| 1. |
- Bengtsson, Mariette, et al.
(författare)
-
Införande av portfoliometodik för professionell utveckling mot yrkesrollen som sjuksköterska
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Författarna Mariette Bengtsson och Christine Wann-Hansson fick år 2007 i uppdrag av dåvarande enhetschef Marianne Ahlner-Elmqvist Omvårdnad, Hälsa och samhälle, Malmö högskola och chefssjuksköterska Else-Maj Rosenlöf Universitetssjukhuset MAS, Malmö att undersöka möjligheterna att införa portfoliometodik i sjuksköterskeutbildningen på Malmö högskola och skapa en modell för detta. Syftet var att säkra progressionen och kvalitén i utbildningen och då framförallt i den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU). Även om styrdokument och andra verktyg fanns behövde studentens kunskapsutveckling under den 3-åriga utbildningen ytterliggare synliggöras och konkretiseras. Arbetet med att skapa en portfolio anpassad för sjuksköterskeprogrammet på Malmö högskola har gjorts i fyra faser utifrån Sand-ströms och Ekholms (1984) utvecklingsmodell; Förberedande fas, Accepterande fas, Tillämpad fas och Spridningsfas. De tre första faserna genomfördes 2007-2009 (Bengtsson & Wann-Hansson, 2008) och den fjärde fasen genomfördes 2010. Implementeringen under 2010 fokuserades på hur VFU i termin 2 och 6 kunde kopplas till portfoliometodiken. Rapporten beskriver arbetsprocessen och de aktiviteter i VFU som kopplats till portfolion. Projektet i sin helhet kommer att utvärderas efter höstterminen 2012 och under hela processen följas upp kontinuerligt och ytterligare utvecklas.
|
|
| 2. |
- Berglund, Staffan, et al.
(författare)
-
Delaktighet och hälsa: med ungdomar och beslutsfattare mot hållbara strategier för ökad egenmakt, livskvalitet och jämlikhet i hälsa : Delrapport 1: Utgångspunkter för en deltagarbaserad aktionsforskningsansats
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Trots att vi lever i ett välfärdssamhälle, där kunskap och resurser inte borde vara något problem, ser vi en bestående ojämlikhet i hälsa och en ökande psykosocial ohälsa bland ungdomar. Hur är detta möjligt och vad kan man göra åt det? Genom vilka sociala interventioner och andra insatser kan unga människors reella delaktighet, egenmakt, välfärd, livskvalitet och hälsa främjas på ett hållbart sätt? Denna rapport från en pilotstudie genomförd i Simrishamn presenterar de teoretiska och empiriska bevekelsegrunderna för hur och varför en deltagarbaserad aktionsforskningsansats skulle kunna vara ett bra sätt att arbeta för att förbättra villkoren för ungdomars hälsa. Rapporten förespråkar dels ett ökat tvärvetenskapligt och professionsöverskridande samarbete mellan forskare och beslutsfattare, dels ett nära samarbete med ungdomarna själva. Det handlar om att få till stånd ett mer jämlikt utbyte av kunskap målgrupper och makthavare emellan – och därmed förhoppningsvis ett i längden mer jämlikt inflytande över användningen av samhällets resurser.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Eriksson-Sjöö, Tina
(författare)
-
Utmaningar och bemötande i flyktingmottagandet
- 2012
-
Licentiatavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syfte: Det övergripande syftet med denna licentiatavhandling är att beskriva resultat från en kartläggning av hälsosituationen hos nyanlända flyktingar som genomgår SFI studier samt att belysa den självskattade hälsorelaterade livskvalitet som arabisktalande deltagare i en specifik hälsofrämjande gruppaktivitet (Hälsoskola) beskriver före, efter samt vid en sexmånaders uppföljning av aktiviteten. Design, metod, urval: Urvalet deltagare i delstudie I var nyanlända arabisktalande flyktingar bosatta i Fosie stadsdel i Malmö och som deltog i SFI utbildning. Undersökningsgruppen bestod av sammanlagt 67 personer, 52 procent män och 48 procent kvinnor. Datainsamlingen genomfördes med hjälp av frågeformulär innehållande frågor om familj och anhöriga, nätverk och service, svenskundervisning och delaktighet, introduktion och hjälpbehov samt om sömn och återhämtning. I delstudie II bestod urvalet av arabisktalande nyanlända flyktingar som genomgick en sju veckors Hälsoskola som en del i sin introduktionsplanering. Dataunderlag bestod av kvalitativa data inhämtat vid deltagande observationer och muntliga grupputvärderingar med 65 kursdeltagare. Därutöver besvarades ett frågeformulär för självskattning av hälsorelaterad livskvalitet samt om sömn och återhämtning. Frågeformuläret besvarades vid kursstart, kursavslutning samt sex månader efter kursens slut. Respondenter i denna del var 39 kursdeltagare som besvarat samtliga tre frågeformulärsomgångar. Därutöver innehåller avhandlingen en artikel vars syfte är att beskriva kursen/metoden Hälsoskola, dess bakgrund och teoretiska kopplingar samt den samverkansprocess som utvecklats mellan professionella aktörer och brukare. Resultat: I delstudie I rapporterade respondenterna hög förekomst av sömn- och trötthetsbesvär. Sextioåtta procent av respondenterna hade sömnproblem motsvarande hälften av veckans dagar. Något färre 43 % rapporterade regelbundna besvär med sömnighet, till exempel att man nickade till under dagen. Fyrtioen procent (män 36 %, kvinnor 50 %) uppfyllde kraven för klinisk insomni baserat på att respondenterna hade både sömnbesvär och trötthetsbesvär under minst hälften av veckans dagar. Därutöver upplevde drygt 80 % av samtliga stor oro över sin familj eller andra anhöriga i hemlandet. Många kände sig isolerade och ensamma, hade svårt att få kontakter med föreningsliv, få tillgång till platser för kulturella aktiviteter, för religionsutövning och för sportaktivitet. Många upplevde också svårighet att få tillgång till hälso- och sjukvård samt tandvård. I utbildningssituationen upplevde drygt hälften stora svårigheter att förstå vad läraren sade och 68 % hade svårt att hinna med i tempot på lektioner. Drygt 64 % rapporterade koncentrationssvårigheter, de hade problem att förstå hemuppgifter liksom att kunna göra hemuppgifter i lugn miljö. För många respondenter rådde oklarhet om introduktionsplanen och cirka hälften av dem hade velat få mera hjälp av sin introduktionshandläggare med läkar- och sjukvårdskontakter samt med sin bostadssituation. I den kvalitativa delen av delstudie II vars syfte var att belysa de viktigaste frågorna från deltagarnas synvinkel, utkristalliserade sig fyra kategorier: 1) Fördjupningsfrågor beträffande innehåll i kursen/Hälsoskolan. 2) Kommentarer angående form och struktur på kursen/Hälsoskolan. 3) Vilka av kursdeltagarnas ”behovsområden” som kursen/Hälsoskolan täcker in och vilka områden som saknas? 4) Vad kursdeltagarna önskar få framfört till administratörer, beslutsfattare och politiker. I den kvantitativa uppföljningsstudien framkom att deltagarna upplevde en hög grad av sömn och koncentrationsproblematik vid kursstart. Denna problematik var betydligt mindre vid kursens avslutning och förändringen kvarstod vid uppföljning sex månader senare. Det framkom även att sömnproblematik var relaterad till de fem variablerna av hälsorelaterad livskvalitet;( rörlighet, aktivitet, egenvård, smärta och oro/depression) och till upplevelsen av det allmänna hälsotillståndet. Angående variablerna smärta och oro/depression kvarstod en signifikant förändring både vid uppföljning ett och vid uppföljning två sex månader efter kursavslut. Både män och kvinnor bedömde sitt allmänna hälsotillstånd som signifikant bättre vid båda uppföljningarna jämfört med vid kursstart, men förändringen var störst beträffande kvinnorna. Konklusion: De sammantagna resultaten visar att det finns en hög fysisk och psykisk ohälsoproblematik i den undersökta populationen med avseende på deras självskattade hälsa. Denna problematik har ett nära samband med sömn och koncentrationsproblem och får även konsekvenser för de nyanländas dagliga aktiviteter och etablering i det nya samhället. Det framkommer ett stort behov av hjälp från hälso- och sjukvården men också en brist på tillit till detsamma, bland annat beroende på svårtillgänglighet och brist på professionella tolkar. Å andra sidan visar resultaten i denna licentiatavhandling att mottagningssystemet med noga överlagda insatser kan åstadkomma betydande positiva förändringar för gruppen nyanlända flyktingar. Den självupplevda hälsorelaterade livskvaliteten för deltagare i kursen Hälsoskola visade på signifikanta förändringar inom de undersökta aspekterna för gruppen som helhet vid kursslut och vid senare uppföljning. De reella faktiska kunskaperna inom egenvård och om det svenska hälso- och sjukvårdssystemet hade ökat betydligt vid kursavslut. Nämnda effekter kan även få positiva följdverkningar för nästa generation och andra personer i kursdeltagarnas nära omgivning.
|
|
| 6. |
- Finnbogadóttir, Hafrún
(författare)
-
Domestic violence and pregnancy : impact on outcome and midwives' awareness of the topic
- 2011
-
Licentiatavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Objective: The overall aim of this thesis was to investigate whether selfreported history of violence is associated with increased risk of labour dystocia in nulliparous women at term and to elucidate midwives’ awareness of domestic violence during pregnancy in southern Sweden. Design/Method/Setting/Population: Paper I utilised a population-based multi-centre cohort study design. A self-administrated questionnaire was administered at four points in time with start at 37 weeks of gestation, at nine obstetric departments in Denmark. The total cohort comprised 2652 nulliparous women, among whom 985 (37.1%) met the protocol criteria for labour dystocia. In paper II an inductive qualitative design was utilised, based on focus group interviews. Participants were midwives with experience of working in antenatal care units connected to two university hospitals in southern Sweden. Sixteen midwives were recruited by network sampling complemented by purposive sampling, and were divided into four focus groups of 3 to 5 individuals. Results: In paper I cohort of the total, 940 (35.4 %) women reported experience of violence and of these 66 (2.5 %) women reported exposure of violence during their first pregnancy. Further, 39.5% (n = 26) of those had never been exposed to violence before. Univariate logistic regression analysis showed no association between history of violence or experienced violence during pregnancy and labour dystocia at term, crude OR 0.91, 95% CI (0.77-1.08), OR 0.90, 95% CI (0.54-1.50), respectively. However, violence exposed women consuming alcoholic beverages during late pregnancy had increased odds of labour dystocia (crude OR 1.49, CI: 1.07 – 2.07) compared to unexposed to violence women who were alcohol consumers (crude OR 0.89, 95 % CI: 0.69- 1.14). In paper II five categories emerged: 1) ‘Knowledge about ‘the different faces’ of violence’, perpetrator and survivor behaviour, and violence-related consequences. 2) ‘Identified and visible vulnerable groups’, ‘at risk’ groups for exposure to domestic violence during pregnancy, e.g. immigrants and substance users. 3) ‘Barriers towards asking the right questions’, the midwife herself as an obstacle, lack of knowledge among midwives as to how to handle disclosure of violence, and presence of the father-to-be at visits to the midwife. 4) ‘Handling the delicate situation’, e.g. the potential conflict between the midwife’s professional obligation to protect the abused woman and the unborn baby and the survivor’s wish to avoid interference. 5) ‘The crucial role of the midwife’, insufficient or non-existent support, lack of guidelines and/or written plans of action in situations when domestic violence is disclosed. The above five categories were subsumed under the overarching category ‘Failing both mother and the unborn baby’ which highlights the vulnerability of the unborn baby and the need to provide protection for the unborn baby by means of adequate care to the pregnant woman. Conclusions: Our findings indicate that nulliparous women who have a history of violence or experienced violence during pregnancy do not appear to have a higher risk of labour dystocia at term, according to the definition of labour dystocia used in this study. Additional research on this topic would be beneficial, including further evaluation of the criteria for labour dystocia (Paper I). Avoidance of questions concerning the experience of violence during pregnancy may be regarded as a failing not only to the pregnant woman but also to the unprotected and unborn baby. Nevertheless, certain hindrances must be overcome before the implementation of routine enquiry concerning pregnant women’s experiences of violence. It is of importance to develop guidelines and a plan of action for all health care personnel at antenatal clinics as well as continuous education and professional support for midwives in southern Sweden (Paper II).
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Lindell, Lisbeth, et al.
(författare)
-
Komplementära metoder i psykiatriska verksamheter - och brukares upplevelser och erfarenheter
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syftet med den första nationella kartläggningsstudien är att undersöka de komplementära metodernas utbredning, tillämpning och effekter i psykiatriska verksamheter inom region/landsting, kommun och på behandlingshem som kontrolleras av länsstyrelserna. Studien bygger på 321 telefonintervjuer i sex län. Resultatet visar att användandet av komplementära metoder är utbrett inom verksamheterna. Studie 2 och 3 bygger på intervjuer med 16 utövare i de olika verksamheterna och med 14 brukare. I studien ingår också en intervju med en fokusgrupp bestående av fem brukare. De vanligt förekommande metoderna i kommunala verksamheter är taktil stimulering, djurskötsel, snoezelrum och bolltäcke. Inom region/ landsting är ljusterapi, akupunktur och taktil stimulering vanligast. Av länsstyrelsen kontrollerade verksamheter är taktil stimulering, djurskötsel, bolltäcke och akupunktur vanligast. Det finns en hög samstämmighet om nyttan och effekterna i de tre studierna. Nyttan med metoderna beskrivs sammanfattningsvis i termer av ökat välbefinnande, avslappnande, dämpande av oro och ångest, förbättrad sömn, ljusare sinnesstämning, underlättande av kommunikation samt ökad kroppskännedom och självkännedom. Med metoderna släpper spänningar och brukarna blir mer närvarande, koncentrerade, fokuserade och också mer mottagliga för samtal och andra behandlingsåtgärder. De får lära sig tekniker för att kunna hantera sin ångest och stress. Medicinförbrukning minskar och biverkningar är inga eller få och lindriga. Alla blir inte hjälpta av komplementära metoder och för en del är effekten liten eller ingen alls. Brukaren väljer själv och metoderna är frivilliga. Både utövare och brukare önskar en förnyelse av vården för personer med psykisk ohälsa. Utövarna vill se mer brukarinflytande och individuell vård, fler utbildade i komplementära metoder och ökad tillgänglighet samt mer forskning om komplementära metoder för personer med psykisk ohälsa. Brukarna vill i den framtida vården se mer av valfrihet, delaktighet, icke-medicinska metoder och behandlingar samt individuellt utformad vård/omsorg. Det är önskvärt att traditionella och komplementära metoder ses som komplement till varandra.
|
|
| 10. |
-
Med narkotikan som följeslagare : femton texter till Bengt Svensson
- 2013
-
Samlingsverk (redaktörskap) (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sedan tidigt nittiotal har Bengt Svensson varit en högaktiv forskare i socialt arbete. Hans avhandling Pundare, jonkare och andra: Med narkotikan som följeslagare är en modern klassiker inom den etnografiska missbruksforskningen. Respektfullt och med stor noggrannhet förmedlar han en förståelse för en grupp människor som av många bara ses som ”knarkare” eller samhällsproblem. Bengt Svenssons forskning handlar om människor som lever sina liv dag för dag. Myndigheterna möter de som klienter eller patienter, då de behöver hjälp eller blir föremål för tvångsingripanden. Av majoritetssamhället betraktas de ofta som avvikare, irrationella eller kriminella. Men Bengt Svensson ger dem röst, och det de berättar är väl värt att lyssna på. Här finns kärnan i Bengt Svenssons budskap: Lyssna mer på dem det gäller! I denna festskrift till Bengt Svenssons ära medverkar sjutton författare med sammanlagt femton kapitel. Texterna skiljer sig åt vad gäller ämne och anslag, men de är alla skrivna i Bengts anda.
|
|
