SwePub - sökning: WFRF:(Wickström Håkan)

Numrering	Referens	Omslagsbild	Hitta
1.	Andersson, Magnus, et al. (författare) Fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten : Resurs- och miljööversikt 2012 2012 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Detta är den nionde utgåvan av den samlade översikten över fisk- och kräftdjursbeståndens status i våra vatten. Kunskap om fiskbestånden och miljön är en förutsättning för att utnyttjandet av fiskresurserna skall bli bärkraftigt. För svenska vattenområden beskrivs miljöutvecklingen i ett ekosystemsperspektiv, dels för att tydliggöra fiskens ekologiska roll och beskriva yttre miljöfaktorer som påverkar fiskbestånden, dels för att belysa fiskets effekter på miljön.Fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten är utarbetad av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten. Rapporten sammanfattar utveckling och beståndsstatus för de kommersiellt viktigaste fisk- och kräftdjursarterna i våra vatten. Bedömningar och förvaltningsråd är baserade på Internationella Havsforskningsrådets (ICES) rådgivning, SLU Aquas nationella och regionala provfiskedata, samt yrkesfiskets rapportering.
2.	Bryhn, Andreas, et al. (författare) Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2019 : Resursöversikt 2020 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Fisken i havet är en resurs som rör sig fritt över nationella gränser. EU har därför en gemensam fiskeripolitik (GFP). Många arter som är viktiga för Sverige regleras inte i GFP och förvaltas därför nationellt.Denna rapport syftar till att:beskriva utvecklingen av fiskeripolitikenförklara den nuvarande politikens mål och regelverk och dess relation till mål och regler på miljöområdetförklara politikens nationella genomförande och det nationella handlingsutrymmetexemplifiera hur Havs- och vattenmyndigheten arbetat med att reglera fisket.
3.	Dekker, Willem, et al. (författare) Whether European eel leptocephali use the Earth's magnetic field to guide their migration remains an open question 2017 Ingår i: Current Biology. - : Elsevier BV. - 0960-9822 .- 1879-0445. ; 27, s. R998-R1000 Tidskriftsartikel (refereegranskat)
4.	Westerberg, Håkan, et al. (författare) Response to comments by Svedäng and Cardinale : Comment on stock assessment of eels in the Baltic by Westerberg and Wickstrom (2015): do we need more unknowns? Response 2016 Ingår i: ICES Journal of Marine Science. - : Oxford University Press (OUP). - 1054-3139 .- 1095-9289. ; 73, s. 1613-1615 Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
5.	Westerberg, Håkan, et al. (författare) Stock assessment of eels in the Baltic: reconciling survey estimates to achieve quantitative analysis 2016 Ingår i: ICES Journal of Marine Science. - : Oxford University Press (OUP). - 1054-3139 .- 1095-9289. ; 73, s. 75-83 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract The data from two scientific surveys, where eel is part of the catch, have been studied to assess trends in recruitment and escapement to and from the Baltic. Abundance of juvenile eel was monitored in the Sound, between Sweden and Denmark, from 1992 to 2002. The total natural recruitment of new eels was estimated under the assumption that the number of juvenile eels observed in the surveys represented an accumulation of eels migrating into the Baltic. To assess the total recruitment, the stocking by imported glass eels, or transplanted juveniles from outside the Baltic, was added. Fish larvae monitoring at a nuclear power plant in the Kattegat gave an index of glass eel abundance which was well correlated with glass eel monitoring in the Sound. This was used to extrapolate the recruitment time-series to the full period from 1981 to the present. The main conclusions from the analysis were: (i) the recruitment to the Baltic region, including the contribution from stocking, has declined by 95% between 1981 and 2012. (ii) The stocking of glass eel and bootlace eel has been of the same order of magnitude as natural recruitment, averaging 25-30% of the total supply of glass eel to the Baltic, with a decreasing trend with time. (iii) The total landings in the Baltic countries have ranged from 5 to 15% of the estimated survival without anthropogenic mortality. This proportion has been stable and independent of a large decrease in potential escapement.
6.	Ahlbeck Bergendahl, Ida, et al. (författare) Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2016 : Resursöversikt 2016 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract I rapporten kan du ta del av bedömningen som görs av situationen för bestånd som regleras inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP). Bedömningarna baseras på det forskningssamarbete och den rådgivning som sker inom det Internationella Havsforskningsrådet (ICES).De bestånd som förvaltas nationellt baseras på de biologiska underlagen, och rådgivningen i huvudsak på den forskning och övervakning samt analys som bedrivs av Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) samt yrkesfiskets rapportering.Rapporten omfattar 41 fiskarter uppdelade i olika bestånd, samt sju skal- och blötdjursarter.Nytt för årets upplaga är kapitlet om ekosystemtjänster. Avsnittet beskriver de fördelar människan får genom ekosystemen, till exempel hur fisk och skaldjur kommer till nytta för människan genom föda, rekreation och biologisk mångfald. Nytt för i år är också att rapportens diagram och figurer anpassats för läsare med defekt färgseende.Översikten är utarbetad av SLU Aqua på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten.
7.	Ahlbeck Bergendahl, Ida, et al. (författare) Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2017 : Resursöversikt 2017 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract I rapporten kan du ta del av bedömningen som görs av situationen för bestånd som regleras inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP). Bedömningarna baseras på det forskningssamarbete och den rådgivning som sker inom det Internationella Havsforskningsrådet (ICES).De bestånd som förvaltas nationellt baseras på de biologiska underlagen, och rådgivningen i huvudsak på den forskning och övervakning samt analys som bedrivs av Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) samt yrkesfiskets rapportering.Rapporten omfattar 41 fiskarter och sju skaldjursarter.Nytt för i år är att vi även beskriver fritidsfisket mer utförligt. Det fisket får allt större betydelse för utvecklingen av många av Sveriges bestånd av fisk- och skaldjur, till exempel sötvattens- och kustlevande arter som abborre, gädda, gös, lax, röding och öring, liksom marina arter som torsk och hummerÖversikten är utarbetad av SLU Aqua på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten.
8.	Aho, Teija, et al. (författare) Resurs- och miljööversikt 2011 2011 Rapport (populärvet., debatt m.m.)
9.	Andersson, Jan, et al. (författare) Assessing the dynamics of the European eel stock along the Swedish west coast 2019 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract The stock of the European eel (Anguilla anguilla) has been at a critical state for the last decades, prompting strict conservation measures. This study investigates local stock dynamics along the Swedish west coast where fishing was banned in 2012. The local stock is truly marine, which is quite unique for the species. Results of ongoing monitoring programmes are presented, and options for the assessment of the status of the stock are discussed. Results show contradictory trends over time: recruitment followed the general downward trend found throughout Europe. Catch-per-unit-effort (CPUE) for eels < 37 cm appears to decrease over time, while CPUE for size-classes > 49 cm tends to increase, especially since after the fishing ban. In the absence of information on essential processes – in particular the migration into and out of the area – it is currently impossible to assess the status of the local stock (abundance, impacts), but continued monitoring will provide indicators for the further recovery of the stock after the fishing ban.
10.	Andersson, Jan, et al. (författare) Status of the eel stock in Sweden in 2011 2011 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract This report presents an overview of the eel stock in Sweden, as of spring 2011. The objective is to provide a comprehensive overview, avoiding scientific jargon as much as possible. Historical data series and recent distribution maps are shown, amongst others on recruitment, restocking, habitats and their productivity, fisheries, and the impact of hydropower generation. Indicators are derived for the state of the stock and for the impact of fishing and hydropower generation, before and after the implementation of the Eel Management Plan 2009. This report is also available in Swedish (Aqua reports 2011:1).; -- Föreliggande rapport ger en översikt av ålens beståndssituation som den ser ut våren 2011. Syftet med rapporten är att presentera en utförlig men lättläst översikt. Vi har försökt att, i görligaste mån, undvika vetenskaplig jargong och fackuttryck. Historiska dataserier över rekrytering, utsättning, uppväxtarealer och deras produktivitet presenteras samt givetvis fiskets omfattning och effekter. Effekten av vattenkraftsproduktion redovisas också. Med hjälp av dessa bakgrundsdata har olika beståndsindikatorer tagits fram och som beskriver beståndsstatus och effekten av fisket samt vattenkraftsproduktionen, såväl före som efter implementeringen av 2009-års Ålförvaltningsplan. Den här rapporten finns även på svenska (Aqua reports 2011:1)
11.	Artman, Henrik, 1968-, et al. (författare) Effektiv miljötillsyn : slutrapport 2013 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Målsättningen har varit att ta fram ny kunskap inom miljötillsynen och därigenom uppnå en effektivare miljötillsyn samt att få in nya vetenskapliga perspektiv på miljötillsyn.I rapporten studeras metoder för inspektioner och det kommunikativa samspelet mellan inspektören och företrädare för den verksamhet som inspekteras, hur den institutionella ramen för inspektionsprocessen fungerar samt visar på möjligheter att mäta effekterna av inspektioner och tillsyn.Naturvårdsverket kommer att ha resultatet som ett kunskapsunderlag i fortsatt arbete med tillsynsvägledning och utveckling av hur tillsyn och tillsynsvägledning kan följas upp och utvärderas.
12.	Bergek, Sara, et al. (författare) Fiskfångster och utsättningar av fisk 2012 Ingår i: Vänern: årsskrift 2012. ; :73, s. 68-73 Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Totalfångsten i yrkesfisket i Vänern ökade under 2011 med drygt 8 procent jämfört med 2010. Den viktigaste arten för yrkesfisket gösen, stod för cirka 32 procent av totala fångstens värde. Fångsten av siklöja och signalkräfta ökade medan fångsten av abborre, gädda, gös, öring, sik och ål minskade. De registrerade fritidsfiskarna fångade under 2011 totalt 70 ton, en minskning med 14 ton jämfört med 2010. Något fler lax- och öringsmolt sattes ut jämfört med föregående år. Även utsättningen av ål ökade, hela 605 000 stycken försträckta alternativt karantäniserade ålyngel sattes ut under 2011.
13.	Bjerselius, Richard, et al. (författare) Study of Dioxin Levels in Fatty Fish from Sweden 2001-2002 : Part II 2003 Ingår i: Organohalogen Compounds. ; 62, s. 193-6 Tidskriftsartikel (refereegranskat)
14.	Bryhn, Andreas, et al. (författare) Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2020 : Resursöversikt 2021 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract I rapporten kan du ta del av bedömningen som görs av situationen för bestånd som regleras inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP). Bedömningarna baseras på det forskningssamarbete och den rådgivning som sker inom det Internationella Havsforskningsrådet (ICES). Totalt redovisas underlag och råd för 48 fisk- och skaldjursarter.De bestånd som förvaltas nationellt baseras på de biologiska underlagen, och rådgivningen i huvudsak på den forskning och övervakning samt analys som bedrivs av Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) samt yrkesfiskets rapportering.
15.	Bryhn, Andreas, et al. (författare) Report of the Working Group on Eels (WGEEL). 15–22 September 2016, Cordoba, Spain. ICES CM 2016/ACOM:19 2016 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
16.	Calles, Olle, et al. (författare) Anordningar för upp- och nedströmspassage av fisk vid vattenanläggningar : Underlag till vägledning om lämpliga försiktighetsmått och bästa möjliga teknik för vattenkraft 2013 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Många kraftverksdammar saknar idag fiskvägar för uppströms vandrande fisk och de flesta för nedströmsvandrande fisk. Litteraturgenomgången visar att passage av fisk via turbinerna ofta ger omfattande skador och dödlighet och därmed inte är en tillfredsställande förvaltningsstrategi. Det bedöms vara tekniskt fullt möjligt att bygga väl fungerande fiskvägar för samtliga förekommande fiskarter i alla svenska vattensystem. I detta dokument ges rekommendationer om hur fiskvägar bör anläggas, designas och skötas för att nå god anlocknings- och passageeffektivitet för såväl uppströms- som nedströmsvandrande fisk. Att relativt många fiskvägar fungerar dåligt beror på att uppföljning, tillsyn och kontroll av deras effektivitet är eftersatt eller ofta helt saknas. Att etablera en fungerande fiskväg är en process som kan ta flera år då successiva justeringar behövs. Det går dock att få till bra passagelösningar, även förbi stora kraftverk med höga dammar.För uppströmsvandring rekommenderas i första hand naturlika fiskvägar, som omlöp, eftersom de passar de flesta arter och storlekar. Omlöpen kan även fungera som nya strömhabitat och därmed ersätta något av de strömhabitat som förlorats. Är det enbart laxfisk eller andra goda vandrare som skall passera kan en teknisk fiskväg vara en godtagbar lösning. Även i områden med branta dalsidor som gör det svårt att anlägga naturlika fiskvägar och i områden med kulturmiljöer kan tekniska fiskvägar vara ett alternativ. Fiskslussar och fiskhisssar har låg effektivitet och kan inte rekommenderas generellt.Väl fungerande fiskpassager bör föra vatten under en stor del av året såvida inte fiskvägen är inriktad på en enskild art med väl kända behov. Naturlika fiskvägar bör, i likhet med naturliga vattendrag, ha en fastställd minsta vattenföring som är tillräcklig för att bevara sträckans habitatvärden.Ett vanligt problem är att det används för lite vatten i fiskvägen för att locka fisken till mynningen i tillräckligt hög utsträckning. Ofta behöver extra lockvatten användas för att få fisken att hitta fiskvägen, eller fiskvägarna eftersom det i breda vatten kan vara nödvändigt att ha flera fiskvägar, och vid behov även flera ingångar till fiskvägarna. Lockvattnet bör minst utgöra 5 % av medelvattenföringen på platsen, men det kan i vissa situationer behövas ännu mer vatten, och vid högflöden bör även lockvattnet öka i paritet med detta. Extra lockvatten behöver inte gå i fiskvägen utan kan ledas till fiskvägens nedre öppning.Vid nedströmspassage skall anpassade låglutande galler, fiskgaller, användas som leder fisken till en eller flera passagemöjligheter. Spaltvidden mellan gallren ska vara sådan att fisken inte passerar, vilket för vissa arter innebär att spaltvidden inte tillåter fysisk passage av fisk, medan det för andra arter räcker att gallret är en beteendemässig barriär. Idealt skall fisken aldrig komma i direkt med gallret utan ledas rätt väg. I mycket stora älvar kan spjälgaller (louvers) vara ett alternativ, men referensexempel saknas i Sverige i dag, alternativet är låglutande fiskgaller. Beteendeavledning (ljus, ljud, el, bubblor) bör endast användas som åtgärd i kombination med en fysisk avledare, eller på de platser där en fysisk avledare av någon anledning bedöms vara omöjlig att uppföra.Utformningen av flyktöppningen är också essentiell för avledarens funktion. För att tillgodose olika arters djuppreferens, kan man antingen placera en flyktöppning i ytan och ytterligare en vid botten (ål). Den vanligaste rekommendationen är att flyktöppningen ska vara successivt avsmalnande, för att åstadkomma en gradvis acceleration utan turbulens. Flyktöppningens, och därmed hela åtgärdens, funktion är beroende av den mängd vatten som tappas i förbipassagen. Enkelt uttryckt, kan man säga att ju mer vatten som tappas genom förbipassagen, desto större sannolikhet att den funkar väl. Internationellt rekommenderas att 2–10 % av det totala flödet används för att säkerställa nedströmspassage, varför rekommendationen är att överdimensionera flyktöppningar för att under åtgärdens driftsättande undersöka vilket flöde som krävs för god funktionDet bör betonas att den rödlistade ålen kräver speciella anpassningar vid varje hinder för dess upp- och nedvandring. Rekommendationer på bra åtgärder ges i dokumentet. Kriterier för anlocknings- och passageeffektivitet (upp- och nedströms) i fiskvägar bör fastställas utgående från förekomst av långvandrare (lax, havsöring, ål, flodnejonöga, havsnejonöga), antalet hinder och den geografiska lokaliseringen av lämpliga habitat. Litteratursammanställningen visar att många befintliga fiskvägar inte fungerar som avsett och bör utvärderas om minsta osäkerhet råder om deras funktion. Utvärderingarna bör ligga till grund för förbättringar av passagerna till dess tillräcklig effektivitet erhålls och resultaten tillställs tillsynsmyndigheten.
17.	Dannewitz, Johan, et al. (författare) Lack of a temporally stable genetic structure in the European eel: the panmixia hypothesis revisited Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
18.	Degerman, Erik, et al. (författare) Påverkan på strömlevande fisk : Underlag till vägledning om lämpliga försiktighetsmått och bästa möjliga teknik för vattenkraft 2013 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract En anläggning av en damm i ett strömmande vattensystem får stor inverkan på fiskfaunan även om en fungerande fiskväg anläggs genom själva dammkroppen. Orsaken är att ett lugnvatten skapas i ett tidigare strömmande område. Som en följd kommer fiskfaunan att förändras och arter som är anpassade till lugnvatten kommer att dominera över den tidigare strömfiskfaunan. Fiskfaunan förändras både uppströms, nedströms och i det nya lugnvattnet. De fiskar som gynnas av anlagda lugnvatten ökar predationen på strömfiskar som öring, harr och lax som lever på platsen eller försöker passera igenom lugnvattnet. Även andra vandrande arter påverkas, t.ex. ål. Vid höga migrationsförluster kommer bestånden av vandrade fisk att missgynnas. Detta innebär en direkt förlust av biologisk mångfald och ekosystemtjänster i form av fiske.Några av de studier som redovisas har observerat stor dödlighet hos utvandrande smolt av öring och ål även i mycket små dammar, dammar ovanför små strömkraftverk, dammar för närsaltretention eller i spegeldammar nedströms kraftverk. Effekten av även små dammar är stor och i möjligaste mån skall man undvika att anlägga konstgjorda lugnvatten i strömmande vattendragsavsnitt. Den bästa möjliga tekniken vid anläggning av fiskvägar förbi mindre dammar kan därför vara att anlägga fiskvägen förbi både dammbyggnaden och lugnvattnet. Vidare bör man undvika att anlägga spegeldammar eller andra konstgjorda lugnvatten i tidigare strömhabitat.
19.	Dekker, Willem, et al. (författare) Assessment of the eel stock in Sweden, spring 2018 : third post-evaluation of the Swedish Eel Management Plan 2018 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
20.	Dekker, Willem, et al. (författare) Assessment of the eel stock in Sweden, spring 2021 : fourth post-evaluation of the Swedish eel management 2021 Rapport (refereegranskat)abstract For decades, the population of the European eel has been in severe decline. In 2007, the European Union decided on a Regulation establishing measures for the recovery of the stock, which obliged Member States to implement a national Eel Management Plan by 2009. Sweden submitted its plan in 2008. According to the Regulation, Member States shall report regularly to the EU-Commission, on the implementation of their Eel Management Plans and the progress achieved in protection and restoration. The current report provides an assessment of the eel stock in Sweden as of spring 2021, intending to feed into the national reporting to the EU later this year. This report updates and extends the reports by Dekker (2012, 2015) and Dekker et al. (2018).In this report, the impacts on the stock - of fishing, restocking and mortality related to hydropower generation - are assessed. Other anthropogenic impacts (climate change, pollution, increased impacts of predators, spread of parasites, disruption of migration due to disorientation after transport, and so forth) probably have an impact on the stock too, but these factors are hardly quantifiable and no management targets have been set. For that reason, and because most factors were not included in the EU Eel Regulation, these other factors are not included in this technical evaluation. Our focus is on the quantification of biomass of silver eel escaping from continental waters towards the ocean (current, current potential and pristine) and mortality risks endured by those eels during their whole lifetime. The assessment is broken down on a geographical basis, with different impacts dominating in different areas (west coast, inland waters, Baltic coast).In 2011, a break in the downward trend of the number of glass eel was observed throughout Europe, the trend since being upward, but erratic. Whether that relates to recent protective actions, or is due to other factors, is yet unclear. This report contributes to the required international assessment, but does not discuss the causing factors behind that recent trend and the overall status of the stock across Europe.
21.	Dekker, Willem, et al. (författare) Utvärdering av den svenska ålförvaltningen 2016 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Sammanfattning och utvärdering Europas ålbestånd har minskat kraftigt. Trots att tillbakagången har noterats sedan decennier har det tagit mycket lång tid innan effektiva åtgärder vidtagits. Rapporter om en nedgående trend kom redan år 1968 och sedan 1980 har antalet nyrekryterade ålar som når Europa årligen minskat med hela 15 % i genomsnitt. Detta är en indikation på att reproduktionen i västra Atlanten (söder om Bermuda) kan ha försämrats. Ändå har inte en skydds- och återhämtningsplan för den europeiska ålen upprättats förrän år 2007. Det traditionella ålfisket bedrivs småskaligt med relativt enkla redskap, i sjöar, vattendrag och längs med kusten. Fisket påverkas av vad som händer i närområdet, så som lokala utsläpp och vandringshinder i form av exempelvis vattenkraft. Samtidigt med de lokala, småskaliga perspektiven så utgör ålen enskilt det mest utbredda fiskbeståndet i Europa. Ålen är den enda fisk som förekommer i alla EU:s medlemsstater, ger sysselsättning för fler människor än något annat fiskebestånd och som länkar samman helt olika livsmiljöer, från öppna hav, kustområden, stora sjöar och floder till små sjöar och de minsta bäckar. All ål (förutom havsål, Conger) i Europa och angränsande områden tillhör samma art och även ett och samma bestånd. Även om livsmiljöerna är vitt skilda med tusentals floder och miljontals sjöar och mindre vattendrag så är det samma bestånd man fiskar på och det är samma bestånd som utsätts för all slags lokal påverkan. Nedgången av ålbeståndet är en gemensam angelägenhet för alla länder i Europa. Men, vi vet inte om ål från alla delar av Europa verkligen bidrar till reproduktionen i Atlanten i närheten av Bermuda. Kanske är en del av utbredningsområdet viktigare och resten är mera en slags diaspora? Oavsett medför försiktighetsansatsen att ålen skall ges tillräckligt skydd varhelst den förekommer, över hela kontinenten och i varje enskilt land. Kontrasten mellan det lokala småskaliga fisket och ålens kontinentala utbredning har gjort att det tagit långt tid att skapa en ansvarsfull förvaltning och att inrätta en adekvat skyddsplan. Enskilda fiskare och regeringar har noterat den pågående nedgången, men inte haft överblick över ålens situation i Europa. På egen hand har ingen av dem haft någon möjlighet att vända trenden. Skydd och ansvarsfull hantering av ålen kräver en gemensam europeisk strategi. Strategin måste införas i ett mycket stort antal mindre områden över hela kontinenten. År 2007 antog den Europeiska unionen en förordning om åtgärder för återhämtning av ålbeståndet i Europa. Sverige har spelat en aktiv roll i utvecklingen av denna så kallade Ålförordning. EU:s strategi har varit att fastställa ett gemensamt mål för alla länder och att enhetliga och kvantifierbara verktyg skall utformas för att nå dessa mål. Varje land har ansvar för sina lokala problem och ska göra egna nationella bedömningar. Man ska också kontakta sina grannländer om det behövs. Genom att kombinera en gemensam ambition och ett gemensamt riktmärke med lokalt anpassade åtgärder, inklusive utvärderingar, har Ålförordningen slutligen kunna bryta en lång serie av misslyckanden inom ålförvaltningen. Det långsiktiga syftet med EU:s Ålförordning är "skydd och hållbart nyttjande av det europeiska ålbeståndet". För detta har ett mål för återställandet av beståndet formulerats: "Syftet [är] ... att minska den antropogena mortaliteten [till en viss nivå, som anses hållbar]". En lägre dödlighet kommer således att öka antalet ålar som vandrar mot reproduktionsområdet i Atlanten. I enlighet med Ålförordningen är medlemsstaterna skyldiga att förverkliga sina nationella förvaltningsplaner för ål från år 2009. Sverige lämnade in sin plan år 2008 och arbetet med att genomföra planen pågår. Som i andra länder är den svenska ålproblematiken och därmed också planen komplex. Den svenska Ålförvaltningsplanen anger som ett allmänt mål att skydda Sveriges andel av beståndet så att det når en nivå som " vänder utvecklingen från minskande till ökande ålrekrytering". Sedan 2009 har fiskebegränsningar genomförts, och fler ålyngel har transporterats hit från Atlantkusten för att stärka våra bestånd genom utsättning i svenska vatten. Även några ytterligare åtgärder av mindre kvantitativ betydelse för ålbeståndet har vidtagits. I samband med 2015 års regleringsbrev har Havs- och vattenmyndigheten (HaV) tilldelats ett regeringsuppdrag att analysera behovet av och vid behov föreslå revidering av Ålförvaltningsplanen. HaV har, i sin tur, beställt från SLU Aqua att rapportera om det aktuella läget och att bidra till utvärderingen. Denna "Aqua reports" presenterar den tillgängliga informationen, sammanfattar tidigare nationell och internationell rapportering samt utvärderar resultaten. Fisket på den svenska västkusten stängdes helt under våren 2012. Det kommer dock att ta många år till att beståndet återhämtat sig från det tidigare överfisket. Eftersom det inte finns något program för uppföljning och övervakning är status för återhämtningen på västkusten oklar. Förmodligen är bidraget till lekbeståndet fortfarande mycket litet (2012 års uppskattning var 12 ton, för 2015 är det okänt). Sedan genomförandet av den svenska förvaltningsplanen 2009 har utsättningarna ökat på västkusten i form av ålyngel som importerats från England och Frankrike. Men dessa utsättningar kommer inte att bidra till lekflykten förrän många år senare och kvantiteterna är mycket små i jämförelse med det naturliga beståndet (samma utlåtande, dvs. relativt små mängder i förhållande till det naturliga beståndet, gäller även de utsättningar som görs på Östersjökusten, något som diskuteras längre fram). På Östersjökusten är fisket riktat efter ål som vandrar mot lekplatsen i Atlanten. Dessa blankålar kan ha vuxit upp var som helst i Östersjöområdet, i andra länder, i sötvatten, längs kusten eller i skärgårdarna. Bidraget från Östersjön som helhet är stort (2012 års uppskattning var 3 770 ton vilket är en tredjedel av vad som rapporterades från Europa totalt). Det svenska kustfisket tar bara några få procent av dessa vandringsålar men mycket kan ha hänt innan dessa ålar blev fångstbara i svenska fisket. Många faktorer påverkar ålen i hela Östersjöområdet och dessa faktorer är inte väl kända. Inom ramen för HELCOM Baltic Sea Action Plan är Sverige ledande land för en gemensam förvaltning av ålen sedan 2009. En inventering av tillgänglig information samt en plan för forskningssamarbete har tagits fram, men ingen samordning har kommit till stånd. Situationen i inlandsvattnen är mer komplex än den på kusten. Vandringshinder i åar och älvar blockerar invandringen av ålyngel från havet. Fångst och uppsamling av invandrande ålyngel, som sedan flyttas uppströms, är något som praktiserats i vårt land i mer än ett sekel. Mängden uppsamlade ålyngel har minskat till låga nivåer i takt med den minskade rekryteringen. Sedan 1990 har de ersatts av ålyngel importerade från England och Frankrike. Fisket fångar ungefär en tredjedel av produktionen och fyrtio procent dör av vattenkraftsrelaterade orsaker. Något över en fjärdedel vandrar ner till havet (2014: nästan 100 ton). Som en kompensation för den vattenkraftsrelaterade dödligheten, så har ålar fångats för att sedan transporterats ner mot havet, och kompensatoriska utsättningar har gjorts direkt i havet på västkusten. Nettoeffekten av dagens ålfiskevårdsåtgärder är att utvandringen av blankål för lek, så kallade lekflyktingar, faktiskt minskat med ungefär tio procent sedan den svenska Ålförvaltningsplanen började gälla. Det är till stor del en konsekvens av vad som hände under tidigt 2000-tal (mindre import och utsättning av ålyngel från utlandet), och inte av dagens åtgärder. Dagens skyddsnivå för ålen i sötvatten är dock långt under målen i EU:s Ålförordning, och det gäller även i förhållande till målen i vår nationella Ålförvaltningsplan. Utan utsättning av ålyngel skulle det knappast finnas någon ål i våra sjöar och vattendrag, utan ett fiske skulle det inte finnas någon ål för nedtransport med lastbil förbi kraftverk (s.k. Trap & transport) och utan vattenkraften ingen ekonomisk bas för åtgärder, något av en Moment 22 situation. Det är svårt att ange om Sverige som helhet för närvarande uppfyller kraven i Ålförordningen, och har uppnått målen i sin Ålförvaltningsplan. Det skulle kräva att vi lägger till aktuella uppskattningar av blankålsproduktionen från västkusten (okänd), till det som kommer från sötvatten (komplext) och från Östersjökusten (ofullständigt). Uppenbarligen är nuvarande skyddsnivå skyddsnivå Aqua reports 2016:11 maximal på västkusten, långt därifrån i sötvatten och ofullständig längs med Östersjöns kuster. Trots att den föreskrivna långsiktiga, landsomfattande skyddsnivån kan ha uppnåtts så är bidraget på kort sikt försumbart, då antalet blankålar som lämnar vårt territorium knappt hunnit förändrats sedan genomförandet av Ålförvaltningsplanen. Slutligen beskriver vi det övergripande skyddet av ålbeståndet i Europa och hur sannolikheten är att nedgången har stoppats eller vänts till att öka. De första skyddsåtgärderna enligt Ålförordningen genomfördes under 2009. För de flesta skyddsåtgärder och i många områden (t.ex. den svenska västkusten) kommer det att ta många år innan man kan förvänta sig större effekt på produktionen av lekvandrande ålar. Men det finns åtgärder direkt kopplade till lekflykten, som kan få effekt redan ett par år efter införandet. Skyddsåtgärder som sattes in hösten 2009
22.	Dekker, Willem, et al. (författare) Utvärdering av målen för programmet krafttag ål 2015 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Den här rapporten utvärderar utfallet av programmet “KrafttagÅl”, ett program som pågick som ett samarbetsprojekt mellan Havs- och vattenmyndigheten och ett antal vattenkraftsföretag under åren 2011-2013. Syftet med programmet var att öka antalet lekvandrande ålar som oskadda kan lämna vårt land och det genom att på olika sätt minska den dödlighet som är förknippad med passage av vattenkraftverk. Resultaten visar att produktionen av lekvandrande ål kommer att öka till de antal som överenskommits, även om merparten i praktiken inte produceras förrän om ca 15 år från idag. Däremot har inte den överenskomna nivån för det direkta skyddet (genom ökad överlevnad vid kraftverkspassage) nåtts och kan inte heller nås med de åtgärder som vidtagits. Rapporten ger rekommendationer om hur programmet på ett bättre sätt kan samordnas med de nationella och internationella ansatser som görs för att skydda ålbeståndet och hur ett adekvat uppföljningsprogram bör tas fram. Det europeiska ålbeståndet har sedan lång tid minskat över hela utbredningsområdet. EU beslutade 2007 om en rådsförordning (EG) nr 1100/2007 om åtgärder för återhämtning av beståndet. Målet är att minst 40% av biomassan av blankål tar sig ut till havet, för att leka i Sargassohavet på andra sidan Atlanten. Sveriges Ålförvaltningsplan bygger på fyra olika åtgärder: inskränkningar i fisket, minskad turbindödlighet, stödutsättningar samt en utökad kontroll. Våren 2010 undertecknade dåvarande Fiskeriverket ett samarbetsavtal med sex större vattenkraftbolag om att på frivillig väg reducera den nuvarande totala turbinförlusten i svenska vattendrag till högst 60% (dvs. 40% överlever). Följande åtgärder föreslogs: inrättande av fiskväg förbi kraftverk; skonsam drift under blankålsvandring; fångst och nedtransport förbi kraftverk (Trap&Transport), och kompensatorisk utsättning av ålyngel (de första två åtgärderna har ännu inte använts inom programmet). 2011 startades programmet ”KrafttagÅl”, och den här rapporten utvärderar programmet. Mål1 var ”Den genomsnittliga turbindödligheten ska halveras för utvandrande blankål i de prioriterade vattendragen där undertecknade kraftbolag äger vattenkraft”; och Mål2 ”Vidtagna åtgärder ska motsvara en ökning med 100000 blankålar till 2013 som når havet”. För att bedöma påverkan från vattenkraften på ålbeståndet och effekten av skyddsåtgärder, så behövs kunskap om hur mycket ål det finns uppströms och hur stor del av dessa som förolyckas vid kraftverkspassage. I Ung ål, yngel 1,335 miljoner Tillväxt Överlevnad … 15 år … Vuxen, blankål 211 ton Nedströms migration 181 ton Naturlig invandring 0,117 miljoner Utsättningar 1,218 miljoner Skarv & säl Fiske 30 ton Vattenkraft 133 ton Yngeltransport 0,117 miljoner Blankål T&T 14 ton Lekvandring 48 ton +14 ton = 62 ton avsaknad av ett lämpligt uppföljningsprogram inom KrafttagÅl, så har vi rekonstruerat hur beståndet borde se ut genom att använda historisk information om hur mycket ål som vandrar in till sötvatten och hur mycket ål som sätts ut. Vidare har rapporterad kommersiell fångst och uppgifter om dödlighet i ett antal vattenkraftverk ingått i beräkningarna. Lekvandrande ålar är normalt gamla (5-30 år eller mer, i medeltal 15 år), och därför behövs långa tidsserier. Än mera viktigt är att det är åtgärder som gjordes runt år 2000 som idag bestämmer utfallen, och att dagens åtgärder får full effekt först 2030. Mål1 (dödlighet) fokuserar på direkta effekter, medan Mål2 (ökad lekvandring) beaktar de långsiktiga effekterna av dagens åtgärder. Den totala produktionen av blankål, i de av KTÅ prioriterade vattendragen (Dalälven, Nyköpingsån, Motala ström, Mörrumsån, Lagan och Göta älv), uppskattas för 2013 till närmare 200ton, varav 90% härrör från utsättning av ålyngel (från åren strax före 2000). År 2013 var den kommersiella fångsten av ål i de prioriterade vattendragen 30 ton, förlusterna relaterade till vattenkraften 133ton och 48ton vandrade vidare för lek. Från Trap&Transport tillkom 14ton (från fisket) och år 2030 kommer dagens kompensatoriska utsättningar på Västkusten att producera ytterligare 63ton. På grund av det långa tidsspannet mellan rekrytering och lekvandring i kombination med osäkerhet i ålarnas överlevnad under dessa 15 år, så är våra uppskattningar inte så precisa. För att verifiera och/eller förbättra våra resultat så rekommenderas att ett särskilt uppföljningsprogram, som kvantifierar beståndet, överlevnaden och de olika faktorer som påverkar beståndet, tas fram. Om man jämför målen med de resultat som nåtts, så visar analysen att Mål1 (att halvera dödligheten) inte har nåtts, men att inom en 20-årsperiod så kommer 2013-års åtgärder medföra att Mål2 nås (en ökning med 100000 blankålar ≈86ton). Ett utökat Trap&Transport program ger en omedelbart ökad överlevnad, men även om insjöfiskets hela fångst skulle tas i anspråk så skulle inte Mål1 nås fullt ut genom bara en sådan åtgärd. Mål1 motsvarar 40%-målet i EU:s Ålförordning, men det krävs en högre överlevnad för att beståndet skall öka och återhämta sig på lång sikt. Den svenska Ålförvaltningsplanen har satt upp en högre ambitionsnivå, nämligen 80-90% överlevnad, och dagens internationella vetenskapliga råd är att reducera all dödlighet till ett absolut minimum. Med tanke på de olika mål och ambitionsnivåer som figurerar, rekommenderar vi att målen uppdateras och omvärderas. År 2013, härrörde 90% av ålproduktionen från ålar, som sattes ut runt år 2000 med syfte att ge underlag för ett yrkesfiske. Idag däremot, syftar utsättningarna till att bygga upp beståndet, och de görs mest i system med fria vattenvägar på Västkusten. Vänern utgör dock ett viktigt undantag, då stora utsättningar görs uppströms tre vattenkraftverk. På grund av denna förändrade utsättningspolicy, från exempelvis Mälaren utan vandringshinder (men mynnar i Östersjön), till Vänern med tre kraftverk, (men som vetter mot väster), så ökar faktiskt den totala vattenkraftsrelaterade dödligheten. De olika målen, att ge underlag för ett fiske, att bygga upp beståndet och att minska vattenkraftens påverkan är således intrikat sammanvävda. Utan utsättning skulle det knappast finnas någon ål kvar i många sötvatten och utan ett kommersiellt fiske skulle förutsättningarna för Trap&Transport vara små. Vi rekommenderar att utvärdera och diskutera utsättningar och deras rumsliga fördelning med ansvarige myndigheter, och att stämma av mot de olika intressenternas mål och åtgärder.
23.	Dekker, Willem, et al. (författare) Ålbeståndets status i Sverige 2011 2011 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
24.	Enbody, Erik D., et al. (författare) Ecological adaptation in European eels is based on phenotypic plasticity 2021 Ingår i: Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America. - : Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS). - 0027-8424 .- 1091-6490. ; 118:4 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract The relative role of genetic adaptation and phenotypic plasticity is of fundamental importance in evolutionary ecology [M. J. West-Eberhard, Proc. Natl. Acad. Sci. U.S.A. 102 (suppl. 1), 6543-6549 (2005)]. European eels have a complex life cycle, including transitions between life stages across ecological conditions in the Sargasso Sea, where spawning occurs, and those in brackish and freshwater bodies from northern Europe to northern Africa. Whether continental eel populations consist of locally adapted and genetically distinct populations or comprise a single panmictic population has received conflicting support. Here we use whole-genome sequencing and show that European eels belong to one panmictic population. A complete lack of geographical genetic differentiation is demonstrated. We postulate that this is possible because the most critical life stages-spawning and embryonic development-take place under near-identical conditions in the Sargasso Sea. We further show that within-generation selection, which has recently been proposed as a mechanism for genetic adaptation in eels, can only marginally change allele frequencies between cohorts of eels from different geographic regions. Our results strongly indicate plasticity as the predominant mechanism for how eels respond to diverse environmental conditions during postlarval stages, ultimately solving a long-standing question for a classically enigmatic species.
25.	Herzing, Mathias, et al. (författare) Att utvärdera och mäta tillsyn 2019 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Flera olika studier har utförts inom ramen för forskningsprojektet Utvärdering avtillsynen som styrmedel för att uppnå miljökvalitetsmålen (rapport 6912, 2019).Tre av studierna handlar om hur metoden Motiverande samtal kan användas i samband med inspektioner som rör avfallssortering och djurskydd. Den fjärde studien sammanställer forskarnas erfarenheter av att analysera tillsyn, med fokus på hur en tillsynsmyndighet kan mäta effekten av sina olika metoder.
26.	Herzing, Mathias, et al. (författare) Enhancing compliance with waste sorting regulations through inspections and motivational interviewing 2023 Ingår i: Waste Management & Research. - 0734-242X .- 1096-3669. ; 41:8, s. 1342-1348 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract This field experiment investigates the effect of first-time inspections of restaurants' waste sorting and explores whether motivational interviewing (MI) training of inspectors in this specific setting enhances the propensity of restaurants to be compliant with regulations. Our results show strong positive effects of first inspections with an average improvement of 55%. Also, the MI training of inspectors seems to affect compliance. However, this may also be a combined effect of the first inspection, MI training and more days between inspections. Further research is needed.
27.	Herzing, Mathias, et al. (författare) Tillsynen som styrmedel – Uppföljning av tidigare forskningsprogram 2019 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Rapporten redovisar fyra studier inom forskningsprogrammet ”Utvärdering av tillsynen som styrmedel för att uppnå miljökvalitetsmålen”. Tre av studierna följer upp och kompletterar analyser av användbarheten av metoden Motiverande samtal (MI) vid inspektioner, vilka genomförts i ett tidigare forskningsprogram, ”Tillsynen som styrmedel för ett förbättrat miljöbeteende” (NV rapport6801). Resultaten visar generellt att inspektörer genom MI-utbildning förbättrar sina kommunikativa färdigheter, och att detta i kombination med återkommande inspektioner har positiva effekter på lagefterlevnaden bland inspekterade verksamhetsutövare. Den fjärde studien sammanställer forskarnas erfarenheter av att analysera tillsyn, med fokus på hur en tillsynsmyndighet kan mäta effekten av sina olika metoder. Rapporten vänder sig främst till dem som arbetar med vägledning, analys och utveckling av operativ tillsyn. Forskningen har finansierats av Naturvårdsverkets miljöforskningsanslag till stöd för Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndighetens verksamhet.
28.	Holmgren, Kerstin, et al. (författare) Havsvandrande fiskar övervakas i indexälvar 2021 Annan publikation (populärvet., debatt m.m.)abstract Miljöövervakning i enskilda vattenförekomster ger ingen heltäckande bild av tillstånd och trender för fiskar som under sitt liv rör sig mellan sötvatten och hav – havsvandrande fiskar. Därför följs mängden vandrande lax och ål i olika livsstadier särskilt i så kallade indexälvar. På många ställen har åtgärder satts in för att förbättra livsutrymmet för havsvandrande fisk och för att underlätta deras vandring.
29.	Holmgren, Kerstin, et al. (författare) Temperaturmätning i samband med provfisken 2020 Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Tidsmässig och rumslig variation i vattentemperatur påverkar fisk och kräftor på många sätt, och vattentemperatur mäts i samband med olika provfisken. Vi har i denna rapport sammanställt information om varför och hur vi gör temperaturmätningar i samband med Sötvattenslaboratoriets nätprovfisken, ålprovfisken med ryssjor och kräftprovfisken med mjärdar. Rapporten innehåller också resultatet från en pilotstudie där vi jämförde temperaturmätningar via temperaturloggar vid nät med momentana temperaturprofiler från 2017, och jämförelser mellan momentana temperaturmätningar vid ål- och kräftprovfisken med data från temperaturloggar placerade i de provfiskade områdena under 2016 och 2017. Pilotstudien 2017 bekräftade att en temperaturprofilmätning kan användas för att ge rimliga skattningar av temperaturen vid enskilda nät placerade vid olika djup i olika delar av mindre sjöar. Pilotstudien bekräftade också farhågan att temperaturmätningar vid enskilda nät i Vättern kan avvika oacceptabelt mycket från temperatur mätt vid motsvarande djup i en enda temperaturprofilmätning per provfiskat område. Dessutom tenderade temperaturen vid näten att vara systematiskt lägre än vid motsvarande djup i temperaturprofilen. Hanteringen av temperaturloggar vid näten var ett tidsödande moment både i fält och på kontoret efter fältsäsongen. Eventuellt ökad kostnad för rutinmässig temperaturmätning vid varje nät behöver därför vägas mot kostnader för en eller flera temperaturprofiler i samband med varje provfiske. En sådan avvägning behöver göras för sjöar av olika storlek och hydrologi, eftersom pilotstudien indikerar att temperaturmätning vid näten kan vara mer kostnadseffektiv i större och djupare sjöar. I nuläget saknar vi information från sjöar av intermediär storlek, eftersom den största av våra mindre sjöar var betydligt mindre och grundare än de provfiskade områdena i Vättern. Våra temperaturjämförelser i samband med ål- och kräftprovfisken 2016- 2017 visade att momentana temperaturmätningar stämde överraskande väl överens med medelvärden från temperaturloggar placerade i de provfiskade områdena. Jämförelsen försvårades dock påtagligt av att temperaturdata från tidigare provfisken inte fanns lätt tillgängliga i kvalitetssäkrade databaser. Problemet åtgärdades delvis under projektets gång, genom förberedelser av datafiler, för att senare lagras i befintliga databaser som Kräftdatabasen och Sötvattenslaboratoriets temperaturdatabas för sjöar. För att detta arbete ska fortlöpa och utvecklas föreslår vi att arbetet koordineras av den grupp som jobbar med utveckling av alla Sötvattenslaboratoriets databaser.
30.	Jacobson, Birgitta, et al. (författare) Ålmärkningsprojekt i sjön Ymsen : sammanställning av data från 1998–2022 2024 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Denna rapport sammanställer information om märkningsprojekt med ål (Anguilla anguilla) utförda i sjön Ymsen. Märkningsexperimenten utfördes åren 1998–2002 samt 2012. Data över återfångster samlas in kontinuerligt, en insamling som pågår än idag (år 2023). Denna rapport innehåller data insamlad fram till och med år 2022. Syftet med rapporten är både att sammanfatta vad som har gjorts och att redogöra för vilka data som finns tillgängliga för framtida projekt. Följande märkningsprojekt har utförts i sjön:• År 1998 utfördes en mindre inledande testmärkning med PIT-tags på ålyngel, 190 märkta ålar sattes ut. • År 1999 utfördes ytterligare en testmärkning med PIT-tags, denna gång märktes 83 gulålar. • År 1999–2002 utfördes märkningsexperiment för att undersöka om strontiummärkning (Sr) fungerar för att skilja utsatt från naturligt förekommande ål. Totalt sattes 17 768 Sr-märkta ålar ut, varav 2 627 även var märkta med PIT-tags (PIT-tags användes år 1999 och 2000). Av de som både var Sr och PIT-tag märkta så har 334 återfångats (till och med 2022) och resultaten visade att strontium fungerade bra för att märka ål. • År 2004 undersökte man skarvens påverkan som predator på ål genom att söka efter PIT-tags (från märkningarna som utfördes 1999 och 2000) i en skarvkoloni. Totalt 30 PIT-tag märken återfanns i skarvkolonin. • År 2012 utfördes ett märkningsexperiment där 118 gulålar märktes med PIT-tags och Carlinmärken för att undersöka om förlust av Carlinmärken förekom. Av de 65 ålar som återfångats (till och med 2016) hade en förlorat sitt Carlinmärke.Data över utsättningar och återfångster finns lagrade på Sötvattenslaboratoriet server, och/eller i databasen ”Sötebasen” (som hanteras av Sveriges lantbruksuniversitet, institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua).
31.	Jacobson, Philip, et al. (författare) Ålen i Fardume träsk – sammanställning över data från 1980-2022 2023 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Denna rapport sammanställer information om projektet Ålen i Fardume träsk, som startade 1980 på Gotland med syftet att undersöka både ekologiska och ekonomiska resultat av ålutsättningar. Då projektet varit igång sedan 1980 har flera aktörer varit inblandade, och data har lagrats i pärmar och digitalt på olika hårddiskar, servrar och databaser genom åren. Syftet med denna rapport är därför att redogöra vad som gjorts inom projektet sedan 1980 fram till idag (2022), för att ge en bakgrund till det arbete som gjorts, vilka studier som publicerats med data från platsen och vilket data som idag finns tillgängligt. Denna syntes är nödvändig för att möjliggöra framtida användning av insamlad data från ålprojektet vid Fardume träsk.Totalt har ca 101 000 ålindivider satts ut i Fardume träsk, 1980 sattes det ut ca 53 000 individer och 1989 sattes det ut ytterligare ca 48 000 individer. Det introducerade ålbeståndets utveckling har sedan följts upp kontinuerligt via en fälla som fångar utvandrande ål från Fardume träsk i Bångån. Fällan har varit drift sedan 1980 och det samlas fortfarande in ål här vilket idag finansieras via SLU Aqua och länsstyrelsen Gotland. Fällan i Bångån har genererat utvandringsdata (antal fångade ålar per år) samt individdata då ål samlats in från fällan för individprovtagning i laboratorium.Totalt har det publicerats åtta vetenskapliga artiklar baserat på data från Fardume träsk, den första publicerades 1986 och den sista 2003. Sedan 2003 har inga vetenskapliga artiklar publicerats med data från Fardume träsk. Otoliter från ål från Fardume träsk har använts för att utveckla och validera åldersläsning av ål då de har en känd ålder (utsatta antingen 1980 eller 1989).Data från Fardume träsk gicks igenom av personal på SLU Aqua under 2020 och 2021 då det fanns flera frågetecken kring datakvalitén och var data lagrades. Sammanställningarna visade att fångstdata från fällan i Bångån behöver ses över och jämföras med fältprotokoll (främst efter 1995) men det går att använda data idag för att säga att det bör ha fångats minst 14 914 individer i fällan under 1980-2022. Individdata finns idag sparade i två separata Excel-filer samt i SLU Aquas databas Sötebasen, dessa filer behöver ses över, kombineras, kontrolleras så att inte samma individ förekommer flera gånger och sedan lagras på en beständig plats innan det kan användas i forskningssyfte.Det finns idag 26 år med data från Fardume träsk som inte använts i någon (för oss) känd vetenskaplig artikel eller rapport. Data från fällan i Bångån skulle kunna användas för att utvärdera hur stor andel av utsättningen som återfångats vilket kan användas för att skatta hur mycket ål som producerats på en känd sjöareal, möjliggöra nya studier gällande utvandringsstorlekar, kondition, tillväxt, parasitering med mera. Individdata skulle kunna användas för att följa tillväxtmönster, överlevnad, könsfördelning, konditionsfaktorer och storleksstrukturen för den ål som vandrat ut från Fardume träsk via Bångån samt för att utvärdera hur länge utsatt ål stannar i ett system efter en utsättning.
32.	Jahnke, Annika, et al. (författare) Equilibrium Sampling to Determine the Thermodynamic Potential for Bioaccumulation of Persistent Organic Pollutants from Sediment 2014 Ingår i: Environmental Science and Technology. - : American Chemical Society (ACS). - 0013-936X .- 1520-5851. ; 48:19, s. 11352-11359 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Equilibrium partitioning (EqP) theory is currently the most widely used approach for linking sediment pollution by persistent hydrophobic organic chemicals to bioaccumulation. Most applications of the EqP approach assume (I) a generic relationship between organic carbon-normalized chemical concentrations in sediments and lipid-normalized concentrations in biota and (II) that bioaccumulation does not induce levels exceeding those expected from equilibrium partitioning. Here, we demonstrate that assumption I can be obviated by equilibrating a silicone sampler with chemicals in sediment, measuring chemical concentrations in the silicone, and applying lipid/silicone partition ratios to yield concentrations in lipid at thermodynamic equilibrium with the sediment (C-Lip(sic)Sed). Furthermore, we evaluated the validity of assumption II by comparing C-Lip(sic)Sed of selected persistent, bioaccumulative and toxic pollutants (polychlorinated biphenyls (PCBs) and hexachlorobenzene (HCB)) to lipid-normalized concentrations for a range of biota from a Swedish background lake. PCBs in duck mussels, roach, eel, pikeperch, perch and pike were mostly below the equilibrium partitioning level relative to the sediment, i.e., lipid-normalized concentrations were <= C-Lip(sic)Sed, whereas HCB was near equilibrium between biota and sediment. Equilibrium sampling allows straightforward, sensitive and precise measurement of C-Lip(sic)Sed. We propose C-Lip(sic)Sed as a metric of the thermodynamic potential for bioaccumulation of persistent organic chemicals from sediment useful to prioritize management actions to remediate contaminated sites.
33.	Jahnke, Annika, et al. (författare) Silicone passive equilibrium samplers as 'chemometers' in eels and sediments of a Swedish lake 2014 Ingår i: Environmental Science Processes and Impacts. - : Royal Society of Chemistry (RSC). - 2050-7887 .- 2050-7895. ; 16:3, s. 464-472 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Passive equilibrium samplers deployed in two or more media of a system and allowed to come to equilibrium can be viewed as 'chemometers' that reflect the difference in chemical activities of contaminants between the media. We applied silicone-based equilibrium samplers to measure relative chemical activities of seven 'indicator' polychlorinated biphenyls (PCBs) and hexachlorobenzene in eels and sediments from a Swedish lake. Chemical concentrations in eels and sediments were also measured using exhaustive extraction methods. Lipid-normalized concentrations in eels were higher than organic carbon-normalized concentrations in sediments, with biota-sediment accumulation factors (BSAFs) of five PCBs ranging from 2.7 to 12.7. In contrast, chemical activities of the same pollutants inferred by passive sampling were 3.5 to 31.3 times tower in eels than in sediments. The apparent contradiction between BSAFs and activity ratios is consistent with the sorptive capacity of lipids exceeding that of sediment organic carbon from this ecosystem by up to 50-fold. Factors that may contribute to the elevated activity in sediments are discussed, including slower response of sediments than water to reduced emissions, sediment diagenesis and sorption to phytoplankton. The 'chemometer' approach has the potential to become a powerful tool to study the thermodynamic controls on persistent organic chemicals in the environment and should be extended to other environmental compartments.
34.	Mattsson, C. Mikael, et al. (författare) Träna för en svensk klassiker och andra långlopp 2015 Bok (populärvet., debatt m.m.)abstract Förbered dig rätt inför långlopp. Att under ett år genomföra Vätternrundan, Vansbrosimningen, Lidingöloppet och Engelbrektsloppet/Vasaloppet, är ett av de mest populära sätten att skörda frukten av sin träning och nå sitt mål. För att lyckas krävs goda förberedelser, och ju bättre förberedd du är desto mer positiv blir upplevelsen. Innehållet i denna bok är en fördjupning av samlad kunskap och erfarenhet inom simning, cykel, löpning, längdskidåkning och triathlon samt hur man på bästa sätt kombinerar de olika idrotterna – deras olika moment – i träning och tävling. Här hittar du också kapitel om träningslära, idrottsnutrition, mental träning, förebyggande av idrottsskador och träningsplanering för att öka förståelsen av vad som påverkar en idrottsprestation.Extramaterial på webbplatsen: För att kunna erbjuda mer än vad som ryms i en bok, har vi också skapat en webbplats. Med hjälp av koden som följer med i boken kan du registrera dig för att ta del av fördjupande texter, träningsprogram och kostupplägg, övningar och intressanta länkar.(Text från förlaget)
35.	Näslund, Ingemar, et al. (författare) Fiskvandring – arter, drivkrafter och omfattning i tid och rum : Underlag till vägledning om lämpliga försiktighetsmått och bästa möjliga teknik för vattenkraft 2013 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Föreliggande litteratursammanställning sammanfattar kunskapsläget vad gäller fiskvandring. Målet har varit att den skall redovisa vilka drivkrafter som ligger bakom fiskvandringen, i vilka miljöer de förekommer, när vandring sker och vilka arter som omfattas. Rapporten avslutas med en genomgång av de svenska sötvattensarternas vandringsbehov, något som sammanfattas i bilaga 1.Optimala habitat för tillväxt, överlevnad och reproduktion för olika stadier i fiskars livshistoria, är separerade i tid och rum. Som en följd av detta genomför hela eller delar av fiskpopulationer förflyttning eller vandring mellan olika habitat. Drivkrafter bakom vandringarna är förbättrad födotillgång och tillväxt, reproduktion, undvikande av besvärliga fysiska förhållanden samt artens spridning.Ett vanligt mönster för fisk i vattendrag är att yngel lämnar födelseplatsen och förflyttar sig, aktivt eller passivt, till ett habitat för den första tillväxtfasen. Därifrån sker sedan ytterligare en förflyttning till hav, sjö eller selmiljö. När fisken sedan blir könsmogen återvänder den till födelsehabitatet för att reproducera sig. Förflyttningarna i rummet kan vara korta men också, som för t.ex. laxen, sträcka sig över hundratals eller till och med tusentals kilometer. I vattenkraftsammanhang har intresset hitintills fokuserats på lekvandrande laxfisk, men i stort sett alla fiskarter vandrar i större eller mindre utsträckning under någon fas i livet. Beteckningen vandringsfiskar enbart för t.ex. lax, havsöring och ål är därför oegentlig. Hela 32 av våra sötvattensarter har påträffats i fiskvägar i Sverige, Polen och Tjeckien. Vandring sker inte enbart under lektid utan även andra tider på året. Klart är att förutsättningarna för att upprätthålla beståndens genetiska variation minskar om vandringsmöjligheterna begränsas. Därmed minskar också fiskpopulationernas resiliens, det vill säga deras förmåga att återhämta sig från miljöstress eller ställa om för att klara av nya miljöförutsättningar som t.ex. ett varmare klimat. Från de behov av vandringsmöjligheter som våra sötvattenfiskar har och de negativa effekter som uppstår för arterna när de inte kan vandra står det klart att den bästa möjliga tekniken bör användas vid vattenkraftproduktion så att vandringsvägar vidmakthålls eller återskapas.
36.	Näslund, Joacim, et al. (författare) Negative influence of a threatened species on ecological status classification: A case study of the influence of European eel within the Swedish fish index VIX 2022 Ingår i: Ecological Indicators. - : Elsevier BV. - 1470-160X .- 1872-7034. ; 144 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Biological indicators are important quality elements for classification of ecological status of water bodies ac-cording to the European Water Framework Directive. Multimetric indices are commonly regarded as robust and reliable indicators of human impact and are often used as quality elements. In fish-based indices, species are often grouped into guilds based on general tolerance to common anthropogenic pressures, with higher pro-portion of tolerant species being indicative of degraded systems. Within the Swedish electrofishing index VIX, the critically endangered European eel Anguilla anguilla (L.) is classified as a tolerant indicator species, and it therefore has a negative effect on classified ecological status. The scientific literature, however, suggests that eels are not generally tolerant and they benefit from similar environmental conditions as many insensitive species. VIX has been criticized for being too sensitive to the presence of eel in catch data, leading to low status clas-sifications when eels are caught in the monitoring surveys. In a case study using manipulations of historical electrofishing data, we assessed the influence of eel presence and abundance on the ecological status classifi-cation as determined by VIX. We demonstrate that reduction of eels in survey data have positive effects on the classified status, in many cases substantial effects. An increase of eels in the data had the reverse effect. Mere presence of eel had a strong negative effect, which is problematic if the aim is to increase the endangered eel population. Given the Swedish classification system where the quality element indicating the worst status is decisive, the classified ecological status of Swedish rivers can theoretically be improved by management actions disfavouring eel, unless the results from VIX are carefully evaluated by experts. Along the same lines, measures implemented with an aim to increase the endangered eel population will lead to a decrease in assessed ecological status of Swedish rivers. Our conclusion is that the usage of VIX within Swedish water management is prob-lematic and needs revision. From a broader perspective, the classification of species as generally tolerant need to be approached with great caution when developing new indices for assessing ecological status and integrity.
37.	Ragnarsson Stabo, Henrik, et al. (författare) Fiskfångster och utsättning av fisk 2011 Ingår i: Vänern - Årsskrift 2011. ; :66, s. 61-66 Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
38.	Rohtla, Mehis, et al. (författare) Conservation restocking of the imperilled European eel does not necessarily equal conservation 2020 Ingår i: ICES Journal of Marine Science. - : Oxford University Press (OUP). - 1054-3139 .- 1095-9289. ; , s. 1-11 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract To stop the decline of the European eel population, one of the measures taken is translocating eels for restocking, despite its conservational value being largely unknown. We aimed to contribute to this knowledge gap by (i) investigating the origin of eels caught in coastal waters of Estonia and Finland using otolith microchemistry and (ii) directly estimating restocked eel escapement from Narva River Basin District (NRBD), which is part of the primary Eel Management Unit in Estonia. In Estonia, 74% of the sampled eels (n=140) were natural recruits and 26% were restocked. In Finland, 27% of the sampled eels (n=235) were natural recruits and 73% were restocked. Only 1% of all the coastally collected eels were originally restocked to NRBD. These new data together with the reported commercial landings from the escapement route conflict with the current silver eel escapement estimation for NRBD and question the accuracy and value of such indirect calculations compiled for most Eel Management Units throughout the European Union. It is concluded that restocking eels to freshwaters may be futile as a conservation measure in some situations, and better escapement is likely achieved in restocking eels to coastal waters or undammed freshwater systems with a direct connection to the sea.
39.	Sandström, Alfred, et al. (författare) Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2018 : Resursöversikt 2019 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Den 14:e utgåvan av den samlade resursöversikten av fisk- och kräftdjursbeståndens status i våra vatten.I rapporten kan du ta del av bedömningen som görs av situationen för bestånd som regleras inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP). Bedömningarna baseras på det forskningssamarbete och den rådgivning som sker inom det Internationella Havsforskningsrådet (ICES).De bestånd som förvaltas nationellt baseras på de biologiska underlagen, och rådgivningen i huvudsak på den forskning och övervakning samt analys som bedrivs av Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) samt yrkesfiskets rapportering.Rapporten omfattar 41 fiskarter och åtta skaldjursarter.Nytt för i år är att flodkräftan och signalkräftan har fått egna presentationer. Vi har även ett nytt kapitel "Hållbarhetsbedömning av fisk- och skaldjursbestånd i havsområden runt Sverige”. Det består av en sammanfattning av den årliga bedömningen av hållbarheten i nyttjandet av fisk- och skaldjursbestånd i kust och hav runt Sverige. Bedömningenär baserad på de senaste tre åren vilket möjliggör en jämförelse över tid iantalet hållbart nyttjade bestånd. Jämförelsen visar inga tydliga förändringar över de senaste tre åren.Det finns ett nytt avsnitt i kapitlet ”Från biologi till förvaltning” om hur Havs- och vattenmyndighetens tillståndsgivning går till, och hur bedömningen baseras på resursöversikten vid ansökan om fiskelicens eller annan tillståndsgivning. Kapitlet har också utökats med ett avsnitt där SCB:s fritidsfiskeundersökning beskrivs och hur resultatet används i beståndsanalyserna.
40.	Sandström, Alfred, et al. (författare) Fiskfångster och utsättningar av fisk 2014 Ingår i: Årsskrift 2014. ; :84, s. 77-83 Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Totalfångsten i yrkesfisket i Vänern var oförändrad jämfört med 2012. Den viktigaste arten för yrkesfisket var gös, vilken stod för cirka 38 % av totala fångstens värde. Den näst viktigaste arten är siklöja (35 % av värdet). Fångsten av övriga viktiga arter som gädda, gös, lax, signalkräfta, öring och ål var på samma nivå som 2012. Fångsten av abborre minskade från 41 till 33 ton. De registrerade fritidsfiskarna fångade under 2013 totalt 69 ton, vilket är ungefär på samma nivå som 2012 men en minskning sett över längre tid. Totalt 267 276 smolt sattes ut vilket är över medelvärdet för den föregående femårsperioden. Även utsättningen av ål har ökat på senare år, 600 000 försträckta alternativt karantäniserade ålyngel sattes ut under både 2013 och 2014.
41.	Sandström, Alfred, et al. (författare) Fiskfångster och utsättningar av fisk 2016 Ingår i: Årsskrift 2016 : Värnens vattenvårdförbund. ; :2016:96, s. 79-86 Bokkapitel (populärvet., debatt m.m.)abstract Totalfångsten i yrkesfisket i Vänern har planat ut runt 600 ton per år. Den viktigaste arten för yrkesfisket var gös, vilken stod för cirka 43 procent av totala fångstens värde. Den näst viktigaste arten är siklöja (27 procent av värdet). Fångsterna av gös, lake och sik ökade från 2014 till 2015, medan abborre, ål, gädda och siklöja minskade och lax- och öringfångsterna i stort sett var oförändrade. De registrerade fritidsfiskarna fångade under 2015 totalt 44 ton, vilket är den lägsta fångsten sedan statistiken infördes. Totalt 240 400 lax- och öringsmolt sattes ut våren 2016 vilket är något under medelvärdet för den föregående femårsperioden. Även utsättningen av ål har minskatpå senare år, 150 000 karantäniserade ålyngel sattes ut under 2015 att jämföra med 600 000 stycken under 2014.
42.	Sjöberg, Niklas, et al. (författare) Assessment of the quality of European silver eels and tentative approach to trace the origin of contaminants – A European overview 2020 Ingår i: Science of the Total Environment. - : Elsevier BV. - 0048-9697 .- 1879-1026. ; 743 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract The European eel is critically endangered. Although the quality of silver eels is essential for their reproduction, little is known about the effects of multiple contaminants on the spawning migration and the European eel management plan does not take this into account. To address this knowledge gap, we sampled 482 silver eels from 12 catchments across Europe and developed methods to assess three aspects of eel quality: muscular lipid content (N = 169 eels), infection with Anguillicola crassus (N = 482), and contamination by persistent organic pollutants (POPs, N = 169) and trace elements (TEs, N = 75). We developed a standardized eel quality risks index (EQR) using these aspects for the subsample of 75 female eels. Among 169 eels, 33% seem to have enough muscular lipids content to reach the Sargasso Sea to reproduce. Among 482 silver eels, 93% were infected by A. crassus at least once during their lifetime. All contaminants were above the limit of quantification, except the 1,2-bis(2,4,6-tribromophenoxy)ethane (BTBPE), Ag and V. The contamination by POPs was heterogeneous between catchments while TEs were relatively homogeneous, suggesting a multi-scale adaptation of management plans. The EQR revealed that eels from Warwickshire were most impacted by brominated flame-retardants and agricultural contaminants, those from Scheldt were most impacted by agricultural and construction activities, PCBs, coal burning, and land use, while Frémur eels were best characterized by lower lipid contents and high parasitic and BTBPE levels.There was a positive correlation between EQR and a human footprint index highlighting the capacity of silver eels for biomonitoring human activities and the potential impact on the suitability of the aquatic environment for eel population health. EQR therefore represents a step forward in the standardization and mapping of eel quality risks, which will help identify priorities and strategies for restocking freshwater ecosystems.
43.	Sjöberg, Niklas B., 1972- (författare) Eel migration - results from tagging studies with relevance to management 2015 Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract In response to the drastic decline of the European eel (Anguilla anguilla (L.)) fisheries have been reduced and elvers are stocked in areas where natural abundances are low. Are these measures adequate? To answer different aspects of this question, we have analysed more than a century of eel tagging, using both traditional and more novel capture – recapture analyses. Based on these long-term data, we have evaluated the impact of the Swedish eel coastal fisheries using Survival analysis. Our analysis indicates that the fishing mortality just prior the 2009 fishing restrictions were in the order of 10%.More recent tagging programs have focused on issues related to the fate of stocked fish. If and how they migrate out of the Baltic Sea and further on towards the Atlantic Ocean. Both earlier and our new studies reveal that all eels recaptured on the Swedish East Coast, no matter of their origin, migrate at a reasonable speed and direction towards the outlets of the Baltic Sea. Even though it is sometimes difficult to determine their origin, our analyses indicate that stocked fish were scarce among the recaptures. In an experiment on the Swedish West Coast, we knew the individuals’ origin (stocked or wild) and they had similar migration patterns.In contrast, silver eel in Lake Mälaren – assumed to have been stocked as elvers or bootlace eels – seemed to have difficulties in finding the outlets. Instead they overwintered and lost weight. However, weight losses are also significant among non-stocked individuals in the Baltic Sea, both if they overwinter and if they appear to be on their way out from the area. It remains an open question whether eels from the Baltic region in general, and whether the overwintered fish in particular, manage to reach the spawning area in the Atlantic Ocean.Based on current knowledge, I advocate invoking the precautionary approach and to concentrate Swedish eel stockings to the West Coast and allow the young fish to spread out on their own.
44.	Sjöberg, Niklas B., et al. (författare) Effects of the swimbladder parasite Anguillicola crassus on the migration of European silver eels Anguilla anguilla in the Baltic Sea 2009 Ingår i: Journal of Fish Biology. - : Wiley. - 0022-1112 .- 1095-8649. ; 74:9, s. 2158-2170 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract In a mark–recapture study in 2006, migrating European Anguilla anguilla silver eels were caught,tagged and released in the Baltic Sea and recaptures in commercial pound nets examined for possibleeffects on migration of infection with the swimbladder parasite Anguillicola crassus. The overallrecapture rate was 36%. The prevalence of infection was lowest at the northernmost sampling site.There were no significant differences between infected and uninfected A. anguilla in conditionindices, body fat content and estimated migration speeds. Parasite infection intensity levels weresignificantly negatively correlated with times and distances covered between release and recapture,but did not correlate with migration speed. It appears that more heavily infected A. anguilla wererelatively more vulnerable to recapture in pound nets. It is hypothesized that parasite-induced damageto the swimbladder inhibited vertical migrations and infected A. anguilla tended to migrate inshallower coastal waters, relatively close to the shore.
45.	Sjöberg, Niklas B., et al. (författare) Migration of eels tagged in the Baltic Sea and Lake Mälaren Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Eels (Anguilla spp) are in decline worldwide and the signs of a reduced recruitment have been observed in continental Europe ever since the early 1970s. In order to protect and recover the European eel, EU (the European Union) decided in 2007 to establish a recovery plan, aiming at protection and restoration. Stocking is, together with reduced fisheries and higher survival when passing hydro-electrical power plants, a measure accepted by the EU, and is today used by many European countries, according to their management plans. In the early 20th century eel stocking programs started in Sweden and in other countries around the Baltic Sea, and in Sweden the responsible authorities encouraged stocking activities already at the end of 19th century.In this study, tagging experiments were conducted to follow eel migration from Lake Mälaren and from four sites along the Swedish east coast in the Baltic Sea. Recaptured tagged eels were retrieved from the fishermen, allowing for the opportunity to investigate origin by otolith microchemistry and to discover morphological differences after tagging. Several changes took place; e.g. eye index increased while weight and condition decreased with migrated distance and time until recapture.A majority of the tagged eels in Lake Mälaren did not migrate out of any of the outlets in the eastern part of the lake, irrespective of their origin. Most of them were caught in the opposite direction and continued to be caught in the lake 1-3 years after tagging, with significant weight losses. Overwintering is suggested to be a poorly chosen option, but it is uncertain whether this is a natural behaviour or a result of translocation and restocking.Concerning coastal eels, origin had no effect on the migration behaviour; a majority of the tagged eels migrated towards the outlet of the Baltic Sea. Interestingly, a minority of the recaptured eels originated from stocked fish. Instead, they were dominated of natural immigrants who had spent most of their lives in brackish waters.
46.	Sjöberg, Niklas, et al. (författare) Migration of eels tagged in the Baltic Sea and Lake Malarenin the context of the stocking question 2017 Ingår i: Ecology of Freshwater Fish. - : Wiley. - 0906-6691 .- 1600-0633. ; 26:4, s. 517-532 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Eels (Anguilla spp.) are in decline worldwide, and the signs of reduced recruitment have been observed in continental Europe since the early 1970s. To aid recovery of the European eel, stocking is used by many European countries as a management option. In this study, tagging experiments were conducted to follow eel migration from Lake Malaren and four sites along the Swedish east coast in the Baltic Sea. The recaptured tagged eels were retrieved from fishermen, allowing for the opportunity to investigate their origin (brackish water, stocked in freshwater or a mix in between) by otolith microchemistry and to assess for morphological differences after tagging. Several changes took place; for example, eye index increased while weight and condition decreased with migrated distance and time until recapture. In Lake Malaren, the majority of tagged eels did not migrate out of the outlets, irrespective of their origin. Most of them were caught in the opposite direction and continued to be caught in the lake 1-3years after tagging, with significant weight losses. Overall, overwintering is suggested to be an inferior option, but it is uncertain whether this is a natural behaviour or a result of translocation and restocking. For coastal eels, origin had no effect on migratory behaviour; a majority of the tagged eels migrated towards the outlet of the Baltic Sea. Interestingly, a minority of the recaptured eels originated from stocked fish. Instead, recaptures were dominated by natural immigrants that had spent most of their lives in brackish waters.
47.	Svedäng, Henrik, et al. (författare) A decade’s worth of otolith pixe analyses 2015 Ingår i: International Journal of PIXE. - 0129-0835 .- 1793-6616. ; 24, s. 85-100 Tidskriftsartikel (refereegranskat)
48.	Warrén-Stomberg, Margareta, et al. (författare) Postoperative pain management on surgical wards : do quality assurance strategies result in long-term effects on staff member attitudes and clinical outcomes? 2003 Ingår i: Pain Management Nursing. - : Elsevier. - 1524-9042 .- 1532-8635. ; 4:1, s. 11-22 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Postoperative pain management (POPM) remains suboptimal on surgical wards in many countries despite the availability of effective analgesics, new technologies for drug administration, and clinical practice guidelines for pain management. The aim of the present study was to assess remaining long-term effects on pain management routines, patient experiences, and staff member attitudes in surgical wards more than 3 years after introduction of a quality assurance program for POPM and compare the findings to those of an organization where a corresponding systematic, entire hospital, quality assurance program had not been completed. A descriptive and comparative design, based on survey data from both patients (N = 110) and staff members (N = 51) on urologic surgery wards, was used. Significant (p < .05 to p < .0002) overall relationships were observed for identified shortages in pain management routines (lack of preoperative information, inadequate preoperative discussions on pain management, wait for pain killer) and reported experience of pain, nausea, or vomiting in the postoperative period. The quality assurance program, anesthesia-based pain services using a nurse-based anesthesiologist-supervised model, resulted in more adequate pain management routines, better patient satisfaction with POPM, and increased confidence in pain management among nurses on the surgical wards. On the basis of the present study it may be concluded that more than 3 years after the introduction of a quality assurance program for POPM in surgical wards, the pain management routines, patient experiences, and staff member attitudes have remained markedly improved and in accordance with the aims of accepted clinical practice guidelines for surgical pain management.
49.	Wickström, Anders, et al. (författare) Analysis of wind turbines under harsh operation conditions 2019 Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract This project focuses on the harsh operational conditions that sometimes lead to gearbox and bearing failures before their expected lifespan have been reached. Individual wind turbines that are subjected to extreme wind conditions and other severe operational conditions have been identified in close cooperation with wind turbine operators. Methods for determining the operational severity from data acquired during operation have been developed. Raw measured data have been processed and compared to the assumed data that were used in the wind turbine design process. Feedbacks from maintenance reports have been used to strengthen the relevance of these indices. A generic V90 turbine model has been created for the simulations using both FAST and VIDYN aero elastic simulation codes. The wind turbine dynamical behaviour has been analysed in arbitrary wind conditions and grid dynamics. The assessment has been made using 17 wind turbines of same design but with different operational conditions. The data from these turbines have been compared and comparison has also been made using simulated data for complex and flat terrains. The results show that the complex terrain increases the fatigue on the gearbox shaft and the fluctuation of wind direction in the complex terrain is much higher than for the flat terrain, resulting in more destructive fatigue loads. Simulation also shows that de-rating of the turbine has a significant impact on the loads in the drive train but no significant impact on the fatigue loads on the nacelle. There are different systems running for capturing operational data during operation. Normally the system stores only one measurement data point at each 20 seconds, i.e. 0.05 Hz. Then it is difficult to observe any details related to loads based on turbulence or other environment or technical conditions. For that reason, the project has managed to get higher resolution measurement data, 1 Hz sample rate, for specific turbines in the available fleets. The complex topography of a specific wind farm was extracted from LASer data and it was imported into the Computational Fluid Dynamics (CFD) software, STAR-CCM+, to generate the computational wind grid for the numerical simulations. The on-site meteorology mast data, provided by project partners, were used to determine the dominant mean wind speed/direction and turbulence intensity. A system simulation model in FAST or VIDYN can reasonably well predict the hub forces and mechanical torque of a Vestas V90 turbine under different kind of wind load in operation. A turbine designer is allowed to use any specific wind conditions as input for the load calculations. It might be outside the wind classes specified in IEC-61400-1 and therefore denoted class S, where the specific input conditions are stated. Using the calculated data for the complex terrain, a class 3S turbine has been defined with turbulence intensity, TI=0.17, shear α = 0.34 in comparison with standard wind turbine class 3A with TI=0.16 and α = 0.20. When using these input conditions, a fatigue load comparison and evaluation has been done. It shows that both drive torque and tower top bending moment increase with about 6 percent when class3S is used.
50.	Wickström, Hans, et al. (författare) Applying Motivational Interviewing To Induce Compliance with Radon Gas Radiation Legislation – A Feasibility Study 2017 Ingår i: Psychology and Education Journal. - 1553-6939. ; 54:3 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract In this study we report how the communicative method “Motivational Interviewing” (MI) is adapted to the context of health safety inspections. The principal aim is to analyze the effect of MI training on inspectors’ communicative skills and to discuss the outcome in relation to a previous study that involved training of inspectors in a broader context. A further aim of this study is to explore whether it is possible to establish an effect of MI-trained inspectors on property owners’ compliance with the request for reporting radon gas radiation measurement results.

Skapa referenser, mejla, bekava och länka

Länka till träfflistan

Träfflista för sökning "WFRF:(Wickström Håkan) "

Avgränsa träffmängd

År