| 1. |
|
|
| 2. |
- Hultdin, Johan, et al.
(författare)
-
Elevated plasma homocysteine : cause or consequence of myocardial infarction?
- 2004
-
Ingår i: Journal of Internal Medicine. - : Wiley. - 0954-6820 .- 1365-2796. ; 256:6, s. 491-498
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- OBJECTIVES: To determine whether a first myocardial infarction leads to increased plasma homocysteine concentrations and whether the association between homocysteine and myocardial infarction was greater at follow-up compared with baseline. DESIGN: A population-based, prospective, nested case-referent study. SETTING: Screening took place at the nearest health survey centre in northern Sweden. SUBJECTS: Of more than 36,000 persons screened, 78 developed a first myocardial infarction (average 18 months after sampling). Fifty of these had participated in a follow-up health survey (average 8(1/2) years between surveys) and were sex- and age-matched with 56 referents. MAIN OUTCOME MEASURES: Comparison of plasma homocysteine levels in case and referent subjects before and after development of a first myocardial infarction. RESULTS: No statistically significant difference was found between cases and referents regarding homocysteine at baseline or follow-up. Plasma homocysteine and plasma creatinine increased significantly, and plasma albumin decreased significantly over time. Conditional univariate logistic regression indicated that high homocysteine at follow-up but not baseline was associated with first myocardial infarction (OR 2.49; 95% CI: 1.03-6.02), but the relation disappeared in multivariate analyses including plasma creatinine and plasma albumin. High plasma creatinine remained associated with first myocardial infarction at both baseline (OR 2.94; 95% CI: 1.05-8.21) and follow-up (OR 3.38; 95% CI: 1.21-9.48). CONCLUSION: In this study, first myocardial infarction did not cause increased plasma homocysteine concentration.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Ladenvall, Per, 1972, et al.
(författare)
-
Tissue-type plasminogen activator -7,351C/T enhancer polymorphism is associated with a first myocardial infarction.
- 2002
-
Ingår i: Thrombosis and haemostasis. - 0340-6245. ; 87:1, s. 105-9
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- We recently identified a polymorphic Sp1 binding site in an enhancer at the tissue-type plasminogen activator (tPA) locus (tPA -7,351C/T), which was associated with vascular tPA release. Subjects homozygous for the -7,351C allele had twice the tPA release rate compared to subjects carrying the -7,351T allele. In this study we tested the hypothesis that the tPA -7,351C/T polymorphism is associated with myocardial infarction (MI). In a population-based prospective nested case-control study within northern Sweden, genotypes were determined among 61 MI cases and 120 controls. In a multivariate model, the tPA -7,351C/T polymorphism (OR 2.68 for T allele carriers; 95% CI 1.31-5.50), tPA antigen (OR 1.16; 95% CI 1.07-1.25) and apo A-I (OR, 0.997; 95% CI 0.995-0.999) were independently associated with a first MI. These findings suggest that genetic markers of local tPA release and circulating steady-state tPA levels carry independent prognostic information.
|
|
| 5. |
- Lundh, Thomas, et al.
(författare)
-
Spårelement i blodkroppar från väster- och norrbottningar 1990-99
- 2002
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sexton spårelement bestämdes i blodkroppar från 600 kvinnor och män i åldrarna 25-74 år från Västerbotten och Norrbotten. Med Induktiv kopplad plasma (ICP-MS) bestämdes aluminium (Al), vanadin (V), mangan (Mn), kobolt (Co), nickel (Ni), koppar (CU), zink (Zn), selen (Se), rodium (Rh), palladium (Pd), kadmium (Cd), antimon (Sb), wolfram (W), platina (Pt) och bly (Pb). Dessutom bestämdes med atomfluorescens kvicksilver (Hg). Cd-koncentrationerna är av en nivå som kopplats samman med lätt toxicitet. Medianhalterna av Pb och Hg ligger långt under de som satts i samband med toxiska effekter. Variationen var emellertid hög; de högsta halterna är i nivå med dem som anses kunna orsaka ogynnsamma effekter. I en multivariat modell utvärderades effekter av kön, ålder, rökvanor och kalenderår. Framför allt för Cd, men i viss mån också för Hg, hade rökare högre halter än icke-rökare. Kvinnor hade högre halter av Cd och Pb än män. Det fanns klart stigande halter av Cd och Hg med stigande ålder. Vid jämförelse mellan prover tagna 1990, 1994 och 1999 hade en markant sänkning skett av Pb (ca 6% per år), Hg (ca 6% per år) och Cd, men i det fallet bara för män (6% per år), inte för kvinnor. Detta beror sannolikt på minskade utsläpp av dessa metaller, med sjunkande exponering som följd. För Pb och Cd bör sänkningen i exponering ha varit högre än 6% per år, eftersom tidigare ådragen kroppsbörda har en tendens att fördröja en sänkning i blodkroppar. Det finns skäl att även fortsättningsvis följa utvecklingen av metallhalter i blod. För halterna av Al, V, Mn, Co, Ni, Cu, Zn, Se, Rh, Pd, Sb, W och Pt i prover tagna 1999 finns mindre möjligheter att jämföra med andra studier. De funna halterna är emellertid i paritet med det fåtal andra undersökningar som finns. Det fanns en rad associationer mellan halter av olika element. Av särskilt intresse är korrelationerna mellan Pt, Pd and Rh, vilka har spritts i miljön genom användning av katalytiska avgasrenare i bilar. Detta fynd förtjänar vidare undersökningar. Se och Hg var också relaterade, troligen p g a gemensam källa i form av fisk, möjligen också gemensamma bindningar i kroppen.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
