| 1. |
- Askling, Johan, et al.
(författare)
-
Risk and case characteristics of tuberculosis in rheumatoid arthritis associated with tumor necrosis factor antagonists in Sweden
- 2005
-
Ingår i: Arthritis and Rheumatism. - : Wiley. - 0004-3591 .- 1529-0131. ; 52:7, s. 1986-1992
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- OBJECTIVE:Because treatment with tumor necrosis factor (TNF) antagonists may increase the risk of tuberculosis (TB), and because knowledge of the risk of TB in rheumatoid arthritis (RA) not treated with biologics is scarce and of uncertain generalizability to low-risk populations, this study sought to determine the risk of TB among Swedish patients with RA.METHODS:Using data from Swedish nationwide and population-based registers and data from an ongoing monitoring program of TNF antagonists, the relative risks of TB in patients with RA (versus the general population) and of TB associated with TNF antagonists (versus RA patients not treated with biologics) were determined by comparing the incidence of hospitalization for TB in 3 RA cohorts and 2 general population cohorts from 1999 to 2001. We also reviewed the characteristics of all reported cases of TB in RA patients treated with TNF antagonists in Sweden and calculated the incidence of TB per type of TNF antagonist between 1999 and 2004.RESULTS:During 1999-2001, RA patients who were not treated with TNF antagonists were at increased risk of TB versus the general population (relative risk 2.0, 95% confidence interval [95% CI] 1.2-3.4). RA patients treated with TNF antagonists had a 4-fold increased risk of TB (relative risk 4.0, 95% CI 1.3-12) versus RA patients not treated with TNF antagonists. The reported TB cases during 1999-2004 in RA patients exposed to TNF antagonists (9 infliximab, 4 etanercept, 2 both) were predominantly pulmonary. TB occurred up to 3 years following the start of treatment.CONCLUSION:Irrespective of whether TNF antagonists are administered, Swedish patients with RA are at increased risk of TB. During 1999-2001, TNF antagonists were associated with an increased risk of TB, up to 4-fold in magnitude. This increased risk may persist over time during treatment and is related to both infliximab and etanercept.
|
|
| 2. |
- Askling, Johan, et al.
(författare)
-
Time-dependent increase in risk of hospitalisation with infection among Swedish RA patients treated with TNF antagonists
- 2007
-
Ingår i: Annals of the Rheumatic Diseases. - : BMJ. - 0003-4967 .- 1468-2060. ; 66:10, s. 1339-1344
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- OBJECTIVES:The degree to which treatment with tumour necrosis factor (TNF) antagonists may be associated with increased risks for serious infections is unclear. An observational cohort study was performed using prospectively collected data from the Swedish Biologics Register (ARTIS) and other national Swedish registers.METHODS:First, in the ARTIS, all 4167 rheumatoid arthritis (RA) patients starting TNF antagonist treatment between 1999 and 2003 were identified. Secondly, in the Swedish Inpatient Register, all individuals hospitalised for any reason and who also carried a diagnosis of RA, between 1964 and 2003 (n = 44 946 of whom 2692 also occurred in ARTIS), were identified. Thirdly, in the Swedish Inpatient Register, all hospitalisations listing an infection between 1999 and 2003 were identified. By cross-referencing these three data sets, RRs for hospitalisation with infection associated with TNF antagonist treatment were calculated within the cohort of 44 946 RA patients, using Cox regression taking sex, age, geography, co-morbidity and use of inpatient care into account.RESULTS:Among the 4167 patients treated with TNF antagonists, 367 hospitalisations with infections occurred during 7776 person-years. Within the cohort of 44 496 RA patients, the RR for infection associated with TNF antagonists was 1.43 (95% CI 1.18 to 1.73) during the first year of treatment, 1.15 (95% CI 0.88 to 1.51) during the second year of treatment, and 0.82 (95% CI 0.62 to 1.08) for subjects remaining on their first TNF antagonist treatment after 2 years.CONCLUSION:Treatment with TNF antagonists may be associated with a small to moderate increase in risk of hospitalisation with infection, which disappears with increasing treatment duration.
|
|
| 3. |
- Hjerdt, Niclas, et al.
(författare)
-
Förbättring av beräkning av erosion och sedimentation (retention) i små vattendrag
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under arbetet med att beräkna den vattenburna belastningen av fosfor till Sveriges omgivande havsbassänger inom SMED har det noterats att partikulärt bunden fos- for ofta överskattas i simuleringarna i små områden. Fosforutsläpp från jordbruks- läckage är framräknade med ICECREAMDB och inkluderar redan retentionen i marken fram till vattendragen (Johnsson m.fl., 2008), och därför finns ingen funk- tion för ytterligare avskiljning i marken. Det finns heller ingen avskiljning i små- vattendrag fram till vattendraget i den hydrologiska modellen. Det är dock troligt att det förekommer en avskiljning av partikulär fosfor i diken och i mindre vatten- drag under lågvattenföring och resuspension vid höga flöden. Syftet med denna studie är att ta fram en funktion för permanent avskiljning av partikulärt bunden fosfor kopplat till de små vattendragen och att testa detta i ett antal mindre sjölösa jordbruksområden för att i framtiden förbättra de nationella beräkningarna av fos- forbelastningen.Studien omfattar 16 områden i mellersta och södra Sverige där synoptiska fos- formätningar inkluderar fraktionerna löst reaktiv fosfor och partikulär fosfor. Jord- bruksandelen varierar mellan 15-88% av områdenas yta. Den hydrologiska model- len med rutin för fosforberäkning, HBV-NP, har modifierats för att testa fyra alter- nativa processer för permanent avskiljning av partikulärt bunden fosfor genom sedimentation i små vattendrag (lokal avskiljning) samt en process för markreten- tion i utströmningsområdet.Resultaten visar att de fyra föreslagna avskiljningsprocesserna som verkar ge- nom sedimentation uppför sig likvärdigt och att man får liknande resultat oavsett vilken process som används. Avskiljning genom markretention av jordbruksläcka- ge och enskilda avlopp ger normalt större effekt än avskiljning genom sedimenta- tion. I de flesta fall krävs mycket hög permanent avskiljning av partikulär fosfor i sedimenten eller från jordbruksläckage/enskilda avlopp för att reducera halterna framräknade i PLC5 till samma nivå som observationerna. Enstaka observerade koncentrationstoppar är svåra att reproducera med modellen, men medelhalter stämmer relativt väl efter maximal avskiljning. Det är fysikaliskt osannolikt att all sedimenterad fosfor binds permanent i diken/små vattendrag, eller att all partikulär fosfor från jordbruksmark och enskilda avlopp avskiljs, och detta kan vara en indi- kation på att antingen läckagekoefficienterna för partikulär fosfor är överskattade och/eller att sedimentationen underskattas av den hydrologiska modellen. I PLC5- beräkningarna styrdes sedimentation/resuspension av en enda parameter i model- len, vilket gav begränsade möjligheter för justering av denna dynamik. En möjlig- het som bör utredas i framtiden vore att införa en flexibel inställning av flödesin- tervallet mellan full sedimentation/resuspension, och kanske knyta detta intervall till de dominanta jordarterna i områdena för att sedan generalisera kalibreringen nationellt.Vår slutsats är dock att de simulerade halterna av partikulär fosfor i samtliga 16 områden förbättras åtskilligt när permanent avskiljning används.
|
|
| 4. |
|
|
