| 1. |
- Boholm, Max, 1982, et al.
(författare)
-
Dis-Ag-reement: the construction and negotiation of risk in the Swedish controversy over antibacterial silver
- 2015
-
Ingår i: Journal of Risk Research. - : Informa UK Limited. - 1366-9877 .- 1466-4461. ; 18:1, s. 93-110
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- What constitutes a potentially hazardous object is often debated. This article analyses the polemic construction and negotiation of risk in the Swedish controversy over the use of antibacterial silver in health care and consumer products. This debate engages the media, government agencies, parliament and government, non-governmental organizations and companies. Texts and websites from these actors were studied using content analysis. Antibacterial silver is construed by some actors as a risk object with harmful effects on a series of objects at risk: the environment, public health, organisms and sewage treatment. In contrast, other actors deny that antibacterial silver is a risk object, instead construing it as mitigating risk. In such a schema, antibacterial silver is conceived of as managing the risk objects of bacteria and micro-organisms, in turn managing the risk objects of infection, bad smell and washing, and in turn helping the environment and public health (objects at risk). The structure of the debate suggests two basic modes of risk communication. First, antibacterial silver is construed as a risk object, endangering a variety of objects at risk, such as organisms, public health, the environment and sewage treatment. Second, this association between antibacterial silver and objects at risk is obstructed, by denying that antibacterial silver is a risk object or by associating silver with the benefit of mitigating risk.
|
|
| 2. |
- Boholm, Åsa, 1953, et al.
(författare)
-
The role of valuation practices for risk identification
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This report uses a relational theory of risk within which risk is understood as a relationship between a risk object and an object at risk where the risk object threatens the value embedded in the object at risk. A case study of risk management in railway planning examined through a relational understanding of risk demonstrates how riskwork is conditioned by what is valued, how, and by whom. The report argues that riskwork originates in the versatile valuation practices that take place in organizations. Furthermore, it suggests that bringing such valuation practices under critical scrutiny opens up the possibility for a reflexive approach to risk management. Such a reflexive approach would take into account how risk identification is embedded in a particular organizational order.
|
|
| 3. |
- Corvellec, Hervé, 1961, et al.
(författare)
-
Acting on distances: A topology of accounting inscriptions
- 2018
-
Ingår i: Accounting, Organizations and Society. - : Elsevier BV. - 0361-3682 .- 1873-6289. ; 67:May, s. 56-65
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Following on the reiterated claim that accounting inscriptions make action at a distance possible, we draw on post-mathematical topology to explain that this distance work is dependent on inscriptions acting on distances. By adopting a relational understanding of space, we show that accounting inscriptions by themselves create the distances across which they operate. Our case study uses pay-as-youthrow solid waste-collection invoices in a new waste-collection program aimed at increasing the sustainability of waste management. By displaying weight and cost side by side, these invoices conduct topological operations that dissolve, create, and redefine the distance between people and their waste, between the economy and the environment, and between the city and its residents. The ability of these operations to mobilize a sense of environmental responsibility, enroll residents in the city's plans for sustainability, and translate political ambitions into individual behavior demonstrates that the performativity of accounting inscriptions resides in the efficacy of their distance work.v
|
|
| 4. |
- Corvellec, Hervé, 1961, et al.
(författare)
-
Avfallsförebyggande handlar om effektiv produktion och genomtänkt konsumtion – inte om avfall. Sju lärdomar från forskningsprojektet från avfallshantering till avfallsförebyggande
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna rapport sammanfattar de viktigaste lärdomarna från forskningsprojektet ”Från avfallshantering till avfallsförebyggande”. I forskningsprojektet har forskare från Lunds universitet och Göteborgs universitet, men också Umeå Universitet och Kungliga Tekniska Högskolan, studerat avfallsförebyggande. Syftet med projektet har varit att identifiera och förklara svårigheterna med att förverkliga de avfallsförebyggandepolitiska målen. Forskarna har närmat sig projektets syfte genom innehållsanalys av avfallsplaner, kvantitativa och kvalitativa studier av avfallsförebyggande- initiativ, teoretisk kritik av stadsplanering, och kartläggning av hinder för avfallsförebyggande. Projektet har bedrivits i tät samverkan med kommuner, kommunala avfallsbolag, myndigheter, sociala rörelser och företag. Det har finansierats av forskningsrådet Formas (Dnr 259-2013-210). För den som vill veta mer finns källor refererade löpande i texten och redovisat i referenslistan i slutet av rapporten. Det går även bra att kontakta respektive forskare. Under Interna referenser redovisas de vetenskapliga artiklar, konferensbidrag, seminarier, uppsatser, reportage, debattartiklar, och nya forskningsprojekt som forskningsprojektet har lett till. På projektets webbplats www.ism.lu.se/mtp redogörs i detalj för projektet, till exempel de workshopar som har organiserats inom projektets ram.
|
|
| 5. |
- Corvellec, Hervé, 1961, et al.
(författare)
-
Barbara Czarniawska. Organizational change: Fashions, Institutions and Translations
- 2017
-
Ingår i: Szabla, David B., Pasmore, William A., Barnes, Mary A., & Gipson, Asha N. (eds.) The Palgrave Handbook of Organizational Change Thinkers. - Cham : Springer International Publishing. - 9783319498201
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- Combining neo-institutionalism, actor network theory, and Gabriel Tarde’s sociology, Czarniawska considers the key driver of organizational change to be imitation but an imitation that rests on translation. Organizations emulate one another by translating fashionable ideas according to their understanding, traditions, needs, and means. As translation in this tradition always entails a transformation of the translated idea or object, unexpected consequences will be expected. She does not consider these consequences to be necessarily negative; however, because if stabilized and institutionalized, unintended change can turn out to be as positive as planned change. A further strength of Czarniawska’s is her ability to provide methodological tools that follow the translation processes for change: organizational ethnographies, narrative methodology, and shadowing.
|
|
| 6. |
- Corvellec, Hervé, 1961
(författare)
-
New directions for management and organization studies on waste
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This article presents a research agenda about waste management from the perspective of management and organization studies. The agenda suggests that scholars should draw upon research on waste governance, lean management, the circular economy, and sustainable consumption. It also suggests, in a crossdisciplinary spirit, that scholars should heed research on waste within other social sciences and the humanities.
|
|
| 7. |
- Corvellec, Hervé, 1961, et al.
(författare)
-
Synen på avfall måste förändras för att få bukt med sopberget
- 2018
-
Ingår i: Dagens samhälle. - 1652-6511. ; 2018:40
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Om sopberget ska minska krävs nytänk. Lär barn att konsumera mindre. Ta dem inte på studiebesök på avfallsanläggningar, utan gå till köpcentrum och reflektera över framtidens avfall. Över huvud taget bör kommuner agera mer kraftfullt i förebyggandet, skriver professorer. Avfallsförebyggande har funnits på EU-agendan sedan 1975 och är ett prioriterat mål. Allt för lite har hänt, vår avfallsproduktion är fortsatt hög och ökande. En förklaring är att fokus ligger på hushållsavfall. Vi vet på några kilon när hur mycket avfall ett svenskt hushåll producerar, och alla vet vad de ska göra med en burk eller ett sugrör. De stora avfallsströmmarna däremot, verksamhetsavfall och gruvavfall, faller utanför avfallsförebyggandepolicyn trots att de står för 5-20 gånger mer avfall. Liksom hushållens avfall i vatten och avlopp, samt kärnkraftsavfall och koldioxid. En och annan mygga men ingen kamel, är en sammanfattning. Så länge en avfallsförebyggande policy inte utgår från en helhetssyn på avfall är den dömd att misslyckas. Avfallsförebyggandepolicyn, det vill säga att frikoppla avfallsproduktion från tillväxt, bygger på två huvudprinciper: att lära hushållen att minska sitt avfall och att marknadskrafter skapar incitament för en minskning av avfall från industri och handel. Båda principerna är svagt underbyggda. Hushållen har visat sig vara benägna att sortera sina sopor, men inte mer. Industrin och handeln hanterar sitt avfall utifrån den enkla kalkylen att välja det billigaste av två alternativ: att förebygga uppkomsten av avfall, eller att producera avfall och låta någon ta hand om det mot betalning. Avfallstjänster är billiga, alltså väljs det alternativet. Dessutom missar policyn att industrin och handeln när de pratar avfall avser det som uppstår inom de egna processerna, inte det avfall som uppstår efter att konsumenterna använt deras tjänster och produkter. Det saknas incitament för producenterna att minska post-konsumtionsavfallet. Tvärtom är det mycket lönsamt att förpacka produkter i omfattande skyddande förpackningar eller att tillverka produkter med kort livslängd - rentav med inbyggda livstidsbegränsande egenskaper, kallat planerad obsolescens. Ansvaret, och kostnaden, för avfall överförs från led till led vilket gör att möjligheten till helhetssyn under produkternas och tjänsternas livscykel faller utanför marknadslogiken. På sin höjd blir det en minskning i varje led, inte en minskning av de totala avfallsmängderna. Medan politikernas blickar har riktats på att få konsumenterna att konsumera mer begagnat, hyra när det går, reparera det som ännu går att laga och framför allt återvinna, saknas incitament för att utveckla ett utbud av avfallssnåla produkter och tjänster. En minskning av avfallsmängderna utelämnas till företagens goda vilja att utveckla avfallssnåla produkter även när det inte är lönsamt, vilket går emot all företagslogik. Vad kan göras åt saken? Mycket! • Gör avfallsproduktion mindre legitim och mer synlig så att den uppfattas som ett miljöoch resursproblem. • Gör avfallshantering dyrare så att det lönar sig att leta efter förebyggande lösningar. • Gör avfallsproduktion mer moraliskt laddat så att alla inser sitt ansvar för att avfallet inte hamnar i haven och luften när vi eldar vårt avfall i kraftvärmeverk - då kallat grön energi, en av avfallspolitikens mest hycklande eufemismer. Konsumenterna måste förstå avfall som resultatet av en lång kedja av produktion och konsumtion. Producenterna behöver göras ansvariga för det avfall som deras produkter genererar. Distributörerna behöver leta efter alternativ till förpackningar som visserligen löser deras logistikproblem men skapar berg av engångsförpackningar, som i bästa fall återvinns. Den cirkulära ekonomin lanseras som lösningen och vägen till en hållbar ekonomisk tillväxt, ett slags positivt alternativ till hållbar utveckling. Under parollen att utveckla industriella lösningar som efterliknar biologiska kretslopp har cirkulär ekonomi framställts som ett sätt att inte låta material förlora i värde, på sikt eliminera avfall och till och med vara återskapande. I valet mellan ekologi och ekonomi väljer den cirkulära ekonomin tveklöst den senare, även om den gärna åberopar den förra. Återigen hänger utvecklingen huvudsakligen på näringslivets goda vilja och framför allt intresse av att utveckla cirkulära affärsmodeller. I praktiken lär endast de cirkulära lösningar som visar sig vara lönsamma se ljuset. Dessutom saknar den cirkulära ekonomin svar på frågor om vad som kommer att hända med material som inte klarar mer än några varvs kretsande, som papper, plast eller bomull; med material som kombineras på ett sådant sätt att de får allt sämre tekniska egenskaper; med material som sprids på ett så förfinat sätt att det är mycket svårt att återsamla det, eller omöjliggör reparation. Det finns mer att göra, om vi återvänder till avfallsförebyggandet, dess politik och lösningar. Ett fel med den är dess namn. Avfallsförebyggande handlar inte om avfall. Det handlar om att driva en systematisk förändring av produktion, distribution och konsumtion. Precis som förebyggande tandvård inte handlar om att laga tänder. Men i kommunerna organiseras avfallsförebyggandet ofta som om det handlar om avfall. Vi behöver lära våra barn (och oss) att konsumera mindre och annorlunda. I stället för att låta dem göra studiebesök på avfallsanläggningar och se hur avfall hanteras borde besöken göras på köpcentrum, där man säljer framtidens avfall. Vi borde lära mer från aktivister som reparerar, uppmuntra avfallssnålhet i praktik - glöm inte att sortering startades av 1960-talets hippies, då i samhällets utkanter, nu i högsta grad normaliserat. Vi måste ändra vår inställning till avfall så att det förknippas med skam snarare än med lyx och det goda livet. Rådighet är ett passande ord i det kommunala sammanhanget. För hur kan avfallsförebyggande, som är högst i avfallshierarkin och alltså det mest prioriterade, år efter år hindras av att inte kunna finansieras av avfallstaxan? Trots att avfallsförebyggande är det högsta steget i avfallshierarkin tilldelas det mycket små budgetmedel. Kommunerna måste ges rådighet över förebyggandet, kunna satsa resurser på det och börja agera mycket mer kraftfullt. Politiska beslut som direkt minskar avfallet är också välkomna, och bör i högre grad riktas mot organisationer som är mycket starkare än individer. För att bekämpa plastavfallsberget räcker det inte med att konsumenter lär sig att återvinna sina PET-flaskor. Det som krävs är ett stopp av produktion och distribution av plastvatten för konsumenter som har tillgång till drickbart kranvatten; det kan politiska beslut och organiserad handling driva igenom. Till syvende och sist handlar avfallsförebyggande om att ställa sig frågan: Är det värt avfallet - för mig, för oss och för kommande generationer? Det korta svaret är nej, det är inte värt avfallet. Då återstår att utgå från ett helhetsperspektiv, från råvaruutvinning, via produktion och konsumtion till post-konsumtion, och förebygga avfall utifrån hela kedjan. Låt oss sila både kameler och myggor. "»För att bekämpa plastavfallsberget räcker det inte med att konsumenter lär sig att återvinna sina PET-flaskor.«"
|
|
| 8. |
- Corvellec, Hervé, 1961, et al.
(författare)
-
Tre av fyra jobbar med förebyggande
- 2016
-
Ingår i: Avfall och Miljö. - 0284-1827. ; 29:1
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- 73 procent av svenska kommuner jobbar för att minska mängden av- fall, enligt siffror från Boverket. Det finns många goda exempel men mer systematiskt arbete krävs, menar tre forskare som analyserat enkäten
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Corvellec, Hervé, 1961, et al.
(författare)
-
Waste prevention action nets
- 2015
-
Ingår i: Ekström, Karin (red.) Waste management and sustainable consumption. Reflections on consumer waste. London: Routledge.. - London : Routledge. - 9781138797260 ; , s. 88-101
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
