| 1. |
|
|
| 2. |
- Carlsson, Maria, et al.
(författare)
-
Lagans avrinningsområde: naturvärdesbedömning av vattendrag i Jönköpings län 2005
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Detta är en avrapportering av Projekt Naturvärdesbedömning Väst som innefattar en naturvärdesbedömning av större vattendrag i Lagans, Nissans och Tidans avrinningsområden. De kommuner som ingår är Gislaved, Gnosjö, Jönköping, Mullsjö, Vaggeryd och Värnamo. Dessutom ingår några länsgemensamma vattendrag i Hylte, Tidaholm, Tranemo och Ulricehamns kommuner. Naturvärdesbedömningens syfte är att fungera som ett verktyg och kunskapsunderlag vid planering och arbete vid och i de berörda vattendragen.Hösten 2002 startades projektet Naturvärdesbedömning Väst upp av Länsstyrelsen i Jönköpings län. Länsstyrelsens egeninsats har utgjort drygt hälften av finansieringen. Övriga insatser har i huvudsak kommit från berörda kommuner och vattenvårdsförbund, Vägver ket region sydöst, medel från regleringsfonderna Furen-Flåren och Bolmen, fiskeavgiftsmedel samt, för 1 vattendrag, Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Projektet har genom förts inom ramen för miljöövervakningen på Länsstyrelsen i Jönköpings län.Naturvärdesbedömningen bygger på det nationella bedömningssystemet System Aqua (Naturvårdsverket). System Aqua innefattar bedömning av vattendragens naturlighet, förekomst av rariteter samt artrikedom. Vid värderingen väger naturligheten tyngst. Att lokalisera nyckelbiotoper (Meddelande 1996:34) i anslutning till vattendragen har även varit en viktig del av arbetet.Naturvärdesbedömningen är uppdelad på 5 rapporter:Lagans avrinningsområde (Meddelande 2005:15) Bolmens tillflöden (Meddelande 2005:16) Tidan (Meddelande 2005:17) Nissans nedre avrinningsområde (Meddelande 2005:18) Nissans övre avrinningsområde (Meddelande 2005:19)Till ovanstående rapporter hör även ett kartunderlag med samma indelning. Kartunderlaget finns även i digital form (shape-skikt). All grunddata finns lättillgänglig i en databas (MS Access).Utöver föreliggande arbete med naturvärdesbedömningen och nyckelbiotoperna innefattar Projekt Naturvärdesbedömning Väst en biotopkartering av cirka 70 mil vattendrag. Delar av inventeringsresultaten presenteras i biotopkarteringsrapporter.
|
|
| 3. |
-
Effektuppföljning i kalkade och icke kalkade vatten: sommar 2000
- 2000
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Effektuppföljningsrapporter ges ut en gång per säsong. I rapporterna redovisar länsstyrelsen resultaten från sin vattenkemiska effektuppföljning av aktuellt försurningsläge i de skånska, kalkade och icke kalkade sjöar och vattendrag som befinner sig inom länets försurningspåverkade områden. Resultaten presenteras dels för funktionen av länets kaldoserare och dels flödesvis för målpunkter i sjöar och vattendrag. Avvikelser från förväntad situation anges.
|
|
| 4. |
-
Effektuppföljning i kalkade och icke kalkade vatten: sommar 2004
- 2004
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Effektuppföljningsrapporter ges ut en gång per säsong. I rapporterna redovisar länsstyrelsen resultaten från sin vattenkemiska effektuppföljning av aktuellt försurningsläge i de skånska, kalkade och icke kalkade sjöar och vattendrag som befinner sig inom länets försurningspåverkade områden. Resultaten presenteras dels för funktionen av länets kaldoserare och dels flödesvis för målpunkter i sjöar och vattendrag. Avvikelser från förväntad situation anges.
|
|
| 5. |
-
Effektuppföljning i kalkade och icke kalkade vatten: sommar 2005
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Effektuppföljningsrapporter ges ut en gång per säsong. I rapporterna redovisar länsstyrelsen resultaten från sin vattenkemiska effektuppföljning av aktuellt försurningsläge i de skånska, kalkade och icke kalkade sjöar och vattendrag som befinner sig inom länets försurningspåverkade områden. Resultaten presenteras dels för funktionen av länets kaldoserare och dels flödesvis för målpunkter i sjöar och vattendrag. Avvikelser från förväntad situation anges.
|
|
| 6. |
-
Effektuppföljning i kalkade och icke kalkade vatten: vår 2002
- 2002
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Effektuppföljningsrapporter ges ut en gång per säsong. I rapporterna redovisar länsstyrelsen resultaten från sin vattenkemiska effektuppföljning av aktuellt försurningsläge i de skånska, kalkade och icke kalkade sjöar och vattendrag som befinner sig inom länets försurningspåverkade områden. Resultaten presenteras dels för funktionen av länets kaldoserare och dels flödesvis för målpunkter i sjöar och vattendrag. Avvikelser från förväntad situation anges.
|
|
| 7. |
- Emmelin, Lars, et al.
(författare)
-
Planering och förvaltning för friluftsliv : en forskningsöversikt
- 2005
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Uppdraget var att göra en översikt över svensk och internationell forskning inom området "planering och förvaltning av natur för friluftsliv och naturturism". Uppdragsbeskrivningen från Naturvårdsverket innehöll två huvudmoment: redovisning av kunskapsläge och en analys av behov av forskning och metodutveckling för planering och förvaltning.
|
|
| 8. |
- Nekoro, Marmar, et al.
(författare)
-
Ekosystemtjänstanalys i Kristianstads Vattenrike : Pilotstudie strandängar
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna undersökning har vi haft syftet att kvalitativt kartlägga de ekosystemtjänster som tillhandahålls av strandängarna i Kristianstads Vattenrike, samt att utarbeta en metod för denna kartläggning. Ekosystemtjänster definieras som de nyttor som människor får från ekosystemen. Dessa nyttor tas ofta för givna, men den FNinitierade studien Millennium Ecosystem Assessment (MA) visar att tillståndet hos ekosystemen och tillgången på ekosystemtjänster har försämrats kraftigt. I en av de svenska delstudierna inom MA studerades biosfärområdet Kristianstads Vattenrike i nordöstra Skåne. I Kristianstads Vattenrike finns Sveriges största område med hävdade inlandsstrandängar. Strandängarna är beroende av återkommande översvämningar och hävdas genom bete och slåtter, vilket ger upphov till öppna områden med rik biologisk mångfald och arter som är sällsynta eller unika.Vår studie, en s.k. social-ekologisk inventering, bygger vidare på MA och visar att, enligt berörda intressenter, finns samtliga grupper av ekosystemtjänster (se nedan) representerade i strandängarna i Kristianstads Vattenrike. Inom gruppen av (1) reglerande tjänster nämndes vattenreglering och vattenrening som viktiga funktioner. I litteraturstudien fann vi även indikationer på att klimatreglering kan listas som en reglerande tjänst från strandängarna. De (2) försörjande tjänster som identifierades under studien var nötkött, foder, färskvatten och gödsel. Foder och nötkött är tätt kopplade till just strandängsmiljön genom den hävd med bete och slåtter som bedrivs på ängarna. Olika (3) kulturella tjänster nämndes mest frekvent och av flest respondenter. Exempelvis har rekreationsmöjligheter som fågelskådning, vandring och skridskoåkning, samt strandängarnas kopplingar till platskänslan och som en symbol för Kristianstad tagits upp. Andra viktiga kulturella tjänster är inspiration, undervisning på olika stadier, samt kulturhistoria.De (4) stödjande tjänster som identifierats, och som även ligger till grund för övriga tjänster, är vattenflöden, näringsflöden och primärproduktion.Flera hot mot strandängarna och de ekosystemtjänster som de genererar har framkommit under studien. Ett ofta nämnt sådant är att hävden upphör, till följd av olika orsaker såsom generationsskiften, förändringar i ersättningssystem eller minskad lönsamhet. Ett annat nära kopplat hot är förändrade högvattensmönster som, orsakat av klimatförändringar, kan försvåra eller förhindra hävden. Även en kraftigt ökad gåspopulation anses försvåra förvaltningen av strandängarna. Exploatering av olika slag, samt utdikning, nämns som hot som kan minska arealen strandäng till förmån för annan markanvändning, och därmed påverka ekosystemtjänsterna.Strandängarna i Kristianstads Vattenrike är direkt beroende av förvaltning genom hävd samt årliga översvämningar. Skulle dessa cykliska förutsättningar förändras eller upphöra, skulle detta påverka genererandet av ekosystemtjänster, samt med största sannolikhet påverka ekosystemets resiliens (systemets långsiktiga förmåga att hantera störningar och omorganiseras eller återgå till ursprungsläget, samtidigt som funktionerna bibehålls). Lokal ekologisk kunskap och adaptiv förvaltning av strandängarna är därmed viktigt, både för bibehållandet av ekosystemets resiliens och för genererandet av ekosystemtjänster som är av direkt eller indirekt vikt på regional, nationell och internationell nivå.
|
|
| 9. |
- Ortiz, Carina, et al.
(författare)
-
Measurements and models –a comparison of quantificationmethods for SOC changes in forestsoils
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The Swedish UNFCCC1-reporting of the LULUCF2-sector is based on methods incompliance with the “Good practice” as described by the Intergovernmental Panelon Climate Change (IPCC). Biomass and soil inventory data from the SwedishInventory of Forests is the major source of information used to quantify changes inthe various carbon pools on forest land. Even if the reported uncertainties in soilcarbon changes are small from a statistical perspective, they are large in relation tothe total Swedish emissions of green house gases. This is due to the fact that thesoil carbon pool is so large, that even small and statistically non-significantchanges may have an impact on the Swedish CO2 balance. Sampling based methodsmay also result in considerable inter annual variations that may look conspicuousin the reporting. Because of the uncertainty and inter annual variations therehas been a discussion on the methods used and if there are possibilities to lower theuncertainty and to get more stable estimates of soil carbon changes by combiningmeasurements and models. In this study results from the two soil carbon models,Yasso07 and Q, were compared with repeated measurements of the soil inventoryduring the years 1994 to 2000. Soil carbon fluxes were simulated with the twomodels from 1926 to 2000 with Monte Carlo methodology to estimate uncertaintyranges. The results from the models agreed well with measured data. The simulationsof Yasso07 and Q resulted in a soil organic carbon stock in year 2000 of1600 Mton C and 1580 Mton C, respectively while the measured carbon pool was1670 Mton C. The annual change in soil organic carbon varies substantially betweenthe three methods mainly due to different assumptions regarding annualclimate variation. However, the five year averaged mean of annual soil organiccarbon change for the two periods 1994-1998 and 1996-2000 indicate the size anddirection of the estimated annual changes agree reasonable well. The mean annualchange for the two periods was for the Q-model 5.5 Mton C yr-1 and 5.6 Mton C yr-1with a confidence interval of 2.1-10.7 Mton C yr-1, and for the Yasso07-model 3.7Mton C yr-1 and 0.9 Mton C yr-1 respectively with a confidence interval rangingbetween -5 to 12.6 and -7 to 9.8 Mton C yr-1 respectively. The mean annual changefor the two periods estimated using NFI-data was 1.6 M ton C yr-1 and 2.5 M ton Cyr-1 with a standard error of 2 The general conclusion drawn from this study is thatboth sampling and the models Yasso07 and Q are possible tools to predict the soilorganic carbon accumulation and annual changes for Swedish forest soils. Theestimates based on measurements as well as the modelled results indicate an increasein carbon stocks in Swedish forest soils. This study does not support achange of method from inventory to model predictions. However, the agreementbetween the methods shows that the models are suitable as a complement to othersoil carbon estimation methods. They are particularly useful for projections and werecommend a further development of the modelling tools.
|
|
| 10. |
- Arheimer, Berit, et al.
(författare)
-
Kväveretention i svenska sjöar och vattendrag – betydelse för utsläpp från reningsverk
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den här rapporten har tagits fram på uppdrag av Naturvårdsverket för att underlättadiskussionen med EU-kommissionen, som har annonserat att den tänker stämma Sverigeinför EU-domstolen för otillräckligt genomförande av avloppsdirektivet. Vidbedömningen av vilka reningsverk som omfattas av krav på kväverening tas i Sverigehänsyn till den naturliga avskiljning (retention) som sker i vattendrag under transportenfrån utsläppskälla till havet.Kväveretention är ett vedertaget begrepp som inkluderar ett flertal naturligabiogeokemiska processer som permanent reducerar kväve från vattenfasen i sjöar ochvattendrag. Speciellt stor är effekten i sjörika områden. Sverige har totalt 92 000 sjöarsom är större än 1 ha. Det är inte ovanligt med 30-70% kväveavskiljning i svenskavattendrag och sjöar. Den process som dominerar avskiljningen i naturen ärdenitrifikation, vilket är samma process som utnyttjas för att avlägsna kväve uravloppsvatten vid reningsverken.Naturlig retention är dock svår att mäta och måste uppskattas med hjälp av antaganden,som så många andra flöden i naturen. I Sverige har man utvecklat ett modellsystem förstorskalig beräkning av närsalttransport, inklusive retention, från land till hav med relativthög geografisk upplösning. Systemet kopplar fältskalemodeller med avrinningsmodeller,är vetenskapligt dokumenterat och granskat och har tillämpats storskaligt sedan 1997 förinternationell rapportering till HELCOM. Avrinningsområdesmodellen (HBV-NP)justeras och utvärderas mot mätningar där sådana finns. Den kväveretention som beräknasmed hjälp av HBV-NP modellen utgörs av kväve som permanent avskiljs till atmosfäroch sediment och som därför inte vidare bidrar till övergödningen av vattensystemen.Både beräkningar och mätningar visar att kväveretentionen är störst på sommaren,speciellt i sjörika områden med hög belastning. Det är stor skillnad i sjöarsretentionskapacitet; i norra delarna av landet är den låg medan sjöarna i de södra delarnaav landet är betydligt effektivare som kvävesänkor. I södra Sverige är medelreduktionen30-40 kg ha-1 sjö år-1. Totalt reduceras ca 30 000 ton kväve per år i sjöar och vattendrag,varav 70% i södra Sverige. För enskilda utsläpp som sker i inlandet reduceras bidraget tillhavet kraftigt under transporten genom vattendrag och sjöar, speciellt för sydcentralaSverige där retentionen i sjöarna är hög. Den ackumulerade effekten kan bli >80%naturlig kväveavskiljning för utsläpp i vissa områden.Det är svårt att utvärdera modellresultaten eftersom inte kväveretentionen går att mätadirekt och retentionen integreras för stora områden och vattendrag. Ofta används andravariabler för att bedöma trovärdigheten i beräkningarna. HBV-NP modellens resultatutvärderas kontinuerligt mot tidsserier av observationer i vattendrag, både för vattenföringoch närsalthalt när den används operationellt. Modellen utvärderas både statistiskt ochvisuellt. Överensstämmelsen med vattenföring och vattenbalans är normalt god, medannärsalthalterna kan avvika en del från uppmätta värden. Känslighetsstudier har visat attmodellen är relativt robust. När modellens resultat jämförs med andra modeller eller enklabudgetberäkningar för sjöar uppstår avvikelser, men dessa kan normalt förklaras av olika2antaganden och indata. Modellen har inte sämre precision än andra motsvarandemodeller, snarare är den något bättre vad gäller vattenföring.När man beräknar hur stor andel av kväveutsläppet från ett enskilt reningsverk som nårhavet ackumuleras retentionen enligt flödesvägarna i landskapet. De reningsverk varsutsläpp passerar fler sjöar får liten påverkan på havet. Naturlig kväveretention ivattendrag och sjöar reducerar de svenska reningsverkens bidrag till kusten med 3200ton/år, vilket motsvarar 18% av reningsverkens totala utsläpp. Retentionen varierar dockbetydligt mellan olika delar av landet. De flesta reningsverk med större utsläpp finnslängs kusten och i södra Sverige, där 90% av retentionen på reningsverksutsläppen sker. INorrlands inland är reningsverken få och retentionen låg, vilket gör att mängden reduceratutsläpp är låg.Allt tyder på att den beräknade kväveretentionen för Sverige är av rätt storleksordningoch att det storskaliga mönstret för Sverige är korrekt, även om avvikelser kanförekomma för enskilda mindre områden och för olika tidsperioder
|
|
