| 11. |
- Domert, Jakob, et al.
(författare)
-
Aggregated Alpha-Synuclein Transfer Efficiently between Cultured Human Neuron-Like Cells and Localize to Lysosomes
- 2016
-
Ingår i: Plos One. - : Public Library of Science (PLoS). - 1932-6203. ; 11:12
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Parkinson's disease and other alpha-synucleinopathies are progressive neurodegenerative diseases characterized by aggregates of misfolded alpha-synuclein spreading throughout the brain. Recent evidence suggests that the pathological progression is likely due to neuron-to-neuron transfer of these aggregates between neuroanatomically connected areas of the brain. As the impact of this pathological spreading mechanism is currently debated, we aimed to investigate the transfer and subcellular location of alpha-synuclein species in a novel 3D co-culture human cell model based on highly differentiated SH-SY5Y cells. Fluorescently-labeled monomeric, oligomeric and fibrillar species of alpha-synuclein were introduced into a donor cell population and co-cultured with an EGFP-expressing acceptor-cell population of differentiated neuron-like cells. Subsequent transfer and colocalization of the different species were determined with confocal microscopy. We could confirm cell-to-cell transfer of all three alpha-synuclein species investigated. Interestingly the level of transferred oligomers and fibrils and oligomers were significantly higher than monomers, which could affect the probability of seeding and pathology in the recipient cells. Most alpha-synuclein colocalized with the lysosomal/endosomal system, both pre- and postsynaptically, suggesting its importance in the processing and spreading of alpha-synuclein.
|
|
| 12. |
- Enhus, Carolina, et al.
(författare)
-
Kontrollprogram för vindkraft i vatten : Sammanställning och granskning, samt förslag till rekommendationer för utformning av kontrollprogram
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna rapport har tagits fram med finansiering av kunskapsprogrammet Vindval. Rapporten syftar till att svara på projektmålen gällande granskning och utvärdering av befintliga kontrollprogram, lista de miljöeffekter som upptäckts, samt att ge förslag till rekommendationer för utformning av kontrollprogram.Den havsbaserade vindkraften har utvecklats både tekniskt och geografiskt de senaste 25 åren. Inklusive de parker som var under byggnation fanns det år 2015 totalt 84 havsbaserade vindparker i Europa, fördelat på elva länder. Idag placeras majoriteten av vindkraft i saltvattensområden som Nordsjön, Östersjön och andra havsområden i norra Europa. Etablering av vindkraft till havs medför ett ingrepp och en påverkan på den marina miljön och de organismer som lever där. Kunskapen om hur etablering och drift av havsbaserad vindkraft påverkar det marina livet varierar beroende på organismgrupp, påverkanstyp, område och skala. Olika typer av påverkan uppkommer under de olika faserna av ett vindkraftsverks livstid. Vilken typ av påverkan som sker är beroende av vilket typ av fundament verket etableras med, vilka miljöförhållanden som råder, samt vilka berörda arter som finns i det specifika området. För att dokumentera och synliggöra de potentiella effekter som verksamheten kan ha på den marina miljön upprättas kontrollprogram för uppföljning av arter och miljöeffekter.Kontrollprogrammen i denna sammanställning kommer från vindkraftsparker med en rad likheter och olikheter, i bland annat havsområde, storlek, fundamenttyp och tid sedan driftstart. De absolut mest omfattande kontrollprogrammen i Sverige utgörs av de kontrollprogram som upprättades för Lillgrund, där alla djurgrupper utom marina däggdjur undersöktes. För de europeiska länder som granskades varierar antalet insamlade (befintliga) dokument mellan de olika vindkraftsparkerna. För de båda relativt stora parkerna Egmond aan Zee och Prinses Amalia i Nederländerna har omfattande undersökningar utförts för samtliga organismgrupper, medan dokumenten för danska och brittiska parker varierar i omfattning.Den mest undersökta påverkansfaktorn i granskade kontrollprogram för bottensamhälle och fisk är förlust/tillkomst av habitat, för marina däggdjur undervattensljud och för fågel fysiskt hinder. En jämförelse mellan Vindvals syntesrapport (Bergström m.fl. 2012) och resultaten från sammanställda kontrollprogram visar att omfattningen av de påverkansfaktorer som redovisades i syntesrapporten i stort sett gäller även för de granskade kontrollprogrammen. Graden av påverkan har dock justerats något åt det mindre hållet för några påverkansfaktorer utifrån resultaten i befintliga kontrollprogram.Kontrollprogrammen visar att hårdbottenlevande arter etablerar sig på fundamenten, men efter olika lång tid. Vilka arter som dominerar beror på en rad faktorer, såsom djup, salthalt, exponeringsgrad och strömmar, och skillnader förekommer mellan parker i olika områden. Generellt verkar inverkan på mjukbottenlevande djur på större skala vara liten, trots etableringen av nya hårda substrat. Dock ses lokala förändringar kring fundamenten, kopplade till etableringen av arter nya för området, strömförhållanden m.m. Gällande fisk är det inte helt tydligt om tillkomsten av habitat (reveffekten) ökar biomassan i området eller om det snarare handlar om en omfördelning av befintlig biomassa. Resultaten från insamlade kontrollprogram visar att flertalet fiskarter vid flera vindparker har tydliga rumsliga och säsongs- och/eller dygnsberoende variationer i utbredningsmönster. I många områden är eventuella effekter på fisksamhället svåra att skilja från den naturliga variationen i området. I några fall påvisades möjliga effekter av trålningsskydd, men för andra parker sågs ingen effekt jämfört med referensområdena. Kontrollprogrammen för marina däggdjur tyder på att effekterna generellt är park- eller områdesspecifika. Majoriteten av undersökningarna visar att djuren undviker området i anläggningsfasen, men sedan återkommer när parken är i drift. Detta kan dock ta olika lång tid, och i några fall återhämtar populationen i området sig inte alls. I ett fall var tumlaraktiviteten högre inne i parkområdet, vilket är i motsats till tidigare resultat för andra parker. Effekten på fågel av parkens fysiska närvaro verkar vara väldigt artspecifik. Fåglarna undviker generellt parken i anläggningsfasen, men under driftsfasen undviker vissa arter parken och vissa attraheras av den. I några fall verkar fåglarna ha ändrat sin rumsliga utbredning i förhållande till parken. Flyttande fåglar väjer generellt för området, vilket bidrar till en ökad flygsträcka men också en minskad kollisionsrisk. Hur nära fåglarna flyger parken verkar variera mellan dag och natt för vissa arter, samt är beroende av vilka väderförhållanden som råder (dimma till exempel). Kollisionsrisken anses liten för majoriteten av arter, och de få fåglar som förolyckas påverkar sannolikt inte populationen i de specifika områdena.Vindkraftparker i olika områden skiljer sig med avseende på fysiska och geografiska förutsättningar, och den påverkan som behöver följas upp beror av vilka arter eller organismgrupper som finns i det specifika området. Därför varierar behovet av kontrollprogrammens omfattning för olika vindkraftparker och områden. Det är viktigt att redan i ett tidigt skede undersöka och skaffa information kring vilka ekosystemkomponenter (arter, artkomplex eller biotoper) som förekommer i området där vindkraften planeras, vilka aktiviteter som troligen kommer att utföras, samt vilken påverkan som aktiviteterna kan tänkas leda till för respektive ekosystemkomponent, det vill säga att ha en tydlig frågeställning. Valet av provtagningsdesign bör baseras på den naturliga variationen hos berörd ekosystemkomponent, typ av förväntad påverkan, samt krav på statistisk styrka. Det är av stor vikt att anpassa kontrollprogrammens rumsliga och tidsmässiga skala efter vilka arter/organismgrupper som möjligen kan påverkas, samt av vilken påverkan. Det är även viktigt att redogöra för och följa upp de kunskapsluckor och osäkerheter som förekommer.Resultatet av denna rapport bidrar med ny information kring miljöeffekter av vindkraft i vatten, samt belyser de utmaningar som finns kopplade till uppföljning av vindkraftens effekter på akvatiskt liv. De förslag till rekommendationer som ges i rapporten syftar till att underlätta tillämpningen av tillsyn och kontrollprogram och utgöra ett underlag för väl avvägda och transparenta beslut vid etablering av vindkraft i vatten.
|
|
| 13. |
- Grut, Viktor, et al.
(författare)
-
Cytomegalovirus seropositivity is associated with reduced risk of multiple sclerosis : a presymptomatic case-control study
- 2021
-
Ingår i: European Journal of Neurology. - : Blackwell Publishing. - 1351-5101 .- 1468-1331. ; 28:9, s. 3072-3079
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- BACKGROUND: Epstein-Barr virus (EBV) and Human herpesvirus 6A (HHV-6A) are associated with increased risk of multiple sclerosis (MS). Conversely, infection with Cytomegalovirus (CMV) has been suggested to reduce the risk of MS but supporting data from presymptomatic studies are lacking. Here, we sought to increase the understanding of CMV in MS aetiology.METHODS: We performed a nested case-control study with presymptomatically collected blood samples identified through cross-linkage of MS registries and Swedish biobanks. Serological antibody response against CMV, EBV and HHV-6A was determined using a bead-based multiplex assay. Odds ratio (OR) with 95 % confidence intervals (CI) for CMV seropositivity as risk factor for MS was calculated by conditional logistic regression and adjusted for EBV and HHV-6A seropositivity. Potential interactions on the additive scale were analysed by calculating attributable proportion due to interaction (AP).RESULTS: Serum samples from 670 pairs of matched cases and controls were included. CMV seropositivity was associated with a reduced risk for MS (OR = 0.70, 95% CI 0.56-0.88, p = 0.003). Statistical interactions on the additive scale were observed between seronegativity for CMV and seropositivity against HHV-6A (AP 0.34, 95% CI 0.06-0.61) and EBV antigen EBNA-1 (amino acid 385-420) at age 20-39 years (AP 0.37, 95% CI 0.09-0.65).CONCLUSIONS: CMV seropositivity is associated with a decreased risk for MS. The protective role for CMV infection in MS aetiology is further supported by the interactions between CMV seronegativity and EBV and HHV-6A seropositivity.
|
|
| 14. |
- Gustafsson, Gabriel, et al.
(författare)
-
Secretion and uptake of α-synuclein via extracellular vesicles in cultured cells
- 2018
-
Ingår i: Cellular and molecular neurobiology. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0272-4340 .- 1573-6830. ; 38:8, s. 1539-1550
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- In Parkinson’s disease and other Lewy body disorders, the propagation of pathology has been accredited to the spreading of extracellular α-synuclein (α-syn). Although the pathogenic mechanisms are not fully understood, cell-to-cell transfer of α-syn via exosomes and other extracellular vesicles (EVs) has been reported. Here, we investigated whether altered molecular properties of α-syn can influence the distribution and secretion of α-syn in human neuroblastoma cells. Different α-syn variants, including α-syn:hemi-Venus and disease-causing mutants, were overexpressed and EVs were isolated from the conditioned medium. Of the secreted α-syn, 0.1–2% was associated with vesicles. The major part of EV α-syn was attached to the outer membrane of vesicles, whereas a smaller fraction was found in their lumen. For α-syn expressed with N-terminal hemi-Venus, the relative levels associated with EVs were higher than for WT α-syn. Moreover, such EV-associated α-syn:hemi-Venus species were internalized in recipient cells to a higher degree than the corresponding free-floating forms. Among the disease-causing mutants, A53T α-syn displayed an increased association with EVs. Taken together, our data suggest that α-syn species with presumably lost physiological functions or altered aggregation properties may shift the cellular processing towards vesicular secretion. Our findings thus lend further support to the tenet that EVs can mediate spreading of harmful α-syn species and thereby contribute to the pathology in α-synucleinopathies.
|
|
| 15. |
- Holgersson, Georg, et al.
(författare)
-
Swedish lung cancer radiation study group: the prognostic value of anaemia, thrombocytosis and leukocytosis at time of diagnosis in patients with non-small cell lung cancer
- 2012
-
Ingår i: Medical Oncology. - : Humana Press (Springer Imprint). - 1357-0560 .- 1559-131X. ; 29:5, s. 3176-3182
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- There is a need to improve the prognostic and predictive indicators in non-small cell lung cancer (NSCLC). At present, the main focus is on genetic predictive markers while the prognostic value of the standard blood variables related to haematopoiesis has been subjected to relatively limited attention. To study the prognostic potential of haemoglobin (Hgb), platelet (Plt) and white blood cell (WBC) levels at time of diagnosis in NSCLC patients, 835 NSCLC patients, stage I-IV, who received radiotherapy with curative intention (andgt; 50 Gy), were included in the study. WBC, Plt, Hgb, gender, age at diagnosis, stage, surgery and first-line chemotherapy were studied in relation to overall survival. For patients with Hgb andlt; 110 g/L and Hgb a parts per thousand yen 110 g/L), the median survival was 11.2 and 14.5 months, respectively (p = 0.0032). For WBC andgt; 9.0 x 10(9)/L and andlt; 9.0 x 10(9)/L, the median survival was 11.6 and 15.4 months, respectively (p andlt; 0.0001). For Plt andgt; 350 x 10(9)/L and andlt; 350 x 10(9)/L, the median survival was 11.2 and 14.9 months, respectively (p andlt; 0.0001). The median survival in patients with pathological results in all three markers was half of that in patients with normal levels of all three markers (8.0 and 16.0 months, respectively (p andlt; 0.0001). The level of the three studied haematological biomarkers corresponds significantly to outcome in NSCLC. These results indicate that standard haematological variables may be used as guidance for the clinician in the decision-making regarding treatment intensity and patient information.
|
|
| 16. |
- Holgersson, Georg, et al.
(författare)
-
The value of induction chemotherapy for survival in patients with non-small cell lung cancer treated with radiotherapy.
- 2012
-
Ingår i: Anticancer research. - : The International Institute of Anticancer Research. - 1791-7530 .- 0250-7005. ; 32:4, s. 1339-46
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- AIM: The aim of the present study was to retrospectively investigate the impact of induction chemotherapy on treatment outcome in patients treated with curatively intended radiotherapy for non-small cell lung cancer (NSCLC). PATIENTS AND METHODS: Patients with a diagnosed NSCLC that have been subjected to curatively intended irradiation (≥50 Gy) and treated in an oncology department in Sweden during the years 1990-2000 were included in the study. Operated patients and patients having received concomitant chemotherapy were excluded. The included patients were localised by a manual search of all the oncology departments' medical records and radiation charts. RESULTS: Patients treated with induction chemotherapy (n=79) had a significantly better overall survival compared with patients treated with radiotherapy alone (p=0.0097) in a univariate Cox regression analysis. A platinum/taxane combination produced the greatest survival benefit; hazard ratio=0.49 (95% confidence interval=0.31 to 0.75). CONCLUSION: We found that patients treated with induction chemotherapy in addition to radiotherapy for NSCLC have a better overall survival than patients treated with radiotherapy alone and that the best results are achieved using a platinum/taxane combination.
|
|
| 17. |
- Jons, Daniel, et al.
(författare)
-
Epstein-Barr virus seroreactivity, putative autoimmunity and axonal injury in pre-symptomatic multiple sclerosis
- 2023
-
Ingår i: Multiple Sclerosis Journal. - : Sage Publications. - 1352-4585 .- 1477-0970. ; 29:Suppl. 3, s. 39-40
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Introduction: Multiple sclerosis (MS) and presymptomatic axonal injury appears to develop only after an Epstein-Barr virus (EBV) infection. Anoctamin2 (ANO2), a chloride channel expressed in glial cells and neurons, was identified as a possible MS autoantigen. We here examine serum neurofilament (sNfL), a comprehensive EBV seroreactivity and antibodies against ANO2 in pre-symptomatic MS.Objectives/Aims: To study whether the appearance of EBV seroreactivity in the pre-symptomatic phase of MS precedes cumulating MS-induced neuroaxonal damage and whether it is associated with an incipient autoreactivity against a reported MS autoantigen (ANO2).Methods: We performed a case-control study with presymptomatic serum samples identified through cross-linkage of the Swedish MS register and Swedish biobanks. We assayed serum antibodies against EBV nuclear antigen 1 (EBNA1), viral capsid antigen p18 (VCAp18), EBV glycoprotein 350 (gp350), anoctamin 2 (ANO2), and serum neurofilament light (sNfL) in 669 pre-MS cases and matched controls.Results: EBNA1 seroreactivity increased in the pre-MS group from 20–15 years before MS onset, followed by gp350 seroreactivity (p=0.001–0.002, 15–10 years before onset). This appeared before the elevation of sNfL in EBV seropositive pre-MS cases (p=8⋅10-5, 10–5 years before onset). No significant sNfL increase was observed in the EBV seronegative group (p=0.95). Pre-MS cases with the highest sNfL levels cumulated in the EBV seropositive group (p=0.038). ANO2 seropositivity appeared virtually only in the EBNA1 seropositive group, in 16.7 % of EBNA1 seropositive pre-MS samples and in 10.0 % of corresponding controls (p=0.001). Combined EBNA1 and ANO2 seropositivity showed a higher association with subsequent MS than EBNA1 independent of ANO2 (p=0.002–0.028). In the EBNA1 seropositive stratum, ANO2 seropositivity was associated with 26% higher sNfL.Conclusion: In presymptomatic MS an antibody response against EBV, associated with ANO2 autoimmunity, was detectable before elevated sNfL, which cumulated in the EBV seropositive group. ANO2 seropositivity was associated with higher sNfL. An increase in ANO2 seroreactivity did not appear until after EBV seroconversion, limited to a subgroup of the EBV seropositive stratum. Thus, this specific cross-reaction could contribute to MS pathogenesis in a subgroup. This further implicates EBV in the pathogenesis of MS.
|
|
| 18. |
- Jons, Daniel, 1974, et al.
(författare)
-
Seroreactivity against lytic, latent and possible cross-reactive EBV antigens appears on average 10 years before MS induced preclinical neuroaxonal damage
- 2023
-
Ingår i: Journal of Neurology, Neurosurgery and Psychiatry. - : BMJ Publishing Group Ltd. - 1468-330X .- 0022-3050. ; 95
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: Multiple sclerosis (MS) and presymptomatic axonal injury appear to develop only after an Epstein-Barr virus (EBV) infection. This association remains to be confirmed across a broad preclinical time range, for lytic and latent EBV seroreactivity, and for potential cross-reacting antigens. Methods: We performed a case-control study with 669 individual serum samples obtained before clinical MS onset, identified through cross-linkage with the Swedish MS register. We assayed antibodies against EBV nuclear antigen 1 (EBNA1), viral capsid antigen p18, glycoprotein 350 (gp350), the potential cross-reacting protein anoctamin 2 (ANO2) and the level of sNfL, a marker of axonal injury. Results: EBNA1 (latency) seroreactivity increased in the pre-MS group, at 15-20 years before clinical MS onset, followed by gp350 (lytic) seroreactivity (p=0.001-0.009), ANO2 seropositivity appeared shortly after EBNA1-seropositivity in 16.7% of pre-MS cases and 10.0% of controls (p=0.001).With an average lag of almost a decade after EBV, sNfL gradually increased, mainly in the increasing subgroup of seropositive pre-MS cases (p=8.10-5 compared with non-MS controls). Seropositive pre-MS cases reached higher sNfL levels than seronegative pre-MS (p=0.038). In the EBNA1-seropositive pre-MS group, ANO2 seropositive cases had 26% higher sNfL level (p=0.0026). Conclusions: Seroreactivity against latent and lytic EBV antigens, and in a subset ANO2, was detectable on average a decade before the appearance of a gradually increasing axonal injury occurring in the last decade before the onset of clinical MS. These findings strengthen the hypothesis of latent EBV involvement in the pathogenesis of MS.
|
|
| 19. |
|
|
| 20. |
- Lindegarth, Mats, 1965, et al.
(författare)
-
Testing the Potential for Predictive Modeling and Mapping and Extending Its Use as a Tool for Evaluating Management Scenarios and Economic Valuation in the Baltic Sea (PREHAB)
- 2014
-
Ingår i: Ambio. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0044-7447 .- 1654-7209. ; 43:1, s. 82-93
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- We evaluated performance of species distribution models for predictive mapping, and how models can be used to integrate human pressures into ecological and economic assessments. A selection of 77 biological variables (species, groups of species, and measures of biodiversity) across the Baltic Sea were modeled. Differences among methods, areas, predictor, and response variables were evaluated. Several methods successfully predicted abundance and occurrence of vegetation, invertebrates, fish, and functional aspects of biodiversity. Depth and substrate were among the most important predictors. Models incorporating water clarity were used to predict increasing cover of the brown alga bladderwrack Fucus vesiculosus and increasing reproduction area of perch Perca fluviatilis, but decreasing reproduction areas for pikeperch Sander lucioperca following successful implementation of the Baltic Sea Action Plan. Despite variability in estimated non-market benefits among countries, such changes were highly valued by citizens in the three Baltic countries investigated. We conclude that predictive models are powerful and useful tools for science-based management of the Baltic Sea.
|
|
