| 1. |
- Ferrari, Desiree, et al.
(författare)
-
Concentration of carprofen in the milk of lactating bitches after cesarean section and during inflammatory conditions
- 2022
-
Ingår i: Theriogenology. - : Elsevier. - 0093-691X .- 1879-3231. ; 181, s. 59-68
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Pain treatment of lactating bitches is a clinically relevant, but complicated issue. Published scientific studies regarding the excretion of drugs in canine milk are scarce. When considering the risk of side effects in their offspring, lactating bitches have traditionally received very restricted analgesic and anti-inflammatory therapy. Our aim was to quantify the concentrations of carprofen in milk from lactating bitches and relate those to potential risks for the puppies. A second aim was to evaluate the impact mastitis may have on the concentration of carprofen in milk. A population of 100 bitches was enrolled in the study, among which 88 were bitches treated with carprofen after cesarean section (Group CS), eight were bitches with painful inflammatory conditions (Group I) and four were bitches with mastitis (Group M). The patients enrolled in the study received carprofen 4 mg/kg sc at day 1 followed by 2 mg/kg po every 12 h for the following 2-5 days. Owners were instructed to collect milk once a day for five days. The concentration of carprofen in the milk was quantified with ultra-performance liquid chromatography-tandem mass spectrometry. The data obtained were statistically analyzed as repeated-measures data with a mixed-model approach. Data were used to calculate the theoretical maximum total daily intake of carprofen by the puppies in order to perform a computerized simulation of the plasma concentration of carprofen in the puppies. Follow-up telephone interviews to check the status of the enrolled bitches and their litters occurred at one week and three-six months after treatment with car-profen. The major finding of the study was that the concentration of carprofen in the milk was <700 ng/ mL from bitches undergoing CS or suffering painful conditions other than mastitis. In comparison, administration of 2 mg/kg of carprofen sc or po to adult dogs, results in mean maximal plasma con-centrations of 19480 +/- 5420 ng/mL (mean +/- SD). Moreover, data suggests that inflammation of the mammary gland results in a higher concentration of carprofen in milk (up to 1300 ng/mL). In the computerized simulation, the plasma concentrations of carprofen in puppies in group CS and in group I are one tenth of the concentration in adult dogs receiving carprofen at standard doses. Considering the low excretion into milk, carprofen provides an analgesic alternative to lactating bitches without mastitis.(c) 2022 Published by Elsevier Inc.
|
|
| 2. |
- Andersson, Maria, et al.
(författare)
-
Transport av dräktiga djur, transport av unga djur och åldersbestämning av foster
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- De flesta lantbruksdjur transporteras endast enstaka gånger i livet och har därför sällan möjlighet att vänja sig vid transporter på ett sätt som skulle förebygga stress och bidra till en god transportupplevelse. Att skapa förutsättningar som minimerar påverkan på djuren och underlättar drivning av djuren är därför av stor vikt. Livdjurstransport eller transport till slakt kan vara en mycket stressfylld situation för djur. EFSA har under 2022 publicerat tre olika utlåtanden om transport av nötkreatur, små idisslare och gris. EFSA har i sina utlåtanden identifierat följande relevanta välfärdsrisker: social stress i samband med omgruppering, stress då djuren hanteras av ovarsamma människor eller av människor som de inte är vana vid, stress på grund av värme eller kyla, skador, rörelsestress (orsakat av fordonets rörelser), predationsstress (specifikt hos får som drivs med hund), hunger, törst, respiratoriska problem (specifikt hos nötkreatur), begränsade rörelsemöjligheter, svårigheter att vila och sensorisk överstimulering. Sammantaget kan dessa välfärdsrisker leda till ackumulerad och hög stress, rädsla, smärta, obehag och utmattning hos djuren.Nötkreatur, grisar och får är sociala djur som lätt stressas om de separeras från sin grupp. Att ta hänsyn till deras naturliga flockbeteende genom att t.ex. inte driva djur enskilt utan i grupp (undantag för vuxna handjur som ofta behöver hanteras enskilt) är därför viktigt både före, under och efter transport. Omgrupperingar och social stress riskerar att leda till aggressioner och oönskade beteenden då djuren kan komma att skada sig själva eller varandra.Djurs tidigare erfarenheter av att bli hanterade av människor påverkar deras upplevelse och stressnivå vid hantering i samband med transport. En mer vänlig hantering av djuren tidigt i livet kan underlätta hanteringen i samband med transport. Djurens rädsla utgör en välfärdsrisk, både för djuren själva och för den transportör som ska hantera dem. Utlastningsutrymmen och drivvägar behöver vara väl designade för att få ett bra flöde när djuren lastas respektive lastas av och den som hanterar djuren behöver ha god kunskap om djurens naturliga beteenden.Hunger och törst kan uppstå hos djur under tiden från lastning till transport och urlastning. Risken för att djuren ska uppleva hunger och törst ökar med längre transporttider. Unga djur har ett naturligt tätare födointag vilket man kan behöva ta hänsyn till vid transport genom att erbjuda djuren möjlighet att äta och dricka oftare än äldre djur. I nuläget finns det inga optimala lösningar på hur man ska kunna tillgodose behovet av vatten eller annan utfodring på transport då intaget även påverkas av stress och sociala faktorer utöver vana vid utrustningen.Djurtätheten på transportfordonet är en viktig faktor som påverkar djurens möjligheter att hålla balansen och att kunna ligga ned och vila, men även risken för skador och död. Behovet av att kunna ligga ned under transport ökar med transportens längd och huruvida djuren ligger ned är kopplat till vilket utrymme som ges, där större utrymme leder till att fler djur ligger ned.Sen dräktighet räknas som ett tillstånd då det inte är lämpligt att transportera ett djur eftersom transport under denna period kan leda till negativa konsekvenser för djurets välfärd och risker för avkomman. Dräktighet innebär ökad sårbarhet både fysiskt och fysiologiskt. För dräktiga djur innebär därför den stress som förflyttning, lastning, ny miljö, okända människor, rörlig och ostabil transport, transportfordonets förutsättningar, samt avsaknad av foder och vatten under längre perioder, en större påfrestning med en ökad risk för negativa konsekvenser, än för icke-dräktiga djur. Dräktiga djur har en ökad metabolism och värmeproduktion, framförallt under sen dräktighet, vilket gör dräktiga djur mer känsliga för värmestress än icke-dräktiga djur. Vidare blir fysisk ansträngning jobbigare för det dräktiga djuret beroende både på den ökade tyngden och dess påverkan på rörelseapparaten. Även cirkulationssystemet blir mer ansträngt med en förhöjd hjärtfrekvens som följd. Vid värmestress ökar dessutom andningsfrekvensen påtagligt.Kortisol har en viktig roll i slutet av dräktigheten och för att initiera förlossning. I slutet av dräktigheten stiger kortisolnivåerna i moderdjurets blod till följd av att fostrets kortisolproduktion ökar. Förhöjda kortisolnivåer till följd av stress och fysisk ansträngning i samband med lastning, hantering, omgruppering, transport och nya miljöer kan orsaka abort eller för tidig igångsättning av förlossningen. Flera studier visar att det även finns risker under andra delar av dräktigheten. Transport ökar till exempel risken för embryonala förluster under tidig dräktighet hos gris, framför allt under vecka två till fyra, vilket är en kortisolkänslig period. För nötkreatur finns det risk för embryonala förluster vid transporter under dräktighetens första två månader och studier på får har visat på negativa effekter på lamm och ökad risk för fosterdöd vid förhöjda kortisolnivåer hos tackan. Det finns även en risk för epigenetiska effekter hos fostren vid stress hos moderdjuret, vilka kan komma att påverka avkomman senare i livet.När hondjuren ökar i vikt genom fostertillväxt och ökad volym av fostervätskor, påverkas deras rörlighet och förmåga att hålla balansen vilket kan göra att både lastning och transport försvåras samt innebära en ökad risk för halkskador och fläkningsskador. Eventuella led- och klövproblem kan dessutom förvärras eller försvåra rörelsemöjligheterna, även om uppenbar hälta inte alltid kan ses. Den ökade storleken gör att dräktiga djur kräver större plats under transporten, både för att djuren i sig är större, men också för att de ska kunna parera rörelser och hålla balansen. Dräktiga grisar minskar sin aktivitetsnivå och har större behov av att ligga ned och vila vilket behöver tillgodoses under transport.I slutet av dräktigheten, oklart exakt när, sker en uppmjukning av vävnaderna i bäckenregionen vilket är mer påtagligt för nötkreatur än för små idisslare och suggor. Uppmjukningen kvarstår även en tid efter förlossningen. Uppmjukningen ger försämrad stabilitet vid rörelse, vilket innebär risker vid både lastning och transport. Det är därför viktigt att man tar hänsyn till detta och har god tidsmarginal vid transport av dräktiga eller nyförlösta djur, så att djuren inte riskerar att transporteras under den tid som bäckenet är instabilt.Den vetenskapliga evidensen för EU:s regel om 90 % av den förväntade dräktighetstiden som gräns för transport av dräktiga djur förefaller oklar. Rådet ställer sig bakom konklusionen i EFSA:s utlåtande om transport av nötkreatur, små idisslare och gris, om att vetenskapliga belägg för den exakta nu gällande gränsdragningen saknas, samtidigt som det är tydligt att långt gången dräktighet är en riskfaktor för negativ djurvälfärd under transport. I de aktuella utlåtandena finns dock flera studier citerade som visar på sårbarhet för de dräktiga djuren och deras foster under en period som i många fall är längre än de sista 10 % av dräktighetstiden samt att det finns en ökad sårbarhet även under andra delar av dräktigheten och att både moderdjur och foster kan påverkas negativt av att transporteras.Det finns risk för att den stress som en transport innebär kan leda till att det sent dräktiga djuret aborterar eller att förlossningen sätts igång under eller strax efter transport. Då det således föreligger risker för foster och moderdjur vid transport av dräktiga djur under stora delar av dräktighetsperioden anser Rådet att transport av dräktiga djur (nötkreatur, får och gris) om möjligt bör undvikas.Vid transport av unga kalvar, smågrisar och lamm måste hänsyn tas till flera faktorer, såsom ålder, immunförsvarets utveckling, djurens allmänna hälsostatus, huruvida djuren är avvanda eller inte, social stress, etc. Unga djur är generellt känsligare än vuxna djur, och påverkas än mer av att utsättas för hunger och törst, kalla och varma transporter, och begränsade möjligheter att vila under transport. Under perioden då det passiva immunförsvaret går ned samtidigt som det aktiva immunförsvaret är under uppbyggnad är djuren extra känsliga för infektioner.Hur väl ett ungt djur klarar en transport beror bl.a. på längden på transporten (ju längre transport desto större risk för djurens välfärd), samt djurets ålder och vikt. Tiden mellan två och fyra veckor är en känslig ålder för transport av kalvar. Enligt EFSA bör inte kalvar transporteras tidigare än vid fem veckors ålder och de bör väga minst 50 kg. För lamm rekommenderas att djuren transporteras först efter avvänjning. Vidare behöver hänsyn tas till djurens behov av foder och vatten, så att deras närings- samt vätskebehov tillgodoses. Hänsyn behöver även tas till på vilket sätt de är vana vid att inta foder och vatten, och om djuret hålls på liknande sätt i transporten som de är vana vid, exempelvis i samma grupp eller tillsammans med sin mamma. Det kan vara klokt att utfodra djuren innan transport för att minska risken för hunger under transporten. Vid mjölkgiva till kalv behöver tid ges för digestion innan transport för att minska risken för diarré.Icke avvanda djur upplever en större stress runt transport än avvanda djur (vid transport utan moderdjur) och det är därför bättre att företrädesvis transportera djuren efter avvänjning. Unga djur är heller inte motoriskt färdigutvecklade, vilket kan påverka deras balans under transport samt vid på- och avlastning. Yngre djur ligger ned oc
|
|
| 3. |
- Berg, Lotta, et al.
(författare)
-
Patologins viktiga bidrag till djurskyddet
- 2022
-
Ingår i: Svensk Veterinärtidning. - 0346-2250. ; 74, s. 18-20
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Patologin kan spela en avgörande roll i samband med djurskyddsärenden. Här berättar Lotta Berg och Elina Åsbjer, som även ingår i Sveriges Veterinärförbunds djurskyddsutskott, om olika aspekter av forensisk veterinärmedicin
|
|
| 4. |
- Cassi, Xavier Fernandez, et al.
(författare)
-
Microbial communities and Food safety aspects of crickets (Acheta domestica) reared under controlled conditions
- 2020
-
Ingår i: Journal of insects as food and feed. - 2352-4588. ; 6, s. 429-440
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- In an approach combining microbiological culture methods with high-throughput sequencing, this study investigated the microbial communities (bacteria, moulds and yeasts) in Swedish-produced edible crickets (Acheta domesticus) reared in a controlled environment. The effects of different feeds on microbial loads and populations in crickets were also studied. The crickets used were third-generation offspring from wild-caught individuals from Sweden, which are adapted to grow in a laboratory environment. The efficiency of rinsing to decrease microbial load was evaluated not obtaining a significant decrease of plating counts for total aerobic counts (TAC) and Enterobacteriaceae. Crickets were divided into three batches and fed different diets (control feed, early-cut red clover hay (ECH), late-cut fresh red clover (LCF)) for 62 days. Bacterial numbers (TAC and Enterobacteriaceae) on whole raw crickets ranged between 7 and 8 log cfu/g. Pre-rinsing in water did not reduce these levels (P=0.19). All batches tested negative for the food-borne bacteria Salmonella, Listeria monocytogenes, Bacillus cereus and Clostridium perfringens. The mean mould count for crickets fed control feed was 2.8 log cfu/g, while the values for crickets fed ECH and LCF were 4.2 and 4.5 log cfu/g, respectively. The dominant bacterial communities were Proteobacteria, Bacteroidetes and Firmicutes, with Firmicutes and Proteobacteria dominating in crickets fed control feed, Firmicutes dominating in crickets fed LCF and Proteobacteria dominating in crickets fed ECH. Aspergillus flavus, a fungus that is capable of producing mycotoxins, was detected in control feed and ECH reared crickets. More work is needed to identify specific food-borne pathogens in edible crickets and establish possible bacterial quality reference values, as an important step in developing microbial quality and safety parameters to ensure consumer safety.
|
|
| 5. |
- Halvarsson, Peter, et al.
(författare)
-
Gastrointestinal parasite community structure in horses after the introduction of selective anthelmintic treatment strategies
- 2024
-
Ingår i: Veterinary Parasitology. - 0304-4017 .- 1873-2550. ; 326
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- A relatively new method to study the species richness and diversity of nematode parasites in grazing animals is to perform deep sequencing on composite samples containing a mixture of parasites. In this work, we compared species composition of strongyles in two groups of horses as a function of egg count and age, based on a DNA barcoding approach. Faecal egg counts and larval cultures were obtained from nearly 300 horses, i.e., domestic horses (n = 167) and trotters (n = 130) sampled nationwide. The second internal transcribed spacer region (ITS2) of strongyle nematodes in the larval cultures was first amplified using barcoded universal primers and then sequenced on the PacBio platform. Subsequently, bioinformatic sequence analysis was performed using SCATA to assign operational taxonomic units (OTU). Finally, species occurrence and composition were assessed using R. ITS2 sequences were found in the majority (89%) of larval samples. Sequencing yielded an average of 140 (26 to 503) reads per sample. The OTUs were assigned to 28 different taxa, of which all but three could be identified as species. The average relative abundance of the seven most abundant species (all Cyathostominae) accounted for 87% of the combined data set. The three species with the highest prevalence in both horse groups were Cyathostomum catinatum, Cylicocyclus nassatus and Cylicostephanus calicatus, and they were frequently found in different combinations with other species regardless of horse group. Interestingly, this result is largely consistent with a previous Swedish study based on morphological analysis of adult worms. In addition, two migratory strongylids (Strongylus vulgaris and S. edentatus) occurred in few domestic horses and trotters. Except for C. minutus and C. nassatus, which decreased with age, and C. catinatum and S. vulgaris, which increased, no specific trends were observed with respect to horse age. Taken together, these results are broadly consistent with data obtained before the introduction of selective targeted treatment in Sweden in 2007. All in all, our results suggest that this treatment strategy has not led to a significant change in strongyle nematode community structure in Swedish horses. The study also confirms that nemabiome analysis in combination with diversity index analysis is an objective method to study strongyle communities in horses.
|
|
| 6. |
- Kautto, Arja, et al.
(författare)
-
Can we use meat inspection data for animal health and welfare surveillance?
- 2023
-
Ingår i: Frontiers in Veterinary Science. - 2297-1769. ; 10
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Ante- and post-mortem inspections at abattoir were originally introduced to provide assurance that animal carcasses were fit for human consumption. However, findings at meat inspection can also represent a valuable source of information for animal health and welfare surveillance. Yet, before making secondary use of meat inspection data, it is important to assess that the same post-mortem findings get registered in a consistent way among official meat inspectors across abattoirs, so that the results are as much independent as possible from the abattoir where the inspection is performed. The most frequent findings at official meat inspections of pigs and beef cattle in Sweden were evaluated by means of variance partitioning to quantify the amount of variation in the probabilities of these findings due to abattoir and farm levels. Seven years of data (2012-2018) from 19 abattoirs were included in the study. The results showed that there was a very low variation between abattoirs for presence of liver parasites and abscesses, moderately low variation for pneumonia and greatest variation for injuries and nonspecific findings (e.g., other lesions). This general pattern of variation was similar for both species and implies that some post-mortem findings are consistently detected and so are a valuable source of epidemiological information for surveillance purposes. However, for those findings associated with higher variation, calibration and training activities of meat inspection staff are necessary to enable correct conclusions about the occurrence of pathological findings and for producers to experience an equivalent likelihood of deduction in payment (independent of abattoir).
|
|
| 7. |
- Vågsholm, Ivar
(författare)
-
Challenges and opportunities in the implementation of new meat inspection systems in Europe
- 2021
-
Ingår i: Trends in Food Science and Technology. - : Elsevier BV. - 0924-2244. ; 116, s. 460-467
-
Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract
- Background: The traditional meat inspection system is often found to be inefficient. Meat inspection in European countries is in a phase of modernisation to reflect improvements in livestock health and advances in understanding meat safety. The key point of progress is to replace the traditional meat inspection with risk-based meat inspection, including the elements of a meat safety assurance system (MSAS). Scope and approach: Modernisation of meat inspection was launched by the European Food Safety Authority's (EFSA) opinions and recommendations in the period 2011-2013 and consequent amendments to the EU meat inspection legislation in the period 2014-2019. For this study, the EU-funded RIBMINS COST Action conducted a comprehensive survey using an in-depth questionnaire to estimate the level of implementation of new risk-based meat inspection systems in Europe, stakeholders' confidence in the new systems and the main identified obstacles. Key findings and conclusions: The implementation of new meat inspection systems is still ongoing, as they have been fully implemented in just 61%, 42% and 38% of the surveyed countries in the pig, bovine, and poultry sectors, respectively. The main identified obstacles are existing trade agreements with 3rd countries, costs of implementation, inadequate food chain information and resistance from meat inspectors. Improvement of all components of the current meat inspection systems is a prerequisite for further modernisation.
|
|
| 8. |
- Nystrom, S., et al.
(författare)
-
The expression of nerve growth factor in healthy and inflamed equine chondrocytes analysed by capillary western immunoassay
- 2022
-
Ingår i: Research in Veterinary Science. - : Elsevier BV. - 0034-5288 .- 1532-2661. ; 151, s. 156-163
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Nerve Growth Factor (NGF) is a signalling molecule for pain and inflammation. NGF is increased in synovial fluid from osteoarthritic humans and animals, compared to healthy controls. Monoclonal antibody therapy directed against NGF has been approved to treat pain in osteoarthritic dogs but despite many years of trialling, therapy has not been approved for human use. One reason for this is that adverse reactions with rapidly progressing osteoarthritis has occurred in some individuals. More detailed knowledge of NGF expression in joints is needed. In this study, capillary-based Simple Western was used to analyse NGF in cultured equine chondrocytes. Chondrocytes were collected post mortem from three macroscopically healthy intercarpal joints and three intercarpal joints with mild osteoarthritic changes. The chondrocytes were expanded to passage one and seeded in chondrogenic medium to maintain the phenotype. On day four, cells were either stimulated with LPS or kept untreated in medium. All cells were harvested on day five. Wes analysis of lysates did not show mature NGF but two proforms, 40 and 45 kDa, were identified. Results were confirmed with western blot. The same proforms were expressed in chondrocytes from healthy and osteoarthritic joints. Acute inflammation induced by LPS stimulation did not change the forms of expressed NGF. Capillary Simple Western offers a sensitive and sample -sparing alternative to traditional western blot. However, confirmation of peaks is imperative in order to avoid misinterpretation of findings. In addition, in this case the method did not offer the possibility of quantification advertised by the manufacturers.
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Akula, Srinivas, et al.
(författare)
-
Quantitative Transcriptome Analysis of Purified Equine Mast Cells Identifies a Dominant Mucosal Mast Cell Population with Possible Inflammatory Functions in Airways of Asthmatic Horses
- 2022
-
Ingår i: International Journal of Molecular Sciences. - : MDPI. - 1661-6596 .- 1422-0067. ; 23:22
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Asthma is a chronic inflammatory airway disease and a serious health problem in horses as well as in humans. In humans and mice, mast cells (MCs) are known to be directly involved in asthma pathology and subtypes of MCs accumulate in different lung and airway compartments. The role and phenotype of MCs in equine asthma has not been well documented, although an accumulation of MCs in bronchoalveolar lavage fluid (BALF) is frequently seen. To characterize the phenotype of airway MCs in equine asthma we here developed a protocol, based on MACS Tyto sorting, resulting in the isolation of 92.9% pure MCs from horse BALF. We then used quantitative transcriptome analyses to determine the gene expression profile of the purified MCs compared with total BALF cells. We found that the MCs exhibited a protease profile typical for the classical mucosal MC subtype, as demonstrated by the expression of tryptase (TPSB2) alone, with no expression of chymase (CMA1) or carboxypeptidase A3 (CPA3). Moreover, the expression of genes involved in antigen presentation and complement activation strongly implicates an inflammatory role for these MCs. This study provides a first insight into the phenotype of equine MCs in BALF and their potential role in the airways of asthmatic horses.
|
|
