| 1. |
- Genberg, Johan, et al.
(författare)
-
Light-absorbing carbon in Europe - measurement and modelling, with a focus on residential wood combustion emissions
- 2013
-
Ingår i: Atmospheric Chemistry And Physics. - : Copernicus GmbH. - 1680-7316 .- 1680-7324. ; 13:17, s. 8719-8738
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The atmospheric concentration of elemental carbon (EC) in Europe during the six-year period 2005-2010 has been simulated with the EMEP MSC-W model. The model bias compared to EC measurements was less than 20% for most of the examined sites. The model results suggest that fossil fuel combustion is the dominant source of EC in most of Europe but that there are important contributions also from residential wood burning during the cold seasons and, during certain episodes, also from open biomass burning (wildfires and agricultural fires). The modelled contributions from open biomass fires to ground level concentrations of EC were small at the sites included in the present study, <3% of the long-term average of EC in PM10. The modelling of this EC source is subject to many uncertainties, and it was likely underestimated for some episodes. EC measurements and modelled EC were also compared to optical measurements of black carbon (BC). The relationships between EC and BC (as given by mass absorption cross section, MAC, values) differed widely between the sites, and the correlation between observed EC and BC is sometimes poor, making it difficult to compare results using the two techniques and limiting the comparability of BC measurements to model EC results. A new bottom-up emission inventory for carbonaceous aerosol from residential wood combustion has been applied. For some countries the new inventory has substantially different EC emissions compared to earlier estimates. For northern Europe the most significant changes are much lower emissions in Norway and higher emissions in neighbouring Sweden and Finland. For Norway and Sweden, comparisons to source-apportionment data from winter campaigns indicate that the new inventory may improve model-calculated EC from wood burning. Finally, three different model setups were tested with variable atmospheric lifetimes of EC in order to evaluate the model sensitivity to the assumptions regarding hygroscopicity and atmospheric ageing of EC. The standard ageing scheme leads to a rapid transformation of the emitted hydrophobic EC to hygroscopic particles, and generates similar results when assuming that all EC is aged at the point of emission. Assuming hydrophobic emissions and no ageing leads to higher EC concentrations. For the more remote sites, the observed EC concentration was in between the modelled EC using standard ageing and the scenario treating EC as hydrophobic. This could indicate too-rapid EC ageing in the model in relatively clean parts of the atmosphere.
|
|
| 2. |
- Jensson, Pall, et al.
(författare)
-
Industrial Engineering Standards in Europe (IESE)
- 2011
-
Ingår i: The 2<sup>nd</sup> International Conference on Engineering and Meta-Engineering. ; , s. 68-73
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- This paper describes an ongoing project in Europe called Industrial Engineering Standards in Europe (IESE). The project is a collaboration between universities and organizations that offer industrial engineering and continuing education in 6 European countries:Denmark, Germany, Iceland, Ireland, Netherlands and Sweden. As the first objective of our project we proposed to use the European Framework of Qualifications (EFQ) as a benchmark standard, against which we can compare the Industrial Engineering Educational Programme (IEEP) for each participating country.Analysis of the individual educational programmes has shown that the scope of the programmes needs to be expanded to include additional subject categories and skill sets. The exact parameters of this expansion of the programmes must be determined with reference to current and future “industry needs” as specified in the second objective of this project. Analysis of the subject focus for the individual programmes has shown a high degree of variation.The project work is now focused on the second objective, i.e. a business needs survey, which will provide a gap analysis of the difference between the educational programmes and the needs of the industry for increased competence in the field of Industrial Engineering. The results of this will be described in a separate paper.
|
|
| 3. |
- Rokkjær, Ole, et al.
(författare)
-
Industrial Engineering Standards in Europe : industry needs versus education
- 2011
-
Ingår i: SEFI Annual Conference 2011, Lisbon, Portugal, 28-30 September, 2011.
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- This paper describes and discusses the project ‘Industrial Engineering Standards in Europe’ (IESE). The project is funded by the EU Leonardo da Vinci Partnership program with partners from universities and organizations offering engineering education and continuing education in the field of industrial engineering. There are two main objectives in the project. The first is to use the European Qualification Framework (EQF) as a benchmark against the National Qualification Framework (NQF) of the partner countries and the Industrial Engineering educations offered by the partner institutions. What seemed to be a relatively straightforward task showed to be more complicated. Iceland, the Netherlands and Denmark have adopted the EQF approach with 8 levels - BSc, MSc and PhD as the top three levels. Ireland has adjusted to their national educational system with 10 levels, Germany is still discussing their NQF and Sweden has decided not to adjust to the EQF for the moment. The second objective in the project is to conduct a survey among industries employing industrial engineering in order to investigate a possible gap between the educational programs and the needs of the industry for competences in the field of industrial engineering. A survey has been carried out in Ireland, the Netherlands and in Iceland and the results are indicating gaps in various topics.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Sjöberg, Karin, et al.
(författare)
-
Nationell miljöövervakning - luft
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- På uppdrag av Naturvårdsverket, Enheten för luft och klimat, bedrivs mätningar av luftens och nederbördens sammansättning, främst i bakgrundsmiljö, inom olika mätprogram. IVL Svenska Miljöinstitutet har ansvar för genomförandet av merparten av verksamheten inom luftområdet. Därtill ombesörjer både Institutionen för Tillämpad Miljöteknik (ITM) vid Stockholms universitet och Institutionen för Mark och Miljö vid Sveriges lantbruks-universitet (SLU) delar av övervakningen. SMHI genomför, med hjälp av beräknings-modeller, en geografisk kartläggning av halter i luft och deposition av försurande och övergödande ämnen på nationell nivå. De samlade resultaten från mätningar till och med 2011 och beräkningar till och med 2010 redovisas i denna rapport. Det har generellt sett skett en avsevärd förbättring avseende såväl halter i luft som deposition i bakgrundsmiljö för flertalet av de luftförorenings-komponenter som övervakas inom den nationella miljöövervakningen sedan mätningarna startade för mellan 10 och 30 år sedan. Utvecklingen har dock varierat i något olika utsträckning beroende på komponent och lokalisering i landet. Föroreningsbelastningen är oftast lägre ju längre norrut man kommer. För de flesta de ämnen som det finns miljökvalitetsnormer (MKN) respektive miljömål för ligger halterna avsevärt lägre än angivna gräns- och målvärden. Halterna av ozon överskrider i dagsläget MKN för hälsa. För såväl ozon som för bensen (i urban bakgrund) finns risk för haltnivåer som överstiger miljömålens preciseringar.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Sjöberg, Karin, et al.
(författare)
-
Nationell Miljöövervakning - LuftData t.o.m. 2009
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- På uppdrag av Naturvårdsverkets Miljöövervakningsenhet bedrivs mätningar av luftens och nederbördens sammansättning, främst i bakgrundsmiljö, inom olika mätprogram. IVL Svenska Miljöinstitutet har ansvar för genomförandet av merparten av verksamheten inom luftområdet. Därtill ombesörjer både Institutionen för Tillämpad Miljöteknik (ITM) vid Stockholms universitet och Institutionen för Mark och Miljö vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) delar av övervakningen. De samlade resultaten från mätningarna till och med 2009 redovisas i denna rapport. Det har generellt sett skett en avsevärd förbättring avseende såväl halter i luft som deposition i bakgrundsmiljö för flertalet av de luftföroreningskomponenter som övervakas inom den nationella miljöövervakningen sedan mätningarna startade för mellan 10 och 30 år sedan. Utvecklingen har dock varierat i något olika utsträckning beroende på komponent och lokalisering i landet. Föroreningsbelastningen är oftast lägre ju längre norrut man kommer. För de flesta de ämnen som det finns miljökvalitetsnormer (MKN) respektive miljömål för ligger halterna avsevärt lägre än angivna gräns- och målvärden. Halterna av ozon överskrider i dagsläget MKN för hälsa. För såväl ozon som bensen (i urban bakgrund) och eten finns risk för haltnivåer som överstiger miljömålen.
|
|
| 8. |
- Sjöberg, Karin, et al.
(författare)
-
Sakrapport 2013 : Data från övervakning inom Programområde Luft t.o.m. år 2013
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Naturvårdsverket, Enheten för luft och klimat, ansvarar för den nationella övervakningen av luftens och nederbördens kvalitet i bakgrundsmiljö. I rapporten redovisas resultat från verksamheten inom Programområde Luft avseende mätningar (genomförda av IVL, ITM och SLU) till och med 2013 och modellberäkningar (utförda av SMHI) till och med 2012.För flertalet av de luftföroreningskomponenter som övervakas inom den nationella miljöövervakningen har det, sedan mätningarna startade för mellan 10 och 30 år sedan, generellt skett en avsevärd förbättring avseende såväl halter i luft som deposition i bakgrundsmiljö. Utvecklingen har dock varierat i något olika utsträckning beroende på komponenter och lokalisering i landet. Föroreningsbelastningen är oftast lägre ju längre norrut man kommer.För de flesta ämnen som det finns miljökvalitetsnormer (MKN) respektive miljömål för ligger halterna avsevärt lägre än angivna gräns- och målvärden. Halterna av ozon överskrider i dagsläget MKN för hälsa. För såväl marknära ozon, partiklar (i form av PM 2.5) och bensen (i urban bakgrund) finns risk för haltnivåer som överstiger miljömålens preciseringar.Försurande och övergödande ämnenLuftEn jämförelse mellan uppmätta halter i luft av SO2-S på 1980-talet och 2000-talet visar att den årliga medelhalten har minskat med cirka 90 % på EMEP-stationerna. När man jämför de svenska regionerna blir det tydligt att koncentrationen under 2000-talet var högst i Götaland-kust och Skåne samt Svealand-Stockholmsregionen och lägst i de västra delarna av norra Sverige. Årliga medelkoncentrationer av SO4-S i luft, uppmätta på EMEP-stationerna, har minskat med 65-70 % från 1980-talet till 2000-talet.En jämförelse mellan uppmätta halter i luft av NO2-N på 1980-talet och 2000-talet visar att de årliga medelkoncentrationerna vid EMEP-stationerna har minskat med 40 % i södra Sverige (Vavihill och Rörvik/Råö) och med 70 % i de västra delarna av norra Sverige (Bredkälen). Halterna i Bredkälen har dock varit låga (< 1 μg m-3) under hela perioden, med undantag för 2003.Jämförelsen mellan svenska regioner visar att halterna under 2000-talet varit högst i Svealand-Stockholmsregionen och lägst i de västra delarna av norra Sverige. Årliga medelkoncentrationer av NO3-N i luft, mätta vid EMEP-stationerna under 1986-2013, visar en tendens till att ha minskat något i södra Sverige (Vavihill). Mätningarna på övriga stationer uppvisar ingen märkbar trend. För NH4-N-koncentrationen i luft har årsmedelvärdet minskat med 30-35 % under motsvarande tidsperiod vid stationerna i södra Sverige (Vavihill och Rörvik/Råö).Halter i luft av Cl, Na, Mg, Ca och K har mätts vid EMEP-stationerna under 2009-2013. Generellt har årsmedelhalterna varit högst vid Råö (Hallands län) och lägst vid Bredkälen (Jämtlands län).Modelleringen av lufthalter utförs genom att kombinera observationer och modelldata till en kartläggning där mätningar respektive modeller kompletterar varandra i syfte att uppnå ett förbättrat kunskapsläge. Med hjälp av modellering kan föroreningshalterna i Sverige dessutom delas upp i halter orsakade av svenska emissioner och halter orsakade av emissioner utanför Sverige.Modelleringen visar att för reducerat kväve i luft varierar totalhalten för 2012 mellan som högst 1,7 μg N m-3 i söder och som lägst 0,09 μg N m-3 i nordligaste Sverige. För oxiderat kväve ses de högsta koncentrationerna i storstadsregionerna och varierar mellan 0,07 och 2,6 μg N m -3 över Sverige. För svaveldioxid varierar koncentrationen i luft mellan 0,03 och 1,9 μg S m-3 över Sverige, med högst värden vid storstäderna och Norrlandskusten. Över svenska landområden står Sveriges bidrag till totalhalterna år 2012 för 42 % för SO2, 39 % för NO2 och 35 % för NHx enligt modellering.Nederbörd och depositionDepositionen för flertalet ämnen var relativt låg under 2013 vilket främst kan förklaras av den låga nederbördsmängden.Uppmätta halter av olika ämnen i nederbörd över öppet fält består till största delen av våtdeposition, men i södra Sverige kan torrdepositionen uppgå till 40 % av den samlade depositionen. Ju längre norrut i Sverige desto lägre andel torrdeposition. Den statistiska analysen för nedfall med nederbörden (våtdepositionen) har koncentrerats till 2000-2013 uppdelat på tre olika områden i Sverige. De lokaler som ingått i analysen i de olika områdena är de lokaler som har full datatäckning under samtliga år. Ingen representativitets-aspekt för vilka lokaler som representerar de olika områdena har ingått i analysen.När det gäller nederbördsmängderna syns ingen statistiskt säkerställd trend i något område i Sverige. Våtdepositionen av svavel har minskat med 49-62 % under perioden 2000-2013 för alla tre områdena i Sverige. Mest har svaveldepositionen minskat i sydvästra Sverige och minst i norra Sverige där belastningen varit lägst. Vätejondepositionen, som kan användas som ett mått på den försurande belastningen, har även den minskat i samtliga områden sedan år 2000.Våtdepositionen av oorganiskt kväve (nitrat + ammoniumkväve) har under perioden 2000-2013 minskat signifikant i alla tre områdena i Sverige. Mest har depositionen av oorganiskt kväve minskat i sydöstra Sverige (30 %) och minst i norra Sverige (25 %). För enbart ammoniumkväve finns ingen statistiskt säkerställd förändring för något av de tre områdena. Nitratkväve däremot har minskat med 40 % i sydvästra Sverige och med 33 % i sydöstra Sverige sedan år 2000. I norra Sverige finns inga statistiskt säkerställda förändringar för nitratkväve. Man bör dock betänka att det endast är vid ett fåtal av de enskilda stationerna i de olika områdena som minskningen i våtdepositionen är statistiskt säkerställd, om man undantar nitratdepositionen i sydvästra Sverige som minskat vid 5 av 6 mätstationer.Modellering utförs genom att kombinera observationer och modelldata till en kartläggning där mätningar och modeller kompletterar varandra, i syfte att uppnå förbättrad kunskap. Mängden totaldeposition (våt och torr) till olika marktyper har också beräknats med modellsystemet och redovisas i denna rapport. Modelleringen visar att våtdepositionens andel av totaldepositionen är det största bidraget, t.ex. år 2012 för svavel (havssalt ingår ej) 73 %, för NHX 77 % och för NOY 80 %.Modelleringen visar att oxiderat kväve har högst totaldeposition i sydvästra Sverige och lägst i norra Norrland. För 2012 varierar totaldepositionen mellan 40 och 650 mg N m-2. Liknande mönster syns för reducerat kväve, där totaldepositionen varierar mellan 35 och 620 mg N m-2 under 2012. För svavel (exklusive havssalt) varierar totaldepositionen mellan 80 och 670 mg S m-2. Högst är depositionen i södra Sverige och längs Norrlandskusten, och lägst i Norrlands inland. Under 2012 orsakade de svenska emissionerna i genomsnitt 9 % av totaldepositionen för svavel (exklusive havssalt) över Sveriges landyta. Motsvarande siffra för oxiderat och reducerat kväve var 7 % respektive 17 %.TungmetallerHalterna av tungmetaller i luft och nederbörd är, med viss reservation för kvicksilver, lägre i Sverige än i många andra jämförbara EU-länder, främst till följd av vår nordliga position och våra förhållandevis låga inhemska emissioner. Årsmedelvärden av bly, nickel, kadmium och arsenik i luft i södra Sverige är som högst en faktor 10 gånger lägre än de tröskelvärden som anges i EU:s direktiv om halter i luft(2004/107/EG; 2008/50/EG) . Eftersom kvicksilver huvudsakligen uppträder som en gas, med lång uppehållstid i atmosfären, har metallen ett delvis annorlunda spridningsmönster än övriga tungmetaller. Numera är halterna av kvicksilver i luft och nederbörd i södra Sverige och i stora delar av Europa ungefär lika höga.Organiska miljögifterHalterna av PCB och klorerade pesticider i bakgrundsluft har generellt minskat sedan mätningarna startade 1996, men minskningen har klingat av och halterna under de senaste åren ligger i samma nivå.Under perioden 2009 till 2013 har halterna i luft av PAH, PCB och DDT varit högre i södra Sverige jämfört med norra Finland, medan α-HCH och klordaner har varit i samma nivå, vilket också gäller för depositionen.Pesticiderna aldrin, heptaklor, diuron, atrazin och isoproturon, vilka mäts på Råö, har endast kunnat detekteras i enstaka luft- och depositionsprover. Endosulfan (α-, β-endosulfan, endosulfan-sulfat) förekommer i samtliga luft- och depositionsprover från både Råö och Pallas.Sedan starten av mätningarna har BDE (47, 99, 100) i luft och deposition vid Pallas minskat för att nu ligga i samma storleksordning som vid Råö och Aspvreten. BDE-209 och HBCDD har endast detekterats vid enstaka tillfällen.Under 2009-2012 uppmättes vid de flesta tillfällen högre halter dioxiner/furaner i luften på svenska västkusten jämfört med östkusten, medan halten av klorparaffiner (SCCP) var högre på Aspvreten.Dessa mätningar, vars syfte är följa upp halter i luft och deposition av organiska miljögifter, visar att åtgärder som förbud mot användning, medför att halter i luft och deposition långsiktigt minskar. PCB förekommer dock fortfarande i luft vid svenska bakgrundsområden trots att användning för länge sedan stoppats. Minskningen av PCB-halterna går långsamt, vilket visar att det i samhället och i ekosystem har lagrats upp PCB. Vad gäller t.ex. PBDE syns en tydlig nedgång av halterna, vilket visar effekten av att dessa kemikalier har förbjudits inom EU.Växtskyddsmedel (pesticider)Högre halter och fler substanser av växtskyddsmedel påträffades i nederbörd från Vavihill i sydligaste Sverige jämfört med nederbörd från Aspvreten som ligger längre åt nordost (strax söder om Stockholm). S
|
|
