| 1. |
- Abrahamsson, Maria, et al.
(författare)
-
A new strategy for the improvement of photophysical properties in ruthenium(II) polypyridyl complexes. Synthesis and photophysical and electrochemical characterization of six mononuclear ruthenium(II) bisterpyridine-type complexes
- 2005
-
Ingår i: Inorganic Chemistry. - : American Chemical Society (ACS). - 0020-1669 .- 1520-510X. ; 44:9, s. 3215-3225
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The synthesis and characterization of six ruthenium(II) bistridentate polypyridyl complexes is described. These were designed on the basis of a new approach to increase the excited-state lifetime of ruthenium(II) bisterpyridine-type complexes. By the use of a bipyridylpyridyl methane ligand in place of terpyridine, the coordination environment of the metal ion becomes nearly octahedral and the rate of deactivation via ligand-field (i.e., metal-centered) states was reduced as shown by temperature-dependent emission lifetime studies. Still, the possibility to make quasi-linear donor-ruthenium-acceptor triads is maintained in the complexes. The most promising complex shows an excited-state lifet me of tau = 15 ns in alcohol solutions at room temperature, which should be compared to a lifetime of tau = 0.25 ns for [Ru(tpy)(2)](2+). The X-ray structure of the new complex indeed shows a more octahedral geometry than that of [Ru(tpy)(2)](2+). Most importantly, the high excited-state energy was retained, and thus, so was the potential high reactivity of the excited complex, which has not been the case with previously published strategies based on bistridentate complexes.
|
|
| 2. |
- Bergquist, Björn, et al.
(författare)
-
Fiskundersökningar i större vattendrag : Utveckling av kvantitativ metodik för båtelfiske och hydroakustiska undersökningar i större vattendrag - ett pilotprojekt
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det saknas idag en standardiserad metodik för att övervaka fiskbestånd i djupa och breda vattendrag där konventionellt elfiske med vadning inte går att genomföra. I ett pilotprojekt har båtelfiske och hydroakustiska undersökningar (ekolodning)testats som metoder för övervakning av fiskbestånd i större vattendrag. De olika metoderna testades under olika miljöförhållanden i två olika vattendrag – Österdalälven (uppströms Älvdalen) och Svartån (vid Örebro). Österdalälven är ett näringsfattigt och snabbt strömmande vattendrag medan Svartån är ett näringsrikt och lugnflytande vattendrag. Innan undersökningarna genomfördes biotopkarterades de sträckor som hade valts ut. Med hjälp av karteringsuppgifterna avgränsades i varje vattendrag 400–850 m långa sträckor (undersökningslokaler)som delades upp i grunda (medeldjup <2 m) och djupa (medel djup >2 m)biotoper. På varje lokal och inom varje biotop genomfördes båtelfisken dagtid med s.k. ”strip-fishing” metodik som innebär en kvantitativ stratifierad undersökning av fiskbeståndet i flera habitat-specifika strips där varje stripomfattade ett område som var 5 m brett och 100–150 m långt. För varje habitat (biotop) beräknades ett medelvärde för fisktäthet och biomassa som sedan användes för att beräkna ett viktat medelvärde för hela lokalen. I Svartån genomfördes även utfiskningsförsök för att fastställa elfiskets fångsteffektivitet för de dominerande arterna. För övriga arter skattades fångsteffektiviteten utgående från korrelationer med data från vadningselfiske (Svenskt ElfiskeRegiSter; SERS). De hydroakustiska undersökningarna genomfördes som mobil horisontell ekolodning längs stränderna, både i uppströms och nedströmsriktning, med ekolodets transduktor riktad mot flodfårans centrala del. Ekolodningen genomfördes både på kvällstid (Österdalälven) och nattetid (Svartån). Räckvidden för ekolodet varierade med vattendjupet, men var ca 15 m vid 2 m vattendjup. Ekolodsresultaten analyserades huvudsakligen med bildanalys och filtrering av data (korsfiltrering) eftersom den metoden bedömdes ge mest tillförlitliga resultat. Med hjälp av analyserade och räknade fiskspår beräknades fiskförekomsten inom den djupa delen av varje lokal och jämfördes med resultaten från båtelfisket. Vid jämförelsen mellan båtelfiske- och ekolodsresultaten användes enbart fångstresultaten för pelagiskt uppträdande arter, då ekolodet inte detekterar bottenlevande fiskarter som lake, gers och stensimpa. Vid båtelfisket i Österdalälven varierade de viktade medelvärdena för den totala fisktätheten mellan 37 och 187 individer/ha. Dominerande arter var elritsa, stensimpa, harr och öring. I Svartån, som är mera näringsrik, var fisktätheten som väntat betydligt högre och de viktade medelvärdena för den totala fisktätheten varierade mellan 271 och 912 individer/ha. Vid båtelfisket i Svartån dominerades fångsten av karpfiskar som benlöja, mört och braxen. Fiskbiomassan varierade från 9,3 till 24,6 kg/ha. Båtelfisket gav en representativ bild av förekommande arter och storlekar i de båda vattendragen enligt tillgängligt referensmaterial. De erhållna skattningarna av fiskförekomsten i Österdalälven och Svartån var i nivå med resultat rapporterade från båtelfisken i andra länder. Den från ekolodningarna beräknade fiskförekomsten (beräkningar baserad på bildanalys) visade generellt en relativt god överensstämmelse med resultaten från båtelfisket i båda vattendragen även om ekolodsresultaten var något högre i Svartån. Vid ekolodningarna i Österdalälven låg den beräknade fisktätheten i intervallet 15–21 individer/ha. I Svartån var fisktätheten betydligt högre och varierade från 532 till 1 261 individer/ha. Fiskbiomassan låg i intervallet 17,1–23,7 kg/ha. Resultaten visar att båtelfiske och mobil horisontell ekolodning är lämpliga metoder för långsiktig övervakning av fisk i större vattendrag. I grunda områden med vattendjup mindre än 2 m kan båtelfiske användas som ensam metod för att kvantifiera fiskförekomsten (individtäthet och biomassa), men i områden med större vattendjup där båtelfisket inte är effektivt krävs att båtelfisket kompletteras med horisontell ekolodning. Genom att kombinera metoderna kan mängden fisk kvantifieras även i de djupa delarna av vattendragen. Båtelfisket ger information om förekommande fiskarter och deras storleksfördelning och dessa uppgifter kan sedan användas för att tolka de ekon (fiskspår) som registreras vid ekolodningen i de djupa avsnitten. Vår bedömning är att de testade metoderna, med vissa förbättringar, väl motsvarar kraven i en framtida övervakning av fiskresurser, ekologisk status och miljömål. Båda metoderna ger kvantitativa och upprepbara skattningar av fiskfaunan i en miljö som idag saknar lämplig kvantitativ metodik och bör implementeras i de nationella resurs- och miljöövervakningsprogrammen.
|
|
| 3. |
- Bergquist, Henrik, 1969, et al.
(författare)
-
Functional and radiological evaluation of free jejunal transplant reconstructions after radical resection of hypopharyngeal or proximal esophageal cancer
- 2007
-
Ingår i: World J Surg. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0364-2313 .- 1432-2323. ; 31:10, s. 1988-95
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Cancer of the pharyngoesophageal junction (PEJ) is associated with late onset of symptoms, high morbidity, and a dismal prognosis. Radical surgery with pharyngolaryngectomy and reconstruction with a free vascularized jejunal transplant has been increasingly practiced in the treatment of these patients. This strategy is not devoid of challenges, and the present study is aimed at evaluating the long-term functional outcome among patients who have undergone such surgical treatment. Ten patients (mean age 59 years) with a mean follow-up time of 54 months were included. Clinical assessment, health-related quality of life (HRQL) questionnaires, and a standardized radiography examination were used for evaluation. The Karnofsky index ranged from 60 to 90 (mean 82). Global QL scores (EORTC QLQ-C30) had a mean value of 74, and the mean scores for dysphagia-related items of the EORTC QLQ OES-18 questionnaire were within the lower range. Radiographic signs of disturbed bolus transport through the jejunal transplant were found in all patients examined despite the grading of dysphagia from 0 to 1. The Watson dysphagia score varied between 0.5 and 45.0 (mean 16.2). No correlations were found between radiographic findings and the clinical evaluations or the outcomes assessed by the HRQL questionnaires. HRQL was found to be generally good after cancer of the PEJ and jejunal transplant insertion. Most patients reported mild dysphagia. Radiologic signs of disturbed bolus passage were common, but their clinical impact seemed questionable.
|
|
| 4. |
- Lambert, G., et al.
(författare)
-
Acute response to intracisternal bupivacaine in patients with refractory pain of the head and neck
- 2006
-
Ingår i: J Physiol. - : Wiley. - 0022-3751. ; 570:Pt 2, s. 421-8:570.2, s. 421-428
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Continuous intracisternal infusion of bupivacaine for the management of intractable pain of the head and neck is effective in controlling pain in this patient group. With the catheter tip being located at the height of the C1 vertebral body, autonomic regulatory information may also be influenced by the infusion of bupivacaine. By combining direct sampling of cerebrospinal fluid (CSF), via a percutaneously placed catheter in the cisterna magna, with a noradrenaline and adrenaline isotope dilution method for examining sympathetic and adrenal medullary activity, we were able to quantify the release of brain neurotransmitters and examine efferent sympathetic nervous outflow in patients following intracisternal administration of bupivacaine. Despite severe pain, sympathetic and adrenal medullary activities were well within normal range (4.2 +/- 0.6 and 0.7 +/- 0.2 nmol min(-1), respectively, mean +/-S.E.M.). Intracisternal bupivacaine administration caused an almost instantaneous elevation in mean arterial blood pressure, increasing by 17 +/- 7 mmHg after 10 min (P < 0.01). Heart rate increased in parallel (17 +/- 5 beats min(-1)), and these changes coincided with an increase in sympathetic nervous activity, peaking with an approximately 50% increase over resting level 10 min after injection (P < 0.01). CSF levels of GABA were reduced following bupivacaine (P < 0.05). CSF catecholamines and serotonin, and EEG, remained unaffected. These results show that acutely administered bupivacaine in the cisterna magna of chronic pain sufferers leads to an activation of the sympathetic nervous system. The results suggest that the haemodynamic consequences occur as a result of interference with the neuronal circuitry in the brainstem. Although these effects are transient, they warrant caution at the induction of intracisternal local anaesthesia.
|
|
