| 1. |
- Lilja, Margareta, et al.
(författare)
-
Attitudes towards rehabilitation needs and support from assistive technology and the social environment among elderly people with disability
- 2003
-
Ingår i: Occupational Therapy International. - : Wiley. - 0966-7903 .- 1557-0703. ; 10:1, s. 75-93
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This study aimed to survey the attitudes of elderly people with disabilities who were living at home regarding their support from assistive technology and the social environment. These attitudes were compared with their identified needs by an occupational therapist and in relation to perception of social engagement, loneliness and overall contentment with life. From a sample of 102 participants who were interviewed using a standardized procedure, 53 persons were included in the study. The results indicated that attitudes among elderly people towards social and occupational engagement and change have a greater influence on their rehabilitation status than their disability as indicated by their health condition and limitations in activities of daily living and instrumental activities of daily living. The elderly people who accepted rehabilitation were more able, and were better equipped and better supported with assistive technology, than those who declined rehabilitation. Rehabilitation needs that the occupational therapists recognized were not always shared by the disabled elderly people, for several reasons; one reason of particular importance was the elderly person's attitude towards change and social engagement. However, the small sample size limits the generalization of the findings to the population of elderly people with disabilities. An ethnographic research design that allows for repeated interviews and observations of elderly people with disabilities for a prolonged period of time in their ordinary everyday lives may present an avenue for future research and lead to a deeper understanding of the issues
|
|
| 2. |
- Sundström, Gerdt, et al.
(författare)
-
Anhörigvårdens omfattning i Sverige
- 2002
-
Ingår i: Socialmedicinsk Tidskrift. - 0037-833X. ; :2, s. 119-130
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)
|
|
| 3. |
- Sundström, Gerdt, et al.
(författare)
-
Framtidens anhörigomsorg : Kommer de anhöriga vilja, kunna, orka ställa upp för de äldre i framtiden?
- 2004
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Föreliggande översikt över och analys av äldres anhörigsituation i dag och i en nära framtid har framför allt inriktats på äldres makar och makor samt relationen mellan de äldre och deras barn. Detta betyder inte att andra relationer är oviktiga eller att de inte är någon hjälp och stöd till äldre personer. Andra anhöriga än de nämnda är viktiga i omsorgspanoramat, men låter sig inte lika enkelt fångas i tillgängliga data. De är trots allt sekundära till partner och barn för många äldre. Framställningen utgår från tillgängliga uppgifter om hur många anhöriga som gör en vårdinsats och var de finns. Att fastställa vad anhöriga gör i praktiken är betydligt svårare. I Sverige finns undersökningar som belyser detta från 1954 och fram till 2000. De två senaste undersökningarna av äldres levnadsförhållanden och omsorgsmönster, 1994 och 2000, gör det möjligt att analysera förändringar under en period med kraftigt minskande offentlig omsorg. Det visar sig att anhöriga av alla slag, och särskilt barnen, väsentligt ökade sina omsorgsinsatser för gamla föräldrar/närstående under perioden. Även andra material har använts för att belysa det geografiska avståndet mellan generationerna, makars insatser för varandra m.m. Slutligen har vi med en opinionsundersökning sökt klarlägga erfarenhet av omsorg om gamla föräldrar, hur man ser på att själv hjälpa och balansen mellan vad familjen kan och bör göra och vad som är eller bör vara ett offentligt ansvar. Familjen och anhörigas insatser för de äldre har länge försummats i den offentliga debatten, eller tolkats i ideologiska termer och med normativa förtecken om vad man förväntar sig att var och en bör göra för sin nästa. Sedan vuxna barns anhörigansvar för föräldrar togs bort ur sociallagstiftningen 1956 och familjelagstiftningen 1979 var den allmänna meningen att äldreomsorg huvudsakligen var ett offentligt ansvar. Numera erkänns dock vårdande anhörigas insatser och behov av stöd i socialtjänstlagen. Samtidigt har andelen äldre som får hemtjänst eller plats i särskilt boende, i förhållande till befolkningsmängden, minskat. Den internationella forskningen har i stort sett enstämmigt visat att t.ex. allt fler äldre är gifta och att allt fler generationer är i livet samtidigt. I vad mån omsorgen i dag stödjer anhöriga blir en fråga om både indirekt och direkt stöd. Ett relativt generöst pensionssystem som det svenska och stöd till bra egna bostäder för äldre kan ses som ett indirekt stöd till anhöriga. Det kan man även säga om ett rikt utbud av bra hemtjänst och särskilt boende av god kvalitet. Ensamboendet bland äldre är nu ca 40 procent. Samtidigt är allt fler gamla, även i hög ålder, gifta och många har varit gifta länge, vilket illustreras av ett snabbt växande antal guldbröllopspar. Det är syskon, barn och andra som försvunnit ut ur äldrehushållen. Många har dock barn som bor i närheten, vilket framgår av både riksundersökningar och lokala analyser av totalbefolkningen. Inget tyder på att kontakterna över generationsgränserna försvagats på senare tid. Ytterst få äldre saknar nära anhöriga och de flesta har någon eller flera av dem i närheten. Fler gamla än tidigare har barn och de blir än fler i framtiden när dagens medelålders grupper blir gamla. Samtidigt finns upplösande tendenser, främst i form av skilsmässor, 10 procent av de äldre är frånskilda. De flesta gifta med hälsoproblem har en frisk partner och får i allmänhet den hjälp de behöver av partnern. Det tycks i absoluta tal finnas lika många män som vårdar sin fru, som omvänt. Beräkningar har gjorts av omsorgsvolymer för nyblivna änkor och änklingar, med uppgifter om hur många som behövde hjälp, hur länge samt om de fick hjälp av partnern. Trots att betydligt fler kvinnor än män förlorar sin partner slår kvinnornas större och långvarigare funktionsnedsättningar kraftigt igenom i den totala omsorgsvolymen. Beräkningar visar att männen utför minst lika många ”vårdår för hustrur som hustrurna för män vid livets slut. Omsorgen makar emellan dessförinnan vet vi mindre om, men det finns indikationer på ökad jämställdhet mellan könen på äldre dar. Generellt är äktenskapets omsorgskapacitet förbisedd, både socialpolitiskt och inom forskningen. Gifta och samboende äldre nyttjar mindre offentlig omsorg, speciellt särskilt boende. Detta gäller särskilt män och framförallt i den tidigare ålderdomen. Äldre som bor ensamma och behöver hjälp specialstuderas i rapporten. Här framgår att barn är den enskilt största hjälpargruppen och att deras insatser ökat kraftigt under 1990-talet. Det är särskilt döttrarnas insatser som ökat, medan hemtjänstens minskat. Anhöriginsatserna för äldre har ökat. En attitydundersökning bland medelålders och äldre svenskar, ur alla samhällsskikt och miljöer, visar stor beredvillighet att hjälpa gamla föräldrar, i den mån man inte redan gör det. När ingetdera är fallet, förklaras det i allmänhet med att man inte kan, till följd av olika praktiska hinder. Förvärvsarbete är ett betydligt mindre hinder än geografiskt avstånd, både för män och kvinnor. Beträffande stöd till anhöriga som vårdar har staten under de senaste åren med extra medel försökt stimulera kommunerna att utveckla detta Resultaten av denna satsning har uppfattats som överlag positiva. De har väsentligt bidragit till att man uppmärksammat de anhörigas situation och deras behov av stöd. I många kommuner har möjligheterna att få hjälp också blivit bättre. Detta ska dock ses mot bakgrund av att i somliga kommuner var anhörigstödet tidigare mycket blygsamt. Därtill finns fortfarande mycket att göra när det gäller kvaliteten och innehållet i de stödinsatser som erbjuds de anhöriga. Inte så sällan tackar anhöriga nej till den hjälp som erbjuds därför att kvaliteten upplevs som undermålig, och att den är för dyr, eller därför att den erbjuds på ett sätt som är svårtillgängligt för de anhöriga. Trots ökad uppmärksamhet på de anhörigas situation finns det ännu inga uppgifter om i vilken utsträckning alla anhöriga som behöver det får offentlig hjälp. Det saknas i allmänhet system för att fortlöpande följa upp effekterna av stödet till anhöriga. Ett försök att belysa effekterna av stöd till anhöriga som vårdar närstående i hemmet redovisas i en studie från Varbergs kommun. I Varberg har man under de senaste åren systematiskt byggt upp ett generösare och lättillgängligare stöd till anhöriga. Med tiden har också ett antal anhöriga slutat som vårdare, därför att vårdtagaren antingen avlidit eller flyttat till särskilt boende. Av drygt 70 personer, gick det att nå 50. De intervjuades om sina erfarenheter av att vårda och framför allt om sin uppfattning om den hjälp de fått från kommunen. Studien visar att de anhöriga gav stödet från kommunen ett mycket gott betyg. En majoritet anger att om de inte hade fått detta stöd hade kommunen sannolikt fått gå in med betydligt större insatser, antingen hemtjänst eller särskilt boende. Ryggraden i kommunens anhörigstöd har varit kostnadsfri avlösning i hemmet upp till 12 timmar per månad. Avlösningen ges genom en individuellt utformad stödplan, som upprättas av kommunens anhörigombud tillsammans med den anhörige. Stödinsatserna till anhöriga utesluter inte att vårdtagaren även får hjälp från hemtjänsten. Slutsatsen i studien är att man kan vinna mycket med ett generösare stöd till anhöriga. Erfarenheterna från Varberg visar hur detta kan gå till. Ett utbyggt och lättillgängligt stöd av god kvalitet kan förbättra både vårdtagarens och de anhörigas livskvalitet. Samtidigt innebär det att kommunens resurser för vård och omsorg utnyttjas bättre. Inför framtidens anhörigomsorg och utökade möjligheter till vård i det egna hemmet hyser många stora förhoppningar om den teknikutvecklingen. Detta har dock vanligen inte diskuteras utifrån de anhörigas perspektiv. Det kan tyckas märkligt, med tanke på den centrala roll de anhöriga spelar för att de äldre ska kunna bo kvar och vårdas i hemmet. Många av de hjälpmedel som utvecklats är naturligtvis ett indirekt stöd för de anhöriga, eftersom de underlättar vården och omsorgen. I den här rapporten återges ett utvecklingsprojekt som haft till syfte att med modern teknik informera, utbilda och göra det lättare för anhöriga att ha kontakt med vårdpersonal och andra i samma situation. Erfarenheterna från projektet visar att man med modern IT-teknik kan underlätta åtskilligt för de anhöriga, framför allt genom att stärka deras sociala nätverk. Ensamhetskänslan bland många vårdande anhöriga kunde avhjälpas, och behovet av att kunna fråga någon till råds eller utbyta erfarenheter kunde tillgodoses. Inför framtiden finns således många spännande möjligheter. Det vore önskvärt att även anhörigas behov av stöd i olika former skulle kunna bidra till utvecklingen. Ofta är emellertid det största hindret att man i den offentliga vården inte ser möjligheterna i teknikutvecklingen och än mindre är beredd att betala för detta. I författarnas uppdrag ingick också att försöka fånga utvecklingstendenser när det gäller anhörigstöd i bred mening och om möjligt försöka hitta goda exempel på hur man arbetar med frågan i andra länder. Utan tvivel har frågan om familjens och anhörigas ansvar för vård och omsorg om äldre eller andra hjälpbehövande kommit allt högre upp på den socialpolitiska dagordningen i många länder. Liksom i Sverige försöker man på många håll stärka de anhörigas ställning, förbättra det ekonomiska stödet till familjen och ge ett direktare stöd till familjer som vårdar anförvanter i hemmet. På
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Sundström, Gerdt, et al.
(författare)
-
Innan döden skiljer oss åt
- 2003
-
Ingår i: Aldring og livslöp. - 1503-0849. ; :1, s. 24-29
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)
|
|
| 7. |
- Sundström, Gerdt, et al.
(författare)
-
The Shifting Balance of Long-Term Care in Sweden
- 2002
-
Ingår i: The Gerontologist. - : Oxford University Press (OUP). - 0016-9013 .- 1758-5341. ; 42:3, s. 350-355
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Purpose: This study describes the Swedish debate on the role of family and state in care of elderly persons. It provides empirical evidence on the shifting balance of family, state, and market in the total panorama of elderly care. Design and Methods: Secondary analysis of older (1954) and more recent data sources (1994 and 2000) is used to assess living arrangements and care patterns for persons 75 years or older living in the community. Results: Total spending on aged adults has stagnated, and institutional care is shrinking in absolute and relative terms, but public Home Help for elders in the community is decreasing even more. Family members increasingly shoulder the bulk of care, but privately purchased care also seems to expand. This study calculates how public and informal care changed between 1994 and 2000: Informal care is estimated to have provided 60% of all care to elders in the community in 1994 and 70% in 2000. Implications: The results parallel a crisis of legitimacy of public elderly care in Sweden. They also call into question various metaphors used to describe patterns of care.
|
|
| 8. |
- Wimo, Anders, et al.
(författare)
-
Time spent on informal and formal care giving for persons with dementia in Sweden
- 2002
-
Ingår i: Health Policy. - : Elsevier. - 0168-8510 .- 1872-6054. ; 61:3, s. 255-268
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The purpose of this paper was to explore the time spent on caring by families of persons with dementia in Sweden. As part of a European Commission project, interviews were carried out on a sample of 92 carers, caring for persons with dementia. The interviews focused on time spent on caring, IADL, ADL and surveillance, as well as formal support received and used. Informal care, measured as hours spent caring, was about 8.5 times greater than formal services (299 and 35 h per month, respectively). Approximately 50% of the total informal care consisted of time spent on surveillance (day and night). Formal care input and informal support, in terms of ADL increased with dementia severity. A regression analysis showed that dementia severity, behavioural disturbances and coping were associated with the amount of informal care. This study gives some new perspectives on informal care giving for persons with dementia and support strategies in general. Some carers do carry a very heavy 24 h responsibility. This aspect of caring must be addressed by the development of well-targeted respite and relief support programmes.
|
|
