| 1. |
-
Affärsnytta och klimat i synergi : Rapport av SAM-Klimat, Samverkan för målgruppsanpassat stöd till små- och medelstora företag i klimatomställningen
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syftet med rapporten är att ge regionala aktörer, organisationer och nationella myndigheter, däribland också Naturvårdsverket, underlag som kan vara till nytta inför kommande satsningar och samverkansformer inom klimat- och hållbarhetsarbetet mot små- och medelstora företag.Rapporten är skriven utifrån resultat från studien SAM-klimat som genomförts av Naturvårdsverket med stöd av Nationella programmet i Europeiska regionala utvecklingsfonden genom Tillväxtverket.Studien har baserats på tre delmoment:Enkätundersökning till små och medelstora företagDjupintervjuer med bransch- och paraplyorganisationerDialogmöten med regionala aktörerStudien avgränsades till medverkan från tre pilotregioner, Region Skåne, Region Gävleborg och Region Kalmar. Frågeställningarna har fokuserat på att identifiera små- och medelstora företagens utmaningar inom klimatområdet, hur befintliga stöd lever upp till behoven, vilka lärdomar vi kan ta av varandras arbete samt se över olika metoder, stödinsatser och kommunikationsåtgärder som behövs för att effektivera myndigheternas och regionernas arbete framåt. Inte minst har syftet även varit att hitta gemensamma beröringspunkter och en kunskapsgrund för arbetet att stötta företagen i klimatomställningen. Studien har pågått mellan september 2020 och juni 2021.En slutsats från studien är att bidrag är ett effektivt sätt att stödja företagens arbete med klimatomställning, men effektiviteten ökar om det finansiella stödet breddas med riskkapital. Det är av stor vikt att sammanbinda klimatfrågorna med affärsnyttorna omställningsåtgärder kan skapa för företag och konkretisera värdet av att inkludera klimat- och hållbarhetsfrågor i affärsstrategier. Det finns ett flertal tillämpade metoder och arbetssätt inom affärsutveckling som kan användas för klimatåtgärder, av vilka klimatcheckar till företag och rådgivningsinsatser i samband med grön finansiering är två effektiva insatser som framkommit. Det finns behov av att samordna och samla klimatinformationen, och en bra plats som nämns är den digitala plattformen verksamt.se som kan utvecklas för vägledning. Digitaliseringen ökar möjligheterna att komma ifrån företagens tidsbrist. Digitala möten, webbinarium, seminarieserier och goda exempel i videoinslag ökar kunskapen om klimat och ger inspiration till företagen. Andra verktyg som nämns är offentlig upphandling som kan skapa en efterfrågan på klimatomställning i alla typer och storlekar av företag. Något som framkom tydligt under de regionala dialogmötena var att det har saknats samverkan för klimatfrågorna på flera myndighetsnivåer. Dialogmöten är ett bra koncept att bygga vidare på för att främja erfarenhetsbyte. Samverkan mellan offentliga och privata aktörer kan också stärkas och leda till vägar att nå ut till företag med klimatinsatser. Det finns ett behov av fortsatta och utökade samarbeten framöver, till exempel inom EU-fonder som tar fasta på klimataspekterna samt EU:s gröna giv och taxonomifrågorna. Sammantaget kan denna studie leda till ökad förståelse och starkare samverkan mellan nationella och regionala aktörer för en gemensam kraft och driv med arbetet att stötta små- och medelstora företag i klimatomställningen.
|
|
| 2. |
- Ahlbäck Widenfalk, Lina, et al.
(författare)
-
Ekologisk kunskap för ekologisk kompensation : Syntes av forskningsprojekten Systematisera ekologisk kunskap för att effektivisera ekologisk kompensation och När kan ekologisk kompensation bidra till att bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster?
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den här rapporten sammanfattar två projekt inom Naturvårdsverkets forskningssatsning om ekologisk kompensation: Systematisera ekologisk kunskap för att effektivisera ekologisk kompensation och När kan ekologisk kompensation bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster?På en stor del av jordens yta har människan kraftigt försämrat förutsättningarna för biologisk mångfald och de ekosystemtjänster som den ger upphov till, vilket därför även påverkar samhällen negativt. Ekologisk kompensation har föreslagits som ett viktigt verktyg för att stoppa förlusten av biologisk mångfald. Det är dock ett relativt nytt sätt att arbeta med naturvård och det finns oklarheter kring hur det bör implementeras i praktiken. Noggranna utvärderingar av ekologisk kompensation har bara gjorts i enstaka fall. Därför finns stora kunskapsluckor kring dess tillämpning och effektivitet i stora delar av världen, samt för många naturtyper och typer av kompensationsåtgärder.Vi har genom intervjuer undersökt hur arbetet med ekologisk kompensation bedrivs och vilka utmaningar som finns i Sverige idag. Vi har även genomfört systematiska översikter och meta-analyser för att syntetisera den vetenskapliga kunskap som finns rörande ekologisk kompensation globalt, samt rörande naturvårdsrestaureringar i landsmiljöer i de delar av världen med ett klimat som liknar det som finns i Sverige.Intervjuerna med 17 tjänstemän och praktiker som arbetar med ekologisk kompensation visade att kompensationsåtgärder som reglerades av lagstiftning oftast var kopplade till art- och habitatskydd och mera sällan till naturreservat och Natura 2000-områden. Vanligast är att enskilda träd, skogar, våtmarker eller vattendrag och dammar kompenseras, och fåglar och groddjur var de artgrupper som nämndes oftast. De genomförda åtgärderna inkluderade främst olika typer av restaurering, men även anläggning av mindre dammar var vanligt. På grund av många praktiska hinder vid implementering av ekologisk kompensation (innefattande såväl lagverk och processer som rutiner hos myndigheterna kring hantering av kompensation) gjordes sällan ekologiska avvägningar kring vilken kompensation som var lämpligast. Osäkerhet kring vad som är ekologisk kompensation och om det är viktigast att prioritera närhetsprincipen (kompensationsåtgärd nära påverkan) eller likhetsprincipen (samma naturmiljö och arter kompenseras som påverkas) skapade otydlighet i tillämpningen. En avsaknad av helhetsperspektiv, som innebär att mer än det enskilda exploateringsprojektets effekt och fler aspekter av naturvärden inkluderas, och att bedömningar görs på landskapsnivå, identifierades också. Det finns en risk att nuvarande inriktning med fokus på enskilda arter, bedömningar som görs på liten skala och en inställning att allt är bättre än inget och att allt går att kompensera kan missgynna naturvården i stort. Sammantaget skapar det ett otydligt system där långsiktiga konsekvenser för biologisk mångfald är osäkra.I genomgången av vetenskaplig litteratur som har utvärderat ekologisk kompensation fann vi 40 studier, men endast en av dessa kunde utvärdera om det har skett någon nettoförlust av biologisk mångfald. Majoriteten av dessa kom från våtmarks- eller sötvatten-miljöer i Nordamerika. Generellt lyckades kompensationsprojekten inte kompensera ekosystemtjänster fullt ut. Det fanns dock en fördröjningseffekt, så att kompensationslokalerna blev mer lika referensen ju längre tid som förflutit sedan kompensationsåtgärden utfördes. För biologisk mångfald var mönstret inte lika tydligt som för ekosystemtjänster. Det var stor variation mellan olika studier och det fanns heller inte någon tydlig skillnad mellan olika organismgrupper, eller mellan olika naturtyper.När vi gick igenom utvärderingar av naturvårdsrestaureringar fann vi 93 studier som uppfyllde våra kriterier, som bland annat innebar en före-efter-kontroll-design (s.k. BACI design). Av dessa hade 36 utvärderat restaureringsåtgärder i skog, 35 i gräsmarker, 20 i våtmarker och 3 i sandmarker. Effekten av restaurering varierade stort mellan studier, och restaureringen ledde inte alltid till högre biologisk mångfald. Skillnaden i utfall mellan typerna av ekosystem var små, men det fanns något större skillnad i effekt av restaureringen mellan olika naturtyper (till exempel mellan lövskog kontra barrskog, eller öppen gräsmark kontra hedar). De flesta studier hade utvärderat effekter på växter, följt av leddjur (insekter och spindeldjur) och fåglar. Skillnaderna i effekt mellan olika artgrupper var också små. Endast för kärlväxter fanns så många utvärderingar av individuella arter (35 studier) att vi kunde analysera skillnader mellan olika grupper utifrån deras funktionella egenskaper, men även här var variationen för stor för att dra generella slutsatser. För alla typer av ekosystem där antalet studier var tillräckligt stort (skog, gräsmarker och våtmarker) ökade effektstorleken med ökande tid sedan restaureringsåtgärderna utförts.Utifrån de identifierade bristerna i enhetlig implementering av ekologisk kompensation i Sverige rekommenderar vi en nationell standard och etablerade rutiner för tillsynsmyndigheter, som bland annat kan öka fokus på landskapsperspektiv och bredare inkludering av naturvärden. Genom att tillgängliggöra goda och sämre exempel på kompensationsåtgärder kan kvalitén på genomförd kompensation höjas. Vi rekommenderar även att framtida ekologiska kompensationsprojekt systematiskt utvärderar både de naturvärden som förloras vid exploatering och de som uppstår via kompensationsåtgärder. Myndigheter som ställer krav på ekologisk kompensation bör därför samtidigt ställa krav på systematisk och långsiktig uppföljning av kompensationsåtgärdernas effekter på naturvärdena. Eftersom det ofta är flera olika naturvärden som påverkas av en och samma exploatering, måste myndigheterna vara medvetna om vilka av dessa som kompensationsåtgärderna syftar till att kompensera, och exploateringens effekter av dessa behöver också följas upp.
|
|
| 3. |
- Ahlbäck Widenfalk, Lina, et al.
(författare)
-
Systematisera ekologisk kunskap för att effektivisera ekologisk kompensation : Slutrapport
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ekologisk kompensation har föreslagits som ett viktigt verktyg för att stoppa förlusten av biologisk mångfald och naturmiljöer, en förlust som till stor del beror på människans utnyttjande av en allt större andel av jordens yta. Det finns oklarheter kring hur ekologisk kompensation implementeras och hur det bör utformas för att vara effektiv. Trots att ekologisk kompensation har funnits som en del i den svenska lagstiftningen sedan 1999 så har det än så länge inte använts i större omfattning i Sverige. Noggranna utvärderingar av ekologisk kompensation har bara gjorts i enstaka fall. Därför finns stora kunskapsluckor kring dess tillämpning och verkan i stora delar av världen, samt för många biotoper och typer av kompensationsåtgärder.Det övergripande syftet med projektet har varit att ta fram vägledning för att effektivisera tillämpningen av ekologisk kompensation i Sverige. Detta gjorde vi genom att dels syntetisera tillgänglig kunskap om effektiviteten i olika restaureringsåtgärder, dels utvärdera hur ekologisk kompensation tillämpas i Sverige idag för att identifiera hinder för optimal implementering. Vi har använt intervjuer och en workshop för att undersöka hur arbetet med ekologisk kompensation utförs och vilka utmaningar som är förknippade med detta. Vi har även genomfört systematiska översikter och meta-analyser för att utvärdera den vetenskapliga litteratur som utvärderar naturvårdsrestaureringar i landsmiljöer i de delar av världen med ett klimat som liknar det som råder i Sverige.Intervjuerna med 17 personer som arbetar med ekologisk kompensation visade att kompensationsåtgärder som reglerades av lagstiftning oftast var kopplade till art- och habitatskydd och mer sällan till naturreservat och Natura 2000-områden. Vanligast kompenseras enskilda träd, skog, våtmarker eller vattendrag och dammar, och vanligast nämnda artgrupper var fåglar och groddjur. De genomförda åtgärderna inkluderade främst olika typer av restaurering, men även anläggning av mindre dammar var vanligt. På grund av många praktiska hinder vid implementering av ekologisk kompensation i det svenska systemet – innefattande både lagverk och processer och rutiner hos myndigheterna kring hantering av kompensation – gjordes sällan ekologiska avvägningar kring vilken kompensation som var lämpligast. Osäkerhet kring vad som är ekologisk kompensation gjorde ibland tillämpningen otydlig. Osäkerhet fanns även kring vad som är viktigast att prioritera, närhetsprincipen (kompensationsåtgärd nära påverkan, d.v.s. ”on site” vs. ”off site”) eller likhetsprincipen (samma naturmiljö och arter kompenseras som påverkas, d.v.s. ”in-kind” vs. ”out-of kind”). En avsaknad av ett helhetsperspektiv identifierades också, d.v.s. avsaknad av ett perspektiv där mer än det enskilda exploaterings-projektets effekt och fler aspekter av naturvärden inkluderas, och bedömningar på landskapsnivå görs. Det finns en risk att nuvarande inriktning med fokus på enskilda arter, en inställning att allt är bättre än inget, att allt går att kompensera, och bedömningar på liten skala kan missgynna naturvården i stort. Sammantaget skapar det ett otydligt system där långsiktiga konsekvenser för biologisk mångfald blir osäkra.I genomgången av utvärderingar av naturvårdsrestaureringar i den vetenskapliga litteraturen fann vi 93 studier som uppfyllde våra kriterier, som bland annat krävde en före-efter-kontroll-design (s.k. BACI design). Av dessa hade 36 utvärderat restaureringsåtgärder i skog, 35 i gräsmarker, 20 i våtmarker och tre i sandmarker. Effekten av restaurering varierade stort mellan studier men var generellt svagt positiv eller gav ingen säkerställd effekt. Utfallet var likartat mellan de fyra biotopkategorierna. Det fanns något större skillnad i generell effekt mellan smalare biotopkategorier, där även negativa effekter uppvisades i vissa fall medan några biotoper hade en tydligare positiv effekt av restaurering. Flest utvärderingar var gjorda på växter, följt av leddjur (insekter och spindeldjur) och fåglar, med liknande resultat för de olika artgrupperna. Endast för kärlväxter fanns tillräckligt med utvärderingar av enskilda arter (35 studier) så att vi kunde analysera skillnader mellan olika grupper utifrån deras funktionella egenskaper, men även här var variationen för stor för att dra generella slutsatser. Det är därför svårt att dra slutsatser kring vilka restaureringsåtgärder som lämpar sig bättre som kompensationsåtgärder än andra för majoriteten av biotoper, åtgärdskategorier och artgrupper vi undersökt. Fortsatt uppbyggnad av väl designade uppföljningsstudier borde därför prioriteras.De identifierade bristerna i enhetlig implementering av ekologisk kompensation i Sverige, tillsammans med bristen på välgrundad kunskap om effekten av olika restaureringsåtgärder, gör att vi föreslår att:En nationell standard tas fram, rutiner utarbetas för tillsynsmyndigheter, och ekologisk kompensation integreras bättre i hela beslutsprocessen. • Ett bredare helhetstänkande kring bevarandet av biologisk mångfald och ekosystemtjänster möjliggörs, genom att öka fokus på landskapsperspektiv och ta hänsyn till fördröjningseffekter för både konsekvenser av exploatering och nyttan av kompensationsåtgärder.Goda exempel på kompensationsåtgärder sammanställs och tillgängliggörs för att höja kvalitén på genomförd kompensation.Framtida kompensationsprojekt gör en systematisk uppföljning av naturvärden som förloras vid exploatering och av de som skapas via kompensationsåtgärder. Myndigheter som ställer krav på ekologisk kompensation bör samtidigt ställa krav på systematisk och långsiktig uppföljning av kompensationsåtgärdernas effekter på naturvärdena.En geografisk databas för dokumentation av alla kompensationsområden utvecklas och i den kopplas dessa till motsvarande områden som exploaterats. För att följa upp de naturvärden som förloras och de som avsätts, förstärks och restaureras för att kompensera för dessa. En sådan databas möjliggör att långsiktigt kunna följa i vilken mån kompensationsområden utgör en motvikt till de värden som förloras.
|
|
| 4. |
- Ahlén, Johan
(författare)
-
Biogeografisk uppföljning fladdermöss Virsehatt, Halmstad kommun 2020
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Naturcentrum AB har på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län genomfört en fladdermusinventering i Virsehatt, Halmstad kommun. Inventeringen är en del i den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss. Manuell inventering utfördes under två nätter, autoboxar låg ute under samma två nätter. Tidpunkten sattes till månadsskiftet augusti-september, för att maximera chanserna på nymffladdermus. Fokus på inventeringen var att följa upp fladdermusfaunans status i allmänhet och nymffladdermusförekomsten i synnerhet. 14 arter hittades år 2016 och 11 arter år 2020. Arterna dammfladdermus, trollpipistrell och mindre brunfladdermus observerades med ett fåtal inspelningar 2016, men inte 2020. Detta betyder inte att några dramatiska förändringar skett. Sannolikt är fladdermusfaunan i stort sett oförändrad. Nymffladdermöss observerades på ett antal platser i området.
|
|
| 5. |
- Ahlm, Maria, et al.
(författare)
-
Kartläggning av plastflöden i byggsektorn : Råvara, produkter, avfall och nedskräpning
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Byggsektorn är idag den näst största enskilda användaren av plast efter förpackningssektorn och förbrukar 262 000 ton per år. Kartläggningen av inflödet av plast till byggsektorn som har genomförts i detta projekt visar att av de flöden som har identifierats är plaströr, isolering samt golv- och väggmattor de största produktgrupperna och de vanligast använda polymertyperna är PVC följt av PE, PP och EPS. Sannolikt är förpackningar och emballage ett stort flöde även i byggsektorn då förpackningsbranschen är den enskilt största användaren av plast i samhället. Även fukt- och väderskydd samt elinstallationer är stora flöden då det används i många applikationer, men data på exakt hur stora dessa flöden är har inte kunnat fastställas. Slutligen finns det troligtvis även en stor mängd små komponenter av plast samt produkter som inte huvudsakligen består av plast men där dess komponenter är helt eller delvis av plast.Eftersom det saknas data om tillförd mängd för flertalet produktgrupper bör upprepade och detaljerade kartläggningar möjliggöras. Vid dessa kartläggningar bör plastförpackningar och emballage prioriteras då flödet sannolikt är stort och då klimatbesparingar kan uppnås på kort sikt eftersom produktflödet generellt sett har fungerande materialåtervinningssystem. Vidare bör man även kartlägga fukt- och väderskydd närmare då de förekommer på flera ytor i en byggnation. Slutligen bör man även undersöka elinstallationer närmare.Kartläggningar kan göras genom att samla in data från tillverkare och branschorganisationer, men undersökningen i detta projekt visar att de inte för statistik som på ett enkelt sätt kan sammanställas. Ett annat sätt är att utgå ifrån KN-koder men det är svårt att urskilja bransch och syfte för många produktgrupper med nuvarande struktur inom KN.Drygt 150 000 ton plastavfall uppkommer inom byggsektorn varje år. Mindre än 1 procent av detta sorteras ut i rena plastfraktioner och materialåtervinns. Istället återfinns den största andelen plast i blandade, brännbara fraktioner som energiåtervinns.Dock är det skillnad på byggavfall och rivningsavfall och dessa bör separeras och behandlas olika. Byggavfall innehåller en stor mängd plastförpackningar samt installationsspill, främst från rör, isolering och golv med känt innehåll. Installationsspill från dessa produkter är relativt enkla att separera från varandra och därför lämpar sig plastavfall från detta avfallsflöde för materialåtervinning. När det gäller rivningsavfall, som kan innehålla plast från flera tidsperioder och icke önskvärda ämnen, är det tekniskt möjligt att materialåtervinna plast även ur detta avfallsflöde, men en balanserad diskussion måste föras om vilken klimatnytta man uppnår i förhållande till risk för att oönskade ämnen cirkuleras.Materialåtervinningen av plast från byggprodukter är låg och det är endast en mindre del återvunnen plastråvara som används i byggprodukter. Samverkan mellan insamling och materialåtervinning av plast från byggsektorn och efterfrågan av återvunnen råvara behöver undersökas ytterligare. Bland annat lyfter tillverkarna fram hinder som att prestandakrav, där standarder inte tillåter återvunnen råvara och att definitionen av vad som är en återvunnen råvara saknas.Nedskräpning av plast kring byggarbetsplatser bidrar till spridning av mikroplast och åtgärder som minskar risken att skräp sprids från byggarbetsplatser minskar också risken för tillskott av mikroplast i dess närmiljö. En god avfallshantering med möjligheter att stänga till avfallskärl så att inte väder och vind kan sprida skräp är en enkel och effektiv åtgärd. Med inspiration från hur man arbetar med skyddszoner kring konstgräsplaner skulle man kunna skapa en tänkt barriär kring byggarbetsplatserna som tillåter spridning av mikroplaster ”hit men inte längre” genom att installera partikelfilter i närliggande dagvattenbrunnar. Genom att utveckla nya arbetsmetoder som hindrar att damm sprids samt undvika metoder som innebär att man våttorkar, spolar av eller rengör verktyg i vatten minskar man risken för spridning av mikroplaster (och andra icke-önskade ämnen) till vattenmiljön.Utifrån de slutsatser man kunnat dra kring byggsektorns inflöde av plastprodukter respektive avfallsflöden har ett antal förslag på styrmedel och åtgärder tagits fram. Dessa syftar till att minska klimatpåverkan från byggsektorns plastanvändning genom att öka användandet av återvunnen och biobaserad plast, öka andelen plast som materialåtervinns och minska andelen plast som förbränns. Möjligheten att kunna kartlägga både inflödet och utflödet av plast inom byggsektorn är på många sätt centralt för de åtgärder och styrmedel som föreslås. Effekterna av en planerad åtgärd eller styrmedel bör kunna uppskattas innan eventuell implementering men också för att kunna se de faktiska effekterna efteråt.Förslag 1 MaterialåtervinningscertifikatEtt materialåtervinningscertifikat innebär att plastproducenter får certifikat utfärdade motsvarande vikten återvunnen plast som de tillverkat. En statligt reglerad kvotplikt anger hur stor del av den totala plastanvändningen som ska bestå av återvunnen plast. Certifikaten kan sedan köpas och säljas på en fri marknad, likt det elcertifikatsystem som styr mot ökad produktion av förnyelsebar energi i Sverige. Företag som inte når sin kvot får betala en kvotpliktsavgift till staten. På detta sätt skapar systemet ett ekonomiskt incitament för en ökad användning av återvunnen plast.Förslag 2 Återvinningskrav för plast inom byggsektornFörslag 2 består av tre delförslag med materialåtervinningskrav specifikt mot plastprodukten inom byggsektorn. Syftet är att öka materialåtervinningen och därmed minska andelen plast som går till förbränning. Det första delförslaget omfattar insamlingskrav på installationsspill från ett antal plastflöden. Det kan skapa flera slutna kretslopp där producenter får tillbaka installationsspill från deras egna produkter. Förslaget bygger på och samverkar med de befintliga insamlingssystem som finns i dagsläget för rör, isolering och golv- och väggmattor. Det andra delförslaget är ett återvinningsmål specifikt för plast inom byggsektorn (antingen all plast eller utvalda flöden). Detta ökar fokus på plaståtervinning och ger branschen ett långsiktigt mål att arbeta mot. Det tredje delförslaget, innebär att all plast som flödar in i branschen ska vara återvinningsbar år 2030. Detta skulle sätta ökad fokus på plastinflöde och design av produkten. Likande mål finns redan för plastförpackningar.Förslag 3 Kravställande i offentliga och privata upphandlingarAtt stärka efterfrågan är centralt för att öka andelen av återvunnen och biobaserad plast, och större privata och offentliga upphandlingar kan spela en ledande roll i att stimulera detta. Förslag 3, ställer krav på att plast som används i byggprodukter inom offentliga/privata upphandlingar ska innehålla en minimum andel återvunnen och/eller biobaserad plast. Stora upphandlingar kan ta ledningen och därigenom ge stabilitet och tid för hela byggsektorn att ställa om.Förslag 4 Producentansvar för byggprodukter av plastSyftet med producentansvaret är att skapa ett finansiellt incitament för att öka återvinningsgraden av en produkt genom ett differentierat avgiftssystem, samt att finansiera kostnaden för insamling och materialåtervinning av densamma. Produktansvaret existerar i nuläget för fyra produktkategorier: förpackningar, elprodukter, fordon, och däck. Förslaget att införa producentansvar i byggsektorn, antingen för alla produkter med en vis andel plast, eller gradvis införande som i första hand bör gälla för de produkter som har störst förutsättning att samlas in och återvinnas, för att därefter utökas till andra produkter efter en testperiod. Producentansvaret ska samverka med och inte ersätta befintliga frivilliga insamlingssystem för installationsspill inom byggsektorn.Övriga åtgärder som bör undersökas vidareSkatt på byggprodukter: En plastskatt läggs på ett urval av byggprodukter av plast. Detta gäller både importerade produkter och produkter som har tillverkats i Sverige. Biobaserad plast och återvunnen plast får sänkta skattenivåer.Krav på ökad information om produkter av plast: Olika tilltag som ökar information, stöd och guide till produktval och avfallshantering för plastprodukter i byggsektorn, samt digitala loggböcker för bättre inrapportering av plastflöde.Förändring av arbetsmetod och beteende på byggarbetsplatser: olika initiativ som skapar beteendeförändring och ökad fokus på plast på byggarbetsplatser.Förbjuda tillsatser av mikroplast i byggproduktioner: bygger vidare på liknande förbud för tillsatser av mikroplast i kosmetiska ”rinse-off” produkter.Oavsett vilka styrmedel eller åtgärder som drivs igenom i framtiden så är det viktigt med transparens och långsiktighet så att man ger branschen tid att ställa om.
|
|
| 6. |
-
Akvatisk miljögiftsövervakning - Nuläge och rekommendationer : Översyn inom den nationella miljöövervakningen
- 2024
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Översyn av programområdena inom den nationella och regionala miljöövervakningen görs regelbundet som ett led i att förbättra miljöövervakningen. Målet är att miljöövervakningen ska kunna användas för att följa miljötillståndet, bidra som underlag för att följa upp nationella och regionala miljömål, åtgärdsarbete, upptäcka nya miljöhot samt följa miljöstatus enligt EU:s Ramdirektiv för vatten (vattendirektivet) och Ramdirektivet om en marin strategi (havsmiljödirektivet). Kraven på miljögiftsövervakningen har ökat de senaste åren och det finns brister i förhållande till behoven. Trots vissa anpassningar inom olika programområden kan den statligt finansierade övervakningen inte uppfylla kraven från EU-direktiv och andra internationella rättsakter. Det finns behov av fortsatt harmonisering mellan EU-lagstiftning och den statligt finansierade övervakningen. Återkommande översyner av vilka ämnen som övervakas behöver göras i takt med att EU-direktiv och annan internationell lagstiftning utvecklas och omfattar andra ämnen än i dagsläget. Kopplat till detta finns behov av att kunna följa effektiviteten av begränsningsförslag som beslutas och om de åtgärder som genomförs leder till tillräckliga minskningar i exponering för människa och miljö. Många delar av samhället bidrar till påverkan och alla aktörer i systemet har sin roll att fylla. Tolkningen av kraven i lagstiftningen och den praktiska hanteringen i förvaltningen har stor betydelse för hur väl kraven på övervakningen kan uppfyllas och vad det kommer att kosta för olika aktörer. Den statligt finansierade övervakningen måste sträva efter att se till att det finns tillräckligt med information för att på ett relevant och tydligt sätt kunna ställa krav, vägleda och förvalta den information och kunskap som tas fram. Förutsättningarna måste förbättras för att nationell och regional övervakning samt samordnad recipientkontroll ska kunna ge den helhetsbild som behövs. Miljöövervakningen behöver också kompletteras med andra aktörers information, till exempel lokal övervakning som utförs av kommuner och verksamhetsutövare. För att kunna ta tillvara och centralt förvalta olika aktörers data behövs på kort sikt en förbättrad förvaltning och harmonisering av dagens datavärdskap. På lång sikt behövs en plan för mer sammanhållen miljödataförsörjning för både miljöövervakning och påverkansdata. För att få en helhetsbild av miljötillståndet bör all data från miljöövervakning, inklusive recipientkontroll, rapporteras till nationella datavärdar. Resultaten från miljögiftsövervakningen behöver kommuniceras i rätt format och till rätt målgrupper så att kunskapen både bidrar till att utveckla miljöarbetet, uppfylla rapporteringskrav samt förbättra genomförandet av miljöövervakningen.För att den akvatiska miljögiftsövervakningen ska kunna uppfylla lagkrav och andra behov ges följande rekommendationer baserat på arbetet med översynen (Rekommendationerna redovisas i sin helhet i slutet av rapporten): För att utveckla samordningen bör Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket eftersträva att underlätta regional förtätning av nationella delprogram och tillsammans med länsstyrelser och andra regionala aktörer bidra till gemensamma prioriteringar inom nationell och regional miljöövervakning. Myndigheterna behöver samordna utvärderingar av delprogram som genomförs samt öka förutsättningarna för att arbeta programområdesöverskridande och samarbeta med vattenvårdsförbunden. Datavärdskap och miljögiftsövervakning bör arbeta tätare genom att Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten i sin roll som beställare av datavärdskap i större utsträckning samordnar sina beställningar så att dessa bidrar till att harmonisera datavärdarnas förvaltning och tillhandahållande av data. Samtidigt behöver ansvariga för datavärdskap respektive miljöövervakningssamordning i större utsträckning samverka för att öka förutsättningarna för förenklad och bättre spridning av miljöövervakningsdata. För att resultat och kunskap ska komma till bättre nytta bör Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket ta fram en kommunikationsstrategi så att viktiga resultat från miljögiftsövervakningen kommuniceras till interna och externa aktörer, i flera kanaler och i större utsträckning än idag. Berörda nationella myndigheter bör sträva efter att i större utsträckning inkludera eller stödja regionala och kommunala aktörer att delta i relevanta projekt, exempelvis genom deltagande i referensgrupper och styrgrupper. Viktiga resultat kan på detta sätt tillgängliggöras för andra än de direkt involverade inom projekten. För att öka kvaliteten på resultaten från miljöövervakningen bör Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten se till att delprogrambeskrivningar finns, är uppdaterade och ses över årligen och i enlighet med beslutade kvalitetsrutiner. Dessutom behöver man i arbetet med övervakningsmanualer fortsatt utveckla harmoniseringen och användning av begrepp och definitioner, bidra till att lämpliga krav på kvantifieringsgränser fastställs utifrån syftet med undersökningen. Myndigheterna behöver också säkerställa kompetens hos provtagare genom uppföljning och uppmuntran till deltagande i utbildningsinsatser av provtagningsförfarande. En sammanhållen miljödataförsörjning ger en bättre bild av tillståndet i miljön. Därför bör Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten stödja och vägleda verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter i arbetet med att inkludera relevanta parametrar vid revidering av kontrollprogram, i både utsläppskontroller och recipientkontroller, utifrån verksamheternas utsläpp. Det behöver också genom stöd och vägledning förtydligas vem som förväntas göra vad. Myndigheterna bör även arbeta för att initiera övervakning i påverkade områden när ansvaret är otydligt. Länsstyrelsernas ansvariga för miljöövervakning bör sträva efter att öka den interna kommunikationen med andra sakområden som till exempel vattenförvaltning, prövning, tillsyn, efterbehandling av förorenade områden och miljömålsuppföljning. Länsstyrelserna bör även ta initiativ till dialog med kommunerna i syfte att anpassa den lokala övervakningen så att den kan vara en del av en helhetsbild med regional och nationell övervakning. Miljöövervakningen behöver utvecklas genom att Havs- och vattenmyndigheten med stöd av Naturvårdsverket tar initiativ till att skapa ett nytt gemensamt delprogram för miljögiftsövervakning i vatten och sediment. Berörda nationella och regionala myndigheter bör också se till att det görs analyser av grundämnen i relevanta områden, kopplat till den gröna omställningen och behovet av sällsynta jordartsmetaller, i syfte att öka förståelsen för riskbilden kopplat till dessa ämnen. Sveriges geologiska undersökning, Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, vattenmyndigheterna och länsstyrelserna bör se till att det görs återkommande screeningsinsatser eller motsvarande mätkampanjer i grundvatten. Sveriges geologiska undersökning, Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och Livsmedelsverket bör göra gemensamma satsningar riktade mot enskild vattenförsörjning såsom informationskampanjer, utökad vägledning framför riktat mot hushåll med speciella riskgrupper som exempelvis barn och gravida. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten bör följa utvecklingen av nya metoder och vid behov genomföra insatser i syfte att upprätthålla en optimerad undersökningsmetodik inom miljöövervakningen. Rapportering av data till datavärd måste bli enklare genom att Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten tydliggör vilka data som ska rapporteras var och tar fram anpassade instruktioner som underlättar för datarapportören. Kvaliteten på data behöver höjas. Naturvårdverket och Havs- och vattenmyndigheten bör utveckla kvalitetskontrollerna av data till datavärdskap genom utvecklade rutiner vid beställning av undersökningar, utvecklad kontroll av inkommande data till datavärd, testning av inrapporterade data i samband med rapportering samt möjliggöra kontinuerlig rättning och uppföljande kontroll av felaktigheter. Datavärdskapens användarvänlighet måste förbättras. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten bör skapa förutsättningar för förbättrade utsökningsmöjligheter. Förutsättningar för detta är att fler datavärdar använder sig 10av stödsystem för hantering av stationer och provtagningsplatser (Stationsregistret) samt system för att hantera gemensamma koder och begrepp som används för att märka upp data i datavärdskapen (Register för miljödatakoder). På sikt bör myndigheterna planera för att skapa en gemensam tjänst för inrapportering och uttag av data från de nationella datavärdskapen, så att rapportering och användning av data underlättas. Användningen av data kan ökas genom att skapa anpassade tjänster kopplade till datavärdskapen. Detta är inte datavärdarnas uppgift utan varje användare behöver identifiera sina egna behov och ta initiativ till att beställning och utveckling av anpassade tjänster görs. Områden där det finns behov för detta är t.ex. inom miljömålsarbetet, vattenförvaltningen, nationella utvärderingar och sammanställningar, nationella och internationella rapporteringar. Förutsättningarna för att ta emot mer data från andra aktörer behöver förbättras. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten bör gemensamt se till att det finns en samordnad flexibilitet i myndigheternas olika datavärdskap genom att skapa ett myndighetsgemensamt forum för kontinuerlig bedömning av vilka data, nya och befintliga, som bör tas
|
|
| 7. |
-
Allmänna rekommendationer förutbildning av ledare för ledarledda aktiviteter i fjällen
- 2024
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Allmänna rekommendationer för utbildning av ledare för ledarledda aktiviteter i fjällen vänder sig i första hand till den som avser att utbilda ledare för ledarledd verksamhet i svensk fjällmiljö. Exempelvis ideella organisationer och kommersiella aktörer som utbildar fjälledare, men även folkhögskolor, yrkeshögskolor och andra utbildningsinstanser med liknande utbildningsverksamhet. Syftet med Allmänna rekommendationer för utbildning av ledare för ledarledda turer i fjällen är att skapa ramar för utbildning av olika ledare som leder grupper i fjällmiljö. Syftet är också att tydliggöra en grundläggande nivå på den samlade kompetens som en i fjällen verksam ledare behöver. Målet är att genom de här ramarna säkerställa en miniminivå för genomförande av utbildningen, att främja en jämn nivå mellan olika utbildare samt att underlätta för utbildarens planering av utbildningen. Allmänna rekommendationer för utbildning av ledare för ledarledda aktiviteter i fjällen ska kännas enkel, tydlig och lättillgänglig
|
|
| 8. |
- Alm Bergvall, Ulrika, et al.
(författare)
-
Nationella och internationella erfarenheter av inventeringsmetoder för vildsvinsskador : en kunskapssammanställning
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vildsvinet är en inhemsk art som producerar ekosystemtjänster till gagn för människor och natur samtidigt som de orsakar skador och därmed kostnader för lantbruket. I syfte att skapa en grund för en utveckling av tillförlitliga, praktiska och kostnadseffektiva skadeinventeringsmetoder, presenteras här ett kunskapsunderlag kring befintliga metoder för hur jordbruksskador inventeras och värderas. I rapporten sammanställs både internationell vetenskaplig litteratur och nationella metodbeskrivningar från en rad länder med liknande förhållanden som de svenska. Sammanfattningsvis används fyra olika huvudtyper av inventeringsmetoder eller kombinationer av dessa: enkätundersökning, markbaserad inventering, luftbaserad inventering med manuell avläsning, samt luftbaserad inventering med automatisk avläsning. Befintliga markbaserade metoder bör testas avseende noggrannhet och repeterbarhet, samt i vilken utsträckning de kan effektiviseras genom att kompletteras med drönar- eller satellitbilder. Automatiserade metoder med olika typer av optiska instrument och mjukvara bör också utvärderas i vilken mån de fungerar under svenska förhållanden och för olika grödor. Flera studier pekar på att stickprovsbaserade besiktningar kan behöva en referens i form av burar, hägn eller gårdar samt att totalinventeringar med hjälp av fjärranalys kan behöva kompletteras med markkontroller beroende på upplösningen i de bilder som används. I metodbeskrivningarna poängteras vikten av att samtliga parter har förtroende för valda kvantifieringsmetoder, och att detta uppnås genom gedigen kunskap hos, och kontinuerlig vidareutbildning av besiktningspersonerna. Vidare bör enkäter utformas och användas med stor kunskap om statistisk metodik. Flera vetenskapliga studier tar upp att omfattningen av skador kan påverkas av tidpunkten för skadegörelsen, och att det är centralt att också mäta följdskador i form av maskinskador och kasserat foder. Vi föreslår en satsning på att utveckla standardiserade och kvalitetssäkrade metoder med hög acceptans, samtidigt som man utvecklar ett användarvänligt rapporteringssystem som använder sig av information från den nationella blockdatabasen. Det är troligen avgörande för ett framgångsrikt rapporteringssystem att plattformen är enkel och inte för betungande för den enskilde lantbrukaren. Vi föreslår också en samordning mellan inventering på lokal, regional och nationell nivå och sannolikt även inrättande av referensgårdar.
|
|
| 9. |
- Almasi, Alexandra, et al.
(författare)
-
Hållbar plastanvändning : Tips, verktyg och exempel
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vilka val kan just er verksamhet göra för att bidra till en hållbar plastanvändning? Och vilken miljönytta kan de ge? Med den här guiden hoppas vi kunna underlätta för dig att svara på dessa frågor.En hållbar plastanvändning innebär i korthet att plast används på rätt plats, i resurs och klimateffektiva, giftfria och cirkulära flöden med minimalt läckage. Råvara med minimal miljöbelastning, resurssmart användning, kraftigt ökad och högkvalitativ materialåtervinning och att minska läckage av plast till naturen är alla viktiga delar i arbetet.I den här guiden får du hjälp att med utgångspunkt i er organisations förutsättningar undersöka hur ni kan bidra till en hållbar plastanvändning. Guiden innehåller: Tips på frågor ni kan ställa er i arbetet med att komma fram till vad er organisation kan göra för att bidra till en hållbar plastanvändning. Frågorna är utformade för att hjälpa er att undersöka hur ni kan bidra till de olika aspekterna av en hållbar plastanvändning.Tips på verktyg och andra resurser ni kan ta stöd av för att besvara dessa, exempelvis databaser med sökfunktion, utbildningar och kurser, manualer och guider, webbsidor med djupgående information och webbaserade beräkningsverktyg med mera. Även livscykelanalys är givetvis ett viktigt verktyg i arbetet för en hållbar plastanvändning, de verktyg som presenteras i den här guiden vänder sig till dig som (i detta skede) inte har möjlighet att beställa/genomföra en fullständig livscykelanalys.Exempel på vad andra företag gjort, som kan fungera som inspiration och konkret visa på vad ett arbete för en hållbar plastanvändning kan innebära.Guiden är tudelad, så att du kan välja det perspektiv som passar dig bäst:Design och tillverkning av produkter som helt eller delvis består av plastInköp och försäljning av produkter som helt eller delvis består av plastGuiden vänder sig särskilt till dig som arbetar inom näringslivet, men kan i stora delar vara användbar även för dig som arbetar inom offentlig sektor.
|
|
| 10. |
- Almasi, Alexandra, et al.
(författare)
-
Möjligheter till minskad klimatpåverkan genom cirkulär användning av plast i byggsektorn : Sammanställning av befintlig kunskap
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Byggsektorn är den näst största användaren av plast efter förpackningssektorn och förbrukar cirka 21 procent av all plast i Sverige.Om plast används på rätt sätt har den ett stort värde och ger tydlig samhällsnytta. Plast har många goda egenskaper som gör den lämplig som byggmaterial. Men dagens produktion och användning av plast innebär stora utmaningar. Precis som andra material måste plast anpassas för att ingå i en cirkulär ekonomi, så att vi minimerar miljö- och klimatpåverkan, minskar nedskräpning och spridning av plast och farliga ämnen till naturen.Vill du veta mer om plastanvändning, klimatpåverkan från plast och plastavfall från byggsektorn? Och få konkreta exempel på och rekommendationer kring hur olika aktörer inom byggsektorn kan bidra till en mer hållbar användning av plast? Då hoppas vi att den här rapporten ska vara användbar för dig.
|
|
