| 1. |
- Bergman, Ann-Sofie, 1963-, et al.
(författare)
-
Bedömningsstöd för familjehemsplacerade barns umgänge : En utvärdering ur socialarbetares perspektiv
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- FoU Södertörn och Södertörns högskola har under år 2017, på uppdrag av Socialstyrelsen, utvärderat ett bedömningsstöd för familjehemsplacerade barns umgänge med föräldrar, andra anhöriga och närstående. Bedömningsstödet har utvecklats av FoU Södertörn i samarbete med barn- och familjehemssekreterare från nio Södertörnskommuner. Stödet utgår från erfarenhetskunskap hos personal inom familjehemsvården. Erfarenheter från placerade barn har också funnits med som en grund genom att organisationen Knas hemma har bidragit med erfarenheter från barn. Forskare i socialt arbete och juridik har lämnat synpunkter som har utvecklat bedömningsstödet.Utvärderingen har genomförts genom att barn- och familjehemssekreterare har prövat att använda bedömningsstödet i ärenden som under en period om sex veckor år 2017 var aktuella för nyplacering, övervägande, omprövning eller umgängesbegränsning. Handläggarnas erfarenheter av att använda bedömningsstödet har inhämtats genom en enkätstudie och genom fokusgruppsintervjuer. 76 personer har deltagit i enkätundersökningen. De har svarat på enkäter efter att ha använt bedömningsstödet vid bedömningar av umgänge för totalt 144 barn. Deltagarna kommer från 27 olika kommunala socialtjänstenheter i landet. 26 personer har deltagit i intervjuer.Resultaten visar att barn- och familjehemssekreterarna upplever ett behov av någon form av stöd i arbetet med att bedöma familjehemsplacerade barns umgänge. Bedömningen av umgänge upplevs som en svår fråga och ett viktigt utvecklingsområde. I enkätstudien har deltagarna fått svara på frågan om de upplever att bedömningsstödet har underlättat deras arbete med att göra en bedömning av umgänget i enlighet med barnets bästa. Resultaten visar att tre av fyra svar är att det stämmer mycket bra eller ganska bra. I en lika stor andel svar har bedömningsstödet bidragit till en mer rättssäker handläggning av umgängesfrågan och varit en hjälp för att samla in information på ett systematiskt sätt. I majoriteten av svaren har bedömningsstödet också bidragit till att barnets inställning till umgänge har blivit belyst.Av intervjuer och kommentarer i enkätstudiens fria svar framkommer att handläggarna anser att bedömningsstödet fungerar särskilt bra i nya ärenden, komplexa ärenden samt när ett ärende har ny handläggare. De tar upp att bedömningsstödet skulle behöva komma in tidigare i processen då det inte endast är relevant för familjehemsenheterna utan även för utredningsenheterna inom den sociala barnavården. I intervjuer beskriver deltagare att handläggare vid utredningsenheter och familjehemsenheter kan ha skilda uppfattningar i umgängesfrågan. När ett ärende kommer till familjehemsenheten har redan handläggare vid utredningsenheten gjort en bedömning av umgänget som handläggare vid familjehemsenheten ibland upplever att det av olika skäl är svårt att genomföra. Bedömningsstödet skulle kunna vara till hjälp i de båda enheternas samverkan med att göra en bedömning av vad som är barnets bästa i umgängesfrågan.I drygt 80 procent av svaren i enkätstudien uppges att handläggaren avser att fortsätta använda bedömningsstödet även efter utvärderingsperioden. I mer än 90 procent av svaren skulle handläggaren rekommendera andra professionella att använda bedömningsstödet.Korstabeller visar att arbetserfarenhet har betydelse för deltagarnas svar. De som har kortare erfarenhet av arbete inom familjehemsvården har genomgående upplevt en större nytta av bedömningsstödet medan de som har längre erfarenhet har gjort det i lägre grad. Några handläggare med lång erfarenhet menar att de redan arbetar på ett rättssäkert sätt och att de följer den systematik som bedömningsstödet utgör. Men det finns även handläggare med lång erfarenhet som har upplevt att bedömningsstödet har varit till hjälp, till exempel genom att vara bekräftande i den meningen att de har kunnat stämma av att de inte har missat väsentliga saker som är relevanta för bedömningen. Barn- och familjehemssekreterare beskriver att bedömningsstödet har bidragit till att de har känt sig mer säkra på sin bedömning, vilket har bidragit till att de också har kunnat vara tydligare i samtal med barn och föräldrar samt i samband med rättsliga processer.
|
|
| 2. |
- Bergman, Ann-Sofie, et al.
(författare)
-
Bedömningsstöd för familjehemsplacerade barns umgänge: En utvärdering ur socialarbetares perspektiv
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna rapport presenteras resultaten av en utvärdering av ett bedömningsstöd för familjehemsplacerade barns umgänge med föräldrar, syskon, andra anhöriga och närstående. Bedömningsstödet har utvecklats av FoU Södertörn i samarbete med barn- och familjehemssekreterare från nio Södertörnskommuner. Stödet utgår från erfarenhetskunskap hos personal inom familjehemsvården. Erfarenheter från placerade barn har också funnits med som en grund. Utvärderingen har genomförts av FoU Södertörn och Södertörns högskola på uppdrag av Socialstyrelsen. Utvärderingen bygger på en enkätundersökning och på fokusgruppsintervjuer med barn- och familjehemssekreterare som under en avgränsad period har prövat att använda bedömningsstödet i sitt arbete med att göra bedömningar av barnets bästa i umgängesfrågan.
|
|
| 3. |
- Blimark, Cecilie, et al.
(författare)
-
Outcome and survival of myeloma patients diagnosed 2008-2015. Real-world data on 4904 patients from the Swedish Myeloma Registry
- 2018
-
Ingår i: Haematologica. - : Ferrata Storti Foundation (Haematologica). - 0390-6078 .- 1592-8721. ; 103:3, s. 506-513
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Epidemiology and outcome of myeloma are mainly reported from large university centers and collaborative groups, and do not represent 'real-world' patients. The Swedish Myeloma Registry is a prospective population-based registry documenting characteristics, treatment and outcome in newly diagnosed myeloma, including asymptomatic and localized forms, with the purpose of improving disease management and outcome. This report presents information on patients diagnosed between 2008 and 2015, including data on first-line treatment in patients diagnosed up to 2014, with a follow up until December 2016. We present age-adjusted incidence, patients' characteristics at baseline, treatment, response, and survival. Baseline data were available with a 97% coverage in 4904 patients (median age 71 years, males 70 years, females 73 years; 72% were 65 years or older), and at 1-year follow up in 3558 patients with symptomatic disease (92% of patients initially reported). The age-adjusted incidence was 6.8 myeloma cases per 100,000 inhabi-ants per year. Among initially symptomatic patients (n= 3988), 77% had osteolytic lesions or compression fractures, 49% had anemia, 18% impaired kidney function, and 13% hypercalcemia. High-dose therapy with autologous stem cell transplantation was given to 77% of patients aged up to 66 years, and to 22% of patients aged 66-70 years. In the study period, 68% received bortezomib, thalidomide, and/or lenalidomide as part of the first-line treatment, rising from 31% in 2008 to 81% in 2014. In active myeloma, the median relative survival of patients aged 65 years or under was 7.7 years, and 3.4 years in patients aged 66 years and over. Patients diagnosed with myeloma in more recent years were associated with significantly higher rates of complete or very good partial remission (P<0.05), and with a significantly higher survival, with a Hazard Ratio (HR) of 0.84 (95% CI: 0.77-0.92; P<0.05). There was a small, but significant survival benefit in patients treated at university hospitals (HR 0.93; 95% CI: 0.87-0.99; P<0.05). We report here on a near complete 'real-world' population of myeloma patients during an 8-year period; a period in which newer drugs were implemented into standard practice. The overall incidence and median age were both higher than in most previous studies, indicating a more complete coverage of older patients. Myeloma survival in Sweden is comparable to other large registry studies, and responses and survival improved during the study period.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Burt, Richard K., et al.
(författare)
-
Effect of Nonmyeloablative Hematopoietic Stem Cell Transplantation vs Continued Disease-Modifying Therapy on Disease Progression in Patients With Relapsing-Remitting Multiple Sclerosis : A Randomized Clinical Trial
- 2019
-
Ingår i: Journal of the American Medical Association (JAMA). - : AMER MEDICAL ASSOC. - 0098-7484 .- 1538-3598. ; 321:2, s. 165-174
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- IMPORTANCE Hematopoietic stem cell transplantation (HSCT) represents a potentially useful approach to slow or prevent progressive disability in relapsing-remitting multiple sclerosis (MS).OBJECTIVE To compare the effect of nonmyeloablative HSCT vs disease-modifying therapy (DMT) on disease progression.DESIGN, SETTING, AND PARTICIPANTS Between September 20, 2005, and July 7, 2016, a total of 110 patients with relapsing-remitting MS, at least 2 relapses while receiving DMT in the prior year, and an Expanded Disability Status Scale (EDSS; score range, 0-10 [10 = worst neurologic disability]) score of 2.0 to 6.0 were randomized at 4 US, European, and South American centers. Final follow-up occurred in January 2018 and database lock in February 2018.INTERVENTIONS Patients were randomized to receive HSCT along with cyclophosphamide (200mg/kg) and antithymocyte globulin (6mg/kg) (n = 55) or DMT of higher efficacy or a different class than DMT taken during the previous year (n = 55).MAIN OUTCOMES AND MEASURES The primary end point was disease progression, defined as an EDSS score increase after at least 1 year of 1.0 point or more (minimal clinically important difference, 0.5) on 2 evaluations 6 months apart, with differences in time to progression estimated as hazard ratios. RESULTS Among 110 randomized patients (73 [66%] women; mean age, 36 [SD, 8.6] years), 103 remained in the trial, with 98 evaluated at 1 year and 23 evaluated yearly for 5 years (median follow-up, 2 years; mean, 2.8 years). Disease progression occurred in 3 patients in the HSCT group and 34 patients in the DMT group. Median time to progression could not be calculated in the HSCT group because of too few events; it was 24 months (interquartile range, 18-48 months) in the DMT group (hazard ratio, 0.07; 95% CI, 0.02-0.24; P < .001). During the first year, mean EDSS scores decreased (improved) from 3.38 to 2.36 in the HSCT group and increased (worsened) from 3.31 to 3.98 in the DMT group (between-group mean difference,-1.7; 95% CI,-2.03 to -1.29; P < .001). There were no deaths and no patients who received HSCT developed nonhematopoietic grade 4 toxicities (such as myocardial infarction, sepsis, or other disabling or potential life-threatening events).CONCLUSIONS AND RELEVANCE In this preliminary study of patients with relapsing-remitting MS, nonmyeloablative HSCT, compared with DMT, resulted in prolonged time to disease progression. Further research is needed to replicate these findings and to assess long-term outcomes and safety.
|
|
| 6. |
- Cesaro, Simone, et al.
(författare)
-
Second allogeneic stem cell transplant for aplastic anaemia : a retrospective study by the severe aplastic anaemia working party of the European society for blood and marrow transplantation
- 2015
-
Ingår i: British Journal of Haematology. - : Wiley. - 0007-1048 .- 1365-2141. ; 171:4, s. 606-614
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- We analysed the outcome of a second allogeneic haematopoietic stem cell transplant (alloHSCT) in 162 patients reported to the European Society for Blood and Marrow Transplantation between 1998 and 2009. Donor origin was a sibling in 110 and an unrelated donor in 52 transplants, respectively. The stem cell source was bone marrow in 31% and peripheral blood in 69% of transplants. The same donor as for the first alloHSCT was used in 81% of transplants whereas a change in the choice of stem cell source was reported in 56% of patients, mainly from bone marrow to peripheral blood. Neutrophil and platelet engraftment occurred in 85% and 72% of patients, after a median time of 15 and 17days, respectively. Grade II-IV acute graft-versus-host disease (GVHD) and chronic GVHD occurred in 21% and 37% of patients, respectively. Graft failure (GF) occurred in 42 patients (26%). After a median follow-up of 3.5years, the 5-year overall survival (OS) was 60.7%. In multivariate analysis, the only factor significantly associated with a better outcome was a Karnofsky/Lansky score 80 (higher OS). We conclude that a second alloHSCT is feasible rescue option for GF in SAA, with a successful outcome in 60% of cases.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Greco, Raffaella, et al.
(författare)
-
Autologous hematopoietic stem cell transplantation in neuromyelitis optica : A registry study of the EBMT Autoimmune Diseases Working Party
- 2015
-
Ingår i: Multiple Sclerosis Journal. - : SAGE Publications. - 1352-4585 .- 1477-0970. ; 21:2, s. 189-197
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- BACKGROUND:Neuromyelitis optica (NMO) is an inflammatory autoimmune disorder of the central nervous system, hallmarked by pathogenic anti-aquaporin 4 antibodies. NMO prognosis is worse compared with multiple sclerosis.OBJECTIVE:The European Group for Blood and Marrow Transplantation (EBMT) Autoimmune Diseases Working Party (ADWP) conducted a retrospective survey to analyze disease outcome following autologous stem cell transplantation (ASCT).METHODS:This retrospective multicenter study assessed the efficacy and safety of ASCT in 16 patients suffering from refractory NMO reported to the EBMT registry between 2001 and 2011.RESULTS:Fifteen patients were successfully mobilized with cyclophosphamide (Cy) and G-CSF, one with G-CSF alone. All patients received an unmanipulated autologous peripheral blood stem cell graft, after conditioning with BEAM plus anti-thymocyte globulin (ATG, n = 9 patients), thiotepa-Cy (n = 3) or Cy (200 mg/kg) plus ATG (n = 4). After a median follow-up of 47 months, three of 16 cases were progression and treatment free, while in the remaining 13 patients further treatments were administered for disability progression or relapse after ASCT. Altogether, relapse-free survival at three and five years was 31% and 10%, respectively, while progression-free survival remained 48% at three and five years.CONCLUSIONS:In these NMO patients, highly resistant to conventional treatment, ASCT allows for temporary control of the disease, despite a tendency to progress or relapse in the long term.
|
|
| 9. |
- Håkansson, Irene, et al.
(författare)
-
Successful autologous haematopoietic stem cell transplantation for refractory myasthenia gravis - a case report
- 2017
-
Ingår i: Neuromuscular Disorders. - : PERGAMON-ELSEVIER SCIENCE LTD. - 0960-8966 .- 1873-2364. ; 27:1, s. 90-93
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Myasthenia gravis (MG) is an autoimmune disease, with immune reactivity against the post-synaptic endplate of the neuromuscular junction. Apart from symptomatic treatment with choline esterase blockers, many patients also require immunomodulatory treatment. Despite existing treatment options, some patients are treatment refractory. We describe a patient with severe MG refractory to corticosteroids, four oral immunosuppressants, cyclophosphamide, rituximab and bortezomib who was treated with autologous haematopoietic stem cell transplantation. Two years after this, the patient has significantly improved in objective tests and in quality of life and leads an active life. Diplopia is her only remaining symptom and she is completely free of medication for MG. We believe that autologous haematopoietic stem cell transplantation can be an effective therapeutic option for carefully selected cases of severe, treatment refractory MG. (c) 2016 Elsevier B.V. All rights reserved.
|
|
| 10. |
- Jareteg, Cornelia, 1986, et al.
(författare)
-
Geometry Assurance Integrating Process Variation with Simulation of Spring-In for Composite Parts and Assemblies
- 2016
-
Ingår i: Journal of Computing and Information Science in Engineering. - : ASME International. - 1530-9827 .- 1944-7078. ; 16:3
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Copyright © 2016 by ASME.Geometrical variation and deviation in all the manufacturing processes affect the quality of the final product. Therefore, geometry assurance is an important tool in the design phase of a new product. In the automotive and aviation industries where the use of composite parts is increasing drastically, new tools within variation simulations are needed. Composite parts tend to deviate more from nominal specification compared to metal parts. Methods to simulate the manufacturing process of composites have been developed before. In this paper, we present how to combine the process variation simulation of composites with traditional variation simulations. The proposed method is demonstrated on a real complex subassembly, representing part of an aircraft wing-box. Since traditional variation simulation methods are not able to capture the spring-in and the special deviation behavior of composites, the proposed method adds a new feature and reliability to the geometry assurance process of composite assemblies.
|
|
