| 1. |
- Schönlau, Christine, 1986-, et al.
(författare)
-
Effect-Directed Analysis of Ah Receptor-Mediated Potencies in Microplastics Deployed in a Remote Tropical Marine Environment
- 2019
-
Ingår i: Frontiers in Environmental Science. - : Frontiers Media S.A.. - 2296-665X. ; 7
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- To facilitate the study of potential harmful compounds sorbed to microplastics, an effect-directed analysis using the DR CALUX® assay as screening tool for Aryl hydrocarbon receptor (AhR)-active compounds in extracts of marine deployed microplastics and chemical analysis of hydrophobic organic compounds (HOCs) was conducted. Pellets of three plastic polymers [low-density polyethylene (LDPE), high-density polyethylene (HDPE) and high-impact polystyrene (HIPS)] were deployed at Heron Island in the Great Barrier Reef, Australia, for up to 8 months. Detected AhR-mediated potencies (bio-TEQs) of extracted plastic pellets ranged from 15 to 100 pg/g. Contributions of target HOCs to the overall bioactivities were negligible. To identify the major contributors, remaining plastic pellets were used for fractionation with a gas chromatography (GC) fractionation platform featuring parallel mass spectrometric (MS) detection. The bioassay analysis showed two bioactive fractions of each polymer with bio-TEQs ranging from 5.7 to 14 pg/g. High resolution MS was used in order to identify bioactive compounds in the fractions. No AhR agonists could be identified in fractions of HDPE or LDPE. Via a multivariate statistical approach the polystyrene (PS) trimer 1e- Phenyl-4e-(1- phenylethyl)-tetralin was identified in fractions of HIPS and in fractions of the blank polymer of HIPS.
|
|
| 2. |
- Eriksson, Ulrika, 1972-, et al.
(författare)
-
Comparison of PFASs contamination in the freshwater and terrestrial environments by analysis of eggs from osprey (Pandion haliaetus), tawny owl (Strix aluco), and common kestrel (Falco tinnunculus)
- 2016
-
Ingår i: Environmental Research. - San Diego, USA : Academic Press. - 0013-9351 .- 1096-0953. ; 149, s. 40-47
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The level of PFAS (per- and polyfluorinated alkyl substances) contamination in freshwater and terrestrial Swedish environments in 2013/2014 was assessed by analyzing a range of perfluorinated alkyl acids, fluorotelomer acids, sulfonamides, sulfonamidoethanols and polyfluoralkyl phosphate diesters (diPAPs) in predator bird eggs. Stable isotopes ((13)C and (15)N) were analyzed to elucidate the dietary source. The tawny owl (Strix aluco, n=10) and common kestrel (Falco tinnunculus, n=40), two terrestrial species, and the osprey (Pandion haliaetus, n=30), a freshwater specie were included. In addition, a temporal trend (1997-2001, 2008-2009, 2013) in osprey was studied as well. The PFAS profile was dominated by perfluorooctane sulfonic acid (PFOS) in eggs from osprey and tawny owl, while for common kestrel perfluorinated carboxylic acids (∑PFCA) exceeded the level of PFOS. PFOS concentration in osprey eggs remained at the same level between 1997 and 2001 and 2013. For the long-chained PFCAs, there were a significant increase in concentrations in osprey eggs between 1997 and 2001 and 2008-2009. The levels of PFOS and PFCAs were about 10 and five times higher, respectively, in osprey compared to tawny owl and common kestrel. Evidence of direct exposure from PFCA precursor compounds to birds in both freshwater and terrestrial environment was observed. Low levels of diPAPs were detected in a few samples of osprey (<0.02-2.4ng/g) and common kestrel (<0.02-0.16ng/g) eggs, and 6:2 FTSA was detected in a majority of the osprey eggs (<6.3-52ng/g). One saturated telomer acid (7:3 FTCA), which is a transformation marker from precursor exposure, was detected in all species (<0.24-2.7ng/g). The (15)N data showed higher levels in osprey eggs compared to tawny owl and common kestrel, indicating that they feed on a 2-3 times higher trophic level. We conclude that ospreys are continuously exposed to PFAS at levels where adverse toxic effects have been observed in birds.
|
|
| 3. |
- Karlsson, Therese, et al.
(författare)
-
Provtagningsmetoder för mikroplast >300 μm i ytvatten : En jämförelsestudie mellan pump och trål
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Mikroplast (MP) är en föroreningstyp som medför stora utmaningar för provtagning och analys. För att kunna förbättra framtida miljöövervakning så jämfördes här två vanliga metoder för provtagning av mikroplast >300 μm; mantatrål och pump. Sex provreplikat för vardera metod togs under vindstilla förhållanden på ett och samma område under en dag. Provtagningsvolymen för varje replikat var 20 m3 för pumpen och ca 60 m3 för trålen. Efterföljande analys gjordes med visuell bedömning av en och samma person där antropogena partiklar delades in i elva kategorier.I pumpproverna hittades mellan 0 och 8 MPs som i volym räknat gav ett medelvärde av 0,17 MP/m3. I trålproverna varierade antalet mellan 9 och 33 MP som i volym räknat gav en signifikant högre koncentration än i trålproverna med ett medelvärde av 0,32 MP/m3. Resultaten innebar även att för att uppnå en statistisk power på 60 % så skulle tio pumpreplikat behövas för att mäta skillnaden mellan det undersökta området och ett område utan mikroplast. För trålen skulle motsvarande kräva 2 replikat. Alternativt kan en större provvolym ge en ökad säkerhet i och med att fördelningsdata då närmar sig en normalfördelning. Variationerna i mätosäkerhet mellan metoderna bedöms framförallt vara relaterad till skillnad i provvolym och skulle också kunna kompenseras genom ökad pumpvolym, vilket skulle gå något snabbare jämfört med att göra fler replikat.Sammansättningen av MP varierade en del mellan replikaten men bestod främst av expanderad cellplast, filmer, filament, och fragment. I vartdera pumpprov var det i genomsnitt 1,3 filmer och 0,33 expanderade cellplastpartiklar medan trålen hade i genomsnitt 2,5 filmer och 9,2 expanderade cellplastpartiklar. Per volymenhet utgjorde filmer den största delen av MP i prover tagna med pump (40 %), medan cellplast dominerade i trålproverna (46 %). Cellplast tycks därmed provtas mer effektivt med trål vilket kan bero på att den flyter på det översta ytlagret som trålen provtar. Pumpen ligger något lägre i ytskiktet och jämförelsestudien indikerar att de båda provtagarna har en mer jämförbar provsammansättning för partiklar med en mer neutral flytkraft. I denna studie erhölls dock inte tillräckligt stort antal partiklar av olika plasttyper för att tillåta mer ingående statistiska jämförelser mellan provsammansättningarna.Sannolikheten för att få falska nollvärden ökar vid lägre partikelantal vilket börjar få en signifikant effekt under 5 partiklar per prov. Oavsett vilken metod som används är det viktigt att tillräckligt stor volym provtas för att besvara frågeställningar som skillnader mellan olika områden och skillnader mellan olika sorters plast.Bakgrund och syfte med rapportenÄven om metoder för provtagning, extraktion och identifikation av mikroplast har utvecklats snabbt under senare år så återstår ännu flera utmaningar. Flertalet studier publicerar förekomst av mikroplast i sjöar och hav. En av de utmaningarna består i hur vi på ett representativt sätt ska kunna provta en förorening som är så pass heterogen, både till form och också utbredning. En annan frågeställning är huruvida det går att jämföra resultat från två olika provtagningsmetoder. Här jämför vi två metoder som ofta används för att provta mikroplast med storlek över 300 μm i ytvatten; en mantatrål och en pump. Under en dag (10 oktober 2017) togs 6 replikat per metod på samma plats i Gullmarsfjorden utanför Lysekil. Genom att räkna mikroplast och annat mikroskräp i proverna var syftet att undersöka skillnader mellan replikat och skillnader mellan metoderna.Jämförelsen har gjorts på uppdrag av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten som ett led i arbetet med att utveckla övervakning av mikroskräp.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Mattsson, Anna, et al.
(författare)
-
Developmental exposure to a mixture of perfluoroalkyl acids (PFAAs) affects the thyroid hormone system and the bursa of Fabricius in the chicken
- 2019
-
Ingår i: Scientific Reports. - : Nature Publishing Group. - 2045-2322. ; 9:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Perfluoroalkyl acids (PFAAs) are ubiquitous environmental contaminants and eggs and nestlings of raptors and fish-eating birds often contain high levels of PFAAs. We studied developmental effects of a mixture of ten PFAAs by exposing chicken embryos to 0.5 or 3 μg/g egg of each compound in the mixture. Histological changes of the thyroid gland were noted at both doses and increased expression of mRNA coding for type III deiodinase was found at 0.5 μg/g egg. Serum concentrations of the free fraction of thyroid hormones (T3 and T4) were reduced by the PFAA mixture at 3 µg/g egg, which is in line with a decreased synthesis and increased turnover of thyroid hormones as indicated by our histological findings and the decreased mRNA expression of type III deiodinase. The relative weight of the bursa of Fabricius increased at a dose of 3 μg/g egg in females. The bursa is the site of B-cell development in birds and is crucial for the avian adaptive immune system. Analysis of plasma and liver concentrations of the mixture components showed differences depending on chain length and functional group. Our results highlight the vulnerability of the thyroid hormone and immune systems to PFAAs.
|
|
| 6. |
- Mattsson, Anna, et al.
(författare)
-
Metabolic Profiling of Chicken Embryos Exposed to Perfluorooctanoic Acid ( PFOA) and Agonists to Peroxisome Proliferator-Activated Receptors
- 2015
-
Ingår i: PLOS ONE. - : Public Library Science. - 1932-6203. ; 10:12
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Untargeted metabolic profiling of body fluids in experimental animals and humans exposed to chemicals may reveal early signs of toxicity and indicate toxicity pathways. Avian embryos develop separately from their mothers, which gives unique possibilities to study effects of chemicals during embryo development with minimal confounding factors from the mother. In this study we explored blood plasma and allantoic fluid from chicken embryos as matrices for revealing metabolic changes caused by exposure to chemicals during embryonic development. Embryos were exposed via egg injection on day 7 to the environmental pollutant perfluorooctanoic acid (PFOA), and effects on the metabolic profile on day 12 were compared with those caused by GW7647 and rosiglitazone, which are selective agonists to peroxisome-proliferator activated receptor a (PPAR alpha) and PPAR gamma, respectively. Analysis of the metabolite concentrations from allantoic fluid by Orthogonal Partial Least Squares Discriminant Analysis (OPLS-DA) showed clear separation between the embryos exposed to GW7647, rosiglitazone, and vehicle control, respectively. In blood plasma only GW7647 caused a significant effect on the metabolic profile. PFOA induced embryo mortality and increased relative liver weight at the highest dose. Sublethal doses of PFOA did not significantly affect the metabolic profile in either matrix, although single metabolites appeared to be altered. Neonatal mortality by PFOA in the mouse has been suggested to be mediated via activation of PPAR alpha. However, we found no similarity in the metabolite profile of chicken embryos exposed to PFOA with those of embryos exposed to PPAR agonists. This indicates that PFOA does not activate PPAR pathways in our model at concentrations in eggs and embryos well above those found in wild birds. The present study suggests that allantoic fluid and plasma from chicken embryos are useful and complementary matrices for exploring effects on the metabolic profile resulting from chemical exposure during embryonic development.
|
|
| 7. |
- Rotander, Anna, 1978-, et al.
(författare)
-
Microplastics in Södertälje : From Lake Mälaren to the Baltic Sea
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- 3Svensk sammanfattningTrots att ett ökat antal studier de senaste åren slagit fast att betydande mängder mikroplaster kontinuerligt släpps ut i den marina miljön så finns det en utbredd okunskap vad gäller vilka källor som bidrar mest. Det finns således ett behov av att identifiera och karakterisera punktkällor för utsläpp av mikroplaster.Den här studien har genomförts i Södertälje och prover har tagits uppströms Södertälje i Mälaren och nedströms till Östersjön. Området är förutom befolkningen påverkat av olika typer av industrier. Södertäljeviken är väldefinierad och har få tillflöden förutom från avrinning från staden och industriområden. Syftet med studien är att studera källor och spridning av mikroplaster till havet genom att analysera hur Södertäljeområdet påverkar förekomst och typ av mikroplaster i ytvatten och sediment.Ytvatten provtogs i nio stycken lokaler i Södertäljeviken, inklusive två tillflöden, vid två tillfällen under hösten 2017. Vid sex av dessa lokaler och vid ett tillfälle togs även sedimentkärnor. Ytvatten provtags med en pump som sorterade in partiklarna i två fraktioner: >300 μm och 50-300 μm. Halterna mikroskräppartiklar (mikroplast, fibrer och övriga antropogena partiklar) var i samtliga ytvattenprover högre i 50-300 μm fraktionen med skillnader som varierade mellan ca en faktor 5 och faktor 160. Halterna mikroplaster >300 μm i ytvatten varierade mellan 0.1 och 1 partiklar/m3. Det relativt låga antalet mikroplaster i kombination med variationer mellan de två tidpunkterna i halter försvårar slutsatserna om punktkällor.De vanligaste polymererna visade sig vara polyeten och polypropen baserat på analys med infraröd spektroskopi. Hälften av partiklarna som testades kunde dock inte tillskrivas en polymertyp och hamnade i kategorin "oidentifierad polymer". Ett karakteristiskt format rött fragment återfanns i flera av ytvattenproverna och sedimentproverna och var sannolikt färgflagor efter t.ex. bottenfärg.Halterna i ytvatten är jämförbara med studier från Östersjön, Gullmarsfjorden och Nyköpingsåarna (Nyköpingsån, Kilaån, Svärtaån och Trosaån) men lägre jämfört med ytvatten i Göteborg (Mölndalsån, Kvillebäcken, Säveån, Lärjeån och Stora ån).Halten mikroplast i ytvatten ökade inte nämnvärt från bakgrundsnivån i referenspunkten i Mälaren till början av Södertäljeviken (Snäckviken) med industrier, båttrafik osv. samt till centrala Södertälje (Maren) där Mälaren möter Östersjön. Nedströms centrum kunde en viss ökning av ytvattenhalten urskiljas i lokalen Igelstaviken med sina större industrier och Södertälje hamn. Halten mikroplast minskade sedan nedströms och ut i Östersjön. Detta överensstämde med sedimentproverna, dock kan man i ytsedimentet se en ökning redan i Snäckviken.Resultaten tyder på att det finns punktkällor kopplade till lokalerna Igelstaviken och Torpaviken men deras betydelse för det totala utsläppet av MP från land är inte fastlagd. Både båttrafik, industrier, och värmeverk finns kopplade till lokalerna. Inga kända plasttillverkare finns i områdena och det bör därför utredas hur mycket mikroplast som släpps ut från övrig tillverkningsindustri. Sedimentresultaten visar på gradienter med ökande halt i Södertäljeviken fram till Igelsta och därefter en gradvis minskande halt nedströms. Halten mikroplast i sediment är högre i bakgrundslokalen i Östersjön jämfört med bakgrundslokalen i Mälaren vilket tyder på en påverkan från Södertälje. Fler sedimentprov behöver analyseras för att säkerställa skillnaden då variationen av mikroplast i sediment inte är känd.
|
|
| 8. |
- Rotander, Anna, et al.
(författare)
-
Novel fluorinated surfactants tentatively identified in firefighters using liquid chromatography quadrupole time-of-flight tandem mass spectrometry and a case-control approach
- 2015
-
Ingår i: Environmental Science and Technology. - : American Chemical Society (ACS). - 0013-936X .- 1520-5851. ; 49:4, s. 2434-2442
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Fluorinated surfactant-based aqueous film-forming foams (AFFFs) are made up of per- and polyfluorinated alkyl substances (PFAS) and are used to extinguish fires involving highly flammable liquids. The use of perfluorooctanesulfonic acid (PFOS) and other perfluoroalkyl acids (PFAAs) in some AFFF formulations has been linked to substantial environmental contamination. Recent studies have identified a large number of novel and infrequently reported fluorinated surfactants in different AFFF formulations. In this study, a strategy based on a case-control approach using quadrupole time-of-flight tandem mass spectrometry (QTOF-MS/MS) and advanced statistical methods has been used to extract and identify known and unknown PFAS in human serum associated with AFFF-exposed firefighters. Two target sulfonic acids [PFOS and perfluorohexanesulfonic acid (PFHxS)], three non-target acids [perfluoropentanesulfonic acid (PFPeS), perfluoroheptanesulfonic acid (PFHpS), and perfluorononanesulfonic acid (PFNS)], and four unknown sulfonic acids (Cl-PFOS, ketone-PFOS, ether-PFHxS, and Cl-PFHxS) were exclusively or significantly more frequently detected at higher levels in firefighters compared to controls. The application of this strategy has allowed for identification of previously unreported fluorinated chemicals in a timely and cost-efficient way.
|
|
| 9. |
- Schönlau, Christine, 1986-, et al.
(författare)
-
Aryl hydrocarbon receptor-mediated potencies in field-deployed plastics vary by type of polymer
- 2019
-
Ingår i: Environmental Science and Pollution Research. - : Springer. - 0944-1344 .- 1614-7499. ; 26:9, s. 9097-9088
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Plastic is able to sorb environmental pollutants from ambient water and might act as a vector for these pollutants to marine organisms. The potential toxicological effects of plastic-sorbed pollutants in marine organisms have not been thoroughly assessed. In this study, organic extracts from four types of plastic deployed for 9 or 12 months in San Diego Bay, California, were examined for their potential to activate the aryl hydrocarbon receptor (AhR) pathway by use of the H4IIE-luc assay. Polycyclic aromatic hydrocarbons (PAH), including the 16 priority PAHs, were quantified. The AhR-mediated potency in the deployed plastic samples, calculated as bio-TEQ values, ranged from 2.7 pg/g in polyethylene terephthalate (PET) to 277 pg/g in low-density polyethylene (LDPE). Concentrations of the sum of 24 PAHs in the deployed samples ranged from 4.6 to 1068 ng/g. By use of relative potency factors (REP), a potency balance between the biological effect (bio-TEQs) and the targeted PAHs (chem-TEQs) was calculated to 24-170%. The study reports, for the first time, in vitro AhR-mediated potencies for different deployed plastics, of which LDPE elicited the greatest concentration of bio-TEQs followed by polypropylene (PP), PET, and polyvinylchloride (PVC).
|
|
| 10. |
- Bjurlid, Filip, 1978-, et al.
(författare)
-
Occurrence of brominated dioxins in a study using various firefighting methods
- 2017
-
Ingår i: Science of the Total Environment. - : Elsevier. - 0048-9697 .- 1879-1026. ; 599-600, s. 1213-1221
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The use of different firefighting methods influences how fast a fire is extinguished and how fast the temperature drops in the area affected by the fire. These differences may also influence the formation of harmful pollutants during firefighting of an accidental fire. The aim was to study occurrence of brominated dibenzo-p-dioxins and furans (PBDD/Fs) in gas and soot during five fire scenarios resembling a small apartment fire and where different firefighting methods were used. Samples of gas and soot were taken both during the buildup of the fire and during the subsequent extinguishing of the fire while using different firefighting methods (nozzle, compressed air foam system, cutting extinguisher) and an extinguishing additive. New containers equipped with identical sets of combustible material were used for the five tests. The use of different firefighting methods and extinguishing additive induced variations in concentration and congener profiles of detected PBDD/Fs. The concentration range of Sigma PBDD/Fs in gas was 4020-18,700 pg/m(3), and in soot 76-4092 pg/m(2). PBDFs were the predominant congeners and 1,2,3,4,6,7,8-HpBDF was the most abundant congener. Chlorinated dibenzo-p-dioxins and furans (PCDD/Fs) were also monitored. The PBDD/Fs contributed with in average 97% to the total (PCDD/Fs plus PBDD/Fs) toxic equivalents, in soot and gas. During extinguishing, the shorter time the temperature was around 300 degrees C, the lower occurrence of PBDD/Fs. In the study the firefighting methods showed a difference in how effectively they induced a temperature decrease below 300 degrees C in the fire zone during quenching, where cutting extinguishing using additive and the compressed air foam system showed the fastest drop in temperature.
|
|
