SwePub
Sök i SwePub databas

  Utökad sökning

Träfflista för sökning "WFRF:(Glynn Anders) srt2:(2015-2019)"

Sökning: WFRF:(Glynn Anders) > (2015-2019)

  • Resultat 1-10 av 35
Sortera/gruppera träfflistan
   
NumreringReferensOmslagsbildHitta
1.
  • Glynn, Anders, et al. (författare)
  • Statistisk utvärdering av tidstrendsstudier av kemikalier i modersmjölk och blodserum från förstföderskor i Uppsala 1996-2014 (POPUP)
  • 2016
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Utvärderingen har genomförts i samarbete med Naturhistoriska riksmuseet, som ansvarat för de statistiska analyserna. Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in blodprover och modersmjölk från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta organiska miljöföroreningar, såsom polyklorerade bifenyler (PCBer), dibenzo-p-dioxiner och dibenzofuraner (PCDD/F), DDT, hexaklorbensen (HCB), bromerade flamskyddsmedel (PBDE, HBCD) och poly- och perfluorerade alkylsubstanser (PFAS). Syftet är att följa upp om riskreducerande åtgärder mot kemikalierna har haft önskad effekt på befolkningens exponering och hur exponeringen för nya oreglerade kemikalier utvecklas. Rapporten redovisar de viktigaste slutsatserna som ett underlag för planering av framtida provtagnings- och analysstrategier.Trender av alla substanser utom PFAS har undersökts i modersmjölk. Kemikalierna har mätts i prover från förstföderskor 1996-2014 (N=302-471). Med nuvarande upplägg har det under en 10-årig period varit möjligt att med 80 % säkerhet upptäcka förändringar mellan 1,7 % och 5,6 % per år. En ökad variation av haltdata runt trendlinjen (CV) eller ett minskat antal prover gör det svårare att upptäcka trender. Justering av trenderna för störfaktorerna ålder, BMI före graviditet och viktsförändring under graviditet och efter förlossning minskar CV. Möjligheterna att upptäcka trender påverkas av hur ofta analyser sker och av antal prover per analysomgång. Vid en CV på 50 % skulle analyser av 6 enskilda prover per år räcka för att med 80 % säkerhet upptäcka en förändring på 5 % per år under en 12-årsperiod. För att upptäcka en förändring på 1 % ökar antalet prover per år till 400.En övergång till analys av samlingsprover kan vara en kostnadseffektiv åtgärd om endast tidstrender ska studeras. Om ett samlingsprov per provtagningsår analyseras istället för enskilda prover, med samma studieupplägg som hittills, minskar den statistiska styrkan drastiskt jämfört med om enskilda prover analyseras. Att analysera 3 samlingsprover per provtagningsår är ett mer effektivt upplägg. Vid en CV 50 % och årlig analys krävs 2 enskilda prover per samlingsprov för att finna en förändring på 5 % under en 12-årsperiod (80 % säkerhet). Om analys sker vartannat år krävs 7 prover per samlingsprov.Om många prover i en tidsserie har halter under analysmetodernas bestämningsgräns (Brytpunkter i trenderna upptäcktes för totalhalt av PCDD/F/PCB TEQ (år 2008), PCB 153 (2009) och HCB (2002) varefter minskningen av halter tycks ha bromsat in. För BDE-47 och -100 hittades brytpunkter 2004 varefter haltförändringen gick snabbare än innan. För BDE153 och HBCD ökade halterna fram till 2001-2002 och sjönk därefter. För PFAS, som undersöks i 3 samlingsprover av serum per provtagningsår, upptäcktes en brytpunkt för PFHxS (2009), PFOA (2002), PFNA (2007), PFDA (2004), PFUnDA (2011) , PFDoDA (2009) och PFTrDA (2011). Tidigare ökningar av halter tycks då avstannat eller vänts till sänkningar.Halten av PCDD/F/PCB TEQ i fett från modersmjölk ger en bra bild av halten i gravida kvinnors kroppsfett. USAs Naturvårdsverk har tagit fram en hälsobaserad referensdos som motsvarar en TEQ-halt på cirka 5 pg/g kroppsfett. Med den observerade minskningen av TEQ (-6 % per år) 1996-2014 beräknas 95 % av den undersökta populationen kvinnor ha halter under 5 pg TEQ/g fett 2024. Det kommer dock sannolikt att ta längre tid eftersom haltminskningen av TEQ tycks ha bromsats upp efter 2008.
  •  
2.
  • Gyllenhammar, Irina, et al. (författare)
  • Levels of persistent halogenated organic pollutants (POP) in mother’s milk from first-time mothers in Uppsala, Sweden: results from year 2015 and 2016, and temporal trends for the time period 1996-2016
  • 2017
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in modersmjölk från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POP). I följande rapport redovisas halterna av industrikemikalien PCB (mono-, di- och non-orto PCB), oavsiktligt bildade dioxiner och furaner (PCDD/F), de klorerade pesticiderna DDT (p,p’-DDT, p,p’-DDE, p,p’-DDD, o,p’-DDT), hexaklorbensen (HCB), hexaklorcyklohexan (β-HCH) och klordan (oxyklordan och transnonaklor) samt bromerade flamskyddsmedel (PBDE, HBCD) i 30 modersmjölksprover insamlade 2015 och 2016. Nya data används också för att uppdatera tidstrenderna för dessa ämnen. Bland PCBerna var medelkoncentrationen i modersmjölk (2015-2016) högst för PCB 153 (27 ng/g fett). Medel-halten för PCDD TEQ (2,0 pg/g fett) var högre än för PCDF TEQ (1,5 pg/g fett). Den DDT-förening som hade högst medelhalt var p,p’-DDE (35 ng/g fett). Bland de polybromerade difenyletrarna (PBDE) uppvisade BDE-47 (0,75 ng/g fett) och BDE-153 (0,46 ng/g fett) högst medelhalter. Utvärdering av tidstrender för perioden 1996-2016 (multipel linjär regression) visade att halterna av di-orto PCBer, mono-orto PCB TEQ och non-orto PCB TEQ har minskat med ca 6 % per år. Halterna av PCDD TEQ har minskat fortare än halterna av PCDF TEQ (7 % respektive 4 % per år). Dessa resultat stämmer överens med de trender som tidigare observerats för POPUP. I denna studie har också en statistisk analys för trendbrott använts. Det finns en tendens till att haltminskningarna för PCB och PCDD/F varit snabbare under perioden den första delen av studien. För mono-orto PCB TEQ och PCDD/F TEQ observerades ett signifikant trendbrott 2002, och för PCB-153 och di-orto PCBer var det ett trendbrott 2012. Efter trendbrotten minskade halterna långsammare eller inte alls. Halterna av p,p’-DDE och HCB i modersmjölk minskade med 7 respektive 5 % per år, vilket stämmer överens med de minskningshastigheter som rapporterats tidigare från POPUP. För HCB sågs ett trendbrott år 2006 och därefter ses ingen signifikant trend. Resultaten för PBDEer stämmer överens med det som rapporterats tidigare och halterna av BDE-47, -99 och -100 har minskat med 6-12% per år. Nivåerna av BDE-153 ökade under 1996-2002 då ett trendbrott sågs och därefter har halterna minskat. BDE-209 har bara analyserats i modersmjölk sedan 2009 och hit-tills kan inte någon tidstrend observeras. Trenden för HBCD har tidigare varit osäker men med de nya halterna för år 2015 och 2016l sågs en nedåtgående trend med 2 % per år och ett trendbrott sågs 2003 med ökande trend före och minskande halter efter det året. Fortsatta undersökningar av POPar i modersmjölk kan ge svar på om halterna av PCBer, PCDD/F och HCB håller på att stabiliseras på nuvarande nivåer.
  •  
3.
  • Gyllenhammar, Irina, et al. (författare)
  • Temporal trends of poly- and perfluoroalkyl substances (PFASs) in pooled serum samples from first-time mothers in Uppsala 1997-2016
  • 2017
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in prover från förstföderskor i Uppsala (POPUP-studien) för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POPar). I följande rapport redovisas halterna av poly- och perfluorerade ämnen (PFAS) i blodserum insamlade 3 veckor efter förlossningen 1997- 2016. Prover från ungefär 30 kvinnor per år delades upp i 3 samlingsprover per provtagningsår (9-10 prover per samlingsprov). Nya resultat från 2015 och 2016 är hopslagna med tidigare publicerade data från POPUP där samma analysmetod och laboratorium har använts. Halten av långkedjiga karboxylsyror (8-12 kol) ökade med runt 3 % per år. För PFNA, PFDA och PFUnDA sågs ett trendbrott runt 2004 och därefter ses ingen trend. För PFDoDA sågs ett liknande trendbrott runt 2011. PFTrDA hade inget trendbrott utan halterna har ökat hela tiden under studieperioden. Det är viktigt att följa upp resultaten för de långkedjiga karboxylsyrorna för att se att halterna planar ut och börjar minska. Tillverkningen av sulfonsyran PFOS och liknande substanser i världen upphörde i stort sett runt 2002. Detta har resulterat i sjunkande halter av substansen (ca 8 % per år). Även prekursorer till PFOS visar en nedåtgående trend som också är snabbare än för PFOS, 17-26 % per år. Halterna av andra prekursorer låg i allmänhet under kvantifieringsgränserna, även om de i vassa fall var mätbara. Tillverkningen av en karboxylsyra kallad PFOA har minskat, men inte ännu fasats ut helt, och minskningen av denna substans i kvinnornas blod går därför långsammare (ca 3 % per år). Befolkningen i Uppsala utsattes fram till 2012 för förhöjda halter av den mycket bioackumulerbara sulfonsyran PFHxS i dricksvattnet. Detta har resulterat i ökade blodhalter hos förstföderskor under studieperioden (ca 5 % per år). Ett trendrott sågs också 2011och därefter ses ingen trend. Detta antyder att de åtgärder som sattes in för att rena vattnet i Uppsala 2012 satte stopp för den ökade trenden av PFHxS. Även här krävs en dock en uppföljning framöver för att säkerställa att den minskade exponeringen från dricksvatten efter 2012 verkligen har resulterat i sänkta blodhalter av PFHxS och hur snabbt det går.
  •  
4.
  • Akesson, Agneta, et al. (författare)
  • Dietary exposure to polychlorinated biphenyls and risk of heart failure - A population-based prospective cohort study
  • 2019
  • Ingår i: Environment International. - : PERGAMON-ELSEVIER SCIENCE LTD. - 0160-4120 .- 1873-6750. ; 126, s. 1-6
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Background: Beneficial effects of fish consumption on heart failure (HF) may be modified by contaminants in fish. Polychlorinated biphenyls (PCBs) are of particular concern as they have been associated with well-established risk factors of HF, but current data are limited. Objectives: We aimed to assess the association between dietary PCB exposure and risk of HF, accounting for dietary intake of long-chain omega-3 fish fatty acids. Design: We used the prospective population-based research structure SIMPLER (previously the Swedish Mammography Cohort and Cohort of Swedish Men) comprising 32,952 women and 36,546 men, free from cancer, cardiovascular disease and diabetes at baseline in 1997. Validated estimates of dietary PCBs and long-chain omega-3 fish fatty acids [eicosapentaenoic acid (EPA), and docosahexaenoic acid (DHA)] were obtained via a food frequency questionnaire at baseline. Incident cases of HF were ascertained through register linkage. Results: During an average of 12 years of follow-up, we ascertained 2736 and 3128 incident cases of HF in women and men, respectively. In multivariable-adjusted models, mutually adjusted for PCBs and EPA-DHA, the relative risk (RR) for dietary PCB exposure was 1.48 (95% CI 1.12-1.96) in women and 1.42 (95% CI 1.08-1.86) in men, comparing extreme quintiles. Corresponding RRs for EPA-DHA intake were 0.71 (95% CI 0.54-0.93) and 0.82 (95% CI 0.63-1.07), respectively. Conclusions: Dietary exposure to PCBs was associated with an increased risk of HF in both women and men. EPA-DHA intake was associated with a lower risk of HF in women, with a similar tendency in men.
  •  
5.
  • Ali, Imran, et al. (författare)
  • Exposure to polychlorinated biphenyls and prostate cancer : population-based prospective cohort and experimental studies
  • 2016
  • Ingår i: Carcinogenesis. - : Oxford University Press. - 0143-3334 .- 1460-2180. ; 37:12, s. 1144-1151
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Polychlorinated biphenyls (PCBs) are highly persistent environmental pollutants and are undesirable components of our daily food. PCBs are classified as human carcinogens, but the evidence for prostate cancer is limited and available data are inconsistent. We explored the link between non-dioxin-like PCB and grade of prostate cancer in a prospective cohort as well as in cell experiments. A population-based cohort of 32496 Swedish men aged 45-79 years was followed prospectively through 1998-2011, to assess the association between validated estimates of dietary PCB exposure and incidence of prostate cancer by grade (2789 cases, whereof 1276 low grade, 756 intermediate grade, 450 high grade) and prostate cancer mortality (357 fatal cases). In addition, we investigated a non-dioxin-like PCB153-induced cell invasion and related markers in normal prostate stem cells (WPE-stem) and in three different prostate cancer cell lines (PC3, DU145 and 22RV1) at exposure levels relevant to humans. After multivariable-adjustment, dietary PCB exposure was positively associated with high-grade prostate cancer, relative risk (RR) 1.35 [95% confidence interval (CI): 1.03-1.76] and with fatal prostate cancer, RR 1.43 (95% CI: 1.05-1.95), comparing the highest tertile with the lowest. We observed no association with low or intermediate grade of prostate cancer. Cell invasion and related markers, including MMP9, MMP2, Slug and Snail, were significantly increased in human prostate cancer cells as well as in prostate stem cells after exposure to PCB153. Our findings both from the observational and experimental studies suggest a role of non-dioxin-like PCB153 in the development of high-grade and fatal prostate cancer.
  •  
6.
  • Aspenström-Fagerlund, Bitte, et al. (författare)
  • Oleic acid increases intestinal absorption of the BCRP/ABCG2 substrate, mitoxantrone, in mice
  • 2015
  • Ingår i: Toxicology Letters. - : Elsevier BV. - 0378-4274 .- 1879-3169. ; 237:2, s. 133-139
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • The efflux transporter breast cancer resistance protein (BCRP/ABCG2) decrease intestinal absorption of many food toxicants. Oleic acid increases absorption of the specific BCRP substrate mitoxantrone (MXR), and also BCRP gene expression in human intestinal Caco-2 cells, suggesting that oleic acid affect the BCRP function. Here, we investigated the effect of oleic acid on intestinal absorption of MXR in mice. Mice were orally dosed with 2.4 g oleic acid/kg b.w. and 1 mg MXR/kg b.w., and sacrificed 30, 60, 90 or 120 min after exposure, or were exposed to 0.6, 2.4 or 4.8 g oleic acid/kg b.w. and 1mg MXR/kg b.w., and sacrificed 90 min after exposure. Mice were also treated with Ko143 together with MXR and sacrificed after 60 min, as a positive control of BCRP-mediated effects on MXR absorption. Absorption of MXR increased after exposure to oleic acid at all doses, and also after exposure to Ko143. Intestinal BCRP gene expression tended to increase 120 min after oleic acid exposure. Our results in mice demonstrate that oleic acid decreases BCRP-mediated efflux, causing increased intestinal MXR absorption in mice. These findings may have implications in humans, concomitantly exposed to oleic acid and food contaminants that, similarly as MXR, are substrates of BCRP.
  •  
7.
  • Bergkvist, Charlotte, et al. (författare)
  • Dietary exposure to polychlorinated biphenyls and risk of myocardial infarction - A population-based prospective cohort study
  • 2015
  • Ingår i: International Journal of Cardiology. - : ELSEVIER IRELAND LTD. - 0167-5273 .- 1874-1754. ; 183, s. 242-248
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Background: Fish consumption may promote cardiovascular health. The role of major food contaminants, such as polychlorinated biphenyls (PCBs) common in fatty fish, is unclear. We assessed the association between dietary PCB exposure and risk of myocardial infarction taking into account the intake of long-chain omega-3 fish fatty acids. Methods: In the prospective population-based Swedish Mammography Cohort, 33,446 middle-aged and elderly women, free from cardiovascular disease, cancer and diabetes at baseline (1997) were followed-up for 12 years. Validated estimates of dietary PCB exposure and intake of fish fatty acids (eicosapentaenoic acid and docosahexaenoic acid; EPA-DHA) were obtained via a food frequency questionnaire at baseline. Results: During follow-up 1386 incident cases of myocardial infarction were ascertained through register-linkage. Women in the highest quartile of dietary PCB exposure (median 286 ng/day) had a multivariable-adjusted RR of myocardial infarction of 1.21 (95% confidence interval [CI], 1.01-1.45) compared to the lowest quartile (median 101 ng/day) before, and 1.58 (95% CI, 1.10-2.25) after adjusting for EPA-DHA. Stratification by low and high EPA-DHA intake, resulted in RRs 2.20 (95% CI, 1.18-4.12) and 1.73 (95% CI, 0.81-3.69), respectively comparing highest PCB tertile with lowest. The intake of dietary EPA-DHA was inversely associated with risk of myocardial infarction after but not before adjusting for dietary PCB. Conclusion: Exposure to PCBs was associated with increased risk of myocardial infarction, while some beneficial effect was associated with increasing EPA and DHA intake. To increase the net benefits of fish consumption, PCB contamination should be reduced to a minimum. (C) 2015 Elsevier Ireland Ltd. All rights reserved.
  •  
8.
  • Bergkvist, Charlotte, et al. (författare)
  • Dietary exposure to polychlorinated biphenyls and risk of myocardial infarction in men - A population-based prospective cohort study
  • 2016
  • Ingår i: Environment International. - : PERGAMON-ELSEVIER SCIENCE LTD. - 0160-4120 .- 1873-6750. ; 88, s. 9-14
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Background: Major food contaminants such as polychlorinated biphenyls (PCBs) are proposed to play a role in the etiology of cardiovascular disease (CVD), but to date the impact of PCBs on cardiovascular health need to be explored. Methods and results: We assessed the association between validated food frequency questionnaire-based estimates of dietary PCB exposure and risk of myocardial infarction, ascertained through register-linkage, among 36,759 men from the population-based Swedish Cohort of Men, free of cardiovascular disease, diabetes and cancer at baseline (1997). Relative risks were adjusted for known cardiovascular risk factors, long-chain omega-3 fatty acids (eicosapentaenoic and docosahexaenoic acids) and methyl mercury exposure. During 12 years of follow-up (433,243 person-years), we ascertained 3005 incident cases of myocardial infarction (654 fatal). Compared with the lowest quintile of dietary PCB exposure (median 113 ng/day), men in the highest quintile (median 436 ng/day) had multivariable-adjusted relative risks of 1.74 (95% confidence interval [CI], 1.30-2.33; p-trend < 0.001) for total and 1.97 (95% C11.42-2.75; p-trend < 0.001) for non-fatal myocardial infarction. In mutually adjusted models, dietary PCB exposure was associated with an increased risk of myocardial infarction, while the intake of long-chain omega-3 fish fatty acids was associated with a decreased risk. We also observed an effect modification by adiposity on the association between of dietary PCB exposure and myocardial infarction, with higher risk among lean men (p value for interaction = 0.03). Conclusions: Exposure to PCBs via diet was associated with increased risk of myocardial infarction in men. (C) 2015 Elsevier Ltd. All rights reserved.
  •  
9.
  • Bjermo, Helena, et al. (författare)
  • Serum levels of brominated flame retardants (BFRs : PBDE, HBCD) and influence of dietary factors in a population-based study on Swedish adults
  • 2017
  • Ingår i: Chemosphere. - : Elsevier BV. - 0045-6535 .- 1879-1298. ; 167, s. 485-491
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • The aim of this study was to investigate associations between serum concentrations of brominated flame retardants and personal characteristics, including diet, in adults participating in a population-based study in Sweden 2010-11. Moreover, observed concentrations were used in a health risk assessment, using published health-based reference values. Serum samples of 170 adult individuals of both sexes were analyzed for 10 PBDE congeners and HBCD by GC-MS. When including concentrations between LOD and LOQ, highest median serum concentration was observed for BDE-153 (1.2 ng/g serum lipid), followed by BDE-209 (0.95 ng/g lipid), BDE-47 (0.49 ng/g lipid) and BDE-100 (0.21 ng/g lipid). Median concentration of HBCD was 0.10 ng/g lipid. A few markedly elevated concentrations of BDE-209, HBCD (77-78 ng/g lipid) and BDE-47 (44 ng/g lipid) were observed. The only statistical significant findings were higher BDE-153 concentrations in men than in women, and positive associations between serum BDE-153 concentrations and consumption of fish (total), beef, mutton and poultry. PBDE concentrations were in accordance with concentrations reported in other European countries but generally lower than those found in North America. Median PBDE serum concentrations observed in adults from Sweden suggest sufficient health protection, when compared with published health-based reference values, although some outliers with high serum concentrations had lower safety margins.
  •  
10.
  • Darnerud, Per Ola, et al. (författare)
  • Phosphorous flame retardants in Swedish market basket food samples, and estimation of per capita intake
  • 2016
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Analyser av åtta fosforinnehållande flamskyddsmedel (PFRs) har utförts i matkorgsprover från den senaste matkorgsundersökningen (Matkorgen 2015). De ämnen som analyseras är (i förkortning) TEHP, TNBP, TCEP, TBOEP, TPHP, EHDPHP, TDCIPP samt TCIPP. De undersökta matkorgsproverna kommer från studier där matkassar från vanliga livsmedelskedjor i Sverige tas in för analys, och där de insamlade livsmedlen analyseras gruppvis (ex kött, fisk, mejeriprodukter, spannmål) för en mängd näringsämnen men även toxiska ämnen. Med hjälp av försäljningsstatistik kan konsumtionen av olika livsmedelsgrupper beräknas, och tillsammans med haltdata kan per capita-intaget för dessa ämnen tas fram. Det är första gången som matkorgsprover analyseras för förekomst av PFRs.Mätbara halter av ett flertal av undersökta PFRs kunde analyseras i proverna från de tretton olika livsmedelsgrupperna, och högst halter återfanns generellt i prover från cerealier, bakverk, fetter/oljor , vegetabilier, samt socker och sötsaker. Högst halter i livsmedel, och även det beräknade högsta per capita-intaget (49 ng/kg kroppsvikt/dag), observerades för EHDPHP (etylhexyldifenylfosfat). För fyra PFRs (TCEP, TPHP, TDCIPP och TCIPP) låg per capita-intaget på 6-12 ng/kg kroppsvikt/dag, medan inga beräkningar gjordes för de tre återstående pga att flertalet haltdata
  •  
Skapa referenser, mejla, bekava och länka
  • Resultat 1-10 av 35

Kungliga biblioteket hanterar dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (2018), GDPR. Läs mer om hur det funkar här.
Så här hanterar KB dina uppgifter vid användning av denna tjänst.

 
pil uppåt Stäng

Kopiera och spara länken för att återkomma till aktuell vy