| 1. |
- Fernández de la Cruz, Lorena, et al.
(författare)
-
All cause and cause specific mortality in obsessive-compulsive disorder : nationwide matched cohort and sibling cohort study
- 2024
-
Ingår i: BMJ (Clinical Research Edition). - : BMJ Publishing Group Ltd. - 0959-8138 .- 1756-1833. ; 384
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- OBJECTIVE: To estimate the risk of all cause and cause specific mortality in people with obsessive-compulsive disorder (OCD) compared with matched unaffected people from the general population and with their unaffected siblings. DESIGN: Population based matched cohort and sibling cohort study. SETTING: Register linkage in Sweden.PARTICIPANTS: Population based cohort including 61 378 people with OCD and 613 780 unaffected people matched (1:10) on sex, birth year, and county of residence; sibling cohort consisting of 34 085 people with OCD and 47 874 unaffected full siblings. Cohorts were followed up for a median time of 8.1 years during the period from 1 January 1973 to 31 December 2020. MAIN OUTCOME MEASURES: All cause and cause specific mortality.RESULTS: 4787 people with OCD and 30 619 unaffected people died during the study period (crude mortality rate 8.1 and 5.1 per 1000 person years, respectively). In stratified Cox proportional hazards models adjusted for birth year, sex, county, migrant status (born in Sweden versus abroad), and sociodemographic variables (latest recorded education, civil status, and family income), people with OCD had an increased risk of all cause mortality (hazard ratio 1.82, 95% confidence interval 1.76 to 1.89) and mortality due to natural causes (1.31, 1.27 to 1.37) and unnatural causes (3.30, 3.05 to 3.57). Among the natural causes of death, those due to endocrine, nutritional, and metabolic diseases, mental and behavioural disorders, and diseases of the nervous, circulatory, respiratory, digestive, and genitourinary systems were higher in the OCD cohort. Conversely, the risk of death due to neoplasms was lower in the OCD cohort compared with the unaffected cohort. Among the unnatural causes, suicide showed the highest hazard ratio, followed by accidents. The results were robust to adjustment for psychiatric comorbidities and familial confounding.CONCLUSIONS: Non-communicable diseases and external causes of death, including suicides and accidents, were major contributors to the risk of mortality in people with OCD. Better surveillance, prevention, and early intervention strategies should be implemented to reduce the risk of fatal outcomes in people with OCD.
|
|
| 2. |
- Britten, Nicky, et al.
(författare)
-
Learning from Gothenburg model of person centred healthcare.
- 2020
-
Ingår i: BMJ. - : BMJ. - 0959-8138 .- 1756-1833. ; 370
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Systematik och en tydlig struktur – det är faktorer som är avgörande i omställningen till personcentrerad vård. I en studie från Göteborgs universitet, publicerad i tidskriften BMJ, speglas nu ett decennium av erfarenheter och forskning i fältet. Förväntningarna växer sig allt starkare på att hälso- och sjukvården ska vara personcentrerad, och därmed ta avstamp i ett partnerskap mellan personal, patient och anhöriga. Samtidigt är det på många håll trögt att införa och upprätthålla detta arbetssätt. Att personcentrerad vård kan minska antalet vårddagar på sjukhus och skapa ökad tilltro till vården är redan känt. Nu gäller det istället att fokusera på hur man går tillväga, menar författarna bakom den övergripande artikeln i BMJ. Studien ger tips och verktyg för fortsatt forskning och utveckling av personcentrering i hälso- och sjukvården. Korresponderande författare är Axel Wolf, docent i vårdvetenskap vid institutionen för vårdvetenskap och hälsa på Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och verksam vid Centrum för personcentrerad vård, GPCC. Hela organisationen ska med – Ett av de viktigaste råden är att personcentrerad etik måste praktiseras på ett systematiskt sätt i vardagen. Det innebär att skapa organisatoriska och individuella förutsättningar för utvecklingen av ett partnerskap mellan patient, anhöriga om det är aktuellt, och personal vid varje möte, inte bara när det passar i schemat, säger han, och fortsätter: – För att få bästa kliniska effekt är det viktigt att frågan om personcentrering inte enbart blir något mellan patienten och den enskilde yrkesföreträdaren, utan återfinns i hela organisationen. Det ligger också en stor utmaning i att öka förståelsen för hur personcentrerad vård skiljer sig från nuvarande vårdpraktik. Grundläggande är att representanter från hälso- och sjukvården tar sig tid att lyssna in patientens erfarenheter och mål, som kan handla om att till exempel återgå i arbete eller kunna ta en promenad, och låter dessa mål vara vägledande i den gemensamt överenskomna hälsoplanen. Patientens prioriteringar ska speglas i planen som också ska utvärderas kontinuerligt. Dokumentationen ska sedan följa patienten, även vid övergång från exempelvis sjukhusvård till primärvård eller kommunal omsorg. Hierarkier och låsta roller Sedan starten för tio år sedan har den nationella centrumbildningen GPCC varit ledande aktör i att utveckla, testa, utvärdera och implementera personcentrerad vård i många olika hälso- och sjukvårdssammanhang, nationellt och internationellt. Tillsammans med kollegan Nicky Britten, professor vid University of Exeter, England, har Axel Wolf lett en internationell forskargrupp som har undersökt förutsättningar och hinder som forskare, kliniker och patienter upplevt under kliniska studier inom ramen för GPCC, och vid implementering av forskningsresultat i vardagen. Bland de hinder som beskrivs i den aktuella studien finns hierarkiska vårdstrukturer, låsta yrkesroller och övertygelsen om att man redan jobbar personcentrerat. – I och med omställningen till nära vård, som genomsyras av ett personcentrerat arbetssätt, måste den personcentrerade etiken praktiseras konstant för att få optimala förutsättningar. Det kräver en systematik gällande utbildning, livslångt lärande och verktyg som underlättar partnerskapet, avslutar Axel Wolf.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Levis, B., et al.
(författare)
-
Accuracy of the Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS) for screening to detect major depression among pregnant and postpartum women : systematic review and meta-analysis of individual participant data
- 2020
-
Ingår i: Bmj. - : BMJ. - 0959-8138 .- 0959-8138 .- 1756-1833. ; 371
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- AbstractObjective To evaluate the Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS) for screening to detect major depression in pregnant and postpartum women.Design Individual participant data meta-analysis.Data sources Medline, Medline In-Process and Other Non-Indexed Citations, PsycINFO, and Web of Science (from inception to 3 October 2018).Eligibility criteria for selecting studies Eligible datasets included EPDS scores and major depression classification based on validated diagnostic interviews. Bivariate random effects meta-analysis was used to estimate EPDS sensitivity and specificity compared with semi-structured, fully structured (Mini International Neuropsychiatric Interview (MINI) excluded), and MINI diagnostic interviews separately using individual participant data. One stage meta-regression was used to examine accuracy by reference standard categories and participant characteristics.Results Individual participant data were obtained from 58 of 83 eligible studies (70%; 15 557 of 22 788 eligible participants (68%), 2069 with major depression). Combined sensitivity and specificity was maximised at a cut-off value of 11 or higher across reference standards. Among studies with a semi-structured interview (36 studies, 9066 participants, 1330 with major depression), sensitivity and specificity were 0.85 (95% confidence interval 0.79 to 0.90) and 0.84 (0.79 to 0.88) for a cut-off value of 10 or higher, 0.81 (0.75 to 0.87) and 0.88 (0.85 to 0.91) for a cut-off value of 11 or higher, and 0.66 (0.58 to 0.74) and 0.95 (0.92 to 0.96) for a cut-off value of 13 or higher, respectively. Accuracy was similar across reference standards and subgroups, including for pregnant and postpartum women.Conclusions An EPDS cut-off value of 11 or higher maximised combined sensitivity and specificity; a cut-off value of 13 or higher was less sensitive but more specific. To identify pregnant and postpartum women with higher symptom levels, a cut-off of 13 or higher could be used. Lower cut-off values could be used if the intention is to avoid false negatives and identify most patients who meet diagnostic criteria.Registration PROSPERO (CRD42015024785).
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
|
|
