| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Bergström, Rune, et al.
(författare)
-
Behandling av skärvätskor och tvättvatten-sluten vattenhantering
- 1996
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- IVL och Scania har i ett branschspecifiktprojekt med stöd från Naturvårdsverket undersökt olika behandlingsalternativ för förbrukade skärvätskeemulsioner och tvättvatten(avfettningsbad). I projektet undersöktes också möjligheten att minimera volymen av förbrukade vätskor. Försökskörningar utfördes i pilotskala vid Scania i Falun. Följande behandlingstekniker utprovades:Ultrafiltrering(UF) (tub- och hålfibermembran) och indunstning (tre olika typer/fabrikat). Målsättningen har varit attjämföra teknisk prestanda och kostnader för två behandlingsalternativ: 1. Indunstning +RO och 2. UF+RO. Indunstning har genomgående givit bättre reduktionsvärden än UF utom mineralolja. Med en slutpolering med RO uppnås höga reduktionsgrader oavsett om föregående behandling bestått av UF eller indunstning. Behandling av avfettningsbad/tvättvatten resulterade i med skärvätskan jämförbara avskiljningsgrader. Vid RO behandling av industningskondensaten erhölls högre kapaciteter(flux) än vid motsvarande behandling av UF permeaten. Säkerligen uppnås också bättre volymreduktion med tanke på de förhållandevis låga salthalterna i industningskondensaten. Maximal volymreduktion har dock ej fastställts vid försöken. Kostnaden har beräknats för de två behandlingsalternativen vid olika årliga behandlingsvolymer. Dessa kan jämföras med kostnaden för alternativt externt omhändertagande av förbrukade bad exempelvis SAKAB. Beräkningarna visar att det finns en brytpunkt för när det blir ekonomiskt fördelaktigt med internt omhändertagande. Utvärderingen av hanteringen av skärvätskor visar att den stora potentialen för kostnadseffektiva miljöförbättringar ligger i minskade förbrukade mängder. En ökad livslängd för baden kan uppnås genom bättre skötsel, exempelvis filtrering, och införande av centralsystem.
|
|
| 5. |
- Filipsson, Staffan, et al.
(författare)
-
Möjligheter och begränsningar avseende användning av slutningsåtgärder för metallhaltiga vatten, delrapport nr 2
- 1996
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Årligen deponeras i dagsläget närmare 55 000 ton metallhydroxidslam samtidigt som stora mängder metaller och processkemikalier hamnar i våra vattendrag. I enlighet med Rio-konventionen har Sverige förbundits att verka för att ett resurssnålt och uthålligt samhälle införs. För att infria konventionen måste därför denna deponering och hantering upphöra. Ett alternativ till deponering är utvinning av metallerna ur hydroxidslammet. Det har dock i praktiken visat sig vara svårt att utvinna metaller som redan hårt bundits i ett hydroxidslam. Ett bättre alternativ är därför att återföra metaller och processkemikalier så nära källan som möjligt. För att undersöka möjligheterna till recirkulering av sköljvatten samt minskning av mängden avfall genom recirkulering eller koncentrering, har ett antal separationstekniker prövats i pilotskala vid Samhall JHP i Svenstavik. Resultaten av de utförda försöken har i de flesta fall varit positiva. Bl a har applicerbarheten av indunstarteknik för återvinning av processkemikalier ur skölj efter zinkatbad kunnat påvisats genom nogranna undersökningar av koncentrat. Även försök med jonbytesteknik för regenerering av betbad har fallit väl ut.
|
|
| 6. |
|
|
