| 11. |
- Danfors, Torsten, et al.
(författare)
-
Positron emission tomography with 11C-D-deprenyl in patients with rheumatoid arthritis. Evaluation of knee joint inflammation before and after intra-articular glucocorticoid treatment
- 1997
-
Ingår i: Scandinavian Journal of Rheumatology. - 0300-9742 .- 1502-7732. ; 26:1, s. 43-48
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Seven patients with arthritic disease and with clinical signs of inflammation of the knee joint, were investigated with positron emission tomography (PET) after injection of [N-methyl-11C]-D-deprenyl. Two healthy volunteers were included as controls. In five patients the investigation was repeated after an intra-articular injection of glucocorticoids. All patients showed very high uptake of the tracer in the paraarticular structures of the joint. After treatment there was approximately a 50% reduction of the uptake in the treated knees, both in the high uptake regions and in the surrounding soft tissues. No change was observed in the non-treated knees. In the healthy volunteers, only soft tissue surrounding the joint showed an uptake of the tracer, but at a magnitude which was 6-8 times lower than the high uptake regions in the arthritis patients. Although the mechanisms for the high uptake of 11C-D-deprenyl in affected joints of patients with arthritis is not clear, the present work points to a potential of PET for the assessment of disease intensity and monitoring of treatment.
|
|
| 12. |
|
|
| 13. |
- Fjälling, Arne, et al.
(författare)
-
Acoustic Harassment Devices (AHD) for salmon trap nets in the Baltic Sea
- 2006
-
Ingår i: ICES Journal of Marine Science. - : Oxford University Press (OUP). - 1054-3139 .- 1095-9289. ; 63:9, s. 1751-1758
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Acoustic harassment devices (AHDs) were deployed at salmon-trap nets in the Baltic Sea to reduce gear and catch damage by grey seals (Halichoerus grypus). The AHDs emitted pulses of 250-500-ms duration, worked at a frequency of 15 kHz, and a source level of 179 dB re 1 μPa rms at 1 m. AHDs were deployed during three consecutive fishing seasons. Catches were significantly higher in traps with AHDs (25.5 kg d-1) than in controls (12.0 kg d-1), and catch damage was less (3.5 vs. 6.7 kg d-1). These results persisted over and between fishing seasons, but late in the season damage to the catches was common also in traps with AHDs. This study shows that the AHD may be a complementary mitigation tool in the seal-fishery conflict in certain types of fisheries, even though it is technically demanding, and for environmental reasons should be used with great care.
|
|
| 14. |
- Hellman, Per, et al.
(författare)
-
Positron emission tomography with 11C-methionine in hyperparathyroidism
- 1994
-
Ingår i: Surgery. - 0039-6060 .- 1532-7361. ; 116:6, s. 974-981
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- BACKGROUND: Positron emission tomography (PET) has not been evaluated for preoperative localization and functional characterization of the parathyroid tissue in hyperparathyroidism. METHODS: Images of the neck and upper mediastinum of 23 patients with hyperparathyroidism were obtained by PET after intravenous administration of 400 to 800 MBq L-[methyl-11C]-methionine. The investigation was repeated in six patients after Na2-ethylenediamine tetraacetic acid infusion, whereby stable 65% to 157% rise in intact serum parathyroid hormone values was attained. RESULTS: Parathyroid surgical procedure revealed single (21 patients) or two enlarged parathyroid glands (two patients) that were characterized as chief cell adenoma (n = 13), hyperplasia (n = 10), or carcinoma (n = 2) and weighed 80 to 6000 mg. Twenty (80%) of these glands were localized by PET. The remaining examinations (20%) were false negative and mainly encompassed small parathyroids in juxtathyroid position. Among 15 patients undergoing parathyroid reoperation true-positive localizations were obtained for 87% of the glands. The images displayed lower tracer uptake in residual thyroid lobes (n = 40), esophagus, and cervical vertebrae. Na2-ethylenediamine tetraacetic acid infusion failed to enhance parathyroid uptake values. Ultrasonography, computed tomography, technetium-thallium scintigraphy, and venous sampling revealed 25% to 53% of the pathologic parathyroid tissues of the patients undergoing reoperation and was largely complementary to PET. CONCLUSIONS: The results suggest that PET may provide novel possibilities for the imaging of pathologic parathyroid glands in hyperparathyroidism.
|
|
| 15. |
- Ivarsson Westerberg, Anders, 1966-, et al.
(författare)
-
Stärkt uppföljning och utvärdering av åtgärdsprogrammet för havsmiljön
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- De åtgärder som genomförs för att förbättra havsmiljön baseras på en mosaik av olika åtgärdsprogram och lagstiftning. EU:s havsmiljödirektiv och den svenska havsmiljöförordningen har till syfte att uppnå en god miljöstatus i havsmiljön och det åtgärdsprogram som följer riktas mot åtgärder i kust- och havsområdet. Samtidigt sker en rad andra insatser för att minska påverkan på havsmiljön, bland annat åtgärder som riktas mot landbaserade aktiviteter. Det är följaktligen en utmaning att härleda förändringar i miljötillstånd till enskilda åtgärder och program. Utvärdering av åtgärder och åtgärdsprogram är dock en förutsättning för att kunna optimera åtgärdsarbetet, från såväl miljö- som kostnadssynpunkt.Den här rapporten presenterar resultat och rekommendationer från ett projekt med syfte att stärka uppföljning och utvärdering av det åtgärdsprogram för havsmiljön (ÅPH) som följer av EU:s havsmiljödirektiv. Projektet har genomförts av Havsmiljöinstitutet med medel från Havs- och vattenmyndigheten. I uppdraget har ingått att föreslå metoder för att utvärdera effekter av åtgärder i programmet samt att undersöka hur data och information som kan användas för att utvärdera effekter av åtgärderna kan samlas in.Rapportens rekommendationer bygger på en granskning av Havs- och vattenmyndighetens faktablad och första versioner av genomförandeplaner för åtgärderna i ÅPH 2022–2027. Som en del av detta arbete har en rad begrepp som används av Havs- och vattenmyndigheten också utvecklats och definierats. Baserat på dessa analyser rekommenderas följande:Tillämpa en utvecklad utvärderingsmodell som utgår från enskilda åtgärder och de aktiviteter som genomförs inom förvaltningen för att initiera åtgärderna. Utvärdering av åtgärderna föreslås följa en effektkedja av förväntade prestationer av myndighetens aktiviteter, förvaltningseffekter, beteendeförändringar hos aktörer utanför förvaltningen, och miljöeffekter. För att tillämpa modellen behöver också hänsyn tas till ytterligare aspekter. Framför allt behöver de antaganden som görs för att effektkedjan ska förverkligas och eventuella bieffekter identifieras och formuleras redan vid beslut om åtgärden. Med det föreslagna ramverket för uppföljning och utvärdering åstadkoms en mer systematisk och enhetlig utvärdering av åtgärder vilket bedöms leda till ett mer kostnadseffektivt åtgärdsarbete. Vi rekommenderar också att faktablad och genomförandeplaner för åtgärder i ÅPH uppdateras med den föreslagna utvärderingsmodellen som grund och de definitioner av begrepp som ges i rapportenUtvärdera tidiga steg i effektkedjan, för att i rimlig tid upptäcka om åtgärderna riskerar att inte resultera i förväntade förändringar i miljön eller om oönskade bieffekter uppstår. Vad gäller miljöeffekter är det ofta svårt att bedöma effekter av enskilda åtgärder i ÅPH. Den nationella och regionala miljöövervakningen ger förutsättningar för att bedöma miljötillståndet i havet men i de flesta fall krävs särskilda mätprogram om syftet är att utvärdera miljöeffekter av enskilda åtgärder. Därtill kan det i många fall ta lång tid innan åtgärder resulterar i mätbara förändringar i miljön. Därför är det ofta rationellt att utvärdera tidigare steg i effektkedjan för att indikera eventuella behov att se över och anpassa åtgärden. Vilka metoder som är bäst lämpade för att använda beror på åtgärdstyp och vilket steg i effektkedjan som ska utvärderas. Både kvalitativa och kvantitativa metoder kan vara passande, liksom en blandning av dessa övergripande angreppssätt.Överväg redan vid beslut om åtgärder hur de ska utvärderas för att tidigt klarlägga vilken data och typer av metoder som kan vara lämpliga för framtida utvärderingar. I projektet har vi undersökt tillgång till data och information som eventuellt kan användas för uppföljning och utvärdering av åtgärder. Möjligheter att söka och samla in befintlig information som kan användas för att utvärdera effekter av åtgärderna i ÅPH, från miljöövervakning och andra källor, är i dagsläget begränsade. Det beror framför allt på att det sällan framgår om inrapporterade dataset och projektrapporter har en koppling tillåtgärder i ÅPH, även när uppdrag för utvärdering av åtgärder i ÅPH sker på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten. Detta kan åtgärdas relativt enkelt om rapportörer av data och genomförare av uppdrag som berör åtgärder i ÅPH får en instruktion om enhetlig märkning av dataset och eventuella projektrapporter. För utvärdering av åtgärder måste dock ofta nya data och information tas fram för att uppfylla det specifika utvärderingssyftet. För flera typer av utvärderingar är det också nödvändigt att samla inrelevant data och information redan före det att åtgärden genomförs och det därför viktigt att redan vid beslut om åtgärd ha i åtanke hur de ska utvärderas.
|
|
| 16. |
- Lagenfelt, Ingvar, et al.
(författare)
-
Blankålsvandring, vindkraft och växelströmsfält, 2011
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Målet med detta projekt är att belysa om storskaliga vindkraftsparker och anslutande sjöförlagda kablar påverkar lekvandrande ål (blankål). Ingen av dessa anläggningar förväntas vara definitiva vandringshinder, utan möjlig påverkan skulle kunna vara en fördröjning hos en större eller mindre andel av den vandrande ålen. Varje fördröjning är av betydelse för blankålen som på en och samma energireserv ska vandra en sträcka på närmare 750 mil från Östersjön för att sedan leka i Sargassohavet. Under den långa resan äter ålen ingenting, utan får sin energi från de fettreserver den lagrat upp under ett långt liv som gulål.Rapporten är fördelad på två delprojekt som redovisas separat. Telemetri med individmärkta ålar har använts dels för att följa blankålars vandring och beteende vid Lillgrunds vindkraftpark i Öresund, dels vid en 130 kV växelströmskabel, mellan fastlandet och Öland. Ölandskabeln användes som modell för vindkraftparkers kabelsystem. Rapporten om delprojektet om Lillgrunds vindkraftpark är samordnad med slutrapport för kontrollprogram för fisk och fiske utförd på uppdrag av och finansierat av Vattenfall Vindkraft AB.Vindkraftparken på Lillgrund omfattar 48 stycken 2,3 MW generatorer, en transformatorstation, samt kablar mellan vindkraftverken och mellan transformatorn och land. Totalt ingick över 300 akustiskt individmärkta ålar i försöket och av dessa bidrog drygt en tredjedel med användbar information för analyserna. Försöken under baslinjestudien, undersökningarna före idrifttagandet (referensstudien), påbörjades i liten skala år 2001 och fortsatte till år 2005 (se Lagenfelt m fl 2006), men huvuddelen av ålarna märktes och följdes under driftfasen 2008–2010. De märkta ålarna sattes ut söder om Lillgrund och vindkraftparken. Därefter mättes tiden för ålarnas förflyttning till en östvästlig transekt med registrerande mottagare tvärs genom norra delen av vindkraftparken. Även den geografiska fördelningen registrerades, det vill säga var i transekten ålarna passerade. För att få en mer detaljerad bild av ålarnas vandringsbeteende användes fyra transekter år 2010, tre transekter söder om och en norr om vindkraftparken.En tredjedel av alla ålar passerade transekten både under baslinjestudierna 2001–2005 och vid studierna under driftfasen 2008–2009. Den största andelen ålar passerade i den djupare delen av transekten vid farleden Flintrännan, nära den danska gränsen vid Drogden, både under driftfas (31 %) och baslinje (43 %). En något större andel av ålarna registreras som passerande i transektens östligaste del nära Klagshamn under driftfasen (14 %), jämfört med baslinjeperioden (5 %). Ett avvikande beteende som förekom under driftfasen var att enstaka individer vandrade tillbaka till utsättningsområdet. Det vanligaste beteendet under försöken 2010 var att ålen registrerades i rörelse söder om vindkraftparken med mer eller mindre nordlig kurs utan att sedan registreras norr om densamma.Spridningen i tidsåtgång för ålarnas förflyttning från utsättningsområde till passage av transekten genom vindkraftparken var mycket stor (från 4 till över 1000 timmar). Ingen statistisk skillnad gick att säkerställa i förflyttningstid (mätt som medianvärde), mellan perioder med låg produktion i vindkraftparken (under 20 % av den maximala) och perioder med hög produktion (över 20 %) eller för individer som passerade genom eller utanför området för vindkraftparken.Även om ålarna inte uppvisade något gemensamt, statistiskt signifikant beteende, kan förändringar i vandringsmönster finnas hos enskilda individer. Tendensen till spridning mot längre förflyttningstider vid större produktion (> 20 %) skulle kunna tyda på att vissa ålar påverkas av vindkraftparken. Andelen ålar med en förflyttningstid över en vecka (168 timmar) var 48 % under perioder med högre produktion (över 20 %) jämfört med 28 % vid lägre produktion. Ingen skillnad i passagernas fördelning inom respektive utanför området för vindkraftparken går att visa. Ålarna visade dock en tendens till att registreras vid färre tillfällen än förväntat innanför vindkraftparken vid låg produktion (<20 %) och vid fler tillfällen än förväntat vid högre produktion (> 20 %). Ojämnheterna i fördelning, utifrån förväntat, skulle kunna tyda på att ålen har svårare att navigera förbi vindkraftparken vid högre produktion. Vandringshastigheten uppvisade inget linjärt samband med storleken på produktionen i vindkraftparken.I och med ett ökande antal växelströmskablar på havsbotten, genom bland annat havsbaserad vindkraft och kraftöverföringen till land från dessa, ökar risken för en påverkan på fiskarter som använder sig av det jordmagnetiska fältet för navigering eller som är känsliga för elektriska och magnetiska fält.Vid studien av växelströmsförbindelsen mellan fastlandet och Öland märktes totalt 60 blankålar, som släpptes norr om kabeln för att få vandra söderut genom Kalmarsund. Simhastigheten mättes mellan fyra transekter med cirka fyra kilometers mellanrum och med kabelsystemet i mitten av arrangemanget. Ålarnas observerade simhastighet korrigerades för den uppmätta strömmen i sundet. Ålarnas hastighet var signifikant lägre i delområdet med kabeln än i de båda andra områdena norr och söder om denna. Den genomsnittliga fördröjningen vid passage av kabeln var 40 minuter. Den observerade simhastigheten minskade vid ökande elektrisk ström i kabeln.
|
|
| 17. |
- Lunneryd, Sven Gunnar, et al.
(författare)
-
A large-mesh salmon trap: a way of mitigating seal impact on a coastal fishery
- 2003
-
Ingår i: ICES Journal of Marine Science. - : Oxford Journals. - 1054-3139 .- 1095-9289. ; 60:6, s. 1194-1199
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- A new design for a salmon trap aimed at minimizing damage to catch and gear caused by grey seals was tested. The traditional trap design used in the northern Baltic permits an efficient hunting strategy by seals, whereby chased fish entangle themselves in the side panels and can then easily be taken, with associated damage to the net. The side panels of the test trap (excluding the fish chamber) are made of large-mesh (400 mm) netting compared to ≤200 mm in traditional traps. This should allow seal-chased and panicking salmon to pass through, while less stressed individuals should still be guided efficiently towards the fish chamber. Trials with the two trap types were performed at the mouth of the river Indal (northern Sweden) in a comparative test programme. Catches of salmon and trout in the test trap were larger than in the standard trap. We estimated that 65% of the potential catch was lost in the standard trap owing to seal predation, while escape rate through the large meshes in the test trap was 52%. The standard trap had a total of 269 holes owing to seal damage, while only six holes were found in the test trap. Seal activity in and around the standard trap was up to 16 times higher compared with the test trap and decreased considerably during the following year when only large-meshed traps were used in the area. We suggest that seals are difficult to deter from fishing gear as long as they get a reward in terms of food and propose that a strategy that deprives seals of a reward will make the gear uninteresting to them and may have long-term mitigation effects.
|
|
| 18. |
- Lättman, Håkan, et al.
(författare)
-
Biodiversity in the wake of urban sprawl : loss among epiphytic lichens on large oaks
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Biodiversity often suffers from urbanisation. In the present study, we focused on how the age of urbanisation affects the richness of 17 epiphytic lichens species and their cover on large oaks, with a minimum spacing of 250 m, in urban environments in the city of Linköping (100,000 inhabitants), SE Sweden. We also surveyed trees in adjacent rural areas, selected to have similar distributions of tree trunk circumference and oak density within 300 m. Lichen richness and cover were significantly lower on urban trees compared to rural trees. Furthermore, richness and cover decreased with the length of time that urban trees had been surrounded by houses. Roughly one species is lost every 30 years. Most of the species that were analysed demonstrated a drop in occurrence with respect to the duration of housing development. The reduction in the probability of occurrence varied from 60% (Calicium viride, Evernia prunastri), 80% (Chrysotrix candelaris) to 90% (Ramalina spp.) during the 160-year period of urbanisation considered. Therefore, even if valuable trees survive over the course of development, their lichen flora are likely to become depleted over time.
|
|
| 19. |
- Lättman, Håkan, et al.
(författare)
-
Biodiversity in the wake of urban sprawl : loss among epiphytic lichens on large oaks
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Biodiversity often suffers from urbanisation. In the present study, we focused on how the age of urbanisation affects the richness of 17 epiphytic lichens species and their cover on large oaks, with a minimum spacing of 250 m, in urban environments in the city of Linköping (100,000 inhabitants), SE Sweden. We also surveyed trees in adjacent rural areas, selected to have similar distributions of tree trunk circumference and oak density within 300 m. Lichen richness and cover were significantly lower on urban trees compared to rural trees. Furthermore, richness and cover decreased with the length of time that urban trees had been surrounded by houses. Roughly one species is lost every 30 years. Most of the species that were analysed demonstrated a drop in occurrence with respect to the duration of housing development. The reduction in the probability of occurrence varied from 60% (Calicium viride, Evernia prunastri), 80% (Chrysotrix candelaris) to 90% (Ramalina spp.) during the 160-year period of urbanisation considered. Therefore, even if valuable trees survive over the course of development, their lichen flora are likely to become depleted over time.
|
|
| 20. |
- Lättman, Håkan, et al.
(författare)
-
Decline in lichen biodiversity on oak trunks due to urbanization
- 2014
-
Ingår i: Nordic Journal of Botany. - : Wiley. - 0107-055X .- 1756-1051. ; 32:4, s. 518-528
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Biodiversity often suffers from urbanization. In the present study, we focused on how the duration of urbanization affects the richness of 17 epiphytic lichen species and their cover on large oaks in urban environments in a city of 100 000 inhabitants in southeast Sweden. We also surveyed trees in adjacent rural areas, selected to have similar distributions of tree trunk circumference and surrounding oak density (within 300 m). Lichen richness and cover were lower on urban trees compared to rural trees. Furthermore, richness and cover decreased with the length of time that urban trees had been surrounded by houses. Most of the species that were analysed demonstrated a decline in occurrence with respect to the duration of housing development. The reduction in the probability of occurrence varied from 60% (Calicium viride, Evernia prunastri), 80% (Chrysothrix candelaris) to 90% (Ramalina spp.) during the considered 160-year period of urbanization. Therefore, even if valuable trees survive over the course of development, their lichen biota is likely to become depleted over time. © 2014 The Authors.
|
|
