| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Fjellfeldt, Maria, 1976-
(författare)
-
Choice as governance in community mental health services
- 2017
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- In 2009, the Act on Freedom of Choice Systems (SFS 2008:962) wasestablished in Sweden, and this enabled municipalities to organise services aschoice models. This thesis describes and analyses the implementation of afreedom of choice system within community mental health services. Daycentre services were in focus, and a case study was conducted of a majormunicipality that sought to be a “world-class city” in regard to citizens’ choice.The experiences of policy makers, managers, professionals, and participantswere explored in interviews, and documents on a national, municipal, and citydistrict level, as well as homepages of providers of community mental healthservices, were all part of the study and were analysed using content-analysismethods.The results showed that the freedom of choice system aimed for two objectives– improvements at the individual level and financial efficiency. In practice,financial efficiency was experienced as the main objective. Increased varietyof services was aimed for by the competitive model, but such variety was notobserved. Instead, services tended to be more similar than specialised.Concerning new providers, they were characterised as committedprofessionals running companies with strained economies. Participantsaffected by the reform expressed anxiety and worries due to theunpredictability and uncertainty embedded in the competitive choice model.Choice within the system concerned where to go, whereas participantsemphasised a wish to be able to influence the choice aspects of who carriedout the service and how much time to attend the services.The conclusion was that the freedom of choice system was implemented as atechnology of governance to increase financial efficiency of services.Individual choice was not experienced as increased in any aspect except forthe choice of where to go. Instead, freedom of choice actually appeared todecrease due to standardisation and hierarchical structures. Aspects that werefound to be relevant when designing freedom of choice systems aiming toincrease individual freedom of choice were to address predictability andcontinuity, to address sustainable financial premises, to analyse the predictedimpact of administrative systems that are to be used, and to avoid the use of“hidden goals” in the policy-making process.
|
|
| 4. |
- Fjellfeldt, Maria, et al.
(författare)
-
Psykisk hälsa - ett mångfacetterat uppdrag : analys av behovsbilder och handlingsstrategier i 21 länsplaner sammanställda inom ramen för statens satsning inom området psykisk hälsa
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- För att få del av de statliga stimulansmedlen inom ramen för överenskommelsen mellan Regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) 2016 var kommuner och landsting skyldiga att länsvis sammanställa en handlingsplan med avseende på området psykisk hälsa. Forskare vid Umeå universitet fick i uppdrag att analysera dessa planer. Både kvantitativa och kvalitativa sammanställningar och innehållsanalyser genomfördes. Under en forskarpanel bidrog experter inom olika områden med sina kunskaper till att fördjupa och nyansera analyser av preliminära resultat. Preliminära resultat presenterades under en seminariedag i Stockholm där representanter för länen samt företrädare för SKL, Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten samlats. I samband med denna presentation inkom kompletterande uppgifter som innebar att vissa revideringen av rapporten genomfördes. Inför länens arbete med handlingsplanerna föreslog regeringen i överenskommelsen med SKL att kommuner och landsting skulle beakta fem fokusområden: 1, förebyggande och främjande insatser 2, tillgängliga tidiga insatser 3, enskildas delaktighet och rättigheter 4, utsatta grupper och 5, styrning, ledning och organisation. Dessa fem områden är aktuella för barn och unga, vuxna och äldre. I samtliga handlingsplaner förhåller sig länen till dessa fokusområden. I 18 av 21 län har man strukturerat sina handlingsplaner i relation till fokusområdena. Tre län förhåller sig friare till de angivna fokusområdena. Sveriges län skiljer sig åt på många sätt, vilket återspeglas i handlingsplanerna som varierar till form och innehåll. Vissa län har gjort behovsanalyser utifrån ett folkhälsoperspektiv på psykisk hälsa, medan andra behovsanalyser undersöker faktorer som är mer relaterade till ett perspektiv på manifest ohälsa och sjukdom. I vissa län finns detaljerade målsättningar som specificeras i långsiktiga mål och kortsiktiga delmål. I andra län har målformulerandet just påbörjats. I en del handlingsplaner finns detaljerade åtgärdsförslag medan det i andra län presenteras mer övergripande och generella åtgärder. Variationsrikedomen i handlingsplanerna är mycket stor. När det gäller beskrivningen av arbetsprocessen i samband med att handlingsplanerna utarbetats varierar graden av insyn i hur arbetet gått till. I vissa handlingsplaner beskrivs processen i detalj, och personer som deltagit är namngivna. I andra handlingsplaner går det inte att utläsa vare sig hur arbetsprocessen har gått till eller vilka som varit delaktiga. I ett län har ett ägarskap skrivits in i handlingsplanen som innebär att instanser utsetts som ansvariga för att handlingsplanen i sin helhet omsätts i praktik. I några län utses ansvariga inom respektive insatsområde, medan vissa län inte berör ansvarsfrågan alls. I såväl den nationella policyn som i handlingsplanerna finns en komplexitet när det gäller den tredelade målgruppsbeskrivningen om ”allas” psykiska hälsa, utsatta gruppers psykiska hälsa och personer med omfattande psykiatrisk problematik.Hur kommuner och landsting hanterat frågan om brukarmedverkan i arbetet med planerna varierar; alltifrån att inte ha någon brukarmedverkan dokumenterad alls, till att en brukarorganisation är en av tre jämbördiga parter. I ett län anläggs ett folkhälsoperspektiv på brukarmedverkan genom att representanter från ett brett spektrum av brukar- anhörig- och patientföreningar finns representerade, liksom representanter för skola. Att använda sig av länsnivån som avsändare för planerna innebär utmaningar. Vilken grad av struktur som finns varierar mellan länen – se Länsinventering Psykisk Hälsa (SKL 2015). Det finns ingen självklar politisk struktur vilket innebär att det är svårt att förankra handlingsplanerna i en politisk kontext. I 9 län beskrivs politisk förankring av varierande grad. I återstående 12 län framgår det inte om handlingsplanerna är politiskt förankrade eller inte. Graden av politisk förankring påverkar möjligheten att omsätta handlingsplanen i praktiken. En annan utmaning rör tillgången till tjänstemän på länsnivå som kan arbeta med länsgemensamma uppdrag. Även detta skiljer sig åt mellan länen och påverkar arbetet med länsgemensamma planer och målsättningar. När det gäller målsättningar presenteras det i drygt hälften (12 av 21) av handlingsplanerna långsiktiga mål som är nedbrutna i kortsiktiga delmål. I fyra län är långsiktiga och kortsiktiga målsättningar fristående ifrån varandra. Målsättningar strukturerats antingen utifrån de fem fokusområdena eller tematiskt utifrån prioriterade områden i länen. I fem av länen har man hanterat målsättningar på andra sätt. De slutsatser som dragits utifrån analysen av de 21 länens handlingsplaner är följande:• Strukturer för att arbeta på länsnivå ser mycket olika ut i länen. Därför skiljer sig handlingsplanerna åt, både till form och innehåll. I vissa län tycks arbetet med länsplanen innebära ett mervärde för de inblandade aktörerna, i andra inte. Om principen från regeringen och SKL att använda sig av länsnivån i kommunikationen ska bestå, bör strategier för stöd till länen övervägas.• Generellt sett rör länsplanerna utvecklingsarbete och endast i liten utsträckning organisationernas kärnverksamhet.• Länsplanerna handlar främst om kommunerna och landstingens gemensamma arbete och om samverkan mellan organisationerna. Detta innebär att de enskilda huvudmännens verksamheter endast uppmärksammas i mycket liten utsträckning. Följaktligen saknas en stor del av den reguljära kärnverksamhet som bedrivs av kommuner och landsting var för sig, som till exempel den specialiserade psykiatrins behandlingsarbete eller primärvårdens insatser. Inriktningen är särskilt tydligt under fokusområdet ”ledarskap och organisering” där handlingsplanerna företrädesvis rör samordning och samverkan.• Det finns en hög ambition i länen att främja psykisk hälsa hos barn och unga, och att samarbeta mellan huvudmännen kring barn och unga som har utvecklat någon form av psykisk ohälsa.• I länen finns en hög ambition att samarbeta huvudmän emellan och tillsammans med det civila samhället för att bli bättre på hälsofrämjande insatser riktade till asylsökande och nyanlända, samt att bli bättre på insatser som riktas till asylsökande och nyanlända som utvecklat någon form av psykisk ohälsa.• Två insatsområden som återkommer frekvent i länen är arbetet med suicidprevention och arbetet med att erbjuda dem som får stöd från de båda huvudmännen en samordnad individuell plan (SIP) samt att utveckla formerna för SIP.• I handlingsplanerna finns en ansats att främja den psykiska folkhälsan i länen. Detta sker parallellt med att insatser riktas till riskgrupper och grupper där psykisk ohälsa redan utvecklats. Detta innebär att kommuner och landsting tagit emot de nationella styrsignalerna, och fortsatt vidga sitt fokus från PRIO-satsningen till att omfatta folkhälsoperspektivet inom området psykisk hälsa. Dock sker detta endast i mindre utsträckning för grupperna vuxna och äldre personer.Avslutningsvis ges exempel på några aspekter utifrån vilka ”en lyckad plan” kan förstås. En lyckad plan kännetecknas av ett tydligt ägarskap, systematisk analys, realistiska mål och ett val av tydliga aktiviteter som kan implementeras och följas upp. Vi ger även tre rekommendationer till länen i det fortsatta arbetet med att formulera länsgemensamma handlingsplaner: 1, att skriva planerna för sin egen skull 2, att öka genomförbarheten i planerna genom aktiva prioriteringar mellan de breda och olikartade målsättningar som staten lanserat 3, att ta frågan om ansvar för planerna på allvar genom att klargöra vem eller vilka som ansvarar för handlingsplanen och dess implementering.
|
|
