| 1. |
- Boss, Annika, et al.
(författare)
-
Ämnen som hindrar eller försvårar återvinning av plast i prioriterade produktgrupper inom byggsektorn
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I detta uppdrag undersöker vi kemiska tillsatser i plaster som försvårar eller utgör hinder för återvinning av materialet. I denna rapport avser kemiska tillsatser additiv som medvetet introducerats i produkten eller materialet, och det är dessa kemiska ämnens natur som avgör problematiken ur återvinningssynpunkt. Vi fokuserar på byggsektorn eftersom denna sektor använder stora mängder plast av hög kvalité. Trots detta är återvinningsgraden för plast låg och potentialen att öka återvinningsgraden är därmed stor. Ett materials potential för återvinning bestäms av flera faktorer, varav kemikalieinnehåll är en. Det är viktigt att tänka på vilken eller vilka produkter plasten är lämplig att återvinnas till, och hänsyn måste alltid tas till gällande kemikalielagstiftning för just de produkttyperna. Kemiska ämnen som kan vara skadliga för människan och/eller miljön är särskilt viktiga att utreda, men det finns också andra tillsatser i material och produkter som försvårar återvinningsprocessen eller påverkar kvalitén på den återvunna plasten negativt så att marknaden för det återvunna materialet blir begränsad. Ytterligare en faktor att ta i beaktande är hur exponeringen för kemikalierna ser ut, om de är bundna i plasten eller kan emitteras och utsätta människor och miljön för direkta risker. De stora kategorierna i denna kartläggning har varit golv, rör och rördelar, kablar, profiler och lister, isoleringsmaterial, samt tätningsskikt. För dessa produktgrupper dominerar polymertyperna PVC, PE av olika densitetsgrad och comonomer-innehåll, PP (homo- och copolymer), PS och PUR. Då härdplaster, där även PUR ingår, förekommer i form av lacker, adhesiv och ytbeläggningar i byggprodukter behandlas dessa också övergripande. Många materialströmmar finns tillgängliga för återvinning inom kategorin byggplast generellt sett, men möjligheterna och incitamenten att sortera ut dessa i sina ursprungliga fraktioner är låg. Detta beror antingen på att efterfrågan på mekaniskt återvunnet material i dessa produktkategorier inte är stor nog, som för PEX och vissa typer av rör, eller på att volymerna är för låga för lönsamhet. Ett exempel på det sistnämnda är profiler och lister av PVC där etablerad cirkulär återvinning finns ute i Europa, men produktkategorin är för liten i Sverige för att drivkraften ska uppstå. Eftersom flera av de polymermaterial och produkter vi kartlagt i denna rapport har en historisk användning av idag reglerade, eller till och med förbjudna kemiska ämnen, kompliceras återvinningen av byggplast i att de inkommande avfallsströmmarna är av mycket varierande ålder. För att möjliggöra en högre återvinningsgrad och bättre kvalitet krävs därför utökad och mer noggrann sortering så att problematiska, och i vissa fall hälso- och miljöfarliga, innehållsämnen inte följer med i den mekaniska återvinningen, men inte heller så att kvalitativa fraktioner av en viss produkt- och polymertyp avvisas från återvinning av säkerhetsskäl. Ett axplock av problematiska tillsatser är tungmetallstabilisatorer och mjukgörare i produkter av PVC, flamskyddsmedel i isolering av EPS och XPS, samt silanförnätad PEX som innehåller tennkatalysator. Kontaminering i form av härdplastrester, felsorterad PEX i PE-recyklat, samt tejper och fogar på tätskikt utgör de mer oavsiktliga, fysiska hindren för kvalitetsmässig återvinning tillsammans med faktumet att en stor del av kablar och rör helt enkelt inte utvinns ur marken efter sin användningstid. Sammanfattningsvis skulle fler fraktioner av byggplast kunna återvinnas mekaniskt genom att stärka infrastrukturen kring insamling och sortering, men för detta krävs ökad efterfrågan och långsiktig lönsamhet. Kemiska återvinningsmetoder seglar upp som en möjlig lösning för flera av de hinder som identifieras i denna studie, till exempel tvärbundna material, material med hög andel fyllmedel, eller för avskiljning av oönskade tillsatser likt tungmetaller och ftalater. Kartläggningen av detta område får därför ses som en intressant frågeställning för ytterligare arbete.
|
|
| 2. |
- Bjerg, Anders, et al.
(författare)
-
Shorter time to clinical decision in work-related asthma using a digital tool
- 2020
-
Ingår i: ERJ open research. - Lausanne, Switzerland : European Respiratory Society (ERS). - 2312-0541. ; 6:3
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- PEF curves are a useful but cumbersome tool in diagnosing work-related asthma. Using a digital spirometer and smartphone app, time to clinical decision could be shortened by 6-7 weeks. Physician's time spent analysing PEF data is also shortened.
|
|
| 3. |
- Dada, Shakila, et al.
(författare)
-
Agreement between participation ratings of children with intellectual disabilities and their primary caregivers
- 2020
-
Ingår i: Research in Developmental Disabilities. - : Elsevier. - 0891-4222 .- 1873-3379. ; 104
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: Participation of children with ID it is argued must be understood in relation to the fit with the environment. Since caregivers are a vital factor within the close environment of a child with intellectual disability, their perceptions are unequivocally important.Aims: The main aim of this study is to describe the self-reported participation of children with ID and the perceptions of their primary caregivers. Both frequency of attendance and perceived importance of activity was measured with self-reported and proxy-reports.Methods & Procedures: A custom developed Picture my Participation (PmP) survey was utilised in an interview format with children with intellectual disability whilst their primary caregivers completed the survey independently.Results: Overall, the perceptions of children with intellectual disabilities and of primary caregivers showed similarities regarding attendance and activities considered important. On group level, both children and primary caregivers perceived the child to have a high level of attendance ofFormal learning in school, Family mealtime, Interacting with family and Celebrations. An overall poor agreement in perceived frequency of attendance was found. However, in child-primary cargiver-dyads poor agreement in perceived frequency of attendance was found.Conclusions: While primary caregivers and children's ratings of attendance and selection of the most important activities appeared somewhat similar, there was a noted difference, in that primary caregivers’ were uniform in their selection, whilst there was a diversity in the selection of activities amongst children.
|
|
| 4. |
- Andersson, Dan, 1967-, et al.
(författare)
-
Pedestrians' perceptions of motorized traffic variables in relation to appraisals of urban route environments
- 2023
-
Ingår i: International Journal of Environmental Research and Public Health. - : MDPI. - 1661-7827 .- 1660-4601. ; 20:4
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- It is important to examine how motorized traffic variables affect pedestrians along a gradient from rural to inner urban settings. Relations between pedestrians' perceptions of four traffic variables and appraisals of route environments as hindering-stimulating for walking as well as unsafe-safe for reasons of traffic, were therefore studied in the inner urban area of Stockholm, Sweden (n = 294). The pedestrians rated their perceptions and appraisals with the Active Commuting Route Environment Scale (ACRES). Correlation, multiple regression, and mediation analyses were used to study the relationships between the traffic variables and the outcome variables. Noise related negatively to both hindering-stimulating for walking, and to unsafety-safety for traffic reasons. Vehicle speed related negatively to unsafety-safety for traffic reasons. Furthermore, vehicle speed protruded as an important origin of the deterring effects of traffic among those who commute by foot. The study shows the value of both partial and simultaneous analyses of the effect of all four traffic variables in relation to outcome variables relevant for walking.
|
|
| 5. |
- Andersson, Elisabeth, et al.
(författare)
-
Surveillance of indeterminate pulmonary nodules detected with CT in a Swedish population-based study (SCAPIS) : Psychosocial consequences and impact on health-related quality of life - A multicentre prospective cross-sectional study
- 2021
-
Ingår i: BMJ Open. - : BMJ Publishing Group Ltd. - 2044-6055. ; 11:9
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Objectives: To investigate whether surveillance of pulmonary nodules detected with low-dose CT (LDCT) impacted health-related quality of life and psychosocial consequences in the Swedish population-based study, Swedish CArdioPulmonary bioImage Study (SCAPIS).Design: A prospective cross-sectional study.Settings and participants: This multicentre (five sites) observational study, which included a cohort from SCAPIS, consisted of 632 participants with indeterminate pulmonary nodules detected with LDCT. These participants continued surveillance for up to 36 months, during which lung cancer was not detected (surveillance group). Additionally, 972 participants with a negative pulmonary LDCT scan were included as a control group. Matching criteria were LDCT date (±2 weeks), gender and site.Outcome measures: All participants completed a health-related quality of life questionnaire (RAND-36) and the Consequences of Screening (COS) questionnaire, an average of 3 years after LDCT was conducted at entry into SCAPIS.Results: Participants were 51-70 years old at study commencement. Overall, the two groups did not differ in demographic or psychosocial variables, smoking habits or pulmonary medical history. Individuals from countries other than Sweden and those with low socioeconomic status were less likely to participate (p<0.001). No effects on health-related quality of life were observed via RAND-36. In COS, the surveillance group demonstrated a higher OR for anxiety about lung cancer (OR 3.96, 95% CI 2.35 to 6.66, p<0.001), experiencing a sense of dejection (OR 1.35, 95% CI 1.06 to 1.72, p=0.015) and thoughts about existential values (OR 1.30, 95% CI 1.04 to 1.60, p=0.018).Conclusions: Lung surveillance with LDCT contributed to significant experiences of sense of dejection, anxiety about lung cancer and development of thoughts about existential values among participants in the surveillance group compared with the controls. The risk of side effects should be communicated for informed decision-making about (non-)attendance in lung cancer screening.
|
|
| 6. |
- Andersson, Helene, et al.
(författare)
-
Experiences of sensory input in daily occupations for people with serious mental illness
- 2021
-
Ingår i: Scandinavian Journal of Occupational Therapy. - : Informa UK Limited. - 1103-8128 .- 1651-2014. ; 28:6, s. 446-456
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: There is growing evidence that people with serious mental illness have impaired capacity for processing sensory inputs which affects daily occupation. Although this is known, research regarding the target groups experiences of sensory inputs in daily occupations is lacking. Aim: To investigate the experience of sensory input and strategies used in daily occupations among people with serious mental illness. Material and methods: Fourteen people with serious mental illness were interviewed regarding their experiences of sensory processing and strategies for managing sensory inputs in daily occupations. Data were analysed using content analysis. Results: Sensory processing issues affected occupational engagement and strategies to control inputs were intuitively used to cope with sensory challenges. Informants either ignored, reduced or avoided sensory inputs. Informants also enabled daily life through strategies such as creating a home that provides rest, finding a safe place, using nature and animals for relaxing and using effects of calming and alerting occupations. Discussion: Specific sensory inputs were difficult to process, which was experienced as stressful and affected occupations negatively. The results imply a need for further research exploring the management of sensory input and the use of sensory modulation approaches to enable engagement in daily activities.
|
|
| 7. |
- Andersson, Johanna K., et al.
(författare)
-
Inter-Rater Agreement for Diagnosing Adenomyosis Using Magnetic Resonance Imaging and Transvaginal Ultrasonography
- 2023
-
Ingår i: Diagnostics. - 2075-4418. ; 13:13
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Our aim was to compare the inter-rater agreement about transvaginal ultrasonography (TVS) with magnetic resonance imaging (MRI) with regard to diagnosing adenomyosis and for assessing various predefined imaging features of adenomyosis, in the same set of women. The study cohort included 51 women, prospectively, consecutively recruited based on a clinical suspicion of adenomyosis. MRIs and TVS videoclips and 3D volumes were retrospectively assessed by four experienced radiologists and five experienced sonographers, respectively. Each rater subjectively evaluated the presence or absence of adenomyosis, as well as imaging features suggestive of adenomyosis. Fleiss kappa (κ) was used to reflect inter-rater agreement for categorical data, and the intraclass correlation coefficient (ICC) was used to reflect the reliability of quantitative data. Agreement between raters for diagnosing adenomyosis was higher for TVS than for MRI (κ = 0.42 vs. 0.28). MRI had a higher inter-rater agreement in assessing wall asymmetry, irregular junctional zone (JZ), and the presence of myometrial cysts, while TVU had a better agreement for assessing globular shape. MRI showed a moderate to good reliability for measuring the JZ (ICC = 0.57–0.82). For TVS, the JZ was unmeasurable in >50% of cases, and the remaining cases had low reliability (ICC = −0.31–0.08). We found that inter-rater agreement for diagnosing adenomyosis was higher for TVS than for MRI, despite the fact that MRI showed a higher inter-rater agreement in most specific features. Measurements of JZ in the coronal plane with 3D TVS were unreliable and thus unlikely to be useful for diagnosing adenomyosis.
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Andersson, Linus, 1979-, et al.
(författare)
-
Chemical Intolerance Is Associated With Altered Response Bias, not Greater Sensory Sensitivity
- 2020
-
Ingår i: i-Perception. - : Sage Publications. - 2041-6695. ; 11:6
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Chemical intolerance is a surprisingly prevalent condition or affliction characterized by adverse reactions to low levels of chemical, often odorous stimulation. Sufferers often assume that their plight is due to an uncommon sensory acuteness, yet studies repeatedly fail to reveal altered detection thresholds. Here, we investigated whether self-reported chemical intolerance is associated with altered sensory sensitivity or response bias. The sensory acuity (sensitivity; A) and sensory decision rule (criterion; B) to n-butanol was assessed using the method of constant stimuli in 82 participants with different degrees of chemical intolerance (low to high). Higher self-reported chemical intolerance was associated with a lower criterion, but not with sensitivity.
|
|
| 10. |
- Andersson, Maria, et al.
(författare)
-
Transport av dräktiga djur, transport av unga djur och åldersbestämning av foster
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- De flesta lantbruksdjur transporteras endast enstaka gånger i livet och har därför sällan möjlighet att vänja sig vid transporter på ett sätt som skulle förebygga stress och bidra till en god transportupplevelse. Att skapa förutsättningar som minimerar påverkan på djuren och underlättar drivning av djuren är därför av stor vikt. Livdjurstransport eller transport till slakt kan vara en mycket stressfylld situation för djur. EFSA har under 2022 publicerat tre olika utlåtanden om transport av nötkreatur, små idisslare och gris. EFSA har i sina utlåtanden identifierat följande relevanta välfärdsrisker: social stress i samband med omgruppering, stress då djuren hanteras av ovarsamma människor eller av människor som de inte är vana vid, stress på grund av värme eller kyla, skador, rörelsestress (orsakat av fordonets rörelser), predationsstress (specifikt hos får som drivs med hund), hunger, törst, respiratoriska problem (specifikt hos nötkreatur), begränsade rörelsemöjligheter, svårigheter att vila och sensorisk överstimulering. Sammantaget kan dessa välfärdsrisker leda till ackumulerad och hög stress, rädsla, smärta, obehag och utmattning hos djuren.Nötkreatur, grisar och får är sociala djur som lätt stressas om de separeras från sin grupp. Att ta hänsyn till deras naturliga flockbeteende genom att t.ex. inte driva djur enskilt utan i grupp (undantag för vuxna handjur som ofta behöver hanteras enskilt) är därför viktigt både före, under och efter transport. Omgrupperingar och social stress riskerar att leda till aggressioner och oönskade beteenden då djuren kan komma att skada sig själva eller varandra.Djurs tidigare erfarenheter av att bli hanterade av människor påverkar deras upplevelse och stressnivå vid hantering i samband med transport. En mer vänlig hantering av djuren tidigt i livet kan underlätta hanteringen i samband med transport. Djurens rädsla utgör en välfärdsrisk, både för djuren själva och för den transportör som ska hantera dem. Utlastningsutrymmen och drivvägar behöver vara väl designade för att få ett bra flöde när djuren lastas respektive lastas av och den som hanterar djuren behöver ha god kunskap om djurens naturliga beteenden.Hunger och törst kan uppstå hos djur under tiden från lastning till transport och urlastning. Risken för att djuren ska uppleva hunger och törst ökar med längre transporttider. Unga djur har ett naturligt tätare födointag vilket man kan behöva ta hänsyn till vid transport genom att erbjuda djuren möjlighet att äta och dricka oftare än äldre djur. I nuläget finns det inga optimala lösningar på hur man ska kunna tillgodose behovet av vatten eller annan utfodring på transport då intaget även påverkas av stress och sociala faktorer utöver vana vid utrustningen.Djurtätheten på transportfordonet är en viktig faktor som påverkar djurens möjligheter att hålla balansen och att kunna ligga ned och vila, men även risken för skador och död. Behovet av att kunna ligga ned under transport ökar med transportens längd och huruvida djuren ligger ned är kopplat till vilket utrymme som ges, där större utrymme leder till att fler djur ligger ned.Sen dräktighet räknas som ett tillstånd då det inte är lämpligt att transportera ett djur eftersom transport under denna period kan leda till negativa konsekvenser för djurets välfärd och risker för avkomman. Dräktighet innebär ökad sårbarhet både fysiskt och fysiologiskt. För dräktiga djur innebär därför den stress som förflyttning, lastning, ny miljö, okända människor, rörlig och ostabil transport, transportfordonets förutsättningar, samt avsaknad av foder och vatten under längre perioder, en större påfrestning med en ökad risk för negativa konsekvenser, än för icke-dräktiga djur. Dräktiga djur har en ökad metabolism och värmeproduktion, framförallt under sen dräktighet, vilket gör dräktiga djur mer känsliga för värmestress än icke-dräktiga djur. Vidare blir fysisk ansträngning jobbigare för det dräktiga djuret beroende både på den ökade tyngden och dess påverkan på rörelseapparaten. Även cirkulationssystemet blir mer ansträngt med en förhöjd hjärtfrekvens som följd. Vid värmestress ökar dessutom andningsfrekvensen påtagligt.Kortisol har en viktig roll i slutet av dräktigheten och för att initiera förlossning. I slutet av dräktigheten stiger kortisolnivåerna i moderdjurets blod till följd av att fostrets kortisolproduktion ökar. Förhöjda kortisolnivåer till följd av stress och fysisk ansträngning i samband med lastning, hantering, omgruppering, transport och nya miljöer kan orsaka abort eller för tidig igångsättning av förlossningen. Flera studier visar att det även finns risker under andra delar av dräktigheten. Transport ökar till exempel risken för embryonala förluster under tidig dräktighet hos gris, framför allt under vecka två till fyra, vilket är en kortisolkänslig period. För nötkreatur finns det risk för embryonala förluster vid transporter under dräktighetens första två månader och studier på får har visat på negativa effekter på lamm och ökad risk för fosterdöd vid förhöjda kortisolnivåer hos tackan. Det finns även en risk för epigenetiska effekter hos fostren vid stress hos moderdjuret, vilka kan komma att påverka avkomman senare i livet.När hondjuren ökar i vikt genom fostertillväxt och ökad volym av fostervätskor, påverkas deras rörlighet och förmåga att hålla balansen vilket kan göra att både lastning och transport försvåras samt innebära en ökad risk för halkskador och fläkningsskador. Eventuella led- och klövproblem kan dessutom förvärras eller försvåra rörelsemöjligheterna, även om uppenbar hälta inte alltid kan ses. Den ökade storleken gör att dräktiga djur kräver större plats under transporten, både för att djuren i sig är större, men också för att de ska kunna parera rörelser och hålla balansen. Dräktiga grisar minskar sin aktivitetsnivå och har större behov av att ligga ned och vila vilket behöver tillgodoses under transport.I slutet av dräktigheten, oklart exakt när, sker en uppmjukning av vävnaderna i bäckenregionen vilket är mer påtagligt för nötkreatur än för små idisslare och suggor. Uppmjukningen kvarstår även en tid efter förlossningen. Uppmjukningen ger försämrad stabilitet vid rörelse, vilket innebär risker vid både lastning och transport. Det är därför viktigt att man tar hänsyn till detta och har god tidsmarginal vid transport av dräktiga eller nyförlösta djur, så att djuren inte riskerar att transporteras under den tid som bäckenet är instabilt.Den vetenskapliga evidensen för EU:s regel om 90 % av den förväntade dräktighetstiden som gräns för transport av dräktiga djur förefaller oklar. Rådet ställer sig bakom konklusionen i EFSA:s utlåtande om transport av nötkreatur, små idisslare och gris, om att vetenskapliga belägg för den exakta nu gällande gränsdragningen saknas, samtidigt som det är tydligt att långt gången dräktighet är en riskfaktor för negativ djurvälfärd under transport. I de aktuella utlåtandena finns dock flera studier citerade som visar på sårbarhet för de dräktiga djuren och deras foster under en period som i många fall är längre än de sista 10 % av dräktighetstiden samt att det finns en ökad sårbarhet även under andra delar av dräktigheten och att både moderdjur och foster kan påverkas negativt av att transporteras.Det finns risk för att den stress som en transport innebär kan leda till att det sent dräktiga djuret aborterar eller att förlossningen sätts igång under eller strax efter transport. Då det således föreligger risker för foster och moderdjur vid transport av dräktiga djur under stora delar av dräktighetsperioden anser Rådet att transport av dräktiga djur (nötkreatur, får och gris) om möjligt bör undvikas.Vid transport av unga kalvar, smågrisar och lamm måste hänsyn tas till flera faktorer, såsom ålder, immunförsvarets utveckling, djurens allmänna hälsostatus, huruvida djuren är avvanda eller inte, social stress, etc. Unga djur är generellt känsligare än vuxna djur, och påverkas än mer av att utsättas för hunger och törst, kalla och varma transporter, och begränsade möjligheter att vila under transport. Under perioden då det passiva immunförsvaret går ned samtidigt som det aktiva immunförsvaret är under uppbyggnad är djuren extra känsliga för infektioner.Hur väl ett ungt djur klarar en transport beror bl.a. på längden på transporten (ju längre transport desto större risk för djurens välfärd), samt djurets ålder och vikt. Tiden mellan två och fyra veckor är en känslig ålder för transport av kalvar. Enligt EFSA bör inte kalvar transporteras tidigare än vid fem veckors ålder och de bör väga minst 50 kg. För lamm rekommenderas att djuren transporteras först efter avvänjning. Vidare behöver hänsyn tas till djurens behov av foder och vatten, så att deras närings- samt vätskebehov tillgodoses. Hänsyn behöver även tas till på vilket sätt de är vana vid att inta foder och vatten, och om djuret hålls på liknande sätt i transporten som de är vana vid, exempelvis i samma grupp eller tillsammans med sin mamma. Det kan vara klokt att utfodra djuren innan transport för att minska risken för hunger under transporten. Vid mjölkgiva till kalv behöver tid ges för digestion innan transport för att minska risken för diarré.Icke avvanda djur upplever en större stress runt transport än avvanda djur (vid transport utan moderdjur) och det är därför bättre att företrädesvis transportera djuren efter avvänjning. Unga djur är heller inte motoriskt färdigutvecklade, vilket kan påverka deras balans under transport samt vid på- och avlastning. Yngre djur ligger ned oc
|
|
