| 1. |
|
|
| 2. |
- Jonsson, Per R., 1957, et al.
(författare)
-
The Barnacle Balanus improvisus as a Marine Model - Culturing and Gene Expression
- 2018
-
Ingår i: Jove-Journal of Visualized Experiments. - : MyJove Corporation. - 1940-087X. ; :138
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Barnacles are marine crustaceans with a sessile adult and free-swimming, planktonic larvae. The barnacle Balanus (Amphibalanus) improvisus is particularly relevant as a model for the studies of osmoregulatory mechanisms because of its extreme tolerance to low salinity. It is also widely used as a model of settling biology, in particular in relation to antifouling research. However, natural seasonal spawning yields an unpredictable supply of cyprid larvae for studies. A protocol for the all-year-round culturing of B. improvisus has been developed and a detailed description of all steps in the production line is outlined (i.e., the establishment of adult cultures on panels, the collection and rearing of barnacle larvae, and the administration of feed for adults and larvae). The description also provides guidance on troubleshooting and discusses critical parameters (e.g., the removal of contamination, the production of high-quality feed, the manpower needed, and the importance of high-quality seawater). Each batch from the culturing system maximally yields roughly 12,000 nauplii and can deliver four batches in a week, so up to almost 50,000 larvae per week can be produced. The method used to culture B. improvisus is, probably, to a large extent also applicable to other marine invertebrates with free-swimming-larvae. Protocols are presented for the dissection of various tissues from adults as well as the production of high-quality RNA for studies on gene expression. It is also described how cultured adults and reared cyprids can be utilized in a wide array of experimental designs for examining gene expression in relation to external factors. The use of cultured barnacles in gene expression is illustrated with studies of possible osmoregulatory roles of Na+/K+ ATPase and aquaporins.
|
|
| 3. |
- Laugen, Ane T., et al.
(författare)
-
Kunskapsunderlag för en enhetlig förvaltning av OSPAR-listade Mytilus- och Ostrea-bankar. Del 1 Nulägesanalys av Mytilus- och Ostrea-bankar i Sverige.
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Tvåskaliga blötdjur (bivalver) som blåmusslor (Mytilus edulis) och ostron (Ostrea edulis) är nyckelarter i kustekosystem, och de bidrar både till ökad biologisk mångfald genom att skapa livsmiljöer för andra organismer och till flera andra viktiga ekosystemtjänster. Under de senaste åren har både Mytilus- och Ostrea-bankar minskat i antal och omfattning i Europa, och det finns också starka indikationer på en liknande situation för Mytilus i Sverige. För Ostrea saknas generellt kunskap om populationsstorlekar, vilket gör bedömningar av populationsutveckling problematisk.Den hotbildsanalys som genomförts av OSPAR för Mytilus- och Ostrea-bankar i Europa indikerar att den primära orsaken till förlust av bivalvbankar i Europa är överexploatering av resursen och habitatförlust, samt sjukdomsutbrott orsakade av patogener. Svenska bivalvbestånd är dock mer eller mindre förskonade från dessa påverkansfaktorer, och andra aspekter kan därmed antas ha större påverkan på populationsutvecklingen. Till exempel finns det en oro bland förvaltande myndigheter att det invasiva stillahavsostronet (Magallana gigas) kommer att försämra förutsättningarna för livskraftiga bestånd av Mytilus och Ostrea i Sverige.I detta projekt sammanställdes data från historiska (1970-talet och framåt) inventeringar med syfte att utvärdera om analys av förändringar av bivalvpopulationerna över tid var möjlig. Genomgången av historiska data från Bohuslän genererade inga tidsserier som kunde bidra till en värdering av populationsutvecklingen av Mytilus och Ostrea. I tillägg visade genomgången att inventeringsmetoderna som använts skiljde sig över tid och att det saknades en standardiserad definition av vad som betecknas som en bivalvbank.Sammantaget visar detta på behovet av kontinuitet och standardiserad övervakning av bivalvbankar, inkluderande en tydlig definition av vad som räknas som en bivalvbank. Detta skapar förutsättningar för uppbyggnad av tidsserier och uppföljning av trender i populationsutvecklingen av målarterna.Sammanställningen av historiska data kombinerades också med en hotbildsanalys med fokus på interaktioner med det invasiva stillahavsostronet, med karteringar av nuvarande utbredningar och övervakning för utvärdering av populationsutveckling i nutid, samt med en analys av kort-tidsförändringar i populationsutbredning och/eller tätheter. Detta underlag kombinerades i en nulägesanalys för utvärdering av statusen av Mytilus och Ostrea-bankar idag. Hotbildsanalysen visade att på kort sikt är sjukdomsutbrott och parasiter troligen det största hotet mot svenska bivalvbestånd, detta på grund av den fortsatta importen av levande livsmedel som kan föra med sig patogener.I ett mer långsiktigt perspektiv är klimatförändringar och ökande förekomst av miljögifter allvarliga hot mot grunda, kustnära miljöer. Trots att det invasiva stillahavsostronet i hög grad har överlappande habitat och ekologiska funktioner som de inhemska arterna kunde vi i detta projekt inte se några tecken på negativa interaktioner.Övervakning av populationsut-veckling i ett urval av bankar påvisade en minskning i individtäthet för både Mytilus- och Ostrea-bankar över tid inom projektet (2018-2021), ett mönster som också stärktes för Mytilus genom återinventering av tidigare inventerade bankar. För Ostrea visade återinventeringen av tidigare inventerade lokaler ett mer spritt mönster, med en ökning av antalet ostron i vissa bankar medan antalet ostron på andra lokaler hade minskat.Sammantaget konstaterades att det är sannolikt att en minskning av framför allt Mytilus skett från 1990-talet och framåt, och att mer information krävs för att fastställa både omfattning och orsak till de mönster som observerats.Baserat på resultaten rekommenderas fyra huvudåtgärder för att förbättra kunskapsläget för kustnära bivalver. För det första behöver artspecifika definitioner av vad som menas med Mytilus- och Ostrea-bankar tas fram. Definitionen bör innehålla information om täcknings-grad/täthet, bankens area, fördelning av bivalver inom banken och förekomst av stillahavsost-ron. Definitionen bör också likriktas med internationella ramverk och ta fältförhållanden i be-aktning.För det andra bör övervakningsprogram som registrerar utbredning och förändringar i demografiska parametrar (t.ex. populationstäthet/täckningsgrad/biomassa, rekrytering, mortali-tet och tillväxt) för både Mytilus och Ostrea etableras. Tidsserier av data är det enda som möjliggör analys av populationsutveckling och identifiering av hotbilder.För det tredje behöver infrastruktur och rutiner för lagring av inventeringsdata samt implementering i enlighet med FAIR-principen tas fram för att säkerställa att historiska uppgifter inte går förlorade. Mycket data förloras då det lagras inom specifika projekt och hos enskilda individer. Då data ofta samlas in inom pågående forskningsprojekt måste lösningar för lagring med publiceringsembargo för andra aktörer än de som samlat in uppgifterna utredas.Slutligen krävs fortsatt kunskapsbyggande om både generella och specifika hot och möjliga åtgärder som kan minska hotbilden. Exempel på aktiviteter kopplade till detta är generell påverkansanalys av olika riskfaktorer och kombinationer av dessa, kunskapsutveckling om effekterna av skörd av vilda Ostrea-bestånd och etable-ring av verksamhetsbaserad förvaltning samt kunskapsutveckling rörande födokonkurrens och andra interaktioner mellan stillahavsostron och våra inhemska bivalver, framför allt för Ostrea.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Brännström, Sara, et al.
(författare)
-
Microplastic Emissions from Paint
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Swedish Environmental Emissions Data (SMED) is a collaboration between IVL Swedish Environmental Research Institute, SCB Statistics Sweden, the Swedish University of Agricultural Sciences (SLU), and the Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI).Recent attention has been focused on the potential environmental and health impacts of microplastics, but there is still significant knowledge missing regarding these impacts. The Swedish Environmental Protection Agency has is responsible for the national plastics coordination, in which one aim is to develop new knowledge in relation to important sources of microplastic emissions. Within the scope of this work, SMED has been assigned to review the role of paints as a source of microplastics and suggest feasible indicators to monitor annual release from paints.This report aims to compile existing knowledge of various paint and coating systems and their contribution to microplastic emissions. Sectors responsible for the highest emissions have been identified to facilitate prioritization of actions to lower microplastic emissions from paints. Additionally, this report proposes a key indicator for tracking annual national levels of microplastic emissions from paints.The report concludes that the sectors with the greatest risk for microplastic emissions from paint include architecture, antifouling and hull coatings, coatings used in general industry, and the automotive industry. In Sweden, data on the volume of architectural paints and antifouling/marine coatings placed on the market can be readily obtained from the Swedish product registry. However, information regarding paint usage in general industry and the automotive sector is limited because coatings are often applied overseas prior to import into Sweden and many of the products coated in Sweden are exported abroad.This project has developed a simplified method to calculate annual microplastic emissions from paint in Sweden including emissions from architectural and marine sectors. Emission factors for different parts of a paint’s lifecycle were included and a range of solid contents based on a set of commercially available paints were used to provide a worst case, best case, and average case. By using this method, release of microplastics from architectural paint was estimated at 209 to 3 700 tons per year and release from antifouling and hull coatings at 30 to 308 tons per year in Sweden.Comparing these numbers to estimated quantities of microplastic emissions from other sources, coatings are a substantial source of microplastics.Wear from road traffic is regarded as the largest source of microplastics in Sweden, accounting for about 7 674 tonnes per year. It has been estimated that the amount of synthetic fibres released from textiles is between 8 to 956 tons annually and that microplastic emissions from industrial plastic pellet production is between 12 to 235 tons annually (Magnusson et al., 2016).Since coatings typically need to meet various technical requirements to protect the underlying substrate from corrosion and wear, efforts to reduce microplastic releases from paint and coatings might incur higher costs and obstacles than efforts to address other microplastic sources such as littering.For future monitoring of microplastic emission from paint in Sweden, the project recommends the amounts of architectural and boat paints including antifouling coatings placed on the Swedish market annually (expressed in kg of dry weight) as indicators.
|
|
| 6. |
- Eriander, Louise, 1984, et al.
(författare)
-
Simulated diurnal pH fluctuations radically increase variance in— but not the mean of—growth in the barnacle Balanus improvisus
- 2016
-
Ingår i: ICES Journal of Marine Science. - : Oxford University Press (OUP). - 1054-3139 .- 1095-9289. ; 73:3, s. 596-603
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Shallow coastal waters are characterized by substantial diurnal fluctuations in pH, especially in nearshore environments. The biological effects of ocean acidification in combination with these natural fluctuations have received relatively little attention to date. We exposed multiple batches (≈ different genotypes) of newly settled barnacles, Balanus improvisus, to constant pH under “control” (pH ¼ 8.1) or “stable acidified” (pH ¼ 7.7) conditions, as well as a treatment that simulated the maximum diurnal pH fluctuations seen in the nearshore habitats where this barnacle lives (+0.2 pH units), superimposed on the stable acidified treatment (“fluctuating acidified”; 7.5 ≤ pH ≤ 7.9). We found that fluctuating acidification had no effect on mean response in growth and shell mineralogy, but caused an #20-fold increase in variance of responses, compared with stable acidification. In contrast to these results, we found no effect of fluctuating acidification on variances of response ratios for barnacle survival and shell strength. Similarly, mean survival did not vary significantly with pH. However, we observed a strong negative effect of stable and fluctuating acidification on mean shell strength. Our finding that barnacles respond differently to fluctuating pHthan to stable lowpH indicate the importance of including fluctuating acidification treatments when studying species that live in variable environments. Importantly, because phenotypic variance is the raw material for natural selection, and thus lays at the heart of evolutionary responses to environmental variability and change, our findings also highlight the need to study changes in variance of—as well as mean—responses to changing ocean climates.
|
|
| 7. |
- Falkenberg, L. J., et al.
(författare)
-
Low sensitivity of reproductive life-stages in the Pacific oyster (Crassostrea gigas) to abamectin
- 2017
-
Ingår i: Chemosphere. - : Elsevier BV. - 0045-6535. ; 182, s. 665-671
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Hard surfaces submerged in the marine environment often become colonised by macro-organisms unless the surfaces have some form of biofouling protection. While protective paints that contain tributyltin or copper work well to prevent biofouling, release of these materials into the environment has been shown to have wider negative impacts. Consequently, new low-release antifouling paints are being developed with alternative active ingredients, such as avermectins, yet little is known about their potential effects on non-target organisms in marine environments. Here we investigated the toxicity of a key avermectin, specifically abamectin, on several aspects of reproduction (sperm motility, fertilisation success, early larval development) in the Pacific oyster, Crassostrea gigas. Oyster reproduction was generally insensitive to the low concentrations of abamectin, although greater concentrations of abamectin did negatively affect all three endpoints – LOECs were 1000μgl−1, 500μgl−1, and 100μgl−1 abamectin for sperm motility, fertilisation success, and larval development, respectively. A similar pattern was found in the EC50s of the three endpoints (mean±SE) 934±59μgl−1, 1076.26±725.61μgl−1, and 140±78μgl−1 abamectin (sperm motility, fertilisation success, and larval development, respectively). Together, these results clearly indicate that of the three endpoints considered, larval development was more sensitive to abamectin (lower LOEC, EC50) than fertilisation success and sperm motility. Although more data are needed from a wider range of marine species and environments to fully assess potential toxicity effects on non-target organisms, our results highlight the potential utility of abamectin in low-release antifouling paints. © 2017 Elsevier Ltd
|
|
| 8. |
- Gustafsson, Malin, et al.
(författare)
-
Kunskapsunderlag för en enhetlig förvaltning av OSPAR-listade Mytilus- och Ostrea-bankar Del 3 – Underlag för bedömning av bevarandevärde av Mytilus- och Ostrea-bankar
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Tvåskaliga blötdjur (bivalver) som blåmusslor (Mytilus edulis) och ostron (Ostrea edulis) är nyckelarter i kustekosystem och de bidrar både till ökad biologisk mångfald genom att skapa livsmiljöer för andra organismer och till flera andra viktiga ekosystemtjänster.Under de senaste åren har både Mytilus- och Ostrea-bankar minskat i antal och omfattning i Europa, och det finns också starka indikationer på en liknande situation för Mytilus i Sverige. För Ostrea saknas generellt kunskap om populationsstorlekar, vilket gör bedömningar av populationsutveckling problematiskt. Bevarandeåtgärder som beståndsförstärkning och -restaurering ökar därför i omfattning allt eftersom biodiversitet förloras, och det finns ett växande intresse för att återställa habitat skapade av musslor och ostron på många platser i världen.Marina arter med hög spridningspotential, som till exempel Mytilus och i viss mån Ostrea, har historiskt setts som osannolika att uppvisa populationsgenetiska skillnader mellan olika geogra-fiska områden. Forskning har dock på senare tid visat att spridningsbarriärer orsakade av till exempel strömförhållanden eller skillnader i miljö är vanliga och kan resultera i genetiskt differentierade subpopulationer på geografiskt sett små skalor. Detta innebär att kunskap om populationsgenetiska mönster kan bidra med värdefull information för etablering av effektiva förvaltningsstrategier för olika arter, till exempel genom analys av populationsstrukturer och spridningsmekanismer. Exempelvis är populationsgenetiska strukturer, lokala mönster i rekrytering (det vill säga bottenfällning av nya musslor eller ostron) och spridning av larver av stort värde för att säkerställa en god genetisk bas för bevarande av källpopulationer och för att bibehålla en god rekryteringsbas och spridning av nya individer.För både Mytilus och Ostrea saknas idag kunskapsunderlag om grundläggande populationsgenetiska strukturer, liksom om lokalrekryteringsmönster och larvspridning, varför en bedömning av olika bankars bevarandevärde inte är möjlig. I denna rapport presenteras det arbete som gjorts med att ta fram kunskap som kan bidra till identifiering av särskilt värdefulla Mytilus- och Ostrea-bankar för förvaltning av arterna (AP3 i projektet). Med hjälp av genetiska analyser har storskaliga mönster av utbredning av de olika ”arterna” av släktena Mytilus och Ostrea i Skagerrak studerats, samt var gränserna går mellan de olika arterna och populationerna. Målet var att analysera genetisk diversitet, förekomst av isolerade populationer samt genflöde mellan olika områden i Skagerrak samt att identifiera möjliga barriärer för larvtransport längs med Sveriges och Norges kust.Vidare studerades konnektiviteten (definierat som hur väl områden länkas till varandra genom havsströmmar, t.ex. larv-transport från en population till en annan) mellan olika populationer genom att även beräkna spridningen av partiklar (ägg och larver) från Mytilus- och Ostrea-bankar med hjälp av en oceanografisk spridningsmodell (ROMS/OpenDrift), för att se i vilken utsträckning larver transporteras mellan olika lokaler. Målet var även att identifiera viktiga områden där larver från flera områden samlas samt viktiga källregioner.Resultaten från spridningsberäkningar och genetiska data var samstämmiga för Mytilus. De visade en generell transport av larver norrut, och att lokaler i den inre skärgården var mer isolerade än i den yttre delen av skärgården, särskilt området innanför Tjörn och Orust samt Oslofjorden. En barriär observerades även mellan Tvedestrand och Kragerö längs den norska kusten. Den sydeuropeiska arten M. galloprovencialis observerades också i svenska vatten för första gången, dessutom på flera olika platser, men i en låg andel av det totala antalet provtagna musslor. Genetisk övervakning av denna främmande art är önskvärd för att studera hur förekomsten av arten utvecklas i framtiden och hur den interagerar med lokala bestånd av M. edulis.För Ostrea var de genetiska mönstren och resultaten från modelleringen mindre samstämmiga. Modelleringsresultaten visade att lokaler i den inre skärgården hade lite larvutbyte med andra områden. Lokaler i den mellersta skärgården hade mest utbyte av larver både sinsemellan och med framförallt lokaler i ytterskärgården. Genetiska data visade dock inte på någon tydlig geografisk struktur, möjligen på grund av historiska förflyttningar av ostron. Gemensamt för Mytilus och Ostrea är att larver generellt färdas i en nordlig riktning längs med Sveriges kust, och att larver från många olika populationer samlas i mellersta skärgården i området kring Kosterhavet. Här borde den genetiska diversiteten därför vara hög. Baserat på resultatet från modelleringen bakåt i tiden kan antas att viktiga källområden till larver kan finnas längre söderut mellan Öckerö och Väderöarna. Baserat på resultaten presenterade i denna rapport kan konstateras att både Mytilus- och Ostrea-populationerna i området bör förvaltas som separata sub-enheter, då det finns omfattande genetiska strukturer och spridningsbarriärer för de två arterna. Till exempel är det viktigt att bevara populationer i Göteborgsområdet samt i området runt Koster, då det ena utgör ett viktigt källområde och det andra ett viktigt område där stora mängder larver samlas.Det är också viktigt att bevara både kustnära bankar och bankar i utsjömiljöer på grund av den låga larvspridningen mellan dessa två områden. Bankarna i den mellersta skärgården får bidrag från både den yttre och inre skärgården, så det är möjligt att dessa bankar kan agera som bryggor mellan bankarna i den yttre och den inre skärgården. Vissa områden, såsom området innanför Orust och Tjörn, är mer eller mindre isolerade, vilket gör det viktigt att här skapa en lokal förvaltning som tar hänsyn till bristen på larvtransport in och ut ur området. Avseende Orustområdet är det också viktigt att i framtida undersökningar studera hur det stora antalet musselodlingar i området påverkar de vilda populationerna.Sammantaget kan konstateras att det framkommit mycket värdefull information inom detta projekt som kan bidra till framtagandet av konstruktiva och långsiktigt hållbara förvaltningsstrategier för både Mytilus och Ostrea, men att det samtidigt finns behov av ytterligare utveckling och kunskapsbyggande kring vissa aspekter, framför allt kopplat mot spridning och populat-ionsstrukturer för Ostrea samt interaktioner mellan odlade och vilda musslor.
|
|
| 9. |
- Gustafsson, Malin, et al.
(författare)
-
Unlocking the secret life of blue mussels: Exploring connectivity in the Skagerrak through biophysical modeling and population genomics
- 2024
-
Ingår i: Evolutionary Applications. - 1752-4571. ; 17
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Knowledge of functional dispersal barriers in the marine environment can be used to inform a wide variety of management actions, such as marine spatial planning, restoration efforts, fisheries regulations, and invasive species management. Locations and causes of dispersal barriers can be studied through various methods, including movement tracking, biophysical modeling, demographic models, and genetics. Combining methods illustrating potential dispersal, such as biophysical modeling, with realized dispersal through, e.g., genetic connectivity estimates, provides particularly useful information for teasing apart potential causes of observed barriers. In this study, we focus on blue mussels (Mytilus edulis) in the Skagerrak—a marginal sea connected to the North Sea in Northern Europe—and combine biophysical models of larval dispersal with genomic data to infer locations and causes of dispersal barriers in the area. Results from both methods agree; patterns of ocean currents are a major structuring factor in the area. We find a complex pattern of source-sink dynamics with several dispersal barriers and show that some areas can be isolated despite an overall high dispersal capability. Finally, we translate our finding into management advice that can be used to sustainably manage this ecologically and economically important species in the future.
|
|
| 10. |
- Koroschetz, Bianca, et al.
(författare)
-
Eko Marina II - Fortsättningsprojekt av miljömärkning av fritidsbåtshamnar : Underlag för att vidareutveckla miljömärkningssystem för fritidsbåtshamnar som syftar till att minska belastningen på vattenmiljön
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Inom projektet ”Miljömärkning av fritidsbåtshamnar” – Eko Marina I, (Koroschetz m.fl., 2020) tog IVL Svenska Miljöinstitutet tillsammans med Havsmiljöinstitutet fram ett miljöindex för fritidsbåtshamnar, som består av en samling skräddarsydda kriterier för att minska miljöföroreningarna från verksamheter kopplade till fritidsbåtshamnar. I fortsättningsprojektet Eko Marina II var syftet att utveckla och förbättra miljöindexet, samt att utvärdera tillämpningsbarheten av indexet i samarbete med olika typer av fritidsbåtshamnar. Detta gjordes genom att via en enkät testa de tidigare framtagna indexkriterierna i samverkan med 17 olika fritidsbåtshamnar. Utifrån inkomna svar på enkäten, samt kompletterande kommentarer från fritidsbåtshamnar och andra aktörer, har ett omarbetat förslag på index tagits fram, kallat Index 2.0, som är lämpligt för alla typer av hamnar – gästhamnar, hamnar som drivs av ideella föreningar, såväl som kommersiella fritidsbåtshamnar.Projektet har också tagit fram stöddokumentation med förklaringar och checklistor för olika kriterier i miljöindexet (till exempel förslag till en miljöpolicy) samt handlingsplaner för olika miljöproblem, till exempel för förorenade områden. Förutom att utveckla miljöindexet vidare har projektet resulterat i ett första konkret förslag till affärsmodell som inkluderar en app och hemsida samt potentiella samarbetspartners. Rapporten presenterar också de förväntande positiva effekterna för fritidsbåtshamnar t. ex ett konkret stöd i miljöarbetet, men också ekonomiska incitament för att vara med i miljömärkningen. Här beskrivs också hur miljömärkningen kan underlätta miljötillsynen för kommunerna och fritidsbåtshamnar.
|
|
| 11. |
- Krause, Gesche, et al.
(författare)
-
Prospects of Low Trophic Marine Aquaculture Contributing to Food Security in a Net Zero-Carbon World
- 2022
-
Ingår i: Frontiers in Sustainable Food Systems. - : Frontiers Media SA. - 2571-581X. ; 6
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- To limit compromising the integrity of the planet, a shift is needed towards food production with low environmental impacts and low carbon footprint. How to put such transformative change towards sustainable food production whilst ensuring food security into practice remains a challenge and will require transdisciplinary approaches. Combining expertise from natural- and social sciences as well as industry perspectives, an alternative vision for the future in the marine realm is proposed. This vision includes moving towards aquaculture mainly of low trophic marine (LTM) species. Such shift may enable a blue transformation that can support a sustainable blue economy. It includes a whole new perspective and proactive development of policy-making which considers, among others, the context-specific nature of allocation of marine space and societal acceptance of new developments, over and above the decarbonization of food production, vis a vis reducing regulatory barriers for the industry for LTM whilst acknowledging the complexities of upscaling and outscaling. This needs to be supported by transdisciplinary research co-produced with consumers and wider public, as a blue transformation towards accelerating LTM aquaculture opportunities in a net zero-carbon world can only occur by considering the demands of society.
|
|
| 12. |
- Lagerström, Maria, 1986, et al.
(författare)
-
Are silicone foul-release coatings a viable and environmentally sustainable alternative to biocidal antifouling coatings in the Baltic Sea region?
- 2022
-
Ingår i: Marine Pollution Bulletin. - Stockholm : Elsevier BV. - 0025-326X .- 1879-3363. ; 184
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- To combat unwanted fouling on immersed hulls, biocidal antifouling coatings are commonly applied to vessels trafficking the Baltic Sea. Here, the efficacy, environmental sustainability and market barriers of silicone foul-release coatings (FRCs) was assessed for this region to evaluate their viability as replacements for biocidal coatings. Coated panels were exposed statically over a 1 year period at three locations in the Baltic Sea region to assess the long-term performance of a biocide-free FRC and two copper coatings. The FRC was found to perform equally well or significantly better than the copper coatings. Even though most silicone FRCs on the market are biocide-free, a review of the literature regarding toxic effects and the identity and environmental fate of leachables shows that they may not be completely environmentally benign, simply for the lack of biocides. Nonetheless, FRCs are substantially less toxic compared to biocidal antifouling coatings and their use should be promoted. © 2022 The Authors
|
|
| 13. |
- Lagerström, Maria, 1986, et al.
(författare)
-
Assessment of efficacy and excess toxicity of antifouling paints for leisure boats - A guide for copper-based antifouling paints intended for use in the Baltic Sea region
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The regulation of antifouling paints in the European Union falls under the Biocide Products regulation (BPR, Regulation (EU) 528/2012) and consists of two assessments: an environmental risk assessment (ERA) and an efficacy assessment. The efficacy assessment is key for the placement of an antifouling paint on the market as a biocidal product must be shown to be effective to gain approval. At the same time, the BPR states clearly that biocidal products should not be excessively toxic, i.e. release active substances to the environment in excess of the minimum necessary to achieve the desired effect. According to the BPR guidance document, an acceptable efficacy for antifouling paints is obtained if a static panel test is able to demonstrate a surface coverage of macrofouling below 25% on the treated surface when the control has at least 75% coverage. Guidance on how to determine whether a paint is excessively toxic is however lacking from the document. Objective and method The overall objective of this report was to compile the current knowledge on the efficacy of antifouling products and the minimum dose of copper. Regional pleasure craft marina scenarios for emission estimation were recently introduced for the harmonised environmental risk assessment of antifouling paint, whereby marine EU waters have been divided into four regions (Baltic, Baltic Transition, Atlantic and Mediterranean). This report focuses solely on the Baltic, Baltic Transition and Atlantic regions and all results were related to these three regions. A review was conducted where both peer-reviewed scientific articles and previously unpublished data relating to fouling pressure and efficacy assessments of copper and biocide-free antifouling paints in these regions were compiled. Even though the Atlantic region is included in the assessment it must be emphasised that the data for this region is exclusively collected from the northern Swedish west coast (Skagerrak). Most of the data were obtained from the EU BONUS-project CHANGE (Changing antifouling practices for leisure boats in the Baltic Sea) which contained both fouling and efficacy assessment of copper coatings in marinas during up to four consecutive years (2013–2016). Additional studies from 2018 and 2020 were also included in the compilation. The efficacy of a total of 10 copper coatings (cuprous oxide or copper powder) available on the Swedish market could thus be assessed at as many as 18 locations across 6 different years. Fouling pressure The minimum necessary dose will depend on the fouling pressure (i.e. the intensity and type of fouling organisms) of the region where the paint is intended for use. The fouling pressure, measured as the surface coverage of macrofouling on static control panels in the Baltic Sea region, was found to exceed 25% at all studied marinas (17 locations) and years (4 years). However, in 20% of the cases, the macrofouling coverage was below 75%, indicating that the brackish Baltic Sea does not confine well to the current requirements for efficacy testing. The fouling pressure was highest at the Atlantic site but varied considerably between sites in the Baltic and Baltic Transition regions. Also, high interannual variation in macrofouling cover was observed for several of the marinas in these two regions. The two most northern sites of the Baltic region were dominated by mainly soft fouling indicating a lower need for biocidal coatings. No general patterns of fouling pressure could however be concluded for the three regions. Efficacy of copper paints The efficacy assessments of 10 commercial copper-based coatings showed acceptable results at 82 – 100% of evaluated locations. Products currently on the Swedish market are thus highly efficient, with macrofouling coverages on static panels well below the 25% macrofouling criteria. A combination of high fouling pressure and low surface seawater temperatures were often found to coincide at the few instances where some copper paints failed to meet the set efficacy criteria. The lower temperatures may have acted to slow the release of copper, resulting in some paints failing to withstand the presiding high fouling pressure. Hence, both biotic (fouling pressure) and abiotic factors (temperature) may influence the results of an efficacy assessment in the Baltic Sea region, in particular for low-leaching copper paints. Efficacy of biocide-free paints The efficacy of a fouling release coating (i.e. silicone coating) was assessed during a 5-months long field experiment in 2020 at one test site in the Baltic and two test sites in the Atlantic region. The result showed the control panels deployed in the Atlantic region to be heavily fouled with macrofouling (100% coverage) but the fouling release coating had no macrofouling and was as effective as two copper-based coatings for professional use. Thus, silicone paints present an effective biocide-free antifouling strategy already available to boat owners. Excessive toxicity Efficacy test results offer limited support for the evaluation of excessive toxicity, especially if the test is carried out in a region other than that of intended use. An evaluation of excessive toxicity is therefore proposed based on field release rates. Copper release rates of 2 and 7 μg/cm2/day were found to be sufficient to prevent all macrofouling settlement in the Baltic and Baltic Transition regions, respectively. Copper paints with field release rates in excess of these values can thus be considered excessively toxic. In absence of field release rates, a model is proposed for their estimation. The use of the model is however limited to hard and polishing paint only, due to lack of data for self-polishing paints. Gradient panels with paint stripes of increasingly diluted paint (i.e. decreasing amounts of biocide(s)) could also be used for the assessment of excess toxicity. Ideally, this assessment should be coupled with environmental release rate data to justify the need for the dose delivered by a given product. Considerations specific to the Baltic Sea region The combined findings of this report show that the conditions of the Baltic Sea region require specific consideration. The release rate of copper needed to deter macrofouling is lower in the Baltic than the Baltic Transition and Atlantic regions. The evaluation of efficacy and excessive toxicity should therefore be carried out in the marine region of intended use. Variability in fouling pressure and environmental parameters both between locations and years, even within the same marine region suggest however that care should be taken when choosing the test location. Additionally, the duration of the efficacy test should reflect product use. A period of 5 – 7 months of exposure is therefore suggested.
|
|
| 14. |
- Lind, Ulrika, et al.
(författare)
-
Analysis of aquaporins from the euryhaline barnacle Balanus improvisus reveals differential expression in response to changes in salinity
- 2017
-
Ingår i: PLOS ONE. - : Public Library of Science (PLoS). - 1932-6203. ; 12:7
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Barnacles are sessile macro-invertebrates, found along rocky shores in coastal areas worldwide. The euryhaline bay barnacle Balanus improvisus (Darwin, 1854) (= Amphibalanus improvisus) can tolerate a wide range of salinities, but the molecular mechanisms underlying the osmoregulatory capacity of this truly brackish species are not well understood. Aquaporins are pore-forming integral membrane proteins that facilitate transport of water, small solutes and ions through cellular membranes, and that have been shown to be important for osmoregulation in many organisms. The knowledge of the function of aquaporins in crustaceans is, however, limited and nothing is known about them in barnacles. We here present the repertoire of aquaporins from a thecostracan crustacean, the barnacle B. improvisus, based on genome and transcriptome sequencing. Our analyses reveal that B. improvisus contains eight genes for aquaporins. Phylogenetic analysis showed that they represented members of the classical water aquaporins (Aqp1, Aqp2), the aquaglyceroporins (Glp1, Glp2), the unorthodox aquaporin (Aqp12) and the arthropod-specific big brain aquaporin (Bib). Interestingly, we also found two big brain-like proteins (BibL1 and BibL2) constituting a new group of aquaporins not yet described in arthropods. In addition, we found that the two water-specific aquaporins were expressed as C-terminal splice variants. Heterologous expression of some of the aquaporins followed by functional characterization showed that Aqp1 transported water and Glp2 water and glycerol, agreeing with the predictions of substrate specificity based on 3D modeling and phylogeny. To investigate a possible role for the B. improvisus aquaporins in osmoregulation, mRNA expression changes in adult barnacles were analysed after long-term acclimation to different salinities. The most pronounced expression difference was seen for AQP1 with a substantial (>100-fold) decrease in the mantle tissue in low salinity (3 PSU) compared to high salinity (33 PSU). Our study provides a base for future mechanistic studies on the role of aquaporins in osmoregulation. © 2017 Lind et al. This is an open access article distributed under the terms of the Creative Commons Attribution License, which permits unrestricted use, distribution, and reproduction in any medium, provided the original author and source are credited.
|
|
| 15. |
- Lind, Ulrika, et al.
(författare)
-
Molecular Characterization of the alpha-Subunit of Na+/K+ ATPase from the Euryhaline Barnacle Balanus improvisus Reveals Multiple Genes and Differential Expression of Alternative Splice Variants
- 2013
-
Ingår i: Plos One. - : Public Library of Science (PLoS). - 1932-6203. ; 8:10
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The euryhaline bay barnacle Balanus improvisus has one of the broadest salinity tolerances of any barnacle species. It is able to complete its life cycle in salinities close to freshwater (3 PSU) up to fully marine conditions (35 PSU) and is regarded as one of few truly brackish-water species. Na+/K+ ATPase (NAK) has been shown to be important for osmoregulation when marine organisms are challenged by changing salinities, and we therefore cloned and examined the expression of different NAKs from B. improvisus. We found two main gene variants, NAK1 and NAK2, which were approximately 70% identical at the protein level. The NAK1 mRNA existed in a long and short variant with the encoded proteins differing only by 27 N-terminal amino acids. This N-terminal stretch was coded for by a separate exon, and the two variants of NAK1 mRNAs appeared to be created by alternative splicing. We furthermore showed that the two NAK1 isoforms were differentially expressed in different life stages and in various tissues of adult barnacle, i.e the long isoform was predominant in cyprids and in adult cirri. In barnacle cyprid larvae that were exposed to a combination of different salinities and pCO(2) levels, the expression of the long NAK1 mRNA increased relative to the short in low salinities. We suggest that the alternatively spliced long variant of the Nak1 protein might be of importance for osmoregulation in B. improvisus in low salinity conditions.
|
|
| 16. |
- Lindgren, Fredrik, 1979, et al.
(författare)
-
Copper release rate needed to inhibit fouling on the west coast of Sweden and control of copper release using zinc oxide
- 2018
-
Ingår i: Biofouling. - : Informa UK Limited. - 0892-7014 .- 1029-2454. ; 34:4, s. 453-463
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- How zinc oxide influences copper release has been tested and the lowest release rate of copper from various combinations of copper and zinc in a paint matrix evaluated, whilst still deterring macrofouling, including barnacles and bryozoans. Copper (I) oxide was added to a generic AF paint in 0, 8.5, 11.7 or 16.3 wt% copper oxide in combination with 0, 10 or 20 wt% zinc oxide and applied on PMMA panels. The results show that zinc influences the release rate of copper. When 10 and 20 wt% zinc was added, the total amount of copper released significantly increased by on average 32 and 47% respectively. All treatments that included copper were successful in deterring macrofouling, including the treatment with the lowest average Cu release rate, ie 4.68gcm(-2)day(-1).
|
|
| 17. |
- Nasrolahi, A., et al.
(författare)
-
Population and life-stage specific sensitivities to temperature and salinity stress in barnacles
- 2016
-
Ingår i: Scientific Reports. - : Springer Science and Business Media LLC. - 2045-2322. ; 6
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Temperature and salinity shape the distribution and genetic structure of marine communities. Future warming and freshening will exert an additional stress to coastal marine systems. The extent to which organisms respond to these shifts will, however, be mediated by the tolerances of all life-stages and populations of species and their potential to adapt. We investigated nauplius and cypris larvae of the barnacle Balanus (Amphibalanus) improvisus from the Swedish west coast with respect to temperature (12, 20, and 28 °C) and salinity (5, 15, and 30) tolerances. Warming accelerated larval development and increased overall survival and subsequent settlement success. Nauplii developed and metamorphosed best at intermediate salinity. This was also observed in cypris larvae when the preceding nauplii stages had been reared at a salinity of 30. Direct comparisons of the present findings with those on a population from the more brackish Baltic Sea demonstrate contrasting patterns. We conclude that i) B. improvisus larvae within the Baltic region will be favoured by near-future seawater warming and freshening, that ii) salinity tolerances of larvae from the two different populations reflect salinities in their native habitats, but are nonetheless suboptimal and that iii) this species is generally highly plastic with regard to salinity.
|
|
| 18. |
- Sjöholm, Johanna, 1994, et al.
(författare)
-
Eko Marina III - inventering, kartläggning och miljömärkning av Sveriges fritidsbåtshamnar
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Eko Marina ett projekt i tre delar som påbörjades i oktober 2019. “Eko Marina I” startades som ett pilotprojekt med syfte att undersöka om ett miljömärkningssystem skulle kunna vara ett användbart verktyg för att få fritidsbåtshamnar att minska sin negativa miljöpåverkan. Som en del av Eko Marina I presenterades även ett första förslag på ett miljöindex (index 1.0) att basera en eventuell miljömärkning på. “Eko Marina II” fortsatte bygga på grunden till en miljömärkning genom att vidareutveckla indexet (index 2.0), presentera de förväntade positiva effekterna av användningen av en indexbaserad miljömärkning samt formulera ett första förslag till affärsmodell och format för miljömärkningen. Denna rapport redovisar arbetet i Eko Marina III, vilket syftat till att vidareutveckla prototypen samt affärsmodellen för en digital stödplattform och miljömärkning i ett app-format. Eko Marina III omfattar även en nationell inventering av Sveriges fritidsbåtshamnar, en kartläggning av fritidsbåtshamnars organisation, infrastruktur, närliggande aktörer, inställningen till en miljömärkning samt en utvärdering av vilka incitament som finns för fritidsbåtshamnar i omställningen till ett hållbart båtliv. Projektgruppen har bestått av personer med bred kompetens inom bland annat tillsynsarbete, juridik, drift av hamnverksamhet, marin ekologi, marin geologi samt utvecklande av miljöcertifiering inom sjöfartsområdet.
|
|
| 19. |
- Sjöholm, Johanna, et al.
(författare)
-
Eko Marina III - Inventering, kartläggning och miljömärkning av Sveriges fritidsbåtshamnar : Inventering av Sveriges fritidsbåtshamnar, kartläggning av fritidsbåtshamnars uppbyggnad samt utvecklig av prototyp för Eko Marinas miljömärkningssystem
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Eko Marina III är den tredje delen av ett projekt som påbörjades i oktober 2019, med övergripande syfte att undersöka förutsättningarna för att utveckla en miljömärkning för fritidsbåtshamnar för att minska deras negativa miljöpåverkan. Denna del av projektet har fokuserat på tre primära områden: 1. en inventering av Sveriges fritidsbåtshamnar, 2. en kartläggning över hur fritidbåtshamnarna ser ut samt 3. utvecklingen av ett digitalt verktyg som kan bära miljömärkningsindexet, men också utgöra en stödplattform för fritidsbåtshamnarna i deras miljöarbete. Inventeringen resulterade i att 2 654 fritidsbåtshamnar listades. Det tidigare antagandet om att omkring 1 500 fritidsbåtshamnar finns i Sverige har därmed visat sig vara en kraftig underskattning.För att undersöka hur intresset bland fritidsbåthamnarna såg ut för ett digitalt verktyg för stöd i sitt miljöarbete tillfrågades även hamnrepresentanterna i enkätundersökning om vilka olika digitala funktioner de hade ett intresse av. Projektgruppen valde att arbeta vidare med att utveckla ett stödsystem för egenkontroll, vilket 73 procent av respondenterna svarade att de hade ett medel- till stort intresse av. Detta beslut grundade sig dels på respondenternas svar, men även på de intervjuer med fritidsbåtshamnar som har gjorts under projektet, där det blivit tydligt att många hamnar saknar kunskap och förståelse för sitt miljöansvar och behöver stöd för att upprätta en systematisk egenkontroll för att undvika att utsläpp sker. För att illustrera hur den digitala stödplattformen (verktyget) som utvecklats i detta projekt kan användas i olika typer av verksamheter och vilka funktioner som kan ingå, valdes exemplet båtbottentvätt, där en stegvis genomgång av egenkontrollen presenteras i bilaga 5.Det digitala verktygets övergripande syfte är att hjälpa fritidsbåtshamnar att upprätta ett systematiskt egenkontrollarbete där risker identifieras, rutiner och åtgärder tas fram, arbetet dokumenteras och följs upp för att säkerställa att hamnens miljöpåverkan på havsmiljön minimeras. En prototyp av det digitala verktyget har under projektet visats upp för en arbetsgrupp och referensgrupp bestående av branschorganisationer, hamnar, myndigheter och forskare. Överlag var mottagandet positivt – deltagarna såg många möjligheter för effektivisering av den egna verksamheten, driva miljöengagemang hos klubbmedlemmar samt stöd för att prioritera utvecklingen av miljöarbetet hamnarna. Däremot uppfattades komplexiteten och detaljnivån som ett potentiellt hinder för hamnar som inte har kommit långt i miljöarbetet. En utmaning i det framtida utvecklingsarbetet blir att hitta ett sätt att möta och kunna hantera fritidsbåtshamnarnas heterogenitet, där variation av hamnarnas finansiella förutsättningar, kunskap i miljöbalken samt kommunernas fokus på tillsyn är så olika.
|
|
| 20. |
- Strand, Åsa, et al.
(författare)
-
Kläckning av Ostrea edulis i havsbaserade tankar - Biologisk och teknisk förstudie
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Intresset för odling av det platta ostronet, Ostrea edulis, i Sverige är stort men kommersiell odling hindras i dagens läge av brist på yngel. Varken insamling av yngel med havsbaserade kollektorer eller produktion i landbaserade kläckerier har kunnat ge en tillförlitlig tillgång till yngel, och import av yngel är riskabelt ur ett smittskyddsperspektiv. En möjlig lösning på detta kan vara dammproduktion av yngel. På grund av ett högt exploateringstryck på den svenska västkusten är dock tillgången till mark för konstruktion av dammar begränsad, speciellt i områden med god vattenkvalitet, varför nya tekniska lösningar krävs.
|
|
| 21. |
- Strand, Åsa, et al.
(författare)
-
Kunskapsunderlag för en enhetlig förvaltning av OSPAR-listade Mytilus- och Ostrea-bankar. Del 2 - Metoder för restaurering och skydd av Mytilus- och Ostrea-bankar
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Tvåskaliga blötdjur (bivalver) som blåmusslor (Mytilus edulis) och ostron (Ostrea edulis) är nyck-elarter i kustekosystem och de bidrar både till ökad biologisk mångfald genom att skapa livsmiljöer för andra organismer och till flera andra viktiga ekosystemtjänster. Under de senaste åren har både Mytilus- och Ostrea-bankar minskat i antal och omfattning i Europa, och det finns också starka indikationer på en liknande situation för Mytilus i Sverige.För Ostrea saknas generellt kunskap om populationsstorlekar, vilket gör bedömningar av populationsutveckling problema-tisk. Bevarandeåtgärder som beståndsförstärkning och -restaurering ökar därför i omfattning allt eftersom biodiversitet förloras, och det finns ett växande intresse för att återställa habitat skap-ade av musslor och ostron på många platser i världen.Den hotbildsanalys som genomförts av OSPAR för Mytilus- och Ostrea-bankar i Europa indikerar att den primära orsaken till förlust av bivalvbankar i Europa är överexploatering och habitatför-lust, samt sjukdomsutbrott orsakade av patogener. Svenska bivalvbestånd är dock mer eller mindre förskonade från dessa påverkansfaktorer.Andra faktorer kan dock också påverka populationsutvecklingen. Till exempel finns det en oro bland förvaltande myndigheter att det invasiva stillahavsostronet kommer att försämra förutsättningarna för livskraftiga bestånd av Mytilus och Ostrea i Sverige.Sammantaget finns det goda skäl till att utforska vilka möjliga alternativ som finns för förstärkning av Mytilus- och Ostrea-populationerna och vilka metoder som skulle kunna användas om stillahavsostron visar sig vara ett hot mot våra inhemska bivalvpopulationer.Syftet med detta projekt var därför att ta fram ett kunskapsunderlag för utformning av förvaltningsmodeller för skydd av Sveriges populationer av Mytilus och Ostrea. En del i detta arbete utgörs av kunskaps-byggande kring möjliga åtgärder kopplat mot restaurering av bivalvbankar genom till exempel bortrensning av stillahavsostron ur bivalvbankar eller beståndsförstärkning.Sammanfattningsvis genomfördes ett antal olika aktiviteter som redovisas i denna rapport, bland annat ett rensningsförsök i vilket stillahavsostron avlägsnades ur både Mytilus- och Ostrea-bankar, ett beståndsförstärkningsförsök med Ostrea i vilket yngel av Ostrea placerades på olika lokaler, och flera olika studier rörande beståndsförstärkning av Mytilus, bland annat inklu-derande studier av biologiska förutsättningar och metodik kring beståndsförstärkning.Rensningsförsöken visade att det var möjligt att rensa bort stillahavsostron ur bivalvbankar men att detta är tidskrävande och komplicerat, speciellt i samband med Mytilus-bankar. Effekten av rensningen var kortvarig avseende antal stillahavsostron, redan ett år efter rensningsinsatsen var antalet stillahavsostron likvärdigt med antalet före rensningen. Återkoloniseringen skiljde sig åt mellan lokaler, men vilka faktorer som påverkade återkoloniseringen är inte klarlagt. Biomassan av stillahavsostron var på flera av försökslokalerna inte i nivå med före rensningsinsatserna vid projektets slut. Bättre tekniker behöver utvecklas för mer resurseffektiva insatser om denna typ av aktivitet ska genomföras regelbundet. Metoder för att ta hand om skördad biomassa av stillahavsostron behöver också utvecklas.Beståndsförstärkningsförsöken visade också de på att det var möjligt att återetablera bivalvbankar på pilotskala. Även på lokaler med goda förhållanden kommer dock målarten att minska efter utläggning. I försöken var till exempel överlevnaden av Ostrea (ca 30-50 mm längd vid ut-läggning) på den bästa lokalen ca 16 procent efter 2 år, och för Mytilus minskade täckningsgra-den av råmussla (dvs. en blandning av stora och små musslor) med nästan 50 procent på ett år och överlevnaden var ca 20 procent under samma period. Generellt observerades predation vara ett problem för båda arterna. Små och mellanstora Mytilus påverkades mycket av ejder, medan krabbor orsakade hög dödlighet för Ostrea.Lokalspecifika förhållanden var också av stor betydelse för försökens framgång. Exempel på faktorer som diskuteras i denna rapport är förutom förekomst av predatorer också isläggning, substrat, möjlighet till inflyttning av organismer för restaureringsförsök/aktiviteter, djup och exponering. Det är tydligt att mycket är att vinna på ett gediget förarbete innan beståndsförstärkningsaktiviteter initieras. Erfarenheterna från projektet visar också på vikten av skydd mot exploatering av de restaurerade bestånden samt en god relat-ion till myndigheter och markägare.En unik aktivitet i projektet som, till vår vetskap, inte testats tidigare är nyttjandet av restmuss-lor från kommersiell musselproduktion för beståndsförstärkning av Mytilus. Genom att använda spillmusslor skapas ökad cirkularitet och förbättrat resursutnyttjande inom vattenbruksproduktionen, samt att både ekologiska och ekonomiska vinster erhålls då viktiga naturmiljöer återskapas samtidigt som vattenbruksföretagen får minskade kostnader för deponi av spill från produktionen. Det kvarstår dock att utreda hur omfattande denna typ av aktivitet kan bli, då målet inom musselodlingen naturligtvis är att producera en produkt utan påväxt. I tillägg måste reglerings-mässiga förutsättningar för denna typ av nyttjande utredas.Slutligen diskuteras i rapporten ett antal utvecklingsområden som bör utredas vidare inför fram-tida beståndsförstärkningsförsök. Sammantaget kan konstateras att ett fortsatt arbete med att följa upp pågående studier och att övervaka restaureringsframgång, att identifiera kriterier för urval av lokaler, att hitta lokalt optimerade tekniker för restaurering, samt att kvantifiera de ekosystemtjänster som dessa bivalvbankar potentiellt kan bidra med kommer att vara viktigt i arbetet framöver. En viktig del i detta är att dra lärdom av existerande kunskap men också att sätta in denna kunskap i en lokal kontext med målet att identifiera kunskapsluckor. Kombinerat kan dessa aktiviteter utgöra ett första steg mot att etablera en manual för restaurering av musslor och ostron i Sverige.
|
|
| 22. |
- Wilhelmsson, Jens, et al.
(författare)
-
AI som verktyg för klassificering av ostronyngel från havsbaserade kollektorer
- 2021
-
Rapport (refereegranskat)abstract
- Den här studien är en fortsättning och vidareutveckling av ett tidigare projekt (Wilhelmsson et al.2020). I det tidigare projektet slogs det fast att det är möjligt att klassificera ostron som antingen Magallana gigas (fortsättningsvis endast Gigas) eller Ostrea edulis (fortsättningsvis endast Edulis) med hjälp av AI-baserad bildbehandlingsteknik.Ostronen som användes i det tidigare projektet hade tillåtits växa till sig under ca 11 månader i korgar efter att ha skördats från kollektorer och var även manuellt rengjorda innan fotografering.Det långsiktiga målet med ostronklassificeringen är att kunna sortera ostron automatiskt direkt när de skördas från kollektorer, eftersom det är i det skedet som ostronodlare är i störst behov av ensortering. Genom att sortera ostron direkt vid skörd från kollektorer säkerställs även att inga ostron hunnit bli könsmogna och därför heller inte hunnit föröka sig.Att sortera direkt från kollektor innebär dock att ostronen som ska klassificeras kommer vara blandade med kalkrester från kollektorerna, samt diverse havslevande organismer i form av marin påväxt.Därför behöver klassificeraren inte bara kunna se skillnad på olika ostronarter utan även identifiera vad i skörden från kollektorerna som är ostron och ej.
|
|
| 23. |
- Wilhelmsson, Jens, et al.
(författare)
-
Klassificering av ostronyngel med hjälp av artificiell intelligens
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- IVL har i ett samarbete mellan projekt finansierade av Jordbruksverket, Interreg (MarGenII) och H2020 (AquaVitae) utvecklat ett bildidentifieringsprogram som kan särskilja yngel av de inhemska platta ostronen i Sverige från de invasiva stillahavsostronen. Över 98 procent av bilderna klassificeras korrekt, visar projektets slutrapport
|
|
| 24. |
- Wrange, Anna-Lisa, 1981
(författare)
-
From geography to genes: evolutionary perspectives on salinity tolerance in the brackish water barnacle Balanus improvisus
- 2014
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- How species respond to changes in their environment is a fundamental question in biology. This has become an increasingly important issue as anthropogenic effects of climate change and biological invasions have major impacts on marine ecosystems worldwide. In this thesis I investigated the role of salinity tolerance from an evolutionary perspective, using a wide range of techniques, spanning from population genetics and common-garden experiments to characterizing potential genes involved in osmoregulation in barnacles. I used the acorn barnacle species Balanus (Amphibalanus) improvisus, which displays a remarkably broad salinity tolerance, to investigate how this trait has influenced the species' potential to establish in new environments, and respond to projected near-future salinity reductions in coastal seas. I also examined physiological and molecular mechanisms that may be involved in osmoregulation in B. improvisus. I further analysed population genetic structure using microsatellites and mitochondrial DNA, and related the results to anthropogenic and natural dispersal dynamics on both global and regional (Baltic Sea) scales. I found high genetic diversity in most populations, with many shared haplotypes between distant populations. This supports the hypothesis that maritime shipping is an important vector for the dispersal of the cosmopolitan species B. improvisus. Nonetheless, natural larval dispersal is also important on smaller geographical scales, such as within the Baltic Sea. Marked genetic differentiation between northern and southern Baltic Sea populations raises the question whether there is restricted gene flow within the Baltic Sea, creating potential for local adaptations to evolve. To investigate the extent to which the broad distribution of B. improvisus along the Baltic Sea salinity gradient is explained by local adaptation versus physiological plasticity, I performed a common-garden experiment in which multiple populations were exposed to different salinities and multiple fitness-related phenotypic traits were recorded. The experiment confirmed that phenotypic plasticity, rather than local adaptation, explained the broad distribution of the species along the salinity gradient. Interestingly, all populations of B. improvisus performed best at low and intermediate salinities in many fitness-related traits (survival, growth and reproduction), although other traits (e.g. shell strength an juvenile growth) indicated higher costs associated with low salinity. A candidate gene approach was used to investigate the molecular basis of broad salinity tolerance in B. improvisus by characterizing the Na+/K+ ATPase (NAK) of B. improvisus – an ion transporter commonly involved in active osmoregulation in many species. We identified two main gene variants in B. improvisus (NAK1 and NAK2), and found that NAK1 mRNA existed in two isoforms that were differentially expressed in different life stages and adult tissues, suggesting an active role in osmoregulation. Lastly, I summarise current knowledge about salinity tolerance in barnacles and outline new research directions to further our understanding of the physiological and molecular mechanisms involved in salinity tolerance in barnacles.
|
|
| 25. |
- Wrange, Anna-Lisa
(författare)
-
Havstulpanprojektet på västkusten 2012 : En studie om påväxtdynamik i norra Bohuslän under båtsäsongen 2012
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ett vanligt sätt att motverka problem med påväxt på båtar är att måla med båtbottenfärger. Men det finns många miljörelaterade problem med användandet av dessa färger och trots omfattande forskning under de senaste åren finns inget effektivt och helt miljövänligt färgalternativ på marknaden idag. Alternativa metoder omfattar mekanisk rengöring, exempelvis med hjälp av högtryckstvätt på spolplatta, eller landförvaring. Sedan år 2001 har Skärgårdsstiftelsen i Stockholm drivit ett projekt som syftar till att minska användandet av giftiga båtbottenfärger genom ett övervakningsprogram med information till allmänheten om när det har satt sig havstulpaner och det är dags att tvätta båten. Längs stora delar av Östersjökusten, där påväxten av havstulpaner är begränsad till ett fåtal tillfällen under båtsäsongen, har detta fungerat relativt bra. På västkusten däremot, är påväxtdynamiken generellt mer komplex, med fler påväxtarter och tätare larvsettlingsperioder under båtsäsongen. Dock finns få studier som kvantitativt har undersökt påväxten längs västkusten samt hur detta varierar under en hel båtsäsong. Syftet med denna studie var därför att i fält dokumentera påväxtdynamiken längs den svenska västkusten under båtsäsongen 2012 samt utvärdera potentialen för att använda mekanisk rengöring av båtar i större utsträckning längs västkusten. Som förväntat, observerades högre artrikedom av påväxt längs västkusten jämfört med vad som normalt förekommer längs ostkusten. Påväxten dominerades av havstulpaner, sjöpungar och musslor, men även mossdjur, hydroider och fintrådiga alger etablerade sig på panelerna. Stor variation i artsammansättning och intensitet av påväxt observerades mellan olika närliggande lokaler, men främst på paneler som hängt i fält i minst fyra veckor. Nysettlade havstulpaner observerades vid varje undersökningstillfälle (d.v.s. varannan vecka) under hela båtsäsongen (dock främst i juni-augusti) vilket indikerar kontinuerlig rekrytering under hela perioden. Påväxten på panelerna överensstämde relativt väl med båtskroven, särskilt under den första tiden efter utplacering i havet. Utifrån resultaten i denna studie skulle rengöring av båtskrov i norra Bohuslän behövas varannan till var fjärde vecka för att hålla svårhanterlig påväxt borta och underlätta rengöring med enklare mekaniska metoder. Projektet var ett samarbete mellan Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län och Göteborgs Universitet, med finansiering genom Hav- och vattenmyndigheten.
|
|
| 26. |
- Wrange, Anna-Lisa, 1981, et al.
(författare)
-
Importance of plasticity and local adaptation for coping with changing salinity in coastal areas: a test case with barnacles in the Baltic Sea
- 2014
-
Ingår i: BMC Evolutionary Biology. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1471-2148. ; 14:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: Salinity plays an important role in shaping coastal marine communities. Near-future climate predictions indicate that salinity will decrease in many shallow coastal areas due to increased precipitation; however, few studies have addressed this issue. The ability of ecosystems to cope with future changes will depend on species’ capacities to acclimatise or adapt to new environmental conditions. Here, we investigated the effects of a strong salinity gradient (the Baltic Sea system – Baltic, Kattegat, Skagerrak) on plasticity and adaptations in the euryhaline barnacle Balanus improvisus. We used a common-garden approach, where multiple batches of newly settled barnacles from each of three different geographical areas along the Skagerrak-Baltic salinity gradient were exposed to corresponding native salinities (6, 15 and 30 PSU), and phenotypic traits including mortality, growth, shell strength, condition index and reproductive maturity were recorded. Results We found that B. improvisus was highly euryhaline, but had highest growth and reproductive maturity at intermediate salinities. We also found that low salinity had negative effects on other fitness-related traits including initial growth and shell strength, although mortality was also lowest in low salinity. Overall, differences between populations in most measured traits were weak, indicating little local adaptation to salinity. Nonetheless, we observed some population-specific responses – notably that populations from high salinity grew stronger shells in their native salinity compared to the other populations, possibly indicating adaptation to differences in local predation pressure. Conclusions Our study shows that B. improvisus is an example of a true brackish-water species, and that plastic responses are more likely than evolutionary tracking in coping with future changes in coastal salinity.
|
|
| 27. |
- Wrange, Anna-Lisa, 1981, et al.
(författare)
-
Japanska jätteostron – främmande nykomling i västsvenska vatten.
- 2008
-
Ingår i: Havsmiljön. ; 2008
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Hösten 2007 upptäcktes en helt ny art av ostron på svenska västkusten. Känd för att vara en invaderande art som världen över lett till allvarliga konsekvenser för den marina miljön, är det japanska jätteostronet här för att stanna.
|
|
| 28. |
- Wrange, Anna-Lisa, 1981
(författare)
-
Japanskt jätteostron invaderar svenska västkusten.
- 2008
-
Ingår i: Fauna och Flora. ; 103:4, s. 8-14
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sommaren 2007 upptäcktes en ny ostronart vid den svenska västkusten. På flera platser som tidigare varit musselbankar finns nu istället flera hundra ostron per kvadratmeter. Det är japanskt jätteostron Crassostrea gigas som har dykt upp, en art som klassas som en av de mest invasionsbenägna arterna i hela världen och som har ställt till med problem i marina miljöer på många håll. Exakt vilka effekter ostronen kommer att ha i svenska vatten är för tidigt att säga, men det är tydligt att dessa delikatesser är här för att stanna.
|
|
| 29. |
- Wrange, Anna-Lisa, 1981, et al.
(författare)
-
Massive settlements of the Pacific oyster, Crassostrea gigas, in Scandinavia.
- 2009
-
Ingår i: Biological Invasions. - 1387-3547.
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The Pacific oyster (Crassostrea gigas) is an important aquaculture species world-wide. Due to its wide environmental tolerance and high growth rate, it has also become a successful invader in many areas, leading to major ecosystem changes. Low water temperatures were previously believed to restrict the establishment of Pacific oysters in Scandinavia. However, recent surveys reveal that the Pacific oyster is now established in many areas in Scandinavia. We present data on the current distribution, abundance and age-structure in Denmark, Sweden and Norway. The biomass of oysters in the Danish Wadden Sea increased from 1,056 to 6,264 tonnes between 2005 and 2007. Massive settlements were observed along the Swedish west coast in 2007, with densities >400 oysters per m−2. In Norway, populations are established on the southern coast, and specimens have been found as far north as 60°N. The potential impacts and probable causes of this recent large-scale establishment are discussed.
|
|
| 30. |
|
|
| 31. |
- Wrange, Anna-Lisa, et al.
(författare)
-
Monitoring biofouling as a management tool for reducing toxic antifouling practices in the Baltic Sea
- 2020
-
Ingår i: Journal of Environmental Management. - : Academic Press. - 0301-4797 .- 1095-8630. ; 264
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Over two million leisure boats use the coastal areas of the Baltic Sea for recreational purposes. The majority of these boats are painted with toxic antifouling paints that release biocides into the coastal ecosystems and negatively impact non-targeted species. Regulations concerning the use of antifouling paints differ dramatically between countries bordering the Baltic Sea and most of them lack the support of biological data. In the present study, we collected data on biofouling in 17 marinas along the Baltic Sea coast during three consecutive boating seasons (May–October 2014, 2015 and 2016). In this context, we compared different monitoring strategies and developed a fouling index (FI) to characterise marinas according to the recorded biofouling abundance and type (defined according to the hardness and strength of attachment to the substrate). Lower FI values, i.e. softer and/or less abundant biofouling, were consistently observed in marinas in the northern Baltic Sea. The decrease in FI from the south-western to the northern Baltic Sea was partially explained by the concomitant decrease in salinity. Nevertheless, most of the observed changes in biofouling seemed to be determined by local factors and inter-annual variability, which emphasizes the necessity for systematic monitoring of biofouling by end-users and/or authorities for the effective implementation of non-toxic antifouling alternatives in marinas. Based on the obtained results, we discuss how monitoring programs and other related measures can be used to support adaptive management strategies towards more sustainable antifouling practices in the Baltic Sea. © 2020 The Authors
|
|
| 32. |
- Wrange, Anna-Lisa, 1981, et al.
(författare)
-
The Story of a Hitchhiker: Population Genetic Patterns in the Invasive Barnacle Balanus (Amphibalanus) improvisus Darwin 1854
- 2016
-
Ingår i: Plos One. - : Public Library of Science (PLoS). - 1932-6203. ; 11:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Understanding the ecological and evolutionary forces that determine the genetic structure and spread of invasive species is a key component of invasion biology. The bay barnacle, Balanus improvisus (= Amphibalanus improvisus), is one of the most successful aquatic invaders worldwide, and is characterised by broad environmental tolerance. Although the species can spread through natural larval dispersal, human-mediated transport through (primarily) shipping has almost certainly contributed to the current global distribution of this species. Despite its worldwide distribution, little is known about the phylogeography of this species. Here, we characterize the population genetic structure and model dispersal dynamics of the barnacle B. improvisus, and describe how human-mediated spreading via shipping as well as natural larval dispersal may have contributed to observed genetic variation. We used both mitochondrial DNA (cytochrome c oxidase subunit I: COI) and nuclear microsatellites to characterize the genetic structure in 14 populations of B. improvisus on a global and regional scale (Baltic Sea). Genetic diversity was high in most populations, and many haplotypes were shared among populations on a global scale, indicating that longdistance dispersal (presumably through shipping and other anthropogenic activities) has played an important role in shaping the population genetic structure of this cosmopolitan species. We could not clearly confirm prior claims that B. improvisus originates from the western margins of the Atlantic coasts; although there were indications that Argentina could be part of a native region. In addition to dispersal via shipping, we show that natural larval dispersal may play an important role for further colonisation following initial introduction.
|
|
