| 1. |
|
|
| 2. |
- Höglund, Anna T, 1960-
(författare)
-
Justice for women in war? : Feminist ethics and human rights for women
- 2003
-
Ingår i: Feminist Theology. - : SAGE Publications. - 0966-7350 .- 1745-5189. ; 11:3, s. 331-346
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Despite its commonality rape in war has long been an invisible warcrime. Gender-based violence has escaped sanction because it has beenshielded into the private sphere. Although rape in war is a form of publicviolence committed by soldiers representing a state it continues to beconceived as a private crime, committed by individual men. If women’shuman rights are to be respected in war and in peace the imaginaryborder between the public and the private has to be abandoned. In thisarticle rape in war is studied as a case of injustice for women in violentconflict. Arguments against feminist versions of ethics of care are formulatedas these theories fail to challenge the public/ private distinction dueto deep and constitutive gender norms. As an alternative, a narrative,feminist ethic of justice is presented based on women’s narratives ofexperienced injustice in war. The theoretical model is developed throughthe integration of values derived from the ethics of care and thereby dismissesthe distinction between public and private and between reasonand emotion. The conclusion is that both substance and form of humanrights must be based in concrete, situated gendered people’s experiencesof getting their human rights violated.
|
|
| 3. |
- Höglund, Anna T.
(författare)
-
Krig och kön. Feministisk etik och den moraliska bedömningen av militärt våld
- 2001
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The present study aims to develop a critical evaluation of feminist ethics and of ethical theories on military violence. The thesis combines a constructivist view of gender and morality with a narrative and communicative approach to ethics, based in theories developed by Iris Marion Young, Seyla Benhabib, Sharon D. Welch and Eva Lundgren. It analyzes ethical arguments for and against the use of military violence, as well as the construction of gender in these theories. Theories of the so-called "just war tradition", represented by Paul Ramsey and Michael Walzer, as well as pacifist theories, represented by John Howard Yoder, Natanael Beskow and Jacques Ellul, are criticized for being constructed without sufficient relation to human experience. Feminist pacifism, based on theories of motherhood and Carol Gilligan's "different voice" theory, especially as found in the work of Sara Ruddick, is criticized for universalizing women's experiences in one specific context and for constructing gender in a traditional way. As an alternative, a moral judgement of military violence based in narratives of rape in war is presented. The conclusion is that an adequate understanding of morality must take into account people's experiences of immorality. Furthermore, it is argued that violence hitherto apprehended as "private" must be related to public violence; that moral judgement should be guided by reason and emotion reflexively; and that moral agency is part of men's and women's gender construction. Through a narrative approach to social ethics, new moral arguments against the justification of military violence are highlighted, in particular, the argument that it violates people's moral agency and their bodily integrity.
|
|
| 4. |
- Höglund, Anna T.
(författare)
-
Reflektioner över etik och prioriteringar i vården : intervjuer med vårdpersonal
- 2003
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Enligt den etiska plattform för prioriteringar i vården som antagits av riksdagen är prioriteringar på grundval av enbart kronologisk ålder inte tillåtna. Genom att rangordna människovärdesprincipen över behovs- och solidaritetsprincipen, vilken i sin tur är överordnad kostnadseffektivitetsprincipen, angav prioriteringsutredningen vad som är icke tillåtna kriterier för prioriteringar. Hög ålder är ett sådant, liksom låg födelsevikt och svag social ställning hos patienten.Syftet med föreliggande studie var att undersöka genomslagskraften i gällande prioriteringsriktlinjer hos vårdpersonal av olika kategorier ett antal år efter den mest intensiva prioriteringsdebatten. Genom att få kunskap om personalens erfarenheter av att fatta prioriteringsbeslut kunde ytterligare frågor belysas, t.ex.: Känner personalen till riktlinjerna för prioriteringar? Tar man hänsyn till dem vid konkreta prioriteringsbeslut? Vad grundar man annars sina beslut på? Hur ser man på prioriteringar baserade på ålder? Vilka etiska argument har man för sina uppfattningar? Undersökningen utfördes med kvalitativ metod, bestående av djupintervjuer med ett mindre antal informanter. Informanterna utgjordes av både läkare, sjuksköterskor och undersköterskor, samtliga verksamma vid olika sjukhuskliniker.Resultaten av undersökningen kan delas in i tre kategorier. Den första gäller relationen mellan informanternas moraliska praxis och prioriteringsriktlinjerna. Här visade det sig att samtliga personalkategorier fattade prioriteringsbeslut, även om de var av olika slag beroende på personalkategori. Däremot var kunskapen om prioriteringsriktlinjerna låg. Endast några av de intervjuade läkarna kände till dem, däremot ingen av undersköterskorna eller sjuksköterskorna. Emellertid verkade samtliga intervjuade handla i enlighet med åtminstone de två första etiska principerna i riktlinjerna. Detta kan bero på att riktlinjerna i hög grad bygger på redan etablerade etiska principer i vården.Den andra kategorin av resultaten berör informanternas syn på åldersprioriteringar. Här visade sig en diskrepans mellan personalkategorierna. Sjuksköterskor och undersköterskor, som främst har att fatta prioriteringsbeslut i anslutning till basal omvårdnad, tog alla avstånd från prioriteringar baserade på kronologisk ålder. Bland läkarna framkom dock en viss acceptans för åldersprioriteringar. De etiska argument som framfördes till stöd för detta var ett rättviseresonemang, där man menade att vi bör sträva efter att låta alla människor får uppleva ett normallångt liv. Det kan motivera att en 50-åring prioriteras framför en 80-åring, om resurser inte finns att satsa på bägge.Den tredje och sista kategorin berör informanternas beskrivningar av problem och motsättningar i samband med prioriteringsbeslut på klinisk nivå. Det som främst lyftes fram här var de snäva ekonomiska ramar som personalen styrs av och som upplevs som ett hinder för förverkligandet av en god vårdetik, inklusive rättvisa prioriteringar. Ett annat problem, som lyftes fram av framför allt läkare, gällde att de upplever sig klämda mellan motstridiga riktlinjer från politisk nivå. Främst beskrev de hur valfrihetsreformen kan komma i konflikt med prioriteringsriktlinjerna, genom att en autonom patient med hjälp av valfrihetsrättigheten kan komma att prioriteras före en patient med större behov men med låg autonomi.Resultaten visar att kännedomen om prioriteringsriktlinjerna är låg i materialet samt starkt kopplad till yrkeskategori. Detta till trots verkar informanterna i hög grad agera i enlighet med riktlinjerna, men utan att reflektera över huruvida deras etiska handlande överensstämmer med nationella etiska principer. Det finns emellertid en viss acceptans för åldersprioriteringar bland de intervjuade, i högre grad än vad riktlinjerna medger, vilket tyder på ett glapp mellan nationellt angivna etiska riktlinjer och moralisk praxis på klinisk nivå. En slutsats av detta är att den etiska kompetensen hos personalen borde öka. För detta krävs mer än nationella etiska riktlinjer. Snarare ställs krav på arbetsorganisationen, t.ex. i form av organiserade forum för etikdiskussioner på klinikerna. Detta skulle kunna göra prioriteringsbesluten mer medvetna och minska diskrepansen mellan riktlinjer och praxis samt öka förståelsen mellan olika personalgrupper då det gäller resonemang i etiska frågor. Det finns också anledning att närmare utreda och diskutera vilka principer som bör gälla vid prioriteringar med avseende på ålder.Resultaten i min undersökning tyder på att riktlinjerna för prioriteringar i vården är allmänna och vaga och därmed också svårtydda för vårdgivare på klinisk nivå, samt att det finns konflikter inbyggda mellan principerna om människovärde, behov och kostnadseffektivitet. För att kunna implementera principerna i praktiken krävs därför dels att personalen blir mer informerad om att riktlinjerna finns och vad de föreskriver, dels en ökad tydlighet och öppenhet i beslutsprocessen omkring prioriteringar. Det är därför angeläget att arbeta för skapandet av arenor och procedurer för öppna prioriteringar i vården, både i betydelsen öppenhet i processen och öppenhet i vilka prioriteringsbeslut man tar.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
