| 11. |
|
|
| 12. |
- Berg, Lotta, et al.
(författare)
-
Djurskydd inom grisuppfödning
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I Sverige tillåts idag generellt avvänjning av smågrisar i praktiken vid en individuell ålder om tidigast 28 dagar. Detta skiljer från EUs grisdirektiv där avvänjning tillåts från 21 dagars ålder. En digivningsperiod på 21 dagar ger en högre produktion eftersom medeltalet kullar per sugga och år teoretiskt då kan öka med 4,5 % (från 2,2 till 2,3 kullar per år). Det har även föreslagits att en kortare digivningsperiod skulle innebära mindre påfrestningar på suggorna, och därigenom medföra förbättrad välfärd för dessa. Rådet finner att det finns mycket få studier som jämför avvänjning vid just 21 och 28 dagar. De vetenskapliga studier som studerar detta mer i detalj är i de flesta fall genomförda i alternativa system, så som grupphållnings-system eller så kallade ”getaway pens” där suggan kan gå ifrån sina smågrisar. Resultat från dessa studier går därmed inte att generalisera till konventionella system där suggor med smågrisar hålls individuellt med små möjligheter för suggan att reglera t.ex. digivning eller födosöksbeteende. Trots bristen på vetenskapligt granskade rapporter konstaterades att en avvänjning vid 28 dagars ålder var att föredra sett ur smågrisens perspektiv, eftersom matsmältningsapparat och immunsystem är mer utvecklade den fjärde levnadsveckan. Det förefaller dock finnas en ganska tydlig skillnad i fysiologisk mognad mellan grisar som är yngre (<19-21 dagar) respektive äldre (28 dagar), men där grisar som är 25 dagar och äldre skiljer sig mindre från grisar som är 28 dagar gamla än grisar som är 23 dagar och yngre. Diperiodens belastning på den domesticerade suggan i modern grisproduktion överstiger den hos frilevande suggor eftersom antalet överlevande kultingar är högre, samt att suggan inte heller genom att styra digivningen kan skydda sig från kullens ökande krav på att dia. De ökande kullstorlekarna kan teoretiskt innebära påfrestningar på suggan, och tidig avvänjning skulle därmed kunna bidra till att minska påfrestningarna på suggan. Det finns dock inga vetenskapliga studier som stödjer en sådan slutsats. Det kan dock konstateras att en svensk sugga under slutet av diperioden i medeltal ger di till 13 kultingar som vardera väger cirka 10 kg, vilka tillsammans dagligen kräver 108 MJ omsättbar energi (25 800 kcal) varav huvuddelen kommer från suggans mjölk. I dagens svenska grisproduktion med omgångsuppfödning kan det skilja 4-7 dagar mellan de först födda och de sist födda i gruppen. För att samla sugg-gruppen inför nästa grisning avvänjs alla suggor samma dag och vid en lägsta individuell avvänjningsålder av 28 dagar blir medelåldern vid avvänjning därför i praktiken cirka 32 dagar. Om lantbruken fortsätter att fokusera på avvänjning så nära 28 dagars ålder som möjligt kommer ”manöverutrymmet” för att synkronisera suggorna vid avvänjning att försvinna. Suggor med fysiologiskt längre dräktighet än genomsnittet riskerar då att förskjutas i grisningstid jämfört med medelsuggorna. Vid en förlängning med tre dagar mellan två grisningstillfällen kan en sugga redan som tredjegrisare vara så pass avvikande vad gäller grisningsdag att hon kommer att slås ut (slaktas) i förtid om det inte ges möjlighet att synkronisera gruppen vid avvänjning. Vid en bedömning av lämpligaste dagen för avvänjning bör såväl smågrisens som suggans situation beaktas. Det vetenskapliga underlaget för detta är mycket begränsat, men det ska beaktas att inhysning och skötsel har större betydelse för såväl smågrisars som suggors hälsa och välfärd än den exakta avvänjningsåldern. Vid en samlad bedömning ansågs därför att en avvänjning vid 28 dagar i genomsnitt förefaller acceptabel, under förutsättning att avvänjningsåldern i inget enskilt fall understiger 25 dagar.
|
|
| 13. |
|
|
| 14. |
- Berg, Lotta, et al.
(författare)
-
Minkhållning i Sverige
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den här rapporten är framtagen av SLUs vetenskapliga råd för djurskydd i syfte att utvärdera djurvälfärden hos minkar inom svensk pälsdjursproduktion och bedöma om den vetenskapliga litteraturen ger stöd för att produktionen, så som den bedrivs i dag, ger djuren möjlighet att bete sig naturligt. Minkar som föds upp för pälsproduktion i Sverige måste hållas och skötas enligt Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2012:14) om uppfödning och hållande av pälsdjur. Rapporten har tagits fram på uppdrag av Jordbruksverket som en del i ett regeringsuppdrag om minkhållning. Den beskriver minkens ursprung och domesticering, naturligt beteende hos vild mink, inhysning och skötsel vid pälsuppfödning, onormalt beteende, miljöberikningar, smittskydd, förekommande sjukdomar och avlivningsmetoder. I rapporten ges rekommendationer baserat på tillgänglig vetenskaplig litteratur, och behov av framtida forskning identifieras.Minken är en opportunistisk köttätare som behöver äta relativt ofta. I pälsdjursproduktionen tillämpas i princip fri tillgång på foder till digivande honor och växande valpar men inför parningssäsongen innebär den fria tillgången ökad risk för komplikationer vid valpningen på grund av övervikt hos honan. Fodringen behöver därför anpassas under vintern för att minska risken för feta honor och därmed ökad dödlighet vid valpningen. Neddragen fodertillgång kan orsaka frustration som då visar sig i beteendestörningar. Olika aspekter på utfodring bör därför beaktas i framtida forskning. Den vilda minken lever solitärt under stora delar av året, dock kan en till flera honor leva inom en hanes revir. I pälsdjursproduktionen bör därför vuxna minkar hållas individuellt, undantaget är växande ungminkar som med fördel kan hållas tillsammans. Att hålla två minkar tillsammans är det vanligaste, dock fungerar det att hålla tre ungminkar i etagebur om de ges extra foder och god tillsyn. Grupper med fler än tre djur bör undvikas då riskerna för aggression ökar. En lya fastsatt utanpå buren är viktigt för alla minkar året runt då de naturligt vilar mycket i sina bohål, samt även för att minkhonan ska kunna ta hand om de outvecklade ungarna första tiden efter födelsen. I fångenskap används halm för att skapa ett varmt bo under den kalla årstiden samt för att bygga ett bo för ungarna under uppfödningsperioden.Systematisk genetisk selektion för önskat beteende (temperament) förbättrar välfärden hos minken. Systemet tillämpas på svenska gårdar genom att minkar som uppvisar rädsla eller stress selekteras bort vid avelsurvalet. Urvalet av avelsdjur görs kontinuerligt från det att valparna föds, då reproduktion, valpöverlevnad och temperament registreras tidigt och är viktiga parametrar att ta hänsyn till i urvalet. Det slutliga urvalen sker på hösten då längd, vikt och pälsegenskaper graderas. Ju tidigare dessa urval görs desto tidigare kan utfodringen anpassas för att undvika att avelsdjuren blir överviktiga under hösten. Det är viktigt att aveln inte resulterar i för stora djur, då detta kan leda till välfärdsproblem i framtiden.Mink i vilt tillstånd använder vatten i sin jakt på bytesdjur, men är inget vattenlevande djur, per se. Badvatten till mink bedöms däremot vara en positiv berikning, dock inte vetenskapligt belagt, som ett grundläggande beteendebehov. Forskning visar att beteendestörningar kan förebyggas genom att minkarna ges fri tillgång på foder, hålls i etageburar med bolåda, hyllor, strömedel och berikningar som byts ut regelbundet. I svenska djurskyddsföreskrifter ingår dessa som krav för hållande av mink för pälsdjursproduktion. Mer kunskap behövs för hur ofta berikningar bör skiftas.Djurvälfärd i samband med livdjurstransport och avlivning av mink lyfts fram som angelägna forskningsområden. En snabb avlivning vid hemmaburen bedöms vara det bästa ur djurvälfärdssynpunkt. För att minska risken för spridning av sjukdomar bör importerade minkar hållas i karantän och hög biosäkerhet tillämpas på gården.
|
|
| 15. |
- Bergman, Peter, et al.
(författare)
-
Safety and efficacy of the mRNA BNT162b2 vaccine against SARS-CoV-2 in five groups of immunocompromised patients and healthy controls in a prospective open-label clinical trial
- 2021
-
Ingår i: EBioMedicine. - : Elsevier BV. - 2352-3964. ; 74
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: Patients with immunocompromised disorders have mainly been excluded from clinical trials of vaccination against COVID-19. Thus, the aim of this prospective clinical trial was to investigate safety and efficacy of BNT162b2 mRNA vaccination in five selected groups of immunocompromised patients and healthy controls.Methods: 539 study subjects (449 patients and 90 controls) were included. The patients had either primary (n=90), or secondary immunodeficiency disorders due to human immunodeficiency virus infection (n=90), allogeneic hematopoietic stem cell transplantation/CAR T cell therapy (n=90), solid organ transplantation (SOT) (n=89), or chronic lymphocytic leukemia (CLL) (n=90). The primary endpoint was seroconversion rate two weeks after the second dose. The secondary endpoints were safety and documented SARS-CoV-2 infection.Findings: Adverse events were generally mild, but one case of fatal suspected unexpected serious adverse reaction occurred. 72.2% of the immunocompromised patients seroconverted compared to 100% of the controls (p=0.004). Lowest seroconversion rates were found in the SOT (43.4%) and CLL (63.3%) patient groups with observed negative impact of treatment with mycophenolate mofetil and ibrutinib, respectively.Interpretation: The results showed that the mRNA BNT162b2 vaccine was safe in immunocompromised patients. Rate of seroconversion was substantially lower than in healthy controls, with a wide range of rates and antibody titres among predefined patient groups and subgroups. This clinical trial highlights the need for additional vaccine doses in certain immunocompromised patient groups to improve immunity.
|
|
| 16. |
|
|
| 17. |
- Brink, Mikael, et al.
(författare)
-
Anti-citrullinated protein antibody specificities and pulmonary fibrosis in relation to genetic loci in early rheumatoid arthritis
- 2022
-
Ingår i: Rheumatology. - : Oxford University Press. - 1462-0324 .- 1462-0332. ; 61:12, s. 4985-4990
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Objectives Pulmonary manifestations in RA are common comorbidities, but the underlying mechanisms are largely unknown. The added value of a multiplex of ACPA and genetic risk markers was evaluated for the development of pulmonary fibrosis (PF) in an inception cohort. Methods A total of 1184 patients with early RA were consecutively included and followed prospectively from the index date until death or 31 December 2016. The presence of 21 ACPA fine specificities was analysed using a custom-made microarray chip (Thermo Fisher Scientific, Uppsala, Sweden). Three SNPs, previously found related to PF were evaluated, rs2609255 (FAM13A), rs111521887 (TOLLIP) and rs35705950 (MUC5B). ACPA and genetic data were available for 841 RA patients, of whom 50 developed radiologically defined PF. Results In unadjusted analyses, 11 ACPA specificities were associated with PF development. In multiple variable analyses, six ACPA specificities were associated with increased risk of PF: vimentin (Vim)60-75, fibrinogen (Fib)beta 62-78 (72), Fib alpha 621-635, Bla26, collagen (C)II359-369 and F4-CIT-R (P < 0.01 to P < 0.05). The number of ACPA specificities was also related to PF development (P < 0.05 crude and adjusted models). In multiple variable models respectively adjusted for each of the SNPs, the number of ACPA specificities (P < 0.05 in all models), anti-Vim60-75 (P < 0.05, in all models), anti-Fib beta 62-78 (72) (P < 0.001 to P < 0.05), anti-CII359-369 (P < 0.05 in all models) and anti-F4-CIT-R AQ4 (P < 0.01 to P < 0.05), anti-Fib alpha 621-635 (P < 0.05 in one) and anti-Bla26 (P < 0.05 in two) were significantly associated with PF development. Conclusion The development of PF in an inception cohort of RA patients was associated with both presence of certain ACPA and the number of ACPA specificities and risk genes.
|
|
| 18. |
- Cuapio, Angelica, et al.
(författare)
-
NK cell frequencies, function and correlates to vaccine outcome in BNT162b2 mRNA anti-SARS-CoV-2 vaccinated healthy and immunocompromised individuals
- 2022
-
Ingår i: Molecular Medicine. - : BioMed Central (BMC). - 1076-1551 .- 1528-3658. ; 28:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Adaptive immune responses have been studied extensively in the course of mRNA vaccination against COVID-19. Considerably fewer studies have assessed the effects on innate immune cells. Here, we characterized NK cells in healthy individuals and immunocompromised patients in the course of an anti-SARS-CoV-2 BNT162b2 mRNA prospective, open-label clinical vaccine trial. See trial registration description in notes. Results revealed preserved NK cell numbers, frequencies, subsets, phenotypes, and function as assessed through consecutive peripheral blood samplings at 0, 10, 21, and 35 days following vaccination. A positive correlation was observed between the frequency of NKG2C+ NK cells at baseline (Day 0) and anti-SARS-CoV-2 Ab titers following BNT162b2 mRNA vaccination at Day 35. The present results provide basic insights in regards to NK cells in the context of mRNA vaccination, and have relevance for future mRNA-based vaccinations against COVID-19, other viral infections, and cancer.Trial registration: The current study is based on clinical material from the COVAXID open-label, non-randomized prospective clinical trial registered at EudraCT and clinicaltrials.gov (no. 2021–000175-37). Description: https://clinicaltrials.gov/ct2/show/NCT04780659?term=2021-000175-37&draw=2&rank=1.
|
|
| 19. |
- Gao, Yu, et al.
(författare)
-
Immunodeficiency syndromes differentially impact the functional profile of SARS-CoV-2-specific T cells elicited by mRNA vaccination
- 2022
-
Ingår i: Immunity. - : Elsevier. - 1074-7613 .- 1097-4180. ; 55:9, s. 1732-1746.e5
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Many immunocompromised patients mount suboptimal humoral immunity after SARS-CoV-2 mRNA vaccination. Here, we assessed the single-cell profile of SARS-CoV-2-specific T cells post-mRNA vaccination in healthy individuals and patients with various forms of immunodeficiencies. Impaired vaccine-induced cell-mediated immunity was observed in many immunocompromised patients, particularly in solid-organ transplant and chronic lymphocytic leukemia patients. Notably, individuals with an inherited lack of mature B cells, i.e., X-linked agammaglobulinemia (XLA) displayed highly functional spike-specific T cell responses. Single-cell RNA-sequencing further revealed that mRNA vaccination induced a broad functional spectrum of spike-specific CD4+ and CD8+ T cells in healthy individuals and patients with XLA. These responses were founded on polyclonal repertoires of CD4+ T cells and robust expansions of oligoclonal effector-memory CD45RA+ CD8+ T cells with stem-like characteristics. Collectively, our data provide the functional continuum of SARS-CoV-2-specific T cell responses post-mRNA vaccination, highlighting that cell-mediated immunity is of variable functional quality across immunodeficiency syndromes.
|
|
| 20. |
|
|
