mätåret 2002/03, med en årsavrinning på 128 mm, ledde till små förluster av metaller och andra markbundna ämnen till vattendraget. Avrinningen var till största del grundvatten som generellt uppvisade låga metallhalter. Utlakningen av arsenik, som tidigare år hade varit relativt hög, var betydligt lägre under 2002/03. Det är inte troligt att det senaste mätårets halter av undersökta metaller, surhetsgraden i avrinningen eller utlakning av organiska syror orsakar ekologiska skador. Den något högre depositionen av metaller i området 2002/03 jämfört med de senaste åren återspeglades inte i avrinningen, vilket innebär att en upplagring av dessa metaller sker i det översta markskiktet.
|
|
| 40. |
|
|
| 41. |
- Larsson, Per-Erik, et al.
(författare)
-
En integrerad strategi för kalk- och askspridning i avrinningsområden. Vattenkemiska effekter av markbehandlingar
- 2003
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Projektet syftar till att utveckla och demonstrera en strategi som både motverkar försurning och påskyndar återhämtningen av mark och vatten. Detta kan uppnås genom att utnyttja fördelarna av en kombinerad skogsmarks- och våtmarksbehandling med kalk och aska. Resultaten från de vattenkemiska analyserna visar att spridning av kalk och vedaska på utströmningsområden snabbt ger effekter i avrinnande vatten, även vid de relativt låga doser och den kornstorleksfördelning som idag används vid konventionell skogsmarkbehandling. Förändringarnas storlek är till större del beroende av dosen på utströmningsområdet än dosen på hela avrinningsområdet. Trots den tydliga behandlingseffekten med bland annat ökade transporter av Ca från området utgör uttransporterade mängden av Ca endast en mindre del av den tillförda mängden. Områden som endast behandlats på fastmark har under de första två åren endast uppvisat små eller inga behandlingeffekter. Modellberäkningarna för fastmarksbehandling indikerar att det är möjligt att minska utlakningen av oorganiskt aluminium från mineraljorden. Den naturliga tillfriskningen av mineraljorden är sannolikt otillräcklig. Detta gäller både hastighet och grad av återhämtning för att undvika fortsatta försurningsskador i ett generationsperspektiv. Åtgärdernas nytta är svår att beräkna i pengar, men består i första hand av bevarad eller återskapad biologisk mångfald. Kostnaden får då vägas mot behovet att uppnå de generationsmål för miljökvalitet som regeringen föreslagit. De utförda mätningarna av miljöeffekter i vattenmiljö visar att i det korta perspektivet har projektet lyckats med att motverka försurningseffekter i avrinnande vatten. Hur projektet lyckas i det längre perspektivet, med målet att påskynda återhämtningen av mark och vatten, får pågående och kommande studier visa
|
|
| 42. |
- Larsson, Per-Erik, et al.
(författare)
-
Lakning av vedaska - en laboratoriestudie
- 1999
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Nedfallande luftburna föroreningar av svavel och kväve över Sverige, i kombination med en hög skogsproduktionen leder till en minskning av markens förråd av baskatjoner och mikronäringsämnen genom utlakning och upptag i biomassa. Dessa förluster kan kompenseras till exempel genom sprid-ning av vedaska, vilket innebär en återcirkulering av baskatjoner och näringsämnen. Eftersom olika askor har så skiftande egenskaper krävs praktiska och relativt enkla metoder för karakterisering som kan förutsäga effekterna efter spridning i skogen Denna studie beskriver en metod för lakning av vedaska som kan visa på ett troligt förlopp i fält avse-ende syraneutraliserande förmåga (ANC, acid neutralising capacity) och utlösning av näringsämnen. Den är också ett hjälpmedel vid utarbetandet av rutiner vid askproduktion så att slutprodukten har bästa möjliga egenskaper. Metoden bygger på upprepad lakning i laboratoriemiljö. Askans exponering för lakvätskan motsvarar flera decenniers nederbörd i fält. Med avseende på pH-höjande förmåga och ANC är askorna mer reaktiva i det korta perspektivet än kalkprodukterna. Mindre kornstorlek gav en större ANC. Kornstorleken hade mindre betydelse för askorna än för kalken. Askorna uppvisar varierande lakhastighet för olika näringsämnen. Kornstorleken har mindre betydelse för den totalt lakade mängden hos askorna än hos kalken.
|
|
| 43. |
- Larsson, Per-Erik, et al.
(författare)
-
Långsiktiga effekter av skogsmarkskalkning på mark- och markvattenkemi. Årsrapport 2001. Effektuppföljning av Skogsstyrelsens program för åtgärder mot markförsurning
- 2003
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Skogsstyrelsens försöksverksamhet med kalkning och vitalisering av skogsmark innehåller ett omfattande program för effektuppföljning. Denna rapport syftar till att bedöma de långsiktiga effekterna av skogsmarkskalkning och dess betydelse som åtgärdsstrategi för att långsiktigt minska markens surhetsgrad på stora djup i markprofilen. Mark- och markvattenkemiska analyser har utförts på 12 gamla kalkningsförsök som anlagts mellan 1913 och 1977 i södra Sverige. Resultaten visar att vid kalkbehandling ökar basmättnadsgraden signifikant på 30-50 cm djup i mineraljorden. Basmättnadsgradens ökning beror mer på att mängden utbytbart kalcium ökat på markpartiklarna än att mängden väte- och aluminiumjoner minskat. Mineraljordens pH-värde stiger måttligt på lång sikt. Effekten på 30-50 cm djup blir tydlig först efter ca 20 år och kvarstår under minst 30-50 år. Markvattnets reaktion på den förändrade kemin i kalkade ytor var en minskad vätejonhalt, ökad Ca-halt och ANC samt högre kvot mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium. Inga signifikanta skillnader i markens kväveförråd vid kalkning kunde påvisas på 30-50 cm djup. Det noterades inte heller några signifikanta skillnader i nitrat- och ammoniumhalt i markvattnet mellan kontroll- och behandlade ytor. Några tendenser till ökade kväveförluster på kalkade ytor kunde därmed inte konstateras. Resultaten bekräftar i stora drag möjligheterna att med kalkning långsiktigt minska markens surhetsgrad till stora djup i markprofilen. Effekten i hela markprofilen av kalkning tar dock flera decennier att uppnå och den kan vara reversibel om den påverkas av atmosfärisk deposition samt skogens tillväxt och skörd.
|
|
| 44. |
- Larsson, Per-Erik, et al.
(författare)
-
Ytvatten i kalkade avrinningsområden. Årsrapport 1996. Effektuppföljning av Skogsstyrelsens program för kalkning och vitaliseringsgödsling av skogsmark
- 1997
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna årsrapport omfattar en beskrivning av försöksuppläggning och metoder, samt redovisning av resultat från undersökningar av ytvatten i 16 kalkade avrinningsområden med skog och hygge. Redovisningen omfattar perioden hösten 1990 fram till hösten 1996. Kalkningarna utfördes under 1990 och 1991, inom ramen för Skogsstyrelsens program för kalkning och vitaliseringsgödsling av skogsmark. Resultaten beskriver de kortsiktiga effekterna på avrinningsvatten (4 till 5 år efter behandling) av skogsmarkskalkningarna. I rapporten redovisas även arealförluster och volymvägda medelhalter av ett stort antal ämnen från samtliga avrinningsområden. Kalkningarna av avrinningsområdena med 3 ton kalk per ha medförde att halten i avrinningsvattnet av kalcium ökade påtagligt. Variationen mellan de olika försöksområdena var relativt stor, och arealförlusterna ökade mellan 7 och 60% i tre typområden. Även kalkning av hygge gav ökad arealförlust av kalcium. Trots den ökade utlakningen av kalcium efter kalkning var det en mycket liten del av givan som utlakades årligen. Det innebär att huvuddelen av tillförd kalk kommer att stanna i marksystemet under många decennier, med nuvarande utlakningstakt. Effekterna på halter och arealförluster av magnesium var relativt små. Ökningen av kalciumhalterna, och i vissa fall magnesiumhalterna, minskar risken för skadliga effekter av löst aluminium i vattenmiljön, i synnerhet om den dessutom kombineras med en minskning av aluminiumhalterna. Aciditet i form av vätejoner och lösta aluminiumföreningar minskade kraftigt i de flesta försöken och var relativt konstant och oberoende av årstid och vattenföring. I de tre typområdena minskade aciditet med 25 till 50%. Resultaten från undersökningarna visar att risken för försurningsskador i vattendragen nedströms kalkningsområdena har minskat påtagligt, eftersom både halterna av baskatjoner ökat och aciditeten minskat. I undersökningen finns inget exempel på att varken halten vätejoner eller aluminium i avrinningen ökat efter kalkning. Kalkningarna hade en liten effekt på halter och arealförluster av såväl oorganiskt som organiskt kväve. I områden med mycket låga arealförluster av oorganiskt kväve noterades flera exempel på att de redan låga förlusterna minskade ytterligare. I områden med förhöjda arealförluster, även hygge, påverkade inte kalkningarna kvävets utlakning eller förekomstformer.
|
|
| 45. |
- Liljergren, Anna, et al.
(författare)
-
Deposition och avrinning av metaller, svavel och kväve vid Holmsvattnet under åren 1986-2004
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- IVL utför undersökningar av deposition och avrinning av svavel, kväve samt metaller i ett 66-årigt granskogsområde vid Holmsvattnet, 17 km SSV av smältverket vid Rönnskär. Syftet är att kvantifiera depositionen samt beskriva eventuella förändringar i det avrinnande vattnets kemi. Undersökningarna under 2003/04 jämförs med mätningar under 1986 till 2003 i samma område. Depositionen av svavel och kväve har liksom föregående år inte visat några större förändringar under det senaste mätåret. Totaldepositionen var något högre än året innan på grund av en högre nederbörd. Halterna av sulfatsvavel i nederbörd vid Holmsvattnet har legat runt 0,4 mg /L sedan 1996, efter en kraftig minskning mellan 1986 (0,9 mg/L) och 1992 (0,5 mg/L). Kvävehalterna i nederbörd var genomgående låga och har varierat något runt 0,2 mg N /L sedan 1996. Kvävet som deponerats till skogen togs nästan helt upp i vegetationen och bidrog såle-des inte direkt till markförsurning vid Holmsvattnet. Depositionen i form av nederbörd på ett öppet fält av arsenik och metaller under det senaste mätåret har varit lik den uppmätta på andra lokaler i Sverige för alla metaller utom koppar och zink. Depositionen av koppar (11 g/ha och år) och zink (80 g/ha och år) var liksom tidigare år förhöjd jämfört med övriga lokaler i landet. Skogsmarken i området är fortfarande påverkad av försurning, indikerat av avrinningsvattnets kemi. Det förhållandevis torra mätåret 2003/04, med en årsavrinning på 274 mm, ledde till små förluster av metaller och andra markbundna ämnen till vattendraget. Avrinningen var till största del grundvatten som generellt uppvisade låga metallhalter. Liksom för sulfatsvavel uppvisar halterna i nederbörd av metallerna arsenik, kadmium och bly en tydlig minskning mellan åren 1986 och 1989, för att därefter plana ut med mindre variationer kring en stabil nivå. Dock är den trenden inte lika tydlig för koppar och zink där variationerna mellan åren varit större. Totaldepositionen av metaller från neder-börd i området 2003/04 var något högre för arsenik och kadmium och något lägre för koppar, bly och zink, jämfört med närmast föregående år. Utlakningen av arsenik, som var rätt hög under andra halvan av 1990-talet har minskat under senare år, trots en ökning under det senaste året jämfört med året innan. Det är inte troligt att det senaste mätårets halter av undersökta metaller, surhetsgraden i avrinningen eller utlakning av organiska syror orsakar ekologiska skador.
|
|
| 46. |
|
|
| 47. |
|
|
| 48. |
- Lövblad, Gun, et al.
(författare)
-
Throughfall Monitoring in the Nordic Countries
- 1994
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Throughfall measurements have been made during one year at a number of stations in the Nordic countries and evaluated together with data from existing monitoring nets. The sulphur and nitrogen results show the difference in deposition load to the different parts of the area
|
|
| 49. |
|
|
| 50. |
- Moldan, Filip, et al.
(författare)
-
Geochemical modelling of acidification and recovery in forest soils and runoff waters
- 1999
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The Model of Acidification of Groundwaters in Catchments (MAGIC) was used to simulate the impact of acidifying deposition and future recovery at the Gårdsjön Covered Catchment Experiment, at a number of hypothetical stations defined by statistical variation of the Gårdsjön data and at 20 forest monitoring sites in Southern Sweden. For the future predictions a decrease of sulphur deposition of more then 70% was assumed. This assumption is based on a full implementation of the agreements made under the second sulphur protocol from 1994. The modelled impact of reduced deposition on the soils and on the runoff waters was discussed. To complement the discussion on long-term trends in future run-off chemistry, data from Gårdsjön has been used to asses the risk for short-term acid runoff episodes
|
|
