| 1. |
- Bremer, Anders, 1957-, et al.
(författare)
-
Etiska aspekter på HLR
- 2011
-
Ingår i: HLR 2011. - : HLR rådet.
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Hälso- och sjukvårdens övergripande mål kan uttryckas som främjande av optimal livslängd med god livskvalitet och ett gott liv. Målet kan betraktas som etiskt. Vid en patients hjärtstopp är målet med den medicinska behandlingen (hjärtlungräddning, HLR) att personen överlever med åtminstone acceptabel livskvalitet. I det akuta, prehospitala skedet är det dock svårt att bedöma utfallet avseende framtida livskvalitet förutom i vissa få och relativt välbestämda fall. Det är dessutom svårt att få vetskap om patientens eventuella önskemål om sin vård. Som regel påbörjas därför HLR. Etiska riktlinjer kan ge viss vägledning i beslut om att avbryta HLR när det finns skäl att tro att målet inte kan uppnås. Ramarna för sådana riktlinjer bygger på respekt för patientens autonomi och integritet, rättvisa samt rimlighet i vårdarens yrkesroll. Detta innebära exempelvis respekt för patientens eventuella önskemål avseende HLR, undvikande av att patienten exponeras samt ansvar för att resurserna används så rättvist som möjligt. Det sistnämnda kan ibland innebära att ambulanspersonal avviker från en HLR-plats efter att HLR avbrutits för något som är viktigare än vården av närstående. Vård av närstående bör dock betraktas som en rimlig uppgift i ambulanspersonalens yrkesroll där ansvaret handlar om att tillvarata närståendes kunskap och erfarenhet, visa dem omtanke och respekt samt ge stöd, vägledning och information. Närståendes delaktighet ska främjas och kommunikationen med dem ske respektfullt, lyhört och empatiskt. Närståendes initiala roll vid en patients hjärtstopp är viktig genom att de kan bidra med värdefull informa-tion om patienten och även återge patientens vilja i förekommande fall. I händelse av att patienten avlider är målet att lindra närståendes lidande. Forskning visar dock att ambulanspersonalens uppfattningar om närståendevården och närståendes närvaro under HLR varierar från att anses som viktig för närståendes sorgeprocess och återhämtning, till att inte ingå i vårdarrollen, negativt påverka HLR-beslut och innebära emotionell belastning för vårdarna. Närståendes närvaro vid HLR tycks för en del ambulanspersonal innebära svårigheter att ge närstående emotionellt stöd och ibland leda till att HLR fortsätter längre än vad som är medici-niskt motiverat, antingen som ett sätt att lindra närståendes lidande eller för att vårdarna inte förmår att skifta från patientvård till vårdande av närstående. Att utföra HLR för någon annan skull än för patienten och längre än medicinskt motiverat är emellertid etiskt tveksamt och flyttar dessutom fokus från närståendes behov. Närståendes känslor av överväldigande ansvar och ofrivillig ensamhet belyser istället vikten av att uppmärksamhet på närståendes verkliga behov, främjande av kontrollkänsla och försök till skuldavlastning. Ambulanspersonalens uppriktighet, medmänsklighet och närvaro framstår som centrala aspekter i en etiskt god vård av närstående i samband med en patients hjärtstopp och plötsliga död.
|
|
