| 11. |
|
|
| 12. |
- Bernesson, Sven, et al.
(författare)
-
Svensk spannmålsbaserad drank : Alternativa sätt att tillvarata dess ekonomiska, energi- och miljömässiga potential
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Spannmålsdrank används huvudsakligen till utfodring. Den kan utfodras antingen i blöt form (8,5-28 % ts), eller i torr form (90 % ts). Vanligen utfodras nötkreatur och grisar med drank, men även andra djurslag inom jordbruket kan utfodras. Dranken kan även användas som biogasråvara, bränsle eller som organiskt gödselmedel. Efter jäsningen återstår spannmålens smältbara protein i dranken (primärdrank) i huvudsakligen oförändrad form, medan nästan all stärkelse gått bort. Dranken blir därför ett proteinfoder. Då även fiberpolysackarider (cellulosa och hemicellulosa) återstår i denna drank, och dessa med annan processteknik kan brytas ner till jäsbara sockerarter och jäsas till etanol, och den drank som då återstår, s.k. sekundärdrank, kan användas i liknande tillämpningar som normal (primär) drank, studeras även detta i det här projektet. En nackdel med denna teknik är att en del av aminosyrorna i drankens protein bryts ner. I de ekonomiska beräkningarna och livscykelanalyserna har det antagits att 50 % av lysinet och 20 % av metioninet brutits ner i denna sekundära drank. Arbetets syfte var att utvärdera hur spannmålsdrank kan användas i olika applikationer, samt att beräkna dess ekonomiska värde och produktionskostnader vid dessa användningar. Vidare att ta fram miljöbelastning såsom bl.a. emissioner av växthusgaser och energibehov för de olika användningarna vid produktion av etanol och drank. Dessutom att analysera betydelsen av att dranken behandlas med ytterligare en process, där en del av spannmålens cellulosa och hemicellulosa omvandlas till etanol, och sekundärdrank erhålles. Idisslare, som nötkreatur och får, kan utfodras med en stor del av proteinet i fodret som vetedrank. Protein från andra källor kan behövas för att den totala mängden protein ska bete sig på önskat sätt vid matsmältningen. Till grisar och fjäderfä kan drygt 10 %, respektive ca 10 %, av fodret bestå av vetedrank. Smågrisar är känsliga för fodrets smaklighet, och det är därför inte säkert att de alltid kan äta foder som innehåller vetedrank. Till fjäderfä kan man få begränsa inblandningen av drankprodukter i fodret om gödseln skulle bli blöt och kladdig. Till hästar kan ca 10 %, i bästa fall uppåt 20 %, av kraftfodret bestå av vetedrank om man ej drabbas av smaklighetsproblem. Spannmålsdrank kan eldas antingen blöt eller torkad beroende på eldningsutrustningen. Drank med ursprung i spannmål innehåller höga halter alkalimetaller, som ger en aska med låg smältpunkt, vilket gör att den troligen sintrar lätt. Höga halter av svavel och klor kan ge problem med korrosion. Mängden aska är ganska stor, ca 5 % av torrsubstansen. Det höga innehållet av kväve (ca 5 % av ts) gör att kväveoxidemissionerna sannolikt blir höga, och då i nivå med vad som erhållits vid eldning av rapsexpeller med ungefär samma kvävehalt, 2-3,6 gånger jämfört med kvävefattiga bränslen. Utnyttjas även en del av cellulosan och hemicellulosan för produktion av etanol (i en sekundär process), koncentreras de ämnen som ger problem vid eldningen, vilket ökar sannolikheten för problem. Dessutom blir askhalten högre, medan det totala värmevärdet minskar i takt med att cellulosa och hemicellulosa blir till etanol. Som gödselmedel innehåller drankens torrsubstans ca 5,7 % kväve, 0,8-1,5 % fosfor och 0,9- 1,9 % kalium. Beräkningar ger att sekundärdranks torrsubstans bör innehålla ca 7,4 % kväve, 1,0-2,0 % fosfor och 1,2-2,4 % kalium. Det organiskt bundna kvävet mineraliseras (frigörs) troligen långsamt såsom hos t.ex. rapsexpeller. Drank går bra att röta till biogas. Växtnäringen i rötad drank blir sannolikt mer växttillgänglig efter rötningen. Drank är ett kväverikt substrat som kan ge problem med hög halt av ammoniumkväve i biogasreaktorn. Detta gäller i högre utsträckning för sekundärdrank där näringsämnena koncentrerats då en del av cellulosan och hemicellulosan blivit till etanol. Utbytet i processen borde kunna bli 60-70 %, vid goda förhållanden kanske 80 %. Kostnadsberäkningar har gjorts där det ekonomiska värdet hos spannmålsdrank beräknats utifrån de ekonomiska värdena hos korn och sojamjöl (omsättbar energi och råprotein till nötkreatur och hästar eller lysin till grisar och fjäderfä eller metionin till fjäderfä) vid utfodring, skogsflis vid eldning (effektiva värmevärdet), kväve, fosfor och kalium vid användning som gödselmedel, samt försäljning av el och fjärrvärme från en större gårdsanläggning för biogas inklusive värdet av kväve, fosfor och kalium i rötresten vid rötning. Vid rötningen studerades fall med både 60 och 80 %:s utbyte, samt fall exklusive och inklusive rötningskostnaderna. Kostnaderna studerades för åren 2005-2010. Primärdrank fick högst värde vid användning som foder till fjäderfä (metionin) följt av: foder till hästar och nötkreatur, biogas (80 %) exkl. rötningskostnader, biogas (60 %) exkl. rötningskostnader, foder till fjäderfä (lysin) och grisar, gödselmedel, eldning för uppvärmning, biogas (80 %) inkl. rötningskostnader och sämst biogas (60 %) inkl. rötningskostnader. För sekundärdrank ändras ordningsföljden så foder till hästar och nötkreatur får högst värde följt av: foder till fjäderfä (metionin), biogas (80 %) exkl. rötningskostnader, biogas (60 %) exkl. rötningskostnader, gödselmedel, foder till fjäderfä (lysin) och grisar, biogas (80 %) inkl. rötningskostnader, eldning för uppvärmning och sämst biogas (60 %) inkl. rötningskostnader. Värdet för sekundärdrank är högre än för primärdrank vid alla användningar utom vid utfodring av grisar och fjäderfän (baserat på lysin eller metionin). Orsaken till det lägre värdet, som foder till grisar och fjäderfän, är att i sekundärprocessen för att utvinna 13 % mer etanol, bryts 50 % av lysinet och 20 % av metioninet ner. Världsmarknadspriserna på korn och sojamjöl har en stor inverkan på drankens värde, liksom utbyte m.m. från biogasanläggningen. Priserna på skogsflis och gödselmedel hade något mindre inverkan på resultatet då dessa produkter hade ett lägre värde från början. Livscykelanalyser har gjorts av produktionen av etanol med systemutvidgning, där dranken ersätter andra produkter beroende på dess användning. Följande produkter ersätts beroende av drankens användning: sojamjöl och korn vid utfodring (råprotein till nötkreatur och hästar; lysin till grisar och fjäderfä; metionin till fjäderfä); skogsflis vid eldning; konstgödsel NPK vid gödsling; vall till biogas och överskottskonstgödsel vid biogasråvara. För primärdrank blir, för global uppvärmning, ordningsföljden från lägst påverkan: fjäderfä (metionin), hästar och nötkreatur, fjäderfä och grisar (lysin), biogas (80 % och 60 %), gödselmedel och sämst eldning. Ordningsföljderna blir ungefär desamma för försurning och eutrofiering. För energiåtgång blir ordningsföljden från lägsta: biogas (80 % och 60 %), gödselmedel, eldning, fjäderfä (metionin), hästar och nötkreatur och sist fjäderfä (lysin) och grisar. För sekundärdrank blir, för global uppvärmning, ordningsföljden från lägst påverkan: hästar och nötkreatur, fjäderfä (metionin), biogas (80% och 60 %), grisar och fjäderfä (lysin), gödselmedel och sist eldning. För energiåtgång blir ordningsföljden från lägsta: biogas (80% och 60 %), hästar och nötkreatur, fjäderfä (metionin), gödselmedel, eldning, och sist grisar och fjäderfä (lysin). Produktionen av etanol och sekundärdrank ger lägst miljöbelastning då sekundärdranken blir foder till nötkreatur och hästar, samt används som biogasråvara. Vid de andra användningsområdena för dranken, ger produktionen av etanol och primärdrank lägst miljöbelastning. Energiåtgången för produktion av etanol och sekundärdrank blir, för samtliga användningsområden för dranken, högre än vid produktion av etanol och primärdrank. Orsaken till detta är att en energikrävande extra process tillkommer vid produktionen av etanol och sekundärdrank. Låter man istället biogasen, i det ovan beskrivna systemet, ersätta bensin direkt i lätta fordon, blir miljövinsten vad gäller växthusgaser större än i alla andra fall beroende på att ett fossilt bränsle ersätts direkt. Till skillnad från de andra studerade användningsområdena för dranken, blir primärdrank bättre än sekundärdrank då den har mer cellulosa och hemicellulosa kvar som kan bli till biogas. Även energivinsten visar upp ett liknande resultat som växthusgaserna. Energibalanser, som kan beskrivas som kvoten mellan utgående energi hos etanol och drank som effektivt värmevärde, och energiåtgången i alla steg för hela produktionskedjan, beräknades. Dessa innehåller alla steg från odlingen av höstvetet tills dess att det färdiga etanolbränslet är färdigt att tanka och dranken är transporterad till gården och då är färdig att utfodra. Dess värden har beräknats till 1,96 för etanol och primärdrank från en ordinär etanolprocess och 1,75 för etanol och sekundärdrank från en process som ger 13 % mer etanol från även en del av spannmålens cellulosa och hemicellulosa. Om dranken inte torkas förbättras dessa energibalanser till 2,84 respektive 2,22. Om halva arealen av vete, korn och rågvete (knappt 400 000 ha) används till etanol skulle knappt 600 000 ton primärdrank erhållas. Nuvarande djurbestånd kan konsumera ungefär två tredjedelar av denna, varav mjölkkorna en tredjedel och slaktsvinen knappt en sjättedel. Om även en del av spannmålens cellulosa och hemicellulosa används för etanolproduktion erhålls ca 470 000 ton sekundärdrank, av vilken nuvarande djurbestånd kan konsumera ca tre fjärdedelar, varav mjölkkorna knappt två femtedelar och slaktsvinen knappt en femtedel.
|
|
| 13. |
|
|
| 14. |
|
|
| 15. |
|
|
| 16. |
- Pinzke, Stefan, et al.
(författare)
-
Arbetsolycksfall i jord- och skogsbruk 2004
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syftet med föreliggande projekt (som finansieras av Stiftelsen Lantbruksforskning (SLF)) var att genomföra en omfattande enkät- och intervjuundersökning rörande olycksfall i jord- och skogsbruk 2004 i nära samarbete med representanter från Arbetsmiljöverket, Statistiska Centralbyrån (SCB), LRF, forskare, arbetsmarknadens parter m fl. Målsättningen var att få fördjupade kunskaper om olycksfallens uppkomst och omfattning. Avsikten var också att ta fram en sammanställning av åtgärder som förebygger uppkomsten av olycksfall inom de olika verksamhetsgrenarna i jord- och skogsbruket. För projektets genomförande etablerades en projekt- & referensgrupp, bestående av representanter från Institutionen för jordbrukets biosystem och teknologi (JBT), Arbetsmiljöverket, SCB, och Lantbrukets arbetsmiljökommitté (LAMK). I samråd med referensgruppen bestämdes urval, enkätutformning, utskick och resultatsammanställning. Urval • Målpopulationen för undersökningen var lantbruksföretag som 2004 hade mer än två hektar åker, företag med stor djurbesättning (oavsett åkerarealens storlek) samt företag med trädgårdsodling (minst 0,3 hektar friland eller minst 200 kvadratmeter växthusyta). En urvalsram skapades som avgränsar, identifierar och möjliggör koppling till objekten i populationen. Urvalsramen i denna undersökning utgjordes av lantbruksregistret (LBR) 2003, som innehåller gröduppgifter från stödsystemet IAKS 2003. Det totala antalet företag i ramen blev slutligen 67 061. JBT och SCB beslöt att urvalsstorleken skulle vara 7 000 lantbruksföretag. Enkätutformning • Postenkäten bestod av ett dubbelsidigt blad med fjorton frågor. Den viktigaste frågan gällde om det förekommit några olyckor på företaget under 2004. Med olycksfall avsågs plötsligt inträffade olyckshändelser som medfört kroppsskada och som utgjort hinder i arbetet. Olyckorna rapporterades per verksamhet, dvs. för jordbruk, trädgårdsodling, skogsbruk och annan näringsverksamhet (inkomstbringande verksamhet som har direkt samband med lantbruket). Telefonintervjublanketten avsåg ytterligare ett tiotal frågor för respektive olycksfall på företaget. Förutom variabler som samlats in via blanketterna hämtades ett antal registervariabler från LBR. Dessa var bland annat företagets timklass och driftsinriktning. Utskick • Frågeblanketterna i huvudundersökningen sändes till urvalsföretagen via post. Via missivet ombads dessa besvara frågorna och återsända frågeblanketten till SCB. Företag som redovisat olycksfall kontaktades av telefonintervjuare från SCB. Då inhämtades utförligare uppgifter om respektive olycksfall. Sammantaget pågick insamlingsarbetet från slutet av januari till slutet av maj 2005. • Totalt besvarade 5646 företag (81% av 7000) postenkäten. Resultat • Ca 5000 olycksfall inträffade år 2004 på jordbruksföretag och jordbruksföretag i kombination med skogsbruk (varav ca 74% inom jordbruket och 18% inom skogsbruket). Jämförelse mellan denna undersökning och den arbetsskadestatistik som publiceras av Arbetsmiljöverket visar på stora skillnader. Antalet anmälda arbetsolyckor år 2004 inom jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske är där ca 400. Detta innebär att endast 8% av de inträffade olycksfallen framkommer i den officiella arbetsskadestatistiken. • På ca 7% av alla jordbruksföretag inträffade minst ett olycksfall som medfört kroppsskada och som utgjort hinder i arbetet. • Vad gäller olyckor inom olika driftsinriktningar framgår det att det till stor del är jordbruksföretag med djurproduktion som drabbas, drygt 70%. • Allra högst andel olycksfall inträffade på företag med mjölkproduktion. Under 2004 drabbades 15% av alla gårdar med mjölkproduktion av ett eller flera olycksfall. • För inriktning mjölkkor inträffade flest olyckor vid mjölkning och hantering och förflyttning av djur (framförallt spark, tramp, slag, klämning o.d. från djur). Fallolyckshändelser (t.ex. halkning/snubbling) var relativt vanliga förutom vid mjölkning också vid utgödsling och stallrengöring samt vid kraftfoderhantering. • Övervägande olyckshändelser med andra husdjur var slag, spark o.d. från djur vid arbete med köttdjur och rekrytering av mjölkdjur (t.ex. spark, stångning) och med Suggor, galtar och smågrisar (t.ex. påsprungen, klämning). • Flest olyckshändelser inom inriktning grödor inträffade vid arbete, transport och lagring av grovfoder och strö (t.ex. balhantering) och tröskgrödor (t.ex. vid arbete med skördetröskan, spannmålskross, silotorn etc.) • Vid traktorkörning var det vanligaste olycksområdet till- och frånkoppling av redskap, maskin, vagn etc. • Inom området byggnader och inventarier inträffade flest olyckor i samband med reparationsarbeten. Vanliga händelser var fallolyckor (t.ex. från stegar), kontakt med föremål i vila (kläm- /skärskador) och träffad av flygande/fallande föremål (t.ex. föremål som lossnar vid reparationsarbete). • Sannolikt inträffade det färre än 100 olyckor inom trädgårdsodling under år 2004. • Vanliga olyckor vid arbete på friland och i växthus var fall- och snedtrampolyckor. • Ca 18% av samtliga olycksfall inträffade på jordbruksföretag med skogsbruk. • De vanligaste olyckorna inom skogsbruksverksamheten inträffade vid motormanuell avverkning, gallringsarbete speciellt vid fällning (t.ex. träffad av fallande träd) och kvistning (t.ex. olyckshändelse med motorsåg). • Inom skogsvård inträffade flera olyckshändelser vid arbete med röjning. • Flest olycksfall inom området energi inträffade i samband med vedklyvning (t.ex. klämskador i vedklyven) och vedkapning (t.ex. avkapade fingrar). • Ca 8% av de studerade olycksfallen inträffade i annan näringsverksamhet än jordbruk, trädgårdsodling eller skogsbruk. • Flest olycksfall i annan näringsverksamhet inträffade i samband med hästverksamhet speciellt händelser som slag, spark o.d. från djur (t.ex. spark/trampning, avkastning från hästen). • Två tredjedelar av olycksfallen inträffade i Götaland (66%). • En tredjedel av olycksfallen inträffade på företag där arbetet till minst 90% utfördes ensam av brukaren. • Ca hälften av jordbruksföretagen som rapporterade olycksfall hade anställda. • 81% av olycksfallen inträffade på företag där jordbruket var huvudsyssla. • Inom jordbruksverksamheten var det brukaren som främst drabbades av olycksfall (61%), familjemedlem (32%) samt anställda (6%). • Vid 60% av olycksfallen söktes sjukvård. • Den genomsnittliga frånvaron från arbetet var 14 dagar beräknat på samtliga verksamma. För de som minst en dag avstod från arbete till följd av olycksfallet var den genomsnittliga frånvaron 32 dagar. • Endast 16% av skadorna ledde till sjukskrivning. • Den genomsnittliga sjukskrivningstiden beräknat på samtliga verksamma inom jord- och skogsbruket var 9 dagar. I de fall då man blev sjukskriven minst en dag var den genomsnittliga sjukskrivningstiden 56 dagar. • 84% av olycksfallen drabbade män. • Nästan hälften (46%) av de olycksdrabbade var över 55 år gamla. • Den drabbade inom jordbruksverksamheten hade i genomsnitt 29 års yrkeserfarenhet, 76 % hade minst 10 års yrkeserfarenhet. • Två tredjedelar av olycksfallen inom jordbruket inträffade utomhus. • Vanligaste skadehändelse var djurrelaterade olycksfall (djurspark mm) följt av fall- och fordonsolyckor. • Vanligaste områden vid skadetillfället var byggnader/inventarier (27%), följt av mjölkkor (24%), andra djur (20%) samt traktorkörning (5%). • De olycksdrabbade inom jordbruket sökte sjukvård först vid sjukhus (65%), följt av vårdcentral (19%), i 8% av fallen tillkallades ambulans. • Vanliga kroppsdelar som skadades vid olyckor inom jord- och skogsbruket var hand, handled, fingrar (23%), axel, arm (13%), höftled, ben och knä (14%), fot, fotled och tår (13%) samt huvud (10%). • Vanligaste skadetyp inom jord- och skogsbruk var kross- eller klämskada (33%), följt av stukning m.m. (18%), sårskada (16%) samt skelettskada (14%) • Endast 11% av skadorna inom jord- och skogsbruket har anmälts till Försäkringskassan
|
|
| 17. |
- Munthe, Christian, 1962
(författare)
-
Precaution and Ethics: Handling risks, uncertainties and knowledge gaps in the regulation of new biotechnologies
- 2017
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This volume outlines and analyses ethical issues actualized by applying a precautionary approach to the regulation of new biotechnologies. It presents a novel way of categorizing and comparing biotechnologies from a precautionary standpoint. Based on this, it addresses underlying philosophical problems regarding the ethical assessment of decision-making under uncertainty and ignorance, and discusses how risks and possible benefits of such technologies should be balanced from an ethical standpoint. It argues on conceptual and ethical grounds for a technology neutral regulation as well as for a regulation that not only checks new technologies but also requires old, inferior ones to be phased out. It demonstrates how difficult ethical issues regarding the extent and ambition of precautionary policies need to be handled by such a regulation, and presents an overarching framework for doing so.
|
|
| 18. |
- Alwall Svennefelt, Catharina, et al.
(författare)
-
Hur skapas attraktiva och hälsosamma arbetsplatser inom äggproduktionen?
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Föreliggande projekt har haft som övergripande målsättning att verksamma inom svensk äggproduktion, oavsett ålder, kön och kroppskonstitution skall klara sitt arbete med bibehållande av god hälsa och skall känna arbetet som utvecklande och positivt. Övergripande syfte har varit att visa vad som krävs av respektive produktionssystem gällande teknik, miljöfaktorer, arbetsledning och individuell medarbetare för att den övergripande målsättningen skall kunna uppnås. Efter samråd med företrädare för branschen och arbetsmarknadens parter inriktades projektet på en studie av samtliga verksamma på värphönsföretag med minst 5000 värphöns. Företagsstorleken valdes med målsättningen att få med en stor andel företag, där man hade både aktiva företagare och anställda. Med utgångspunkt från resultaten från enkätstudierna genomfördes kompletterande fältstudier för att stärka viktiga delar i studien. Undersökningen visar att variationen är stor gällande antalet anställda, där något företag hade 30 anställda medan flertalet företag endast hade ett fåtal eller inga anställda alls. Den åldersmässiga fördelningen visade att producenter och anställda var ungefär lika gamla (47 år), yngre än den genomsnittlige svenske lantbrukaren. Resultaten visade bl a att mindre än en tredjedel av äggproducenterna var anslutna till företagshälsovård. Närmre 20% av dem hade drabbats av arbetsrelaterade hälsobesvär eller olycksfall under det senaste året, motsvarande siffra bland de anställda var drygt 30%. Producentrelaterade problem var att man inte fick tillräckligt med sömn och vila (28%), att kraven i arbetet påverkade hem- och familjeliv på ett negativt sätt (38%) och att det var svårt att sätta gränser mellan arbete och privatliv (69%). Däremot rapporterades att man i hög grad upplevde att man hade stöd från erfarna kollegor eller någon annan person. Såväl producenter som anställda rapporterade besvär i skuldror/axlar och ryggens nedre del. Producenterna utförde också arbetsmoment som leder till ökade besvär, framförallt i knän. Besvär i rörelseorganen var framför allt påtagliga för dem som samlade in fellagda ägg i flervåningssystem, satte in höns, utförde daglig utgödsling i oinredda burar, utgödsling vid omgångsslut i ekologiskt och flervåningssystem. En hög andel upplevde besvär i samband med utslaktning. För en del innebar besvären att man inte kunnat utföra det dagliga arbetet. Ungefär 70% av producenterna tillämpade systematiskt miljöarbete i verksamheten. Det var äggproducenterna själva som i huvudsak ansvarade för att fel och brister åtgärdades i verk-samheten, följt av att både producent och anställd tillsammans delade på ansvaret. Knappt hälften angav att de hade ett skyddsombud i verksamheten. Handlingsplan för olika kris-situationer saknades hos de flesta producenter. Övervägande delen av producenterna samlade sin personal var 14 :e dag för att informera om verksamheten. Knappt 20 % rapporterade att de gjorde det varje vecka. Flertalet anställda upplevde att de var nöjda med den information som gavs på arbetsplatsen. Omkring två tredjedelar av de anställda rapporterade att de kände sig delaktiga och fick god inblick vid genomgång av verksamhetens produktionsresultat. Nästan samtliga anställda rapporterade att man hade möjligheter till kontakter med arbets-kamrater under arbetsdagen. Detsamma gällde även om att komma bra överens med arbets-kamrater och överordnad. Majoriteten upplevde också att man får gehör för sina idéer från sina arbetskamrater och att arbetskamraterna sätter värde på det egna arbetet. Något färre upplevde att de fick gehör för sina idéer från sin närmsta chef/överordnad. Endast ett fåtal menade att det fanns en utvecklingsplanering för arbetslaget. Värphönsproducenterna arbetade för arbetsrotation, lika så gällande pauser och raster vid fysiskt ansträngande arbete för personalen. Dock visade det sig att det endast i liten utsträckning förekom organiserad flextid. En satsning på flextid kan vara en framgångsrik faktor för att öka attraktionen för att arbeta i företag med värphönsproduktion. Rollen som företagare är ett de viktigaste problemen i värphönsproducenternas arbetssituation. Att ha strikta rutiner för avstämning av produktionsresultat, målsättning och handlingsplan för verksamheten och att göra dessa väl kända för de anställda är viktigt. Många producenter arbetar målmedvetet för detta. De flesta producenterna verkade överlag nöjda med sina medarbetare. Producenterna hade också behov av att kompetensutveckla sig själva, speciellt inom ledarskap och ekonomi. Flertalet producenter, oavsett system, ansåg att inhysningssystemet bidrar till att man har en bra översikt i stallet t ex då det gäller djurtillsyn, utfodring etc. Svaren varierade dock mer när det gällde tillgängligheten att nå allting i stallet. Här visade det sig att de producenter som arbetade i flervåningssystem var något mindre nöjda. De flesta producenter använde skydds-utrustning i det dagliga arbetet. Det mest förekommande hjälpmedlet för insamling av fellagda ägg i frigående system, var att nyttja en korg. De flesta som arbetade med höns i flervåningssystem använde en käpp som hjälpmedel för att t ex dra till sig ägg eller döda höns. Flertalet av de producenter som arbetade med frigående höns, upplevde att de var tvungna att böja sig när de samlade in ägg, vilket kunde leda till besvär i rörelseorganen. En del producenter uppgav att insättning av höns i stallet kunde upplevas som fysiskt/psykiskt ansträngande. De angav t ex att arbetsmomentet bidrog till tunga lyft och mycket bärande, ensidiga arbetsställningar med besvär i rygg och axlar. Arbetsmomentet innebar även stort arbetskraftbehov. Foderhantering skedde i huvudsak helt mekaniserat med undantag för ekologiskt system som i något större utsträckning delvis gjorde detta manuellt. En del producenter tyckte att påfyllning av sandbad var både fysiskt och psykiskt mödosamt. I frigående golvsystem var det relativt vanligt att den dagliga utgödslingen hanterades helt mekaniserat. I ekologiskt system gjorde man det ofta både mekaniserat och manuella moment. Några producenter med frigående system tyckte att arbetet med den dagliga utgödslingen var tungt, dammigt och tidskrävande. På frågan om hanteringen av utgödsling vid omgångsslut upplevdes som fysiskt/psykiskt ansträngande svarade majoriteten av de som arbetade i ekologiskt system och flervåningssytem att så var fallet. Något färre rapporterade detta från frigående golvssystem. Majoriteten producenter med frigående höns upplevde att uppsamling/utplockning av djur till slakt var besvärande, detta t ex gav irritation i luftvägarna och det var mycket klättrande på inredningen, stressigt och dammigt. I flervåningssystem upplevde man även att det är fysiskt/psykiskt påfrestande eftersom djuren jagas, skräms och blir rädda. I system med inredda burar upplevdes arbetet som monotomt, slitsamt för armar, händer och knä. Stress och damm var också mer påtagligt i detta system. Olika former av hjälpmedel användes för att underlätta sysslorna vid ägghantering i packrummet. Denna studie ger starkt stöd för att man bör tänka på arbetsmiljön redan i planeringsstadiet, t ex vid en ny- eller ombyggnation, inte minst för att underlätta arbetsställningar och arbetsrörelser och därmed minska risken för belastningsskador. Till exempel skall utrustning vara placerad på ett sådant sätt att den lätt går att kontrollera och hantera. Dagligt skötselarbete, rengöringsarbete och insättning respektive utslaktning av höns, skall inte behöva innebära arbetsställningar som leder till arbete över axelhöjd eller arbete som innebär att huka sig eller klättra på inredningen. Några system som t.ex. flervåningssystemet och inredda burar, svarade för många inrapporterade hälsobesvär. Insamling av ägg, utslaktning och rengöring är tunga arbeten och många duktiga äggproducenter och anställda riskerar att behöva sluta i förtid på grund av förslitningsskador. Ett nära utvecklingsarbete vore önskvärt där utvecklare av inhysningssystem vid företag, djurmiljö- och arbetsmiljöforskare tillsammans kunde utveckla system som vore optimala både ur djurmiljö-, arbetsmiljö- och ekonomisynpunkt. Systematiskt arbetsmiljöarbete, management och arbetsorganisation samt teknikutveckling är några åtgärder som värphönsproduktionen bör sätta under lupp. Undersökningen bör följas upp med praktisk information och utbildningsinsatser
|
|
| 19. |
- Alwall Svennefelt, Catharina, et al.
(författare)
-
Utvärdering av projektet “Regionala arbetsmiljöutvecklare 2007-09”
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syftet med studien har varit att göra en oberoende utvärdering av projektet ”Regionala arbetsmiljöutvecklare” som bedrivits under perioden 2007 – 2009. Målet med projektet har varit att ge lantbruksföretag en kvalificerad rådgivning inom arbetsmiljö, hälsa och säkerhet. Uppdragsgivare och finansiärer av studien har varit Lantbrukarnas riksförbund (LRF) samt Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet (SLA). Studien inleddes med en intervju av projektledarna från LRF och SLA. Detta följdes av en intervju med en av de rådgivare som arbetat i projektet. Baserat på dessa intervjuer utarbetades och testades två frågeformulär som dels sändes med post till samtliga arbetsmiljörådgivare och dels till ett urval av 111 lantbrukare som haft besök av rådgivarna. Lantbrukarna erhöll och besvarade ett webb-baserat frågeformulär. Resultaten baserades på svar från samtliga 7 rådgivare och 70 (63%) av de tillfrågade lantbrukarna. Undersökningen bland rådgivarna visade att de upplevde att det var svårt att motivera lantbrukarna; att boka upp rådgivningsbesök, såväl som att köpa extra tjänster utöver den 2-timmars gratis rådgivning som erbjöds. Lantbrukarna som haft besök av rådgivarna var överlag nöjda med besöket och den gratis två-timmars rådgivningen. Den viktigaste orsaken till att man bokat rådgivning var att man upplevt en arbetsskada på sin gård eller att man ville ha råd om barnsäkerhet. Nio av tio lantbrukare uppgav att man vidtagit olycksfallsförebyggande åtgärder efter besöket av rådgivaren. Endast 20% hade köpt några tilläggstjänster av rådgivaren, då man upplevde gratisrådgivningen som tillräcklig för att driva säkerhetsarbetet vidare på egen hand. Resultaten visar att gratis arbetsmiljörådgivning kan vara en effektiv metod för att aktivera säkerhetsarbetet inom lantbruket. Motivationsaspekten är fortfarande ett problem, men erfarenheten av olycksfall eller egna barn på gården tyder på större förståelse och motivation för att intressera sig för arbetsmiljörådgivning och förebyggande säkerhetsarbete
|
|
| 20. |
|
|
