| 1. |
- Glynn, Anders, et al.
(författare)
-
Declining levels of PCB, HCB and p,p'-DDE in adipose tissue from food producing bovines and swine in Sweden 1991-2004
- 2009
-
Ingår i: Chemosphere. - : Elsevier BV. - 0045-6535 .- 1879-1298. ; 74:11, s. 1457-1462
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The official control programme for organochlorine (OC) contaminants in food producing animals in Sweden was used to study temporal and spatial trends of the polychlorinated biphenyl CB 153, hexachlorobenzene (HCB) and p,p'-DDE in adipose tissue from bovines and swine 1991-2004. Our results show that efforts to decrease OC contamination of animal feed and the environment have had a positive impact on the contamination of the animal production. OC concentrations declined significantly in almost all studied regions of Sweden. OC temporal trends were slower in bovines (6-8% per year) than in swine (10-12%). Power analyses showed that data from more than 10 years of sampling were needed for a detection of an annual OC level change of 5% in both species in the control programme, due to large within- and between-year variation in OC levels. CB 153 and p,p'-DDE levels were higher in southern than in northern Sweden. Levels decreased with age in milk cows, but not in young nulliparous cows (heifers) and bulls. Moreover, milk cows and bulls had significantly lower OC levels than heifers. Levels were not age-dependent among swine, but castrated male swine (barrows) had significantly lower OC levels than young female swine (gilts). Levels of the studied OCs are now in many cases below the LOQ of the analytical method used. Future time trend studies of these OCs thus depend on lowered LOQs in the control programme.
|
|
| 2. |
- Glynn, Anders, et al.
(författare)
-
Minskande nivåer av PCB, PCB och p,p´-DDE i fett från nötboskap och svin i Sverige 1991-2004
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syftet med studien var att undersöka om halterna av polyklorerade bifenyler (PCB kongen CB 153), hexaklorbensen (HCB) och p,p´-DDE i fett från nötboskap och svin i svensk livsmedelsproduktion förändrats under perioden 1991-2004. Eventuella skillnader i halter mellan olika regioner i Sverige studerades också. Data erhölls från Livsmedelsverkets ordinarie kontrollprogram för kontaminanter i nöt och svin. Multipel regressionsanalys användes för att studera tidstrender, regionala skillnader, könsskillnader och åldersskillnader i halter. Analysen visade att halterna av miljöföroreningarna i nötfett minskade med ca. 6-8% per år, medan halterna i svinfett minskade med 10-12% per år. Sjunkande trender påvisades i praktiskt taget alla de 6 svenska regioner som studerades. Halterna av CB 153 och p,p´-DDE i nöt och svin var klart lägre i norr än i söder. För HCB i nötfett erhölls inga markanta regionala skillnader. Bland nötkreaturen var halterna lägre hos mjölkkor än hos köttdjur (både kvigor och tjurkalvar/tjurar). Halterna minskade också med åldern hos mjölkkor men inte hos köttdjur. Bland svinen antyddes lägre halter av CB 153 och p,p´-DDE hos kastrerade hanar än bland suggor och galtar, men vi fann inga samband mellan svinens ålder och nivåer av miljöföroreningarna. Mot slutet av studieperioden låg en stor del av analysresultaten under kvantifieringsgränsen för analysmetoden (0,5-1 μg/kg fett). Om fortsatta tidstrendsstudier ska vara möjliga måste kvantifieringsgränsen för metoden sänkas. De sjunkande halterna av PCB, HCB och p,p´-DDE som obserververades i livsmedelsproducerande nötkreatur och svin är troligen en följd av tidigare åtgärder för att minska miljöbelastningen av dessa föroreningar. Resultaten antyder också att en lägre miljöbelastning av norra Sverige avspeglas som lägre halter i köttproduktionen och troligen också i mjölkproduktionen (studien inkluderade också mjölkkor).
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Nilsson, Ingrid, et al.
(författare)
-
Helicobacter ganmani infection associated with a spontaneous outbreak of inflammatory bowel-like disease in an IL-10-deficient mouse colony
- 2008
-
Ingår i: Scandinavian Journal of Laboratory Animal Science. - 0901-3393. ; 35:1, s. 13-24
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: A breeding colony of IL-10 deficient B6.129P2-Il10(tmICgn/J) mice, kept under conventional conditions, developed an inflammatory bowel-like disease (IBD) with rectal prolapse and blood tinged diarrhoea. No clinical signs of disease were observed at the time of arrival to our animal house. These animals were originally planned to serve as a negative control group in an experimental infection study with Helicobacter species to investigate colonization of the murine gut. Results: A spiral-shaped, Gram-negative bacterium was isolated from the breeding mice colony. In a first group of six animals, tissue specimens from the liver, small and large intestines, faeces and blood, were analysed by culture, PCR-denaturing gradient gel electrophoresis (PCR-DGGE), species-specific PCR assays and DNA-sequencing, histology and serology. Helicobacter ganmani, but no other Helicobacter species, was isolated from the liver, small bowel, caecum, colon and faeces. We found inflammation in caeca, colon and livers, most pronounced in the caecal areas of culture positive mice with a severe typhlitis with cystic dilatation of glandular structures and irregular crypt architecture. Some animals showed a pronounced colitis with mucosal and sub-mucosal inflammatory infiltrates. Other animals displayed large lymphoid infiltrates in the livers and hepatitis. Tissue samples and sera from 18 additional animals from the same breeding colony were analysed by the same methods, except for culture. H. ganmani was identified by PCR in most tissue samples of the 18 additional animals as well. Sero-conversion to H. ganmani correlated well with histopathological changes. Conclusions: Our findings emphasize the importance of using Helicobacter-free animals to develop murine models of chronic hepatitis and colitis.
|
|
| 5. |
- Abe, O, et al.
(författare)
-
Effects of chemotherapy and hormonal therapy for early breast cancer on recurrence and 15-year survival: an overview of the randomised trials
- 2005
-
Ingår i: The Lancet. - 1474-547X. ; 365:9472, s. 1687-1717
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background Quinquennial overviews (1985-2000) of the randomised trials in early breast cancer have assessed the 5-year and 10-year effects of various systemic adjuvant therapies on breast cancer recurrence and survival. Here, we report the 10-year and 15-year effects. Methods Collaborative meta-analyses were undertaken of 194 unconfounded randomised trials of adjuvant chemotherapy or hormonal therapy that began by 1995. Many trials involved CMF (cyclophosphamide, methotrexate, fluorouracil), anthracycline-based combinations such as FAC (fluorouracil, doxombicin, cyclophosphamide) or FEC (fluorouracil, epirubicin, cyclophosphamide), tamoxifen, or ovarian suppression: none involved taxanes, trastuzumab, raloxifene, or modem aromatase inhibitors. Findings Allocation to about 6 months of anthracycline-based polychemotherapy (eg, with FAC or FEC) reduces the annual breast cancer death rate by about 38% (SE 5) for women younger than 50 years of age when diagnosed and by about 20% (SE 4) for those of age 50-69 years when diagnosed, largely irrespective of the use of tamoxifen and of oestrogen receptor (ER) status, nodal status, or other tumour characteristics. Such regimens are significantly (2p=0 . 0001 for recurrence, 2p<0 . 00001 for breast cancer mortality) more effective than CMF chemotherapy. Few women of age 70 years or older entered these chemotherapy trials. For ER-positive disease only, allocation to about 5 years of adjuvant tamoxifen reduces the annual breast cancer death rate by 31% (SE 3), largely irrespective of the use of chemotherapy and of age (<50, 50-69, &GE; 70 years), progesterone receptor status, or other tumour characteristics. 5 years is significantly (2p<0 . 00001 for recurrence, 2p=0 . 01 for breast cancer mortality) more effective than just 1-2 years of tamoxifen. For ER-positive tumours, the annual breast cancer mortality rates are similar during years 0-4 and 5-14, as are the proportional reductions in them by 5 years of tamoxifen, so the cumulative reduction in mortality is more than twice as big at 15 years as at 5 years after diagnosis. These results combine six meta-analyses: anthracycline-based versus no chemotherapy (8000 women); CMF-based versus no chemotherapy (14 000); anthracycline-based versus CMF-based chemotherapy (14 000); about 5 years of tamoxifen versus none (15 000); about 1-2 years of tamoxifen versus none (33 000); and about 5 years versus 1-2 years of tamoxifen (18 000). Finally, allocation to ovarian ablation or suppression (8000 women) also significantly reduces breast cancer mortality, but appears to do so only in the absence of other systemic treatments. For middle-aged women with ER-positive disease (the commonest type of breast cancer), the breast cancer mortality rate throughout the next 15 years would be approximately halved by 6 months of anthracycline-based chemotherapy (with a combination such as FAC or FEC) followed by 5 years of adjuvant tamoxifen. For, if mortality reductions of 38% (age <50 years) and 20% (age 50-69 years) from such chemotherapy were followed by a further reduction of 31% from tamoxifen in the risks that remain, the final mortality reductions would be 57% and 45%, respectively (and, the trial results could well have been somewhat stronger if there had been full compliance with the allocated treatments). Overall survival would be comparably improved, since these treatments have relatively small effects on mortality from the aggregate of all other causes. Interpretation Some of the widely practicable adjuvant drug treatments that were being tested in the 1980s, which substantially reduced 5-year recurrence rates (but had somewhat less effect on 5-year mortality rates), also substantially reduce 15-year mortality rates. Further improvements in long-term survival could well be available from newer drugs, or better use of older drugs.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Ahlström, Monica, et al.
(författare)
-
Ett praktiskt försök : nationell prioriteringsmodell tillämpad i Landstinget i Kalmar Län
- 2008
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Idag finns en nationell modell för hur öppna vertikala prioriteringar kan genomföras. Den är resultatet av de samlade erfarenheterna av att omsätta riksdagens riktlinjer för prioriteringar i praktiskt prioriteringsarbete. Modellen är framtagen av Socialstyrelsen, PrioriteringsCentrum samt flera vårdförbund och landsting gemensamt. Också FSA och LSR har ställt sig bakom den. Fram tills nu har det dock saknats praktisk erfarenhet av att tillämpa modellen inom arbetsterapi och sjukgymnastik. Men sedan drygt två år tillbaka har de båda rehabiliteringsenheterna Samrehab och Rehab Söder i Landstinget i Kalmar län med stöd av PrioriteringsCentrum bedrivit ett prioriteringsarbete i enlighet med modellen. Det är deras erfarenheter denna rapport handlar om.Prioriteringsarbetet har med nära stöd av verksamhetsledningarna letts av en projektgrupp bestående av arbetsterapeuter och sjukgymnaster från de båda enheterna som fungerat som handledare, ansvarat för metodutveckling och utbildning samt kontinuerligt utvärderat arbetet. Själva tillämpningen av den nationella modellen har ett antal utvecklingsgrupper inom olika specialistområden stått för. De har valt ut och rangordnat tillstånd och olika åtgärder som de ansett angelägna att ta fram prioriteringar för.Ett av syftena med prioriteringsarbetet i Samrehab och Rehab Söder var att få till stånd länsövergripande prioriteringar inom vissa verksamheter och/eller för vissa sjukdomstillstånd för en mer likvärdig vård. Idag finns elva sådana prioriteringsordningar presenterade på landstingets intranät och ytterligare ett tiotal är under bearbetning. Utöver vinsterna med det förbättrade samarbetet mellan länsdelarna har alltså den interna öppenheten i prioriteringarna ökat. Alla anställda kan lätt få fram prioriteringsordningarna via basenheternas hemsidor när man behöver det. Andra vinster av prioriteringsarbetet är att kännedomen och kunskapen om riksdagens riktlinjer för prioriteringar har ökat, att en större del av basenheternas verksamhet idag är faktabaserad än innan prioriteringsarbetet startade samt att den kliniska erfarenheten har tillvaratagits och dokumenterats på ett mer systematiskt sätt än tidigare. Det har dessutom skett en utveckling av den nationella modellen som har blivit mer konkret vad det gäller svårighetsgrad och nytta. En majoritet av deltagarna i utvecklingsgrupperna har haft en positiv inställning till att arbeta med prioriteringar utifrån modellen och upplever också att de erhållit ett språk som gör det möjligt att kommunicera prioriteringar med politiker och landstingsledning.I rapporten presenteras också de frågor kring modellens olika steg som dykt upp under arbetets gång. Tre frågor har dominerat; syftet med prioriteringsarbetet, tolkningen av modellen samt dokumentationen av prioriteringsarbetet. Syftet har inte alltid upplevts som helt klart och sambandet mellan prioriteringsarbetet och annat kvalitetsarbete som t ex framtagande av behandlingsriktlinjer har varit otydligt. När det gäller tolkningen av modellen har t ex graderingen av svårighetsgrad och patientnytta gett upphov till frustration. Också den skriftliga presentationen av prioriteringsordningarna har stundtals upplevts som krånglig och svår att förmedla till övriga medarbetare på ett användbart sätt.Alla de åtgärder som projektgruppen vidtagit för att underlätta de svårigheter som dykt upp delar de här med sig av i rapporten. Likaså pekar de ut viktiga förutsättningar för ett prioriteringsarbete (som t ex tid, kompetens, kontinuitet och legitima deltagare). Syftet med att pröva om den nationella modellen för öppna vertikala prioriteringar är användbar i Samrehabs och Rehab Söders prioriteringsarbete är uppnådd och det har inte framkommit något som ger anledning att ifrågasätta modellens grundstruktur. Förslag har dock givits bl a avseende bedömning av svårighetsgrad och patientnytta för att ytterligare underlätta tillämpningen.Nu planerar enheterna att gå vidare med sitt prioriteringsarbete, dels genom att fortsätta att ta fram behandlingsriktlinjer som kombineras med prioriteringar men också genom att ytterligare utveckla prioriteringsstödet för de enskilda medarbetarna i deras dagliga patientarbete. Om andra verksamheter i Sverige följer efter detta exempel från Kalmar län med att öppet redovisa hur de hanterar prioriteringar i sin verksamhet kommer ytterligare nya erfarenheter att hjälpa metodutvecklingen på traven.
|
|
| 8. |
- Albertsson, Daniel M, 1957, et al.
(författare)
-
Risk group for hip fracture in elderly women identified by primary care questionnaire--clinical implications.
- 2006
-
Ingår i: Upsala journal of medical sciences. - 0300-9734. ; 111:2, s. 179-87
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- BACKGROUND: Every fourth Swedish woman suffers hip fracture during life-time. Several methods for fall and fracture prevention are known. In this study we identify women at high hip fracture risk in a primary care population, describing their needs for possible fracture prevention as well. METHODS: Cross-sectional questionnaire study for self-assessment by randomly chosen elderly women (n=100) over 70 years of age in a Primary health Care district at 1998. Questionnaire was designed from previous validated study. Follow-up study after three years performed at 2001. RESULTS: Response rate was 92% (n=92, mean age 78) and 90% (n=83) answered the main 40 questions. 30% had at least two of four major risk factors for hip fracture; age over 80 years, body weight below 60 kg, recent fall and previous fragility fracture. The recall ability for at least two of these four risk factors was 93% in follow-up study after three years (relative risk = 8.0 with 95% confidence interval 3.5 to 18). 34% of the women had experienced any fracture since the age of 50. Only 22% of the women with previous fragility fracture had any pharmacological treatment for osteoporosis. 26% had falls in the preceding 12 months, mainly at home. Needs for fracture prevention were found in 34% (27 women). CONCLUSIONS: Age, weight, recent falls or previous fragility fracture were common and important clinical risk factors for hip fracture with good recall ability after three years. By using this questionnaire in a Primary health Care district we identified women at high fracture risk. Needs for fracture prevention were observed for one third.
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Axelsson, Eva, et al.
(författare)
-
Recessiveness and Dominance in Barley Mutants Deficient in Mg-Chelatase Subunit D, an AAA Protein Involved in Chlorophyll Biosynthesis.
- 2006
-
Ingår i: Plant Cell. - : Oxford University Press (OUP). - 1040-4651 .- 1532-298X. ; 18:12, s. 3606-3616
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Mg-chelatase catalyzes the insertion of Mg2+ into protoporphyrin IX at the first committed step of the chlorophyll biosynthetic pathway. It consists of three subunits: I, D, and H. The I subunit belongs to the AAA protein superfamily ( ATPases associated with various cellular activities) that is known to form hexameric ring structures in an ATP-dependant fashion. Dominant mutations in the I subunit revealed that it functions in a cooperative manner. We demonstrated that the D subunit forms ATP-independent oligomeric structures and should also be classified as an AAA protein. Furthermore, we addressed the question of cooperativity of the D subunit with barley (Hordeum vulgare) mutant analyses. The recessive behavior in vivo was explained by the absence of mutant proteins in the barley cell. Analogous mutations in Rhodobacter capsulatus and the resulting D proteins were studied in vitro. Mixtures of wild-type and mutant R. capsulatus D subunits showed a lower activity compared with wild-type subunits alone. Thus, the mutant D subunits displayed dominant behavior in vitro, revealing cooperativity between the D subunits in the oligomeric state. We propose a model where the D oligomer forms a platform for the stepwise assembly of the I subunits. The cooperative behavior suggests that the D oligomer takes an active part in the conformational dynamics between the subunits of the enzyme.
|
|
