| 1. |
- Andersson, Jan, et al.
(författare)
-
Biologisk recipientkontroll vid Oskarshamns kärnkraftverk : årsrapport för 2011
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Effekter på det akvatiska ekosystemet av kylvattenanvändning vid kärnkraftverket vid Simpevarp utanför Oskarshamn vid östersjökusten övervakas inom ramen av ett långsiktigt kontrollprogram. Programmet omfattar provfisken med nät och ryssjor inom en påverkansgradient och i ett opåverkat referensområde. Vidare övervakas långsiktig utveckling av bottenfauna och makrovegetation i områden med olika kylvattenpåverkan samt hur mycket fisk som förloras vid kraftverkets rening av inkommande kylvatten och insamling av fångstdata för att bedöma effekter på det lokala yrkesfisket. Det utgående kylvattnet är normalt 10–12 ?C varmare än det inkommande. I de inre delarna av recipienten Hamnefjärden uppmättes en övertemperatur av 4–6 ?C under april–november 2011 i förhållande till referensområden av liknade karaktär och det utgående vattnet översteg tidvis 30 ?C under högsommaren. Fiskförlusterna i kraftverkets silstationer dominerades av strömming och effekterna på berörda bestånd bedöms vara små. Lokala effekter kan dock inte uteslutas. Abborre, mört och björkna dominerade provfiskefångsterna i Hamnefjärden och omgivande skärgård. Fångsterna av abborre uppvisar en på lång sikt positiv utveckling både i det mest kylvattenpåverkade området och i omgivande skärgård, samtidigt som fångsterna av mört har minskat både i Simpevarp och i referensområdet. Abborrarna i simpevarpsområdet var dock betydligt yngre än de i referensområdet, vilket möjligen kan förklaras av en snabbare tillväxt. Störningar på fiskars könsorgan har tidigare observerats i relativt stor omfattning i Hamnefjärden, men var ovanliga hos de abborrar och mörtar som analyserades under 2011. Förekomsten av årsyngel av abborre i Hamnefjärden har inte förändrats över tid. Ynglenas storlek uppvisar dock en positiv utveckling, såväl i Hamnefjärden som i ett närliggande referensområde. Vare sig fångsten av gulål vid provfiske med ryssjor i Hamnefjärden eller ålfångstens storlekssammansättning har förändrats sedan fiskena inleddes under 1980-talet. Förekomsten av simblåseparasiter hos gulål har legat på en stabil nivå av 50–60% sedan parasiten etablerades i Hamnefjärden i slutet av 1980-talet. Fiske med kustöversiktsnät under våren i havsbandet utanför kraftverket syftar till att studera effekter på strömming och andra marina arter som oftast förekommer rikligast vid låga vattentemperaturer. Efter fler års betydande störningar från sälar förändrades metodiken inför 2011. De ytsatta näten ersattes av bottensatta och antalet stationer utökades. Fångsten av dominanterna strömming, rötsimpa och torsk uppvisar stora svängningar sedan detta provfiske inleddes i början av 1970-talet. Endast torsken uppvisar dock en på lång sikt negativ utveckling, som sannolikt kan kopplas till den storskaliga utvecklingen för torsken i östersjön. Yrkesfisket efter blankål med ålflytgarn begränsades från och med 2009 till 90 dagar genom nationella regleringar. Från och med 2009 insamlas endast data från Marsö. Utvecklingen över en längre tidsperiod är negativ, samtidigt som fångsterna i referensområdet uppvisade en positiv trend fram till att det upphörde i sin dåvarande utformning efter 2001. Den observerade nedgången för fångsten per fiskeansträngning överensstämmer dock i stort med den generella utvecklingen på ostkusten. En starkt positiv utveckling av både art- och individantal hos bottenfaunan på grundare lokaler finns i både Simpevarp och referensområdet under perioden 1962–2011. Artrikedomen har utvecklats positivt även på de djupare lokalerna, men trender saknas där hos abundansen. Den till östersjön introducerade havsborstmasken Marenzelleria sp. har haft en stark populationsutveckling i båda områdena under senare år och var en av de dominerande arterna även under 2011. Utvecklingen bedöms till största delen spegla storskaliga förändringar av östersjöns ekosystem. De hårda bottnarnas algsamhällen övervakas på tre lokaler i kraftverkets närhet. Växtsamhällena bedöms ha en god ekologisk status och studerade lokaler tillhör de rikaste i regionen. Den ytnära blåstångens täckningsgrad hade dock minskat på alla tre lokalerna, sannolikt beroende på nötning från is. På de två stationerna söder om utsläppet hade tången ökat sin djuputbredning. Täckningsgraden av fintrådiga grönalger ökade ytnära under det senaste decenniet, medan täckningen av rödalger på 5–6 m djup minskade under senare år.; -- Potential ecosystem effects caused by the effluent cooling water from the Simpevarp nuclear power plant, close to Oskarshamn on the Swedish coast of the Baltic Proper, are monitored in yearly surveys using gillnets and fyke nets. Fishing is undertaken at several sites in a coastal gradient starting at the location of the emitted cooling water, and in a reference area 100 km north of the recipient. Soft bottom macro fauna and macro vegetation are monitored both in the gradient and in the reference area. Fish mortality due to entrapment in the cooling water system and commercial landings are monitored to assess the effects on the local fishery. The water used for cooling is normally heated by 10–12 ?C when passing through the power plant. In sheltered parts of the recipient bay of Hamnefjärden, the surface water was 4–6 ?C warmer in April–November 2011 than in the reference area comparable reference areas and the emitted water occasionally exceeded 30 ?C in the summer. Fish losses in the cooling water rinsing system were dominated by Baltic herring. Effects on abundances at the population level are estimated to be small, but local effects cannot be ruled out. Perch (Perca fluviatilis), roach (Rutilus rutilus) and silver bream (Blicca bjoerkna) dominated the catches in the surveys with gillnets in Hamnefjärden, as well as in the archipelago surrounding the power plant. Perch abundances increased in these areas. Catches of roach decreased close to the power plant, but also in the reference area. Perch in the gillnet catches were younger and grew faster close to the power plant than in the reference area. Abnormal gonads, previously observed at high frequencies in perch and roach in Hamnefjärden, were rare in the 2011 sampling. The abundance of young of the year perch in the recipient did not change over time. The size of the perch fry however, increased in Hamnefjärden, as well as in the local reference area. The catch and size structure of yellow eel (Anguilla anguilla) did not change over time in the recipient since the 1980s. The prevalence of swim bladder parasites (Anguillicoloides sp.) has been 50–60% since the parasite was established in Hamnefjärden in the late 1980's. Gillnet surveys are performed in the spring on the open coast at the power plant to study effects on Baltic herring and other marine species, normally appearing at low water temperatures. Problems due to an increasing population of grey seals forced a change in fishing methodology in 2011, and the pelagic nets were replaced with a series of demersal nets. The abundances of the long term dominants Baltic herring (Clupea harengus), sea scorpions (Myoxocephalus scorpius) and cod (Gadus morhua) have shown large periodic variations since the survey was established in the early 1970's. Cod alone has shown a long term decrease, probably reflecting the general situation in the Baltic Sea. Silver eel (Anguilla anguilla) catches decreased in the local fishery, but increased in the reference area until silver eel fishing stopped in this area in 2001. The long term development is however believed to reflect the general trends of eel in the Baltic region. Abundance and species richness in soft bottom macro fauna increased strongly in shallow sites between 1962–2011, in Simpevarp as well as in the reference area. The number of species increased also on deeper sites, but the total abundance did not change significantly. The abundance of the introduced polychaete Marenzelleria sp. increased rapidly in recent years and is now among the dominants in both areas. The trend is reflective of the general changes in the Baltic Sea. Vegetation on hard bottoms is monitored on three sites in the coastal gradient of cooling water. The algal communities are considered to have good ecological status and the studied sites are among the richest in the region. The Fucus vesiculosus cover decreased however, in recent years due to the wearing of ice. Fucus increased its distribution in deeper parts in two sites south of the power plant. The cover of filamentous green algae increased over the last decade and the cover of red algae in 5–6 m depth decreased in recent years
|
|
| 2. |
- Andersson, Jan, et al.
(författare)
-
Biologisk recipientkontroll vid Oskarshamns kärnkraftverk : årsrapport för 2012
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sammanfattning Effekter på det akvatiska ekosystemet av kylvattenanvändning vid Oskarshamnsverket vid östersjökusten övervakas inom ramen av ett långsiktigt kontrollprogram. Programmet omfattar provfisken med nät och ryssjor inom en påverkansgradient och i ett av kylvatten opåverkat referensområde. Vidare övervakas långsiktig utveckling av bottenfauna och makrovegetation i områden med olika kylvattenpåverkan samt hur mycket fisk som förloras vid kraftverkets rening av inkommande kylvatten. Fångstdata samlas dessutom in för bedömning av de eventuella effekter kylvattenutsläppet har på det lokala yrkesfisket. Det utgående kylvattnet är normalt 10-12 °C varmare än det inkommande. Reaktor O2 hade dock en genomsnittlig temperaturhöjning på drygt 13 °C under 2012. Utebliven drift på reaktor O1 i kombination med ett kallare intagsvatten till O2 gav dock totalt sett ett kallare utgående vatten än tidigare. I de inre delarna av recipienten Hamnefjärden uppmättes en övertemperatur av 3-5 °C under april-november 2012 i förhållande till referensområden av liknade karaktär, vilket var något lägre än tidigare år. Det utgående vattnet från O2 översteg 30 °C under en knapp vecka i augusti. En övergång till kylning med djupvatten påbörjades under hösten 2011 inför den effekthöjning av reaktorerna O1 och O2 som är planerad till 2015. Syftet är att få ett kallare kylvatten samt att motverka höga utsläppstemperaturer. Skiftet till djupvattenkylning sammanföll med minskad utslagning av strömming och småfisk i kylvattenintagen. Abborre och ål förekom dock som tidigare år. Effekterna på berörda bestånd bedöms vara små, men en negativ påverkan på fisket i närområdet kan inte uteslutas. Abborre, björkna och mört dominerade provfiskefångsterna i Hamnefjärden och omgivande skärgård. Fångsterna av abborre uppvisar en på lång sikt positiv utveckling, både i det mest kylvattenpåverkade området och i omgivande skärgård, samtidigt som fångsterna av mört har minskat både i Simpevarp och på den inre lokalen i referensområdet. Abborrarna vid Simpevarp tenderar att vara yngre än i referensområdet. Störningar på fiskars könsorgan har tidigare observerats i relativt stor omfattning i Hamnefjärden, men var i princip obefintliga hos de abborrar och mörtar som Aqua reports 2013:4 analyserades under 2011-2012. Mycket små fångster av årsyngel av abborre i Hamnefjärden under 2012 bidrog till en långsiktigt negativ trend. Ynglen har dock blivit större i båda Hamnefjärden och referensområdet Getbergsfjärden. Fångsten av gulål vid provfiske med ryssjor i Hamnefjärden var förhållandevis låg 2012, men fångstens storlek och sammansättning har inte förändrats signifikant sedan 1980-talet. Förekomsten av simblåseparasiter hos gulål har legat på en stabil nivå av 50-60% sedan parasiten etablerades i Hamnefjärden i slutet av 1980-talet. Fiske med kustöversiktsnät under våren i havsbandet utanför kraftverket syftar till att studera effekter på strömming och andra marina arter som oftast förekommer rikligast vid låga vattentemperaturer. Trots störningar av säl ses en positiv utveckling för strömming. Torsk har förekommit mycket sparsamt sedan slutet av 1980-talet och stora långsiktiga variationer har observerats hos andra arter. Yrkesfiskets fångster av blankål i referensområdet uppvisade en positiv trend fram till att det 2001 upphörde i sin dåvarande utformning. Samtidigt finns en negativ utveckling i fisket efter blankål i Simpevarps närområde. Den observerade nedgången för fångsten per fiskeansträngning överensstämmer dock i stort med den generella utvecklingen på ostkusten. En starkt positiv utveckling av både art- och individantal hos bottenfaunan på grundare lokaler finns i både Simpevarp och referensområdet under perioden 1962-2012. På de grunda lokalerna dominerade blåmussla och Östersjömussla under 2012, följda av den till Östersjön introducerade havsborstmasken Marenzelleria sp. Artrikedomen har utvecklats positivt även på de djupare lokalerna. För dessa lokaler finns dock inga trender med avseende på individtäthet. De hårda bottnarnas algsamhällen övervakas på tre lokaler i kraftverkets närhet. Växtsamhällena bedöms ha en god ekologisk status och studerade lokaler tillhör de rikaste i regionen. Förekomsten av fintrådiga alger har dock ökat under 2000-talet, både i Simpevarp och i regionen som helhet.
|
|
| 3. |
- Andersson, Jan, et al.
(författare)
-
Biologisk recipientkontroll vid Oskarshamns kärnkraftverk : årsrapport för 2013
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Effekter på det akvatiska ekosystemet av kylvattenanvändning vid Oskarshamnsverket på östersjökusten övervakas inom ramen av ett långsiktigt kontrollprogram. Programmet omfattar provfisken med nät och ryssjor inom en påverkansgradient och i ett av kylvatten opåverkat referensområde. Vidare övervakas långsiktig utveckling av bottenfauna och makrovegetation i områden med olika kylvattenpåverkan samt omfattningen av fiskförluster vid kraftverkets rening av inkommande kylvatten. Fångstdata samlas dessutom in för bedömning av de eventuella effekter kylvattenutsläppet har på det lokala yrkesfisket. Det utgående kylvattnet är normalt 10–12 °C varmare än det inkommande. Det utgående vattnet från O3 översteg 25 °C under sammanlagt 28 dagar 2013, vilket var ovanligt mycket. Utebliven drift större delen av året vid reaktor O2 i kombination med ett kallare vatten från djupintag till O1 gav dock totalt sett ett kallare utgående vatten än tidigare. I de inre delarna av recipienten Hamnefjärden uppmättes förhöjda temperaturer mellan 0,6 och 3 °C under april–november i förhållande till referensområden av liknade karaktär, vilket var lägre än tidigare år. En övergång till kylning med djupvatten påbörjades under hösten 2011, inför den effekthöjning av O2 som är planerad till 2015. Syftet är att få ett kallare kylvatten samt att motverka höga utsläppstemperaturer. Efter skiftet till djupvattenkylning på O2 minskade utslagningen av strömming och småfisk i kylvattenintagets silstation. O1 gick över till djupvatten först i slutet av juni 2013 och innan denna omläggning noterades en riklig förekomst av främst storspigg. Efter övergången var förlusterna av både spigg och större fiskar små. Förlusterna av större fiskar vid O2 var i paritet med tidigare år. Effekterna av fiskförluster i silstationerna bedöms vara små, men en negativ påverkan på fisket i närområdet kan inte uteslutas. Aqua reports 2014:4 I nätprovfisket i Hamnefjärden ökade den totala fiskfångsten jämfört med tidigare år, med en dominans av abborre, björkna, mört och sarv. Fångsterna av abborre och sarv uppvisade en på lång sikt positiv utveckling, både i det mest kylvattenpåverkade området, men även i provfisket i den omgivande skärgården. Fångsten av mört och sarv uppvisade en negativ utveckling på en lokal i referensområdet. På den yttre lokalen i referensen gjordes fortsatt goda fångster av abborre, men ingen trend kunde ses. Abborrarna i Simpevarp tenderade att vara yngre än i referensområdet. Störningar på fiskars könsorgan har tidigare observerats i relativt stor omfattning i Hamnefjärden, men har varit ovanliga eller obefintliga under senare år. Störningsfrekvensen var 2,5 procent i Hamnefjärden 2013 och störningar saknades i referensområdet. Hos mört noterades inga missbildningar i något av områdena. Små fångster av årsyngel av abborre i Hamnefjärden under både 2012 och 2013 bidrog till en långsiktigt negativ trend. Ynglens medellängd i Hamnefjärden och referensområdet Getbergsfjärden skilde sig inte från varandra 2013 och har ökat över tiden i båda områdena. Fångsten av gulål vid provfiske med ryssjor i Hamnefjärden var förhållandevis låg även 2013, men en signifikant ökning av andelen mindre ålar kan ses sedan år 2000. Förekomsten av simblåseparasiter hos gulål har legat på en stabil nivå av 50–60 procent sedan parasiten etablerades i Hamnefjärden i slutet av 1980-talet. Fiske med kustöversiktsnät under våren i havsbandet utanför kraftverket syftar till att studera effekter på strömming och andra marina arter som oftast förekommer rikligast vid relativt låga vattentemperaturer. Störningar av gråsäl förekom i 25 procent av fiskeansträngningarna. De senare årens observerade positiva utveckling för strömming fortsatte inte 2013, troligtvis beroende på alltför låga vattentemperaturer. Förändringar i fångsterna av de övriga vanliga arterna torsk, rötsimpa, skrubbskädda och tånglake var måttliga. Aqua reports 2014:4 Yrkesfiskets fångster av blankål i referensområdet uppvisade en positiv trend från 1972 fram till att det 2001 upphörde i sin dåvarande utformning. Under samma period skedde en negativ utveckling i fisket efter blankål i Simpevarps närområde. Sedan bottenåret 1996 har dock en positiv utveckling observerats i Simpevarp, vilken kvarstår efter de relativt goda fångsterna 2013. En positiv utveckling av artantalet hos bottenfaunan finns i både Simpevarp och referensområdet under perioden 1962–2013. I synnerhet gäller detta de grunda lokalerna, där även individtätheten visar en stigande trend. På den grunda lokalen i Simpevarp och den djupa i referensområdet var den till Östersjön introducerade havsborstmasken Marenzelleria sp. den art som förekom i störst antal. På de övriga var östersjömussla (Macoma balthica) dominerande. De hårda bottnarnas algsamhällen övervakas på tre lokaler i kraftverkets närhet. Sammanvägt för de tre stationerna ökade täckningen av fintrådiga alger 2013, medan både täckning och utbredning av tång minskade något jämfört med 2012. Algsamhällena bedöms ha en god ekologisk status och studerade lokaler tillhör de rikaste i regionen.
|
|
| 4. |
- Bergek, Sara, et al.
(författare)
-
From individuals to populations : Impacts of environmental pollution on natural eelpout populations
- 2012
-
Ingår i: Ecotoxicology and Environmental Safety. - : Elsevier BV. - 0147-6513 .- 1090-2414. ; 79, s. 1-12
-
Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract
- Investigating how individuals are affected by environmental pollution is relatively straightforward, for example through conducting field studies or laboratory toxicity tests. Exploring such effects at a population level is considerably more difficult. Nonetheless, the exploration of population-level effects is important as the outcomes may differ from those seen at the individual level. Eelpout (Zoarces viviparus L) have been used for several years as a bioindicator for hazard substances in both the field and laboratory tests, and individual effects on reproduction have been reported. However, the influence of these effects at the population level remained unexplored. In this study, four Leslie matrix models were parameterized using data from non-polluted eelpout populations (Skagerrak, Baltic Proper, Gulf of Bothnia and Gulf of Finland). The four sites represent an environmental gradient in salinity. Furthermore, life-history data revealed differences between the sites with growth rate, fecundity, age at maturity and longevity being the most significant. The effect of pollution on natural eelpout populations was then simulated by combining the outputs from the Leslie matrices with data from laboratory and field studies exploring reproductive impairment in contaminated environments. Our results show that despite differences in life-history characteristics between sites, survival of early life stages (i.e. larvae and zero-year-old fish) was the most important factor affecting population growth and persistence for all sites. The range of change in survival of larvae necessary to change population dynamics (i.e. growth) and persistence is well within the range documented in recipient and experimental studies of chemicals and industrial waste waters. Overall, larval malformation resulting from environmental pollution can have large effects on natural populations, leading to population losses and possibly even extinction. This study hereby contributes valuable knowledge by extending individual-level effects of environmental contaminants to the population level. (C) 2012 Elsevier Inc. All rights reserved.
|
|
| 5. |
- Bergek, Sara, et al.
(författare)
-
Panmixia in Zoarces viviparus: implications for environmental monitoring studies
- 2012
-
Ingår i: Journal of Fish Biology. - : Wiley. - 0022-1112 .- 1095-8649. ; 80, s. 2302-2316
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- In this study, the genetic population structure of the eelpout Zoarces viviparus was investigated by using microsatellites. Samples were collected at 10 sites in the Baltic Sea, covering a distance of c. 90 km. Ten newly developed microsatellite loci were used to infer the population structure. No global spatial genetic differentiation was found (global F-ST = 0.0001; D-est = -0.0003), indicating strong gene flow at this scale, nor any clear pattern of isolation by distance. The results suggest that gene flow among the studied populations of Z. viviparus is stronger than usually thought, which might be caused by environmental homogeneity. This is important for planning and evaluating monitoring activities in this species and for the interpretation of ecotoxicological studies. Strong migration might lead to wrong conclusions concerning the pollution in a given area. Therefore, reference stations should be placed at a larger distance than presently practiced.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Franzén, Fredrik, et al.
(författare)
-
Biologisk recipientkontroll vid Oskarshamns kärnkraftverk : årsrapport för 2014
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Effekter på det akvatiska ekosystemet av kylvattenanvändning vid Oskarshamnsverket på östersjökusten övervakas inom ramen av ett långsiktigt kontrollprogram. Programmet omfattar provfisken med nät och ryssjor inom en påverkansgradient och i ett av kylvatten opåverkat referensområde. Vidare övervakas långsiktig utveckling av bottenfauna och makrovegetation i områden med olika kylvattenpåverkan samt omfattningen av fiskförluster vid kraftverkets rening av inkommande kylvatten. Fångstdata samlas dessutom in för bedömning av de eventuella effekter kylvattenutsläppet har på det lokala yrkesfisket. Årsrapporten redovisar i första hand data utan vidare analys av effekter av kraftverkets påverkan på vattenmiljö och fiske. Sådana analyser görs vid fördjupande utvärderingar med ungefär fem års mellanrum och då effekter tas upp i texten i denna rapport har dessa uppgifter i de flesta fall hämtats från dessa utvärderingar. Det utgående kylvattnet från O1 och O3 var 9-10 °C varmare än det inkommande under 2014. O2 stod stilla hela året. Det utgående vattnet från O3 översteg 25 °C under sammanlagt 50 dygn 2014, vilket var ovanligt mycket. Utebliven drift vid reaktor O2 i kombination med ett kallare vatten från djupintag till O1 gav dock totalt sett ett kallare utgående vatten än tidigare. Skillnaden i vattentemperatur mellan Hamnefjärden och referensområden av liknade karaktär var dock något större än tidigare år. Detta förklaras av en varm sommar med rekordhöga temperaturer på det intagna djupvattnet samt att djupvattnet under tiden november till februari är varmare än det tidigare använda ytvattnet. En övergång till kylning med djupvatten påbörjades under hösten 2011, inför en planerad effekthöjning. Syftet är att få ett kallare kylvatten under årets varma period samt att motverka höga utsläppstemperaturer. O1 gick över till djupvatten först i slutet av juni 2013 och innan denna omläggning noterades en riklig förekomst av främst storspigg i det inkommande kylvattnet. Efter övergången har förlusterna av både spigg och större fiskar varit betydligt mindre. Effekterna av fiskförluster i silstationerna bedöms vara små för ekosystemet och det allmänna fiskeintresset, men en negativ påverkan på fisket i närområdet kan inte uteslutas. I nätprovfisket i Hamnefjärden har den totala fiskfångsten ökat sedan 1960-talet, även om förekomsten av björkna och mört har varit lägre under den tioårsperioden. Fångsterna av abborre och sarv uppvisar en på lång sikt positiv utveckling, både i det mest kylvattenpåverkade området och i provfisket i den omgivande skärgården. Fångsten av abborre i skärgården var rekordstor sommaren 2014. Fångsten av mört och sarv uppvisar en negativ utveckling på en lokal i referensområdet Kvädöfjärden. På den yttre lokalen i referensen gjordes fortsatt goda fångster av abborre, men ingen trend kan ses. Abborrarna i Simpevarp tenderar att vara yngre än i referensområdet. Störningar på fiskars könsorgan har tidigare observerats i relativt stor omfattning i Hamnefjärden, men har varit ovanliga eller obefintliga under senare år. Störningsfrekvensen var 0,5 procent i Hamnefjärden 2014 och störningar saknades i referensområdet. Hos mört noterades missbildningar hos 0,8 procent av romsäckarna i Hamnefjärden medan de var obefintliga i referensområdet. Små fångster av årsyngel av abborre i Hamnefjärden under de tre senaste åren bidrog till en långsiktigt negativ trend. Ynglens medellängder i Hamnefjärden och Getbergsfjärden var 2014 de högsta sedan undersökningarna startade och ökar över tiden i båda områdena och abborryngel i Hamnefjärden var signifikant större än de i Getbergsfjärden. Fångsten av gulål vid provfiske med ryssjor i Hamnefjärden 2014 var inledningsvis normal men minskade efter april och blev totalt en av de minsta som noterats. De små fångsterna kan sannolikt kopplas till fallande vattentemperaturer i samband med driftstörningar under senvåren. Förekomsten av simblåseparasiter hos gulål har legat på en stabil nivå av 50-60 procent sedan parasiten etablerades i Hamnefjärden i slutet av 1980-talet men var nu på 35 procent. Påverkan av kraftverkets drift på förekomsten har inte kunnat påvisas vid jämförelser med andra områden. Resultat från många års undersökningar i Hamnefjärden har påvisat omfattande påverkan på fisksamhället i fjärden, främst genom en positiv effekt av uppvärmt kylvatten på tillväxttakt och individrikedom hos fiskarter som föredrar varmare vatten, som abborre och mört. Under senare år har dock förändrade driftrutiner införts, i första hand genom ett intag av djupvatten för kylning. De fulla effekterna av detta har ännu inte kunnat utvärderas. En omfattande igenväxning under senare decennier kan sannolikt kopplas till kraftverkets drift och har sannolikt också påverkat fisksamhällets sammansättning i Hamnefjärden. En positiv påverkan på abborrens tillväxt har även observerats i den omgivande skärgården vid Simpevarp och den långsiktiga utveckling hos bestånden av sötvattenarter där visar inga tecken på negativ påverkan av kraftverket. En negativ utveckling hos vissa karpfiskarter under senare tid i både påverkansområde och referensområde behöver dock följas upp och om möjligt förklaras. Fiske med kustöversiktsnät under våren i havsbandet utanför kraftverket syftar till att studera effekter på strömming och andra marina arter som oftast förekommer rikligast vid relativt låga vattentemperaturer. Störningar orsakade av i huvudsak säl förekom i drygt hälften av fiskeansträngningarna. Störda fiskeansträngningar utesluts alltid vid de analyser som görs och den totala fiskeansträngningen utökades 2011 för att motverka effekter av detta. De senare årens observerade positiva utveckling för strömming upphörde 2013, troligtvis beroende på låga vattentemperaturer. Vid fisket 2014 var strömmingsfångsterna åter på en nivå som låg över långtidsmedelvärdet för hela fiskeperioden. Detta provfiske kunde tidigt påvisa att strömming och även andra fiskarter anlockades till det varmare vattnet. Yrkesfiskets fångster av blankål i referensområdet uppvisade en positiv trend från 1972 fram till att det 2001 upphörde i sin dåvarande utformning. Under samma period finns en negativ utveckling i fisket efter blankål i Simpevarps närområde. Sedan bottenåret 1996 och fram till 2013 har en positiv utveckling observerats i Simpevarp. Denna försvann dock efter något lägre fångster 2014. Resultat från yrkesfisket har inhämtats från ett större antal fiskare i närområdet och i referensområdet Kvädöfjärden sedan 1960-talet. Numera återstår endast en fiskare i vardera området. Några effekter av kylvattenutsläppen på det i området viktiga blankålsfisket har inte kunnat beläggas. En positiv utveckling av artantalet hos bottenfaunan finns i både Simpevarp och referensområdet under perioden 1962-2014. I synnerhet gäller detta de grunda lokalerna, där även individtätheten visar en stigande trend. På den grunda lokalen i referensområdet var blåmussla den vanligaste arten, medan östersjömussla hade störst förekomst på motsvarande djup i Simpevarp. Den senare dominerande på de djupare stationerna i båda områdena. Den till Östersjön introducerade havsborstmasken Marenzelleria sp. förekom i stora antal på samtliga stationer utom den djupa i referensområdet. Resultat av bottenfaunaundersökningen har i första hand speglat storskaliga förändringar i regionen utan att kunna belägga några uppenbara effekter av kraftverkets drift. De hårda bottnarnas algsamhällen övervakas på tre lokaler i kraftverkets närhet. Sammanvägt för de tre stationerna minskade både täckning och utbredning av tång något jämfört med 2013. Algsamhällena bedöms ha en god ekologisk status och studerade lokaler tillhör de rikaste i regionen. Några uppenbart negativa effekter av kylvattenpåverkan har således inte kunnat beläggas på de studerade lokalerna. Havsborstmaskar av släktet Marenzelleria är de enda organismer som påträffats i undersökningarna under senare år som kan klassa som främmande och invasiva. Marenzelleria är dock numera etablerad över stora delar av Östersjön.
|
|
| 9. |
- Franzén, Lars, 1950, et al.
(författare)
-
The potential peatland extent and carbon sink in Sweden, as related to the Peatland / Ice Age Hypothesis
- 2012
-
Ingår i: Mires and Peat. - 1819-754X. ; 10:artikel nr 08, s. 1-19
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Peatlands cover approximately 65,600 km2 (16 %) of the Swedish land area. The available areas suitable for peatland expansion are far from occupied after ca. 12,000 years of the present interglacial. We estimate the potential extent of peatland in Sweden, based on slope properties of possible areas excluding lakes and glaciofluvial deposits. We assume no human presence or anthropic effects, so the calculation is speculative. It may have been relevant for previous interglacials. We calculate the potential final area of peatlands in three scenarios where they cover all available land with different maximum slope angles (1−3 º) using a Digital Elevation Model (DEM). The three scenarios yield potential peatland areas of 95,663 km2 (21 % of total available area), 168,287 km2 (38 %) and 222,141 km2 (50 %). The relative increases from the present 65,600 km2 are 46, 157 and 239 % respectively. The slope scenarios give CO2 uptake rates of 8.9−10.8, 18.1−22.4 and 24.6−30.5 Mt yr−1. Under global warming conditions with isotherms moved northwards and to higher altitudes, following an increase of raised bog area, the CO2 uptake rates might increase to 12.2−13.8, 24.4−27.7 and 33.5−37.9 Mt yr−1; i.e. up to 4.3−4.9 vpb of atmospheric CO2. If we make the speculative extrapolation from Sweden to all high latitude peatlands, and assume that all suitable areas with slope angle ≤ 3 ° become occupied, the global peatland CO2 sink might approach 3.7 Gt yr−1 (about 2 vpm yr−1) and potentially cause a net radiative cooling approaching 5 W m−2.
|
|
| 10. |
- Franzen, Stephanie, et al.
(författare)
-
Differences in susceptibility to develop parameters of diabetic nephropathy in four mouse strains with type 1 diabetes
- 2014
-
Ingår i: American Journal of Physiology-Renal Physiology. - : American Physiological Society. - 1931-857X .- 1522-1466. ; 306:10, s. F1171-F1178
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- One-third of diabetes mellitus patients develop diabetic nephropathy, and with underlying mechanisms unknown it is imperative that diabetic animal models resemble human disease. The present study investigated the susceptibility to develop diabetic nephropathy in four commonly used and commercially available mouse strains with type 1 diabetes to determine the suitability of each strain. Type 1 diabetes was induced in C57Bl/6, NMRI, BALB/c, and 129Sv mice by alloxan, and conscious glomerular filtration rate, proteinuria, and oxidative stress levels were measured in control and diabetic animals at baseline and after 5 and 10 wk. Histological alterations were analyzed using periodic acid-Schiff staining. Diabetic C57Bl/6 displayed increased glomerular filtration rate, i.e., hyperfiltration, whereas all other parameters remained unchanged. Diabetic NMRI developed the most pronounced hyperfiltration as well as increased oxidative stress and proteinuria but without glomerular damage. Diabetic BALB/c did not develop hyperfiltration but presented with pronounced proteinuria, increased oxidative stress, and glomerular damage. Diabetic 129Sv displayed proteinuria and increased oxidative stress without glomerular hyperfiltration or damage. However, all strains displayed intras-train correlation between oxidative stress and proteinuria. In conclusion, diabetic C57Bl/6 and NMRI both developed glomerular hyperfiltration but neither presented with histological damage, although NMRI developed low-degree proteinuria. Thus these strains may be suitable when investigating the mechanism causing hyperfiltration. Neither BALB/c nor 129Sv developed hyperfiltration although both developed pronounced proteinuria. However, only BALB/c developed detectable histological damage. Thus BALB/c may be suitable when studying the roles of proteinuria and histological alterations for the progression of diabetic nephropathy.
|
|
