SwePub
Sök i SwePub databas

  Utökad sökning

Träfflista för sökning "L4X0:0284 8813 srt2:(2005-2009)"

Sökning: L4X0:0284 8813 > (2005-2009)

  • Resultat 1-10 av 51
Sortera/gruppera träfflistan
   
NumreringReferensOmslagsbildHitta
1.
  • Hedenbo, Per (författare)
  • Fladdermöss i Västmanlands län : Miljöövervakning 2003 och 2004
  • 2005
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • 1. SammanfattningRapporten redogör för den fladdermusinventering som utfördes inom regional miljöövervakningpå fjorton platser i Västmanlands län år 2003 och resultaten jämförs med motsvarandefrån 1998. Den innehåller också data från en mindre uppföljning på tre platser 2004.Sex arter fladdermöss påträffades i länet under inventeringen 2003. När även resultaten från1998 inkluderas har åtta arter påträffats inom Länsstyrelsens övervakning av fladdermöss. Idetta antal har arterna Brandts fladdermus och mustaschfladdermus räknats som en eftersomde inte kunnat skiljas åt (se kapitlet Metodik). Totalt har 11 arter påträffats i länet.Dvärgfladdermusvar den vanligaste arten i inventeringen 2003. Den observerades i störreantal 2003 än 1998 och förekommer framför allt i länets södra delar.Nordisk fladdermus(fig. 13) observerades på samtliga inventeringslokaler och i ungefär samma antal 2003 och1998.Inventeringen 2003 gav även många observationer av fladdermöss av släktetMyotis, bl a vattenfladdermus(fig. 15) som totalt återfunnits på 13 av 15 lokaler. De övriga arter som påträffades2003 varstor fladdermus (fig. 1), gråskimlig fladdermus och trollfladdermus.Den enda observationen av trollfladdermus gjordes i Ängelsberg och är intressant eftersomarten främst förekommer i sydöstra Sverige. 
  •  
2.
  • Alm, Gunilla (författare)
  • Plan för restaurering av vattendrag i Västmanlands län 2009-2010.
  • 2009
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Denna plan samlar statligt finansierade restaureringsåtgärder i vattendrag, som är prioriterade under 2009 och 2010 i ett dokument. Restaureringsåtgärderna som ingår i planen har som övergripande syfte att gynna naturvärdena och fisket i vattendragen samtidigt som stor hänsyn ska tas till kulturmiljövärden vid genomförandet av åtgärderna. De vattendrag som är högst prioriterade för restaureringsåtgärder under planperioden är de som är utpekade som nationellt skyddsvärda i miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag samt vattendrag inom samma avrinningsområde som dessa. Ett viktigt syfte med planen är att precisera vad som behöver göras för att man ska kunna anse att delmål 2 i miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag är uppfyllt. Delmål 2 går ut på att 25 % av de nationellt skyddsvärda vattendragen ska vara restaurerade år 2010. Länsstyrelsens förhoppning har varit att minst åtta vattendrag skulle vara färdigrestaurerade senast 2010, vilket skulle innebära att man uppfyller delmål 2 i Västmanlands län. Det kommer i praktiken att bli svårt att uppnå delmålet, då Naturvårdsverket nyligen har beslutat att man inte kommer att fördela några särskilda skötselmedel för restaurering av nationellt skyddsvärda vattendrag till nästa år. Dessa pengar har fördelats till länsstyrelserna under tre års tid med syftet att uppnå delmål 2, men omfördelas under nästa år för att istället finansiera arbetet med skogsskyddet (miljökvalitetsmålet Levande skogar). Restaureringsåtgärderna kan delas in i fyra typer: 1. Åtgärder av vandringshinder, 2. Biotopvårdsåtgärder, 3. Återintroduktion av hotade arter och 4. Långsiktigt skyddade funktionella skyddszoner, som handlar om att säkerställa en naturlig närmiljö. Alla typer är lika angelägna och alla måste tillgodoses för att man ska kunna anse att ett vattendrag är färdigrestaurerat. Åtgärder av vandringshinder har dock högsta prioritet. Planen omfattar åtgärder som kan finansieras av nio olika finansieringskällor. Länsstyrelsen förfogar över fem av de aktuella finansieringskällorna (skötselmedel för skyddade områden, medel för biologisk återställning av kalkade vatten, fiskevårdsmedel, åtgärdsprogram för hotade arter såsom asp, flodpärlmussla och flodkräfta samt fiskeavgiftsmedel). Därutöver finns Vägverkets särskilda pengar för miljöförbättrande åtgärder, Skogsstyrelsen NOKÅS-pengar samt Banverkets miljöpengar. Dessutom har Sveaskog under flera års tid avsatt pengar för att medfinansiera restaureringsåtgärder, framför allt åtgärder av vandringshinder. Kommunerna har de senaste åren blivit en allt viktigare part i restaureringsarbetet. I flera fall har man ställt upp som huvudman för restaureringsåtgärder, ibland med ersättning för den administrativa insatsen ibland inte. Man får heller inte glömma att både privata medel och pengar från fiskevårdssammanslutningar finansierar angelägna restaureringsprojekt. Totalt planeras restaureringsåtgärder att utföras och/eller utredas i 23 st vattendrag under planperioden till en kostnad av 6,0-6,4 miljoner. Knappt 2 miljoner beräknas att gå till olika utredningar (framför allt för fiskvägar) och omkring 4 miljoner kommer att läggas på åtgärder. Den dyraste av dessa åtgärder (cirka 2 miljoner) är en fiskväg som ska byggas i Forsån, en av våra nationellt särskilt värdefulla vattendrag. 6
  •  
3.
  • Anderson, Robert (författare)
  • Dagvatten Ökad kunskap och förståelse för dagvattnet som ett miljöproblem.
  • 2009
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Dagvattnet har med tiden blivit alltmer förorenat av metaller, näringsämnen, miljögifter och partiklar. Det beror bland annat på att industriella utsläpp, biltäthet och atmosfäriskt nedfall av föroreningar har ökat. Målet med projektet var att skaffa kunskaper om dagvattnet i Västmanlands län avseende mängder, föroreningsinnehåll, med mera. Målet var också att få kunskap om vilka åtgärder som kan utföras för att förbättra kvalitén på dagvattnet samt att klargöra vem det är som är ansvarig för att utföra åtgärder där de behövs. Dagvatten regleras juridiskt i bland annat miljöbalken, lagen om allmänna vattentjänster och plan- och bygglagen. Ledningsnäten för dagvatten är oftast ägda av kommunerna, vilket innebär att kommunerna därmed är att se som verksamhetsutövare enligt miljöbalken. I lagstiftningen kan man bland annat läsa ut att dagvatten ska ledas bort eller behandlas så att störningar för människors hälsa eller miljön inte uppstår samt att det är förbjudet att släppa ut orenat dagvatten i ett vattenområde om det inte är uppenbart att utsläppet kan ske utan risk. Det finns olika sätt att minska föroreningsbelastningen från dagvatten. Antingen kan man förhindra att dagvattnet förorenas eller så kan dagvattnet renas i en lokal eller central reningsanläggning. Det finns olika sätt att rena dagvatten, till exempel i dammar, våtmarker och infiltrationsanläggningar. Arbetet med dagvatten behöver bedrivas strategiskt i länets kommuner, för att få till stånd ett långsiktigt hållbart arbete kring dagvattenfrågorna. Arbetet med dagvatten är i de flesta kommuner inte prioriterat, men intresset ser ut att öka. Dagvattnet samlas vanligen upp i duplikata ledningssystem under länets tätorter och leds sedan vidare ut till sjö eller vattendrag utan någon rening. De centrala recipienterna är Hedströmmen, Arbogaån, Sagån, Svartån, Kolbäcksån och Västeråsfjärden. Ingen av dessa recipienter uppfyller föreslagen miljökvalitetsnorm för vatten, god ekologisk status. Varje år beräknas omkring 36 ton kväve och 6 ton fosfor nå recipienten via det kommunala dagvattennätet. Ungefär 17 ton kväve och 2 ton fosfor leds vidare till Östersjön. Denna rapport visar att utsläppet av näringsämnen från dagvattnet är betydande. Arbetet med dagvatten behöver prioriteras högre i Västmanlands län. Kommunerna behöver agera mer i sina roller som tillsynsmyndigheter och Länsstyrelsen behöver vara mer verksam i sin roll som ansvarig för tillsynsvägledningen inom dagvattenområdet.
  •  
4.
  • Axnér, Johan (författare)
  • Inventering av större vattensalamander (Triturus cristatus) i Västmanlands län
  • 2006
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Den större vattensalamandern (Triturus cristatus) förekommer framför allt i södra- och mellersta delarna av Sverige. En stor del av de fennoskandiska salamanderpopulationerna finns på svensk mark. Salamanderns livsutrymme är småvattenlandskap och dessa är idag hotade pga utdikning och igenläggning.Den större vattensalamandern är en hotad art och därför har det upprättats ett Åtgärdsprogram som ska säkerställa dess fortlevnad. Det övergripande syftet med Åtgärdsprogrammet är att kartlägga den större vattensalamanderns utbredningsområde, dess förekomst och status i Sverige och att åstadkomma åtgärder som gynnar arten. Över tid är målet även att följa upp den större vattensalamandern utveckling samt hur dess livsmiljö "småvattenlandskap" förändras.Den här studien utgör en del av Åtgärdsprogrammet för den större vattensalamandern. Rapporten sammanfattar 2006 års inventering av den större vattensalamanderns larver i Västmanlands län. Totalt har 23 dammar i nio områden undersökts. Inventeringen gjordes under en vecka i slutet av juli månad. Dammarna som inventerades har tidigare valts ut efter att de blivit klassade som värdefulla lokaler för den större vattensalamandern. Inventeringarna i de utvalda områden genomförs för att reda ut eventuella bevarandeåtgärder och var bevarandeåtgärderna bäst skulle behövas. Bevarandeåtgärder kan t ex vara restaurering av befintliga dammar eller anläggande av nya dammar för att öka utsikterna för livskraftiga salamanderbestånd i dessa områden. Merparten av dammarna ligger i Västerås och Köpings kommuner.Inventeringsmetodiken går ut på att håva salamanderlarver med hjälp av en håv. Håven förs genom vegetationen enligt ett z-likt mönster, strax ovanför bottnen. Enligt metoden skall håvningen följas upp tre dagar i rad för att det ska bli möjligt att uppskatta storleken på populationerna i varje enskild damm. Tid till detta fanns emellertid inte varför endast ett besök per lokal, d v s ett håvningstillfälle, genomfördes. Inventeringen var lyckad då den resulterade i en fångst av 92 larver av större vattensalamander samt 16 vuxna honor. Dessutom fångades 191 larver av den mindre vattensalamandern.
  •  
5.
  • Bengtsson, Roland (författare)
  • Inventering av rödlistade nate- och slinkearter i småvatten.
  • 2009
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Under juli månad 2007 inventerades vegetationen i 37 småvatten i Västmanlands län av Roland Bengtsson på uppdrag av Länsstyrelsen. Fyra arter av släktet nate (Potamogeton) påträffades under inventeringen. Den starkt hotade (EN) spetsnate (P. acutifolius) påträffades på två lokaler varav rikligt på lokalen i Norra Järnäs och enstaka i Valstadammen. Rostnate (P. alpinus) påträffades i det före detta grustaget nordväst om gården Toftsjötorp. Rikligt med gropnate (P. brechtoldii) noterades i ett småvatten sydväst om Märsberg. Bandnate (P. compressus), som är klassad som sårbar (VU) på rödlistan och har få fynd i Västmanland, återfanns i ett exemplar i Mellandammen i Sala. Inga slinkearter upptäcktes i de inventerade vattnen. Den vanligaste undervattensväxten i de undersökta vattnen i Västmanlands län var dvärgblädra (Uticularia minor) men även rikligt av sydblädra (Uticularia australis) påträffades. Den enda kransalg som hittades var papillsträfse (Chara virgata.) Den fanns i små mängder i det före detta kalkbrottet norr om Gudmundtorp och rikligt i den före detta grustäkten nordväst Toftsjötrop, 4 km sydsydost om Arboga.
  •  
6.
  • Berg, Åke (författare)
  • Standardiserad inventering av kornknarr (Crex crex) i Västmanlands och Uppsala län 2006-2007.
  • 2008
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Syftet med denna rapport är att visa vilken sorts habitat kornknarren föredrar att häcka i, och vilken skötsel som är mest gynnsam för arten. Slutsatserna som dras kan vara en hjälp i arbetet med att genomföra lämpliga åtgärder för arten, t.ex. senareläggning av skörd, så att kornknarren kan häcka ostört och så att populationen på sikt ökar i landet. Kornknarren förekommer på åkermark och ängsmark i södra delarna av landet och längs Norrlands kustland. Arten är talrikast på Öland, på Gotland, i Västra Götaland samt i Uppland och Västmanland. Arten har under 1900-talet minskat kraftigt i antal. Under 2006 och 2007 inventerades kornknarrar i 12 inventeringsområden, sju belägna i Uppland; Fyrisån, Bälinge mossar, Tegelsmora, Torstuna, Dannemora, Marma skjutfält och Alunda och fem belägna i Västmanland; Gnienområdet, Svartåområdet, Vibyslätten, Skultuna och Baggådalen. Totalt observerades 113 sjungande kornknarrar i de 12 undersökningsområdena (49 hanar 2006 och 64 hanar 2007). Det största antalet observerades på Marma skjutfält (7 resp. 25 revir), i Svartåområdet (14 resp. 8 revir) och Torstunaområdet (12 resp. 7 revir). Kornknarren föredrog platser med hög vegetation (medelvärde 60 cm), på platser med frisk till fuktig mark, ofta med förekomst av diken. Hög vegetation i lämpliga miljöer fanns på ohävdade strandängar, slåtterängar, vallar och fleråriga trädor. Vårsådd, höstsådd, kultiverad betesmark och ettårig träda hyste färre kornknarrar än vad som kunde förväntas. Kornknarrarna satt till stor del i olika revir de båda undersökningsåren. En relativt stor andel av reviren fanns i habitat som påverkas av slåtter och putsning (slåtterängar, vallar och fleråriga trädor). Till skillnad från många andra ängsmarksfåglar (t ex vadare) så undvek inte kornknarren skogskanter (många fanns inom 100m från kantzoner). 87 revir besöktes dagtid för att undersöka om kornknarrarna fanns kvar i reviren. Bandspelare användes för att locka kvarvarande hanar. I sex av reviren fanns kornknarrarna kvar och visade kraftiga reaktioner på uppspelning av band med ropande kornknarrar, vilket kan tas som ett tecken på att de fortfarande var aktiva i reviret och ”troligen häckade”. Strategier för att gynna kornknarren bör fokusera på att bibehålla ängsmarker med hög vegetation, genom slåtter med något eller några års mellanrum. Eftersom kornknarrarna inte återkommer till exakt samma revir år från år så är det svårt att i detalj peka ut olika revir som bör skötas extensivt för att gynna kornknarren, men områden där arten rapporteras regelbundet är de mest lämpliga. Större områden (>10ha) är att föredra eftersom kornknarren ofta förekommer i ”aggregationer”. På fleråriga trädor bör det vara rimligt att avstå från skötselåtgärder de år kornknarrar förekommer. På slåtterängar med miljöersättning bör slåttern kunna skjutas upp om kornknarrar förekommer, men ersättning för bortfall av produktion av foder skulle vara gynnsamt. Förslagsvis bör områden på 1-2 ha lämnas vid slåtter och om möjligt bör korridorer till angränsande områden med hög vegetation lämnas t ex längs diken och kantzoner.
  •  
7.
  • BERGLUND, JOEL (författare)
  • Stormusslor i Västmanlands län
  • 2006
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Syftet med denna undersökning är att översiktligt kartlägga stormusslornas utbredning i några av Västmanlands läns vattendrag. Totalt besöktes 63 punktlokaler, och 17 vattendragssträckor vandrades. Musslor påträffades på 26 punktlokaler och på fem av vattendragssträckorna. Det var endast tjockskalig målarmussla och vandrarmussla som inte påträffades i länet. Vad gäller vandrarmusslan så finns kända lokaler från Mälaren utanför Västerås samt i Hjälmaren. De vanligaste arterna var allmän dammussla och spetsig målarmussla följda av arterna flat dammussla,större dammussla och flodpärlmussla. Av den äkta målarmusslan påträffades endast tre exemplar på två lokaler, samtliga fynd gjordes i Svartån.Intressant är att fynd av flat dammussla och flodpärlmussla gjordes på flera lokaler. Flodpärlmusslan hittades endast i Hedströmmens huvudfåra i Skinnskattebergs kommun. Fynden av flat dammussla är spridda i större delen av länet
  •  
8.
  • Bernhardsson, Gabriel (författare)
  • Sidvallsängar i Västmanland - förändringar över 1900-talet
  • 2008
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Sidvallsängarna har minskat drastiskt i Västmanlands län. Idag återstår endast en bråkdel av de sidvallsängar som fanns utmärkta på 1910 års häradskarta. Förklaringen till detta ligger främst i dagens storskaliga lantbruk, där man inte längre har ett behov av ängar. Det är viktigt att vi bevarar de ängar som fortfarande finns kvar och att vi restaurerar fler marker så att arealen ängsmark ökar. Många arter är beroende av ängar och den speciella skötsel som utförs där. Som det beskrivs i rapporten så reagerar många växtsamhällen ofta långsamt på förändringar och de arter som finns idag speglar snarare den gamla, småskaliga landskapsbilden istället för dagens storskaliga jordbruk. Därför befaras många arter försvinna i en närliggande framtid, det finns en så kallad utdöendeskuld, då biodiversiteten sjunker till en nivå som motsvarar dagens markanvändning.Flera arter, både djur och växter, som finns med inom Åtgärdsprogram för hotade arter, gynnas av ängsskötsel. En viktig del i de aktiva åtgärder som vi använder kommer att vara att skapa nya ytor av ängsmark. Förhoppningen är att dessa arter kommer att överleva och öka i länet. Den här rapporten är viktig på många sätt. Dels så fungerar den som en varningsklocka, dels pekar den ut de områden i länet som det är lämpligast att börja med restaureringar och dels så visar den vilka markslag som lämpar sig bäst för restaurering.
  •  
9.
  • Hedenbo, Per, et al. (författare)
  • Program för regional miljöövervakning i Västmanlands län 2009-2014
  • 2009
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Den statliga miljöövervakningen har en gemensam grundstruktur, med tio pro­gramområden: luft, kust och hav, sötvatten, fjäll, våtmark, skog, landskap, hälso­relaterad miljöövervakning och miljögiftsamordning. Av dessa är länet inte berört av programområdena kust och hav samt fjäll.Programområdena innehåller delprogram. Ett delprogram kan omfatta en eller flera sammanhörande undersökningar. Gemensamma delprogram drivs på lik­artat sätt av flera län och ofta i samarbete med nationell miljöövervakning. För de gemensamma delprogrammen finns separata, enhetliga beskrivningar enligt en särskild mall från NaturvårdsverketUndersökningen är det konkreta mätprogrammet, som i normalfallet utförs vid lägesbestämda stationer. Undersökningarna kan vara intensiva, med få stationer, hög observations-/provtagningsfrekvens och mätning av många variabler, eller extensiva, med många stationer, låg observations-/provtagningsfrekvens och mät­ning av färre variabler. Intensiva undersökningar kan krävas bl.a. för analys av processer och mekanismer bakom miljöpåverkan medan extensiva undersökningar ger möjligheter till jämförelse av miljötillståndet i geografiskt skilda områden.Inom programområdena finns olika undersökningstyper. I Naturvårdsverkets miljöövervakningshandledning finns ett antal sådana beskrivna, med information om hur undersökningarna ska läggas upp, vilka variabler som ska mätas och vilka metoder som ska användas. För vissa angelägna övervakningsaktiviteter, särskilt biologiska undersökningar, saknas dock ännu fastställda undersökningstyper.I detta program redovisas samlat de delprogram och undersökningar som Länssty­relsen bedömt bör prioriteras under den kommande programperioden. Priorite­ringarna ansluter i stor utsträckning till de av Naturvårdsverket rekommenderade prioriteringarna för regional miljöövervakningStörre delen av det rambelopp som från Miljömålsrådet via Naturvårdsverket till­delas länet för den regionala miljöövervakningen fördelas i programmet mellan de sötvattenanknutna och de terrestra aktiviteterna. En mindre del går till program­områdena luft, hälsa och miljögifter, där flera andra aktörer gör vä­sentliga insat­ser. Sammanfattningsvis redovisas i programmet följande av Länsstyrelsen priorite­rade delprogram.Inom programområde Luft följs det försurande och gödande nedfallet i skogs­mark genom analys av krondropp. Vidare ingår mätningar av marknära ozon samt uppföljning av lavfloran inom några representativa områden. Lavar fungerar som indikatorer på luftkvalitet. Tidigare undersökningar av tungmetaller i mossa kommer att upprepas om ekonomiska förutsättningar finns. En viktig aktör inom luftövervakningen är länets luftvårdsförbund.Programområde Skog berörs av flera delprogram som beskrivits under andra pro­gramområden, t. ex fågeltaxeringar och floraövervakning. Vidare har i program­met prioriterats regional analys av data från Riksinventeringen av skog (RIS) samt studium av näringsäm­nesläckage från brukad skogsmark. Skogsstyrelsen har en viktig roll att följa utvecklingen i länets skogsmark.Programområdet Jordbruksmark innefattar pågående undersökningar rörande näringsämnestransporter inom ett s.k. typområde, vidare planeras att inom ramen för NILS-projektet (Nationell Inventering av Landskapet i Sverige) göra regionala studier av gräsmarker och småbiotoper (åkerholmar, grova träd m.m.). Därutöver berörs programområdet av såväl fågeltaxeringar som floraövervakning.Till programområde Landskap har förts flera delprogram som rör övervakning av biologisk mångfald, t.ex. häckfågeltaxeringar (två undersökningar) och floraöver­vakning. Vidare kan generellt den regionala anpassningen av NILS sägas höra till detta programområde, då den omfattar studium av landskaps­förändringar på olika typer av marker. NILS beskrivs därför allmänt under pro­gramområde Landskap. De skilda delprogrammen beskrivs dock under respektive programområde. Övervakning av dagfjärilar prövas under 2009, men kan sannolikt inte fortsätta med nuvarande budget.En regional anpassning av NILS omfattande övervakning av myrar ingår i pro­gramområde Våtmark. Till programområdet förs också en taxering av nattaktiva våtmarksfåglar som bedrivits under några år och som avses fortsätta. Den natio­nella satellitbaserade uppföljningen av våtmarksinventeringen föranleder också vissa begränsade regionala insatser.I programområde Sötvatten ingår delprogram som innefattar fysikalisk-kemiska mätningar i såväl sjöar som vattendrag, vidare undersökningar av kärlväxter, fisk, växtplankton, bottenfauna och påväxtalger i skilda typer av objekt. Det ingår också att lokalisera och följa utvecklingen i biologiskt särskilt värdefulla vatten­miljöer. Grundvattnets kvalitet följs genom sammanställning och utvärdering av kommunala grundvattendata. Om budgeten förstärks kan dessutom eventuellt in­venteringar av stormusslor samt vattenkemisk undersökning av källor aktualise­ras. Undersökningarna inom programområdet har stark koppling till vattendirekti­vets uppföljning av vattnens kvalitet och vattenmiljöernas status. Andra viktiga aktörer i kvalitetsuppföljningen är också de skilda vattenförbunden genom recipi­entkontrollen. Ett för Mälarlänen gemensamt delprogram omfattar uppföljning av få­gelfaunan i och vid Mälaren.Huvudaktörer inom programområdet Hälsorelaterad miljöövervakning är kom­muner och landsting och på nationell nivå Socialstyrelsen. Länsstyrelsens roll i sammanhanget kan vara att sammanställa skilda typer av data. Något delprogram med finansiering av regional miljöövervakning är dock inte redovisat i detta pro­gram.Inom programområdet Miljögiftsamordning har Länsstyrelsen vid ett antal till­fällen medverkat i den nationella screeningen av miljögifter. Denna verksamhet avses fortsätta.Förutom den miljöövervakning som bedrivs med medel från Miljömålsrådet pågår olika aktiviteter som finansieras och styrs av andra medel och aktörer och som har koppling till regional miljöövervakning. Särskilt kan nämnas följande statligt eller på annat sätt finansierade verksamheter. De beskrivs inte detaljerat i programmet.Den biologiska uppföljningen inom skyddade områden inklusive Natura2000-objekt sker huvudsakligen inom ramen för naturvårdsverksamheten och finan­sieras av anslaget ”Åtgärder för biologisk mångfald”.Arbetet med åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper leder till ett upp­följningsbehov som förutsätts finansieras särskilt via anslaget ”Åtgärder för biologisk mångfald”.Länets luftvårdsförbund finansierar undersökningar och driver en luftemissions­databas (EDB) där utsläppsdata lagras.Skogsstyrelsen har bl.a. ansvaret för uppföljningen av den skogliga nyckelbio­topsinventeringen liksom av hälsotillståndet i skogen. Uppföljningen sker hu­vudsakligen inom ramen för RIS med riksskogstaxeringen och markinven­te­ringen.Genom Länsstyrelsens myndighetsutövande kontroll av EU-stödet till jordbru­ket sker viss kvalitetsuppföljning av ängs- och betesmarker.Rovdjursinventeringen ingår i Länsstyrelsens regionala förvaltningsansvar för de stora rovdjuren.Kalkeffektuppföljning genomförs årligen med särskilda medel inom ramen för ett särskilt uppföljningsprogram. Samordnas och samfinansieras i viss ut­sträckning med miljöövervakningen.För vattenförvaltningen finns särskilda medel och därmed möjligheter till samfi­nansiering av vissa verksamheter inom programområdet sötvatten.Länets vattenförbund finansierar den samordnade recipientkontrollen.Landstinget genomför regelmässigt hälsoenkäter.Kommunerna i länet utför t.ex. kontroller av tätortsluftens kvalitet, radonföre­komst i byggnader och brunnar liksom bullermätningar.Naturskyddsföreningar och andra ideella organisationer utför värdefull insam­ling av främst biologiska data som kan tas tillvara i miljöövervakningen.Samordning i miljöövervakningsverksamheten har eftersträvats. Med den natio­nella miljöövervakningen och med den regionala övervakning som bedrivs av andra län finns goda förutsättningar att samordna verksamheten, bl.a. genom upp­rättande av gemensamma delprogram. Samverkan med andra aktörer och även med andra statligt finansierade verksamheter eftersträvas men försvåras av att den långsiktiga finansieringen ofta är oklar och att styrningen sker från olika utgångs­punkter. Kontinuiteten i verksamheten kan därigenom vara svår att garantera.
  •  
10.
  • Holmstedt, Stig (författare)
  • Fåglar vid Färnebofjärden
  • 2005
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • För att bättre kunna överblicka förändringar i fågelfaunan har Länsstyrelsen gett Stig Holmstedt i uppdrag att sammanställa gamla och nya uppgifter om fågelfaunan i nationalparken till en bok som kommer att tryckas under år 2005. Denna rapport utgör ett komplement till boken med syfte att ge mer detaljerad information om enskilda observationer samt information om observationer i parkens närområde. Rapporten utgör en del i Länsstyrelsens arbete med att ta fram kompletterande basdokumentation för Färnebofjärdens nationalpark.
  •  
Skapa referenser, mejla, bekava och länka
  • Resultat 1-10 av 51

Kungliga biblioteket hanterar dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (2018), GDPR. Läs mer om hur det funkar här.
Så här hanterar KB dina uppgifter vid användning av denna tjänst.

 
pil uppåt Stäng

Kopiera och spara länken för att återkomma till aktuell vy