| 1. |
- Hurtig, Caroline, et al.
(författare)
-
Patient participation in end-stage kidney disease care : variation over time and effects of staff-directed interventions - a quasi-experimental study
- 2023
-
Ingår i: BMC Nephrology. - : BioMed Central (BMC). - 1471-2369. ; 24:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background Among those elements establishing decent quality of care from a patient perspective, opportunities to participate in accord with one's individual needs and preferences are central. To date, little is known the extent of preference-based patient participation in kidney care, and what facilitates optimal conditions. This study investigated i) preference-based patient participation in kidney care over time, and ii) the effects of interventions designed to enhance person-centred patient participation.Methods A quasi-experimental study was conducted across nine kidney care sites in southeast Sweden. A cohort of 358 patients with stage IV chronic kidney disease (eGRF 15-19 ml/min) or V (eGRF < 15 mL/min) entered the study. Of these, 245 patients (with kidney replacement therapy or intermittent outpatient visits only) completed a survey on patient participation at four time points: every six months from August 2019 to May 2021, patients reported their preferences for and experiences of participation using the validated Patient Preferences for Patient Participation tool, the 4Ps. Between the first and second data collection points, interventions were provided for designated staff to facilitate person-centred participation, using two strategies for two subgroups at three sites each: the managers receiving a bundle of information via e-mail on patient participation in a standard dissemination procedure (three sites), or an additional half-year support program for implementation offered to 1-2 staff per site (three sites), with no intervention for a control group (three sites). The differences in 4Ps data between groups were analysed using multilevel ordinal regression.Results Over time and across all sites, most patients' experiences of participation fully or almost fully matched their engagement preferences (57%-90%). Still, up to 12% of patient reports indicated that their preferences and experiences were insufficiently matched: in these cases, the patients had preferred to be more involved than they had experienced, for example, in making healthcare plans and setting health-related goals. The interventions did not affect the levels of preference-based participation, but patients in the control group sites had slightly more consistent matches.Conclusions Living with kidney failure necessitates patient engagement, but opportunities to participate in accordance with one's preferences are not fully provided for all patients. Additional efforts to support a common understanding and to ensure person-centred patient participation is still needed.
|
|
| 2. |
- Hurtig, Caroline, 1984-
(författare)
-
Patient Participation in Kidney Care : Patients’ and professionals’ perspectives
- 2023
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Background: Patient participation is central to modern healthcare, known to enhance both physical health and well-being. However, the way in which a person prefers to engage can vary depending on their condition, knowledge, and healthcare context. Person-centred care considers a person’s needs and preferences, thereby facilitating preference-based patient participation. Managing a long-term disease, such as chronic kidney disease (CKD), often necessitates regular contact with healthcare and engagement in symptom management in day-to-day life. What facilitates person-centred patient participation in kidney care is unknown, but a further understanding of patient participation when living with CKD is needed. The overall aim of this thesis was to investigate patient participation in kidney care and assess variations in levels of preferencebased patient participation over time.Method: This thesis comprises four studies and is part of a research intervention project on participation in kidney clinics in south-eastern Sweden. Data collection commenced in 2018 and was concluded in 2022. Study I was of a qualitative design, with group discussions of patients and professionals (n=42) in dialysis care. Studies II and III employed the 4Ps tool, a validated questionnaire on patient participation completed by patients with CKD stage 4 or 5 (n=358). Study II adopted a cross-sectional design and Study III employed a quasi-experimental design to examine changes in participation over time and the effects of two interventions directed at managers and some healthcare professionals. In Study III, data from before and after the interventions were compared. Study IV employed a mixed-methods design, encompassing qualitative and quantitative data. It entailed repeated individual interviews (n=19 patients, 17 professionals) and data from a systematic review of patient records (n=240). The qualitative data from Studies I and IV were addressed using content analysis, while the quantitative data from Studies II, III, and IV were subjected to statistical tests using IBM Statistical Package for Social Sciences (SPSS) and Stan software.Results: Both individuals living with CKD and healthcare professionals recognised the importance of patient participation in kidney care. Patient participation in CKD stage 4 and 5 involved understanding the disease and its management, as well as mutual exchange of knowledge. However, there was not always a shared understanding between patients and professionals as to what patient participation entails. While patients described comprehending their condition and being involved in mutual communication and treatment planning, professionals primarily emphasised treatment management as the key aspect. Moreover, the patient records predominantly documented the professionals' actions for and with their patients. The findings also showed that although most patients had good matches between their preferences and experiences, suggesting sufficient levels of preference-based participation, some patients had insufficient preference-based participation, indicated they had experienced either more or less conditions for participation than their preferences. The staff-directed interventions in the research project did not appear to improve preference-based participation.Conclusion: Living with CKD stage 4 or 5 requires patient engagement and participation, meaning that patients understand how to manage their illness in their day-to-day lives. The studies suggest that further efforts are required in the management of kidney failure to enable more patients to engage in person-centred participation. One potential key to achieving mutual understanding between patients and professionals is dialogue. The tool utilised in these studies may prove useful in facilitating such conversations: the 4Ps is a tool that can be used to identify preferences for and experiences of patient participation. As such, it can be employed to measure preference-based patient participation in clinical settings and research. However, the findings of this thesis indicate that additional efforts are necessary for its implementation and to promote person-centred participation. Therefore, further research is needed, as are strategies healthcare professionals can employ to better recognise and respond to patients' resources and needs.
|
|
| 3. |
- Wallén Warner, Henriette, 1972-, et al.
(författare)
-
Cykelförmåga under alkoholpåverkan : Testbanestudie
- 2024
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Trots att alkoholpåverkan i samband med cykling ökar risken att skadas och förolyckas har vi begränsad kunskap om hur alkohol påverkar cyklisten. Syftet med denna studie var därför att undersöka effekten av stigande alkoholhalt på olika förmågor som krävs för att kunna framföra en cykel på ett betryggande sätt på en testbana. Tjugoåtta deltagare, varav 19 ingick i en experimentgrupp och nio i en kontrollgrupp, fick cykla en testbana uppbyggd på en avlyst parkeringsplats. Deltagarnas uppgift var att i) cykla slalom runt nio plastkoner, ii) cykla så rakt som möjligt på ett uppritat streck i mitten av en konformad strut och ibland plinga med ringklockan, iii) cykla så långsamt som möjligt och på varje stoppstreck stanna och sätta ner ena foten samt iv) stanna med båda fötterna och hela cykeln inom varje stoppruta. Deltagarna i experimentgruppen försågs vid upprepade tillfällen med alkohol (målet var att de skulle uppnå 1,0 promille) medan deltagarna i kontrollgruppen var nyktra under hela försöket. Under försöket mätte vi hur alkoholintaget påverkade alkoholhalt, upplevda alkoholpåverkan, cykelprestation, självskattad cykelförmåga, kognition och perception. Vidare mätte vi spänningssökande samt attityd, norm, kontroll, avsikt samt tidigare och uppföljande beteende att cykla alkoholpåverkade i verklig trafik. Resultaten tyder på att flertalet förmågor som är nödvändiga för att kunna cykla säkert försämrades av alkoholpåverkan. Från en genomsnittlig alkoholhalt på 0,7 promille var denna försämring statistiskt säkerställd men redan från en genomsnittlig alkoholhalt på 0,2 promille kunde man se en tendens till försämring. Samtidigt visar resultaten att cykling under alkoholpåverkan var relativt vanligt förekommande bland deltagarna.
|
|
| 4. |
- Wallén Warner, Henriette, 1972-, et al.
(författare)
-
Cykelförmåga under alkoholpåverkan : testbanestudie
- 2024
-
Ingår i: Sammanställning av referat från Transportforum 2024. - Linköping : Statens väg- och transportforskningsinstitut. ; , s. 507-508
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I sin handbok för ökad trafiksäkerhet för cyklister slog WHO fast att alkoholpåverkan ökar risken att skadas och förolyckas. Samtidigt baseras dagens kunskap om cykelförmåga under alkoholpåverkan på studier med självrapporterat data, genomförda i laboratoriemiljö inomhus och/eller med fokus på en enda förmåga. I denna studie har vi närmat oss verkliga trafikförhållanden genom att studera flera olika förmågor på en testbana uppbyggd på en avlyst parkeringsplats utomhus. Syftet var att undersöka effekten av stigande alkoholhalt på flera olika förmågor som krävs för att kunna framföra en cykel på ett betryggande sätt på en testbana. Vi undersökte därför hur stigande alkoholhalt påverkar cyklisters upplevda alkoholpåverkan, cykelprestation, självskattade cykelförmåga samt kognitiva och perceptuella förmågor. Vi undersökte även spänningssökande och attityd, norm, kontroll, avsikt och beteende att cykla alkoholpåverkade i verklig trafik. Förhoppningen är att kunskapen ska bidra till att antalet alkoholrelaterade cykelolyckor reduceras. Efter godkänd etikansökan rekryterade vi 28 deltagare mellan 21 och 35 år. Samtliga deltagare hade god cykelvana, god hälsa och ingen hade något miss- eller skadligt bruk av alkohol. Av dessa ingick 19 deltagare i experimentgruppen (som försågs med alkohol) medan nio deltagare ingick i kontrollgruppen (som var nyktra under hela försöket). Försöket bestod av fem identiska block. Varje block började med ett cykelpass där deltagarna cyklade 10 varv på testbanan med en instrumenterad cykel. Deltagarnas uppgift var att cykla slalom, rakt, långsamt, stanna cykeln inom en uppritad ruta/på uppritade sträck samt plinga i ringklockan. Varje cykelpass följdes av munsköljning och ett utandningsprov varefter deltagarnas upplevda alkoholpåverkan, självskattade cykelförmåga samt kognitiva och perceptuella förmågor undersöktes. Därefter försågs deltagarna i experimentgruppen med alkohol medan deltagarna i kontrollgruppen fick alkoholfri dryck. Efter det sista blocket fick samtliga deltagarna fylla i en efterenkät och fem månader senare fick de även besvara några uppföljande frågor. Deltagarna i kontrollgruppen fick lämna platsen direkt efter försöket medan deltagarna i experimentgruppen försågs med alkoholfri dryck och tilltugg. När deras alkoholhalt börjat sjunka hämtades deav en anhörig som i förväg garanterat att ta hand om dem tills de var nyktra.
|
|
