| 1. |
- Bergström, Gunnar, et al.
(författare)
-
Durability testing for 100 year lifetime for buried non-pressure plastic pipes
- 2006
-
Ingår i: Plastics Pipes XIII.
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- For plastics pipes used for underground drainage and sewerage there is at present no internationally accepted method for the evaluation of durability. This makes it difficult to make an objective assessment for both new materials and new pipe designs entering the market. This paper presents a possible future structure of such a durability evaluation for nonpressure pipes. Based on an experimental study of pipes made from a filled and an unfilled PP material and one made from an HDPE material different damage mechanisms and changes in pipe characteristics were observed when the pipes were exposed to long-term deflection and long term (one-year) ageing at +95 °C. A CAED methodology is also described which was used to investigate the distribution and time dependence of pipe stresses.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Forsaeus Nilsson, Stefan, 1972, et al.
(författare)
-
Brittle fracture in casing pipes
- 2006
-
Ingår i: 10th International Symposium on District Heating and Cooling.
-
Konferensbidrag (refereegranskat)
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Forsaeus Nilsson, Stefan, 1972, et al.
(författare)
-
Grund förläggning av fjärrvärmeledningar
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Tidigare studier inom programmet Värmegles Fjärrvärme har visat på att det går att minska investeringskostnaderna genom att effektivisera markarbetena vid läggning av fjärrvärmeledningar. Föreliggande projekt har studerat förutsättningarna för att minska läggningsdjupet i typiska villagator i värmeglesa områden utan att öka risken för skador på vare sig rör eller gata. En inventering gjordes av aktuella normer och anvisningar samt lokala föreskrifter från kommuner och energibolag gällande rörschaktens geometri, läggningsdjup, kringfyllningsmaterial, packningsgrad, dränering etc. Därutöver har energibolag och tekniska förvaltningar i ett antal svenska kommuner tillfrågats om vilka regler de följer. Det är i huvudsak endast de större kommunerna som har specifika krav på läggningsdjup i gatumark. På de flesta håll följer man Svensk Fjärrvärmes läggningsanvisningar och i mindre kommuner överlåter man i hög grad åt energibolagen att sköta frågan. I några kommuner finns överenskommelser mellan den kommunala förvaltningen och energibolaget att under vissa förutsättningar tillåta grundare förläggning, till exempel i Göteborg, Jönköping och Luleå. En analys av kostnaderna som är förknippade med markarbetena visade på att dessa kan minskas med närmare 30 % genom att minska läggningsdjupet från 600 mm till 350 mm. I ett fältförsök genomfördes mätningar i och kring fyra fjärrvärmerör av typ DN 2 × 32/160 som förlades 600 mm, 380 mm, 280 mm samt 180 mm under asfaltytan på en tungt och intensivt trafikerad fabriksgata. Återschaktning och asfaltering utfördes som för en typisk villagata i enlighet med Svensk Fjärrvärmes läggningsanvisningar. Under försökets gång har mätningar gjorts av rörens deformation, spårbildning i asfaltytan samt gatans bärighetsegenskaper. Rörens deformation har visat sig vara försumbar – oavsett vilket djup de läggs på. Detta tolkas som att fyllningen, om den är väl packad, tar upp huvuddelen av krafterna från trafikbelastningen genom valvverkan. Spårbildningen i gatan är däremot tydlig men tycks direkt avspegla sättningar i den nylagda fyllningen så att djupare fyllning ger större sättningar. En grundare rörförläggning medför därför mindre spårbildning i asfaltytan. Grundare förläggning medför något ökade värmeförluster, något större temperaturrörelser i systemet och en ökad risk för knäckning av ledningen uppåt genom överfyllnaden. Sådana aspekter får bedömas från fall till fall. Slutsatsen blir därmed att det tekniskt går att lägga fjärrvärmeledningar grundare i villagator om packningen av kringfyllningen utförs på ett bra sätt och man i övrigt följer de regelverk som finns. Det tycks också finnas goda förutsättningar för energibolagen att få acceptans för detta i sina kommuner.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Hedenström, Erik, et al.
(författare)
-
Sex pheromone of the pine sawfly, Gilpinia pallida: Chemical identification, synthesis, and biological activity
- 2006
-
Ingår i: Journal of Chemical Ecology. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0098-0331 .- 1573-1561. ; 32:11, s. 2525-2541
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- We present the identification of the sex pheromone in the pine sawfly, Gilpinia pallida, including analysis of the female pheromone content, male antennal response and attraction in the field, and synthesis of the most active pheromone component. Several 3,7-dimethyl-2-alkanols were identified from female whole-body extracts, including some compounds with a 2R configuration. This is the first observation of such compounds in a pine sawfly species. Antennae of male G. pallida responded strongly in electroantennograph (EAG) recordings to the (2S,3R,7R)-isomers of the propionates of 3,7-dimethyl-2-tridecanol, 3,7-dimethyl-2-tetradecanol, and 3,7-dimethyl-2-pentadecanol, as well as to the acetates of the tri- and pentadecanols (the acetate of the tetradecanol was not tested). The propionate of (2S,3R,7R)-3,7-dimethyl-2-tetradecanol caught more males in the field than the corresponding isomer of tri- or pentadecanol. We suggest that the (2S,3R,7R)-isomer of 3,7-dimethyl-2-tetradecanol is likely the main sex pheromone precursor in G. pallida, with a subsidiary role for the (2S,3R,7R)-isomer of the tridecanol. Preparation of highly pure (2R,3R,7R)- and (2S,3R,7R)-stereoisomers of 3,7-dimethyl-2-tetradecanol, including the biological active esters, was performed via chemoenzymatic methods and is described in detail.
|
|
| 8. |
|
|
