| 1. |
- Watanabe, Hiroyuki, et al.
(författare)
-
Asymmetry of the Endogenous Opioid System in the Human Anterior Cingulate : a Putative Molecular Basis for Lateralization of Emotions and Pain
- 2015
-
Ingår i: Cerebral Cortex. - United kingdom : Oxford University Press (OUP). - 1047-3211 .- 1460-2199. ; 25:1, s. 97-108
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Lateralization of processing of positive and negative emotions and pain suggests an asymmetric distribution of the neurotransmitter systems regulating these functions between the left and right brain hemispheres. By virtue of their ability to selectively mediate euphoria, dysphoria and pain, the m-, d- and k-opioid receptors and their endogenous ligands may subserve these lateralized functions. We addressed this hypothesis by comparing the levels of the opioid receptors and peptides in the left and right anterior cingulate cortex (ACC), a key area for emotion and pain processing. Opioid mRNAs and peptides and five “classical” neurotransmitters were analyzed in postmortem tissues from 20 human subjects. Leu-enkephalin-Arg and Met-enkephalin-Arg-Phe, preferential d-/m- and k-/m-opioid agonists demonstrated marked lateralization to the left and right ACC, respectively. Dynorphin B strongly correlated with Leu-enkephalin-Arg in the left but not right ACC suggesting different mechanisms of conversion of this k-opioid agonist to d-/m-opioid ligand in the two hemispheres; in the right ACC dynorphin B may be cleaved by PACE4, a proprotein convertase regulating left-right asymmetry formation. These findings suggest that region-specific lateralization of neuronal networks expressing opioid peptides underlyes in part lateralization of higher functions including positive and negative emotions and pain in the human brain.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Andren, Henrik
(författare)
-
Beskattningsmodell för lodjur : prognoser för den svenska lodjurspopulationen 2022 vid olika beskattningsnivåer under 2021
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Naturvårdsverket uppdrog (Ärendenummer NV-05689-20, Kontraktsnummer 331-20-006) åt Henrik Andrén vid SLU, Institutionen för ekologi, Grimsö Forskningsstation att prognostisera lodjurspopulationen för vintern 2021/2022 vid olika beskattningsnivåer (både totalt antal lodjur och honkvoter) under 2021 för respektive Rovdjursförvaltningsområde (RFO), och dessutom för det norra förvaltningsområdet presentera prognoser för respektive län och för olika längd på tidsserierna.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Andren, Henrik
(författare)
-
Can we save large carnivores without losing large carnivore science?
- 2017
-
Ingår i: Food Webs. - : Elsevier BV. - 2352-2496. ; 12, s. 64-75
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Large carnivores are depicted to shape entire ecosystems through top-down processes. Studies describing these processes are often used to support interventionist wildlife management practices, including carnivore reintroduction or lethal control programs. Unfortunately, there is an increasing tendency to ignore, disregard or devalue fundamental principles of the scientific method when communicating the reliability of current evidence for the ecological roles that large carnivores may play, eroding public confidence in large carnivore science and scientists. Here, we discuss six interrelated issues that currently undermine the reliability of the available literature on the ecological roles of large carnivores: (1) the overall paucity of available data, (2) reliability of carnivore population sampling techniques, (3) general disregard for alternative hypotheses to top-down forcing, (4) lack of applied science studies, (5) frequent use of logical fallacies, and (6) generalisation of results from relatively pristine systems to those substantially altered by humans. We first describe how widespread these issues are, and given this, show, for example, that evidence for the roles of wolves (Canis lupus) and dingoes (Canis lupus dingo) in initiating trophic cascades is not as strong as is often claimed. Managers and policy makers should exercise caution when relying on this literature to inform wildlife management decisions. We emphasise the value of manipulative experiments and discuss the role of scientific knowledge in the decision-making process. We hope that the issues we raise here prompt deeper consideration of actual evidence, leading towards an improvement in both the rigour and communication of large carnivore science.
|
|
| 7. |
- Andren, Henrik, et al.
(författare)
-
De stora rovdjurens effekter på annat vilt och tamren
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den teoretiska bakgrunden ger en beskrivning av termer och fackuttryck, samt beskrivningar av hur olika faktorer påverkar relationerna mellan rovdjur och bytesdjur. Termen predator är synonymt med rovdjur, medan termen predation står för den process som består av dödande och konsumtion av bytesdjur, och omfattningen av den dödlighet hos bytesdjuren som rovdjuret orsakar. Rovdjurens påverkan på bytespopulationer varierar mellan områden och över tid, samtidigt som rovdjuren själva påverkas av bytespopulationerna. Rovdjur-bytesdjurssystemen är alltså inte bara dynamiska utan också interaktiva, d.v.s. de påverkar varandra. Rovdjurens påverkan på bytespopulationen beror i princip på fem faktorer: (1) bytespopulationens storlek, (2) bytespopulationens produktivitet/tillväxttakt, (3) rovdjurspopulationens storlek, (4) rovdjurspopulationens produktivitet/tillväxttakt samt (5) antalet bytesdjur tagna per rovdjur och tidsenhet (den s.k. funktionella responsen). Predation är ofta en kombination av additiv och kompensatorisk dödlighet. Med additiv dödlighet menar man att predationen läggs ovanpå (adderas till) annan dödlighet, med kompensatorisk dödlighet menar man att predationen ersätter annan typ av dödlighet. Ju större andel av predationen som är additiv desto större blir effekterna på bytesdjuren. Rovdjuren kan påverka sina bytesdjur inte bara genom direkt predation utan även genom att bytesdjuren ändrar sitt beteende i närvaron av rovdjuren. Rovdjuren är en del av ekosystemet, som förenklat består av producenter (växter), primärkonsumenter (växtätare) och sekundärkonsumenter (predatorer). Dessa delar kan också beskrivas som olika trofinivåer i ekosystemet. En mer komplex beskrivning av ett ekosystem är att arter är ordnade i ett nätverk av interaktioner både mellan och inom trofiska nivåer, s.k. näringsvävar. I komplexa näringsvävar ökar antalet interaktioner mellan arter både inom trofinivåer och mellan trofinivåer, vilket försvagar specifika interaktioner mellan enskilda arter. I Sverige saknas stora områden som är helt opåverkade av mänskliga aktiviteter, vilket gör människan till den viktigaste aktören för storskalig påverkan på ekosystem över hela landet. Människan påverkar ekosystemet på många sätt, t.ex. genom markanvändning, jakt, andra ingrepp och förvaltningsåtgärder, och kan helt förändra dynamiken mellan rovdjur och bytesdjur.Även ett kortfaktablad om rovdjurens effekter finns att ladda ned.Hur påverkar de stora rovdjuren bytesdjurens populationer?Grimsö forskningsstation vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har för Naturvårdsverkets räkning gjort en översikt av kunskapsläget om hur de stora rovdjuren påverkar de bytesdjur de jagar, det vill säga vilt och tamren. Hela rapporten, De stora rovdjurens effekter på annat vilt och tamren, kan du läsa här, eller på Naturvårdsverkets hemsida.
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Andren, Henrik, et al.
(författare)
-
Large impact of Eurasian lynx predation on roe deer population dynamics
- 2015
-
Ingår i: PLoS ONE. - : Public Library of Science (PLoS). - 1932-6203. ; 10
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The effects of predation on ungulate populations depend on several factors. One of the most important factors is the proportion of predation that is additive or compensatory respectively to other mortality in the prey, i.e., the relative effect of top-down and bottom-up processes. We estimated Eurasian lynx (Lynx lynx) kill rate on roe deer (Capreolus capreolus) using radio-collared lynx. Kill rate was strongly affected by lynx social status. For males it was 4.85 +/- 1.30 S.E. roe deer per 30 days, for females with kittens 6.23 +/- 0.83 S.E. and for solitary females 2.71 +/- 0.47 S.E. We found very weak support for effects of prey density (both for Type I (linear) and Type II (non-linear) functional responses) and of season (winter, summer) on lynx kill rate. Additionally, we analysed the growth rate in a roe deer population from 1985 to 2005 in an area, which lynx naturally re-colonized in 1996. The annual roe deer growth rate was lower after lynx re-colonized the study area, but it was also negatively influenced by roe deer density. Before lynx colonized the area roe deer growth rate was lambda = 1.079 (+/- 0.061 S.E.), while after lynx re-colonization it was lambda = 0.94 (+/- 0.051 S.E.). Thus, the growth rate in the roe deer population decreased by Delta lambda = 0.14 (+/- 0.080 S.E.) after lynx re-colonized the study area, which corresponded to the estimated lynx predation rate on roe deer (0.11 +/- 0.042 S.E.), suggesting that lynx predation was mainly additive to other mortality in roe deer. To conclude, this study suggests that lynx predation together with density dependent factors both influence the roe deer population dynamics. Thus, both top-down and bottom-up processes operated at the same time in this predator-prey system.
|
|
