| 1. |
- Hansen, Karin, et al.
(författare)
-
Integrating ecosystem services in Swedish environmental assessments : an empirical analysis
- 2018
-
Ingår i: Impact Assessment and Project Appraisal. - : Routledge. - 1461-5517 .- 1471-5465. ; 36:3, s. 253-264
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Given the growing number of policies and laws that encourage inclusion of ecosystem services (ES) in processes, we have investigated environmental impact assessments (EIA) and strategic environmental assessments (SEA) conducted in Sweden in order to analyse whether ES maybe integrated to enhance and improve environmental assessment of today. Representative Swedish environmental projects were reviewed. Three cases with different geographic and environmental settings were selected to allow us to study consideration of a wide range of different ES. We investigated the processes and discussions taking place using documentation from the cases. We formalized and labelled the expected impacts into an ES framework. Summarizing each case, we described conformities and divergences in explicit and implicit prioritizations between the actors. We discussed the benefits of integrating ES into current practices and possible improvements in the processes and methodologies. When ES could be integrated into EIAs and SEAs more aspects would be visualized and a larger stakeholder engagement stimulated leading to improved support for decision-making.
|
|
| 2. |
- Baresel, Christian, et al.
(författare)
-
On the Importance of Sanitary Sewer Overflow on the Total Discharge of Microplastics from Sewage Water
- 2019
-
Ingår i: Journal of Environmental Protection. - : Scientific Research Publishing, Inc.. - 2152-2197 .- 2152-2219. ; 10, s. 1105–1118-
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The paper provides an investigation and understanding of the significance of various wastewater flows on microplastics retainment and emission to the environment. WWTPs and sewer overflows as an important pathway of microplastics to the environment are assessed by considering the removal of microplastics in WWTPs with different treatment processes and several sewer overflow types and their contribution to microplastic loads to recipients. On the example of the Baltic Sea basin, presented results indicate a considerable discharge of microplastic from WWTPs despite the relatively good overall removal efficiency. Results show that the discharge of microplastics from sewer overflows can be in the same magnitude as from treated wastewater although the total flow is much lower than that of treated wastewater. Sewer overflow events frequently occur and are expected to increase due to climate change and urbanization, unless infrastructure is adapted. At the same time, sewer overflows are often neglected in conventional wastewater handling.
|
|
| 3. |
- Baresel, Christian, et al.
(författare)
-
Tekniska lösningar för avancerad rening av avloppsvatten
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Studien syftar till att beskriva vilka tekniska lösningar och dess effektivitet som finns för rening av avloppsvatten från oönskade ämnen som läkemedelsrester, mikroplaster, PFAS, andra organiska miljöföroreningar, tungmetaller, samt antibiotikaresistenta och andra skadliga mikroorganismer. Undersökningen har ett speciellt fokus på rening av läkemedelsrester och mikroplaster. De tekniker som beskrivs i rapporten är de som bedöms kunna vara tillgängliga att implementera till år 2018. Tekniker som ännu håller på att utvecklas och som inte bedöms vara tillgängliga till år 2018 beskrivs men mer översiktligt. I rapporten görs en samlad bedömning av de olika teknikerna med avseende på ett flertal aspekter så som reningseffektivitet, kostnad, miljöpåverkan, arbetsmiljörisker, energi- och råvaruåtgång, mm. Som effektiv rening avses här ett avlägsnande av föroreningar eller effekter från avloppsvatten så att utgående avloppsvatten till recipient helt saknar eller har en signifikant lägre halt av föroreningar eller effekter. Det bör noteras att fokus för bedömningen härvid ligger på just vattenfasen. En reningsprocess behöver dock inte innebära att en förorening bryts ner till ofarliga beståndsdelar utan föroreningen kan också övergå från t.ex. vattenfas till slamfas eller brytas ned till metaboliter, som i sig kan vara definierade som föroreningar. Rapporten försöker att redovisa alla dessa aspekter för genomgångna reningstekniker. Studien visar att kostnader för olika tekniker och anläggningsstorlekar varierar signifikant både mellan olika tekniker och olika reningsverksstorlekar. Olika teknikkombinationer tas upp och dess för- och nackdelar diskuteras. Studien poängterar att det är viktigt att välja reningsteknik utifrån målsättning och lokala förutsättningar, då varje reningsverk är unikt. Är målsättningen en effektiv rening av läkemedelsrester (>90%) genom ett kompletterande reningssteg som slutbehandling rekommenderas en kombination av ozonering och BAF med granulerat aktivt kol (GAK) som filtermaterial. Den totala miljöpåverkan för de olika teknikerna/-kombinationerna som behandlats i denna studie begränsas till framförallt energi- och kemikalieförbrukning men även risker för bildning av nya, eventuellt toxiska föreningar från reningsteknikerna behandlas. This report is only available in Swedish. English summary is available in the report.
|
|
| 4. |
- Ejhed, Helene, et al.
(författare)
-
Belastning och påverkan från dagvatten : Källor till föroreningar i dagvatten, potentiell effekt, och jämförelser med belastning från andra källor
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- SMED har på uppdrag av Naturvårdsverket tagit fram denna rapport om föroreningar och belastning från dagvatten. Studien är en del av ett Regeringsuppdrag ”Föreslå etappmål om dagvatten”. Syftet med projektet har varit att ta fram en sammanställning om belastning av föroreningar från dagvatten till vattenrecipienter. Primära källor, potentiella toxiska och hormonstörande effekter samt belastning på ytvatten har sammanställts och beräknats av ett urval av prioriterade ämnen och Särskilda Förorenande Ämnen (SFÄ) och omfattande sammanlagt 22 st näringsämnen, metaller och organiska miljöföroreningar. Dessa ämnen valdes ut eftersom de är kända ämnen i dagvatten, prioriterade ämnen av Vattenmyndigheterna på grund av att de orsakar att god kemisk eller ekologisk status inte uppnås i många vattenförekomster samt att det var möjligt att göra beräkningar av belastning av dessa tack vare att det fanns data tillgängligt. Dessa 22 ämnen har sådana ekologiska, toxiska och/eller hormonstörande effekter i akvatisk miljö att belastningen av samtliga av dessa ämnen bör begränsas eller helt förhindras. Dagvattnets påverkan och effekter på miljön har sammanställts utifrån tillgänglig litteratur. Studierna är dock få och av varierande karaktär, vilket gör det svårt att dra några generella slutsatser gällande dagvattnet påverkan.Antalet föroreningar i dagvatten kan dock vara många fler än de 22 utvalda ämnena. Uppmätta halter i dagvatten har sammanställts från Naturvårdsverkets Screeningdatabas i denna rapport och visar att 74 st ämnen förekommer i samtliga prover av dagvatten där de har analyserats, och ytterligare 117 st ämnen förekommer i en del av dagvattenproverna. Många är ämnen som ännu inte är prioriterade av vattenförvaltningen. Bland annat förekommer ofta metaller och grundämnen, vissa dioxiner och furaner, alkylfenoler, antioxidanter, bekämpningsmedel, kolväten, LAS (Linear alkyl benzene sulfonate) och olika flamskyddsmedel. Resultat av belastningsberäkningarna visar att dagvatten är en betydande spridningsväg till belastningen i recipienter för vissa ämnen trots att arealen tätort är mindre än 1% av Sveriges totala yta. För metallerna kadmium, zink, bly och koppar så har bidragen från dagvatten beräknats till mellan 15% och 17% av den totala belastningen till recipienter i Sverige och kan anses vara betydande belastning. I mellan 451 och 1090 st enskilda vattenförekomstområden är belastningen från dagvatten den dominerande spridningsvägen (>50% av total belastning) till de olika metallerna. Dagvatten utgör 100% av belastningen i 17 st vattenförekomster för koppar, zink och bly, i 12 st vattenförekomster för kadmium och nickel och i enbart 3 st vattenförekomster för kvicksilver. För de organiska ämnena är uppgifterna om utsläpp väldigt osäkra eller saknas helt för många källor till total belastning i Sverige, så som läckage från olika marktyper, jordbruksmark och skog, men de tillgängliga data och beräkningarna som gjorts indikerar att dagvatten utgör en viktig spridningsväg för PAH16, DEHP, Nonylfenol, HCH, TBT, PBDE, PFOS och PCB7 till vattenrecipienter.Betydande bidrag (>25%) till belastningen i dagvatten kommer ifrån mark inom tätorter som används till ”industri, handelsplats, grus- och sandtag, hamn och deponiverksamhet” för samtliga metaller, för nonylfenol (58%), PFOS (54%), PAH16 (40%), HCH (23%), PCB7 (23%), PBDE (22%) och oktylfenol (18%). Industri och handelsplats utgör den största arealen inom den markanvändningsklassen och bör prioriteras i det fortsatta arbetet. Industri och handelsplatser har höga typhalter och höga avrinningskoefficienter som orsakar den höga belastningen. Belastningen i dagvatten av ftalaten DEHP kommer däremot till största del ifrån ytor av ”enstaka hus, mycket grönyta” (35%), ”bostadsområde, mindre grönyta” (29%) samt ”urbant grönområde, idrottsanläggning, flygfält gräs” (25%). Markanvändningsklassen ”enstaka hus, mycket grönyta” utgör den största arealen totalt inom tätorter i Sverige (35% av arean), vilket innebär att den ytan bidrar med generellt stor belastning.Det finns stora osäkerheter i resultaten beroende bland annat på brist på mätningar av ämnen i dagvatten. Beräkningarna i denna rapport baseras på markanvändning som sammanställts av SMED till HELCOM Pollution Load Compilation (PLC7) rapporteringen, typhalter och avrinningskoefficienter inom tätorter från Stormtac databasen samt rapporterade utsläpp i miljörapporter från avloppsreningsverk och industrier i Svenska Miljörapporteringsportalen. Framförallt för organiska ämnen är dataunderlaget litet, vilket gör dessa uppskattningar mer osäkra. Utökad miljöövervakning av metaller och organiska ämnen behövs för att kunna följa trender och sätta in rätt åtgärder uppströms vid källorna och nedströms genom rening av dagvatten.Det stora antalet ämnen som har uppmätts i dagvatten och den betydande belastningen som dagvatten har beräknats bidra med, indikerar trots osäkerheterna på att miljöproblemen med dagvatten kan vara omfattande. Påverkan i form av eventuella överskridanden av miljökvalitetsnormer i recipienterna har inte kunnat beräknas inom ramen för detta projekt.
|
|
| 5. |
- Ejhed, Heléne, et al.
(författare)
-
Förstudie om högre krav på service av små avlopp samt implementering av servicerapporteringssystem
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Antalet minireningsverk växer, särskilt i områden där hög skyddsnivå ska uppnås och antalet olika fabrikat av minireningsverk på marknaden är stor. Erfarenheter från tidigare projekt visar att enhetlig nationell vägledning av hur service och drift av minireningsverken ska genomföras och rapporteras är viktig för om funktionen av minireningsverken ska upprätthållas, men att sådan vägledning saknas. Kraven på servicen behöver förtydligas och rapporteringen av genomförd service behöver förenklas och vara mer enhetlig så att en likvärdig bedömning kan genomföras i olika kommuner. Olika anläggningar kan behöva olika service vilket behöver skrivas in tydligt i de villkor som gäller för tillståndet. Tyskland har lång erfarenhet av tillsyn, service- och driftorganisation och i Tyskland har de utvecklat ett Windowsbaserat rapporteringssystem som har varit i drift under många år, kallat DiWa (Digitales Wartungsprotokoll). Detta projekt är en förstudie som genom samverkan med kommuner, Havs- och vattenmyndigheten, Norska Driftassistansen samt PIA RWTH i Aachen, Tyskland och genom kontakt med dagens Svenska leverantörer av tillsynssystem som SOKIGO (ECOS ärendehanteringssystem) och EDP Consult (MiljöReda ärendehanteringssystem) samt WSP (utvecklingsprojekt registersystem) syftade till: - ett gemensamt ställningstagande avseende identifierade grundläggande krav på servicerapporters innehåll för att garantera funktion i små avlopp. - att undersöka vilket av alternativet som är lämpligast att arbeta vidare med: möjlighet till anpassning av DiWa, utveckling av befintliga kommunala ärendehanteringssystem eller framtagande av nytt system, och som är är förenligt med svensk reglering och svenska behov på servicerapportering. Projektet genomfördes i dialogform där deltagarna representerade olika intressentgrupper; tillsynsmyndigheter, serviceföretag, leverantörer av tillsynssystem, och experter, för att få ett helhetsperspektiv på hur olika aktörer ser på frågan. Projektet genomförde en workshop och ett flertal möten dit ett urval av representanter för identifierade intressentgrupper bjöds in. I workshopen diskuterades framförallt hur tillsynsmyndigheten följer upp genomförd service samt återkopplar då de små avloppsystemen inte fungerar i dagsläget och hur de skulle vilja att det fungerar i framtiden. Grundläggande information som behövs och är tillräcklig för att beskriva anläggningarnas funktion samt markering av om de inte fungerar föreslogs gemensamt under workshopen. Vidare diskuterades hur den grundläggande informationen ska rapporteras och var informationen bäst samlas.. I workshopen diskuterades också brister i dagens system, omsatt i behov av certifiering av serviceorganisationer, behov av ökad kunskap om förutsättningar i bland annat vattenkemi för att skapa god funktion i små avlopp hos teknikleverantörer, serviceföretag och tillsynsmyndigheter samt vilka åtgärder som behövs för att rätta till problem. Efterföljande möten med teknikleverantörer genomfördes för att utreda hur de gemensamma behoven av servicerapportering bäst kan tillgodoses med dagens tekniklösningar eller med utvecklingar av dem. Projektet har kommit fram till att det finns intresse, behov och möjligheter att skapa ett enkelt webbaserat centralt servicerapporteringssystem som kan ta in data från befintliga ärendehanteringssystem. Detaljnoggrannhet i servicerapporteringen föreslås baserat på samsyn kring ett exempel från Norge som presenterades under workshopen inom detta projekt.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Hackl, Roman, 1981, et al.
(författare)
-
Cultivating Ciona intestinalis to counteract marine eutrophication: Environmental assessment of a marine biomass based bioenergy and biofertilizer production system
- 2018
-
Ingår i: Renewable Energy. - : Elsevier BV. - 0960-1481 .- 1879-0682. ; 124, s. 103-113
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Eutrophication in the North and Baltic Seas is a major problem to the marine environment and the communities depending on it. To counteract this, the Swedish Marine and Water Authority suggested financial support for measures that increase the uptake of nutrients from the water by e.g. marine organisms and support for the utilisation of these organisms as value added products. In Sweden the use of biogas to replace fossil transportation fuels is widely adopted. The domestic biogas production corresponded to approx. 1.95 TWh (approx. 7010 TJ) in 2015 of which approx. 63% were upgraded for use as e.g. transportation fuel. Other uses are heat and electricity generation as well as industrial applications. To expand production, the biogas industry is searching for new substrates. In this paper the utilisation of the marine evertebrate organism Ciona intestinalis (tunicata), cultivated in the North Sea and used as feedstock for biogas and biofertilizer production is suggested and assessed. The greenhouse gas (GHG) emissions performance of the concept and it's consequences on marine eutrophication are investigated applying life cycle assessment. Results show that at full scale biogas production from C. intestinalis reduces GHG emissions by more than 65% compared to fossil transportation fuels. In addition, the results show that accounting for the system consequences of other products and services such as biofertilizer replacing mineral fertilizers and decreased marine eutrophication largely increase the environmental benefits provided by the concept. Approx. 3.7 g-N eq /MJ biogas of nitrogen are removed from the marine environment during the cultivation of C. intestinalis.
|
|
| 8. |
- Krång, Anna-Sara, et al.
(författare)
-
Sammanställning av kunskap och åtgärdsförslag för att minska spridning av mikroplast från konstgräsplaner och andra utomhusanläggningar för idrott och lek
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- IVL har genom mätningar vid lekplatser och idrottsanläggningar med gjutet gummi påvisat höga halter mikroplast i närbelägna dagvattenbrunnar. Vidare spridning i vattenmiljön har dock ej undersökts. Därtill har nuvarande situation och kunskapsläge i Sverige sammanställts för anläggningar med gjutet gummi, konstgräsplaner och ridanläggningar. Syftet med studien är att öka kunskapen om de olika anläggningstyperna som källa till mikroplast och att ta fram åtgärdsförslag för att minska spridningen av mikroplast till miljön. Projekt har utförts på uppdrag av Naturvårdsverket.
|
|
| 9. |
- Magnusson, Kerstin, et al.
(författare)
-
Swedish sources and pathways for microplastics to the marine environment
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The Swedish Environmental Protection Agency has been assigned to identify important sources of microplastics in the sea and to work for reducing the production and emission of microplastics from these sources. Within the scope of this governmental assignment, IVL Swedish Environmental Research Institute has been funded by the Swedish Environmental Protection Agency to review the sources of microplastics and the pathways microplastics take to reach the sea. A range of potential sources for microplastics and the pathways by which microplastics can reach the sea were selected for the review. The sources included both intentionally produced plastic pellets and plastic particles formed from fragmentation of larger plastic items. The pathways were primarily stormwater, wastewater and atmospheric deposition. For sea-based sources particles are discharged directly to the sea. Information was collected from scientific articles, reports and through personal communication with experts in relevant areas. Where the available data allowed, calculations were done to quantify the amounts of microplastics. The most important emissions for microplastics were found to be from road wear and abrasion of tyres. Approximately 13 000 tons of microplastics are released from tyres every year. Since data on microplastic content in stormwater from roads is very scarce it is however uncertain how much of these particles that is transported to water recipients and how much that is permanently deposited in the ground close to the road. The same is true for artificial turfs where the estimated loss was 2 300-3 900 tons per year, but data on the load reaching the sea is completely lacking. Loss of industrially produced plastic pellets in connection to manufacture and handling was estimated to amount to between 300 and 530 tons per year, but also here the volumes discharged to the sea are unknown. For several sources suspected to contribute with large amounts of microplastics to the sea, data is so scarce that no estimations on emissions could be done. This is for example the case for important categories related to waste management, recycling and littering. In summary it can be concluded that Swedish coastal waters receive substantial amounts of microplastics from both land-based and sea-based sources. Quantitative data is often scarce or completely lacking and it is not possible to summarize the total Swedish discharge of microplastics to the sea. An attempt to rank the sources according to their contribution was made but it should be kept in mind that data suffers from a large degree of uncertainty. Additional studies are needed to improve the bases for further assessments, in particular on microplastics in stormwater from different surfaces and sources.
|
|
| 10. |
- Olshammar, Mikael, et al.
(författare)
-
Flödesmätningar i Luossajoki och Rakkuri-systemet
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- IVL har sedan hösten 2015 på uppdrag från LKAB mätt vattenflöden i sjön Ala Lombolos utlopp och sedan sommaren 2016 även vid sjöns inlopp, vilka ingår i Luossajokis avrinningsområde. Under 2017 installerade IVL utrustning för mätning av vattennivåer i sjön, Yli Lombolo, uppströms Ala Lombolo. Arbetet syftar till att generera högkvalitativt dataunderlag till ett prövotidsförfarande relaterat till ett miljötillstånd som LKAB erhållit för åtgärder i sjön Luossajärvi. Inom uppdraget ”Flödesmätningar i Rakkurijärvi” installerade IVL på uppdrag av LKAB under år 2016 tre stycken vattenföringsstationer: nedströms Mettä-Rakkurijärvis utlopp, 220 m uppströms vägbron, vid utloppet från Rakkurijärvi och vid Pahtohajåkk.
|
|
