| 1. |
- Buhlin, Kare, et al.
(författare)
-
Association of periodontitis with persistent, pro-atherogenic antibody responses
- 2015
-
Ingår i: Journal of Clinical Periodontology. - : Wiley-Blackwell. - 0303-6979 .- 1600-051X. ; 42:11, s. 1006-1014
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- AIM: To study antibody responses associated with molecular mimicry in periodontitis.MATERIAL AND METHODS: Fifty-four periodontitis cases (mean age 54.0 years) and 44 controls (53.6 years) were examined, after which cases received periodontal treatment. Established immunoassays were used to analyse levels of antibodies against two pathogens, Aggregatibacter actinomycetemcomitans (Aa) and Porphyromonas gingivalis (Pg), heat shock proteins (Hsp), Hsp60, Hsp65, and Hsp70, and epitopes of oxidized low density lipoprotein (oxLDL) (CuOx-LDL and MDA-LDL) in plasma samples that were collected at baseline, after 3 (n=48) and 6 (n=30) months.RESULTS: When age, sex, smoking habit, and the number of teeth were considered in multivariate logistic regressions, Aa and Pg IgG, Hsp65-IgA, CuOx-LDL-IgG and -IgM and MDA-LDL-IgG antibody levels were associated with periodontitis, whereas Hsp60-IgG2 antibody levels were inversely associated. The Aa antibody levels significantly correlated with the levels of IgA antibodies to Hsp65 and Hsp70, and both OxLDL IgA-antibody levels. The levels of antibodies to Pg correlated with IgG antibodies to Hsp60, Hsp70 and both oxLDL antibody epitopes. None of the antibody levels changed significantly after treatment.CONCLUSIONS: Periodontitis is associated with persistently high levels of circulating antibodies that are reactive with pathogen- and host-derived antigens.
|
|
| 2. |
- Hogdin, Susanna, et al.
(författare)
-
Fördelning av vatten i torkans spår : Redovisning av regeringsuppdrag gällande möjligheter att använda föreskrifter för att motverka allvarlig vattenbrist
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Havs- och vattenmyndigheten fick den 29 juni 2017 ett regeringsuppdrag att utreda möjligheter, förutsättningar, konsekvenser och behov av att införa föreskrifter om rätt att under allvarliga och akuta förhållanden begränsa tillstånd att bortleda vatten för att undvika att allvarlig vattenbrist uppkommer. Om förutsättningar och behov föreligger ska myndigheten lämna förslag till föreskrifter. Myndigheten ska också belysa hur sådana föreskrifter förhåller sig till regleringen i 2 kap. 10 § lag om särskilda bestämmelser om vattenverksamhet (LSV). Arbetet ska genomföras i samråd med SMHI, SGU, vattenmyndigheterna (VM) samt berörda myndigheter med sektorsansvar och slutredovisas till Regeringskansliet senast den 31 januari 2018. Havs- och vattenmyndigheten har analyserat frågeställningarna och kommit till slutsatsen att det idag saknas förutsättningar att föreslå några generella regler för att begränsa uttag av vatten för att på så sätt motverka att allvarlig vattenbrist uppkommer. Myndigheten har därför heller inte konstruerat förslag till föreskrifter.Det saknas förutsättningar att konstruera generella föreskrifterDet finns i nuläget alltför stora kunskapsluckor kring uttagen av vatten. Kunskapsbristen gäller uttagens lokalisering, uttagna mängder och uttagsmönster. Eftersom många vattenuttag är undantagna krav på tillstånd eller anmälan i lagstiftningen så registreras och journalförs heller inte uttagna vattenmängder. Detta innebär att det är svårt att uppskatta hur mycket vatten som är möjligt att spara med hjälp av begränsningsregler. Det är heller inte möjligt att kontrollera efterlevnaden av eventuella begränsningsregler. Sammantaget innebär detta att det saknas praktiska förutsättningar att konstruera och sjösätta föreskrifter om begränsningar av vattenuttag i nuläget. Om kunskapen kring uttagen förbättras så skulle begränsningsregler kunna övervägas. Definition av allvarligt och akut läge liksom av begreppet vattenbristDet kommer dock sannolikt även fortsättningsvis att finnas vissa svårigheter med att arbeta med generella föreskrifter i denna kontext. För att det ska vara möjligt att aktivera och avaktivera en föreskrift om begränsningar så måste det vara möjligt att definiera vad som är ett allvarligt och akut läge liksom vad som är att betrakta som vattenbrist. Vattenbrist innebär i grunden en obalans mellan tillgång och efterfrågan. Det innebär att begreppet styrs av fler faktorer än väderbetingelser. Även samhällets organisation och människors förväntningar och beteenden har betydelse. Hur detta kan se ut exemplifieras tydligt av utvecklingen på Öland. Det är väl känt att ön har mycket begränsade förutsättningar att magasinera grundvatten. Torrperioderna för ön förutspås blir längre till följd av förväntade klimatförändringar genom en högre temperatur och förlängd vegetationsperiod. Samtidigt ökar vattenförbrukningen på ön till följd av inflyttning, en expanderande livsmedelsproduktion och en ökande turism. Det vill säga tillgången minskar samtidigt som efterfrågan ökar. Efter en längre period av nederbördsunderskott från mitten av 2015 så drabbades ön av en akut vattenbrist under 2016. Vattenbristen blev mycket ansträngande för kommunerna att hantera. Den fråga som Havs- och vattenmyndigheten har att analysera är om akuta begränsningsregler kring befintliga uttag hade kunnat dämpa eller avhjälpa den uppkomna situationen på Öland. Myndighetens slutsats är att begränsningsregler inte hade varit en lösning på problemet. Vädret varierarVädret varierar över åren och nederbördsfattiga perioder är en fullt naturlig företeelse. Efter längre perioder med nederbördsunderskott så sjunker vattennivåer i både yt- och grundvattenmagasin. Därtill påverkas vattenmagasinen av vattenbortledning. Hur mycket just vattenuttagen påverkar vattennivåerna i förhållande till naturliga påverkansfaktorer som nederbörd och avdunstning varierar mellan olika vattensystem. Det är därmed inte självklart att begränsningar av uttag skulle göra någon större skillnad för variationer i vattennivåer. Det innebär vidare att nyttan med att begränsa uttagen kan vara tveksam om syftet med begränsningen är att motverka sjunkande vattennivåer. Uttagens betydelse för vattennivåernaMånga uttag som görs, främst ifrån ytvattensystem, går ofta direkt tillbaka till samma vattensystem, t.ex. via avlopp. Bortledning av vatten för exempelvis bevattningsändamål tas emellertid bort från systemet på permanent basis. Vid en överslagsberäkning för Vättern, där kunskapsläget kring uttagen är ovanligt bra, så framkommer att det vatten som tas ur sjön utan att återföras under ett helt år motsvarar ungefär samma mängd vatten som rinner ur sjön via Motala ström på 2 dygn vid normal vattenföring. Möjligheten att påverka vattennivån i Vättern genom begränsningar av uttagen från sjön är därmed försumbara. Det finns givetvis andra vattensystem som är betydligt mer påverkade av vattenbortledning och där förutsättningarna att påverka vattennivåerna genom begränsningar av uttag är större, men det finns i dagsläget ingen samlad bild av vilka dessa sjöar och vattendrag skulle vara. Detta kräver en separat kartläggning. Vatten som tas ur grundvattenmagasin återförs däremot till skillnad från ytvatten sällan direkt till samma magasin. I viss mån är de system som bygger på förstärkt grundvattenbildning och som frekvent används inom den allmänna dricksvattenförsörjningen ett undantag från denna regel. Däremot är det svårare att utan detaljkunskap kring uttagen bedöma ur vilket grundvattenmagasin som vatten hämtas. Geografiskt närliggande uttag av grundvatten kan hämta vatten från helt olika magasin. En begränsning av det ena uttaget behöver därmed inte med nödvändighet komma det andra magasinet till godo. Att kunskapen kring vattenuttagen behöver förbättrats har uppmärksammats av Vattenmyndigheterna som har i uppdrag att beskriva påverkan på både yt- och grundvattenförekomster bl.a. av uttag av vatten inom ramen för den svenska vattenförvaltningen. Vattenmyndigheterna har försökt att genom riktade åtgärder med krav om att ta fram regionala vattenförsörjningsplaner liksom intensifierad tillsyn över uttagen åstadkomma en förbättrad kunskap kring påverkansbilden på vattenförekomstnivå. Befintlig lagstiftningI bedömningen av föreskrifter som verktyg för att hantera vattenbrist får även framhållas att det finns befintlig lagstiftning som kan användas för att förebygga att ansträngda situationer uppstår till följd av torka. Denna lagstiftning handlar i första hand om att säkerställa en ansvarsfull planering och klimatanpassning av olika sektorer i samhället, men prövningar av uttag enligt de vattenrättsliga bestämmelserna i miljöbalken kan nyttjas bättre med avseende på hur uttagen ska bedömas och regleras i förhållande till nederbördsfattiga perioder. I sin helhet har Sverige gynnsamma förutsättningar att genom en god planering motverka att samhället får problem till följd av torka. Inom begreppet planering bör inrymmas både sådana åtgärder som handlar om att säkra tillgången till vatten under nederbördsfattiga perioder, men också om långsiktiga satsningar på vattenbesparande åtgärder som syftar till att minska den specifika förbrukningen inom olika sektorer.2 kap 10 § Lagen om särskilda bestämmelser om vattenverksamhetDet finns också lagstiftning som kan användas i ansträngda situationer som uppstår till följd av torka, t.ex. i 2 kap. 10 § lagen om särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, LSV. Användningen av den lagstiftning som finns skulle underlättas av förbättrad vägledning. Ersättningsrätten som finns kopplad till bestämmelsen i 2 kap. 10 § LSV utgör en betydande svårighet för länsstyrelserna när de ska tillämpa bestämmelsen. Hur eventuella ersättningsanspråk som uppkommer till följd av bestämmelsen ska hanteras behöver tydliggöras för att länsstyrelserna ska anse att det vara möjligt att använda lagstiftningen. Det kan även övervägas om denna ersättningsrätt ska kvarstå i bestämmelsen.Regionala vattenförsörjningsplanerI en långsiktig planering av vattenförsörjningen skulle regionala vattenförsörjningsplaner kunna erbjuda ett bra kunskapsunderlag på länsnivå för vilka vattenresurser som finns i länet och över vilka anspråk som olika sektorer har på tillgängliga resurser. Det bör dock poängteras att det idag inte finns någon enighet kring innebörden av begreppet regional vattenförsörjningsplan eller någon samstämmighet kring vad sådana planer ska innehålla. Regionala vattenförsörjningsplaner lyfts ofta som en tänkbar lösning på flera komplexa problem som samhället hittills inte lyckats lösa med befintliga verktyg. För att regionala vattenförsörjningsplaner ska kunna fylla en funktion i att förbättra samhällets förmåga att hantera torka, så behöver det tydliggöras vad planerna ska innehålla för information och en myndighet bör ges ett ansvar för vägledning, samordning och utvärdering av arbetet. De länsstyrelser som arbetat fram regionala vattenförsörjningsplaner framhåller också själva att det är en stor utmaning att omsätta planerna i praktiska åtgärder. Detta beror till stor del på hur samhället valt att organisera planerings- och vattenförsörjningsarbetet mellan stat och kommun. Staten erbjuder kunskapsunderlag, men ytterst är det kommunen som genom sina Havs- och vattenmyndighetens rapport 2018:03 12 lokala prioriteringar omsätter kunskapen i praktiska åtgärder. Ett tydligt exempel är vattenproblematiken på Öland som beskrivs närmare i bilaga 4. Slutligen bör poängteras behovet av att sys
|
|
| 3. |
- Johansson, Lotten J., et al.
(författare)
-
Vägtransporternas påverkan på luftkvaliteten i Skåne : Beräknade utsläpp och haltbidrag för tunga fordon.
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Då Skåne utgör Sveriges huvudsakliga port för handel med den kontinentala delen av Europa och utmärker sig som en hamnregion är vägtransporterna märkbara i länet. Syftet med denna utredning var att undersöka vägtransporternas, dvs. den tunga trafikens miljöpåverkan avseende utsläpp av luftföroreningar och påverkan på luftkvaliteten i Skåne.Vägtransporterna i Skåne är koncentrerade på Europavägarna; E20, E6, E4, E65 och E22, samt länsvägarna 21 och 23. Europavägarna trafikeras av 1000-5000 lastbilar/dygn i genomsnitt medan länsvägarna 21 och 23 trafikeras av 500-1700 lastbilar/dygn. Av de godsmängder som transporteras på väg i Skåne 2013 utgör den del som sker inom Skåne ca 40 procent, transporter ut från Skåne (export) utgör ca 19 procent, transporter in till Skåne (import) utgör ca 18 procent och ca 24 procent av godsmängden är s.k. transit transporter, dvs. gods som transporteras genom Skåne.Resultaten från undersökningen visar att de tunga fordonen genererar ett betydande utsläpp av luftföroreningar per fordon. I Skåne står de tunga väg-transporterna för ca 10 procent av det totala trafikarbetet (antal fordonskilometer per år) medan de står för ca 54 procent av det totala utsläppet av kväveoxider från vägtrafiken och ca 16 procent av det totala utsläppet av kväveoxider (från alla utsläppskällor). Utsläppen från tunga fordon genererar ett haltbidrag på ca 10-20 procent i de stora skånska tätorterna. Störst påverkan har den tunga trafiken i Malmö. En slutsats som kan dras av resultaten i den aktuella utredningen är att vägar med ett genomsnittligt trafikflöde på mer än 2000 tunga fordon per dygn genererar ett haltpåslag mellan 5-10 μg/m3 kväveoxider, förutsatt att gaturummet inte är slutet. I slutna gaturum, med bebyggelse på båda sidor, genereras betydligt större haltbidrag. Exempelvis står de tunga fordonen (ca 2000 per dygn) på Södra Förstadsgatan i Malmö för ett haltbidrag på 25-30 μg/m3, vilket motsvarar ca 40 procent av den totala halten i gaturummet.Osäkerheter i både trafikdata och emissionsfaktor gör att uppskattningarna av utsläpp och haltbidrag bör tolkas med försiktighet. Trafikdata är bristfällig rörande mängden tunga fordon och fördelningen mellan lastbilar och lastbilar med släp. Emissionsfaktorerna som använts i beräkningarna baseras på sammansättningen av svenskregistrerade fordon. Andelen utlandsregistrerade transportfordon är påtaglig på de skånska vägarna och kanske uppemot 20 procent av transportarbetet saknar tillförlitlig statistik på fordonssammansättningen avseende fordonens ålder och vikt.För att minska de tunga transporternas utsläpp av luftföroreningar i Skåne krävs i första hand åtgärder som minskar trafikmängden. Förslagsvis ökas transportandelen på järnväg och sjöfart för den godstrafik som endast passerar genom länet, dvs. transit trafiken. Denna typ av åtgärd har en potential att reducera utsläppen av kväveoxider i Skåne med ca 13 procent av utsläppen från vägtransporter. Dessutom krävs en fortsatt omställning till mer miljövänliga transporter där hårdare utsläppskrav på transportfordon kan påskynda processen för att transporterna använder bästa möjliga teknik i större omfattning.
|
|
| 4. |
- Maibach, Julia, et al.
(författare)
-
A high pressure x-ray photoelectron spectroscopy experimental method for characterization of solid-liquid interfaces demonstrated with a Li-ion battery system
- 2015
-
Ingår i: Review of Scientific Instruments. - : AIP Publishing. - 0034-6748 .- 1089-7623. ; 86:4
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- We report a methodology for a direct investigation of the solid/liquid interface using high pressure x-ray photoelectron spectroscopy (HPXPS). The technique was demonstrated with an electrochemical system represented by a Li-ion battery using a silicon electrode and a liquid electrolyte of LiClO4 in propylene carbonate (PC) cycled versus metallic lithium. For the first time the presence of a liquid electrolyte was realized using a transfer procedure where the sample was introduced into a 2 mbar N-2 environment in the analysis chamber without an intermediate ultrahigh vacuum (UHV) step in the load lock. The procedure was characterized in detail concerning lateral drop gradients as well as stability of measurement conditions over time. The X-ray photoelectron spectroscopy (XPS) measurements demonstrate that the solid substrate and the liquid electrolyte can be observed simultaneously. The results show that the solid electrolyte interphase (SEI) composition for the wet electrode is stable within the probing time and generally agrees well with traditional UHV studies. Since the methodology can easily be adjusted to various high pressure photoelectron spectroscopy systems, extending the approach towards operando solid/liquid interface studies using liquid electrolytes seems now feasible. (C) 2015 Author(s). All article content, except where otherwise noted, is licensed under a Creative Commons Attribution 3.0 Unported License.
|
|
| 5. |
- Malmqvist, Ebba, et al.
(författare)
-
Estimated health benefits of exhaust free transport in the city of Malmö, Southern Sweden
- 2018
-
Ingår i: Environment International. - : Elsevier. - 0160-4120 .- 1873-6750. ; 118, s. 78-85
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Luftföroreningar står för ett av åtta förtida dödsfall i världen, och utgör därmed ett stort hot mot människors hälsa. HIA (hälsokonsekvensbedömningar) av hypotetiska förändringar i luftföroreningshalter kan användas som ett sätt att bedöma hälsoeffekter, planer och projekt som beslutsfattare behöver för att förhindra sjukdom. Syftet med denna studie var att beräkna hälsoeffekter som kan tillskrivas hypotetisk nedgång i luftföroreningshalter i Malmö i södra Sverige om en policy med avgasfri innerstad skulle genomföras.
|
|
| 6. |
- Oke, Vilija, et al.
(författare)
-
IFN-λ1 with Th17 axis cytokines and IFN-α define different subsets in systemic lupus erythematosus (SLE).
- 2017
-
Ingår i: Arthritis Research & Therapy. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1478-6362. ; 19
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- BACKGROUND: Interferon (IFN)-α is thought to have a pivotal role in systemic lupus erythematosus (SLE), and type III IFNs (IFN-λ) were recently also associated with SLE. In this study, we measured levels of IFN-α, IFN-λ1, and related cytokines, such as IL-17A, IL-23, and interferon-γ-induced protein 10 (IP-10), in a Karolinska University Hospital cohort of patients with SLE and control subjects. The objective of the study was to investigate if cytokine measurements could identify different subsets of patients with active SLE and higher disease damage.METHODS: We included 261 patients with SLE and 261 population control subjects. All participants underwent a standardized clinical examination. Medical files were reviewed. Patients with SLE were assessed for current organ manifestations, disease activity, and damage. Routine blood parameters, complement levels, and serology were analyzed at the time of inclusion. Levels of IFN-λ1, IFN-α, IL-17A, IL-23, and IP-10 were measured by enzyme-linked immunosorbent assay.RESULTS: IFN-λ1 and IFN-α were detected in 29% and 44% of patients, respectively, but their levels did not correlate. High serum levels of IFN-λ1 were positively associated with antinucleosome antibodies and lymphopenia but negatively with musculoskeletal damage. Positive correlations between levels of IFN-λ1, IL-17A, and IL-23 were observed. Patients with high levels of these three cytokines had more disease damage, especially renal impairment. High levels of IFN-α were associated with mucocutaneous disease; leukopenia; and low complement, Ro/SSA, and La/SSB. Vascular events and antiphospholipid antibodies were uncommon. We identified two subgroups with high disease activity: one with double-high IFN-λ1 and IFN-α and another with IP-10(high). The former had more neuropsychiatric manifestations, and the latter had more arthritis. Increased levels of both types I and III IFNs were found in a proportion of population control subjects. Therefore, high IFN levels do not seem to be SLE-specific biomarkers.CONCLUSIONS: Measurements of circulating IFN-λ1 and IFN-α define subsets of patients with SLE with different characteristics. Levels of IFN-λ1 correlate with T-helper type 17 cytokines and identify a subgroup with more damage. High disease activity is associated with either simultaneous upregulation of IFN-λ1 and IFN-α or independently with IP-10. Our findings could be of major importance when tailoring therapy for patients with SLE with agents targeting IFN pathways.
|
|
