| 1. |
- Almkvist, Gustaf
(författare)
-
Förmögenhetsbrott och förmögenhetsrätt : Om straffansvaret i 8 och 10 kap. brottsbalken och dess förhållande till civilrätten
- 2020
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The property offences, understood in a broad sense, are constructed in a way that pre-sup- poses rules on property, obligations, agency, possession and similar basic concepts of pri- vate law. That raises the question whether the offences simply refer to the private law – and if so in what way – or if the special character of the criminal law implies a different, independent understanding of the various concepts that are mentioned in the different offences.This thesis aims to answer that question with the help of both a specific analysis of some of the most important property offences in Swedish law – such as theft, embezzle- ment and breach of trust – and a general analysis of possible ways of understanding the relationship between private law and criminal law in the field of the property offences. The analysis is supported by a broader reflection on the nature of legal reasoning, espe- cially in the criminal law, and the nullum crimen sine lege principle and what it means to be bound by the words of a statute.The general analysis starts off in the history of the property offences in Swedish law and of the ideas that have influenced Swedish private law during much of the 20th cen- tury. The influence of Scandinavian Legal Realism and Functionalism on the private law means that reasoning in terms of general concepts, which is central to the criminal law, is often seen as unsuitable or even untenable. While this must be acknowledged when the property offences are analysed, it is ultimately a question for the criminal law how to understand its own subject matter.Based on that conclusion and in an interplay with the specific analysis of the various offences, the provisions of the offences are categorised as being either accessory or auton- omous. Most aspects of the position that is attacked or misused – such as ownership or obligation – can be understood as accessory to the private law, in the sense that a private law conclusion is considered a matter of fact in the criminal law. On the other hand, most aspects of what it means to attack or misuse the position – such as stealing or keeping someone else’s property as one’s own – can be seen as autonomous questions, where the private law has few or no answers to provide. The challenge in both cases, which is the theme of the remainder of the thesis, is to determine the closer meaning of the provisions of the property offences.
|
|
| 2. |
- Almkvist, Gustaf, 1985-
(författare)
-
Prejudikatbildning i straffvärdefrågor
- 2022
-
Ingår i: Svensk Juristtidning. - 0039-6591. ; :5, s. 464-473
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- De senaste 20 åren har det skett en betydande ökning av antalet prejudikat som gäller straffmätningen. Där denna del av straffrätten länge tycks ha uppfattats som en omdömesfråga där Högsta domstolen inte hade någon större uppgift är i dag intresset av en enhetlig rättstillämpning centralt när domstolarna ska bestämma straffvärdet i ett enskilt fall. I artikeln diskuteras några frågor som detta "förrättsligande" av straffmätningen väcker.
|
|
| 3. |
- Almkvist, Gustaf, 1985-, et al.
(författare)
-
Resursslöseri att alltid kräva etikprövning
- 2023
-
Annan publikation (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Etikprövningsmyndigheten bör utnyttja lagens möjlighet att införa ett undantag från kravet på etikprövning inom lämpliga forskningsområden, exempelvis forskning på rättspraxis. Det skriver 14 forskare i rättsvetenskap.Svenska dagbladets debattsida, webbversion 2023-02-13
|
|
| 4. |
- Almkvist, Gustaf, 1985-
(författare)
-
Straffvärdebedömningar vid flerfaldig brottslighet
- 2022
-
Ingår i: Teori och politik. - Uppsala : Iustus förlag. - 9789177372004 ; , s. 9-37
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det finns ett antal vedertagna argument i svensk straffrättsteori för varför straffet vid flerfaldig brottslighet bör vara aspererat, snarare än en kumulation av straff eller straffvärden för de olika brott som en person döms för vid ett och samma tillfälle. De centrala argumenten handlar om 1) proportionalitet i den samlade reaktionen sett till brott av annan svårighetsgrad, 2) att en reaktion av humanitetsskäl inte bör vara strängare än nödvändigt, och 3) att de komplexa frågorna om brottslighetskonkurrens gör det nödvändigt med asperation för att undvika att samma omständigheter beaktas flera gånger, exempelvis för att samma gärning innefattar flera brott eller antalsräkningen av brott framstår som godtycklig. I artikeln prövas argumentens bärkraft mot den instinktiva uppfattningen hos de flesta att kumulation borde vara den naturliga lösningen. Slutsatsen dras dels att alla straffvärdebedömningar måste handla om en samlad värdering av det som gärningsmannen har gjort, oberoende av hur det antalsräknas, vilket kan motivera asperation i vissa fall, dels att proportionalitetsprincipen gör ett visst mått av asperation oundviklig. Hur omfattande asperationen bör vara kan dock straffrättsteorin knappast svara på, utan bara visa på alternativ för. Straffmätningen skulle kunna få slå i taket oftare, men då med konsekvensen att tillkommande brott därefter inte medför någon skärpning alls. En annan lösning är att, som i dag, låta intresset av proportionalitet i den samlade reaktionen medföra en viss asperation redan innan taket nås. Frågan blir då hur kraftig asperationen ska vara och efter vilka principer den ska bestämmas.
|
|
| 5. |
- Bylander, Eric, 1973-
(författare)
-
Handläggningsregler i domkapitlen m.m. : Dnr Ks 2020-1620
- 2022
-
Annan publikation (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Promemorians huvudsakliga innehållPromemorian inleds med en beskrivning av gällande kyrkorätt om domkapitlens tillsyn över präster och diakoner samt något om tillsynens historiska bakgrund. Därefter görs utblickar dels mot sekulära ordningar i form av straffprocessen och legitimationsprövningen inom hälso- och sjukvården, dels mot ordningen i sex andra kristna samfund. Med underlag dels i dessa utblickar, dels i ett antal frågor som ställts till domkapitlen görs bedömningen att det finns ett behov av närmare förfaranderegler för domkapitlens tillsyn över präster och diakoner. Det föreslås därför att sådana regler införs, huvudsakligen i 57 kap. kyrkoordningen. Det föreslås att ärendeslaget kallas ärenden om vigningstjänstpåföljd. De föreslagna bestämmelserna ger en tydligare ordning för hur handläggningen av sådana ärenden ska gå till från början till slut, ger uttryck för en åtskillnad mellan ett utredningsskede och ett beslutsskede samt gör skillnad mellan obehörighets- och erinransärenden, alltså mer och mindre allvarliga ärenden. Att handläggningen blir mer regelstyrd är ägnat både att ge ett större stöd till dem som deltar i handläggningen och en större förutsebarhet för dem som berörs.Huvudansvarig för beredningen av ärendet, alltså utredningsskedet, blir stiftsjuristen, som kan ta hjälp exempelvis av domarledamoten eller dennas ersättare. Ett beslut att skriva av ärendet eller att övergå till beslutsskedet fattas av domkapitlet, vanligen på delegation. Ärendets beslutsskede inleds med att tillsynspersonen föreläggs att svara på ett tillsynspåstående med bilagd utredning. Beslutsskedet kan därefter vara antingen muntligt, i obehörighetsärenden, eller skriftligt, i erinransärenden. De som deltar i beslut i beslutsskedet får inte ha deltagit i beredningen av ärendet.Rätten till biträde i alla ärenden tydliggörs och en möjlighet att avvisa olämpliga biträden införs. I obehörighetsärenden ska tillsynspersonen ha viss rätt till ersättning för kostnader för att anlita ett rättsligt biträde.Domkapitlet ska kunna fortsätta att utreda ett ärende om vigningstjänstpåföljd även om en tillsynsperson själv begär att obehörigförklaras eller utträder ur Svenska kyrkan. Om det finns särskilda skäl ska även ett ärende om vigningstjänstpåföljd kunna inledas trots att påföljd inte längre är möjlig.I promemorian lämnas också tre andra förslag. Domarledamoten eller dennas ersättare ska tjänstgöra som domkapitlets ordförande vid handläggningen av ett ärende där både ordföranden och vice ordföranden är jäviga. Kravet att ett överklagande eller en begäran om beslutsprövning ska vara egenhändigt undertecknad tas bort. Slutligen föreslås att en möjlighet att delta på distans i domkapitlets och de nationella nämndernas sammanträden införs.
|
|
