| 11. |
- Schierup, Carl-Ulrik, 1948-, et al.
(författare)
-
Migration : ett hot mot välfärden?
- 2018. - 1
-
Ingår i: Nation i ombildning. - Stockholm : Boréa Bokförlag. - 9789189140950 ; , s. 31-77
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den svenska samhällsekonomiska modellensupplösning under 2000-talet har följts av en djup politisk kris. Det är enkris som har tagits till intäkt för den upprepade berättelsen om liberalt präglad invandrings- och mångfaldspolitik som misslyckat experiment. Författarna ifrågasätter denna berättelse genom attvända på argumentet om det negativa förhållandet mellan migrationoch välfärdsstatlig solidaritet. De hävdar således att det främst är deneuropeiska och svenska åtstramningspolitiken som sedan tidigt 90-talhar undergrävt samhällets socialpolitiska integrationspotential, skapat fördjupade etniskt präglade klasskillnader, permanentat social exkluderingav stora befolkningsgrupper från sociala och medborgerliga rättigheter,samt i sin konsekvens medfört bristande solidaritet kring välfärdsstatens institutioner.
|
|
| 12. |
- Elmqvist, Anna, et al.
(författare)
-
Omsorgen om landsbygdens äldsta : Kommuner och civilsamhälle i fokus
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna skrift redovisas resultat från projektet ”Omsorgen om landsbygdens äldsta. Kommunens och civilsamhällets omsorgsnätverk i semi-rurala miljöer”. Syftet med projektet är att öka kunskapen om hur äldre som bor på landsbygden själva ser på sitt åldrande, vad man är engagerad i, hur man vill bo och vilket stöd och vilken hjälp man har och ger till andra. I projektet studeras hur några mindre landsbygdskommuner ordnar äldreomsorgen och hur kommunerna och vissa lokala aktörer förhåller sig till äldres behov och intresse.Fokus i denna skrift riktas mot kommunens sätt att organisera och genomföra omsorg, samt hur den är kopplad till det civila samhällets aktörer. Materialet som ingår har insamlats i de tre kommunerna Valdemarsvik, Ydre och Åtvidaberg. I denna skrift redovisas resultat från intervjuer som genomförts med representanter för dessa kommuner (kommunalråd, kommunchef, omsorgschef ). Redovisningen av intervjuerna berör de intervjuades syn på den egna kommunens förutsättningar, kommunernas strategier och framtidssyn. Skriften innehåller också resultat från intervjuer med representanter från civilsamhället, seniorföreningar (PRO:s och SPF:s ordförande, vice ordförande, styrelseledamot) och kyrka (diakon, präst). I dessa intervjuer berörs synen på förhållandena för kommunens äldsta, samt civilsamhällets roll som omsorgsaktör.Trots att de tre kommunerna kan förefalla likartade, visar studiens resultat på skillnader dem mellan. I Åtvidaberg finns ett tydligare centralortsfokus än i de andra två kommunerna. Även om Ydre som är en liten kommun också har en given centralort dit verksamheter koncentreras, finns ett tydligare landsbygdsfokus. Ydre är en skogs- och jordbrukskommun med en hög andel egna företagare. Inom kustkommunen Valdemarsvik förs ett tydligare resonemang om hur man ska kunna erbjuda service i olika kommundelar, något som man upplever att kommuninvånarna är angelägna om. Valdemarsvik består av flera relativt självständiga samhällen vilka tidigare var egna kommuner och som månar om sin egen självständighet. Arbetet i kommunen har även präglats av resonemanget ”hela kommunen ska leva”. I de två kommunerna Ydre och Valdemarsvik, har man poängterat att närheten till sitt lokalsamhälle liksom personkännedom är viktiga faktorer i äldreomsorgen, medan man i Åtvidaberg i större utsträckning har utgått från att man bättre tillfredsställer äldre personers behov genom att äldre kommer närmare service och tillgänglighet i centralorten. Den stora frågan i alla tre kommunerna är hur man ska kunna erbjuda äldreomsorg med samma kvalitet som idag till en växande andel äldre men med minskande skatteintäkter. Här är dock inställningen att det är något som måste lösas på nationell nivå t ex genom utjämningsbidrag för att man ska kunna åldras på jämlika villkor nationellt.Frågor som är ständigt aktuella i kommunerna gäller hur man ska kunna tillfredsställa tillgänglighet till servicefunktioner för dem som bor längre ut i kommunerna, utanför centralorten eller de större samhällena. Kollektivtrafiken på landsbygden utgör en stor kostnad och turtätheten minskar kontinuerligt. För dem som inte längre kan köra bil kan detta bli en avgörande fråga för om man kan bo kvar eller ej. Färdtjänst täcker en del av behovet liksom anropsstyrd trafik, men fungerar sämre för att upprätthålla sociala kontakter som huvudsakligen sker på kvällstid eller helger. Att kunna erbjuda äldre bra och funktionella bostäder är ytterligare en fråga som tas upp. Man är beroende av att någon vill erbjuda bostäder samt att det finns en betalningsvilja hos äldre personer för den typen av bostäder, båda dessa faktorer upplevs som problematiska. Idén att främja kvarboende kan å ena sidan förstås i ljuset av att det är en kostnadseffektiv strategi i en tid där decentralisering ställer ökade krav på kommuner att själva sörja för sin välgång och där medborgarnas resurser och hälsa blir allt viktigare för utvecklingen i lokala miljöer. Å andra sidan kan kvarboendeprincipen ses som en form av nyliberal vision som betonar inte bara regioners utan också enskilda individers egenansvar, självtillräcklighet och valfrihet.Sammantaget ter sig ett friskt och aktivt åldrande – förkroppsligat i kvarboende – ofta både nödvändigt och önskvärt. Mycket av strategierna går ut på att den äldre människans vardag ska kunna fortsätta att fungera som förut. Omsorgen går ut på att bevara förmågor. När det gäller att skapa ett äldrevänligt samhälle med goda kommunikationer kommenterade exempelvis en av studiens informanter: ”Så folk ska kunna få sin vardag att, så länge som möjligt, vara ganska lik den man har haft förut”.Från kommunernas sida räknar man med att verksamheten i större utsträckning kommer att koncentreras till att möta äldres grundläggande behov, något som i skriften betecknas anpassningslogik. Man förutsätter då att andra aktörer än kommunerna ska tillfredsställa övriga behov, men riktigt hur det ska gå till är ibland oklart. Det kan gälla dels privata marknadsaktörer som dock är beroende av ekonomisk lönsamhet, dels frivilligorganisationer och anhöriga. Föreningsliv och kyrkan uppfattas som viktiga komplement av såväl kommunen som av organisationerna själva. De äldre ses som en resurs för den egna gruppen, samtidigt som representanter för kyrkan och frivilligorganisationerna menar att människor inte alltid är benägna att be om hjälp ens av närstående. Föreningar och frivilligverksamheter står för en stor del av aktiviteterna på landsbygden men är beroende av eldsjälar och kontinuiteten är därför osäker. Det finns dock en optimism om att det sker generationsskiften även inom dessa verksamheter som bidrar till att göra fortlevnaden möjlig. Föreningsliv och dylikt blir ett sätt att skapa ringar på vattnet, att vara ett forum där sociala nätverk kan etableras och fortsätta växa på egen hand. I studien framgår även att många äldre själva fyller en viktig roll både som omsorgsgivare och för det sociala livet i stort.I skriften skisseras olika vägar för att lösa den brännande frågan om hur den mindre kommunen kan möta en framtid med krympande kommunstorlek och samtidigt tillförsäkra god service till en åldrande befolkning. Sannolikt är det så att olika lösningar passar olika väl i olika typer av kommuner och för olika typer av frågor. Ett resultat som framkommer i skriften är att de lokala förhållandena behöver bli en utgångspunkt för den planering som sker för att möta framtiden. Kan hända är det olika lokala initiativ som gör en verklig skillnad, initiativ som kan genomföras med stöd från regional och statlig nivå. Lösningen kan i många fall handla om att finna en balans mellan politiska ambitioner, framåtanda och anpassningslogik.
|
|
| 13. |
- Littmarck, Sofia, 1983-
(författare)
-
Barn, föräldrar, välfärdsstat : Den politiska debatten om föräldrautbildning och föräldrastöd 1964-2009
- 2017
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The political debate concerning parent education and parenting support between 1964 and 2009 has been scrutinized in this study in the light of the development of and changes in the welfare state. The investigation is based upon the analysis of official government inquiries and parliamentary papers dealing with parent education and parenting support. This study analyzes the different choices in the organization of welfare relevant to children and the family for which political actors have argued, and it examines the views on the relations between children, parents, family and the welfare state that were expressed in the argumentation. Parent education and parenting support aim at changing the living conditions of children by means of the parents. The study shows that the interest in this type of investment has been shared by both the political left and center-right, but from different arguments and political visions on how welfare for children and families with children should be organized, as well as from different views of the role of parent education and parenting support in the welfare.
|
|
| 14. |
- Nordh, Jonas
(författare)
-
Social citizenship and people with dementia : Designing social care policies in Sweden
- 2016
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- People with dementia are commonly in need of some form of social care from the social services in order to manage their everyday situations. However, social services are shaped by the construction of policy targets. The aim of this dissertation is to explore the social citizenship for people with dementia. Social citizenship for people with dementia is explored by studying how people with dementia, in policy documents, have been constructed as a target group and also by studying how policies are enacted in practice by care managers, in their work and in their meetings with people with dementia. This is illustrated by studying policy documents from national level which range over nearly 40 years and 19 interviews with care managers. It is shown that, if and when, people with dementia are visible in policy documents, they commonly have a negative construction based on their cognitive and communicative abilities, as a burden, disturbing and incapable. It is further investigated how street-level bureaucrats, in this case care managers, experience meeting with people with dementia when they apply for social services. It is shown that care-managers experience difficulties concerning this group comprised of the exchange of information between care managers and people with dementia, refusal of social services by the person, the influence of relatives and other professions as well as moral dilemmas, such as the relations between the person with dementia and their relatives. The study shows that care managers have little support from policies, e.g. legislation and guidelines, in how to handle these dilemmas, and must thus create their own local ways of handling these situations. Care managers are thus influential policy actors concerning the policy target group of people with dementia. The policy processes which this dissertation illustrates, affect the social citizenship of people with dementia. It is shown that they, to an extent, have difficulties in influencing their own everyday situation concerning social services. Finally, the policy processes, will affect their possibility to influence their social citizenship.
|
|
| 15. |
|
|
| 16. |
- Krekula, Clary, 1959-
(författare)
-
Pleasure and time in senior dance : Bringing temporality into focus in the field of ageing
- 2022
-
Ingår i: Ageing & Society. - : Cambridge University Press. - 0144-686X .- 1469-1779. ; 42:2, s. 432-447
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Population ageing and discourses on healthy ageing have led to a growing interest in social dancing for seniors. While senior dance has been described as both common and contributing to good health, the fundamental connection between bodily and temporal dimensions has been fairly neglected. As a result, there is a risk of portraying dance among older adults as a general practice, while at the same time the senior dance's potential to shed light on relations between temporality and ageing is not utilised. Based on qualitative interviews with 25 women and eight men, aged 52-81, in Sweden, whose main leisure activity was dancing, this article sheds light on this knowledge gap by illustrating the pleasurable experiences of senior dance. The results illustrate that the pleasurable experiences of dancing can be understood as three different experiences of temporality: embodied experience of extended present, an interaction with synchronised transcending subjectivities and age identities with unbroken temporality. The results also highlight the central role that temporal aspects play in processes around subjectivities in later life, as well as the close connection between ageing embodiment and temporality. They also illustrate the ability of dance to create wellbeing, not only through its physical elements, but also through the sociality that constitutes the core of dancing. In light of these results, the article argues that the temporal processes relate to individuals' diverse relationship with the world and that they therefore play a central role in subjective experiences of ageing.
|
|
| 17. |
- Aslan Akay, Pinar, Fil. Dr. 1986-
(författare)
-
Återvändande och (åter)integration för barn i familj : En systematisk kunskapsöversikt
- 2024
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det övergripande syftet med denna kunskapsöversikt har varit att sammanställa forskning om återvändande och (åter)integration för barn i familj, med fokus på utbildning, sociokulturell (åter)integration och hälsa, samt möjligheter och hinder för en framgångsrik återvändande- och (åter)integrationsprocess. Målet med kunskapsöversikten är att bidra till ökad beredskap för samhällsaktörer i Sverige som är involverade i återvändandeprocessen för barn i familj. En sådan beredskap kan öka barn och familjers möjligheter att förbereda sig och mobilisera sina resurser inför ett återvändande, och ge barnen bättre förutsättningar till anpassning efter återvändandet.Att upprätthålla en ordnad och säker migration samt förmå individer som har ett av- eller utvisningsbeslut att återvända är en viktig fråga för många europeiska länder idag, inklusive Sverige. Men asyl- och återvändandeprocessen behöver också genomsyras av ett barnrättsperspektiv, vilket svenska myndigheter som är involverade i denna process har uppmärksammat och arbetat med under en längre tid. I detta avseende har barn i familj, det vill säga barn som ansökt om uppehållstillstånd tillsammans med sina vårdnadshavare, identifierats som en särskilt sårbar grupp. Forskning visar att barn i familj ofta känner sig oinformerade, och de beskriver sin egen delaktighet i asyl- och återvändandeprocessen som låg. Det kan leda till känslor av chock och uppryckthet i samband med återvändandet, vilket kan påverka barnens psykosociala hälsa på både kort och på lång sikt. Forskning inom området visar även på stora utmaningar för barn att integreras i skolan efter ett återvändande. Översikten visar att språksvårigheter, en ny utbildningskontext, bristen på kompetens hos skolpersonal samt administrativa och ekonomiska hinder kan hämma barnens möjligheter att tillgodogöra sig utbildning i återvändarlandet. Barn i familj kan även utsättas för mobbing och utanförskap av både jämnåriga och vuxna på grund av sin status som återvändare, en brist på sociokulturell kunskap eller bristande språkkunskaper. Sociala nätverk kan i detta avseende fungera som ett skydd, till exempel i form av jämnåriga släktingar i återvändarlandet som kan vägleda och släppa in de återvändande barnen i den sociala gemenskapen.Kunskapsöversikten har identifierat ett antal kunskapsluckor. Det råder till exempel en stor brist på forskning som följer barnen, och som undersöker hur barnens situation utvecklar sig över tid. Den begränsade forskning som finns på detta område indikerar att några av de problem som observeras initialt vad gäller bristen på sociokulturell tillhörighet och social integration kan försvinna eller mildras över tid. Det går emellertid inte att dra några slutsatser om hur en utveckling över tid påverkas av andra faktorer, såsom levnadsförhållanden och tillgången till resurser. Det finns också otillräcklig kunskap om hur olika bakgrundsfaktorer, såsom kön, ålder och socioekonomisk bakgrund inverkar på barnens (åter)integration efter ett återvändande. De fåtal studier som finns i området pekar på att vissa grupper kan vara särskilt utsatta innan och efter ett återvändande, till exempel flickor samt barn i yngre och övre tonåren.Med utgångspunkt i de resultat som presenteras ges en rad rekommendationer. Ett exempel på förslag är att det föreligger ett behov av att utveckla och förtydliga roll- och ansvarsfördelningen för olika myndighetsaktörer i asyl- och återvändarprocessen för barn i familj, och att det bör övervägas huruvida en myndighet kan ges ett helhetsansvar för denna grupp. Ett annat förslag är att kvalitativa riktlinjer samt metod- och arbetsstöd för myndighetspersonal som kommer i kontakt med barn i familj under återvändandeprocessen utformas. Information och delaktighetsarbetet med barn i familj behöver också utvecklas, samt vara barnanpassat och individualiseras, eftersom barns situation kan se olika ut beroende på faktorer som vistelsetid i mottagarlandet, kön, ålder, socioekonomisk bakgrund samt familjens nätverk och resurser efter återvändandet.
|
|
| 18. |
- Julia, Simonson, et al.
(författare)
-
Ungleichheit sozialer Teilhabe im Alter
- 2013
-
Ingår i: Zeitschrift für Gerontologie und Geriatrie (Print). - : Springer Berlin/Heidelberg. - 0948-6704 .- 1435-1269. ; 46:5, s. 410-416
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Unter dem Leitbild des aktiven Alters wird die Aufrechterhaltung umfassender sozialer Teilhabe über die Lebensphase Alter diskutiert. „Gutes“ Altern im Sinne dieses Aktivitätsparadigmas wandelt sich vom Ergebnis sozialer Ungleichheit zunehmend zu einem ihrer Ausgangspunkte. Auf Basis des Deutschen Alterssurveys (DEAS) 2008 und 2011 wird die Teilhabe über Ehrenamt und Bildungsaktivitäten unter Berücksichtigung sozialstruktureller und sozialräumlicher Aspekte sozialer Ungleichheit in den Blick genommen. Die soziale Teilhabe erweist sich als sozialstrukturell und sozialräumlich ungleich verteilt. Personen aus unteren sozialen Schichten gehen deutlich seltener einer Bildungsaktivität nach oder engagieren sich ehrenamtlich. Zudem ist die soziale Teilhabe bei Personen in wirtschaftlich schwachen Regionen deutlich geringer als bei Personen in wirtschaftlich starken. Nachteilige Effekte kumulieren sich, wenn in einer Region begrenzte individuelle Ressourcen und schlechte ökonomische Rahmenbedingungen vorliegen. Maßnahmen zur Förderung sozialer Teilhabe sollten darauf abzielen, auf lokaler Ebene Gelegenheiten für Engagement und Bildungsaktivität zu schaffen, um die Teilhabechancen von Personen aus unteren sozialen Schichten nachhaltig zu verbessern.
|
|
| 19. |
- Knezevic, Zlatana, 1984-
(författare)
-
A Cry for Care But not Justice : Embodied Vulnerabilities and the Moral Economy of Child Welfare
- 2020
-
Ingår i: Affilia. - : SAGE Publications. - 0886-1099 .- 1552-3020. ; 35:2, s. 231-245
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This study explores the pivotal role of the body for political recognition and rights claims in child welfare "moral" interventions. I examine how the bodily figures in child welfare assessments, linking these manifestations to the concept of the moral economy of care. A sample of assessment reports from a Swedish municipality, all addressing violations of children's bodies or integrity, are used as empirical material. I show how the psychosomatically suffering child is being best "heard" as vulnerable. I also argue that such a moral economy of care silences children's accounts of gendered and racial injustices. Furthermore, racialized moral divides are indicated when assessments of different child bodies are considered. A concluding remark points to need for a child welfare moral economy of social justice that responds to structural intersecting injustices in childhoods, including to those of a racialized child welfare and its individualized and symptom-oriented services.
|
|
| 20. |
|
|
