| 1. |
- Björnstig, Johanna, et al.
(författare)
-
Dödsolyckor i arbetslivet : Delrapport 2
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna sammanfattning redovisar de viktigaste resultaten och slutsatserna i delrapport 1 och 2.Dödsolyckor och allvarliga olyckor i arbetet har minskat kraftigt sedan 1950-talet i Sverige. I dag drabbas i genomsnitt 1 av 100 000 personer av en dödsolycka i arbetet och 1 av 500 personer av en allvarlig arbetsolycka.1 Nio av tio arbetsrelaterade dödsolyckor drabbar män. Dödsolyckor drabbar i högre grad äldre personer och mer än hälften av männen som omkom 2010-2014 var över 50 år. En delförklaring är att äldre får svårare skador än yngre om de utsätts för samma skadevåld och därmed ökar risken för en dödlig utgång.Fordonsrelaterade olyckor utgör ca hälften av alla dödsolyckor. Hälften av dem sker i vägtrafikområden och hälften i andra miljöer. Fallolyckor är en annan viktig orsak till dödsolyckor och då främst fall från en höjd. Många sådana olyckor inträffar inom byggverksamhet, och vår analys tyder på att byggställningar kan vara ett område för förbättringar för att undvika tekniska brister. Dödliga elolyckor drabbar framför allt äldre elinstallatörer, som sannolikt har långvarig yrkeserfarenhet. Det talar för att också personer med lång erfarenhet kan behöva återkommande utbildningar. Trädfällning är en annan betydande orsak till dödsolyckor, framför allt inom jord- och skogsbruk.En jämförelse av data ur registren för dödliga och allvarliga arbetsolyckor visar att det finns skillnader, bland annat när det gäller vem som drabbas och var skadan inträffar. Det innebär att register om allvarliga men icke dödliga skador ger begränsad information om vilka förebyggande åtgärder som är lämpliga mot dödsolyckor och var de ska sättas in.Vi har även analyserat uppgifter från dödsorsaksregistret i kombination med yrkesregistret. Resultatet ger ingen ytterligare information utöver den man kan få ur Arbetsmiljöverkets register. Vi har också studerat data från registret över personer som vårdats i sluten vård på sjukhus och kombinerat detta med data från yrkesregistret. Resultatet ger ingen ytterligare information utöver den man kan få ur Arbetsmiljöverkets eller AFA Försäkrings register.1 En olycka som kräver mer än 14 dagars sjukskrivning.10Våra viktigaste slutsatser är:Dödsolyckor och allvarliga olyckor är sällsynta händelser och händelseförloppet varierar mycket. Därför är det svårt för företag, organisationer och grupper av individer (arbetskamrater, den drabbade etcetera) att lära sig något av en olycka. Därmed bedömer vi att personliga erfarenheter och allmän information om olycksrisker har begränsat värde för att minska antalet dödsolyckor och allvarliga olyckor. I stället anser vi att det förebyggande arbetet bör inriktas mot att prioritera tekniska lösningar som minskar risker samt att införa strikta organisatoriska rutiner för till exempel skyddsutrustning och handhavande där det finns risk för dödsolyckor. Så sker redan idag i mycket riskmedvetna organisationer som till exempel flyget.Strategierna för att förebygga dödsolyckor respektive allvarliga olyckor bör delvis ha olika fokus. Det går alltså inte att prioritera åtgärder mot dödsolyckor i arbetslivet enbart utifrån var och hur allvarliga skadefall inträffar.Vissa typer av dödsolyckor är vanligare än andra och ca två tredjedelar av alla dödsolyckor gäller fordonsolyckor och fallolyckor från höjd. För att minska förekomsten mer påtagligt måste man inrikta åtgärder mot dem.Vissa grupper är också mer utsatta än andra, till exempel personer som arbetar med eller vid fordon och på hög höjd. Många sådana arbeten är på tillfälliga arbetsplatser, vilket ofta ställer särskilda krav på att individen själv förebygger risker. Därför krävs särskild och fortlöpande utbildning. Dödsolyckor bland elektriker drabbar främst äldre personer, liksom dödsolyckor i samband med trädfällning. Därför är det viktigt att upprätthålla kunskap och medvetenhet om risker även hos personer med långvarig yrkeserfarenhet. Vidare kan det behövas särskilt anpassade åtgärder för små företag eller egenföretagare.Utredningarna av dödsolyckor och allvarliga olyckor kan utvecklas för att få ett ännu tydligare fokus på det förebyggande arbetet.
|
|
| 2. |
- Björnstig, Johanna, et al.
(författare)
-
Dödsolyckor i arbetslivet : Delrapport 1
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Nio av tio arbetsrelaterade dödsolyckor drabbar män. Utifrån vår analys verkar det som att kvinnor och män har liknande risk att drabbas av en dödsolycka om förhållandena i arbetsmiljön är likartade.Dödsolyckor drabbar också i högre grad äldre personer än yngre, och mer än hälften av männen som omkom var över 50 år. En viktig delförklaring är att äldre får svårare skador och har högre risk för dödlig utgång än yngre om de utsätts för samma skadevåld.Fordonsrelaterade olyckor utgör ca hälften av alla dödsolyckor, och hälften av dem sker i vägtrafikområden. Det finns dock redan många aktörer som arbetar för att förebygga olyckor i trafiken, så aktörer inom arbetsmiljöområdet bör prioritera förebyggande åtgärder i andra miljöer. Olyckor i sådana andra miljöer utgör ca en fjärdedel av alla dödsolyckor.Fallolyckor är en viktig orsak till dödsolyckor och då främst fall från höjd. Många sådana olyckor inträffar inom byggverksamhet, och vår analys tyder på att tekniska brister i byggställningar kan vara ett område för förbättringar. Dessutom bör åtgärder riktas mot gruppen äldre elinstallatörer eftersom de förhållandevis ofta drabbas av dödliga elolyckor.Trädfällning är en annan betydande orsak till dödsolyckor, framför allt inom jord- och skogsbruk.En jämförelse mellan data ur registren för dödliga och svåra men icke-dödliga arbetsolyckor visar på stora skillnader ibland annat vem som drabbas och var skadan inträffar. Det innebär att register om svåra men icke-dödliga skador ger begränsad information om vilka förebyggande åtgärder som är lämpliga mot dödsolyckor och var de ska sättas in.Sammantaget visar vår analys att statistik över allvarliga arbetsrelaterade olyckor, baserat på sjukskrivningstid, har begränsat värde när det gäller att prioritera åtgärder för att förebygga arbetsrelaterade dödsolyckor. I registren finns fritextsvar som beskriver händelseförloppet för varje anmäld olycka. En textanalys av dessa beskrivningar kan ge värdefull kunskap, men det är något som behöver studeras ytterligare.
|
|
| 3. |
- Björnstig, Johanna, 1971-, et al.
(författare)
-
Vehicle-related injuries in and around a medium sized Swedish City - bicyclist injuries caused the heaviest burden on the medical sector
- 2017
-
Ingår i: Injury Epidemiology. - : Springer Science and Business Media LLC. - 2197-1714. ; 4
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- BACKGROUND: A data acquisition from the medical sector may give one important view of the burden on the society caused by vehicle related injuries. The official police-reported statistics may only reflect a part of all vehicle-related injured seeking medical attention. The aim is to provide a comprehensive picture of the burden of vehicle related injuries on the medical sector (2013), and to compare with official police-reported statistics and the development year 2000-2013.METHODS: The data set includes 1085 injured from the Injury Data Base at Umeå University Hospital's catchment area with 148,500 inhabitants in 2013.RESULTS: Bicyclists were the most frequently injured (54%). One-third had non-minor (MAIS2+) injuries, and bicyclists accounted for 58% of the 1071 hospital bed days for all vehicle-related injuries. Car occupants represented 23% of all injured, and only 9% had MAIS2+ injuries. They accounted for 17% of the hospital bed days. Motorized two wheel vehicle riders represented 11% of the injured and 39% had MAIS2+ injuries and they occupied 11% of the hospital bed days. Of the 1085 medically treated persons, 767 were injured in public traffic areas, and, therefore, should be included in the official police statistics; however, only a third (232) of them were reported by the police. The annual injury rate had not changed during 2000-2013 for bicyclists, motor-cycle riders, pedestrians or snowmobile riders. However, for passenger car occupants a decrease was observed after 2008, and for mopedists the injury rate was halved after 2009 when a licensing regulation was introduced.CONCLUSION: The Swedish traffic injury reducing strategy Vision Zero, may have contributed to the reduction of injured car occupants and moped riders. The official police-reported statistics was a biased data source for vehicle related injuries and the total number medically treated was in total five times higher. Bicyclists caused the heaviest burden on the medical sector; consequently, they need to be prioritized in future safety work, as recently declared in the Government plan Vision Zero 2.0.
|
|
| 4. |
- Ahlm, Kristin, et al.
(författare)
-
Suicidal drowning deaths in northern Sweden 1992-2009 : the role of mental disorder and intoxication
- 2015
-
Ingår i: Journal of Forensic and Legal Medicine. - : Elsevier. - 1752-928X .- 1878-7487. ; 34, s. 168-172
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Suicides by drowning have received limited attention by researchers. A recent finding that almost onethird of all drowning deaths in Sweden were classified as suicide instigated this study. We identified 129 cases of suicide by drowning in Northern Sweden and analyzed the circumstances and the psychiatric history prior to the suicide. Information was obtained from autopsy, police and medical records, as well as from the National Inpatient Register. One-third of the suicide victims had previously attempted suicide and half of the victims had been hospitalized due to mental health problems. One-third of these had left the hospital less than one week before the suicide. Alcohol and psychoactive drugs were present in 16% and 62% of the cases, respectively. A history of mental disorder and previous suicide attempt (s), especially by drowning, is an ominous combination necessitating efficient clinical identification, treatment and follow-up if a complete suicide is to be prevented.
|
|
| 5. |
- Aléx, Jonas, 1975-
(författare)
-
Cold exposure and thermal comfort among patients in prehospital emergency care : innovation research in nursing
- 2015
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- BackgroundPatients’ cold exposure is a neglected problem in prehospital emergency care. Cold stress increases pain and anxiety and contributes to fear and an overall sense of dissatisfaction. When left untreated, cold stress disturbs vital body functions until ultimately reaches hypothermia.AimThe overall aim was to investigate patients’ experiences of thermal comfort and reactions to cold exposure in prehospital emergency care and to evaluate the effects of an intervention using active warming from underneath.MethodStudy I:Persons (n=20) injured in a cold environment in the north of Sweden were interviewed. Active heat was given to 13 of them.Study II:In wintertime, 62 patients were observed during prehospital emergency care. The field study was based on observations, questions about thermal discomfort, vital signs, and temperature measurements.Study III:Healthy young persons (n=23) participated in two trials each. Data were collected inside and outside a cold chamber. In one trial, the participants were lying on a regular ambulance stretcher and in a second trial on a stretcher supplied with a heated mattress. Outcomes were the Cold Discomfort Scale (CDS), back, finger, and core body temperature, four statements from the State-TraitAnxiety-Inventory (STAI), vital signs, and short notes about their experiences of the two stretchers.Study IV:A quantitative intervention study was conducted in prehospital emergency care in the north of Sweden. The patients (n=30) in the intervention group were transported in an ambulance supplemented with a heated mattress on the stretcher, whereas only a regular stretcher was used in the ambulance for the patients (n=30) in the control group. Outcomes were the CDS, finger, core body, and air temperature, and questions about cold experiences.ResultsStudy I:Patients suffered more because of the cold than from the pain of their injuries. The patients were in a desperate need of heat.Study II:Patients are exposed to cold stress due to cold environments. There was a significant decrease from the first measurement in finger temperature of patients who were indoors when the ambulance arrived, compared to the measurement taken in the ambulance. In the patient compartment of the ambulance, 85% of the patients had a finger temperature below the comfort zone and almost half of them experienced the patient compartment in the ambulance to be cold. The regular mattress surface temperature at the ambulance ranged from -22.3 to 8.4 ºC.Study III:A statistical increase of the participants’ back temperature was found between those lying on the heated mattress compared to those lying on the regular mattress. The heated mattress was experienced as warm, comfortable, providing security, and easy to relax on.Study IV:Thermal comfort increased for the patients in the intervention group and decreased in the control group. A significant higher proportion of the participants rated the stretcher as cold to lie on in the control group compared to the intervention group.ConclusionThe ambulance milieu is too cold to provide thermal comfort. Heat supply from underneath increased comfort and might prevent cold stress and hypothermia
|
|
| 6. |
- Aléx, Jonas, et al.
(författare)
-
Effect evaluation of a heated ambulance mattress-prototype on thermal comfort and patients' temperatures in prehospital emergency care - an intervention study
- 2015
-
Ingår i: International Journal of Circumpolar Health. - : Informa UK Limited. - 1239-9736 .- 2242-3982. ; 74
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- BACKGROUND: The ambulance milieu does not offer good thermal comfort to patients during the cold Swedish winters. Patients' exposure to cold temperatures combined with a cold ambulance mattress seems to be the major factor leading to an overall sensation of discomfort. There is little research on the effect of active heat delivered from underneath in ambulance care. Therefore, the aim of this study was to evaluate the effect of an electrically heated ambulance mattress-prototype on thermal comfort and patients' temperatures in the prehospital emergency care.METHODS: A quantitative intervention study on ambulance care was conducted in the north of Sweden. The ambulance used for the intervention group (n=30) was equipped with an electrically heated mattress on the regular ambulance stretcher whereas for the control group (n=30) no active heat was provided on the stretcher. Outcome variables were measured as thermal comfort on the Cold Discomfort Scale (CDS), subjective comments on cold experiences, and finger, ear and air temperatures.RESULTS: Thermal comfort, measured by CDS, improved during the ambulance transport to the emergency department in the intervention group (p=0.001) but decreased in the control group (p=0.014). A significant higher proportion (57%) of the control group rated the stretcher as cold to lie down compared to the intervention group (3%, p<0.001). At arrival, finger, ear and compartment air temperature showed no statistical significant difference between groups. Mean transport time was approximately 15 minutes.CONCLUSIONS: The use of active heat from underneath increases the patients' thermal comfort and may prevent the negative consequences of cold stress.
|
|
| 7. |
- Björnstig, Ulf, 1943-, et al.
(författare)
-
Transportation disasters
- 2015. - 2
-
Ingår i: Koenig and Schultz's disaster medicine. - : Cambridge University Press. - 9781139629317 - 9781107040755 ; , s. 294-320
-
Bokkapitel (refereegranskat)
|
|
| 8. |
- Björnstig, Ulf, et al.
(författare)
-
Tågolyckan på Once station, Buenos Aires 2012
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Händelsen: Tågolyckan inträffade på morgonen den 22 februari 2012 när ett lokaltåg okontrollerat körde in i stoppanordningen i slutet av perrongen på Once station, i centrala Buenos Aires. Hastigheten var mellan 20 och 27 km i timmen, men stoppet var så kraftigt att vagn nummer två trängde sex meter in i vagn nummer ett. Sammanlagt skadades cirka 850 personer varav 51 avled, de flesta omkom i samband med att de två första vagnarna klämdes ihop. Bidragande faktorer till att så många skadades var, ett överfullt tåg av äldre modell, som var dåligt underhållet, och kördes av en organisation med låg säkerhetsmedvetenhet. Händelsen visar att en masskadesituation kan uppstå även vid låga hastigheter. Räddningsinsatsen var omfattande: ett hundratal ambulanser, tre helikoptrar och mer än 500 räddningsarbetare engagerades för att omhänderta skadade och fördela dem mellan huvudstadens 13 akutsjukhus. Beredskapen i Buenos Aires var god vid denna händelse, tack vare genomförda risk- och sårbarhetsanalyser, övningar och utbildningsinsatser. Den argentinska akutmedicinska responsorganisationen och sjukhusen arbetade i stor utsträckning enligt samma katastrofmedicinska principer som i Sverige. Händelsen kunde därför analyseras utifrån ett svenskt perspektiv.Erfarenheter: Sverige har varit relativt förskonat från tågolyckor med många svårt skadade. Däremot har tillbuden ökat kraftigt och järnvägssystemet är idag slitet och överbelastat. Det finns därför anledning att studera inträffade tågolyckor i världen för att dra lärdom av internationella erfarenheter av olika skadebegränsande faktorer som kan vara av betydelse för svensk katastrofmedicinsk beredskap. Det går att dra flera lärdomar ifrån tågolyckan på Once-stationen.Nedan redovisas ett antal sammanfattande slutsatser från händelsen med relevans för den svenska beredskapen:• Det finns en risk att händelser med många svårt skadade kan inträffa även vid låga hastigheter.• Tågens konstruktion, utformningen av koppel och deformationszoner, samt materielens förslitningsgrad är av stor betydelse för säkerheten.• Risken att passagerare, bagage och lösa föremål kastas runt i tågvagnen vid en häftig inbromsning är påtaglig.• Buffertstopp som är konstruerade så att de ger upphov till ett abrupt stopp, utgör en riskfaktor för allvarliga deformationsförlopp och skador, även vid låga hastigheter. TÅGOLYCKAN PÅ ONCE STATION, BUENOS AIRES 2012 SOCIALSTYRELSEN 9• Brister i företags och myndigheters kvalitetssäkring av sin verksamhet bidrar till att risken för händelser som tågolyckan på Once-stationen inträffar.• Varningar om tekniska fel som inte tas på allvar i organisationens säkerhetsarbete utgör en riskfaktor.• Bristande träning bland räddningspersonal i de räddningstekniska svårigheter som kan uppstå vid en tågolycka, till exempel att ta loss fastklämda, kan bidra till att hantering av drabbade fördröjs.• Förmågan att bedöma situationen och prioritera bland de drabbade i samråd med medicinskt ansvarig kan sannolikt vara av stor betydelse för att minska insatstiden till de svårast klämda och skadade.• Samtliga sjukhus bör ha en i förväg fastställd förmåga att ta emot patienter vid förstärknings- respektive katastrofläge, så att särskild sjukvårdsledning på regional nivå har möjlighet att snabbt fördela ett stort antal skadade.• En väl fungerande plan för krisstöd och samlad anhörigupplysning underlättar för den somatiska vården. Brister i en sådan plan får stora konsekvenser för allmänhetens förtroende.• För att hantera en lika stor tågolycka i Sverige kan flera regioner behöva engageras, vilket ställer stora krav på ledningsförmågan i den drabbade regionen. Dessutom behövs en effektiv samverkan mellan lokal, regional och nationell nivå. Det är därför nödvändigt med en gemensam nationell ledningsmodell vid särskild händelse, gemensamma kris- och katastrofmedicinska utbildningar och regelbundna övningar.
|
|
| 9. |
- Doohan, Isabelle, et al.
(författare)
-
Exploring injury panorama, consequences, and recovery among bus crash survivors : a mixed-methods research study
- 2017
-
Ingår i: Prehospital and Disaster Medicine. - : Cambridge University Press. - 1049-023X .- 1945-1938. ; 32:2, s. 165-174
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- OBJECTIVE: The aim of this study was to explore physical and mental consequences and injury mechanisms among bus crash survivors to identify aspects that influence recovery.METHODS: The study participants were the total population of survivors (N=56) from a bus crash in Sweden. The study had a mixed-methods design that provided quantitative and qualitative data on injuries, mental well-being, and experiences. Results from descriptive statistics and qualitative thematic analysis were interpreted and integrated in a mixed-methods analysis.RESULTS: Among the survivors, 11 passengers (20%) sustained moderate to severe injuries, and the remaining 45 (80%) had minor or no physical injuries. Two-thirds of the survivors screened for posttraumatic stress disorder (PTSD) risk were assessed, during the period of one to three months after the bus crash, as not being at-risk, and the remaining one-third were at-risk. The thematic analysis resulted in themes covering the consequences and varying aspects that affected the survivors' recoveries. The integrated findings are in the form of four "core cases" of survivors who represent a combination of characteristics: injury severity, mental well-being, social context, and other aspects hindering and facilitating recovery. Core case Avery represents a survivor who had minor or no injuries and who demonstrated a successful mental recovery. Core case Blair represents a survivor with moderate to severe injuries who experienced a successful mental recovery. Core case Casey represents a survivor who sustained minor injuries or no injuries in the crash but who was at-risk of developing PTSD. Core case Daryl represents a survivor who was at-risk of developing PTSD and who also sustained moderate to severe injuries in the crash.CONCLUSION: The present study provides a multi-faceted understanding of mass-casualty incident (MCI) survivors (ie, having minor injuries does not always correspond to minimal risk for PTSD and moderate to severe injuries do not always correspond to increased risk for PTSD). Injury mitigation measures (eg, safer roadside material and anti-lacerative windows) would reduce the consequences of bus crashes. A well-educated rescue team and a compassionate and competent social environment will facilitate recovery. Doohan I , Björnstig U , Östlund U , Saveman BI . Exploring injury panorama, consequences, and recovery among bus crash survivors: a mixed-methods research study. Prehosp Disaster Med. 2017;32(2):165-174.
|
|
| 10. |
- Doohan, Isabelle Marie, et al.
(författare)
-
Survivors' experiences of consequences and recovery five years after a major bus crash
- 2018
-
Ingår i: Scandinavian Journal of Caring Sciences. - : Wiley-Blackwell. - 0283-9318 .- 1471-6712. ; 32:3, s. 1179-1187
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Rationale: There is a lack of long-term follow-up studies focused on injured and uninjured survivors’ experiences of the recovery process after major traffic crashes.Aim/objective: To explore survivors’ experiences of long-term physical and psychological consequences and recovery five years after a major bus crash.Methodological design and justification: A qualitative design was used to explore experiences in a 5-year follow-up study.Research methods: Participants were 54 survivors of a bus crash with 56 survivors and six fatalities. Telephone interviews were analyzed with qualitative content analysis.Results: The theme overarching the categories is “visible and existential marks in everyday life” and it represents the range of the crash’s influence in the survivors’ lives. The first category, “health consequences in daily life,” has four subcategories covering quick recovery, suffering in daily life, distress in traffic situations, and long-term pain. Described reasons for quick recovery among survivors were previous crisis experiences, traveling alone, being uninjured, and not being exposed to traumatic impressions. For the other survivors, being reminded of the crash caused disturbing reactions, such as sweating, anxiety, and flashbacks. Survivors avoided going by bus if they could. A group of the injured survivors were still suffering from limiting and painful injuries. The second category, “oneself and social connection,” has three subcategories that include self-awareness, impact on relationships, and connectedness. Survivors developed a stronger bond to their significant other or separated from their partner within the first couple of years. Friendships and a sense of connectedness among survivors were sources of long-lasting comfort and support.Conclusion: There is a need for more information about disruptive long-lasting consequences, such as travel anxiety, and available treatments. Initially, health-promoting connectedness can be facilitated by treating survivors as a group of people who belong together, from the day of the crash and throughout the recovery process.
|
|
