| 1. |
- Gosman-Hedström, Gunilla, 1947
(författare)
-
Vårdalinstitutets tematiska rum om stroke
- 2007
-
Ingår i: Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter At - Forum och Nordisk kongress för arbetsterapeuter. Stockholm 19-20 April, Sweden.
-
Konferensbidrag (refereegranskat)
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Lindén, Anita
(författare)
-
Vardagsteknik : hinder och möjligheter efter förvärvad hjärnskada
- 2009
-
Licentiatavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Teknik i vardagen har stor betydelse för våra dagliga aktiviteter och det är välkänt att personer med en förvärvad hjärnskada kan ha begränsningar när de utför dagliga aktiviteter. Kunskapen om deras svårigheter relaterade till användning av vardagsteknik och möjligheter att använda vardagsteknik som teknikstöd är begränsad. Det övergripande syftet med denna licentiatuppsats var därför att fördjupa kunskapen om användning av vardagsteknik för att ge ökade möjligheter till aktivitet och delaktighet i dagligt liv för vuxna med kognitiva funktionshinder efter förvärvad hjärnskada.Denna uppsats omfattar två delstudier. I delstudie I, som var en tvärsnittsstudie genomfördes semistrukturerade intervjuer (n=36) som identifierade och beskrev svårigheter vid användning av vardagsteknik och hur de upplevda svårigheterna påverkade dagliga aktiviteter och möjligheter till delaktighet i hemmet och i samhället. För att kompensera och reducera de upplevda svårigheterna genomfördes olika interventioner i delstudie II. Designen var fallstudier med individualiserad aktivitetsbaserad arbetsterapi med allmänt tillgänglig vardagsteknik (n=10).Resultaten från delstudie I visade att en majoritet av deltagarna rapporterade svårigheter vid användning av vardagsteknik, i huvudsak vid användning av telekommunikation och datorer. Trots svårigheter kunde de fortfarande använda de flesta föremålen och tjänsterna självständigt. Många upplevde också att deras svårigheter vid användning av vardagsteknik påverkade deras aktivitet och delaktighet, men i de flesta fall i mindre utsträckning. Interventionen med vardagsteknik i delstudie II visade att de upplevda svårigheterna med utförandet av aktiviteter minskade och tillfredsställelsen med utförandet ökade hos samtliga deltagare även lång tid efter skadan. En variation av vardagsteknik användes för att kompensera för de specifika svårigheterna men framför allt användes deltagarnas egna mobiltelefoner. Interventionsprocessens längd, antalet besök och tidsåtgång varierade mellan deltagarna.Resultatet visar att vid rehabilitering av personer med en hjärnskada bör arbetsterapeuter identifiera hur svårigheter vid användning av vardagsteknik påverkar personernas aktivitet och delaktighet och anpassa interventionerna därefter. Svårigheter vid användning av vardagsteknik måste också uppmärksammas vid utformningen av samhällsservicen för att förebygga hinder till aktivitet och delaktighet i samhället. Resultaten visar att individuell aktivitetsbaserad intervention med vardagsteknik kan kompensera för svårigheter vid utförandet av aktiviteter och öka tillfredsställelsen med utförandet. Interventionen kan också reducera övergripande upplevda svårigheter i aktivitet och leda till en ökad livstillfredsställelse efter en förvärvad hjärnskada. Resultatet av uppsatsen visar att vardagsteknik kan både möjliggöra och hindra aktivitet och delaktighet för personer med förvärvad hjärnskada. Därför är det viktigt att öka uppmärksamheten på vardagsteknikens roll och potential vid rehabilitering efter förvärvad hjärnskada.
|
|
| 4. |
- Nilsson, Ines, et al.
(författare)
-
Continuing to work after the onset of rheumatoid arthritis
- 2007
-
Ingår i: Work. - : IOS Press. - 1051-9815 .- 1875-9270. ; 28:4, s. 335-342
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The aim of this qualitative study was to explore and describe what have made it possible for a group of people with rheumatoid arthritis to remain in work. There were ten participants, six women and four men, aged from 32 to 59. They were working either full time or part-time, at the time the study was conducted. Data was gathered using focus group interviews. The transcribed interviews were analysed in accordance with the constant comparative method. The result showed that the assets the individuals possessed and the character of the environment in which they worked were important reasons why they were able to remain in employment. Four main categories were identified: the constructive value of work, the characteristics of work, physical health and well-being and the understanding and support of colleagues. The findings support a client-centred occupational therapy and rehabilitation, where the experiences of the person provide the reason for the intervention.
|
|
| 5. |
- Isaksson, Gunilla, et al.
(författare)
-
To regain participation in occupations through human encounters : narratives from women with spinal cord injury
- 2007
-
Ingår i: Disability and Rehabilitation. - : Informa UK Limited. - 0963-8288 .- 1464-5165. ; 29:22, s. 1679-1688
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Purpose. To gain an understanding of how women with spinal cord injury (SCI) experienced human encounters in occupations and how these influenced their participation. Method. The data were collected through two or three in-depth interviews with 13 women (age 25 - 61 years) with SCI. Data analysis was carried out by using a paradigmatic analysis of narrative data, followed by an interpretation based on a narrative theory. Results. The results showed a complexity where the women's experiences and acting in human encounters changed over time. In these human encounters the women struggled with conflicts, supported other persons that were insecure and revaluated their apprehension about persons in their social network. These multidimensional human encounters thereby enabled them to regain participation in occupations. Conclusions. This shows that human encounters are important for persons with disabilities so they can restructure their occupational identity and their needs for participation in occupations. The study also showed that the use of narratives as a tool within rehabilitation could lead to an increased understanding of the subjective changes that occur over time for a person with a disability
|
|
| 6. |
- Isaksson, Gunilla, et al.
(författare)
-
Women's perception of changes in the social network after a spinal cord injury
- 2005
-
Ingår i: Disability and Rehabilitation. - : Informa UK Limited. - 0963-8288 .- 1464-5165. ; 27:17, s. 1013-1021
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- PURPOSE: To describe how women with a spinal cord injury (SCI) perceived changes in the social network, and how these changes affected their ability to participate in occupation. METHOD: Thirteen women, aged 25 to 61 years, with a SCI were interviewed twice. The interviews focused on their ability to participate in occupation, their relations with individuals within the social network, and changes in the social network following the SCI. The analysis was carried out using qualitative content analysis. RESULTS: The women described an emotional need for social support after the SCI to participate in occupation. This was a new experience that required time to adapt to. The women also described a need for practical social support from the social network members to manage meaningful occupation. After the SCI, the women had developed new habits through close cooperation with members in the social network. The women felt that they had become more responsible for the development of their relations. Many relations had improved after the SCI, while some had decreased. The women had also developed new relations with other persons with disabilities. CONCLUSIONS: The women perceived substantial changes in the social network following the SCI, which in several ways affected their ability to participate in occupation. To adapt to their new life situation, the women gradually developed different strategies. The results point out the need to identify persons in the social network that women with SCI develop relations with, and integrate them in the rehabilitation process.
|
|
| 7. |
- Eklund, Mona, et al.
(författare)
-
Outcomes of activity-based assessment (BIA) compared with standard assessment in occupational therapy
- 2008
-
Ingår i: Scandinavian Journal of Occupational Therapy. - : Informa Healthcare. - 1103-8128 .- 1651-2014. ; 15:4, s. 196-203
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This study was aimed at investigating the outcomes of an activity-based assessment (BIA) compared with standard assessment (SA) for evaluating clients undergoing psychiatric occupational therapy. Patients admitted to a psychiatric occupational therapy unit were randomized into the BIA or the SA assessment. The outcome indicators were (a) clients' satisfaction with the occupational therapy during the assessment period, (b) clients' awareness of capacities and occupational problems, (c) satisfaction with the assessment among the referring physicians, and (d) outcomes of the intervention following the assessment, in terms of changes in occupational performance and satisfaction. The groups did not differ in awareness of occupational problems, but the BIA group was more satisfied than the SA group with the support of their contact person and with the group leader during the period of assessment. Furthermore, physicians receiving feedback on patients in the BIA group were more satisfied than those receiving feedback on patients in the SA group. However, the groups did not differ concerning change during the treatment period in occupational performance or satisfaction. Thus, there was no difference between the assessment methods regarding the outcomes of the treatment following assessment. Minor advantages from the patients' perspective were found, in terms of better satisfaction in the BIA group, and from the referring physicians' perspective the BIA clearly seemed more satisfying than the SA. Thus, the findings showed that the BIA possessed better qualities than the SA regarding the indicators pertaining to satisfaction, but not concerning awareness of capacities and problems or the outcome of the subsequent treatment.
|
|
| 8. |
- Björklund, Anita, et al.
(författare)
-
Femton arbetsterapeutstudenters paradigmutveckling genom utbildning och yrkespraktik : en sexårsstudie
- 2007
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Studien handlar om paradigmutveckling hos arbetsterapeutstudenter, senare arbetsterapeuter, under en sexårsperiod. Speciellt studeras deras världsbild och verksamhetssyn enligt Törnebohms paradigmteori. Kvalitativ data samlades in genom essäfrågor, första veckan och sista terminen på arbetsterapeutprogrammet vid Hälsohögskolan i Jönköping, samt efter tre års yrkespraktik. Genom kvalitativ innehållsanalys framträdde informanternas syn på arbetsterapi vilken kan karaktäriseras som "allmänhetens syn" 1995, "teoretisk syn" 1998 och en "erfarenhetsbaserad/kontextuell syn" 2001.
|
|
| 9. |
- Arnadottir, Gudrun, 1955-, et al.
(författare)
-
Dimensionality of nonmotor neurobehavioral impairments when observed in the natural contexts of ADL task performance
- 2009
-
Ingår i: Neurorehabilitation and neural repair. - : SAGE Publications. - 1545-9683 .- 1552-6844. ; 23:6, s. 579-586
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Objective. To examine diverse nonmotor neurobehavioral impairments (NBIs) that impact activities of daily living (ADL) task performance and to verify if such impairments can be viewed as one dimension when evaluated in an ecologically-relevant context. Methods. Rasch analysis was performed on data from 206 individuals diagnosed with dementia or cerebral vascular accident (CVA) who had been scored on 50 standardized NBIs from the A-ONE Neurobehavioral Impairment scale, based on naturalistic observation of ADL task performance. Evaluation of mean square (MnSq) infit and outfit values and principal components analysis (PCA) of residuals were used to evaluate unidimensionality of the items. Two evaluations were implemented: (1) to evaluate if there is a single global dimension common for persons with either dementia or CVA, and (2) to evaluate if the 50 NBIs are unidimensional, but comprised of different diagnosis-specific global hierarchies (dementia, left CVA, and right CVA). Results. The PCA indicated that 56.8% of variance was explained by the global measure (Rasch factor) of NBIs, with 4.9% of the unexplained variance explained by the first contrast. Four items showed outfit misfit to the common hierarchy. Developing diagnosis-specific global hierarchies resulted in improved PCA results for all 3 diagnostic groups (Rasch factor = 79.2% to 85.5%; unexplained variance in first contrast = 1.7% to 3.4%) after removal of 2 to 3 misfitting items. Conclusions. Nonmotor NBIs, when evaluated based on naturalistic performance of ADL, can be considered unidimensional, but the hierarchical structure of the dimension likely varies across diagnostic groups. Further study is needed with larger samples to verify these results.
|
|
| 10. |
- Ekbladh, Elin, 1974-
(författare)
-
Return to Work : Assessment of Subjective Psychosocial and Environmental Factors
- 2008
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Introduktion: Sjukfrånvaron i Sverige är hög och kunskap om vad som påverkar återgång i arbete efter sjukskrivning behöver utvecklas. I processen kring återgång i arbete är bedömning av arbetsförmåga en viktig del. Bristen på valida, reliabla och teoretiskt förankrade bedömningsinstrument inom området är dock ett bekymmer eftersom tillförlitliga bedömningar av arbetsförmåga är en förutsättning för utformning och genomförande av interventioner för att stödja återgång i arbete. Denna typ av interventioner kräver multidisciplinär kompetens där arbetsterapeuter utgör en viktig funktion. Vid bedömning av arbetsförmåga bör personens subjektiva uppfattning om sin situation beaktas, då den har betydelse för utfallet av återgång i arbete. Worker Role Interview (WRI) och Work Environment Impact Scale (WEIS) är två arbetsrelaterade intervjuinstrument, som har utvecklats i syfte att bedöma subjektiva psykosociala och miljömässiga faktorers påverkan på arbetsförmåga. Den teoretiska grunden till WRI och WEIS är Model of Human Occupation, som är en modell med fokus på aktivitetsutförande i relation till psykosociala faktorer. Inledande prövningar av WRI och WEIS reliabilitet och validitet har genomförts. Bedömningsinstrumenten har bearbetats och översatts till svenska och används främst av arbetsterapeuter, som arbetar med personer med arbetsrelaterad problematik.Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen är att undersöka användbarheten av bedömningsinstrumenten Worker Role Interview och Work Environment Impact Scale för identifiering av psykosociala och miljömässiga rehabiliteringsbehov av betydelse för återgång i arbete.Metod: Avhandlingen består av fem empiriska studier. I samtliga studier har erhållen information bearbetats kvantitativt. I studie IV har även kvalitativ bearbetning genomförts. Studie I, II och IV är tvärsnittsstudier och studie II och V är två års longitudinella studier. I studie I samlades information in via enkät. I studie II, III och V bestod den huvudsakliga informationen av skattningar utifrån WRI variabler och i studie IV var bedömningar utifrån WEIS i form av skattningar och nedskrivna kommentarer till skattningarna den huvudsakliga informationen.Resultat: I studie I undersöktes vilka teoretiska utgångspunkter och professionsspecifika modeller arbetsterapeuter i Sverige ansåg påverka den psykiatriska vården och den psykiatriska arbetsterapin. Det psykosociala perspektivet var den teoretiska utgångspunkt som hade störst påverkan både på psykiatrisk vård och på psykiatrisk arbetsterapi. Den arbetsterapeutiska modell som flest identifierade var Model of Human Occupation. Detta resultat indikerar att Model of Human Occupation verkar vara användbar inom arbetsterapi och motiverade vidare användning av modellen i denna avhandling. Det som dock också framkom i studie I var att arbetsterapeuter inom psykiatrisk vård använde professionsspecifika modeller i en relativt liten utsträckning. Ett sätt att öka tillämpningen av teori i praktik är att använda teoretiskt grundade bedömningsinstrument. I studie II, III, IV och V har endera av de Model of Human Occupation- baserade bedömningsinstrumenten WRI och WEIS använts och värderats.I studie II och V prövades WRI:s förmåga att predicera återgång i arbete efter långvarig sjukskrivning. Det område i WRI som uppvisade bäst prediktivitet var området ”Självuppfattning” vars variabler beaktar personens motivation för återgång i arbete i form av personens upplevelse av kompetens och effektivitet för att utföra arbetsuppgifter och hantera utmaningar i arbetet. De två WRI variabler som bäst kunde predicera vilka som skulle återgå respektive inte återgå i arbete vid uppföljning efter två år var: ”Tro på sin arbetsförmåga”, och ”Dagliga vanor och rutiner”. Resultaten tyder på att kunskap om hur tro på den egna förmågan stärks och kunskap om dagliga vanor och rutiners påverkan på utförande av arbete är central vid genomförande av interventioner i syfte att stödja personer att återgå till arbete efter sjukskrivning.I studie III prövades WRI:s konstrukturella validitet i en internationell studie. Samtliga variabler i WRI, förutom de som tillhör miljöområdet, uppvisade en god konstrukturell validitet dvs mätte psykosociala faktorers påverkan på arbetsförmågan. WRI:s skattningsskala verkar stabil och valid mellan olika länder och för personer med olika diagnoser. I analysen framkom att WRI kunde särskilja mellan personers psykosociala arbetsförmåga på tre olika nivåer.I studie IV undersöktes hur personer med erfarenhet av långtidssjukskrivning uppfattar att faktorer i arbetsmiljön stödjer respektive hindrar personens utförande av arbete och välbefinnande genom bedömningar utifrån WEIS. De faktorer som uppfattades som meststödjande var olika former av sociala interaktioner på arbetet samt uppfattningen om arbetets värde och mening. De faktorer som uppfattades som mest hindrande var olika krav i relation till arbetsgenomförandet samt den belöning som erhålls för arbetet.Konklusion: Sammanfattningsvis så kan WRI användas för bedömning av psykosociala faktorers påverkan på arbetsförmågan. I WRI ingår variabler som kan predicera återgång till arbete upp till två år efter genomförd bedömning. WEIS verkar användbart för att identifiera arbetsmiljöfaktorer som stödjer respektive hindrar personers välbefinnande och utförande av arbete. Att komplettera olika datainsamlingsmetoder är en förutsättning för att uppnå en så god bedömning av arbetsförmåga som möjligt. Den information som WRI- och WEISintervjuer genererar är värdefull, då den kan utgöra en viktig grund för planering av individspecifika rehabiliteringsinsatser. Bedömningsinstrumenten WRI och WEIS med sin teoretiska förankring i Model of Human Occupation kan anses vara användbara för att identifiera psykosociala och miljömässiga rehabiliteringsbehov i syfte att stödja personer i processen åter till arbete efter sjukskrivning.
|
|
