| 1. |
|
|
| 2. |
- Berg, Lotta, et al.
(författare)
-
Digital tillsynsteknik i djurhållning utomhus
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I enlighet med Jordbruksverkets förfrågan behandlar denna rapport tre områden för digital teknik vid övervakning och kontroll av djur som vistas utomhus på stora ytor: (1) kamerateknologi, t.ex. användning av drönare, (2) positioneringsteknologi som GPS och (3) teknologi för att styra djurens rörelser, som drivning med drönare och användning av s.k. virtuella stängsel. De tre teknikområdena överlappar delvis varandra. Digital tillsyn av utegående djur är beroende av att sensorer mäter det man tror att de mäter med tillräcklig noggrannhet och att data kan överföras och bearbetas till information som lagras och analyseras på ett säkert och korrekt sätt. Sådana teknologier benämns med samlingsnamnet ’Precision Livestock Farming’ (PLF). Användningen av informationen är avgörande för teknikens användbarhet i tillsyns- och djurskyddsarbete. Tillämpningarna är till viss del reglerade av gällande lagstiftning, exempelvis genom krav på tillsyn, begränsad användning av elektricitet för att styra djurs beteende, användning av obemannade luftfarkoster, d.v.s. drönare, samt åtgärder för att förhindra att utrustning skadar djuren eller påverkar deras hälsa och beteende. Inom PLF används en rad olika sensorer som direkt eller indirekt kan mäta djurens miljö och djurens beteende och fysiologiska tillstånd. Den teknologiska utvecklingen har främst varit inriktad på mjölkkor, fjäderfän och grisar och endast i liten utsträckning berört häst, får och get. För djur på bete är överföringen av data från en enhet på eller vid djuret till en mottagare särskilt problematisk p.g.a. stora avstånd, men det sker en snabb teknisk utveckling mot effektivare överföring. PLF-teknologin innebär i de flesta fall att djuren övervakas kontinuerligt och att avvikelser i t.ex. deras hälsotillstånd och välfärd i princip kan upptäckas i realtid, vilket ska ställas mot nuvarande lagkrav på tillsyn minst en eller två gånger dagligen. Sensorer kan ge information om ett stort antal fysiologiska tillstånd och beteenden. En av de vanligaste teknikerna är sensorer för aktivitet. Indirekt kan de också ge information om idissling, liggtid, stegantal och ättid och utlösa larm om exempelvis brunst, hälsoproblem, hälta och kalvning. Sensorer kan även placeras i förmagen hos idisslare (s.k. våmbolus) där de mäter våm-pH och kan larma om störningar i magfunktionen, eller utformas som termometrar som kan larma om hälsostörningar, kalvning och vattenintag eller mikrofoner som kan mäta idissling och larma om brunst, kalvning och onormalt idisslingsmönster. Med kamerateknik kan man mäta aktivitet, kroppsform och hudtemperatur, vilket kan ge information om ketosstatus, hull, hälta och juverhälsa. Kameror monterade på drönare kan användas för att lokalisera och räkna djur, bestämma deras position, habitatval och till viss del deras beteende, särskilt när djuren rör sig över stora arealer. Det finns flera elektroniska positioneringsteknologier varav passiv ’Radio Frequency Identification RFID’ är den vanligaste. Räckvidden är kort med denna teknik men den kan vara användbar om man t.ex. vill mäta hur ofta djuren besöker en vattenpost. Andra teknologier kan med hjälp av antenner följa djurens positioner i realtid. GPS-enheter monterade i halsband kan regelbundet registrera djurens geografiska position. Användningen av GPS har blivit relativt vanlig i renskötseln vilket tycks ha lett till en förbättrad arbetssituation för renskötarna. Positionering med GPS ger inte alltid exakta uppgifter men tekniken har visat sig användbar för studier av habitatval, sociala interaktioner och gruppdynamik. Med positionerna från GPS har man också kunnat styra djur till områden med bättre betestillgång. Med en tillräckligt frekvent bestämning av position med hjälp av GPS (ca en gång per minut) är det möjligt att bestämma betestiden för nötkreatur på ett tillförlitligt sätt. En användning av drönare i djurskötsel och djurtillsyn kan vara att med hjälp av kamera lokalisera djuren över stora ytor. Denna användning begränsas dock av nuvarande bestämmelser om att föraren måste ha ögontakt med drönaren. I renskötseln har drönare börjat användas för att förflytta djur men denna tillämpning är ännu inte juridiskt reglerad. Virtuella stängsel är strukturer som bestäms med kartkoordinater eller elektronisk sändare på marken. Stängslen fungerar som inhägnader, hinder eller gränser. Djuren mottar signaler (vanligen ljud) och stimuli (vanligen elstötar från ett halsband) som gör det möjligt för dem att lära sig var stängslet finns. I vetenskapliga studier har man med varierande framgång lyckats lära djuren att associera ljudsignaler och elstötar med en gräns som inte får passeras. Förmågan att lära sig skiljer mellan olika djurslag, liksom mellan individer. Det finns fortfarande många obesvarade frågeställningar om hur djur kan anpassa sig till virtuella stängselsystemet, liksom hur de påverkas, både under inlärningsfas och bruksfas.
|
|
| 3. |
- Hansson, Lena, et al.
(författare)
-
Images of scientists in textbooks aimed at students in need of supplemental support : an analysis of adjustments
- 2020
-
Ingår i: Nature of science for social justice. - Cham : Springer. ; , s. 225-243
-
Bokkapitel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- The inclusion of Nature of Science (NOS) perspectives in science teaching (including broad and nuanced images of scientists) has been suggested as a way to emphasize citizen and social justice perspectives, and is therefore important for all students. However, so far there has been little research on how, and to what extent, NOS is communicated to students who are experiencing difficulties in the science classroom. This study focuses on how the images of scientists in science textbooks (school years 7–9) are altered in adjusted textbooks aimed at students in need of supplemental support. The adjustments between general textbooks and the adjusted books are analyzed and discussed in relation to a Social Justice perspective on science education. The results show that a number of different adjustments are made between general and adjusted versions of the books: (a) Remove an entire section, (b) Remove scientist from section, (c) Remove information about scientist (e.g., characteristics and/or activities), (d) Addscientist to section, and (e) Add or emphasize information about scientist (e.g., characteristics and/or activities). In different ways, these adjustments influence the images of scientists communicated to students in need of supplemental support. The consequences of these adjustments are discussed from a social justice perspective.
|
|
| 4. |
- Ahmed, Haseeb, et al.
(författare)
-
Assessing economic consequences of improved animal welfare in Swedish cattle fattening operations using a stochastic partial budgeting approach
- 2020
-
Ingår i: Livestock Science. - : Elsevier BV. - 1871-1413 .- 1878-0490. ; 232
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- There is an increased concern among many stakeholders in society that livestock production systems provide a low-quality life to the animals and therefore advocate improved farm animal welfare (FAW). On the other hand, producers are concerned that stricter welfare regulations would decrease their profits and hence their competitiveness. Given the relevance of the debate surrounding FAW especially in Sweden, and the lack of studies related to the beef sector, this study examined the impact of changes in FAW practices on economic performance of Swedish beef fattening operations. We modelled a herd of 50 cattle of either beef or dairy breed reared for meat production to examine the impact of increased space allowance, including a corresponding decrease in herd size, and increased forage-to-concentrate (FC) ratio. We found that a 1-m(2)/animal increase in space allowance was associated with a decrease of 18.9 and 10.8% in short-run, per animal profits in beef and dairy breeds, respectively. Sensitivity analysis suggested that an increase in weight gain and short-run loss in herd size due to increased space allowance were the most important factors. We estimated that an increase in the FC ratio from 40:60 to 65:35 was associated with a reduction in per animal profits of about 21 to 34% in beef breeds and 17 to 53% in dairy breeds, respectively. Sensitivity analysis indicated that reduced growth due to increased FC ratio was the most important factor. Our results suggest that an increase in space allowance or FC ratio in Swedish beef fattening operations may reduce farm profitability. They also imply that consequences of any policy instrument should be carefully examined to reach the goal of improved FAW along with improved profitability and sustainability for the farmer.
|
|
| 5. |
- Berg, Lotta, et al.
(författare)
-
Djurskydd inom grisuppfödning
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I Sverige tillåts idag generellt avvänjning av smågrisar i praktiken vid en individuell ålder om tidigast 28 dagar. Detta skiljer från EUs grisdirektiv där avvänjning tillåts från 21 dagars ålder. En digivningsperiod på 21 dagar ger en högre produktion eftersom medeltalet kullar per sugga och år teoretiskt då kan öka med 4,5 % (från 2,2 till 2,3 kullar per år). Det har även föreslagits att en kortare digivningsperiod skulle innebära mindre påfrestningar på suggorna, och därigenom medföra förbättrad välfärd för dessa. Rådet finner att det finns mycket få studier som jämför avvänjning vid just 21 och 28 dagar. De vetenskapliga studier som studerar detta mer i detalj är i de flesta fall genomförda i alternativa system, så som grupphållnings-system eller så kallade ”getaway pens” där suggan kan gå ifrån sina smågrisar. Resultat från dessa studier går därmed inte att generalisera till konventionella system där suggor med smågrisar hålls individuellt med små möjligheter för suggan att reglera t.ex. digivning eller födosöksbeteende. Trots bristen på vetenskapligt granskade rapporter konstaterades att en avvänjning vid 28 dagars ålder var att föredra sett ur smågrisens perspektiv, eftersom matsmältningsapparat och immunsystem är mer utvecklade den fjärde levnadsveckan. Det förefaller dock finnas en ganska tydlig skillnad i fysiologisk mognad mellan grisar som är yngre (<19-21 dagar) respektive äldre (28 dagar), men där grisar som är 25 dagar och äldre skiljer sig mindre från grisar som är 28 dagar gamla än grisar som är 23 dagar och yngre. Diperiodens belastning på den domesticerade suggan i modern grisproduktion överstiger den hos frilevande suggor eftersom antalet överlevande kultingar är högre, samt att suggan inte heller genom att styra digivningen kan skydda sig från kullens ökande krav på att dia. De ökande kullstorlekarna kan teoretiskt innebära påfrestningar på suggan, och tidig avvänjning skulle därmed kunna bidra till att minska påfrestningarna på suggan. Det finns dock inga vetenskapliga studier som stödjer en sådan slutsats. Det kan dock konstateras att en svensk sugga under slutet av diperioden i medeltal ger di till 13 kultingar som vardera väger cirka 10 kg, vilka tillsammans dagligen kräver 108 MJ omsättbar energi (25 800 kcal) varav huvuddelen kommer från suggans mjölk. I dagens svenska grisproduktion med omgångsuppfödning kan det skilja 4-7 dagar mellan de först födda och de sist födda i gruppen. För att samla sugg-gruppen inför nästa grisning avvänjs alla suggor samma dag och vid en lägsta individuell avvänjningsålder av 28 dagar blir medelåldern vid avvänjning därför i praktiken cirka 32 dagar. Om lantbruken fortsätter att fokusera på avvänjning så nära 28 dagars ålder som möjligt kommer ”manöverutrymmet” för att synkronisera suggorna vid avvänjning att försvinna. Suggor med fysiologiskt längre dräktighet än genomsnittet riskerar då att förskjutas i grisningstid jämfört med medelsuggorna. Vid en förlängning med tre dagar mellan två grisningstillfällen kan en sugga redan som tredjegrisare vara så pass avvikande vad gäller grisningsdag att hon kommer att slås ut (slaktas) i förtid om det inte ges möjlighet att synkronisera gruppen vid avvänjning. Vid en bedömning av lämpligaste dagen för avvänjning bör såväl smågrisens som suggans situation beaktas. Det vetenskapliga underlaget för detta är mycket begränsat, men det ska beaktas att inhysning och skötsel har större betydelse för såväl smågrisars som suggors hälsa och välfärd än den exakta avvänjningsåldern. Vid en samlad bedömning ansågs därför att en avvänjning vid 28 dagar i genomsnitt förefaller acceptabel, under förutsättning att avvänjningsåldern i inget enskilt fall understiger 25 dagar.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Berg, Lotta, et al.
(författare)
-
Minkhållning i Sverige
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den här rapporten är framtagen av SLUs vetenskapliga råd för djurskydd i syfte att utvärdera djurvälfärden hos minkar inom svensk pälsdjursproduktion och bedöma om den vetenskapliga litteraturen ger stöd för att produktionen, så som den bedrivs i dag, ger djuren möjlighet att bete sig naturligt. Minkar som föds upp för pälsproduktion i Sverige måste hållas och skötas enligt Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2012:14) om uppfödning och hållande av pälsdjur. Rapporten har tagits fram på uppdrag av Jordbruksverket som en del i ett regeringsuppdrag om minkhållning. Den beskriver minkens ursprung och domesticering, naturligt beteende hos vild mink, inhysning och skötsel vid pälsuppfödning, onormalt beteende, miljöberikningar, smittskydd, förekommande sjukdomar och avlivningsmetoder. I rapporten ges rekommendationer baserat på tillgänglig vetenskaplig litteratur, och behov av framtida forskning identifieras.Minken är en opportunistisk köttätare som behöver äta relativt ofta. I pälsdjursproduktionen tillämpas i princip fri tillgång på foder till digivande honor och växande valpar men inför parningssäsongen innebär den fria tillgången ökad risk för komplikationer vid valpningen på grund av övervikt hos honan. Fodringen behöver därför anpassas under vintern för att minska risken för feta honor och därmed ökad dödlighet vid valpningen. Neddragen fodertillgång kan orsaka frustration som då visar sig i beteendestörningar. Olika aspekter på utfodring bör därför beaktas i framtida forskning. Den vilda minken lever solitärt under stora delar av året, dock kan en till flera honor leva inom en hanes revir. I pälsdjursproduktionen bör därför vuxna minkar hållas individuellt, undantaget är växande ungminkar som med fördel kan hållas tillsammans. Att hålla två minkar tillsammans är det vanligaste, dock fungerar det att hålla tre ungminkar i etagebur om de ges extra foder och god tillsyn. Grupper med fler än tre djur bör undvikas då riskerna för aggression ökar. En lya fastsatt utanpå buren är viktigt för alla minkar året runt då de naturligt vilar mycket i sina bohål, samt även för att minkhonan ska kunna ta hand om de outvecklade ungarna första tiden efter födelsen. I fångenskap används halm för att skapa ett varmt bo under den kalla årstiden samt för att bygga ett bo för ungarna under uppfödningsperioden.Systematisk genetisk selektion för önskat beteende (temperament) förbättrar välfärden hos minken. Systemet tillämpas på svenska gårdar genom att minkar som uppvisar rädsla eller stress selekteras bort vid avelsurvalet. Urvalet av avelsdjur görs kontinuerligt från det att valparna föds, då reproduktion, valpöverlevnad och temperament registreras tidigt och är viktiga parametrar att ta hänsyn till i urvalet. Det slutliga urvalen sker på hösten då längd, vikt och pälsegenskaper graderas. Ju tidigare dessa urval görs desto tidigare kan utfodringen anpassas för att undvika att avelsdjuren blir överviktiga under hösten. Det är viktigt att aveln inte resulterar i för stora djur, då detta kan leda till välfärdsproblem i framtiden.Mink i vilt tillstånd använder vatten i sin jakt på bytesdjur, men är inget vattenlevande djur, per se. Badvatten till mink bedöms däremot vara en positiv berikning, dock inte vetenskapligt belagt, som ett grundläggande beteendebehov. Forskning visar att beteendestörningar kan förebyggas genom att minkarna ges fri tillgång på foder, hålls i etageburar med bolåda, hyllor, strömedel och berikningar som byts ut regelbundet. I svenska djurskyddsföreskrifter ingår dessa som krav för hållande av mink för pälsdjursproduktion. Mer kunskap behövs för hur ofta berikningar bör skiftas.Djurvälfärd i samband med livdjurstransport och avlivning av mink lyfts fram som angelägna forskningsområden. En snabb avlivning vid hemmaburen bedöms vara det bästa ur djurvälfärdssynpunkt. För att minska risken för spridning av sjukdomar bör importerade minkar hållas i karantän och hög biosäkerhet tillämpas på gården.
|
|
| 8. |
- Hansson, Lena, 1975-, et al.
(författare)
-
Book talks as an approach to nature of science teaching in early childhood education
- 2020
-
Ingår i: International Journal of Science Education. - 0950-0693 .- 1464-5289. ; 42:12, s. 2095-2111
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This article focuses on the need for increased attention to content issues and working methods for science teaching in Early Childhood Education (ECE). Science education research emphasises the importance of not only focusing on specific phenomena, but also on the Nature of Science (NOS). NOS teaching deals with questions about what science is, how scientific knowledge is developed and in what ways humans are involved in these processes. An inclusion of such issues is important if common stereotypical images of science and scientists are to be challenged. Previous research has suggested that NOS can be taught through book talks connected to trade books. However, there is a lack of empirical studies at the ECE level supporting this suggestion. Thus, this article reports from the first part of a project in which researchers and teachers explored book talks as a possibility to introduce NOS in early years science (children between 1 and 5 years old). Data consists of book talks (N=48) around two picture trade books led by five preschool teachers preceded by a teacher-researcher workshop on NOS and NOS teaching. The results show that discussions on a variety of NOS issues is possible in an ECE context. These results are discussed in relation to previous literature on both NOS teaching and science in the early years.
|
|
| 9. |
- Hansson, Lena, et al.
(författare)
-
Book talks as an approach to nature of science teaching in early childhood education
- 2020
-
Ingår i: International Journal of Science Education. - : Taylor and Francis Ltd.. - 0950-0693 .- 1464-5289. ; 42:12, s. 2095-2111
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This article focuses on the need for increased attention to content issues and working methods for science teaching in Early Childhood Education (ECE). Science education research emphasises the importance of not only focusing on specific phenomena, but also on the Nature of Science (NOS). NOS teaching deals with questions about what science is, how scientific knowledge is developed and in what ways humans are involved in these processes. An inclusion of such issues is important if common stereotypical images of science and scientists are to be challenged. Previous research has suggested that NOS can be taught through book talks connected to trade books. However, there is a lack of empirical studies at the ECE level supporting this suggestion. Thus, this article reports from the first part of a project in which researchers and teachers explored book talks as a possibility to introduce NOS in early years science (children between 1 and 5 years old). Data consists of book talks (N=48) around two picture trade books led by five preschool teachers preceded by a teacher-researcher workshop on NOS and NOS teaching. The results show that discussions on a variety of NOS issues is possible in an ECE context. These results are discussed in relation to previous literature on both NOS teaching and science in the early years.
|
|
| 10. |
|
|
