| 1. |
- Hock, R, et al.
(författare)
-
High Mountain Areas
- 2019
-
Ingår i: IPCC Special Report on the Ocean and Cryosphere in a Changing Climate. - : IPCC - Intergovernmental Panel on Climate Change. ; , s. 131-202
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The cryosphere (including, snow, glaciers, permafrost, lake and river ice) is an integral element of high- mountain regions, which are home to roughly 10% of the global population. Widespread cryosphere changes affect physical, biological and human systems in the mountains and surrounding lowlands, with impacts evident even in the ocean. Building on the IPCC’s Fifth Assessment Report (AR5), this chapter assesses new evidence on observed recent and projected changes in the mountain cryosphere as well as associated impacts, risks and adaptation measures related to natural and human systems. Impacts in response to climate changes independently of changes in the cryosphere are not assessed in this chapter. Polar mountains are included in Chapter 3, except those in Alaska and adjacent Yukon, Iceland, and Scandinavia, which are included in this chapter.
|
|
| 2. |
- Zou, J, et al.
(författare)
-
A primer on deep learning in genomics
- 2019
-
Ingår i: Nature genetics. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1546-1718 .- 1061-4036. ; 51:1, s. 12-18
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)
|
|
| 3. |
- Otto, Saskia A., et al.
(författare)
-
Ekosystembaserad utveckling av indikatorer för pelagiska födovävar
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Utveckling av indikatorer under EU:s ramdirektiv om en marin strategi, Havsmiljödirektivet, är en särskild utmaning när det gäller födovävar. Dessa indikatorer ska helst beskriva tillståndet i ett marint system, trots att sådana system är dynamiska och har komplexa interaktioner som ofta är icke-linjära. Havsområden som karaktäriseras av tydliga miljögradienter, som exempelvis Östersjön, medför ytterligare svårighet vid bedömningar av systemets tillstånd, eftersom det är nödvändigt att känna till hur pass relevanta indikatorerna är över hela spannet av miljöförhållanden som finns i området. Robusta tester och utvärderingar av indikatorerna är därför nödvändiga, särskilt för att undersöka hur de svarar på samtidiga påverkansvariabler och hur olika indikatorer är länkade genom artinteraktioner. I detta projekt använde vi flera olika metoder för att på ett robust sätt testa indikatorer för pelagiska födovävar i flera utsjöregioner i Östersjön: Bornholmsbassängen, Gotlandsbassängen, och Bottenhavet. Arbetet organiserades i tre delprojekt.I delprojekt 1 utvecklade vi ett modellbaserat ramverk där enskilda indikatorer testades mot enskilda påverkansvariabler, som till exempel koncentration av näringsämnen och fiskeintensitet. Detta möjliggjorde utvärdering av indikatorerna med avseende på deras sensitivitet, robusthet och specificitet. Med hjälp av ramverket kunde vi jämföra sex djurplanktonbaserade födovävsindikatorer och sju fiskbaserade födovävsindikatorer i två bassänger i Östersjön (Bornholmsbassängen och Gotlandsbassängen), medan i Bottenhavet jämfördes sex djurplanktonbaserade indikatorer (i detta område saknas längre tidsserier för fisk). De indikatorer som fick bäst resultat, inklusive de två tidigare föreslagna indikatorerna (’HELCOM core indicators’) baserade på djurplankton: Total djurplanktonförekomst (Total Zooplankton Abundance, TZA) och Medelstorlek av djurplankton (Mean Size, MS), analyserades vidare för att förstå eventuellt samspeloch påverkan mellan indikatorer.Två metoder för att testa indikatorer utvecklades för att kunna förstå och kvantifiera kopplingen mellan indikatorer orsakade av interaktioner (samspel) mellan olika arter, samt hur förhållandet mellan indikatorer och påverkansvariabler ser ut när hänsyns tas till indikatorernas koppling pga samspel mellan arter. Dessa metoder tillämpades sedan på olika typer av födovävsindikatorer på två samspelande nivåer i födoväven (delprojekt 2, storleksbaserade indikatorer samt mängd av fiskätande fisk och av bytesfiskar) och på tre samspelande nivåer (delprojekt 3, olika fisk och djurplanktonbaserade indikatorer) i Bornholmsbassängen och Gotlandsbassängen.Länkar mellan födovävsindikatorer från olika trofinivåer, som beror på de olika arternas samspel, var nödvändiga att ta hänsyn till för att kunna förklara hur dessa indikatorer varierade över tid. Detta visades i analyser av födovävsindikatorerna baserade på torsk Gadus morhua, en rovfisk, och i de indikatorer baserade på dess huvudsakliga bytesdjur skarpsill Sprattus sprattus och strömming Clupea harengus i Bornholmsbassängen, där både länkar (som motsvarar samspelet mellan rovdjur och byten) samt täthetsberoende effekter inom varje art behövde inkluderas för att förklara variationen i dessa pelagiska födovävsindikatorer från 1980-talet fram till 2012. Detta gällde för både abundans- och storleksbaserade indikatorer, men variationen över tid kunde förklaras bättre för de förstnämnda (testade 1979-2012) än de senare (testade 1984-2012). Vi lyckades inte anpassa någon statistiskt säkerställd modell för dessa två typer av indikatorer i Gotlandsbassängen, där mängden oförklarad variation förblev stor. När indikatorer testades på tre samspelande trofinivåer med en annan metod visade även dessa analyser att indikatorer på olika trofinivåer ofta påverkade varandra. Robusta modeller som förklarade variationen över tid kunde utvecklas för de djurplanktonbaserade indikatorerna (i båda bassängerna) och för indikatorn baserad på rovfisk (torsk) i Bornholmsbassängen. Utvecklingen över tid för storleksbaserade fiskindikatorerna förklarades sämre av modellerna än för de andra indikatorerna också i denna testmetod.Båda typerna av analyser i delprojekt 2 och 3 (två och tre samspelande nivåer i födoväven) visade att indikatorerna i allmänhet svarade mot ett flertal påverkansvariabler snarare än en enda, och att dessa var variabler kopplade till klimat, fiske och koncentration av näringsämnen eller primärproduktion. I studierna av två samspelande nivåer i födoväven, i detta fall de olika fiskbaserade indikatorerna, var salthalt, temperatur och syreförhållanden samt näringsämnen väsentliga för att kunna förklara utvecklingen av indikatorerna över tid. När tre samspelande nivåer i födoväven studerades – dvs. när djurplanktonbaserade indikatorer även var med i analysen – hade klimatvariabler ofta en starkare effekt på indikatorerna än fiske och primärproduktion. Detta belyser vikten av att ta hänsyn till klimatförändring när indikatorer tolkas och används till utvärdering av förvaltningsinsatser. Indikatorernas svar på externa påverkansvariabler var i många fall icke-linjära och berodde i vissa fall på nivån av en annan påverkansvariabel. Detta visar på nyttan med avancerade modellverktyg som kan fånga upp den relevanta dynamiken i system som karakteriseras av olika tillstånd (där olika orsakssamband kan gälla under olika tillstånd, s.k. ’alternativa regimer’).Projektets resultat utgör de första stegen mot en bedömning av födovävarnas nuvarande status, baserat på bassängspecifika uppsättningar av välfungerande fiskoch djurplanktonbaserade födovävsindikatorer. Våra resultat visar att (1) kopplingar mellan olika indikatorer, som uppkommer genom samspel mellan arter på olika nivåer i födoväven, bör beaktas i arbetet med att utveckla indikatorer för födovävar, (2) indikatorer för pelagiska födovävar som representerar djurplankton, planktonätande fisk och fiskätande fisk svarar alla mot flera samtidiga påverkansvariabler och (3) variationen över tid i variabler relaterade till fiske, övergödning (primärproduktion och näringsämnen) och klimatförändring förklarade indikatorernas historiska utveckling (1979/1984-2012).Det fanns ett fåtal skillnader mellan de olika metodernas resultat vad gäller de specifika sambanden mellan indikatorer och påverkansvariabler, men vi bedömer de samband som identifierats av minst två metoder som tillförlitliga. Dessa påverkansvariabler anses därför som de huvudsakliga. Det var dock inte alla indikatorer som hade statistiskt tillförlitliga samband till påverkansvariabler, varken inom en metod eller vid jämförelser mellan metoder. Därför är det ett urval av indikatorer som vi rekommenderar, givet det underliggande datamaterialet och provtagningsförfarandet.Vi rekommenderar att följande indikatorer används till riskanalyser eller utvärdering av förvaltningsalternativ för pelagiska födovävar i de studerade områdena, inom Havsmiljödirektivet:• För Bornholmsbassängen: Total djurplanktonförekomst (Total Zooplankton Abundance, TZA), förhållandet mellan hinnkräftor och hoppkräftor (Ratio Cladocerans to Copepods, RCC), skarpsill (Sprat), strömming (Herring), samt torsk (Cod).• För Gotlandsbassängen: Medelstorlek av djurplankton (Mean Size, MS), förhållandet mellan hinnkräftor och hoppkräftor (Ratio Cladocerans to Copepods, RCC), skarpsill (Sprat), strömming (Herring), samt torsk (Cod).• För Bottenhavet (där långsiktiga fiskdata saknas): Total djurplanktonförekomst (Total Zooplankton Abundance, TZA), Medelstorlek av djurplankton (Mean Size, MS) samt hoppkräftsbiomassa (Cops).
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Ahlgrim, C., et al.
(författare)
-
Comparison of Molecular Multiplex and Singleplex Analysis of IgE to Grass Pollen Allergens in Untreated German Grass Pollen-Allergic Patients
- 2015
-
Ingår i: Journal of investigational allergology & clinical immunology. - 1018-9068 .- 1698-0808. ; 25:3, s. 190-195
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: The ImmunoCAP ISAC 112 platform is the only commercially available molecular allergy IgE multiplex test. Data on the comparison of this rather novel test with the molecular singleplex ImmunoCAP IgE platform are lacking. Objective:To compare the multiplex ISAC 112 platform and the singleplex ImmunoCAP platform in regard to IgE to grass pollen allergens in untreated grass pollen allergic patients in Germany. Methods: Serum samples from 101 adults with grass pollen allergy were analyzed for specific IgE (sIgE) to 8 allergenic molecules from timothy grass pollen and to the 112 allergenic molecules included in the ISAC panel. The results for the multiplex and singleplex tests were subsequently analyzed statistically. Results: Comparison of sIgE to grass pollen allergens detected by ISAC 112 and the singleplex ImmunoCAP assay revealed the following correlation coefficients: 0.88 (rPhl p1), 0.96 (rPhl p2), 0.70 (nPhl p4), 0.94 (rPhl p5b), 0.92 (rPhl p6), 0.85 (rPhl p11), and 0.78 (rPhl p12). Conclusion: Molecular testing with ISAC 112 correlates well with the ImmunoCAP platform for respective molecular timothy grass pollen allergens.
|
|
| 6. |
- Azzena, B, et al.
(författare)
-
Late complications of high-voltage electrical injury might involve multiple systems and be related to current path
- 2016
-
Ingår i: Annals of Burns and Fire Disasters. - 1121-1539 .- 1592-9558. ; 29:3, s. 192-194
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- SUMMARYDelayed complications of electrical burns are mostly unexpected, and the link between the injury and the symptoms oftengoes unrecognized. A possible relation between source-ground sites and late clinical manifestations was recently emphasized. We report aunique case of combined intestinal-spinal delayed complications following a high-voltage electrical injury, a possible explanation being agreater current flow through the right hemisoma. The potential for late complications is an additional feature that physicians must considerin managing electrical injuries. Manifestations are variable and presentation is confounding, but current flow path can constitute a precioussource of information to predict complications in the late phase of management.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
|
|
