| 1. |
- Morf, Andrea, 1968, et al.
(författare)
-
Remissyttrande: Sveriges nationella havsplaner 2018
- 2018
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Havsmiljöinstitutet lämnar härmed synpunkter på dokumenten Förslag till Havsplan, Miljökonsekvensbeskrivning (MKB) samt Hållbarhetsbedömning (HB) för havsplanområdena Bottenviken, Östersjön och Västerhavet, utarbetade av Havs- och Vattenmyndigheten (HaV). Havsmiljöinstitutets (och ingående universitets) experter har tolkat sin uppgift bredare än att svara på remissfrågorna om planernas innehåll och kunskapsbas. Institutet kommenterar ur ett brett tvärvetenskapligt perspektiv följande: 1. rollen som akademin och institutet har spelat i havsplaneringen hittills, 2. kust- och havsplanerings¬systemet och processen, samt 3. dokumenten och kunskapsbasen. Här ingår förslag hur allt kunde utvecklas vidare, inklusive Institutets egen roll som länk mellan forskning och förvaltning, både på kortare och längre sikt.
|
|
| 2. |
- Coria, Jessica, 1979, et al.
(författare)
-
Kemikalieskatter bidrar till en giftfri miljö
- 2015
-
Ingår i: Svenska Dagbladet - Debatt. - 1101-2412. ; :2015-07-01
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Förslagen om att beskatta kemikalier är ett steg i rätt riktning. Den lagstiftning som finns idag är alltför svag, särskilt när det gäller så kallade blandningar av olika kemikalier. Det skriver en grupp forskare på Göteborgs universitet som arbetar med styrning av miljöeffekterna från kemikalier. Olika slags kemikalier hamnar i avloppsvattnet, och skribenterna varnar för just blandningen av olika ämnen, en så kallad cocktaileffekt.
|
|
| 3. |
- Eriander, Louise, 1984, et al.
(författare)
-
The effects of small-scale coastal development on the eelgrass (Zostera marina L.) distribution along the Swedish west coast – Ecological impact and legal challenges
- 2017
-
Ingår i: Ocean and Coastal Management. - : Elsevier BV. - 0964-5691. ; 148, s. 182-194
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Anthropogenic impacts on coastal areas have led to an increased degradation of marine environments globally. Eelgrass ecosystems are particularly susceptible to human induced stressors as they are sensitive to low light conditions and usually grow in shallow protected areas where pressure from coastal development is high. The extensive decline in coverage of eelgrass along the Swedish Northwest coast since the 1980s has largely been attributed to the effects of coastal eutrophication and overfishing. However, the impact on eelgrass from small-scale coastal development (docks and marinas) has never been investigated in this area. The aim of this study was to assess the local and large-scale effect of shading by docks and marinas on eelgrass habitats along the Swedish NW coast and to investigate the decision process behind small-scale exploitation to identify problems with the current legislation, which allows for continued exploitation of eelgrass. Through field assessments of eelgrass around docks and analysis of available data on eelgrass and dock distribution along the coast, the present study demonstrates that shading from docks reduced eelgrass coverage with on average 42e64% under and adjacent to the docks, and that floating docks affected larger areas and caused a much stronger reduction in eelgrass coverage (up to 100% loss) compared to docks elevated on poles (up to 70% reduction in coverage). The total eelgrass area negatively affected by docks and marinas along the NW coast was estimated to approximately 480 ha, an area corresponding to over 7% of the present areal coverage of eelgrass in the region. The analysis of decisions for dock construction showed that eelgrass was generally not assessed or considered in the decision process and that 69e88% of the applications were approved also in areas where eelgrass was present. Furthermore, marine protected areas only marginally reduced the approval of applications in eelgrass habitats. The continued small-scale development along the Swedish NW coast constitutes a significant threat to the already decimated coverage of eelgrass along the coast and changes in the management practices are needed in order to achieve both national and international goals on environmental status.
|
|
| 4. |
- Gipperth, Lena, 1963
(författare)
-
Quality and speed in Judicial Procedures and Administrative Decision-Making: Environmental Permits in Sweden
- 2016
-
Ingår i: Quality and speed in administrative decision-making : tension or balance? / editors : Chris Backes, Mariolina Eliantonio, Sander Jansen.. - : Intersentia. - 9781780685397 ; , s. 113-130
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- Environmental legislation and its implementation through administrative decisionmaking and judicial procedures has had a key role in addressing many environmental problems in Sweden. The reduction of industrial pollution particularly from point sources (that is, identifiable pollution sources) is to a great extent attributed to the enforcement of the Environmental Protection Act (Miljöskyddslag) 1969. This Act introduced a general permit system in which the issue of permits was conditional on the applicant using the best available technology. The result is that industry has managed to cut 99 percent of emissions since the 1960s due to new and rebuilt plants using the latest techniques. The Environmental Protection Act was followed by a number of new laws in the 1970s that aimed at further protection for human health and the environment. This meant a patchwork development of environmental legislation as several overlapping duties and procedures were laid out, and this affected both the quality and speed of administrative decision-making in the field. In the late 1980s the government appointed a state commission to analyse the possibility of merging some of this environmental legislation to make regulation less complicated, to centralize its organization and to have a more efficient and seamless permit system. In 1999 the Environmental Code (Miljöbalk) was enacted. It replaced 16 environmental laws and created a more comprehensive regulatory system. The overarching objective of the Code is to promote sustainable development that will ensure a healthy and sound environment for current and future generations. In principle the Code applies to all activities within Swedish territory that may harm the environment or human health. All such activities must be carried out in compliance with general rules of conduct (chapter 2 of the Code) but might also need to be carried out in accordance with special rules of conduct depending on the type of activity (chapter 9-15 of the Code). The general rules of conduct require precautionary measures to be taken, such choosing a location which is likely to cause as little harm as possible to the environment and public health, or using as little energy and raw materials as possible.
|
|
| 5. |
- Gipperth, Lena, 1963, et al.
(författare)
-
The Lack of Regulation of Chemical Mixtures and Its Legal Consequences in the Baltic Sea Area
- 2018
-
Ingår i: Regulatory gaps in Baltic Sea governance : selected issues / edited by Henrik Ringbom.. - : Springer, Cham. - 9783319750699 ; , s. 69-87
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- The chapter discusses the void in legal protection of the Baltic Sea from the combined effects of multiple chemicals. While individual chemicals are subject to detailed regulation at international and EU-level, combinations sometimes fall outside the scope of any rules. The article analyses to what extent EU laws consider potential combination effects of chemicals and how, which types of chemical exposure is considered and how combination effects of chemicals in the Baltic Sea could be regulated in the future.
|
|
| 6. |
- Karlsson, Therese, 1987, et al.
(författare)
-
The unaccountability case of plastic pellet pollution
- 2018
-
Ingår i: Marine Pollution Bulletin. - : Elsevier BV. - 0025-326X. ; 129:1, s. 52-60
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Plastic preproduction pellets are found in environmental samples all over the world and their presence is often linked to spills during production and transportation. To better understand how these pellets end up in the environment we assessed the release of plastic pellets from a polyethylene production site in a case study area on the Swedish west coast. The case study encompasses; field measurements to evaluate the level of pollution and pathways, models and drifters to investigate the potential spread and a revision of the legal framework and the company permits. This case study show that millions of pellets are released from the production site annually but also that there are national and international legal frameworks that if implemented could help prevent these spills. Bearing in mind the negative effects observed by plastic pollution there is an urgent need to increase the responsibility and accountability of these spills.
|
|
| 7. |
- Kymenvaara, Sara, et al.
(författare)
-
Regulating Antifouling Paints for Leisure Boats – A Patchwork of Rules Across Three Baltic Sea Countries.
- 2017
-
Ingår i: Nordisk miljörättslig tidskrift. - 2000-4273. ; 2017:1, s. 7-31
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This article analyses how the use of antifouling paints for leisure boats is regulated in Denmark, Finland and Sweden. All three countries appear to apply a somewhat fragmented approach to the di erent ma ers related to antifouling paints, in- cluding environmental quality (e.g. water quality), chemical products (e.g. authorisations or restric- tions) and waste handling. The legislation relat- ed to antifouling paints and practices addresses a range of di erent actors and has varying legal im- plications on di erent regulatory levels. The most central actor as to the contamination by antifoul- ing substances is the boat owner using antifouling paints and the context in which this activity nor- mally occurs, i.e. the leisure boat marina or boat club. In the three jurisdictions analysed, environ- mental quality regulation appears unable to direct- ly oblige either the boat owner or the marina to take su cient measures and conduct. Environmental protection regulation, including waste legislation, generally excludes smaller leisure boat marinas and boat clubs from permi ing and waste man- agement requirements. In product regulation, the authorisation and/or restriction rules of antifoul- ing paints (biocides) function as sort of an ‘advance supervision’ of chemical safety requirements, e.g. based on leaching rates. But when it comes to actual application of paint on the boat hull, compliance with product instructions/limitations is generally not supervised – presumably due to a lack of re- sources. Furthermore, environmental requirements for the maintenance of boats are often based on lo- cal regulations. From a perspective of compliance and enforcement, further direct regulation of ma- rinas and boat owners on the basis of general en- vironmental protection law, may not constitute the ‘silver bullet’ to su cient environmental protec- tion. Another option could be to encourage private law arrangements and “self- enforcement” by e.g. the marinas or boat owner associations.
|
|
| 8. |
- Lachmann, Florina, 1989, et al.
(författare)
-
Marine Plastic Litter on Small Island Developing States (SIDS): Impacts and Measures
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Plastic waste that ends up in the oceans as marine litter is a tangible and urgent environmental pressure reaching even the most remote parts of the global oceans. It impacts marine life from plankton to whales and turtles to albatrosses. Public awareness on how the modern lifestyle and the use of plastics in all sectors of society has influenced the marine ecosystems in the last decades is growing, and an emerging discourse about countermeasures of all types can be seen in policies enacted by authorities in national, regional, and international policy arenas. Different coastal areas have launched Regional Action Plans (RAP) on marine litter that provide structured measures that need to be taken and general advice adapted to the respective region. However, the scale of the problem is not only global in dimension, it also cuts across all sectors in society, and until the use of materials in society becomes sustainable, plastic waste will continues to flow into the seas. This report focuses on how marine plastic litter affects Small Island Developing States (SIDS) because these are considered to be more directly vulnerable to environmental changes, including marine litter, than other countries. This report was commissioned by the Swedish Agency for Marine and Water management and written by analysts at the Swedish Institute for the Marine Environment (affiliated with the University of Gothenburg, Lund University, and Chalmers University of Technology). In this report, it is documented how marine plastic litter reaches even the most remote parts of the oceans, such as some of the small island states, and how SIDS are especially vulnerable to environmental impacts such as climate change and marine litter. The origin and composition of marine plastic litter and its environmental and economic impacts are described. Finally, measures are discussed that can be launched to mitigate the problem, both from state agencies and private corporations. Here, measures from existing RAPs on marine litter are reviewed and examples of private initiatives are mentioned. Further, the corresponding legal framework is given and side effects of marine litter measures on the Sustainable Development Goals of the UN are debated.
|
|
| 9. |
- Lachmann, Florina, et al.
(författare)
-
Marine plastic litter on Small Island Developing States (SIDS): Impacts and measures.
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This report was commissioned by the Swedish Agency for Marine and Water management and written by analysts at the Swedish Institute for the Marine Environment (affiliated with the University of Gothenburg, Lund University, and Chalmers University of Technology). This report documents how marine plastic litter reaches even the most remote parts of the oceans with small island states, and how SIDS are especially vulnerable to its impact. The origin and composition of marine plastic litter and its impacts are described. Measures are discussed, both from state agencies and private corporations. Measures from existing RAPs on marine litter are reviewed and examples of private initiatives are mentioned. Also, the corresponding legal framework is given and side effects of marine litter measures on the Sustainable Development Goals of the UN are debated. THE VULNERABILITY OF SIDS SIDS are a set of island nations in the Caribbean Sea, the Pacific Ocean, the Atlantic, Indian Ocean, and the South China Sea. SIDS are exposed to disproportionate concentrations of plastic litter due to their location near the ocean gyres where marine litter accumulates and to often sub-performing waste management systems. ORIGINS AND COMPOSITION OF MARINE PLASTIC LITTER Because plastic make up most marine debris, the focus here is on plastic litter. Marine plastic litter washed ashore on SIDS originates from both distant countries overseas and the SIDS themselves. Buoyant plastic litter is globally distributed by ocean currents and is washed ashore on beach lines around the globe where it negatively impacts ecological and human systems. Plastics end up in the marine environment through leaks from the global value chains that run from the oil industry through various other industries to local retailers and consumers. A smaller but significant stream of plastic litter follows from the difficulties of many SIDS to establish and maintain efficient waste management systems. IMPACT OF PLASTIC LITTER ON ECOLOGICAL, SOCIAL, AND ECONOMIC VALUES Marine litter impacts the environment and organisms therein in various ways, including entanglement, ingestion, transfer of chemicals, or by otherwise altering habitats. The extent of the social and economic impact that plastic on countries is not currently well known. However, the dependence of SIDS on their natural resources through tourism and fisheries, make them economically vulnerable to plastic litter. MITIGATION AND REMEDIATION STRATEGIES For plastic that reaches SIDS, both remediation and mitigation, especially through waste management and recycling, become necessary. LEGAL AND POLITICAL FRAMEWORKS The legal framework for preventing and managing marine litter is present on all levels of governance. A declaration particularly relevant to marine litter on SIDS is the SAMOA Pathway, a declaration from the 3rd International Conference on Small Island Developing States in 2014 calling for measures to manage waste, including marine plastic litter. Multilateral agreements require party states to take actions, but these requirements are often generally formulated, and their achievements depend on the choices and participation of all parties. POLICY MEASURES PROPOSED BY REGIONAL ACTION PLANS There are 18 Regional Seas programmes under the United Nations Environmental Program for the protection of the marine environment. Some Regional Seas programmes have written strategies to guide their actions, the RAPs, i.e. a political agenda for marine litter management agreed on by member governments of the region. The contents of different RAPs show strong similarities. The analyses conducted here show that most measures suggested by RAPs are aimed at downstream processes, while fewer address the problem upstream. Additional measures are needed to solve such a global problem. VOLUNTARY AND COMMERCIAL INITIATIVES Marine litter requires an array of actions from local to global level, and is thus a matter of governance. Most measures suggested in RAPs and other work against marine litter involve government managers as well as businesses, NGOs, and voluntary initiatives. RECOMMENDATION: FUTURE COOPERATION Competence and enthusiasm for the issue on SIDS and elsewhere is growing, but more is needed. Solutions require international cooperation. Four recommendations for cooperation are highlighted here: 1. Prevent litter from entering the ocean and thus reaching SIDS: Support cooperation in regional and international agreements 2. Plastic material reaching SIDS should not be released into the environment: Technical cooperation and support for local waste management 3. If waste reaches the environment, collect it where appropriate: Support beach clean-up campaigns and other remediation measures 4. When waste has been collected, ensure that is has a value: Develop recycling markets and opportunities
|
|
| 10. |
- Moksnes, Per-Olav, 1965, et al.
(författare)
-
Förvaltning och restaurering av ålgräs i Sverige : Ekologisk, juridisk och ekonomisk bakgrund
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ålgräsängar utgör viktiga och artrika habitat på grunda mjukbottnar som förser naturen och människan med flera viktiga ekosystemfunktioner och tjänster. Ålgräs är en biotop som identifierats som skyddsvärd i flera EU-direktiv och internationella konventioner. I Bohuslän har den areella utbredningen av ålgräs minskat med över 60 % sedan 1980-talet till följd av bl.a. övergödning och överfiske, vilket motsvarar en förlust på cirka 12 500 ha ålgräs. Även om åtgärder satts in för att minska övergödning och överfiske och vattenkvaliteten har förbättrats, har ingen generell återhämtning av ålgräs kunnat ses. Tvärtom fortsätter de återstående ålgräsängarna att minska, bl.a. till följd av den fortsatta exploateringen av grunda kustområden. Syftet med denna rapport är att bidra till utvecklingen av en bättre förvaltning av ålgräsekosystem i Sverige, framför allt vad gäller restaurering, men också när det gäller prövning och tillsyn av verksamheter som kan påverka ålgräsekosystem och andra kustnära habitat. Rapporten ger en tvärvetenskaplig bakgrund till förvaltning och restaurering av ålgräs i Sverige där både ekologiska, juridiska och ekonomiska aspekter behandlas. Målet har varit att samla all aktuell information som är relevant vid förvaltning och restaurering av ålgräs, samt analysera dagens förvaltning, identifiera eventuella brister och ge rekommendationer hur den kan förbättras. Här beskrivs bl.a. möjligheter och begränsningar med ekologisk restaurering och ekologisk kompensation av ålgräsekosystem. Rapporten utgör också ett viktigt underlag för handboken om restaurering av ålgräs i Sverige (Moksnes m.fl. 2016).Även om det idag finns fungerande metoder för ålgräsrestaurering i Sverige är det viktigt att klargöra att restaurering av ålgräs är tidskrävande, dyrt och förenat med stora osäkerheter. När en ålgräsäng försvinner kan miljön försämras så mycket att ålgräs inte längre kan växa i området. Det är därför av största vikt att i första hand skydda återstående ålgräsängar, att restaurera ängar när så är möjligt och endast som en sista åtgärd tillåta kompensationsrestaurering av ålgräs. En bioekonomisk analys av tre ekosystemtjänster som ålgräset ger människan visar att ålgräsängar fyller en viktig funktion när det gäller produktion av kommersiella fiskarter samt upptag och långtidsförvaring av kol och kväve. Det ekonomiska värdet av dessa ekosystemtjänster skattas upp till cirka 0,5 miljoner kr per hektar, utan att värdet på många andra viktiga ekosystemfunktioner inkluderats (t.ex. minskad resuspension av sediment och stranderosion, ökad biologisk mångfald, m.m.). Skattade historiska förluster av ålgräs i Bohuslän beräknas bl.a. ha medfört att produktionen av torsk minskat med cirka 8000 ton sedan 1990, vilket motsvarar den totala svenska landningen av torsk 2013. Förlusten av ålgräs beräknas också ha medfört att cirka 6000 ton av lagrat kväve har frisatts i kustekosystemen, vilket motsvarar en belastning som är tre gånger högre än den årliga tillförseln till Skagerrak via vattendrag. En grov skattning av det totala ekonomiska värdet av dessa förlorade ekosystemtjänster sedan 1990, inklusive kolupptag varierar mellan 4 och 21 miljarder kr. Det finns idag ingen svensk lagstiftning som specifikt skyddar ålgräs. Däremot finns en stor mängd lagar och regler som bl.a. avser att motverka försämring, återställa skadad miljö, och reglera vilken påverkan som är tillåten i olika områden. Det faktum att exploatering och annan skada på ålgräs tillåts att ske också i områden Havs- och vattenmyndighetens rapport 2016:8 12 där stora förluster av livsmiljön har skett, liksom i skyddade områden, visar dock att dagens rättsliga skydd är otillräckligt. Situationen strider mot kraven i vattendirektivet och havsmiljödirektivet om att uppnå och bibehålla god ekologisk status, och medför svårigheter för Sverige att leva upp till internationella åtaganden. Förvaltningen av ålgräsekosystem försvåras av att Sverige saknar nationell miljöövervakning av ålgräs och att ålgräs mycket sällan inkluderats vid bedömning av ekologisk status enligt vattenförvaltningsförordningen. Detta medför bl.a. att den dokumenterade förlusten av ålgräs i Västerhavet inte påverkat statusklassningen av svenska kustvatten, vilket minskat möjligheterna att stoppa exploatering av kvarvarande ålgräsängar. Det är därför viktigt att revidera svenska bedömningsgrunder och indikatorer för vegetation så att ålgräsets utbredning inkluderas i nationell miljöövervakning och kan bidra till statusklassningen. En sådan förändring kopplat till ett tydligt förbud mot ytterligare försämring av vattenstatusen skulle medföra ett betydligt bättre skydd för hotade livsmiljöer som ålgräsängar. Det skulle också tydliggöra behovet av ekologisk restaurering av ålgräs i påverkade områden. Ekologisk kompensation har använts mycket lite i den marina miljön i Sverige och ingen kompensationsrestaurering av ålgräs har ännu utförts. Kompensationsrestaurering av ålgräs kan vara ett verktyg för att tillämpa principen att förorenaren betalar och bidra till att motverka en stegvis nettoförlust av habitatet till följd av exploateringar. Till skillnad från en fiskeavgift som i första hand ersätter skador på fisket ersätter en kompensationsrestaurering förluster av samtliga ekosystemtjänster. Kompensation är dock inte oproblematisk, och det är centralt att den inte påverkar prövningen av tillåtligheten av en verksamhet, utan endast används som en sista åtgärd efter att så långtgående krav som möjligt har ställts på att undvika eller minska skadan. Detta är speciellt viktigt i södra Bohuslän där studier visar att restaurering inte längre är möjlig i alla områden. Dessutom utgörs de flesta områden där restaurering skulle kunna utföras av bottnar där ålgräs växte på 1980-talet varför kompensationen i dessa områden bara skulle leda till en minskad nettoförlust av den historiska utbredningen.I svensk lagstiftning finns flera alternativa regler att lägga till grund för krav på kompensation i fall då ålgräs kan komma att påverkas negativt. Miljöbalkens 16 kap. 9 § utgör det bästa stödet för att kräva full ekologisk kompensation eftersom alla ekosystemtjänster där kan användas som argument för kompensation. Idag utgör bristen på praxis en utmaning för att ställa långtgående krav på kompensation, men det är på väg att förändras i och med att kompensationskrav nu prövas allt oftare i domstol. Att utpeka ålgräsängar som biotopskyddsområden skulle stärka möjligheten att kräva kompensation, men framförallt ställa större krav på att undvika och minimera förlusterna.Erfarenheter från USA, där kompensationsrestaurering av ålgräs används som förvaltningsredskap sedan 1970-talet, visar på betydelsen av att utforma standardiserade regler för vilka metoder som ska användas, hur omfattningen på kompensation ska skattas, hur uppföljningen ska ske, hur resultatet ska bedömas samt vad som ska ske om restaureringen inte lyckas. En nationell vägledning för kompensationsrestaurering skulle underlätta användningen and möjligheterna att lyckas med denna typ åtgärd i Sverige. I denna rapport presenteras en detaljerad beskriving av hur en sådan vägledning skulle kunna utformas.
|
|
