| 1. |
- Ahlbäck Widenfalk, Lina, et al.
(författare)
-
Systematisera ekologisk kunskap för att effektivisera ekologisk kompensation : Slutrapport
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ekologisk kompensation har föreslagits som ett viktigt verktyg för att stoppa förlusten av biologisk mångfald och naturmiljöer, en förlust som till stor del beror på människans utnyttjande av en allt större andel av jordens yta. Det finns oklarheter kring hur ekologisk kompensation implementeras och hur det bör utformas för att vara effektiv. Trots att ekologisk kompensation har funnits som en del i den svenska lagstiftningen sedan 1999 så har det än så länge inte använts i större omfattning i Sverige. Noggranna utvärderingar av ekologisk kompensation har bara gjorts i enstaka fall. Därför finns stora kunskapsluckor kring dess tillämpning och verkan i stora delar av världen, samt för många biotoper och typer av kompensationsåtgärder.Det övergripande syftet med projektet har varit att ta fram vägledning för att effektivisera tillämpningen av ekologisk kompensation i Sverige. Detta gjorde vi genom att dels syntetisera tillgänglig kunskap om effektiviteten i olika restaureringsåtgärder, dels utvärdera hur ekologisk kompensation tillämpas i Sverige idag för att identifiera hinder för optimal implementering. Vi har använt intervjuer och en workshop för att undersöka hur arbetet med ekologisk kompensation utförs och vilka utmaningar som är förknippade med detta. Vi har även genomfört systematiska översikter och meta-analyser för att utvärdera den vetenskapliga litteratur som utvärderar naturvårdsrestaureringar i landsmiljöer i de delar av världen med ett klimat som liknar det som råder i Sverige.Intervjuerna med 17 personer som arbetar med ekologisk kompensation visade att kompensationsåtgärder som reglerades av lagstiftning oftast var kopplade till art- och habitatskydd och mer sällan till naturreservat och Natura 2000-områden. Vanligast kompenseras enskilda träd, skog, våtmarker eller vattendrag och dammar, och vanligast nämnda artgrupper var fåglar och groddjur. De genomförda åtgärderna inkluderade främst olika typer av restaurering, men även anläggning av mindre dammar var vanligt. På grund av många praktiska hinder vid implementering av ekologisk kompensation i det svenska systemet – innefattande både lagverk och processer och rutiner hos myndigheterna kring hantering av kompensation – gjordes sällan ekologiska avvägningar kring vilken kompensation som var lämpligast. Osäkerhet kring vad som är ekologisk kompensation gjorde ibland tillämpningen otydlig. Osäkerhet fanns även kring vad som är viktigast att prioritera, närhetsprincipen (kompensationsåtgärd nära påverkan, d.v.s. ”on site” vs. ”off site”) eller likhetsprincipen (samma naturmiljö och arter kompenseras som påverkas, d.v.s. ”in-kind” vs. ”out-of kind”). En avsaknad av ett helhetsperspektiv identifierades också, d.v.s. avsaknad av ett perspektiv där mer än det enskilda exploaterings-projektets effekt och fler aspekter av naturvärden inkluderas, och bedömningar på landskapsnivå görs. Det finns en risk att nuvarande inriktning med fokus på enskilda arter, en inställning att allt är bättre än inget, att allt går att kompensera, och bedömningar på liten skala kan missgynna naturvården i stort. Sammantaget skapar det ett otydligt system där långsiktiga konsekvenser för biologisk mångfald blir osäkra.I genomgången av utvärderingar av naturvårdsrestaureringar i den vetenskapliga litteraturen fann vi 93 studier som uppfyllde våra kriterier, som bland annat krävde en före-efter-kontroll-design (s.k. BACI design). Av dessa hade 36 utvärderat restaureringsåtgärder i skog, 35 i gräsmarker, 20 i våtmarker och tre i sandmarker. Effekten av restaurering varierade stort mellan studier men var generellt svagt positiv eller gav ingen säkerställd effekt. Utfallet var likartat mellan de fyra biotopkategorierna. Det fanns något större skillnad i generell effekt mellan smalare biotopkategorier, där även negativa effekter uppvisades i vissa fall medan några biotoper hade en tydligare positiv effekt av restaurering. Flest utvärderingar var gjorda på växter, följt av leddjur (insekter och spindeldjur) och fåglar, med liknande resultat för de olika artgrupperna. Endast för kärlväxter fanns tillräckligt med utvärderingar av enskilda arter (35 studier) så att vi kunde analysera skillnader mellan olika grupper utifrån deras funktionella egenskaper, men även här var variationen för stor för att dra generella slutsatser. Det är därför svårt att dra slutsatser kring vilka restaureringsåtgärder som lämpar sig bättre som kompensationsåtgärder än andra för majoriteten av biotoper, åtgärdskategorier och artgrupper vi undersökt. Fortsatt uppbyggnad av väl designade uppföljningsstudier borde därför prioriteras.De identifierade bristerna i enhetlig implementering av ekologisk kompensation i Sverige, tillsammans med bristen på välgrundad kunskap om effekten av olika restaureringsåtgärder, gör att vi föreslår att:En nationell standard tas fram, rutiner utarbetas för tillsynsmyndigheter, och ekologisk kompensation integreras bättre i hela beslutsprocessen. • Ett bredare helhetstänkande kring bevarandet av biologisk mångfald och ekosystemtjänster möjliggörs, genom att öka fokus på landskapsperspektiv och ta hänsyn till fördröjningseffekter för både konsekvenser av exploatering och nyttan av kompensationsåtgärder.Goda exempel på kompensationsåtgärder sammanställs och tillgängliggörs för att höja kvalitén på genomförd kompensation.Framtida kompensationsprojekt gör en systematisk uppföljning av naturvärden som förloras vid exploatering och av de som skapas via kompensationsåtgärder. Myndigheter som ställer krav på ekologisk kompensation bör samtidigt ställa krav på systematisk och långsiktig uppföljning av kompensationsåtgärdernas effekter på naturvärdena.En geografisk databas för dokumentation av alla kompensationsområden utvecklas och i den kopplas dessa till motsvarande områden som exploaterats. För att följa upp de naturvärden som förloras och de som avsätts, förstärks och restaureras för att kompensera för dessa. En sådan databas möjliggör att långsiktigt kunna följa i vilken mån kompensationsområden utgör en motvikt till de värden som förloras.
|
|
| 2. |
- Ahlbäck Widenfalk, Lina, et al.
(författare)
-
Ekologisk kunskap för ekologisk kompensation : Syntes av forskningsprojekten Systematisera ekologisk kunskap för att effektivisera ekologisk kompensation och När kan ekologisk kompensation bidra till att bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster?
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den här rapporten sammanfattar två projekt inom Naturvårdsverkets forskningssatsning om ekologisk kompensation: Systematisera ekologisk kunskap för att effektivisera ekologisk kompensation och När kan ekologisk kompensation bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster?På en stor del av jordens yta har människan kraftigt försämrat förutsättningarna för biologisk mångfald och de ekosystemtjänster som den ger upphov till, vilket därför även påverkar samhällen negativt. Ekologisk kompensation har föreslagits som ett viktigt verktyg för att stoppa förlusten av biologisk mångfald. Det är dock ett relativt nytt sätt att arbeta med naturvård och det finns oklarheter kring hur det bör implementeras i praktiken. Noggranna utvärderingar av ekologisk kompensation har bara gjorts i enstaka fall. Därför finns stora kunskapsluckor kring dess tillämpning och effektivitet i stora delar av världen, samt för många naturtyper och typer av kompensationsåtgärder.Vi har genom intervjuer undersökt hur arbetet med ekologisk kompensation bedrivs och vilka utmaningar som finns i Sverige idag. Vi har även genomfört systematiska översikter och meta-analyser för att syntetisera den vetenskapliga kunskap som finns rörande ekologisk kompensation globalt, samt rörande naturvårdsrestaureringar i landsmiljöer i de delar av världen med ett klimat som liknar det som finns i Sverige.Intervjuerna med 17 tjänstemän och praktiker som arbetar med ekologisk kompensation visade att kompensationsåtgärder som reglerades av lagstiftning oftast var kopplade till art- och habitatskydd och mera sällan till naturreservat och Natura 2000-områden. Vanligast är att enskilda träd, skogar, våtmarker eller vattendrag och dammar kompenseras, och fåglar och groddjur var de artgrupper som nämndes oftast. De genomförda åtgärderna inkluderade främst olika typer av restaurering, men även anläggning av mindre dammar var vanligt. På grund av många praktiska hinder vid implementering av ekologisk kompensation (innefattande såväl lagverk och processer som rutiner hos myndigheterna kring hantering av kompensation) gjordes sällan ekologiska avvägningar kring vilken kompensation som var lämpligast. Osäkerhet kring vad som är ekologisk kompensation och om det är viktigast att prioritera närhetsprincipen (kompensationsåtgärd nära påverkan) eller likhetsprincipen (samma naturmiljö och arter kompenseras som påverkas) skapade otydlighet i tillämpningen. En avsaknad av helhetsperspektiv, som innebär att mer än det enskilda exploateringsprojektets effekt och fler aspekter av naturvärden inkluderas, och att bedömningar görs på landskapsnivå, identifierades också. Det finns en risk att nuvarande inriktning med fokus på enskilda arter, bedömningar som görs på liten skala och en inställning att allt är bättre än inget och att allt går att kompensera kan missgynna naturvården i stort. Sammantaget skapar det ett otydligt system där långsiktiga konsekvenser för biologisk mångfald är osäkra.I genomgången av vetenskaplig litteratur som har utvärderat ekologisk kompensation fann vi 40 studier, men endast en av dessa kunde utvärdera om det har skett någon nettoförlust av biologisk mångfald. Majoriteten av dessa kom från våtmarks- eller sötvatten-miljöer i Nordamerika. Generellt lyckades kompensationsprojekten inte kompensera ekosystemtjänster fullt ut. Det fanns dock en fördröjningseffekt, så att kompensationslokalerna blev mer lika referensen ju längre tid som förflutit sedan kompensationsåtgärden utfördes. För biologisk mångfald var mönstret inte lika tydligt som för ekosystemtjänster. Det var stor variation mellan olika studier och det fanns heller inte någon tydlig skillnad mellan olika organismgrupper, eller mellan olika naturtyper.När vi gick igenom utvärderingar av naturvårdsrestaureringar fann vi 93 studier som uppfyllde våra kriterier, som bland annat innebar en före-efter-kontroll-design (s.k. BACI design). Av dessa hade 36 utvärderat restaureringsåtgärder i skog, 35 i gräsmarker, 20 i våtmarker och 3 i sandmarker. Effekten av restaurering varierade stort mellan studier, och restaureringen ledde inte alltid till högre biologisk mångfald. Skillnaden i utfall mellan typerna av ekosystem var små, men det fanns något större skillnad i effekt av restaureringen mellan olika naturtyper (till exempel mellan lövskog kontra barrskog, eller öppen gräsmark kontra hedar). De flesta studier hade utvärderat effekter på växter, följt av leddjur (insekter och spindeldjur) och fåglar. Skillnaderna i effekt mellan olika artgrupper var också små. Endast för kärlväxter fanns så många utvärderingar av individuella arter (35 studier) att vi kunde analysera skillnader mellan olika grupper utifrån deras funktionella egenskaper, men även här var variationen för stor för att dra generella slutsatser. För alla typer av ekosystem där antalet studier var tillräckligt stort (skog, gräsmarker och våtmarker) ökade effektstorleken med ökande tid sedan restaureringsåtgärderna utförts.Utifrån de identifierade bristerna i enhetlig implementering av ekologisk kompensation i Sverige rekommenderar vi en nationell standard och etablerade rutiner för tillsynsmyndigheter, som bland annat kan öka fokus på landskapsperspektiv och bredare inkludering av naturvärden. Genom att tillgängliggöra goda och sämre exempel på kompensationsåtgärder kan kvalitén på genomförd kompensation höjas. Vi rekommenderar även att framtida ekologiska kompensationsprojekt systematiskt utvärderar både de naturvärden som förloras vid exploatering och de som uppstår via kompensationsåtgärder. Myndigheter som ställer krav på ekologisk kompensation bör därför samtidigt ställa krav på systematisk och långsiktig uppföljning av kompensationsåtgärdernas effekter på naturvärdena. Eftersom det ofta är flera olika naturvärden som påverkas av en och samma exploatering, måste myndigheterna vara medvetna om vilka av dessa som kompensationsåtgärderna syftar till att kompensera, och exploateringens effekter av dessa behöver också följas upp.
|
|
| 3. |
- Blicharska, Malgorzata, 1979-, et al.
(författare)
-
Operationalisation of ecological compensation : Obstacles and ways forward
- 2022
-
Ingår i: Journal of Environmental Management. - : Elsevier. - 0301-4797 .- 1095-8630. ; 304
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Ecological compensation (EC) has been proposed as an important tool for stopping the loss of biodiversity and natural values. However, there are few studies on its actual operationalisation and there is high uncertainty about how it should be designed and implemented to be an effective way of performing nature conservation. In this study we focus on ecological compensation in Sweden, a country where it is in the process of being implemented more broadly. Using interviews and a workshop we investigate how the work with the implementation is carried out and what challenges exist. The results show that implementation of EC is at an early stage of development and there are many practical obstacles, linked to both legislation and routines in the planning processes. There is a lack of holistic perspective and large-scale thinking, a quite strong focus on a small number of individual species, and an overall attitude that anything is better than nothing, all of which can have negative consequences for biodiversity conservation overall. Based on the results we discuss the need for better integration of EC into the entire decision-making process and for a holistic approach to preservation of biodiversity and ecosystem services, by increasing the focus on landscape perspective and considering delays in compensation outcomes. There is also a need for a national level standard for EC, making good and worse examples of compensation measures available and systematic monitoring of EC projects. Finally, a spatially explicit database to document all EC areas should be introduced both to ensure consistency in protection from future development plans and to enable long-term monitoring of EC outcomes.
|
|
| 4. |
- Öckinger, Erik, et al.
(författare)
-
När kan ekologisk kompensation bidra till att bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster? : Slutrapport
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Om ekologisk kompensation ska kunna bidra till att hindra förlusten av biologisk mångfald och ekosystemtjänster krävs god kunskap om faktorer som främjar respektive hindrar att kompensationsåtgärder är effektiva. Vi har gjort två olika litteratursynteser som handlar om detta: 1) En syntes av vetenskapliga studier som utvärderar ekologisk kompensation, och 2) En syntes av vetenskapliga studier som utvärderar naturvårdsrestaureringar (vilket är en vanlig form av ekologisk kompensation), som utförts i andra sammanhang än ekologisk kompensation.Vi fann endast 40 vetenskapliga studier från hela världen som utvärderade effekter av ekologisk kompensation på biologisk mångfald eller ekosystemtjänster. Endast en av dessa var utformad så att man kunde avgöra om kompensationen har hindrat att det skett någon nettoförlust av biologisk mångfald. Den vanligaste typen av kompensation som utvärderades i dessa studier var nyskapande av biotoper. Majoriteten av studierna var utförda i våtmarker eller sötvattensmiljöer i Nordamerika, och det är därför svårt att dra generella slutsatser som går att tillämpa på andra naturtyper och i andra delar av världen. Det verkar dock som att det är svårare, eller tar längre tid, att kompensera ekosystemtjänster än biologisk mångfald.Vår syntes av 93 vetenskapliga studier som utvärderat restaureringsåtgärder genom att jämföra både före och efter restaurering samt med kontrollmiljöer utan åtgärder, visade på stor variation i utfall. Naturvårdsrestaureringar leder långt ifrån alltid till högre biologisk mångfald. Effekten av restaurering skiljde sig inte tydligt mellan de studerade ekosystemen skog, gräsmarker, våtmarker och sandmarker, och inte heller mellan olika organismgrupper. Däremot verkar effekten av restaureringen ta längre tid i skogsmiljöer än i gräsmarker och våtmarker. Inom respektive typ av ekosystem fanns skillnader mellan specifika restaureringsåtgärder, och i flera fall var effekten bättre när man utfört en kombination av åtgärder än effekten av dessa åtgärder för sig. För att kunna bedöma under vilka förutsättningar restaurering på en plats kan vara en effektiv åtgärd för att kompensera naturvärden som förlorats på en annan plats är det viktigt att förstå bättre vad den stora variationen i utfall beror på.Tyvärr fanns det alltför få studier för att möjliggöra en utvärdering av potentiella synergier eller avvägningar mellan olika mål med restaureringar, som mellan biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Framtida studier bör därför belysa sådana potentiella synergier eller avvägningar.Vår syntes visar att:Det finns stora kunskapsluckor kring hur väl ekologisk kompensation hindrar förlusten av biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Det är därför ännu inte möjligt att ta fram evidensbaserade riktlinjer för hur ekologisk kompensation bör utformas.Innan kunskap finns bör inte ekologisk kompensation användas storskaligt som medel för att hindra förlusten av biologisk mångfald.När man utformar kompensationsåtgärder är det viktigt att använda ekologisk kunskap. Även om antalet utvärderingar av ekologisk kompensation är litet kan man få god vägledning från andra typer av ekologiska undersökningar.För att kunna utvärdera vilka kompensationsåtgärder som förhindrar nettoförluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster behöver myndigheter som begär ekologisk kompensation samtidigt kräva en systematisk och långsiktig uppföljning av utfallet av kompensationen.
|
|
| 5. |
- Ahlbäck Widenfalk, Lina, et al.
(författare)
-
Age and level of self-organization affect the small-scale distribution of springtails (Collembola)
- 2018
-
Ingår i: Ecosphere. - : Wiley. - 2150-8925. ; 9
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- In studies of community assembly, species are often assumed to have similar spatial distributions and responses to the environment regardless of age or size. Under this assumption, it is possible to use species and species-level traits in community composition studies. Here, we test this assumption for two species of soil-living arthropods (springtails: Collembola) with direct development but assumed differences in self-organizing behavior. We expected that the species with more pronounced social interactions (Hypogastrura tullbergi) should be less influenced by environmental factors and species interactions across all age classes, than Folsomia quadrioculata that is not known to exhibit social behavior. We used variance partitioning to examine the relative contributions of soil variables, vegetation composition, and other Collembola, vs. spatial variables (as a proxy for intraspecific interactions, i.e., self-organization), on the distribution of the two species and three of their age classes. We show that two coexisting species with clear aggregation patterns greatly differ in how much the environment contributes to affecting the species' spatial structure. Local F.quadrioculata abundance was explained by different spatial and environmental variables depending on age class. In contrast, for H.tullbergi, spatial variables explained more of the abundance variation in all age classes. These differences have implications for the general predictability of changes in spatial structuring of species, as self-organized species may be less likely to respond to changes in environmental factors. Our results show that because age classes may be differentially affected by environmental conditions, caution should be taken when assuming that species traits can be applied to all developmental stages in a species.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Ahlbäck Widenfalk, Lina, et al.
(författare)
-
Small-scale Collembola community composition in a pine forest soil - Overdispersion in functional traits indicates the importance of species interactions
- 2016
-
Ingår i: Soil Biology and Biochemistry. - : Elsevier BV. - 0038-0717 .- 1879-3428. ; 103, s. 52-62
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Soil communities are considered to be remarkably species-rich and to have many generalist species with seemingly similar niche requirements. The composition of soil fauna communities is often highly variable even at the plot scale, and both the environment and the spatial configuration of microhabitats are regarded as important forces shaping the structure of local communities. However, to what extent these forces are important in different ecosystems is not clear. We examined the relative roles of environmental (abiotic), vegetation (biotic) and spatial variables (using Moran's eigenvector maps, MEM) for the small-scale variation in springtail (Collembola) communities in a 100 m(2) area of the forest floor of a mature Scots pine forest in central Sweden, with small variation in important environmental variables.We found that most of the small-scale variation in community composition could be explained by spatial variables, either alone or jointly with the environmental variables. Spatial variability in community composition, in turn, could be related to shifts in functional traits of the component species. Within local communities (samples), species showed a higher diversity than expected by chance in almost all examined traits, indicating that differences in resource and micro-habitat utilisation enable Collembola species to coexist. Competition between species is therefore likely to be important for structuring Collembola communities at this spatial scale. The results indicate that the spatial scale of study and heterogeneity of environmental factors influence soil fauna community assembly processes through effects on the relative importance of environmental filtering compared to filtering by limiting similarity or competitive exclusion. (C) 2016 The Authors. Published by Elsevier Ltd.
|
|
| 9. |
- Ahlbäck Widenfalk, Lina, et al.
(författare)
-
Spatially structured environmental filtering of collembolan traits in late successional salt marsh vegetation
- 2015
-
Ingår i: Oecologia. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0029-8549 .- 1432-1939. ; 179, s. 537-549
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Both the environment and the spatial configuration of habitat patches are important factors that shape community composition and affect species diversity patterns. Species have traits that allow them to respond to their environment. Our current knowledge on environment to species traits relationships is limited in spite of its potential importance for understanding community assembly and ecosystem function. The aim of our study was to examine the relative roles of environmental and spatial variables for the small-scale variation in Collembola (springtail) communities in a Dutch salt marsh. We used a trait-based approach in combination with spatial statistics and variance partitioning, between environmental and spatial variables, to examine the important ecological factors that drive community composition. Turnover of trait diversity across space was lower than for species diversity. Most of the variation in community composition was explained by small-scale spatial variation in topography, on a scale of 4-6 m, most likely because it determines the effect of inundation, which restricts where habitat generalists can persist. There were only small pure spatial effects on species and trait diversity, indicating that biotic interactions or dispersal limitation probably were less important for structuring the community at this scale. Our results suggest that for springtails, life form (i.e. whether they live in the soil or litter or on the surface/in vegetation) is an important and useful trait to understand community assembly. Hence, using traits in addition to species identity when analysing environment-organism relationships results in a better understanding of the factors affecting community composition.
|
|
| 10. |
- Ahlbäck Widenfalk, Lina
(författare)
-
Springtails in space : factors structuring Collembola populations and communities, revealed by trait-based analyses
- 2017
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The relative influence of environmental conditions, biotic interactions and dispersal limitation for community structure and diversity patterns is a reoccurring theme in community ecology. In studies of soil fauna communities, small-scale horizontal and vertical variations in environmental variables and biotic interactions have often been disregarded, despite these being key factors to understanding the diversity of soil fauna communities. In this thesis I examined the spatial distribution patterns of springtail (Collembola) species and communities in three different ecosystems: a salt marsh, mature pine forests and a high Arctic tundra meadow. The different systems consisted of a, to the human eye, homogeneous habitat. Still, they had different regimes and small-scale heterogeneity in environmental variables. In the three first studies the focus was on species and trait composition and diversity, at scales from 10 cm to 300 km. In the fourth paper I question the use of species-level analyses of distribution patterns, as different age classes within a species might be structured by different factors. I found that when habitat conditions were kept as similar as possible, the pine forest Collembola communities had similar functional diversity, although there was a high species turnover both between samples within study sites and between sites. The functional similarity between samples was lower in the salt marsh habitat, a habitat characterized by frequent inundation events. The small-scale variation in species and trait composition was best explained by spatial variables in the stable mature pine forest floor, while in the dynamic salt marsh environmental variation was most important. Coexisting species showed a higher difference in traits than expected in the pine forest, while coexisting species were similar in traits in the salt marsh. This indicates that species interactions can have a large impact on the community composition of springtails at small spatial scales. Small-scale niche partitioning may be one explanation for the high local diversity observed in many soil communities. I found that incorporating species-specific trait information in studies greatly helps our understanding of the mechanisms structuring communities, despite the finding that in some species of collembolans different age classes may use space differently. To improve our understanding of Collembola communities both these factors should be considered in future studies.
|
|
| 11. |
- Ahlbäck Widenfalk, Lina, et al.
(författare)
-
The effect of landscape structure and habitat composition on the presence of the threatened parasitic sand-living beetle Apalus bimaculatus (Coleoptera: Meloidae)
- 2013
-
Ingår i: Canadian Entomologist. - : Cambridge University Press (CUP). - 0008-347X .- 1918-3240. ; 145, s. 626-638
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Apalus bimaculatus (Linnaeus) (Coleoptera: Meloidae) is a beetle currently managed for conservation in Sweden. The species inhabits at-risk ephemeral and patchily distributed sandy habitats. However, little is known about its ecology and the factors important for its distribution. We censused 158 discrete sand patches within 31 potential sites for A. bimaculatus and examined which environmental variables predicted the probability of finding the beetle. Apalus bimaculatus was found at 17 sites, its presence at sand-patch scale was positively correlated with sand-patch area, sand temperature, and medium-sized sand grains. Although the beetle is assumed to be a parasite on the solitary bee, Colletes cunicularius (Linnaeus) (Hymenoptera: Colletidae), presence of the bee was a very weak predictor for A. bimaculatus, while other sand-living Hymenoptera were a strong predictor. At site-level scale, the beetle was positively correlated with total amount of sandy habitat and presence of sand-living Hymenoptera. Our study suggests that management strategies for this species should not consider sandy habitats equally. Rather, management efforts should focus on maintaining sites with larger total sandy areas, creating larger sand patches with medium-grained sand and a high degree of sun exposure. We also highlight that biotic interactions between the beetle and sand-living Hymenoptera are still poorly understood but potentially important for successful A. bimaculatus management.
|
|
| 12. |
- Ahlbäck Widenfalk, Lina
(författare)
-
Traits or species – space or environment : how to understand the spatial structure of springtail community composition
- 2014
-
Licentiatavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- How communities are structured and the processes shaping species composition are among the basic questions in ecology. Knowledge about these processes is essential to predict changes in community composition in response to changes in for example climate or land use practices. Soil communities are considered to be both remarkably species-rich and to have many generalist species with seemingly similar niche requirements. Soil fauna composition shows a large variation even at small spatial scales and both local environment and spatial configuration of habitats are regarded as important forces shaping the community composition. In this thesis, I examine the factors influencing small-scale community composition of springtails (Collembola) in two habitats, a variable and dynamic salt marsh and a more stable mature pine forest. The functional traits of species determine both their responses to the environment and their effects on ecosystem processes. The current knowledge on environment - species - traits relationship is limited in spite of its potential importance for ecosystem function. I show that by combining perspectives from two closely linked theoretical frameworks – metacommunity ecology and community assembly theory – we get a better understanding of the important ecological factors operating in this system. I found that the factors influencing community composition was context dependent, but in a predictable way. In the environmentally variable habitat, salt marsh, with spatial and temporal heterogeneity, there was evidence of strong environmental filtering. Small-scale topography was the strongest predictor of community composition, likely due to disturbances restricting where habitat-generalists can persist. In contrast, in the more stable habitat, mature pine forest, environmental filtering appeared weaker and biotic interactions seemed to have a stronger impact. Coexisting species were more similar in traits related to resource utilisation and sensory ability than expected, and variation in species composition was explained mainly by spatial factors like the distance between samples, i.e. each local community seemed to depend on the composition of the surrounding communities.
|
|
| 13. |
- Ahlbäck Widenfalk, Lina, et al.
(författare)
-
Translocation of a sand-associated blister beetle (Apalus bimaculatus) due to urban development in Uppsala, Sweden
- 2018
-
Ingår i: Global Reintroduction Perspectives: 2018 : Case studies from around the globe. - 9782831719023 ; , s. 1-6
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The blister beetle (Apalus bimaculatus, Coleoptera: Meloidae) is a beetle managed for conservation in Sweden. The species inhabits at-risk ephemeral and patchily distributed sandy habitats and are dependent on stable colonies of the bee species (Colletes cunicularius) on which it parasitizes. The beetle is not considered threatened at a global or European level. It has previously been categorized as Vulnerable (VU, 2000) and near threatened (NT, 2005 & 2010) in the Swedish National List, but are now considered as Least Concern (LC, 2015). The change in categorization is due to that more populations have been found, which is believed to be an effect of overlooked populations in the past. The species is still considered as declining in the country, due to a general decrease in area of suitable habitat e.g. from sandpits becoming overgrown after excavation has ceased, and when sand dunes and other sandy areas are used for human development. The beetle population in this project has until now inhabited a sandy area between pine-dominated forest and areas used for human activities. The site is in Uppsala, Sweden, and it is located in a part of the city previously little used for human development but where major building work is planned and ongoing.
|
|
| 14. |
- Ahlbäck Widenfalk, Lina, et al.
(författare)
-
Using citizen-reported data to predict distributions of two non-native insect species in Sweden
- 2014
-
Ingår i: Ecosphere. - 2150-8925. ; 5
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Information on exotic species' current and potential distribution is vital for decisions on management. Species distribution models can predict where colorizations are likely; however, the collection of species' distribution data over large areas in order to parameterize the models is costly. Therefore, modelling methods that are able to use low-cost information such as citizen-reported data are potentially very useful. In this study, we used the species habitat modelling program Maxent to predict the potential geographical distribution of two non-native insect species in Sweden, the butterfly Araschnia levana and the shield bug Graphosoma lineatum. For this we used citizen-reported presence-only open-access data in combination with climate and land cover data from national databases. Our models showed that presence of A. levana was best predicted by winter temperature and habitats related to open grasslands. For G. lineatum, summer temperature and open green areas, in both urban and rural areas were the best predictors for species presence. These models show that large areas of non-colonized potential habitats exist within Sweden. For A. levana these yet-to-be-colonized habitats are mainly in the south, while for G. lineatum these habitats occur in the south and along the Baltic Sea coast. Comparisons of temporal patterns in species reporting for A. levana and G. lineatum to similar insects with known stable populations revealed large 'willingness to report' effects that could potentially bias range expansion rates. Once corrected for, current distribution expansion rates were estimated as 1.9 km/yr and 1.07 km/yr respectively. The study shows the use of public reports in conservation science as a way of gathering species information over large areas. This increases the data sources available for researchers to predict the distribution of species and have the additional value of the involvement of the public in conservation efforts.
|
|
| 15. |
- Filyushkina, Anna, et al.
(författare)
-
Expert assessment of landscape-level conservation strategies in boreal forests for biodiversity, recreation and water quality
- 2022
-
Ingår i: Journal for Nature Conservation. - : Elsevier BV. - 1617-1381 .- 1618-1093. ; 67
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Determining effects of landscape-level conservation strategies is needed, yet a challenging and costly endeavour. The aim of this study was to evaluate the effects of landscape-level conservation strategies in forests on biodiversity and provision of two ecosystem services (recreation and water quality). Specifically, we focused on the spatial allocation of unmanaged areas in production forests and different levels of "land sharing" or "land sparing". They were represented through seven scenarios constructed for a boreal managed forest landscape in central Sweden. All scenarios had the same total level of conservation effort, but they differed in the combinations of sizes of unmanaged areas and how these areas were spread in the landscape. In one scenario, this was complemented with extended rotation of production areas. Experts (researchers in relevant fields) assessed these scenarios for overall biodiversity, recreation, and water quality. We used the Delphi technique: experts filled out an online survey individually in two rounds. In the second round they were familiarized with anonymized responses of others from the previous round. There was little agreement between experts whether concentration of unmanaged areas in one part of the landscape or dispersion of them around the entire area is more beneficial, for biodiversity as well as for the two ecosystem services. The explanation of the opinions given by biodiversity experts were based on different ecological theories resulting in different conclusions (mainly habitat complementation vs. metapopulation ecology). A few large unmanaged areas were considered more beneficial for biodiversity than many small areas. The main argument was that long-term species persistence becomes higher with larger areas. For recreation and water quality, there were almost no differences in estimates between these two strategies. One "land sharing" approach, retention trees, received the lowest score. The second "land sharing" approach, extended rotation, was scored higher, especially regarding recreation. This may be because extended rotations generate features of high recreational value, such as mature, thinned forests with not so much dead wood. Conclusively, we suggest a strategy of mixed conservation measures, with considerable efforts directed towards establishing and maintaining large unmanaged areas.
|
|
| 16. |
- Jonsell, Mats, et al.
(författare)
-
Increasing influence of the surrounding landscape on saproxylic beetle communities over 10 years succession in dead wood
- 2019
-
Ingår i: Forest Ecology and Management. - : Elsevier BV. - 0378-1127 .- 1872-7042. ; 440, s. 267-284
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Studies of the spatial scale to which saproxylic beetles respond to the surrounding landscape have generated varied results. We tested how the relationship between beetle fauna and variables describing the landscape changed over ten years of succession. We hypothesized that the relationship to the nearby landscape would be stronger when the wood was in a later successional stage. This is because habitat predictability is higher in the later stages, as they have a longer turnover time of beetle assemblages than early stages. With higher predict. ability of the habitat, theory expect lower dispersal capacity of hosted species, and thereby higher relation to landscape on smaller scale. The saproxylic beetles were sampled on the same wood objects (high stumps) in three time steps over ten years in 20 clear-cuts in south Sweden. In accordance with our expectations, the nearby (< 5 km radius) forest-landscape variables explained more of the species composition of the saproxylic beetles later in the succession. The first- and third-years geographical location (longitude and latitude) were more important and explained, for three different subsets of beetle species, 21%, 4% and 25% of the fauna composition. At this time, the forest-landscape variables explained almost nothing. After ten years the pattern was the opposite, with surrounding forest explaining up to 27% of the variation, and regional factors almost nothing. We showed that this was related to a shift in the species assemblage after ten years, with an increasing share of species associated with more decayed wood. Our results suggest that successional stage of the dead wood helps explain at what scale saproxylic species respond. Several of the surrounding forest variables were associated with biodiversity hotspots, which thus seem to exist also for species associated with abundant wood types. Latersuccessional species are more indicative of hotspots than earlier-successional species.
|
|
| 17. |
- Jonsell, Mats, et al.
(författare)
-
Substrate specificity among Diptera in decaying bioenergy wood: can they be conserved by the same measures as are currently applied to beetles?
- 2020
-
Ingår i: Biodiversity and Conservation. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0960-3115 .- 1572-9710. ; 29, s. 2623-2662
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Although threatened by forestry, our knowledge concerning saproxylic insects is strongly biased towards well-known orders, mainly beetles (Coleoptera). The beetles have, therefore, formed the basis on which conservation measures of other groups have been formulated. Despite being more species-rich, the Diptera have been rather neglected. Moreover, our limited knowledge of the Diptera suggests that their demands on the dead wood substrate differ markedly from that of coleopterans. We tested if this is true by comparing the substrate requirements of dipteran and coleopteran species by analysing the affinities of species assemblages for logging residues differing in age, size, and tree species. Insects were reared out from the same samples of bioenergy wood from clear-cuts in Sweden. 15 species of Brachyceran flies were compared with 56 species of Coleoptera. We found the average level of specialisation to be similar between the two groups, but the dipterans had (contrary to the expectations) a higher proportion of specialists. Affinities for differently aged wood were similar. More dipterans than beetles were associated with the coarsest wood (diameter 9 cm-15 cm). More dipterans than beetles tended to be associated with aspen (Populus tremula), while Coleoptera tended to be more associated than Diptera with oak (Quercus) and spruce (Picea abies). We conclude that most recommendations for conserving the saproxylic beetle fauna also seem to benefit dipterans, but that the dipterans might be even more sensitive to which qualities of the wood that is preserved. The high conservation value of aspen is already recognised and our results for dipterans strengthen this. The high incidence of many dipteran species in logging residues suggests that many dipterans use sun-exposed environments.
|
|
| 18. |
- Josefsson, Jonas, et al.
(författare)
-
Compensating for lost nature values through biodiversity offsetting-Where is the evidence?
- 2021
-
Ingår i: Biological Conservation. - : Elsevier. - 0006-3207 .- 1873-2917. ; 257
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Biodiversity offsetting is becoming a principal instrument for managing biodiversity and ecosystem services in society. Still, it is unclear whether biodiversity offsetting can fully mitigate losses to natural values. When reviewing published studies on offsetting, we found only 40 evaluations with primary outcome data on biodiversity or ecosystem services. Among these, we found no evidence that biodiversity gains from offsets actually compensate for development-associated losses, because losses were never estimated. The failure to quantify losses is troubling from a conservation perspective, as applying offsets that do not match up losses and gains will result in continued net loss of biodiversity. Instead, most studies (76%) included only reference habitats as comparator and evaluated singular taxa of biodiversity (66%), and rarely ecosystem services (ES). The overall meta-analysed effect size from reference habitat comparisons suggests that offsets perform poorly when contrasted to these habitats. There was a strong bias towards North American freshwater biomes, with only six published evaluations from terrestrial habitats. The bias and small number of studies precluded any detailed meta-analytical enquiries, such as identification of main drivers of outcomes. For biodiversity offsetting to be an important instrument for halting biodiversity losses, all actions must build on solid scientific evidence, and our review show that this evidence base is yet not in place. We conclude that there is a strong need for rigorous evaluation of offsetting projects, and to this end governments could request long-term monitoring programmes as an integral part of offsetting actions and make data openly available for assessment.
|
|
| 19. |
- Jönsson, K. Ingemar, et al.
(författare)
-
Ekologisk kompensation som verktyg i miljömålsarbetet : Syntes från en forskningssatsning
- 2023
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna rapport utgör en syntes av de sju projekt som finansierades inom Naturvårdsverkets och Havs- och vattenmyndighetens forskningssatsning inom området ekologisk kompensation som pågick 2018–2021. Syntesprojektet har utgått dels från slutrapporterna från de enskilda projekten, dels från myndigheternas uttryckta önskemål om belysning av vissa specifika aspekter inom tillämpningen av ekologisk kompensation. Rapporten täcker därför inte in alla resultat och slutsatser från forskningsprojekten utan har inriktat sig på följande teman: (i) etiska argument kring ekologisk kompensation, (ii) förutsättningarna för lagstyrd och frivillig kompensation, (iii) modeller för beräkning av miljöskador och kompensationseffekter, och (iv) uppföljning och utvärdering av kompensationsåtgärder. Tillämpningen av ekologisk kompensation har idag en relativt begränsad omfattning, men skulle kunna utvecklas till ett mer använt styrmedel. I rapporten pekas dock på en rad aspekter som behöver åtgärdas och utvecklas för att ekologisk kompensation ska bidra till att förlusterna av biologisk mångfald och ekosystemtjänster stoppas eller vänds till en nettouppbyggnad av miljövärden. Syntesprojektet resulterade i en rad olika förslag riktade till berörda myndigheter som förväntas vara avgörande för ekologisk kompensation som styrmedel. Dessa summeras kortfattat nedan: Lagstiftning och nationell policy • Skadelindringshierarkin bör få ett starkt lagstöd och kopplingen mellan hierarkin och principen om tvådelad prövningen bör klargöras • Målet med ekologisk kompensation bör formuleras och uttryckas i lagstiftning och nationella policydokument • Lagstiftning bör tas fram gällande regler för när ekologisk kompensation inte ska tillämpas utan exploatering i stället helt ska undvikas • Utredning behövs kring om ett mål om nettovinst vid ekologisk kompensation bör formuleras i miljöbalken, respektive om det ska uttryckas tydligare som en del av de svenska miljökvalitetsmålen • Krav på systematisk uppföljning bör ingå som standard för allakompensationsåtgärder baserade på beslut utifrån miljöbalken • Nationella riktlinjer bör utvecklas för uppföljning och utvärdering av ekologisk kompensation, och dessa bör även förtydliga vem som bär ansvaret för att utföra och bekosta dessa Utveckling av kompensationspooler • Ytterligare utredning bör göras kring förutsättningarna för att införa kompensationspooler i privat och offentlig regi, bland annat gällande ansvar samt sociala och samhällsekonomiska effekter Frivillig kompensation: kommunal och näringsliv • Nationellt gemensamma riktlinjer och utökad vägledning för frivillig kompensation bör utvecklas för att klargöra i. hur berörda aktörer kan och bör organisera arbetet med frivillig kompensation ii. hur målet med kompensationen bör definieras och i samband med det hur effekterna av införda kompensationsåtgärder bör följas upp • Tydligare stöd och riktlinjer bör utvecklas för vad som bör ingå i översiktsplaner, detaljplaner, grönplaner och naturvårdsplaner för att kunna skapa ett konsistent, transparent och mer strategiskt kommunalt arbete med kompensation, som också går att följa upp och utvärdera Beräkning och bedömning • Policydokument och riktlinjer bör upprättas för att styra handlingsutrymmet vad gäller naturtypisk, rumslig och tidsmässig flexibilitet inom ekologisk kompensation • Nationella riktlinjer bör av försiktighetsskäl förorda och rekommendera konkreta multiplikatorer för hantering av osäkerhet, även kopplat till samhällsekonomiska aspekter • Förslag bör tas fram på hur det går att förbättra möjligheterna att tillämpa ett landskapsperspektiv vid genomförande av ekologisk kompensation • Beräkningsmodeller som inkluderar samhällsekonomiska, sociala och ekologiska perspektiv bör utvecklas vidare, och dessa bör även beakta juridiska aspekter • Nationella riktlinjer bör utvecklas för vilka typer av mått på miljöegenskaper som företrädesvis kan tillämpas i beräkningen av omfattningen av ekologisk kompensation, samt i vilka fall som enklare specifika schablonvärden kan användas Delaktighet • Deltagandeprocesser bör utvecklas som främjar inkludering av berörda samhällsgrupper i beslutsfattande kring ekologisk kompensation Kunskap, uppföljning och utvärdering • Riktlinjer bör utvecklas för hur data från initierade och genomförda kompensationsprojekt ska sammanställas och tillgängliggöras, samt en nationell databas tas fram för att stödja detta • En nationell geografisk databas bör tas fram för dokumentation av implementerade kompensationsområden för långsiktig uppföljning
|
|
| 20. |
- Kärvemo, Simon, 1979-, et al.
(författare)
-
Chytrid fungus dynamics and infections associated with movement distances in a red-listed amphibian
- 2020
-
Ingår i: Journal of Zoology. - : Wiley. - 0952-8369 .- 1469-7998. ; 311:3, s. 164-174
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Amphibians are among the most threatened vertebrate taxa due to anthropogenic habitat change and emerging pathogens. The fungus Batrachochytrium dendrobatidis (Bd) may cause trade‐offs between the immune responses and other important functions, such as mobility. The pool frog (Pelophylax lessonae) is red‐listed in Sweden, and an earlier study conducted in our study area did not detect the fungus. In this study, 67 Swedish pool frogs were tested for Bd. Of these, 28 adults were provided with external radio transmitters and tracked during the summer and autumn to compare movement among infected and non‐infected individuals. Additionally, we tested some individuals for Bd twice during the summer to study intra‐seasonal variation in individual infections. Our results suggest that Bd has recently invaded these pool frog populations. During autumn, movement distances of infected pool frogs were shorter compared to uninfected individuals, and summer movements within ponds were reduced by increasing Bd load. We also found that the frogs can clear (or reduce) Bd infection during their active season. The results from this study increase understanding of the implications of Bd infections in an anuran fringe population, as well as in amphibian metapopulations, and can further guide amphibian conservation planning and management.
|
|
| 21. |
- Potapov, Anton M., et al.
(författare)
-
Global fine-resolution data on springtail abundance and community structure
- 2024
-
Ingår i: Scientific Data. - : Nature Publishing Group. - 2052-4463. ; 11:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Springtails (Collembola) inhabit soils from the Arctic to the Antarctic and comprise an estimated ~32% of all terrestrial arthropods on Earth. Here, we present a global, spatially-explicit database on springtail communities that includes 249,912 occurrences from 44,999 samples and 2,990 sites. These data are mainly raw sample-level records at the species level collected predominantly from private archives of the authors that were quality-controlled and taxonomically-standardised. Despite covering all continents, most of the sample-level data come from the European continent (82.5% of all samples) and represent four habitats: woodlands (57.4%), grasslands (14.0%), agrosystems (13.7%) and scrublands (9.0%). We included sampling by soil layers, and across seasons and years, representing temporal and spatial within-site variation in springtail communities. We also provided data use and sharing guidelines and R code to facilitate the use of the database by other researchers. This data paper describes a static version of the database at the publication date, but the database will be further expanded to include underrepresented regions and linked with trait data.
|
|
| 22. |
- Potapov, Anton M., et al.
(författare)
-
Globally invariant metabolism but density-diversity mismatch in springtails
- 2023
-
Ingår i: Nature Communications. - : Springer Nature. - 2041-1723. ; 14:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Soil life supports the functioning and biodiversity of terrestrial ecosystems. Springtails (Collembola) are among the most abundant soil arthropods regulating soil fertility and flow of energy through above- and belowground food webs. However, the global distribution of springtail diversity and density, and how these relate to energy fluxes remains unknown. Here, using a global dataset representing 2470 sites, we estimate the total soil springtail biomass at 27.5 megatons carbon, which is threefold higher than wild terrestrial vertebrates, and record peak densities up to 2 million individuals per square meter in the tundra. Despite a 20-fold biomass difference between the tundra and the tropics, springtail energy use (community metabolism) remains similar across the latitudinal gradient, owing to the changes in temperature with latitude. Neither springtail density nor community metabolism is predicted by local species richness, which is high in the tropics, but comparably high in some temperate forests and even tundra. Changes in springtail activity may emerge from latitudinal gradients in temperature, predation and resource limitation in soil communities. Contrasting relationships of biomass, diversity and activity of springtail communities with temperature suggest that climate warming will alter fundamental soil biodiversity metrics in different directions, potentially restructuring terrestrial food webs and affecting soil functioning.
|
|
| 23. |
- Ranius, Thomas, et al.
(författare)
-
Protected area designation and management in a world of climate change: A review of recommendations
- 2023
-
Ingår i: AMBIO: A Journal of the Human Environment. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0044-7447 .- 1654-7209. ; 52, s. 68-80
-
Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract
- Climate change is challenging conservation strategies for protected areas. To summarise current guidance, we systematically compiled recommendations from reviews of scientific literature (74 reviews fitting inclusion criteria) about how to adapt conservation strategies in the face of climate change. We focussed on strategies for designation and management of protected areas in terrestrial landscapes, in boreal and temperate regions. Most recommendations belonged to one of five dominating categories: (i) Ensure sufficient connectivity; (ii) Protect climate refugia; (iii) Protect a few large rather than many small areas; (iv) Protect areas predicted to become important for biodiversity in the future; and (v) Complement permanently protected areas with temporary protection. The uncertainties and risks caused by climate change imply that additional conservation efforts are necessary to reach conservation goals. To protect biodiversity in the future, traditional biodiversity conservation strategies should be combined with strategies purposely developed in response to a warming climate.
|
|
| 24. |
- Öckinger, Erik, et al.
(författare)
-
Möjligheter och osäkerheter med ekologisk kompensation
- 2020
-
Ingår i: Biodiverse. - 1401-5064. ; 25, s. 10-11
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Ekologisk kompensation är ett relativt nytt begrepp, som både innebär en god ansats och fallgropar. Det behövs ekologiska riktlinjer, men också systematisk uppföljning av dessa åtgärder, för att vi ska kunna veta att de gör nytta.
|
|
