| 1. |
- Almquist, Torbjörn, et al.
(författare)
-
Förfall och Återanvändning : Om sekelskiftets arbetarbostäder
- 1972
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Vi har nu försökt förklara varför vi tycker att resvirkeshusen är intressanta. Vårt arbete med dessa problem började med ett examensarbete på Tekniska Högskolans husbyggnadsavdelning. Detta arbete behandlar dokumentation och förslag till återanvändning av ett område med tvåvånings bruksarbetarbostäder i Sandviken. Efter detta har vi fortsatt med försök att lokalisera och bestämma förekomsten av denna sorts bebyggelse.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Hedström, Brita, et al.
(författare)
-
Visby Innerstad : En användningsplan
- 1973
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Sedan lång tid föreligger i stort sett enighet om att bevara innerstadens bebyggelse och att anpassa eventuella nytillskott till det redan bestående. Med den inställningen har förändringsprocessen både dämpats och mildrats men ändå inte bragts att avstanna. Förändringar sker ständigt om det också huvudsakligen i smått: de många synbart så anspråkslösa byggnadsåtgärderna adderar efterhand ihop sig till något större och mer genomgripande. Långsamt, nästan omärkligt, ändrar innerstaden sitt ansikte.Ändå är det inte själva husen som förändrats mest utan användningen av dem. Ur funktionell synpunkt har 1950 - och 60-talen har varit något av en omstörtning i innerstadens historia: den har förlorat nästan hälften av de boende, en stor del av detaljhandeln och praktiskt taget helt sin gamla roll som skolcentrum. I gengäld har ytterstaden vuxit ut till ett sammanhängande kilometerbrett bälte. Till stor del av denna funktionella förändring en följd av beslutet att bevara innerstadens bebyggelse. Vad som inte fått plats inom den gamla ramen har etablerats utandör den.Föreliggande arbete vill ge en översiktlig bild av förändringsförloppen, sedda i ett långt tidsperspektiv men med tonvikt på dagsläget. Bebyggelsen tas upp till utförlig granskning men också användningen av den. Det är just samspelet mellan husen och de funtkioner, de fyller, som kan sägas utgöra bokens huvudtema. I de flesta fall är detta sammanhang hus-användning alldeles konfliktfritt och föranleder därför inte heller någon diskussion. Vad som behandlas är de relativt få problematiska fallen, hus som borde rustas upp för att fylla sin uppgift, hus som är olämpligt nyttjade eller inte använda alls. En serie sådana fall tas upp till systematisk genomgång; samtidigt berörs också de trafik - och miljömässiga konsekvenserna. Bokens syfte är alltså klart: den ger ett underlag av fakta för arbetet med att jämka samman byggnader och användningsformer. I den meningen kan skriften kallas en anvädningsplan för Visby innanför murarna.Arkitekturskolanas arbete har bedrivitis parallellt med den kommunala Innerstadskommitténs verksamhet. Något organiserat samarbete har inte förekommit med de informella kontakterna har varit både täta och goda. Att likheterna mellan Innerstadskommittén och Arkitekturskolans slutsatser blivit så pass stora, kan tillskrivas en gemensam helhetssyn.En av Arkitekturskolans elever, arkitekt Lars-Ingvar Larsson, har tidigare självständigt genomfört en undersökning av förändringar i innerstaden 1945-70- Denna studie publicerats separat och bör uppfattas som ett komplement till den hör föreliggande.Förutom de i innehållsförteckningen nämnda har ytterligare några aktivt medverkat i arbetet. Studiet av trafikfrågorna i innerstaden, i hamnen och öster om ringmuren leddes av Åke Claesson, I fältstudier och diskussioner medverkande Göran Månsson.Arkitekturskolan har fått god hjälp av ett antal initierade personer i Visby. Särskild tacksamhet är vi skyldiga byggnadsnämnden ordförande Henning Jacobson, kommunalrådet C B Stenström, stadsarkitekten Måns Hagbergm f. länsbostadsdorektören Åke Malmberg och landsantikvarien Gunnar Svahnström. I boken publiceringskostnaderna har ekonomiskt bidrag lämnats av Gotlands kommun och Riksantikvarieämbetet.Boken har redigerats av Sture Balgård och Ann Mari Westerlind med hjälp av Henrik O Andersson, Bo Ek, Göran Lindahl, Fredrik von Platen, John Sjöström Gunnar Westerlind och Hans Wetterfors.Skeppsholmen, Stockholm, sommaren 1973.Arkitekturskolans lärare och elever.
|
|
| 4. |
- Helander, Vilhelm, et al.
(författare)
-
Sanering i Finlands Städer : Den Nordiska Trästaden
- 1973
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Denna utredning behandlar utvecklandet av bostadsbeståndet i Finlands tätorter. Med begreppet sanering avses i utredningen åtgärder, genom vilka man kan förbättra boendeförhållandena för de invånare som lider av bristfällig boendemiljö. Begrepp som ansluter sig till sanering definieras och specificeras. Formerna för sanering granskas huvudsakligen från två utgångspunkter, sanering som medför rivning och sanering som innebär bevarande. Bakgrunden till de nu rådande saneringsmetoderna och idealen skisseras upp. Former och kostnader för utveckling av den existerande boendemiljön utreds ur samhällsekonomisk synvinkel. Vidare diskuteras frågan om hur sanering kan påverka förverkligandet av allmänt godkända bostadspolitiska målsättningar. Till slut påvisas faktorer inom den offentliga förvaltningen som nu försvårar upprustning och modernisering av bostäder.
|
|
| 5. |
- Kuosmanen, Merja
(författare)
-
Kottby Trädgårdsstad : Ett forskningsprojekt om bevarandeproblem initierat av Icosmos och Nordens Riksantikvarier
- 1972
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Redan år 1916 föddes inom Bostadsreformföreningen tanken att grunda ett bostadsbolag för att avhjälpa arbetarbefolkningens bostadsbrist. Helsingfors stad deltog i planerna och redan följande år grundades bolaget - Helsingfors Folkbostäder Ab, vars aktiemajoritet var i stadens ägo. Bolagets verksamhet underställdes Socialnämndens överinsyn. En dylik organisering av bostadsproduktionen var något nytt i Finland.Den ekonomiska depressionen vid världskrigets slut satte sin prägel på bolagets första planer. Finansieringssvårigheter tvingade planerna att hålla sig till stenkaserner i många våningar "utan all byggnadskonstnärlig utsmyckning". Ettrumsbostaden - som konstaterats vara ett bostadspolitiskt monster - utgjorde huvudparten av den skisserade produktionen.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Larsson, Ursula, et al.
(författare)
-
Landshövdingehus och Trähus i Göteborg : Den Nordiska Trästaden
- 1972
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Den göteborgska landshövdingehus- och trähusbebyggelsen är unik i landet genom sin omfattning, sin utformning och sin funktion. Den omfattade på 1940-talet mer än hälften av det totala lägenhetsbeståndet i staden och var säkerligen den största samlade trähusbebyggelsen i Sverige. Den dominerande delen av denna bebyggelse utgjordes av landshövdingehus, en hustyp som är specifik för Göteborg. Denna hustyp utvecklades för att lösa arbetarnas bostadsproblem på 1870-talet och behöll sin prägel av arbetarbostad fram till 1940-talet då den slutade att byggas. Göteborg var ursprungligen en trästad men efter 1803 fick trähus endast uppföras utanför vallgraven. Fram till 1875 var trähus i 2 våningar det vanligaste bostadshuset i förstäderna, där stadens arbetare bodde. När bostadsbristen var som störst på 1870-talet godkände myndigheterna en ny hustyp med bottenvåning av sten och två övervåningar av trä. Under 60 år var landshövdingehuset de göteborgska arbetarnas speciella bostadsform.
|
|
| 8. |
- Lindahl, Göran, et al.
(författare)
-
Centrala Jönköping : Den Nordiska Trästaden
- 1972
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Konsthögskolans Arkitektur skola har under studieåret 1971-72 behandlat förnyelseproblemen i centrala Jönköping. Huvudvikten har lagts vid de problem som uppstått vid över gången från 60-talets överhettade konjunktur till 70-talets mera dämpade. I denna situation framstår det som naturligt att begränsa eller hejda den omdaningsprocess i Jönköpings centrala delar, som i så hög grad varit ett uttryck för de expansiva årens förväntningar. Denna typ av restriktiv planering förutsätter en mycket detaljerad kunskap om den befintliga bebyggelsen och dess utnyttjande. Föreliggande arbete bygger således på inventeringar, genomförda på platsen, och på tillgängligt utredningsmaterial som förmedlats av kommunens tjänstemän. Studierna har koncentrerats till två områden i staden, som representerar var sitt skede i Jönköpings byggnadshistoria, och som också bedömts möjliga att bevara.
|
|
| 9. |
- Lindahl, Göran, et al.
(författare)
-
Stavanger : Innerstaden - Utvecklingshistoria och Utvecklingsmöjligheter
- 1972
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Föreliggande arbete bör inte uppfattas som något slags generalplan eller dispositionsplan utan snarare som en presentation av ett synsätt, som konkretiserats på ett antal fritt valda områden. Framställningen har två tyngdpunkter. Stort intresse har ägnats det historiska perspektivet. Syftet har varit att besvara frågan: Varför ser Stavanger ut som det gör? Varför skiljer sig denna stad så mycket från jämförbara orter i Sverige? De svar som ges för över till bokens huvudtema, frågan hur den befintliga bebyggelsen skall användas i framtiden. Bakom ligger en grundsyn som uppfattar rivning och nybyggande som åtgärder i sista hand, underhåll, upprustning och ombyggnad som det normala, något som kan sträckas ut generation eftel" generation.
|
|
| 10. |
- Nordin, Erik
(författare)
-
Träbyggande Under 1800-talet : Debatt och verklighet
- 1972
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Tonvikten skall här läggas vid propagandan, dess ideal och deras rötter. Propagandisterna skall i stor utsträckning få tala för sig själva genom citat och bilder. Den verkliga utvecklingen har endast kunnat exemplifieras. Exemplen har främst valts från Hälsingland, delvis och främst av praktiska skäl men även därför att Hälsingland är av särskilt intresse genom att de tidigare och av de nya idealen utkonkurrerade byggnaderna var av ovanligt hög kvalitet. Det som här presenteras är således främst ett underlagsmaterial som kanske kan underlätta för läsaren att dra egna slutsatser om snickarglädjens karaktär och värde.
|
|
