| 1. |
- Nilsson, Kerstin, et al.
(författare)
-
54 forskare: Inte alla klarar höjd pensions-ålder
- 2017
-
Ingår i: Svenska Dagbladet, Stockholm. - 1101-2412.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Ett hållbart och acceptabelt pensionssystem måste utformas utifrån personliga förutsättningar och förhållanden i arbetslivet, så att fler klarar att arbeta i högre ålder. Att enbart genom ekonomiska åtgärder höja pensionsåldern är inte långsiktigt hållbart, skriver 54 forskare.DEBATT | PENSIONForskning visar att cirka var fjärde har en diagnos eller skada orsakad av sitt arbete. Detta gör arbetsorsakad sjukdom och skada till ett betydelsefullt folkhälsoproblem. Att då enbart genom ekonomiska åtgärder höja pensionsåldern för samtliga (yrkes)grupper utifrån deras kronologiska ålder är inte långsiktigt hållbart när individers biologiska ålder är så olika bland annat till följd av arbetslivet. Detta är en demokratifråga. Forskning om äldre i arbetslivet och hållbart arbete visar att man då främst flyttar individer från pensionssystemet till sjukförsäkringssystemet och ökar klyftorna i samhället.Debatt Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.Vi är 54 forskare som nu gemensamt har skrivit denna debattartikel. Anledningen är att vi är oroade över att cirka var fjärde blir sjuk av sitt arbete samtidigt som man i det förslag som ligger om att senarelägga ålderspensionen i princip utgår ifrån att arbetskraftsdeltagande enbart styrs av ekonomin. Vi vill trycka på betydelsen av åtgärder i arbetslivet för att komma tillrätta med ohälsan, det vill säga inte enbart ekonomiska restriktioner som tvingar folk som inte kan, vill och orkar att stanna kvar i arbetslivet till en högre kronologisk ålder.Pensionssystemet bygger på att vi ska arbeta en viss del av våra liv för att förtjäna möjligheter till pension. Vi bör dock inte enbart utgå ifrån antalet år sedan en person föddes, då korttidsutbildade generellt träder in på arbetsmarknaden tidigare än långtidsutbildade. De har alltså varit en del av arbetskraften från en yngre ålder. Människor med kortare utbildning har oftare ett arbete som innebär påfrestningar som kan inverka negativt på hälsotillståndet och som till och med kan påskynda det biologiska åldrandet. Dessutom lever korttidsutbildade generellt sett inte lika länge som långtidsutbildade, vilket delvis även avspeglar skilda livs- och arbetsvillkor.Den svenska sjukförsäkringsreformen 2008 avsåg att få tillbaka människor i arbete. Men studien fann att den faktiskt bidrog till att fler gick i tidig ålderspension av dem som var i åldern 55–64 år. Ökningen var störst bland korttidsutbildade. Mer än 5 procent fler gick i tidig ålderspension då det blev svårare att få sjukpenning och sjukersättning. Vi kan notera att det är vanligare att manliga chefer tar ut tidig ålderspension, jämfört med kvinnliga maskinskötare inom tillverkningsindustrin. I vissa yrken är det dessutom vanligare att människor, trots pension, både orkar och faktiskt ges möjlighet att arbeta vidare om de har en specialkompetens som efterfrågas. Om vi endast kombinerar ekonomiska morötter med piskor finns en stor risk att vi ökar klyftan mellan grupper som både kan och vill fortsätta att yrkesarbeta och personer som av olika skäl inte längre kan eller orkar.Ta nytta av den forskning som vi har tagit fram. Ett hållbart och acceptabelt pensionssystem måste utformas utifrån personliga förutsättningar och förhållanden i arbetslivet. Ett hållbart arbetsliv för allt fler i vår åldrande befolkning fordrar att vi samtidigt beaktar faktorer som relaterar till biologisk/kroppslig ålder, mental/kognitiv ålder samt social ålder/livsloppsfas och våra attityder som är kopplade till ålder. Vi måste ta större hänsyn till olika förutsättningar och varierande funktionsförmåga och utifrån detta anpassa de åtgärder som gör att arbetslivet blir möjligt och hållbart för allt fler även i högre ålder.”Morötter” är viktigare för en god arbetshälsa och hög produktivitet än en piska i form av oron för en dålig ekonomi.Forskning visar att pedagogik som bygger på ”morötter” oftast är betydligt bättre än ”piskor” för att nå framgångsrika och långsiktiga mål. ”Morötter” i samhället, för organisationer, företag och individer är därför viktiga för god arbetshälsa och fortsatt produktivitet och kan bidra till ett längre arbetsliv även för grupper som tidigare inte ens klarat av att arbeta fram till pensionsåldern. Genom forskning inom området har bland annat swage-modellen utarbetats. Detta är ett verktyg som visar på komplexiteten i ett hållbart arbetsliv och tillsammans med systematiskt arbetsmiljöarbete, handlingsplaner och åtgärder syftar till ett mer hållbart arbetsliv. Morötter är enligt forskningen i detta sammanhang åtgärder för en god fysisk och mental arbetsmiljö, avpassad arbetsbelastning, stödjande teknik, att man kan anpassa arbetstakten, alternativa arbetstidsmodeller vid behov. Det är viktigt att man känner sig trygg och förväntas och tillåts vara delaktig, att man blir sedd av chefen och arbetskamraterna. Att de egna arbetsuppgifterna upplevs som meningsfulla och behövda av andra skapar självförverkligande och tillfredsställelse i arbetet. Att man känner att ens arbetsuppgifter och man själv är viktig för organisationen och företaget. Att man trots högre ålder inkluderas i olika nysatsningar och får tillgång till kompetensutveckling och inte blir åsidosatt eller åldersdiskriminerad. Utvärderingar visar att de äldre medarbetarna som fick några av dessa anpassningar och möjligheter var mer effektiva, utvilade, stimulerade när de var på arbetet samtidigt som sjukfrånvaron minskade. Vilket i sin tur bidrar till ett längre arbetsliv för grupper som tidigare inte klarat av att arbeta fram till pensionsåldern. I organisationer som bygger på en deltagar- och lärandekultur rustas de anställda för att klara omställningar, nya arbetsuppgifter och vid behov även yrkesbyten.Med en åldrande befolkning där allt fler lever allt längre behöver vi arbeta till en högre ålder i framtiden för att pensionssystemet ska hålla. Men ”morötter” är viktigare för en god arbetshälsa och hög produktivitet än en piska i form av oron för en dålig ekonomi. Det kräver också att vi ändrar våra attityder och förhållningssätt till äldre på arbetsmarknaden, vilket vi bäst gör genom att organisationer och företag får incitament till och erbjuder mer individanpassade arbetsvillkor, särskilt för personer i högre ålder. Låt oss därför använda den framtagna kunskapen i praktiken för att göra arbetslivet friskt och hållbart för alla åldrar.
|
|
| 2. |
- Nilsson, Kerstin, et al.
(författare)
-
Vi är oroade över senare ålderspension
- 2017
-
Ingår i: Dagens Samhälle. - 1652-6511.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Var fjärde person blir i dag sjuk till följd av sitt arbete. Att höja pensionsåldern för alla yrkesgrupper, utan konkreta åtgärder för att minska ohälsan, är därför problematiskt och mycket oroande. Det är, enligt forskarna, inte långsiktigt samhällsekonomiskt lönsamt att utan andra åtgärder höja pensionsåldern för alla. Vi – 54 forskare – är mycket oroade över konsekvenserna av att, som föreslagits, senarelägga ålderspensionen.Förslaget utgår i princip från arbetskraftsdeltagande i princip enbart styrs av ekonomin, medan forskningen visar att det bara är en av flera faktorer som styr hur länge och hur mycket människor väljer att arbeta.Det här sättet att lösa problemet med en åldrande befolkning och ett sviktande pensionssystem är inte samhällsekonomiskt lönsamt på lång sikt, utan riskerar bara att flytta runt folk mellan olika ersättningssystem. Pensionssystemet bygger på att vi ska arbeta en viss del av våra liv för att tjäna in vår pension. Vi bör dock inte enbart utgå ifrån ålder eller antalet år sedan en person föddes då korttidsutbildade generellt träder in på arbetsmarknaden tidigare än långtidsutbildade. De med kortare utbildningstid har alltså varit en del av arbetskraften från en yngre ålder. Människor med kortare utbildning har också oftare ett arbete som innebär påfrestningar som kan inverka negativt på hälsotillståndet och som till och med kan påskynda det biologiska åldrandet. Dessutom lever korttidsutbildade generellt sett inte lika länge som långtidsutbildade, vilket delvis även avspeglar skilda livs- och arbetsvillkor.Ta nytta av den forskning som vi har tagit fram. Ekonomin är självklart viktigt för att vi ska vilja arbeta, men den är som sagt enbart en av flera faktorer med betydelse vårt arbetsliv.Hälsotillståndet, både det fysiska och det mentala, har en avgörande betydelse för hur länge och hur mycket vi orkar arbeta. Ett fysiskt och mentalt belastande arbete är en stark riskfaktor för en nedsatt hälsa i slutet av arbetslivet. Arbetstid, arbetstakt och möjlighet till återhämtning spelar en allt större roll ju äldre vi blir. Andra aspekter är arbetsinnehåll, hur meningsfulla och stimulerande arbetsuppgifterna är, balansen mellan arbete och familjesituation och fritidsaktiviteter. Organisationskultur, ledarskapet, stöd i arbetet och kompetens har stor betydelse för om vi ska kunna och vilja arbeta till en högre ålder. Vi måste ta större hänsyn till olika förutsättningar och varierande funktionsförmåga och utifrån detta anpassa de åtgärder som gör att arbetslivet blir möjligt och hållbart för allt fler även i högre ålder.Ett hållbart och acceptabelt pensionssystem måste därför utformas utifrån personliga förutsättningar och förhållanden i arbetslivet. Ett hållbart arbetsliv för allt fler i vår åldrande befolkning fordrar att vi samtidigt beaktar faktorer som relaterar till biologisk/kroppslig ålder, mental/kognitiv ålder samt social ålder/livsloppsfas samt de attityder som är kopplade till ålder.
|
|
| 3. |
- Pennells, Lisa, et al.
(författare)
-
Equalization of four cardiovascular risk algorithms after systematic recalibration : individual-participant meta-analysis of 86 prospective studies
- 2019
-
Ingår i: European Heart Journal. - : Oxford University Press (OUP). - 0195-668X .- 1522-9645. ; 40:7, s. 621-
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Aims: There is debate about the optimum algorithm for cardiovascular disease (CVD) risk estimation. We conducted head-to-head comparisons of four algorithms recommended by primary prevention guidelines, before and after ‘recalibration’, a method that adapts risk algorithms to take account of differences in the risk characteristics of the populations being studied.Methods and results: Using individual-participant data on 360 737 participants without CVD at baseline in 86 prospective studies from 22 countries, we compared the Framingham risk score (FRS), Systematic COronary Risk Evaluation (SCORE), pooled cohort equations (PCE), and Reynolds risk score (RRS). We calculated measures of risk discrimination and calibration, and modelled clinical implications of initiating statin therapy in people judged to be at ‘high’ 10 year CVD risk. Original risk algorithms were recalibrated using the risk factor profile and CVD incidence of target populations. The four algorithms had similar risk discrimination. Before recalibration, FRS, SCORE, and PCE over-predicted CVD risk on average by 10%, 52%, and 41%, respectively, whereas RRS under-predicted by 10%. Original versions of algorithms classified 29–39% of individuals aged ≥40 years as high risk. By contrast, recalibration reduced this proportion to 22–24% for every algorithm. We estimated that to prevent one CVD event, it would be necessary to initiate statin therapy in 44–51 such individuals using original algorithms, in contrast to 37–39 individuals with recalibrated algorithms.Conclusion: Before recalibration, the clinical performance of four widely used CVD risk algorithms varied substantially. By contrast, simple recalibration nearly equalized their performance and improved modelled targeting of preventive action to clinical need.
|
|
| 4. |
- Ameur, Adam, et al.
(författare)
-
SweGen : a whole-genome data resource of genetic variability in a cross-section of the Swedish population
- 2017
-
Ingår i: European Journal of Human Genetics. - : NATURE PUBLISHING GROUP. - 1018-4813 .- 1476-5438. ; 25:11, s. 1253-1260
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Here we describe the SweGen data set, a comprehensive map of genetic variation in the Swedish population. These data represent a basic resource for clinical genetics laboratories as well as for sequencing-based association studies by providing information on genetic variant frequencies in a cohort that is well matched to national patient cohorts. To select samples for this study, we first examined the genetic structure of the Swedish population using high-density SNP-array data from a nation-wide cohort of over 10 000 Swedish-born individuals included in the Swedish Twin Registry. A total of 1000 individuals, reflecting a cross-section of the population and capturing the main genetic structure, were selected for whole-genome sequencing. Analysis pipelines were developed for automated alignment, variant calling and quality control of the sequencing data. This resulted in a genome-wide collection of aggregated variant frequencies in the Swedish population that we have made available to the scientific community through the website https://swefreq.nbis.se. A total of 29.2 million single-nucleotide variants and 3.8 million indels were detected in the 1000 samples, with 9.9 million of these variants not present in current databases. Each sample contributed with an average of 7199 individual-specific variants. In addition, an average of 8645 larger structural variants (SVs) were detected per individual, and we demonstrate that the population frequencies of these SVs can be used for efficient filtering analyses. Finally, our results show that the genetic diversity within Sweden is substantial compared with the diversity among continental European populations, underscoring the relevance of establishing a local reference data set.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Angerås, Oskar, 1976, et al.
(författare)
-
Impact of Thrombus Aspiration on Mortality, Stent Thrombosis, and Stroke in Patients with ST-Segment-Elevation Myocardial Infarction: A Report From the Swedish Coronary Angiography and Angioplasty Registry
- 2018
-
Ingår i: Journal of the American Heart Association. - : John Wiley & Sons. - 2047-9980. ; 7:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background-Thrombus aspiration is still being used in a substantial number of patients despite 2 large randomized clinical trials showing no favorable effect of routine thrombus aspiration during primary percutaneous coronary intervention in patients with STsegment- elevation myocardial infarction. The aim of this observational study was to evaluate the impact of thrombus aspiration on mortality, stent thrombosis, and stroke using all available data from the Swedish Coronary Angiography and Angioplasty Registry (SCAAR). Methods and Results--We identified 42 829 consecutive patients registered in SCAAR between January 2005 and September 2014 who underwent percutaneous coronary intervention for ST-segment-elevation myocardial infarction. Thrombus aspiration was used in 25% of the procedures. We used instrumental variable analysis with administrative healthcare region as the treatmentpreference instrumental variable to evaluate the effect of thrombus aspiration on mortality, stent thrombosis, and stroke. Thrombus aspiration was not associated with mortality at 30 days (risk reduction: -1.2; 95% confidence interval [CI] , -5.4 to 3.0; P=0.57) and 1 year (risk reduction: -2.4; 95% CI, -7.6 to 3.0; P=0.37). Thrombus aspiration was associated with a lower risk of stent thrombosis both at 30 days (risk reduction: -2.7; 95% CI, -4.1 to -1.4; P < 0.001) and 1 year (risk reduction: -3.5; 95% CI, -5.3 to -1.7; P < 0.001). In-hospital stroke and neurologic complications did not differ between groups (risk reduction: 0.1; 95% CI, -0.8 to 1.1; P=0.76). Conclusions--Mortality was not different between the groups. Thrombus aspiration was associated with decreased risk of stent thrombosis. Our study provides important evidence for the external validity of previous randomized studies regarding mortality.
|
|
| 7. |
- Astvaldsdottir, A., et al.
(författare)
-
Oral health and dental care of older persons-A systematic map of systematic reviews
- 2018
-
Ingår i: Gerodontology. - : Wiley. - 0734-0664 .- 1741-2358. ; 35:4, s. 290-304
-
Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract
- Objectives: To examine the current knowledge on oral health status and dental care of older persons through a systematic mapping of systematic reviews of low or moderate risk of bias. Background: Geriatric dentistry covers all aspects of oral health and oral care of older persons. Oral health is part of general health and contributes to a person's physical, psychological and social wellbeing. Methods: A literature search was performed in three different databases (PubMed, The Cochrane Library and Cinahl) within 12 domains: Dental caries, periodontitis, Orofacial pain and temporomandibular joint (TMJ) pain, mucosal lesions, oral motor function, dry mouth, halitosis, interaction between oral status and other medical conditions, ability to interrelate and communicate, quality of life, ethics and organisation of dental care for older persons. Systematic reviews were identified and scrutinised, highlighting scientific knowledge and knowledge gaps. Results: We included 32 systematic reviews of which 14 were judged to be of low/moderate risk of bias. Most of the domains lack systematic reviews with low or moderate risk of bias. In two of the domains evidence was identified; in institutionalised people aged 65 or older, effective oral hygiene can prevent pneumonia. Furthermore, there is an evidence of a relationship between malnutrition (protein energy-related malnutrition, PEM) and poor appetite and edentulousness. Conclusions: There is an urgent need for further research and evidence-based knowledge within most domains in geriatric dentistry and in other fields related to oral health and dental care for older persons striving for multi-disciplinary research programmes.
|
|
| 8. |
- Baumgart, Juliane, 1978-, et al.
(författare)
-
Androgen levels during adjuvant endocrine therapy in postmenopausal breast cancer patients
- 2014
-
Ingår i: Climacteric. - London, United Kingdom : Informa Healthcare. - 1369-7137 .- 1473-0804. ; 17:1, s. 48-54
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Objective: To investigate plasma steroid hormone levels in postmenopausal breast cancer patients with and without adjuvant endocrine therapy and in healthy postmenopausal women.Methods: Steroid hormone levels in postmenopausal breast cancer patients treated with aromatase inhibitors (n = 32) were compared with breast cancer patients treated with tamoxifen (n = 34), breast cancer patients without adjuvant endocrine therapy (n = 15), and healthy postmenopausal women (n = 56). Pregnenolone, 17-hydroxypregnenolone, 17-hydroxyprogesterone, 11-deoxycortisol, cortisol, cortisone, dehydroepiandrosterone (DHEA), androstenedione, total testosterone, dihydrotestosterone, estrone and estradiol were measured using liquid chromatography-tandem mass spectrometry. Sex hormone binding globulin was measured by solid-phase chemiluminescent immunometric assays, and the free androgen index was calculated.Results: Aromatase inhibitor users did not differ in dihydrotestosterone, total testosterone, androstenedione, DHEA, or free androgen index levels from healthy controls or untreated breast cancer patients. The highest total testosterone levels were found in tamoxifen-treated women, who had significantly higher plasma concentrations than both women treated with aromatase inhibitors and breast cancer patients without adjuvant treatment. Concentrations of cortisol and cortisone were significantly greater in aromatase inhibitor users as well as tamoxifen users, in comparison with healthy controls and untreated breast cancer patients. Aromatase inhibitor users had lower estrone and estradiol plasma concentrations than all other groups.Conclusion: Adjuvant treatment with aromatase inhibitors or tamoxifen was associated with increased cortisol and cortisone plasma concentrations as well as decreased estradiol concentrations. Androgen levels were elevated in tamoxifen-treated women but not in aromatase inhibitor users.
|
|
| 9. |
- Baumgart, Juliane, 1978-, et al.
(författare)
-
Sexual dysfunction in women on adjuvant endocrine therapy after breast cancer
- 2013
-
Ingår i: Menopause. - : Lippincott Williams & Wilkins. - 1072-3714 .- 1530-0374. ; 20:2, s. 162-168
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Objective: The goal of this study was to investigate sexual function in postmenopausal breast cancer patients treated with aromatase inhibitors.Methods: A population-based, cross-sectional study was conducted among postmenopausal breast cancer patients on adjuvant endocrine treatment and age-matched controls with and without estrogen treatment. Sexual function was assessed with a standardized questionnaire.Results: In all, 42.4% of aromatase inhibitor-treated breast cancer patients were dissatisfied with their sex life in general, and 50.0% reported low sexual interest; this was significantly more common than in tamoxifen-treated patients and controls (P < 0.05). Aromatase inhibitorYtreated patients reported insufficient lubrication in 73.9% and dyspareunia in 56.5% of cases, which were significantly more common than in controls, irrespective of hormonal use (P < 0.05). Tamoxifen-treated patients reported significantly more dyspareunia (31.3%; P < 0.05) but resembled controls in all other concerns.Conclusions: Our findings suggest that sexual dysfunction in aromatase inhibitorYtreated women is a greatly underestimated problem.
|
|
| 10. |
- Baumgart, Juliane, et al.
(författare)
-
Urogenital disorders in women with adjuvant endocrine therapy after early breast cancer
- 2011
-
Ingår i: American Journal of Obstetrics and Gynecology. - : Elsevier BV. - 0002-9378 .- 1097-6868. ; 204:1, s. 26.e1-7
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- OBJECTIVE: To investigate the prevalence of urogenital symptoms and vaginal atrophy in postmenopausal breast cancer patients on adjuvant endocrine therapy. STUDY DESIGN: A population-based, cross-sectional study on postmenopausal breast cancer patients on adjuvant endocrine treatment and age-matched control subjects. Vaginal atrophy was assessed by gynecologic examination and atrophy-related symptoms by validated questionnaires. RESULTS: In all, 57.6% of aromatase inhibitor-treated and 32.4% of tamoxifen-treated breast cancer patients rated at least 1 vaginal atrophy symptom as moderate/severe, which was significantly more common than in control subjects (P < .01). Aromatase inhibitor-treated patients more often had moderate or severe vaginal atrophy (P < .05), a more atrophic cytohormonal evaluation, and significantly higher vaginal pH (P < .05) than all control subjects, irrespective of hormonal use. CONCLUSION: Our findings indicate that the frequency of vaginal atrophy symptoms, particularly in aromatase inhibitor-treated women, might have been underestimated in previous clinical trials.
|
|
