| 1. |
|
|
| 2. |
- Asplund, Ida, 1980-
(författare)
-
Enskilda anmälare i Diskrimineringsombudsmannens tillsyn i ljuset av den nya förvaltningslagen
- 2018
-
Ingår i: Förvaltningsrättslig Tidskrift. - 0015-8585. ; :3, s. 467-482
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Diskrimineringsombudsmannens (DO) uppdrag är huvudsakligen att utöva tillsyn över att diskrimineringslagen följs. För att ta tillvara sin rätt attinte bli utsatt för diskriminering kan den enskilde göra en anmälan till DO, men endast omkring en tiondel av anmälningarna resulterar i att tillsynsärendeninitieras och utreds. Detta aktualiserar allmänna förvaltningsrättsliga frågor, såsom anhängighetsverkan hos en anmälan och tillsynsmyndighetens åtgärder inom ramen för service-, utrednings- och motiveringsskyldigheten. I artikelndiskuteras huruvida den nya förvaltningslagen kan komma att stärka den enskildeanmälarens rättsliga ställning och/eller innebära att högre krav kan uppställaspå hur DO hanterar anmälningar jämfört med i nuläget. Slutsatsen som dras är att den nya förvaltningslagen inte i sig synes kunna bidra till att enskilda anmälningari högre grad kommer att utredas av DO. Däremot kommer sannolikt flertillsynsbeslut än i dag att omfattas av motiveringsskyldigheten, vilket kan gagna den enskildes möjligheter att ta tillvara sin rätt.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Bernitz, Hedvig, 1970-
(författare)
-
Frihet till religion och frihet från religion i skolan – elevers och lärares rättigheter
- 2017
-
Ingår i: Förvaltningsrättslig Tidskrift. - 0015-8585. ; :3, s. 451-473
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Denna artikel avser att diskutera några av de svåra konflikter som uppkommer i skolans värld när rätten till religion står mot rätten att slippa religioneller mot religiös likgiltighet. Skolan ska ju vara icke-konfessionell men samtidigt, som representant för det allmänna, se till att både elevernas och lärarnas positiva och negativa religionsfrihet enligt regeringsformens andra kapitel garanteras. Skolan i sig ska vara religiöst neutral utan konfessionella inslag, men den måste likväl ge utrymme för både enskilda individers religiösa manifestationer och se till att ingen tvingas delta i religiösa arrangemang mot sin vilja. De två stora religionsfrihetsrättsliga frågorna och konfliktpunkterna,nämligen rätten till religion (positiv religionsfrihet) och rätten från religion (negativ religionsfrihet), är alltså i högsta grad aktuella även i ett sekulariserat samhälle och i en icke-konfessionell skola. Många elever och lärare vill visa sin religiösa tillhörighet, och manifesterar den genom bärande av t.ex. ett kors krig halsen, eller en slöja, turban eller kippa på huvudet. Andra elever och lärare störs av dessa manifestationer och vill helst slippa utsättas för dem. Mot bakgrund av hur få svenskar som finner religion viktigt torde det i ett skolsammanhang kunna tyckas att elever som kommer från religiöst präglade hem inte borde möta några problem i den svenska skolan, dvs. toleransen för dem och deras religiösa manifestationer borde inte vara ifrågasatt eftersom så få bryr sig om religion. Å andra sidan är det inte ovanligt att de som inte själva har någon religiös ståndpunkt ändå hyser väldigt bestämda åsikter om andra människors religiösa manifestationer. Ofta är det just manifestationen av religion som orsakar konflikter. När rätten till religion på detta sätt står mot rätten från religion uppkommer frågan om det är någon av dessa båda sidor av religionsfriheten som skolan i första hand ska skydda, eller om skyddet är likvärdigt. Vilken rätt har elever till religion i skolan, och hur stor hänsyn ska egentligen tas till andra elevers rätt från religion (i betydelsen rätt att slippa utsättas för andras religiösa uttryck)? En kort historisk tillbakablick visar att både rätten att fritt välja religion och rätten att slippa ”tvångsanslutas” till en viss religiös riktning är rättigheter som blivit verkliga i Sverige tämligen sent. Historiskt sett var Sverige, liksom alla europeiska länder, som bekant länge präglat av religiös intolerans, som både använts i maktsyfte, varit förevändning för krig men också drivit människor att emigrera från landet. Religionsfrihet började egentligen växa fram först under 1800-talet och har reglerats främst i 1809 års regeringsform(16 §), 1951 års religionsfrihetslag5 (då verklig religionsfrihet inklusive en mer allmän negativ religionsfrihet infördes) och slutligen i vår nuvarande RF. Våra nationella lagar har kompletterats av Europakonventionen (artikel 9)som Sverige anslöt sig till under 1950-talet, men som blev svensk lag först1995 (SFS 1994:1219). Numera förstärks religionsfriheten ytterligare genomEU:s rättighetsstadga, artikel 10.
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
|
|
