| 1. |
- Biglarnia, Ali-Reza, et al.
(författare)
-
Desensitization With Antigen-Specific Immunoadsorption Interferes With Complement in ABO-Incompatible Kidney Transplantation
- 2012
-
Ingår i: Transplantation. - 0041-1337 .- 1534-6080. ; 93:1, s. 87-92
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- BACKGROUND:Complement activation was characterized during and after desensitization treatment in 19 consecutive patients receiving ABO-incompatible (ABOi) living donor kidney transplants to assess the effect of desensitization protocol including antigen-specific immunoadsorption (IA) on complement activation.METHODS:All patients received rituximab- and tacrolimus-based triple treatment. Anti-A/B antibodies were removed by IA. Serial determinations of C3, C3a, the C3a/C3 ratio, and sC5b-9 were carried out between day -30 and postoperative day 30. C1q was measured on day -30 and the day before the transplantation. In two recipients, eluates from immunoadsorbent columns were analyzed for C3a, C1q, and immunoglobulins by western blotting. Same complement analysis was performed in eluate from a control column after in vitro perfusion of AB-plasma.RESULTS:Patient and graft survival were 100% for a median follow-up of 40 months (range, 12-60 months). There were no humoral rejections based on ABO-antigen-antibody interactions. C3a and the C3a/C3 ratio declined with the start of IA treatment, and this decline was maintained postoperatively. C1q declined from day -30 to a lower value on the day before transplantation (P<0.05). In eluates from both patient and control, immunoadsorbent column immunoglobulins together with C3a and C1q were detected.CONCLUSIONS:The current protocol including antigen-specific IA interferes with the complement system; this effect may be partially responsible for the absence of humoral rejection resulting from ABO-antigen-antibody interactions and the excellent outcomes obtained after ABO-incompatible kidney transplantation.
|
|
| 2. |
- Kalkan, Almina, et al.
(författare)
-
Increased healthcare utilization costs following initiation of insulin treatment in type 2 diabetes : A long-term follow-up in clinical practice
- 2017
-
Ingår i: Primary Care Diabetes. - : Elsevier. - 1751-9918 .- 1878-0210. ; 11:2, s. 184-192
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Aims: To compare long-term changes in healthcare utilization and costs for type 2 diabetes patients before and after insulin initiation, as well as healthcare costs after insulin versus non-insulin anti-diabetic (NIAD) initiation. Methods: Patients newly initiated on insulin (n = 2823) were identified in primary health care records from 84 Swedish primary care centers, between 1999 to 2009. First, healthcare costs per patient were evaluated for primary care, hospitalizations and secondary outpatient care, before and up to seven years after insulin initiation. Second, patients prescribed insulin in second line were matched to patients prescribed NIAD in second line, and the healthcare costs of the matched groups were compared. Results: The total mean annual healthcare cost increased from 1656 per patient 2 years before insulin initiation to 3814 seven years after insulin initiation. The total cumulative mean healthcare cost per patient at year 5 after second-line treatment was 13,823 in the insulin group compared to 9989 in the NIAD group. Conclusions: Initiation of insulin in type 2 diabetes patients was followed by increased healthcare costs. The increases in costs were larger than those seen in a matched patient population initiated on NIAD treatment in second-line. (C) 2016 The Author(s). Published by Elsevier Ltd on behalf of Primary Care Diabetes Europe. This is an open access article under the CC BY-NC-ND license.
|
|
| 3. |
- Nilsson, Kerstin, et al.
(författare)
-
54 forskare: Inte alla klarar höjd pensions-ålder
- 2017
-
Ingår i: Svenska Dagbladet, Stockholm. - 1101-2412.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Ett hållbart och acceptabelt pensionssystem måste utformas utifrån personliga förutsättningar och förhållanden i arbetslivet, så att fler klarar att arbeta i högre ålder. Att enbart genom ekonomiska åtgärder höja pensionsåldern är inte långsiktigt hållbart, skriver 54 forskare.DEBATT | PENSIONForskning visar att cirka var fjärde har en diagnos eller skada orsakad av sitt arbete. Detta gör arbetsorsakad sjukdom och skada till ett betydelsefullt folkhälsoproblem. Att då enbart genom ekonomiska åtgärder höja pensionsåldern för samtliga (yrkes)grupper utifrån deras kronologiska ålder är inte långsiktigt hållbart när individers biologiska ålder är så olika bland annat till följd av arbetslivet. Detta är en demokratifråga. Forskning om äldre i arbetslivet och hållbart arbete visar att man då främst flyttar individer från pensionssystemet till sjukförsäkringssystemet och ökar klyftorna i samhället.Debatt Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.Vi är 54 forskare som nu gemensamt har skrivit denna debattartikel. Anledningen är att vi är oroade över att cirka var fjärde blir sjuk av sitt arbete samtidigt som man i det förslag som ligger om att senarelägga ålderspensionen i princip utgår ifrån att arbetskraftsdeltagande enbart styrs av ekonomin. Vi vill trycka på betydelsen av åtgärder i arbetslivet för att komma tillrätta med ohälsan, det vill säga inte enbart ekonomiska restriktioner som tvingar folk som inte kan, vill och orkar att stanna kvar i arbetslivet till en högre kronologisk ålder.Pensionssystemet bygger på att vi ska arbeta en viss del av våra liv för att förtjäna möjligheter till pension. Vi bör dock inte enbart utgå ifrån antalet år sedan en person föddes, då korttidsutbildade generellt träder in på arbetsmarknaden tidigare än långtidsutbildade. De har alltså varit en del av arbetskraften från en yngre ålder. Människor med kortare utbildning har oftare ett arbete som innebär påfrestningar som kan inverka negativt på hälsotillståndet och som till och med kan påskynda det biologiska åldrandet. Dessutom lever korttidsutbildade generellt sett inte lika länge som långtidsutbildade, vilket delvis även avspeglar skilda livs- och arbetsvillkor.Den svenska sjukförsäkringsreformen 2008 avsåg att få tillbaka människor i arbete. Men studien fann att den faktiskt bidrog till att fler gick i tidig ålderspension av dem som var i åldern 55–64 år. Ökningen var störst bland korttidsutbildade. Mer än 5 procent fler gick i tidig ålderspension då det blev svårare att få sjukpenning och sjukersättning. Vi kan notera att det är vanligare att manliga chefer tar ut tidig ålderspension, jämfört med kvinnliga maskinskötare inom tillverkningsindustrin. I vissa yrken är det dessutom vanligare att människor, trots pension, både orkar och faktiskt ges möjlighet att arbeta vidare om de har en specialkompetens som efterfrågas. Om vi endast kombinerar ekonomiska morötter med piskor finns en stor risk att vi ökar klyftan mellan grupper som både kan och vill fortsätta att yrkesarbeta och personer som av olika skäl inte längre kan eller orkar.Ta nytta av den forskning som vi har tagit fram. Ett hållbart och acceptabelt pensionssystem måste utformas utifrån personliga förutsättningar och förhållanden i arbetslivet. Ett hållbart arbetsliv för allt fler i vår åldrande befolkning fordrar att vi samtidigt beaktar faktorer som relaterar till biologisk/kroppslig ålder, mental/kognitiv ålder samt social ålder/livsloppsfas och våra attityder som är kopplade till ålder. Vi måste ta större hänsyn till olika förutsättningar och varierande funktionsförmåga och utifrån detta anpassa de åtgärder som gör att arbetslivet blir möjligt och hållbart för allt fler även i högre ålder.”Morötter” är viktigare för en god arbetshälsa och hög produktivitet än en piska i form av oron för en dålig ekonomi.Forskning visar att pedagogik som bygger på ”morötter” oftast är betydligt bättre än ”piskor” för att nå framgångsrika och långsiktiga mål. ”Morötter” i samhället, för organisationer, företag och individer är därför viktiga för god arbetshälsa och fortsatt produktivitet och kan bidra till ett längre arbetsliv även för grupper som tidigare inte ens klarat av att arbeta fram till pensionsåldern. Genom forskning inom området har bland annat swage-modellen utarbetats. Detta är ett verktyg som visar på komplexiteten i ett hållbart arbetsliv och tillsammans med systematiskt arbetsmiljöarbete, handlingsplaner och åtgärder syftar till ett mer hållbart arbetsliv. Morötter är enligt forskningen i detta sammanhang åtgärder för en god fysisk och mental arbetsmiljö, avpassad arbetsbelastning, stödjande teknik, att man kan anpassa arbetstakten, alternativa arbetstidsmodeller vid behov. Det är viktigt att man känner sig trygg och förväntas och tillåts vara delaktig, att man blir sedd av chefen och arbetskamraterna. Att de egna arbetsuppgifterna upplevs som meningsfulla och behövda av andra skapar självförverkligande och tillfredsställelse i arbetet. Att man känner att ens arbetsuppgifter och man själv är viktig för organisationen och företaget. Att man trots högre ålder inkluderas i olika nysatsningar och får tillgång till kompetensutveckling och inte blir åsidosatt eller åldersdiskriminerad. Utvärderingar visar att de äldre medarbetarna som fick några av dessa anpassningar och möjligheter var mer effektiva, utvilade, stimulerade när de var på arbetet samtidigt som sjukfrånvaron minskade. Vilket i sin tur bidrar till ett längre arbetsliv för grupper som tidigare inte klarat av att arbeta fram till pensionsåldern. I organisationer som bygger på en deltagar- och lärandekultur rustas de anställda för att klara omställningar, nya arbetsuppgifter och vid behov även yrkesbyten.Med en åldrande befolkning där allt fler lever allt längre behöver vi arbeta till en högre ålder i framtiden för att pensionssystemet ska hålla. Men ”morötter” är viktigare för en god arbetshälsa och hög produktivitet än en piska i form av oron för en dålig ekonomi. Det kräver också att vi ändrar våra attityder och förhållningssätt till äldre på arbetsmarknaden, vilket vi bäst gör genom att organisationer och företag får incitament till och erbjuder mer individanpassade arbetsvillkor, särskilt för personer i högre ålder. Låt oss därför använda den framtagna kunskapen i praktiken för att göra arbetslivet friskt och hållbart för alla åldrar.
|
|
| 4. |
- Nilsson, Kerstin, et al.
(författare)
-
Vi är oroade över senare ålderspension
- 2017
-
Ingår i: Dagens Samhälle. - 1652-6511.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Var fjärde person blir i dag sjuk till följd av sitt arbete. Att höja pensionsåldern för alla yrkesgrupper, utan konkreta åtgärder för att minska ohälsan, är därför problematiskt och mycket oroande. Det är, enligt forskarna, inte långsiktigt samhällsekonomiskt lönsamt att utan andra åtgärder höja pensionsåldern för alla. Vi – 54 forskare – är mycket oroade över konsekvenserna av att, som föreslagits, senarelägga ålderspensionen.Förslaget utgår i princip från arbetskraftsdeltagande i princip enbart styrs av ekonomin, medan forskningen visar att det bara är en av flera faktorer som styr hur länge och hur mycket människor väljer att arbeta.Det här sättet att lösa problemet med en åldrande befolkning och ett sviktande pensionssystem är inte samhällsekonomiskt lönsamt på lång sikt, utan riskerar bara att flytta runt folk mellan olika ersättningssystem. Pensionssystemet bygger på att vi ska arbeta en viss del av våra liv för att tjäna in vår pension. Vi bör dock inte enbart utgå ifrån ålder eller antalet år sedan en person föddes då korttidsutbildade generellt träder in på arbetsmarknaden tidigare än långtidsutbildade. De med kortare utbildningstid har alltså varit en del av arbetskraften från en yngre ålder. Människor med kortare utbildning har också oftare ett arbete som innebär påfrestningar som kan inverka negativt på hälsotillståndet och som till och med kan påskynda det biologiska åldrandet. Dessutom lever korttidsutbildade generellt sett inte lika länge som långtidsutbildade, vilket delvis även avspeglar skilda livs- och arbetsvillkor.Ta nytta av den forskning som vi har tagit fram. Ekonomin är självklart viktigt för att vi ska vilja arbeta, men den är som sagt enbart en av flera faktorer med betydelse vårt arbetsliv.Hälsotillståndet, både det fysiska och det mentala, har en avgörande betydelse för hur länge och hur mycket vi orkar arbeta. Ett fysiskt och mentalt belastande arbete är en stark riskfaktor för en nedsatt hälsa i slutet av arbetslivet. Arbetstid, arbetstakt och möjlighet till återhämtning spelar en allt större roll ju äldre vi blir. Andra aspekter är arbetsinnehåll, hur meningsfulla och stimulerande arbetsuppgifterna är, balansen mellan arbete och familjesituation och fritidsaktiviteter. Organisationskultur, ledarskapet, stöd i arbetet och kompetens har stor betydelse för om vi ska kunna och vilja arbeta till en högre ålder. Vi måste ta större hänsyn till olika förutsättningar och varierande funktionsförmåga och utifrån detta anpassa de åtgärder som gör att arbetslivet blir möjligt och hållbart för allt fler även i högre ålder.Ett hållbart och acceptabelt pensionssystem måste därför utformas utifrån personliga förutsättningar och förhållanden i arbetslivet. Ett hållbart arbetsliv för allt fler i vår åldrande befolkning fordrar att vi samtidigt beaktar faktorer som relaterar till biologisk/kroppslig ålder, mental/kognitiv ålder samt social ålder/livsloppsfas samt de attityder som är kopplade till ålder.
|
|
| 5. |
- Põlajeva, Jelena, et al.
(författare)
-
Glioma-derived macrophage migration inhibitory factor (MIF) promotes mast cell recruitment in a STAT5-dependent manner
- 2014
-
Ingår i: Molecular Oncology. - : Wiley. - 1574-7891 .- 1878-0261. ; 8:1, s. 50-58
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Recently, glioma research has increased its focus on the diverse types of cells present in brain tumors. We observed previously that gliomas are associated with a profound accumulation of mast cells (MCs) and here we investigate the underlying mechanism. Gliomas express a plethora of chemoattractants. First, we demonstrated pronounced migration of human MCs toward conditioned medium from cultures of glioma cell lines. Subsequent cytokine array analyses of media from cells, cultured in either serum-containing or -free conditions, revealed a number of candidates which were secreted in high amounts in both cell lines. Among these, we then focused on macrophage migration inhibitory factor (MIF), which has been reported to be pro-inflammatory and -tumorigenic. Infiltration of MCs was attenuated by antibodies that neutralized MIF. Moreover, a positive correlation between the number of MCs and the level of MIF in a large cohort of human glioma tissue samples was observed. Further, both glioma-conditioned media and purified MIF promoted differential phosphorylation of a number of signaling molecules, including signal transducer and activator of transcription 5 (STAT5), in MCs. Inhibition of pSTAT5 signaling significantly attenuated the migration of MCs toward glioma cell-conditioned medium shown to contain MIF. In addition, analysis of tissue microarrays (TMAs) of high-grade gliomas revealed a direct correlation between the level of pSTAT5 in MCs and the level of MIF in the medium. In conclusion, these findings indicate the important influence of signaling cascades involving MIF and STAT5 on the recruitment of MCs to gliomas.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Alim, Md Abdul, et al.
(författare)
-
Achilles tendon rupture healing is enhanced by intermittent pneumatic compression upregulating collagen type I synthesis
- 2018
-
Ingår i: Knee Surgery, Sports Traumatology, Arthroscopy. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0942-2056 .- 1433-7347. ; 26:7, s. 2021-2029
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- PURPOSE AND HYPOTHESIS: Adjuvant intermittent pneumatic compression (IPC) during leg immobilization following Achilles tendon rupture (ATR) has been shown to reduce the risk of deep venous thrombosis. The purpose of this study was to investigate whether IPC can also promote tendon healing.METHODS: One hundred and fifty patients with surgical repair of acute ATR were post-operatively leg immobilized and prospectively randomized. Patients were allocated for 2 weeks of either adjuvant IPC treatment (n = 74) or treatment-as-usual (n = 74) in a plaster cast without IPC. The IPC group received 6 h daily bilateral calf IPC applied under an orthosis on the injured side. At 2 weeks post-operatively, tendon healing was assessed using microdialysis followed by enzymatic quantification of tendon callus production, procollagen type I (PINP) and type III (PIIINP) N-terminal propeptide, and total protein content. 14 IPC and 19 cast patients (control group) consented to undergo microdialysis. During weeks 3-6, all subjects were leg-immobilized in an orthosis without IPC. At 3 and 12 months, patient-reported outcome was assessed using reliable questionnaires (ATRS and EQ-5D). At 12 months, functional outcome was measured using the validated heel-rise test.RESULTS: At 2 weeks post-rupture, the IPC-treated patients exhibited 69% higher levels of PINP in the ruptured Achilles tendon (AT) compared to the control group (p = 0.001). Interestingly, the IPC-treated contralateral, intact AT also demonstrated 49% higher concentrations of PINP compared to the non-treated intact AT of the plaster cast group (p = 0.002). There were no adverse events observed associated with IPC. At 3 and 12 months, no significant (n.s.) differences between the two treatments were observed using patient-reported and functional outcome measures.CONCLUSIONS: Adjuvant IPC during limb immobilization in patients with ATR seems to effectively enhance the early healing response by upregulation of collagen type I synthesis, without any adverse effects. Whether prolonged IPC application during the whole immobilization period can also lead to improved long-term clinical healing response should be further investigated. The healing process during leg immobilization in patients with Achilles tendon rupture can be improved through adjuvant IPC therapy, which additionally prevents deep venous thrombosis.LEVEL OF EVIDENCE: Randomized controlled trial, Level I.
|
|
| 8. |
- Arne, Gabriella, et al.
(författare)
-
Expression profiling of GIST: CD133 is associated with KIT exon 11 mutations, gastric location, and poor prognosis.
- 2011
-
Ingår i: International journal of cancer. Journal international du cancer. - : Wiley. - 1097-0215 .- 0020-7136. ; 129:5, s. 1149-1161
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- In gastrointestinal stromal tumors (GISTs), KIT exon 11 deletions are associated with poor prognosis. The aim of this study was to determine the gene expression profiles of GISTs carrying KIT exon 11 deletions and to identify genes associated with poor prognosis. Expression profiling was performed on 9 tumors with KIT exon 11 deletions and 7 without KIT exon 11 mutations using oligonucleotide microarrays. In addition, gene expression profiles for 35 GISTs were analyzed by meta-analysis. Expression of CD133 (prominin-1) protein was examined by tissue microarray (TMA) analysis of 204 GISTs from a population-based study in western Sweden. Survival analysis was performed on patients subjected to R0 resection (n=180) using the Cox proportional hazards model. Gene expression profiling, meta-analysis, and qPCR showed up regulation of CD133 in GISTs carrying KIT exon 11 deletions. Immunohistochemical analysis on TMA confirmed CD133 expression in 28% of all tumors. CD133 positivity was more frequent in gastric GISTs (48%) than in small intestinal GISTs (4%). CD133 positivity was also more frequent in GISTs with KIT exon 11 mutations (41%) than in tumors with mutations in KIT exon 9, PDGFRA, or wild-type tumors (0-17%). Univariate survival analysis showed a significant correlation between the presence of CD133 protein and shorter overall survival (hazard ratio=2.23, P=0.027). Multivariate analysis showed that CD133 provided additional information on patient survival compared to age, sex, NIH risk group and mutational status. CD133 is expressed in a subset of predominantly gastric GISTs with KIT exon 11 mutations and poor prognosis.
|
|
| 9. |
- Babiker, Adil A., et al.
(författare)
-
Mapping pro- and antiangiogenic factors on the surface of prostasomes of normal and malignant cell origin
- 2010
-
Ingår i: The Prostate. - : Wiley. - 0270-4137 .- 1097-0045. ; 70:8, s. 834-847
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- BACKGROUND: Angiogenesis is the formation of new blood vessels by capillary sprouting from pre-existing vessels. Tumor growth is angiogenesis-dependent and the formation of new blood vessels is associated with the increased expression of angiogenic factors. Prostasomes are secretory granules produced, stored and released by the glandular epithelial cells of the prostate. We investigated the expression of selected angiogenic and anti-angiogenic factors on the surface of prostasomes of different origins as well as the direct effect of prostasomes on angiogenesis. METHODS: VEGF, endothelin-1, endostatin, and thrombospondin-1 were determined on prostasomes from seminal fluid and human prostate cancer cell lines (DU145,PC-3,LNCaP) using different immunochemical techniques. Human dermal microvascular endothelial cells were incubated with seminal and DU145 cell-prostasomes and with radioactive thymidine. The effect of prostasomes on angiogenesis was judged by measuring the uptake of labeled thymidine. The presence of any deleterious effects of prostasomes on the endothelial cells was investigated using thymidine assay and confocal laser microscopy. RESULTS: VEGF and endothelin-1 were determined on malignant cell-prostasomes (no difference between cell lines) but not determined on seminal prostasomes. The same applies for the expression of endostatin but with much higher expression on malignant cell-prostasomes with obvious differences between them. Seminal and DU145 cell-prostasomes were found to have anti-angiogenic effect which was more expressed by DU145 cell-prostasomes. No deleterious effect of prostasomes on endothelial function was detected using either thymidine assay or microscopy. CONCLUSIONS: Prostasomes contain pro- and anti-angiogenic factors that function to counteract each other unless the impact from one side exceeds the other to bring about dysequilibrium.
|
|
| 10. |
- Babiker, Adil A., et al.
(författare)
-
Prostasome Involvement in the Development and Growth of Prostate Cancer
- 2010
-
Ingår i: The Open Prostate Cancer Journal. - : Bentham Science Publishers Ltd.. - 1876-8229. ; 3, s. 1-13
-
Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract
- Prostasomes are extracellularly occurring submicron, membrane-surrounded organelles produced by the epithelial cells of the prostate and present in semen after secretion. Even dedifferentiated prostate cancer cells have preserved their ability to produce and export prostasomes to the extracellular space. The precise physiological role of prostasomes is not known, although some of their properties assign them to important physiological and patho-physiological functions that could be exploited in prostate cancer growth and development. In this review, some new properties of seminal and malignant cell line (DU145, PC-3 and LNCaP) prostasomes will be discussed. There are typical differences in the expressions and activities of prostasomal CD59, ATPase, protein kinases and tissue factor (TF) as well as in the transfer of prostasomal CD59 to CD59-deficient erythrocytes (rabbit and human PNH erythrocytes). CD59, protein kinases and TF exhibit characteristic patterns of overexpression by malignant cell prostasomes. A high ATPase activity is recognized on seminal prostasomes with minimal activity on malignant cell prostasomes resulting in more residual ATP available for phosphorylation reactions. Several proteins are phosphorylated by prostasomal protein kinases, namely, complement component C3, fibrinogen, vitronectin and E-cadherin. Furthermore, TF is identified as the main endogenous phosphorylation substrate on prostasomes. In addition, prothrombotic effects of prostasomes are demonstrated. DU145 and PC-3 cell-derived prostasomes exert a higher clotting effect on whole blood and plasma compared to LNCaP cell-derived and seminal prostasomes. In conclusion, malignant cell prostasomes show an increased ability to interact with the biological system in favor of prostate cancer cell promotion and survival. The roles played by prostasomes in this context may improve the understanding of the mechanisms that help the prostate cancer cells to avoid the complement attack (CD59 transfer and phosphorylation and inactivation of C3), to promote angiogenesis (TF) and to metastasize. It may also provide a better understanding of some of the complications usually seen in some terminal prostate cancer patients like thrombotic events and tendency to develop disseminated intravascular coagulation.
|
|
